Med väst avses i denna motion de fyra länen Halland,
Göteborg och Bohuslän, Älvsborg och Skaraborgs län.
Nedgången av såväl personer i arbetskraften som antalet
sysselsatta har fortsatt under året. Arbetslösheten har
därmed fortsatt att öka. En ökad tillströmning av lediga
arbeten kan nu noteras och antalet varsel har gått ner. Det
innebär inte att arbetslösheten på något avgörande sätt
kommer att minska.
Den exportberoende industrin går bättre men det
uppvägs av fortsatt kräftgång av sysselsatta i offentlig sektor
och på byggmarknaden.
Antalet arbetslösa i de fyra länen i december 1993 var 88 988
(61 367)
och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 39 872
(46 481)
totalt utanför den ordinarie arbetsmarknaden 128 860
(107 848).
Länsstyrelsen kunde redan 1984 konstatera att länets
industriprodukter var i stort sett färdigutvecklade, vilket
skulle medföra problem med utslagning i framtiden. Detta
har nu, i denna lågkonjunktur, ägt rum. Orsaken är inte
enbart lågkonjunkturen utan den låga inhemska
efterfrågan, inte minst på byggnadsvaror, som har satt
djupa spår i näringslivet.
En annan orsak till den låga tekniknivån i länet är bristen
på forskarutbildade personer i länet. Den geografiska
placeringen innebär att landskapet hamnat mellan de båda
storstadsområdena Göteborg och Malmö. Därför är en
fortsatt satsning på Högskolan i Halmstad nödvändig för att
höja kunskapsnivån i länet.
Läget på arbetsmarknaden
Hallands befolkning växer kraftigt trots det besvärliga
arbetsmarknadsläget. Befolkningen ökade med 3 587
personer eller 1,4 % under 1993 vilket var den näst
högsta procentuella ökningen av samtliga län.
Vid årskiftet 1993/94 var 13 258
personer arbetssökande utan arbete, vilket är en
ökning med 2 721
jämfört med förra årsskiftet. 1 670
var varslade om uppsägning och 5 947
sysselsattes i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Förra vintern bedömdes att det saknades 20 000
arbetstillfällen i länet och det kan nu konstateras att
den analysen var riktig.
Inom länet är också bördorna olika tunga. De norra
kommunerna utom Kungsbacka har arbetslöshetssiffror
som ligger på riksnivå medan läget är något bättre i de södra
kommunerna.
Åtgärder
Trots länets fördelaktiga geografiska läge kommer
marknaden inte utan politisk styrning att klara av den svåra
arbetsmarknadssituationen. Länet är fortfarande
missgynnat när det gäller fördelning av regionalpolitiska
medel. Befolkningsmässigt är länet medelstort men erhåller
minst utvecklingspengar.
Större delen av länets högteknologiska kunskap är
koncentrerad till Väröområdet i norra Halland. Denna
kunskap kan vara en stor tillgång för att utveckla alternativ
energiproduktion när kärnkraften skall avvecklas. I
anslutning till Ringhals kärnkraftverk är det nu mycket
angeläget att utveckling och försök med ny
energiproduktion kommer till stånd inom en mycket snar
framtid.
Göteborgs och Bohus län
Uppgifterna i det följande avser 1993 i december. Inom
parentes avser december 1992.
I december var 38 052
(27 891)
arbetslösa anmälda vid länets arbetsförmedlingar.
En ökning med 10 161
arbetslösa.
Ungdomsarbetslösheten, 18--24 år, var 10 075
(7 099),
vilket är 14,1 %
(9,8).
Antalet långtidsarbetslösa har ökat till 15 111.
(7 225)
motsvarande 3,2
% av befolkningen 16--64 år.
Till dessa höga arbetslöshetstal skall sedan läggas
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som var 16 440
(18 657),
varav i ungdomspraktik 6 346
(6 329)
och i den för året nya åtgärden arbetslivsutveckling
4 700.
Däremot har personer i beredskapsarbete minskat
kraftigt till 996 (1 763)
liksom i arbetsmarknadsutbildning till 3 899
(10 190).
