med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.

Propositionen innehåller bl a förslag till en ny lag om
offentlig anställning (LOA) och förslag till en särskild lag
om fullmaktsanställning.

I 11 kap 9 § RF återfinns vissa grundläggande
bestämmelser om tillsättning av statliga tjänster. I
paragrafen sägs bl a att vid tillsättning av statlig tjänst skall
avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst
och skicklighet. Det är dock inget som hindrar att man även
tar hänsyn till andra sakliga grunder, såsom sökandens
löneanspråk.

I LOA finns en regel som säger att skickligheten skall
sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för annat.

Vi menar att det finns två grundläggande fel beträffande
tjänstetillsättningar. Det ena är att tjänsterna inte är
tidsbegränsade och därför inte öppnar för en naturlig
möjlighet för omprövning efter viss tid. Anställningarna bör
därför alltid tidsbegränsas. Det andra problemet är att
tjänsterna inte tillsätts under lönekonkurrens mellan de
sökande. Det nuvarande systemet bör kunna kompletteras
med en viss lönekonkurrens i form av ett anbudsliknande
förfarande vid anställning.

Förändringar av det förordade slaget skulle medföra
ökad effektivitet och produktivitet samt bidra till förnyelse
och kreativitet inom den offentliga verksamheten.

Löneläget inom den offentliga sektorn skulle med
nödvändighet sjunka till en rimligare nivå. Den feta tärande
sektorn med sina byråkrater och etablissemang skulle
slimmas. En nyttig personalomsättning skulle komma till
stånd.

Den offentliga arbetsmarknaden skulle öppnas på ett
helt annat sätt för yngre personer. Särskilt kvinnor skulle
gynnas som av tradition har svårt att få de bättre tjänsterna.
Samtidigt skulle det skapas en möjlighet för många
traditionstyngda manliga byråkrater att få pröva på något
nytt och spännande i tillvaron. Det traditionella
könsrollstänkandet skulle effektivt brytas.

Människors valfrihet skulle öka betydligt. Deras
egenmakt skulle öka. Handikappade och andra utsatta
grupper som nu hålls utanför den reguljära
arbetsmarknaden skulle faktiskt få en rimlig chans till
konkurrens utan fördomar och på lika villkor.

De ekonomiska förlorarna med det nya systemet skulle
sannolikt bli de traditionsbundna och könskonserverande
männen, som dock samtidigt skulle vinna möjligheten till en
ny och mera harmonisk tillvaro. Vem vill egentligen vara
tråkig byråkrat hela livet? Detsamma gäller i
förekommande fall de kvinnliga chefsbyråkraterna.
Välbefinnandet kommer att höjas -- ett bättre liv till lägre
kostnader för staten.

Skattebetalarna kommer att tjäna på förändringen.
Medborgarna kommer att få en bättre service till lägre
kostnader.

Vi menar alltså att en anställning bör gälla för en
begränsad tid, förslagsvis längst 4 år, då behovet av
tjänsten, arbetsuppgifterna, måste omprövas, liksom
anställningsförhållandet. Om behov föreligger utlyses
tjänsten på nytt.

Vidare bör ett anbudsliknande förfarande införas för
tillsättning av tjänster inom allmän verksamhet i syfte att nå
godtagbar kompetens till lägsta pris. Förslaget innebär att
regeln om bedömningsgrunder vid anställning måste
arbetas om. Ett sätt kan vara att stryka ordet ''bara'' i 4 §
första stycket LOA-förslaget och lägga till löneanspråk som
exempel på saklig grund. Till andra stycket kan göras ett
tillägg som går ut på att arbetsgivaren vid anställning skall
sträva efter att nå lägsta möjliga lön med i övrigt bästa
möjliga villkor för arbetsgivaren.

Våra förslag bör för närvarande inte omfatta
fullmaktsanställningslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en begränsad tid för statlig
anställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anbudsliknande förfarande för
tillsättning av tjänster inom allmän verksamhet i syfte att nå
godtagbar kompetens till lägsta lönekostnad.

Stockholm den 14 februari 1994

Laila Strid-Jansson (nyd)

Arne Jansson (nyd)