För att ett glesbygdsområde skall kunna utvecklas och även i framtiden kunna ge utkomst till en fast befolkning krävs förnyelse och nytänkande. Att vända en sedan årtionde nedåtgående spiral är inte bara en stor utmaning utan också en förutsättning för att bibehålla såväl offentlig som kommersiell service av typ skola, äldreomsorg och lanthandel. Det krävs inflyttning i stället för utflyttning.
Traditionella glesbygdsnäringar som jordbruk, skogsbruk eller fiske har i dag inte sådan dynamik att de ensamma förmår vända den ekonomiska utvecklingen. Inte heller satsningar på turism är lösningen på alla glesbygdsområdens problem även om just det på många håll har eller kommer att innebära stor betydelse.
Med tanke på att många glesbygdsområden, t.ex. olika skärgårdsområden, är klassade som riksintresse är större industrietableringar inte något att ens fantisera om. Småindustri är däremot självfallet ett välkommet inslag i sysselsättningsstrukturen.
Vad som däremot verkligen skulle kunna bidra till utveckling av glesbygdsområden är, förutom nödvändiga infrastrukturinvesteringar, satsningar inom områdena ny teknik och kommunikation inom data- och teleområdet.
Ett exempel på hur den nya tekniken kan användas har visats genom Nordiska ministerrådets projekt ''Hundra nya jobb i skärgården före 1995''.
Projektet handlar i första hand om Stockholms och Ålands skärgård. Dess första del har gått ut på att kartlägga arbetslösheten i områdena. Målsättningen för den andra delen har varit att skapa arbetstillfällen genom att förmå företag, organisationer och förvaltningar att förlägga delar av sina verksamheter till skärgården.
Projektledaren Lennart Liedman har tidigare bl.a. medverkat till att Folksam förlagt ett kontor på Möja och att en del av Stockholm Taxis telefonväxel numera finns på Ingmarsö.
Förhoppningen är att få fler företag att inse vilka vinster de kan göra på en utflyttning. Framför allt kan man minska driftskostnader rejält eftersom lokalkostnaderna blir låga och många gärna arbetar hemifrån. Dessutom visar undersökningar från USA och England att man arbetar 30-- 50 % effektivare vid distansarbete.
Distansarbete behöver inte vara liktydigt med hemarbete. Det kan lika gärna innebära att människor tillsammans, t.ex. i kooperativ form, skaffar gemensamma lokaler och annan nödvändig utrustning och arbetar tillsammans men med olika jobb.
Andra och kanske de största fördelarna med distansarbete är att människor kan bo kvar och få sin försörjning i glesbygden. Man slipper energi- och tidskrävande arbetsresor, får mer tid över till annat och kan utnyttja tiden bättre.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att uppmuntra och utveckla distansarbete i glesbygdsområden.
Stockholm den 23 januari 1994 Elisabeth Persson (v) Rolf L Nilson (v)