Örebro län har stora problem att lösa både på kort och
lång sikt. Den mycket höga arbetslösheten är både
strukturellt och konjunkturellt betingad. Analyser påvisar
att det strukturella inslaget är så stort att
arbetslöshetsproblemen inte mer än till en del komer att
lösas av en ny högkonjunktur.
Hotbilder om ytterligare kraftiga nedskärningar finns
både inom industri- och tjänstesektorerna. Många
småföretag är hotade både av en alltför svag efterfrågan och
ett dåligt fungerande kreditsystem.
Arbetslösheten i siffror framgår av nedanstående tablå.
Andel arbetslösa, under utredning samt i åtgärder
relaterat i procent av befolkningen 16--64 år i Örebro län
december 1993
Jämfört med riket är arbetslösheten i länet 1,5-2 procent
högre. Särskilt besvärlig är den arbetslöshet som drabbar
ungdomar. I Ljusnarsberg, Hällefors, Karlskoga,
Degerfors, Laxå och Lindesbergs kommuner är mellan 30
och 35 procent av ungdomarna utanför den ordinarie
arbetskraften.
Den nuvarande mycket höga arbetslösheten, som
riskerar att öka på grund av fortsatta strukturella
förändringar, kräver kraftfulla arbetsmarknadspolitiska
insatser och att tillräckligt med resurser ställs till
förfogande.
Vi vill med skärpa påpeka att erforderliga resurser måste
tillföras länsarbetsnämnden, så att alla ungdomar som
behöver får ta del av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. En
aktiv åtgärd för ungdomarna är oftast att erbjuda
kompletterande utbildning. De flesta ungdomarna har
redan gymnasieutbildning. Möjligheterna att mer aktivt
köpa utbildningar från högskolan, som ger högskolepoäng
tillsammans med utbildningsbidrag till ungdomarnas
försörjning, bör prövas. På så sätt skulle de stora belopp
som satsas på utbildning göra mer nytta och bidra till att
också på sikt stärka Sveriges konkurrenskraft.
En annan utsatt grupp är de långtidsarbetslösa. Med den
låga efterfrågan på arbetskraft och den höga arbetslöshet
som råder kommer antalet långtidsarbetslösa att öka. Det
är synnerligen angeläget att länsarbetsnämnden tillförs
medel så att dessa personers möjligheter till utbildning eller
beredskapsarbete tas till vara. Det skulle vara en skam om
långtidsarbetslösa hänvisas till socialhjälp, därför att
tillräckliga resurser ej ställs till förfogande för
arbetsmarknadsmyndigheterna.
Strukturpolitik
Stora delar av Svealands inland har en näringsstruktur
som består av företag inom s.k. mogna branscher. Typiska
för dessa är att forskning och investeringstakt är för låg.
Däremot är uppköp, samgåenden och nedläggningar av
produktionsenheter vanlig. Detta gäller t.ex. för
stålindustrin och de verkstadsindustrier som är relaterade
till denna. Resultatet av detta har blivit
sysselsättningsproblem, för låg investeringstakt och för få
företag inom tillväxtbranscher.
För att öka konkurrenskraften för Svealands inre
behöver strukturpolitiken aktiveras. Den bör ta vara på
varje orts eller regions naturliga fördelar. Dessutom bör
samhällets infrastrukturinvesteringar styras mer effektivt.
I den långsiktiga uppbyggnaden att förnya den
ekonomiska basen och skapa tillväxt måste nya och
annorlunda åtgärder prövas i kombination med
traditionella insatser för näringslivsutveckling.
Ett program har arbetats fram inom Örebro län som
skall utgöra avstampet för den regionala utvecklingen och
leda till ökad tillväxt. Programmet, Nya möjligheter för
Örebro län, syftar till att ta tillvara regionens naturliga
möjligheter och att i samverkan med olika aktörer stimulera
nya ekonomiska utvecklingsprocesser.