Liksom
i riket i övrigt, från åtgärder med högre kvalitet
till åtgärder med lägre kvalitet.
Arbetslösheten har under 1993 ökat i länets alla
kommuner. Skillnaden i arbetslöshetsnivåerna mellan
kommunerna är fortfarande stora. Högst arbetslöshet hade
Strömstad med 10,3 %
av befolkningen 16--64 år följt av Uddevalla och
Lysekil med 8,8 %
och Göteborg med 8,4 %.
Lägst arbetslöshet hade Härryda med 4,7 %.
I
Uddevalla och kringliggande kommuner har
arbetslösheten gått upp på ett befarat sätt efter
nedläggningen av Volvos fabrik och andra nedläggningar i
Uddevalla, exempelvis Elitfönster. Industrin i Uddevalla
beräknades för 1993 endast sysselsätta 8 %
av den förvärvsarbetande befolkningen mot 25 %
för 10
år sedan.
Göteborg
Göteborgs kommun med 58 %
av länets befolkning har ett utomordentligt besvärligt
ekonomiskt läge och här sker de största nedskärningarna av
anställda i den offentliga sektorn.
Trots en minskning av antalet tjänster i kommunen från
72 000
till 63 000
kvarstår ett underskott i ekonomin som skulle
motsvara en ytterligare minskning med 10 %.
Kommunen har krävt ett åtgärdsprogram för att i
nuvarande arbetsmarknadsläge kunna behålla övertalig
personal med stöd av arbetsmarknadspolitiska medel.
Trots det svåra ekonomiska läget har kommunen
genomfört ett ROT-program av kommunala och ideella
föreningars lokaler om 150 miljoner
kronor.
Ett ROT-program som tagits fram av det kommunalägda
bostadsbolaget Poseidon, som kräver en insats av
arbetsmarknadsmedel på ca 200 miljoner kronor,
har inte kommit till stånd. Det skulle kunna ge
sysselsättning direkt till 680 personer,
varav 80 unga, och totalt ge en
sysselsättningseffekt på 2 500
personer.
Älvsborgs län
Arbetsmarknadssituationen i Älvsborgs län har
ytterligare förvärrats under 1993. 37 000
personer, motsvarande 13,5 %
av länets befolkning i åldrarna 16--64 år befanns
utanför den ordinarie arbetsmarknaden vid utgången av
1993. Det innebär en ökning med 6 500
på ett år.
Den ökande orderingången för exportindustrin som kan
skönjas på andra håll i landet med ökad nyrekrytering blir
tydligen senare och osäkrare i Älvsborgs län. Detta och den
fortsatta minskningen i antalet sysselsatta inom samtliga
andra näringsgrenar leder till ökande arbetslöshet under
hela 1994.
Norra Älvsborg
Den speciella industristrukturen i Norra Älvsborg gör att
den drabbas hårdare än de flesta andra regioner av de
senaste årens nedgång i industrin.
Under de senaste åren har tusentals anställda vid SAAB,
Teli, Volvo Flygmotor och hos bilindustrins
underleverantörer blivit av med sina arbeten. Detta har
främst drabbat Göta Älvdal och Dalsland. Den kraftiga
nedgången i byggandet har inneburit att många anställda
inom byggandet och byggmaterialindustrin blivit
arbetslösa. Detta har hårdast drabbat Mittenälvsborg som
har en omfattande byggmaterialindustri.
För att återskapa de förlorade industrijobben i länet
krävs en politik som stimulerar utveckling och tillväxt. Det
fordras också en kraftig satsning på små- och medelstora
företag. Hur en sådan politik skall utformas har vi utförligt
presenterat i vår partimotion om den framtida ekonomiska
politiken.
Södra Älvsborg
Arbetsmarknadssituationen i de fem
Sjuhäradskommunerna har förvärrats ytterligare under
1993. Länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingarna i
länets kommuner arbetar med alla sina resurser men ändå
ökar långtidsarbetslösheten kraftigt.
Allra värst är situationen för de unga arbetslösa.
Andelen långtidssökande ungdomar av samtliga ungdomar
i kategori 1 i Älvsborgs län ligger på ca 45 %
jämfört med 35 %
i hela landet. Förändringar i regelsystemen och
försämrade villkor vid aktiva åtgärder har tydligt försämrat
möjligheterna att aktivera denna och andra utsatta grupper.
Arbetsmarknadssituationen i Boråsregionen (de fem
Sjuhäradskommunerna) kan kort karaktäriseras av
följande statistiska siffror hämtade ur NUTEK: 1993 års
rapport om den regionala utvecklingen. Där konstateras att
sysselsättningen inom tillverkningsindustrin i
Boråsregionen under tiden 1987--91 minskade med 3,5 %
årligen medan motsvarande siffra för hela riket var
1,6 %.
Detta
placerar Boråsregionen som nr 8 bland de
regioner som har sämst utveckling.
Till denna dystra bild kommer den allt snabbare
nedgången av sysselsättningstillfällen inom samtliga
näringsgrenar i Sjuhäradsbygden under 1990-talet. Detta
har bl.a. resulterat i att den höga sysselsättningsgraden för
kvinnor i denna region beräknas, t.ex. i Borås kommun,
sjunka år 1991 från 78,5
(jfr riket 76,9) till 75,1 år 1995 (jfr riket 74,1). Denna
utveckling måste stoppas.
En tydlig orsak till denna dystra utveckling är att
näringsliv och förvaltning har en låg utbildningsnivå
generellt sett. Andelen av arbetskraften i Boråsregionen
1991, som har högskoleutbildning, var 16,5 %,
vilket är lågt jämfört med riksgenomsnittet, 23 %,
och i större utsträckning jämfört med regioner av
samma storleksordning. En viktig åtgärd för att råda bot på
den rådande situationen är en ökad satsning på
högskolenivå.
Högskolan i Borås måste tilldelas ytterligare resurser.
Regeringen har i den framlagda budgetpropositionen i
stället föreslagit en nedskärning av verksamheten vid
Högskolan i Borås.
Generellt sätt har en stor grupp av de kvarvarande
industrisysselsatta mycket stora behov av
kompetenshöjning, liksom anställda inom de andra
näringsgrenarna. Länet behöver extra tilldelning av medel
som kan användas till utbildningsvikariat,
företagsutbildning, men också förstärkning av de
överbelastade arbetsförmedlingarnas personella resurser.
Folkhögskolorna och studieförbunden når mycket goda
resultat med de arbetslösa invandrarna, handikappade och
skoltrötta yngre arbetslösa som annars riskerar att bli
varaktigt utslagna från arbetsmarknaden. Mera resurser för
dessa utbildningsanordnare, möjlighet för flera att höja sin
grundkompetens (även inom KOMVUX) med studiestöd
som inte är sämre än det de uppbär som arbetslösa är en
samhällsekonomiskt lönsam investering.
I Sjuhäradsbygden liksom länet i övrigt bör
kommunerna ges ekonomiska möjligheter att tidigarelägga
planerade byggprojekt och standardhöjning av vägnätet bör
göras möjlig. Det kan för närvarande ske till lägre
kostnader samtidigt som en del av de arbetslösa byggnads-
och anläggningsarbetarna bereds arbete. Behoven av flera
bostäder för äldreboende, upprustning av skolor, underhåll
av vägar och gator liksom ROT-arbeten i det äldre
bostadsbeståndet måste och kan nu prioriteras till ett
samhällsekonomiskt fördelaktigt pris. Upprustningen av
Riksväg 40 mellan
Landvetter och Borås till motorvägsstandard bör
startas utan dröjsmål.
Skaraborg
I slutet av november hade länet 11 367
arbetslösa. I december hade arbetslöshetstalet ökat
till 13 023.
Samtidigt fanns 6 818
personer i arbetsmarknadsutbildning och
sysselsättningsskapande åtgärder (beredskapsarbete,
ungdomspraktik, arbetslivsutveckling och
utbildningsvikariat). Totalt var således 19 841
personer utanför arbetsmarknaden vid slutet av
december. Det motsvarar 9,5 %
av arbetskraften eller 7,7 %
av befolkningen i åldrarna 16--64 år.
