I Östergötland, som i många andra län, har tillbakagången på arbetsmarknaden varit mycket kraftig. Under 1993 har försämringen dock successivt planat ut. Den genomsnittliga arbetslösheten under 1993 har i länet varit 17 400 personer. Antal personer i arbetsmarknadsåtgärder var i genomsnitt 8 300. Närmare 40 % av de arbetslösa och i åtgärder var i åldersgruppen 18-- 24 år. I denna allvarliga situation måste det vara varje ansvarig politikers strävan att arbeta för långsiktiga lösningar för att skapa underlag för en stabil sysselsättning, men också arbeta med kortsiktiga åtgärder för att hålla den öppna arbetslösheten nere på så låga siffror som möjligt. För länspolitiker gäller det också att arbeta för beslut och aktiviteter som kan stötta utvecklingen i den egna regionen.
Regeringens ambitioner för att få igång den svenska ekonomin och skapa förutsättningar för att ge varaktiga och trygga jobb kan inte ifrågasättas. Ej heller att regeringen sätter in mycket kraftfulla åtgärder och avdelar mer resurser än någonsin för att lindra den akuta arbetslösheten med olika typer av arbetsmarknadsåtgärder, utbildning och rekordstora satsningar på infrastrukturinvesteringar. Som jag ser det bör dock åtgärder syfta mer till att utveckla respektive regions särart och ge ökade förutsättningar för växtkraft inom områden som är specifika för regionen. Vidare bör arbetsmarknadsåtgärder riktas mer till utbildning för att nödvändig kompetens skall finnas när ekonomin växer.
För Östergötlands del vill jag peka på några områden som insatserna bör riktas mot:Breddad grund- och allmänbildning samt fördjupad yrkeskunskap. Andelen yrkesarbetande i länet med lägre utbildning än gymnasial är stor. Närmare hälften av de ca 50 000 industrianställda saknar gymnasiekompetens. Detta inger stor oro för framtiden och därför bör särskilda utbildningsprogram riktas till denna stora grupp. Komvux är en viktig faktor i detta och den verksamheten bör därför utvecklas ytterligare med målsättning att nå dem som saknar gymnasiekompetens. Därmed frigörs många vikariatsplatser som kan fyllas av arbetslösa.Vikten av universitetets roll i utvecklingen av en region kan inte nog understrykas. En utveckling och utvidgning av Linköpings universitet är en nödvändig stimulans för hela regionen. Utifrån näringslivets behov är det idag särskilt angeläget med satsningar på följande:
o breddning av civilingenjörsutbildningarna o träteknisk utbildning o flygteknisk utbildning o psykologutbildning o miljöutbildning.
Ytterligare insatser här skulle bidra till att ge Östergötland större möjligheter att växa snabbare. Universitetsmiljön i Östergötland och Norrköpings läge vid Östersjön där kommunen redan etablerat samarbete med Baltikum för miljöinsatser (bl.a. ett luftvårdsprogram) utgör goda förutsättningar för ett särskilt miljöuniversitet. Att SMHI med all sin kunskap om luft och vatten finns i Norrköping stärker ytterligare upp denna möjlighet. Ett Miljöuniversitet skulle kunna ingå i Linköpings universitet (på liknande sätt som hälsouniversitetet) men lokaliseras till Norrköping som en egen filial. Ett Miljöuniversitet vid Östersjön skulle skapa goda förutsättningar för Sverige att spela en ledande roll i arbetet med att restaurera Östersjön, något som alla stater kring detta innanhav nu är engagerade i. Vidare skulle det öka förutsättningarna för den nationella omställningen i energiprogrammet där Norrköping och Linköping ligger i täten vad gäller satsning på biobränsle och användning av sopor.Miljöinriktade och kulturhistoriskt riktade insatser avseende arbetsmarknadsåtgärder är synnerligen angeläget. Landskapsvård och säkerställande av skyddsvärd natur är arbetsområden där insatser måste göras och prioriteras inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska insater som görs. Östergötland erbjuder i det avseendet många