Som ett minimum bör en strukturpolitik, byggd på ett
programtänkande enligt ovanstående, omfatta
kommunikationer, utbildning, näringslivsfrågor och
regionalpolitik. I det följande tas vissa betydelsefulla frågor
upp om vad strukturpolitiken för Örebro län bör omfatta.
Kommunikationer
Örebro län har ett utomordentligt bra transportläge. Det
kan beskrivas på flera sätt. Ett är att Sveriges
befolkningsmässiga tyngdpunkt ligger i länet.
Vad som krävs framöver är att statsmakten sammantaget
i sin planering för de olika kommunikationssätten genomför
en utbyggnad så att väg, järnväg och flyg kan användas på
ett optimalt sätt tillsammans. För det behövs en planering
över den ansvarsnivå som de skilda kommunikationsverken
har. En sådan infrastrukturuppbyggnad kommer väsentligt
att bidra till regionens och länets framtida konkurrenskraft.
Näringslivet kommer i så fall att få sådana
ramförutsättningar och den önskade förnyelsen kommer till
stånd samtidigt som länets naturliga konkurrenskraft tas till
vara.
Inom järnvägsområdet går stora godsstråk genom länet
och Hallsberg är en viktig knutpunkt både för person- och
godstrafik. Med de beslutade Mälar- och Svealandsbanorna
knyts en rad större orter i Mälar- och Hjälmarområdena
samman. En utbyggnad av detta system bör syfta till att
fortsätta dessa banor västerut över Karlskoga och Karlstad
till Oslo. Ett utredningsarbete har påbörjats. För att
åstadkomma samverkan mellan trafikslagen är dragningen
tänkt att ansluta till Örebro flygplats. På så sätt kan flyget
få ett större upptagningsområde och kapaciteten på
järnvägssträckningen användas bättre.
Inom Örebro län med omnejd finns flera flygplatser.
Örebro flygplats är stadd under stark utveckling. Dess läge
med nära anslutning till såväl E20, E18 som
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden samt en kommande
Nobelbana gör den lämplig att betjäna ett betydande
omland. På sikt, under förutsättning att samtliga
kommunikationsslag samordnar sina investeringar, bör
flygplatsen ha underlag för en betydande utlandstrafik.
Utbildning
På sikt är en av de viktigaste faktorerna för en regions
konkurrenskraft invånarnas kompetens och förmåga och då
är givetvis utbildningsnivån en nyckelfråga.
Sveriges högskolor och universitet som har fasta
forskningsresurser är i huvudsak förlagda till kusterna. För
inlandet innebär detta betydande nackdelar. Närheten till
kvalificerad utbildning ökar benägenheten att påbörja
sådan. Det har också visat sig att de som genomgått
högskoleutbildning har en tendens att vilja stanna kvar på
högskoleorterna och söka sin utkomst där. Den nuvarande
lokaliseringen av universiteten medför en ''brain-drain'' av
Sveriges inland.
Högskolan i Örebro är en av de största högskolorna vid
sidan av universiteten.
Vad som är mest angeläget är att den tekniska
utbildningen förstärks så att den påbörjade
civilingenjörsutbildningen, som genomförs med högskolan
i Linköping, kan permanentas samt att högskolan får fasta
forskningsresurser och också kan ge forskarutbildning. En
studie av förutsättningarna för etablering av ytterligare en
teknisk högskola i landet bör omfatta såväl möjligheterna
till utveckling av samverkan mellan högskolan och
universitetet i Linköping runt civilingenjörsutbildningen
som möjligheterna att etablera en ny teknisk i Örebro.
I sammanhanget vill vi påpeka att forskningen vid
högskolan redan är betydande, trots att man saknar fasta
forskningsresurser. Inte minst det professorsprogram, som
högskolan nu genomför tillsammans med Uppsala
universitet, har visat Örebrohögskolans vilja och förmåga
att aktivt medverka i forskarsamhället.