Inom länet hade Essunga kommun den högsta relativa
arbetslösheten i förhållande till befolkningen i åldrarna 16--
64 år 9,8 %
följd av Hjo, Tibro och Mariestad kommuner. Endast
fyra av länets 17 kommuner
hade en lägre relativ arbetslöshet än
riksgenomsnittet. Lägger man till antalet arbetslösa antalet
personer i åtgärder, var Tidaholms kommun mest utsatt
med 14,5 %
av befolkningen i de angivna åldersgrupperna utanför
arbetsmarknaden, följd av Essunga, Hjo och Mariestad.
Tre av länets kommuner kom något lägre än
riksgenomsnittet.
Den svåra sysselsättningssituationen består
Allt mer tyder på att lågkonjunkturen nu nått
bottenläget och att konjunkturkurvan vänt uppåt. Särskilt
påtagligt är detta inom exportindustrin. Antalet varslade
om uppsägning gick under 1993 ned med 3 263
jämfört med år 1992 till 3 907.
Relativt sett skedde en kraftig förskjutning i
varselfrekvensen från industri mot offentlig och privat
tjänstesektor och byggnadsverksamhet.
Trots den positiva trenden kommer inte efterfrågan att
påverkas mera påtagligt under år 1994. Länet har
förhållandevis liten andel exportföretag och en relativt sett
stor andel företag, som är direkt eller indirekt beroende av
utvecklingen på byggmarknaden. Industriföretagen har --
bland annat genom satsningar på teknikutveckling -- också
ett betydande utrymme för ökning av produktionsvolymen
utan nyanställningar.
På länets byggarbetsmarknad är
sysselsättningssituationen hårt ansträngd. I dagsläget finns
ca 2 500
byggnadsarbetare, byggnadshantverkare och
byggnadstekniker i arbetslöshet eller åtgärder.
Neddragningarna inom den offentliga sektorn fortsätter.
Under 1993 har 944 personer anställda inom statlig,
landstingskommunal och primärkommunal verksamhet
varslats om uppsägning. Om samtliga inneliggande varsel
utlöses, kommer ca 1 000
arbetstillfällen att försvinna från den offentliga
sektorn i länet under år 1994. Vid budgetårsskiftet 1993-94
t.ex. avvecklas flygflottiljen i Karlsborg slutgiltigt.
Landstinget har besparingskrav som kan medföra
ytterligare omfattande personalneddragningar. Även
primärkommunerna fortsätter att minska personalen.
Neddragningarna inom landstingsverksamheten drabbar i
stor utsträckning Falköpings kommun. Risken för än högre
arbetslöshet under 1994 än under rekordåret 1993 föreligger
således.
Sammanfattning
Kommer exportindustrin klara att ta regionen ur krisen?
Efter en genomgång av länsarbetsnämndernas
höstprognos kan läget sammanfattas med att effekterna av
pågående strukturella förändringar och den långvariga
lågkonjunkturen fortsätter att prägla utvecklingen på
arbetsmarknaden. Ljusglimtarna blir dock allt fler. Tecken
på att konjunkturen håller på att vända var att
exportföretagen redovisar en förbättrad orderingång och en
stor del av industriföretagen indikerar att den negativa
utvecklingen brutits för en stabilisering. Återtagande av
varsel och en lägre varselinströmning bekräftade
trendbrottet.
Personalavgångar ersätts i högre grad med nyrekrytering
och flera företag avser att expandera samt rekrytera
personal under senare delen av 1994.
Men effekterna på arbetsmarknaden väntas ändå bli
marginella och trots den försiktiga optimism som råder
inom industrin kommer problemen på hemmamarknaden
och den fortsatta automatiseringen, rationaliseringen och
organisationsförändringarna att leda till att sammantaget
kan sysselsättningen bedömas minska något också i
industrin fram till slutet av 1994.
Även om en bedömning i januari 1994 skulle vara ljusare
än länsarbetsnämndernas höstprognos är det i ett mycket
svårt arbetsmarknadsläge.
