med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.
Vänsterpartiet är positivt till propositionens inriktning
som går ut på att slopa onödiga avvikelser i förhållande till
reglerna på arbetsmarknaden i övrigt. På ett antal punkter
kan förslagen dock inte godtas.
Andra författningars tillämpning
I 42 § stycke 3 i den föreslagna lagen om offentlig
anställning stadgas att föreskrifter i andra författningar än
lagar skall tillämpas även om de avviker från lagen om
anställningsskydd. Detta betyder att den statlige
arbetsgivaren också i fortsättningen ensidigt kan meddela
regler om avvikelser från lagen om anställningsskydd till
skillnad från vad som gäller den övriga arbetsmarknaden.
Denna reglering ställer staten som arbetsgivare i en
omotiverat gynnad position gentemot facket och de
anställda jämfört med andra arbetsgivare. I förhandlingar
om avvikelser från lagen om anställningsskydd vet parterna
att staten ensidigt kan besluta om avvikelser och därmed går
balansen mellan parterna förlorad.
Information om lediga anställningar
Reglerna i LOA och om förfarandet vid tillsättningar av
statliga tjänster föreslås avskaffade. Enligt propositionen
kan det finnas skäl att ha särskilda regler i vissa situationer,
t.ex. vid rekrytering av professorer till universitet och
högskolor, för att garantera bästa möjliga kompetens.
Vänsterpartiet anser att den frihet som myndigheterna
får enligt förslaget kan komma att hota respekten för den
allmänna tjänstens integritet. Utvecklingen kan ledas in i
okontrollerade banor. Risken för allsköns mygel i samband
med personalrekryteringen ökas starkt. Grupper utan
välutvecklade kontaktnät hos myndigheterna kommer att få
svårare att hävda sig, det kan gälla invandrare eller kvinnor
som under längre tid varit föräldralediga.
Bisysslor
Det föreslås i propositionen att nuvarande bestämmelser
om förtroendeskadliga bisysslor i sak skall bli oförändrade.
Det är inte tillfredsställande eftersom det visat sig att en
skärpning av reglerna i hög grad påkallas av rådande
förhållanden.
Det har förts en diskussion i pressen om justitierådens
synnerligen omfattande bisysslor som skiljemän. Det
förhållandet att justitieråden utför välavlönade uppdrag åt
privata företag kan leda till att jävssituationer uppkommer.
Tidningen Dagens Industri redogör i en artikel
publicerad den 30 oktober 1993 för hur man hos tre ledande
akademiska jurister bett om kommentarer till vissa
juridiska aspekter på Volvo--Renault-affären. Alla tre
avböjde att uttala sig och hänvisade till att de redan skrivit
utlåtanden för Volvo.
Dagens Industri konstaterade att extraknäck för
Volvoledningen förseglade professor X läppar och att
varken allmänhet, riksdag eller regering hade möjlighet att
få höra den offentliganställde professor X åsikt om Sveriges
genom tiderna största och viktigaste industriaffär.
Det är nödvändigt att i LOA införa ytterligare
restriktioner beträffande offentliganställdas rätt att utföra
bisysslor. I annat fall kan allmänhetens förtroende för deras
integritet på sikt komma att rubbas.
Disciplinansvar
Ingen förändring i gällande rätt föreslås beträffande det
förhållandet att det saknas rätt till skadestånd för
arbetstagaren om arbetsgivaren gjort en felaktig bedömning
vid ett beslut om disciplinstraff. En sådan rätt bör införas
både av rättssäkerhetsskäl och därför att denna avvikelse
från vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt är
omotiverad.
Skyldigheten att anmäla brott till åtal
Enligt propositionen skall skyldigheten att anmäla brott
till åtal begränsas. Detta förslag bör inte genomföras.
Det är som Statistiska centralbyrån påpekar i sitt
remissvar omöjligt för en icke juridiskt skolad person att
bedöma om straffpåföljden för en viss handling kan bli
fängelse. Som Riksrevisionsverket framhåller reagerar
statliga myndigheter trögt på brister i efterlevnaden av
bestämmelser av ekonomisk betydelse. Utredningens
förslag ger en felaktig signal till myndigheterna.