Högskolan i Örebro har potential att erbjuda ytterligare
platser i högskoleutbildning. Detta avser såväl ingenjörs-
som civilingenjörsutbildning tillsammans med bl.a.
universitetet i Linköping liksom lärar- och övrig
grundutbildning. Vi vill understryka betydelsen av att
prövningen av högskolans möjlighet att ges
examinationsrätt för grundskollärarutbildning 1--7 samt
speciallärarutbildning inte fördröjs.
Med hänsyn till det allvarliga arbetsmarknadsläget och
det stora antalet sökande till högskoleutbildning i länet bör
riksdagen redan nu fastslå att högskolan skall tilldelas
resurser, som ger utrymme för en volym motsvarande lägst
200 ytterligare studerande vid högskolan. Regeringen bör
därtill i kompletteringspropositionen återkomma med
förslag om ytterligare högskoleplatser vid Högskolan i
Örebro hösten 1994.
Regionalpolitik
För att få en väl fungerande regionalpolitik måste en rad
politikområden samspela, som har betydelse av
strukturpolitik för kommunikationer och utbildning.
Kommunerna Ljusnarsberg, Hällefors, Karlskoga,
Degerfors, Laxå, Askersund samt norra delen av
Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttan och Romsbergs
församlingar) ingår alla i länets s.k. halvmånebälte.
Gemensamt för dessa är branschensidighet och att deras
näringsliv har sitt ursprung i bergshanteringen. Tillkomsten
av nya företag har inte alls räckt till för att kompensera för
de arbetstillfällen som gått förlorade. Den process vi talar
om här förstärks naturligtvis under en lågkonjunktur, men
i grunden är det fråga om en strukturell och långsiktig
process. Om man analyserar traditionella variabler som
befolkningsutveckling och arbetslöshet, som brukar ligga
till grund för stödområdesindelning, visar detta att samtliga
kommuner inom halvmånebältet bör ingå i stödområdet.
Det finns ett stort antal regionalpolitiska stöd som
företagen i en region kan utnyttja. Samtidigt finns många
olika aktörer som kan ge stöd för ibland samma
verksamhet. Analyser från bl.a. NUTEK visar att stöden
ofta är avgörande för utvecklingen i de regionalpolitiska
stödområdena. Ett stort värde borde ligga i, inte minst ur
effektivitets- och kostnadssynpunkt, att samla hanteringen
av alla stöd hos en regional aktör.
I Örebro län finns, som tidigare nämnts, ett program för
den regionala utvecklingen syftande till att skapa bättre
förutsättningar att öka tillväxten.
Inom Örebro län finns förutsättningarna att pröva ett
samlat och förenklat hanterande av samhällets stöd till
företagen genom att utse länet till ett försökslän för
otraditionellt utnyttjande av de regionalpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska resurser som kan ges i länet.
Utgångspunkten bör vara att det från central nivå endast
fastläggs vilken medelssumma som finns tillgänglig för
företagen i regionen och sedan överlåts till länsstyrelsen att,
inom angivna ramar men med friare val av vilken typ av stöd
som ges, hantera stöden till företagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillväxt och ökad
konkurrenskraft i Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att erforderliga medel ställs till
förfogande för ungdomsarbetsplatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ungdomar bör ges möjlighet
att bedriva högskolestudier i form av
arbetsmarknadsutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att erforderliga medel ställs till
förfogande för långtidsarbetslösa,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastruktur,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Högskolan i Örebro tilldelas
resurser motsvarande ytterligare 200 nybörjarplatser
fr.o.m. hösten 1994 samt att därutöver ytterligare platser till
högskolan prövas i kompletteringspropositionen,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om teknisk utbildning i Örebro,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samtliga kommuner i det s.k.
halvmånebältet, dvs. Ljusnarsberg, Hällefors, Karlskoga,
Degerfors, Laxå och Askersund, skall ingå i stödområde,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Örebro län bör utses till ett
frilän för samordning och för otraditionellt utnyttjande av
de olika stöd i en region som företagen kan utnyttja.
Stockholm den 20 januari 1994
Håkan Strömberg (s)
Sture Ericson (s)
Maud Björnemalm (s)
Inger Lundberg (s)
Hans Karlsson (s)