Arbetslösheten är vårt största och snabbast växande
samhällsproblem. Ingen går idag säker för nedläggningar,
konkurser, omstruktureringar och nedskärningar. Alla kan
drabbas av varsel om uppsägning. Detta oavsett bostadsort,
kön och vilken typ av arbete man har.
Detta är något nytt i vårt lands moderna historia. Under
tidigare lågkonjunkturer har främst glesbygd och orter med
ett ensidigt näringsliv fått kännas vid en omfattande
arbetslöshet. Människor utan arbete i t.ex. Västerbotten,
Jämtland och andra utsatta delar av landet tvingades flytta
söderut till Stockholm för att få jobb.
Stockholm har med sin differentierade arbetsmarknad
tidigare klarat att hålla sysselsättningen på en relativt hög
nivå. Idag är dock situationen helt annorlunda. Andelen
arbetslösa i Stockholms län närmar sig för första gången
någonsin riksgenomsnittet. Antalet män och kvinnor som
går utan arbete var i september månad ca 72 000.
Prognoserna visar på en fortsatt kraftig ökning. I
augusti nästa år förväntas ca 94 000
människor i regionen vara arbetslösa. Enbart i
Stockholms stad var 33 745 människor arbetslösa i
november 1993. Trots detta fortgår statliga utlokaliseringar
av arbetsplatser från Stockholm till andra delar av landet.
Dessutom utbetalas ekonomiskt stöd till tjänsteföretag som
flyttar sin verksamhet från staden.
De kommunalekonomiska konsekvenserna för landets
kommuner har kartlagts av SKTF i rapporten
''Arbetslöshetens kostnader kommun för kommun''. I
denna konstateras att Stockholms län ligger på femte plats
när det gäller kostnader för kommunerna till följd av
arbetslösheten och Stockholms stad tillhör de 30 kommuner
som har högst kostnader för arbetslösheten;
562 kronor
per invånare. Även i jämförelse med de andra
kommunerna i länet är Stockholm särskilt drabbat.
Att i den aktuella situationen på arbetsmarknaden
använda statliga medel för att flytta arbetslösheten från en
del av landet till en annan är inte försvarbart.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utlokaliseringar från
Stockholm till följd av statliga beslut måste avbrytas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det statliga stödet för
utflyttning av tjänsteföretag från Stockholm måste
avskaffas.
Stockholm den 20 januari 1994
Oskar Lindkvist (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Sylvia Lindgren (s)
Lars Ulander (s)
Bengt Lindqvist (s)
Kristina Persson (s)
Anita Johansson (s)
Sten Andersson (s)i Stockholm