med anledning av prop. 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
Gäst hos jämställdheten?
Hoten mot kvinnornas fria och självständiga ställning i
det svenska samhället blir allt tydligare. Grunden för ett
självständigt liv -- vår rätt till ett eget arbete -- är inte längre
en självklarhet.
Sedan hösten 1991 har tiotusentals jobb försvunnit inom
den gemensamma sektorn. Enligt regeringen skall
ytterligare 66 000
jobb försvinna under detta och nästa år. Frågan är:
räcker det? 35 miljarder skall sparas inom sektorn de
närmaste fyra åren, säger regeringen. Det motsvarar minst
130 000 människor som blir arbetslösa, huvudsakligen
kvinnor.
Detta innebär att kvinnorna förlorar sina avlönade jobb
samtidigt som barnomsorgen och äldreomsorgen skärs ner.
Förutsättningarna både för att få ett arbete och för att sköta
det minskar. Varje människa, oavsett kön, skall ha rätt att
leva sitt liv i frihet och oberoende. Ett eget arbete med en
lön som det går att leva på är grunden för detta -- både för
män och kvinnor.
Kvinnorna i andra länder har avundats de svenska
kvinnorna deras höga deltagande i arbetslivet,
föräldraförsäkringen och barnomsorgen med mycket hög
standard och en välutbyggd social service. Denna
internationellt sett unika ställning för kvinnorna i samhället
och arbetslivet hotas nu på flera sätt genom den borgerliga
regeringens politik.
Kvinnorna arbetar ofta deltid eller i tillfälliga
anställningar. Många av dessa skulle vilja ha ett
heltidsarbete. Bland unga LO-kvinnor vill mer än var fjärde
öka sin arbetstid. Kvinnorna har lägre löner än männen och
de har högre facklig anslutningsgrad. Mot denna bakgrund
ter sig regeringens politik extremt kvinnofientlig. Den
syftar till attöka arbetsgivarnas möjligheter att använda
sig av tillfällig anställning, försämra villkoren för
deltidsarbetande och tillfälligt anställda, systematiskt
försvaga löntagarnas ställning och minska fackets
inflytande.
Förslaget till förändringar i lagen om anställningsskydd,
LAS, kommer att ge arbetsgivarna utökade möjligheter att
använda sig av tillfälliga anställningar. Det skall ge mer
jobb, säger regeringen. All känd forskning går emot denna
uppfattning. I andra länder med en stor andel tillfälliga
arbeten ser vi vad som verkligen händer. Där är kvinnorna
de stora förlorarna. Kvinnor och invandrare är klart
överrepresenterade bland dem som har tillfälliga
anställningar. Dessa tillfälliga jobb har dessutom de sämsta
anställningsvillkoren och de sämsta sociala förmånerna.
Med den svenska regeringens förslag försämras kraftigt
kvinnornas möjligheter att skaffa sig ett rejält fotfäste på
arbetsmarknaden.
Detta förslag får förödande konsekvenser när det
kombineras med förändringarna i
arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget kommer detta att
vara ett av de hårdaste angreppen i modern tid på kvinnors
rätt till ett eget arbete och en lön man kan leva på. Förslaget
till en ny arbetslöshetsförsäkring innebär att det krävs
längre arbetad tid för att få rätt till ersättning från a-kassan.
Det slår hårdast mot dem som har en svagare förankring på
arbetsmarknaden och arbetar inom sektorer där tillfälliga
arbeten är vanliga. Kvinnorna alltså! Förslaget är också ett
dråpslag mot de deltidsarbetslösa. Dessa är till 90 %
kvinnor. Utan förvarning kommer ett stort antal kvinnor att
upptäcka att de står utan arbetslöshetsersättning efter jul.
Om regeringens förslag går igenom kommer det att tas av
riksdagen den 15 december. Det kommer inte att finnas
någon möjlighet att varsko de kvinnor som mister
arbetslöshetsersättningen, några redan från den 1 januari.
Sammantaget kommer ungefär 85 000 deltidsarbetslösa
kvinnor att beröras.
Hur det kommer att fungera i verkligheten visas av
följande två exempel.
1) Lisa har arbetat heltid när hon blir arbetslös. Efter en
tid tog hon våren 1993 ett deltidsjobb på 80 % och börjar
fyllnadsstämpla. ''Det är bättre än inget alls.'' Jobbet
upphör i november 1993. Sedan stämplar hon på heltid
igen. I januari 1994 stämplar hon ut sin period. Hon har
dock tjänat in en ny period genom sitt deltidsarbete. Med
nuvarande regler får hon samma ersättning som tidigare.
Med regeringens förslag får hon sin ersättning baserad på
80 % av sin deltidslön vilket kan bli en halvering av tidigare
''inkomst''.
2) Lena har också arbetat heltid när hon blir arbetslös.
Hon tog ett deltidsarbete på 80 % sommaren 1993 och
fyllnadsstämplar. I januari 1994 har hon stämplat ut sina 300
dagar. Hon har genom sitt deltidsarbete, som hon har kvar,
tjänat in en ny period. Med nuvarande regler får hon
fortsätta fyllnadsstämpla. Med regeringens förslag får hon
ingen ersättning alls.
Även för dem som deltar i arbetsmarknadsinsatser av
olika slag vill regeringen försämra. I dag kan man också få
rätt till en ersättningsperiod på 300 dagar genom att man
deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Långt fler
kvinnor än män deltar i de aktiva åtgärderna. I regeringens
förslag skärs antalet dagar i den nya ersättningsperioden ner
till 150 dagar. Kvinnorna drabbas hårdast även här.
Vi har i vår redogörelse helt uppehållit oss kring hur
propositionens förslag slår mot kvinnor. Därutöver
instämmer vi helt i den kritik som riktats från många håll
om hur dåligt underbyggt och undermåligt utarbetat
förslaget är. Det kan i sin nuvarande form inte vara ett
underlag som kan få en seriös behandling i riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:80.
Stockholm den 15 november 1993
Margareta Winberg (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Kristina Svensson (s)
Ines Uusmann (s)
Berit Andnor (s)
Monica Öhman (s)
Lahja Exner (s)