Den sysselsättningsutveckling som landet genomgått
under de senaste åren har regionalt slagit igenom på ett
mycket tydligt sätt. Det är den privata sektorn och speciellt
industrin, som har gått tillbaka kraftigt, medan den
offentliga sektorn först på senare tid på allvar har minskat.
Det är de gamla etablerade industriregionerna som
sysselsättningsmässigt har fått de största problemen.
Strukturomvandlingen inom svenskt näringsliv lägger på
lång sikt grunden för den regionala utvecklingen.
Länsstyrelserna har under våren 1993 tagit fram
bedömningar över sysselsättningsutvecklingen i skilda
näringsgrenar. Dessutom har flera länsstyrelser lämnat en
särskild analys av vad man bedömer som kritiska faktorer
för länets utveckling.
Det går att identifiera några län som dels har haft en
kraftigare tillbakagång än övriga, dels uppvisar svagheter i
strukturen som talar för framtida problem. Det gäller de
hårt drabbade och sedan gammalt industrialiserade länen,
Kopparberg och Gävleborg. Det fanns tecken på regional
obalans redan under 80-talet, men den har nu blivit akut.
Man kan se konturerna av ett landsdelsproblem, där det
knappast går att skilja ut enskilda arbetsmarknadsregioner.
Även de större arbetsmarknadsregionerna i dessa län
uppvisar stora problem och kan därmed inte längre verka
balanserande för länens utveckling.
Dessa två län har en stor och sedan länge etablerad
industriell bas att bygga vidare på. Det är därmed ur
nationalekonomisk synvinkel angeläget att dessa regioner
så snabbt som möjligt återvinner sin forna styrka. Dessa
nationella ekonomiska ambitioner bör beaktas vid
resonemangen om den framtida politikens geografiska
inriktning.
Regionalt utvecklingsarbete bedrivs i alla delar av
landet. Det gäller att få alla regioner att utifrån sina
förutsättningar fungera som goda miljöer för människor och
företag. Länsstyrelserna har inom den statliga sektorn ett
övergripande ansvar. Men mängden av andra aktörer är stor
och ökande. Tyvärr är också olika stödformer väldigt låsta
av olika bestämmelser, samtidigt som stöden ofta har en
avgörande betydelse för den framtida utvecklingen i
regionen.
Mot den bakgrunden vore det värdefullt att i en större
region omfattande två län, Kopparberg och Gävleborg,
kunna pröva en samlad hantering av allt stöd hos en
regional aktör. Från centralt håll skulle endast en
medelssumma fastställas som sedan med friare val än i dag
hanteras inom regionen. Ett sådant försök skulle ge ett bra
underlag för framtida överväganden om förenklingar och
förbättringar av såväl utformningen av stöd som
organisation. Att välja två län att delta ger också fördelar i
form av samarbete, jämförelser och bredare
beslutsunderlag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det regionalpolitiska stödet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försöksverksamhet bör startas
i Kopparbergs och Gävleborgs län med en samlad hantering
av allt regionalt stöd.
Stockholm den 20 januari 1994
Sinikka Bohlin (s)
Karl Hagström (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Per Erik Granström (s)
Leo Persson (s)