möjligheter till insatser.Ytterligare ungdomsplatser och beredskapsarbeten inom offentlig verksamhet måste i dagens arbetsmarknadsläge vara möjliga. Detta för att få människor i arbete och minska socialbidragskostnaderna för kommunerna men framförallt för att ge yrkeserfarenhet. Riksdagens nyligen givna öppning till länsarbetsnämnderna att kunna förhandla med kommuner och landsting om utbildning för personal som annars skulle friställas är positivt, men den offentliga sektorn måste också kunna fungera som en resurs för att ge just ungdom yrkeserfarenhet.Möjligheten till ROT-insatser inom kommuner och landsting samt statliga verk bör underlättas. Framförallt kan man på det sättet få ned den dramatiskt höga arbetslösheten bland byggnadsarbetare. Särskilt angeläget är insatser i Norrköping. Uppenbarligen har de ROT-åtgärder riksdagen beslutat om varit otillräckliga varför nu ytterligare stimulanser för att tidigarelägga investeringar i offentliga byggnader borde ges.På kommunikationssidan har Östergötland en strategisk position. Satsningar såväl på sjöfarten, järnvägen och vägarna är nödvändigt. Så sker nu också i omfattande grad på järnvägen och de stora vägarna men mer kan göras. På sjöfartssidan handlar det om att Norrköping bör bli den stora hamnregionen söder om Stockholm inte minst med tanke på den utökade trafiken över Östersjön. Att Norrköping har goda förutsättningar att bli ett transportcentrum för östra Sverige måste tas tillvara på ett aktivt sätt. Här handlar det såväl om statliga insatser som regionala.Staten har avvecklat eller avvecklar och rationaliserar nu egna verksamheter i Östergötland. Exempel på det är F 13. Viktigt för Norrköping är givetvis verksamheten vid de statliga verken och exempelvis Telia. Vid varje statligt beslut om avvecklingar eller neddragningar av verksamhet bör en särskild regional kommitté bestående av länsstyrelsens och regionens politiska företrädare kunna resonera om former för hur ny verksamhet skall komma till eller alternativa lösningar till avveckling. Detta som ett sätt att konkretisera problemen för staten och få en större helhetssyn på de olika enskilda besluten. Detta kan leda till andra beslut eller till ett målmedvetet arbete för att finna nya arbeten eller utbildningsmöjligheter.Jordbruket har stor betydelse för Östergötland och då framförallt växtodlingen. Det är därför helt nödvändigt att jordbrukspolitiken anpassas så att de östgötska jordbrukarna får med EG jämförliga konkurrensvillkor. Detta berör också landsbygdens livskraft och hela den bransch som är beroende av att jordbruket utvecklas.
Detta var några exempel på åtgärder som skulle bidra till att få igång växtkraften i Östergötland för att trygga de framtida arbetsplatserna samtidigt som den akuta arbetslösheten kan mildras ytterligare. Regeringen borde med detta regionala synsätt gå igenom region för region och se vilka strategiska insatser som bör göras för att stärka respektive regions egna förutsättningar. Vid denna genomgång skulle man också inkalla politiska företrädare och företrädare för näringsliv och offentlig verksamhet i respektive region. Ett sorts regionalt kommissionsarbete där man anpassar åtgärder och beslut till de regionala förutsättningar som finns. Östergötland skulle kunna vara en sådan pilotregion.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av regional helhetssyn och att tillväxtfrämjande åtgärder och arbetsmarknadsinsatser skall syfta till att stärka regionernas egna förutsättningar för utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategiska satsningar på tillväxtfrämjande åtgärder och arbetsmarknadsinsatser i Östgötaregionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Östergötland som pilotregion för en gemensam kommission för regionens tillväxt och utveckling.
Stockholm den 25 januari 1994 Dan Ericsson (kds) i Kolmården