Utköp av arbetstagare
Regeln i 7 kap. 1 § LOA föreslås slopad och ersatt med
39 § i lagen om anställningsskydd som möjliggör utköp av
misshagliga anställda trots att laglig grund saknas. Detta är
synnerligen stötande. Varför skall även offentliga
arbetsgivare ges möjlighet att sätta sig över lagen? En sådan
utveckling är på sikt ägnad att undergräva allmänhetens
tilltro till rättssamhället. I stället borde förhållandena på
den privata arbetsmarknaden i detta avseende ändras och
denna kvarleva från feodalsamhället undanröjas även där.
Ogiltigförklaring av uppsägning vid turordningsbrott
Regeln i 8 kap. 3 § LOA om ogiltigförklaring av
uppsägning som strider mot bestämmelser om turordning
föreslås bli avskaffad. Inga hållbara skäl har angivits varför
bestämmelsen, som fungerat väl, skall utgå. Tvärtom har
det ökade antalet uppsägningar på grund av arbetsbrist
gjort dess bibehållande ännu angelägnare. En sådan
bestämmelse vore självfallet av värde också på övriga delar
av arbetsmarknaden.
Skadestånd vid brott mot reglerna om
återanställningsrätt
Regeln i lagen om rättegången i arbetstvister i 1 kap. 2 §
andra stycket som hindrar att en arbetsgivare inom den
statliga sektorn döms till skadestånd för brott mot
återanställningsreglerna kvarstår. Möjligheten att i
administrativ ordning överklaga tillsättningsbeslutet kan
inte vara skäl att behålla denna särreglering. Denna regel i
arbetstvistlagen bör därför snarast tas bort.
Periodiska hälsoundersökningar
En i lagen reglerad skyldighet för vissa
arbetstagargrupper hos staten, kommunerna och
landstingen att genomgå periodiska hälsoundersökningar
föreslås. Införande av en sådan skyldighet kan vara
berättigad när det gäller personal i s.k. säkerhetstjänst,
t.ex. bussförare, flygtrafikledare, piloter etc. Den
föreslagna regleringen betyder att regeringen delegerar ned
till myndighetsnivå att avgöra vilka personalkategorier som
skall vara skyldiga att underkasta sig påtvingad
läkarundersökning.
En lagstiftning av denna ytterst integritetskänsliga art
måste både vara mer preciserad och innehålla
rättssäkerhetsgarantier. Vi får inte glömma
rättsröteskandalerna i början på 1950-talet som ger flera
exempel på hur de då gällande bestämmelserna utnyttjades
av arbetsgivaren för tvångsvisa läkarundersökningar i
ovidkommande syften.
Vi avstyrker bestämt att denna reglering av tvångsvisa
läkarundersökningar genomförs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 42 § tredje stycket i förslaget
till lag om offentlig anställning skall utgå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om lediga
anställningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare restriktioner
beträffande offentliganställdas rätt att utföra bisysslor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till skadestånd vid felaktiga
bedömningar vid beslut om disciplinstraff,
5. att riksdagen beslutar att 22 § i den föreslagna lagen
om offentlig anställning skall ha följande lydelse:
Arbetstagare, som är skäligen misstänkt för sådant i
tjänsteutövningen begånget brott som avses i 20 kap. 1--3
§§ brottsbalken eller annat brott varigenom han har satt
åliggande i tjänsteutövningen åsido, skall anmälas till åtal,
om för brottet är föreskrivet fängelse eller det finns
anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att
föras.
I fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap.
6 § första stycket brottsbalken får regeringen medge
undantag från anmälningsskyldighet enligt 1 §,
6. att riksdagen beslutar om en 13 a § i lagen om offentlig
anställning med följande lydelse:
Arbetstagare får skiljas från anställningen endast med
stöd av föreskrift i denna lag,
7. att riksdagen beslutar att 12 § i den föreslagna lagen
om offentlig anställning skall tillföras ett andra stycke med
följande lydelse:
Uppsägning, som strider mot bestämmelse om
turordning, skall på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.
Vid tvist om giltigheten av uppsägning enligt första stycket
tillämpas 34 § andra och tredje styckena, 37 §, 40 § första
och tredje styckena samt 42 § lagen om anställningsskydd.
I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 40
§ första och tredje styckena lagen om anställningsskydd
tillämpas 2 § andra stycket samma lag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till skadestånd vid brott mot
reglerna om återanställningsrätt,
9. att riksdagen avslår förslaget till 30 § i lag om offentlig
anställning.
Stockholm den 14 februari 1994
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Hans Andersson (v)