Som exempel kan arbetslösheten i Metalls västsvenska
avdelningar anföras, då verkstadsindustrin i Västsverige har
särskild tyngd i industristrukturen.
Totalt i landet går närmare var fjärde metallarbetare
arbetslös eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och i
Västsverige är bilden än dystrare.
Uddevalla har 39,5, Halmstad 25, Norra Halland 33,5
Skara/Vara och Falkenberg 26,5, Trollhättan och Säffle nära
25, Nol 31 och Göteborg 15,8 %
arbetslösa. Den procentuellt relativt låga
arbetslösheten i Göteborg kan till viss del förklaras av att
omfattande utbildningsinsatser satts in i företag som annars
skulle låtit varsel gå i verkställighet.
För en återhämtning i den i regionen tungt dominerande
verkstadindustrin krävs en mycket kraftig uppgång och en
investeringsvilja som ännu inte kan skönjas.
Samtidigt fortsätter den katastrofala nedgången i
byggsektorn och lär bli än värre genom de negativa
beskeden till denna bransch i budgetpropositionen.
Arbetslösheten kan i denna sektor bli över 50 %.
Därtill
kommer det krisartade läget för sysselsättningen i
den offentliga sektorn i länen -- kvinnornas arbetsmarknad.
Stram budget och omfattande strukturella förändringar är
fortsatt kännetecknande för den offentliga sektorn. Den
statliga sektorn minskar fortsatt sin personalstyrka. I O-län
beräknas personalstyrkan i den kommunala sektorn minska
med ca 6 000
personer i länet, därutöver föreligger övertalighet på
närmare 2 500
personer. Därtill kommer aviserade
personalnedskärningar i landstinget. I de tre andra länen
kan en minskning av personalstyrkan i kommuner och
landsting beräknas till mellan 2 500
och 3 000
personer. I ''bästa'' fall sker personalminskningarna
genom att vikariatanställningarna upphör,
pensionsavgångar tidigareläggs och ersättningsrekrytering
inte förekommer.
Handeln, som också i hög grad är kvinnors
arbetsmarknad, går kräftgång i lågkonjunkturen och efter
de stora indragningar som den nuvarande regeringen har
genomfört för hushållens köpkraft. Till detta kommer det
ökade sparandet som är en effekt av bristande framtidstro.
Dessvärre är i detta hänseende inget trendbrott att vänta
efter beskeden i regeringens budgetproposition. Den oro
och osäkerhet för framtiden som många i dag känner -- även
de som har arbete -- består, och nya hot mot
trygghetssystemen ligger klara att genomföra som
exempelvis förslagen på arbetslöshetsförsäkringens
område.
Regeringens förslag på detta område måste avvisas dels
av dessa skäl men också därför att det ytterligare kommer
att drabba kommunernas ekonomi dels genom minskade
skatteinkomster, dels genom ökade socialbidragskostnader
som i sin tur leder till ytterligare besparingskrav och
personalminskningar som leder till ökad arbetslöshet och
ökar rundgången i systemen. Vad gäller utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen så ansluter vi oss till den
inriktning som har redovisats i den socialdemokratiska
partimotionen.
Det är uppenbart att det inte räcker med spirande
tillförsikt i och för exportindustrin. Utan draghjälp från
hemmamarknaden kan inte situationen på
arbetsmarknaden i länen varaktigt och tillräckligt
förbättras.
Åtgärder för ökat byggande och reparationer, om- och
tillbyggnader, s.k. ROT-program, måste sättas in för att
hejda den utslagning av en hel bransch som pågår inom
byggsektorn.
Utslagningen från den offentliga sektorn måste hejdas.
Den rundgång av samhälleliga medel som pågår är
förrödande, inte minst i den kvinnodominerade offentliga
sektorn. Kvinnor som så väl skulle behövas inom sjukvård
samt barn och äldreomsorg slås ut i öppen arbetslöshet,
hänvisade till samhälleliga medel från
arbetslöshetsförsäkringen, och ytterst socialbidrag.
Intressanta beräkningar från AMS visar att
merkostnader för att behålla en barnskötare i arbete under
ett år endast är 10 000
kronor.
