Landsbygdskampanjen ''Hela Sverige ska leva'' blev
startskottet till en bättre förståelse för landsbygdens
problem men även landsbygdens stora
utvecklingsmöjligheter.
Folkrörelserådet
Efter den inledande kampanjen bildades
''Folkrörelserådet -- Hela Sverige ska leva'' för att följa upp
kampanjens idéer och aktiviteter.
Folkrörelserådets syfte och uppgifter är bl.a.:
att stimulera och stödja det lokala utvecklingsarbetet,
att verka för samordning mellan de lokala
utvecklingsgrupperna,
att samordna folkrörelserna i arbetet med de frågor som
berör landsbygdspolitiken,
att lyfta fram landsbygdens frågor och bedriva
opinionsarbete.
Med sina ca 2 100 lokala grupper utgör Folkrörelserådet
en betydande resurs som på ett mycket medvetet sätt
arbetar för en positiv utveckling av landsbygden.
Ett arbetsprogram, ''Landsbygd -- Framtidsbygd'', har
också presenterats för de näramste årens opinionsarbete.
Folkrörelserådet driver i samarbete med andra
myndigheter ett antal intressanta projekt som engagerar
tusentals människor över vårt land. Exempel på sådana
projekt är ''90-talets byapolitik'' och
''Ekokommunprojektet''.
Exempel på frågor som man arbetat/arbetar med i
byagrupperna är bl.a.: Regional beskattning av
vattenkraften Möjligheten att etablera nya företag på
landsbygden Kapitalförsörjningen för landsbygdsföretag
Skatteavdrag för arbetsresor i glesbygd Utbyggnad av
data- och telenäten Utökade möjligheter till
förvärvsarbete för kvinnor i glesbygd Ungdomars
möjligheter att bosätta sig på landsbygden Äldres
möjligheter att bo kvar på landsbygden
Kollektivtrafikfrågor Behovet av samlingslokaler
Samordnad service m.m.
Samordnad service
Samordning mellan olika aktörer på landsbygden är en
förutsättning för en väl fungerande service. En viktig
funktion är förekomsten av en samlingslokal som fungerar
som en samlingspunkt för bygdens olika aktiviteter.
I utvecklingsprojekten har kulturutbudet fått en
framträdande roll och intresset för egna initiativ när det
gäller såväl lokala teateruppsättningar som folklustspel har
ökat. Affär, bank, post, telefunktioner och bibliotek är
andra viktiga servicefunktioner där samordning bör ske för
att garantera den grundläggande servicen i glesbygden.
Glesbygdsmyndigheten
Glesbygdsmyndigheten är den myndighet som har det
övergripande ansvaret för samordning av insatser för
glesbygdens utveckling. Utöver Glesbygdsmyndigheten
finns idag resurser för landsbygdsutveckling spridda hos ett
stort antal myndigheter t.ex. Jordbruksverket,
Naturvårdsverket, Boverket, NUTEK, AMS samt
forskningsresurser som ERU och CERUM förfogar över.
Det bör övervägas om inte en mer kraftfull organisation
med helhetsansvar för den strategiska utvecklingen av
landsbygden borde skapas. Denna organisation bör ges
kompetens och ekonomiska resurser till att ta ett samlat
ansvar för landsbygdsutvecklingen, inklusive glesbygden.
Detta och tillhörande frågor bör bli föremål för en
parlamentarisk utredning.
Kommunerna
Flera kommuner har gjort goda framsteg när det gäller
landsbygdsutveckling. Kommunala landsbygdsprogram
måste dock mer allmänt bli regel i kommunerna. Ett sätt att
öka kommunernas ansvar för sådana aktiviteter kan vara att
anförtro dem delar av det regionalpolitiska stödet som
länsstyrelsen idag fördelar. Närheten till problem och
möjligheter kan ge en effektiv användning av medlen.
För vår del handlar det om att subsidiaritetsprincipen
också förverkligas på den kommunala nivån. Det innebär
t.ex. att även ekonomiska resurser kan läggas ut på lägsta
möjliga effektiva nivå och att denna lägsta nivå också får
aktiv hjälp av den högre nivån för att klara sina uppgifter.
Länsstyrelserna
Länsstyrelsernas stödjande funktion är viktig för
landsbygden. Det är angeläget att länsstyrelserna
aktualiserar regionala landsbygdsprogram tillsammans med
kommunerna och byagrupperna. En samverkan med andra
regionala aktörer är självklar -- Utvecklingsfonder,
Hushållningssällskap och Kooperativa utvecklingscentra
m.m.
Nationellt landsbygdsprogram
Det gäller nu att ta till vara alla positiva erfarenheter från
landsbygdskampanjen och de aktiviteter som pågår i de
olika utvecklingsgrupperna/byagrupperna. Möjligheter till
nya pedagogiska grepp i skolan, avreglering, ändrad
bostadsfinansiering och ökad internationell samverkan
genom bl.a. EES-avtalet, är några motiv för en
parlamentarisk utredning om landsbygdspolitikens behov
och möjligheter inför tjugohundratalet.
Den tekniska utvecklingen under senare år medför nya
möjligheter för landsbygden, inte minst möjligheter som
skapas om den digitala infrastrukturen byggs ut också
utanför tätortena. Möjligheterna till distansstudier ökar
liksom möjligheter att utlokalisera högskolekurser till
landsbygden.
Det är nu dags att samla alla dessa nya förutsättningar i
ett nationellt landsbygdsprogram för hela den svenska
landsbygden.
EU-anslutning
Allmänt kan sägas att skillnaderna mellan svensk politik
för landsbygden och EU:s inte är så stora. EU-länderna har
en klar strategi för landsbygdsutveckling som syftar till att
stärka och vitalisera bygder på tillbakagång. Ett exempel är
det s.k. Leader-programmet som stödjer lokal mobilisering
i över 200 bygder runt om i medlemsländerna. Inom EU
finns också en mängd nationella stöd till landsbygden.
Oavsett medlemskap bör vi samarbeta med bl.a. EU-
länderna för att få impulser till landsbygdsutveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk
utredning om landsbygdsutveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett samlat nationellt
program för den svenska landsbygdens utveckling.
Stockholm den 25 januari 1994
Ulf Björklund (kds)
Harry Staaf (kds)
Stefan Attefall (kds)
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården