''Hela Sverige ska leva'' har inte bara blivit ett välkänt
begrepp utan också en målsättning för samhällets insatser
för att skapa arbete och ge service åt människorna i landets
alla regioner. Insatserna har särskilt riktats mot våra
glesbygder.
En glesbygdspolitik började byggas i vårt land under
senare delen av 1960-talet. En glesbygdsdelegation
inrättades. Denna ombildades i slutet av 1980-talet till
glesbygdsmyndigheten, som har sitt säte i Östersund. Det
finns också en ideell organisation, Folkrörelserådet Hela
Sverige ska leva, som har sitt kansli i Stockholm. Ett 40-tal
organisationer ingår i Folkrörelserådet. Rådet har
organiserat flera s.k. landsbygdsriksdagar. Vid dessa
''riksdagar'' framförs från myndigheter, organisationer,
lokala utvecklingsgrupper m.fl. krav och önskemål om
åtgärder för att främja landsbygden. ''Riksdagens beslut''
överlämnas till regeringen. I februari i år ordnas den tredje
landsbygdsriksdagen. Den äger rum i Växjö.
Ett av de viktigaste inslagen i den nuvarande
glesbygdspolitiken är glesbygdsstödet. Detta administreras
av länsstyrelserna och ges till olika investeringar för att
skapa arbete men också till service, t.ex. lanthandeln. Lika
viktigt som stödåtgärder är att få i gång lokala
utvecklingsgrupper för att få människorna att engagera sig
för sin bygds utveckling. I dag finns det över 2 000 sådana
utvecklingsgrupper.
Med glesbygd avses enligt gällande författningar ''stora
sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa
avstånd till sysselsättning eller service samt skärgården och
liknande områden''.
Glesbygdsbegreppet är alltså ett snävt begrepp och tar
endast sikte på mycket utsatta områden. Mindre tätorter
torde knappast kunna räknas som gles bebyggelse.
Länsstyrelserna utesluter emellertid i praktiken inte sådana
orter i sin stödverksamhet.
På landsbygden och i mindre orter bor 2--3 miljoner
människor. Här finns stora resurser för att skapa nya
arbetstillfällen. Här finns mycket skog -- som inte är lämplig
till sågtimmer eller massaved -- men som kan användas som
biobränsle. Förädling av livsmedel i mindre eller medelstor
skala nära råvarorna och även nära konsumenterna skulle
minska transportkostnaderna och bidra till en bättre
miljö.Turismen är ett annat område där vår landsbygd
erbjuder stora möjligheter. Men då får vi inte låta
landskapet växa igen. Det stöd som staten nu ger till
landskapsvård riktar sig huvudsakligen till områden med
särskilt höga naturvärden (''pärlorna'').
För att hålla vårt vardagslandskap öppet -- landskapet
utmed våra vägar, åar och sjöar och i våra byar och
socknar -- utgår i dag inget eller mycket ringa stöd.
Mot bakgrund av vad vi här anfört finns det enligt vår
mening starka skäl att se över samhällets insatser för en
landsbygdspolitik i vidare mening än den nuvarande
glesbygdspolitiken. En ny politik måste bättre svara upp
mot målet ''Hela Sverige ska leva'' och spänna över ett brett
fältarbete och näringsliv, service, boende,
kommunikationer, landskapsvård m.m. En samordning
över sektorsgränserna är nödvändig. Det är naturligt och
nödvändigt att såväl landsbygden som de mindre orterna --
där någon skarp gräns på storlek inte bör finnas -- omfattas
av en sådan ny syn på landsbygdens utveckling.
En omläggning av glesbygdspolitiken till en politik för
landsbygden och de mindre orterna torde vara så krävande
att regeringen bör tillsätta en särskild utredning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en särskild
utredning tillsätts med uppgift att utforma en ny politik för
landsbygdens och de mindre orternas utveckling.
Stockholm den 21 januari 1994
Monica Widnemark (s)
Lars Hedfors (s)
Kjell Nilsson (s)