Möjligheter
Västregionen har genom åren visat på stark
tillväxtförmåga och god återhämtningsförmåga vid
strukturomvandlingar inom näringslivet.
Den nedgång som regionen nu går igenom är dock värre
än någonsin och det beräknas att halva den nedgång som
skett i industrin är oåterkallelig. Det krävs därför nu helt
andra insatser för hela regionen än vad som tidigare behövts
och insatser på många områden som infrastruktur i form av
satsningar på vägar, järnvägar, på byggande och ROT-
program samt ökad satsning på utbildning och
kompetenshöjning för att ge draghjälp för en vändning av
den allvarliga utvecklingen. Att regionen kan återhämta
och bevara sin roll som industri och utvecklingsregion måste
vara ett riksintresse.
Infrastruktursatsningar
Det finns planer dels länsvis men också över 30
samverkansprojekt mellan länen där från två till alla länen
samverkar och i flera deltar också Värmlands län för
angelägna infrastruktursatsningar som kan utgöra underlag
för nödvändiga satsningar i länen.
Som exempel på länsövergripande samverkansprojekt
kan nämnas ''Västsvensk strategi för förbättrade
kommunikationer'' och ''Bilkomponent'' det senare ett
projekt för att initiera och stödja kompetensutveckling och
ökad konkurrensförmåga hos länens underleverantörer till
bilindustrin.
I våra gemensamma motioner från väst har vi på olika
områden lagt förslag som också verksamt skulle bidra till att
förbättra läget på arbetsmarknaden i Västsverige.
Dessa områden är:Näringspolitik
Högskoleverksamhet Västsvensk kultursatsning
Kvinnors arbetsmarknad Miljö Sjukvård Trafik
Regionalpolitiska medel
Från länsstyrelserna har påtalats behovet av
regionalpolitiska medel, särskilt i form av länsanslag, som i
dag endast till en blygsam del tillkommer länen. Även i våra
relativt befolkningstäta län finns det glesbygder och
områden där företagsamheten särskilt behöver stödjas. Än
mer i nuvarande lågkonjunktur.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I det läget, och då AMS inte synes uppnå de nivåer på
insatserna som riksdagen beslutat om, bör nya grepp kunna
tas i arbetsmarknadspolitiken. Vi stödjer förslagen att AMS
får ge länsarbetsnämnderna i uppdrag att förhandla med
kommuner och landsting för att förlänga
uppsägningstiderna för uppsagd eller varslad personal så att
ingen behöver gå ut i öppen arbetslöshet i nuvarande
arbetsmarknadssituation. Arbetsmarknadspolitiskt stöd
skall då kunna ges till kommuner och landsting som på detta
sätt uppskjuter uppsägningarna.
De stora nedskärningar som nu sker i den offentliga
verksamheten -- i hög grad kvinnornas arbetsmarknad --
inom kommuner och landsting innebär också att det sker
stora omorganisationer och allt högre krav på kompetens
ställs på kvarvarande personal i organisationen. För
personal med stor erfarenhet men bristande utbildning bör
det kunna ske en utbildningssatsning riktad till den
offentliga sektorn för ökad kompetens som kan ge
möjligheter för redan anställda att platsa i de nya
organisationer som nu formas.
Länsarbetsnämnderna bör ges i uppdrag att ta intiativ till
att sådan utbildning kan ordnas i samarbete med
kommunerna och landstingen. Instrument finns utformade
i arbetsmarknadspolitiken i form av utbildningsvikariat och
utbildningsbidrag. Andra, längre, utbildningar bör också
kunna prövas. Resurser för dessa åtgärder inom
arbetsmarknadspolitiken måste ges till
länsarbetsnämnderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
infrastruktursatsningar i Västsverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regionalpolitiska
medel i Västsverig,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildning för ökad
kompetens i Västsverige.
Stockholm den 25 januari 1994
Sten Östlund (s)
Arne Kjörnsberg (s)
Rune Evensson (s)
Lisbet Calner (s)
Alf Eriksson (s)
Sven-Gösta Signell (s)