Under 1992 och 1993 försvinner enligt regeringen 400 000 arbetstillfällen i Sverige. Det motsvarar 10 procent av alla sysselsatta. Ytterligare arbetstillfällen försvinner nästa år enligt regeringen. På två år har långtidsarbetslösheten femdubblats och antalet arbetslösa uppgår nu till 136 000 människor.
Olika förslag i arbetslöshetsförsäkringen har droppat in i en ständig ström under 1993. Den 5 juli sänktes arbetslöshetsersättningen från 90 till 80 procent och från den 6 september infördes fem karensdagar. En tuff och hård ekonomisk verklighet för ca 500 000 arbetslösa men det räcker inte. Trots detta fortsätter jakten på de arbetslösa. Återigen ett förslag om förändringar i försäkringen. Den här gången är målet en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Regeringens förslag innebär att betydligt färre människor får rätt till a-kassa än i det nuvarande systemet. Arbetsvillkoret skärps, reglerna för deltidsarbetslösa försämras väsentligt, antalet ersättningsdagar för äldre minskar från 450 till 300 dagar. Efter en första stämplingsperiod på 300 dagar kan den arbetslöse få ytterligare 150 dagar, men då måste man delta i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Detta får till följd att utöver de 590 000 människor som idag hänvisas till att delvis leva på socialbidrag kommer en dramatisk ökning att ske.
Som situationen är idag kommer drygt 189 000 människor i landet som med det nuvarande systemet skulle erhålla a-kassa att hänvisas till socialbidrag. Sveriges kommuner kommer att drabbas av en utgiftschock på 11,4 miljarder kr om regeringens proposition om nya regler för ersättning till arbetslösa går igenom.
För Östergötlands del innebär det att drygt 8 000 människor som med nuvarande system skulle erhålla a-kassa hänvisas till socialbidrag.
Det skulle innebära en socialkostnad för länets kommuner på ca 509 milj.kr. För Norrköping innebär förslagen en merkostnad på 163 milj.kr, Linköping 131 milj.kr, Motala 56 milj.kr, Finspång 36 milj.kr, Söderköping 15 milj.kr och Åtvidaberg 14 milj.kr.
Det är kostnader som länets kommuner inte har någon som helst möjlighet att bära i dagens pressade ekonomiska situation.
Att i skenet av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring hänvisa en allt större del av de arbetslösa till socialbidrag är ytterligare bevis på att regeringen övergivit arbetslinjen. Vi anser att propositionen är dåligt underbyggd och innehåller så markanta svagheter att den inte kan ligga till grund för en seriös behandling i riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.
Stockholm den 15 november 1993 Inge Carlsson (s) Maj-Inger Klingvall (s) Berit Löfstedt (s) Viola Furubjelke (s) Ingvar Björk (s) Sonia Karlsson (s) Lars Stjernkvist (s)