Det system med olika stödområden och med ständiga justeringar av vilka kommuner som placeras inom permanent eller tillfälligt stödområde, skapar stora orättvisor.
En kommun eller en större eller mindre del av ett län kan mycket hastigt råka ut för stora företagsnedläggningar eller andra stora strukturomvandlingar, som snabbt och obönhörligt krymper arbetskraftsutbudet. Det har visat sig att effekterna av inplacering i stödområde tar tid -- detta förutom den långa tid som det som regel tar innan beslut tagits. Däremot har en inplacering i många fall haft gynnsam effekt.
Särskilda problem uppstår emellertid när området ligger på gränsen till stödområde, eller så som nu gäller i Västmanland och KAK-regionen (Köping--Arboga-- Kungsör) när området är inringat av kommuner, som inplacerats i stödområden.
Detta visar tydligt på systemets ohanterlighet och nyckfullhet. KAK-regionen i har idag betydligt svårare att hävda sig i konkurrensen. Västmanland har under lång tid varit det mest industrialiserade länet i landet. Länet har fortfarande en jämförelsevis hög andel anställda i industriföretag. Andelen offentlig förvaltning är i stället låg.
Den nuvarande konjunkturnedgången inleddes med en nedgång i bl.a. bilindustrin, vilket drabbade Köpingsregionen med Volvoföretagen samt underleverantörer i Mälardalen hårt. Mer än 5 500 arbetstillfällen i länet var helt beroende av bilindustrin 1990. Även försvarsindustrins neddragningar påverkar i hög grad denna region. Industrisysselsättningen har för Västmanlands del minskat mer än för riket i genomsnitt. Avindustrialiseringen har dessutom i vissa fall gått mycket fort. Sysselsättningsgraden (16--64 år) ligger i länet under riksgenomsnittet, 76,38 % 1991, jämfört med 77,83 % för riket. Under senare tid har sysselsättningsgraden sjunkit ytterligare. Arbetslösheten i länet uppgår till 12,4 %, och det ligger ytterligare varsel om uppsägningar i KAK- regionen.
Så länge man har det gamla systemet med inplacering i tillfälliga eller permanenta stödområden borde därför i dag KAK-regionen, som är en sammanhållen arbetsmarknad, utan dröjsmål kunna placeras i tillfälligt stödområde, i likhet med vad som skedde vad gäller Hallstahammar. Fagersta ligger fortfarande permanent i stödområde 2. En sådan tillfällig inplacering i stödområde bör ske inom ramen för totalt sett oförändrade resurser för denna form av regionalpolitik.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av stödområdespolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig inplacering av Köping-- Arboga--Kungsör-regionen i stödområde inom ramen för totalt sett oförändrade resurser.
Stockholm den 20 januari 1994 Birgit Henriksson (m)