Mål
och inriktning för arbetsmarknadspolitiken 11 2.
Våra
förslag 13 2.1
Åtgärder
mot långtidsarbetslöshet 13 2.2
Ungdomspolitik
14 2.3
Stödåtgärder
för invandrare 16 2.4
Aktivering
av arbetslösa 17 2.5
Starta-eget-bidrag
17 2.6
Reformering
av arbetsrätten 18 2.7
Permitteringsreglerna
21 2.8
Kommunal
permittering 22 2.9
Vuxenutbildning
22 2.10
Ineffektiviteten
i AMV:s organisationer 22 2.11
Småföretagares
rätt att lägga sitt företag i malpåse 23 2.12
Fallskärmar
i den offentliga sektorn 24 2.13
Lindbeckkommissionen
och arbetsmarknaden 24 2.14
Nödvändiga
utredningar 25 2.15
Arbetslöshetsersättning
25 3.
Kommentarer
till regeringens budgetförslag26
Hemställan 26
Sammanfattning
Ny Demokrati menar att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skall leda till riktiga jobb. Betydligt högre krav
på kvalitet och effektivitet måste ställas på
arbetsmarknadens samtliga parter.
I motionen föreslår vi därför att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste begränsas till att
gälla som en sistahandsåtgärd vid arbetslöshet. Detta gäller
t.ex. ALU och ungdomspraktik. Detta ställer höga krav på
arbetsförmedlingarna, som måste få utökade resurser för
att höja sin kompetens. De arbetssökande skall kunna
kräva att få kompetent rådgivning av förmedlarna, för att
kunna slussas in i arbete eller utbildning.
Arbetslösa måste aktiveras, så att de inte tappar
kontakten med arbetsmarknaden. Större krav skall också
ställas på de arbetssökande att ta erbjuden anställning även
om det skulle leda till viss lönesänkning eller något
förändrade arbetsuppgifter. Tas inte erbjudet arbete skall
arbetslöshetsersättningen kunna indragas. Möjligheterna
till förtidspensionering skall som ett led i detta begränsas.
I en arbetslöshet av nuvarande storlek är det viktigt att
se de arbetslösa som en resurs för framtiden. Sverige har en
möjlighet att utöka kompetensen på arbetskraften genom
utbildning och kompetenshöjning på alla nivåer på
arbetsmarknaden.
Ungdomarna måste i första hand stimuleras till fortsatta
studier. Men, de skall också ges möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden för att lära sig ett yrke. Därför har vi
förslag, vilket ger ungdomar möjlighet att hos en
handledare, på något företag, få gå som lärling.
Invandrare måste stödjas i sin svenskundervisning. Det
är en rättighet för invandrare att få stöd och hjälp att lära
sig tala och skriva svenska och det är en skyldighet för dem
att lära sig det.
Bidrag, som utgår till blivande företagare, får inte
konkurrera ut etablerade företag på orten. Stor
restriktivitet i hanteringen av bidrag måste tillämpas för att
kontrollera lämpligheten hos de blivande företagarna.
För att underlätta för företag vid nyanställning måste en
reformering göras av arbetsrätten.
All vuxenutbildning menar vi skall samlas under samma
administration, för att skapa enhetlighet i systemet.
Resurserna för dessa åtgärder skall gå direkt till den
administrerande förvaltningen och inte administreras via
AMV, som fallet är i dag.
En rationalisering av AMV, LAN och AF måste göras
för att strama upp organisationerna. Det måste också
genomföras en objektiv utvärdering av deras verksamhet,
för att svara på riksrevisionsverkets svidande kritik.
Småföretagare skall ges möjlighet att lägga sitt företag i
malpåse i en lågkonjunktur och under tiden ges möjlighet
att utfå arbetslöshetsersättning.
Ny Demokrati menar att Lindbeckkommissionens
förslag är väl värda att lägga till grund för statsmakternas
fortsatta åtgärder på arbetsmarknadsområdet.
Slutligen föreslår vi en expertkommission av
Lindbeckmodell, som sakligt och opolitiskt arbetar fram
förslag om hur man bäst råder bot på arbetslösheten.
1. Mål och inriktning för arbetsmarknadspolitiken
För Ny Demokrati är de riktiga jobben bland det
viktigaste för arbetsmarknadspolitiken. Målsättningen är
att alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall upphöra på
sikt och att marknaden själv skall reglera
arbetsmarknadsbehovet. Den fria konkurrensen skall även
gälla för arbetsmarknaden.
Som en naturlig följd av detta tar vi avstånd från alla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som inte leder till ökad
kompetens genom utbildning eller riktiga jobb.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ses som en
investering för framtiden från statens, dvs.
skattebetalarnas, sida och inte som konstgjord andning för
att snygga till arbetslöshetsstatistiken. Investeringar under
arbetslöshet skall leda till att arbetskraften blir mer
kompetent och kan klara mer komplicerade
arbetsuppgifter. Vår stora arbetslöshetssituation kan till och
med leda till att Sverige får en bättre position i framtiden,
som ett högutvecklat samhälle med hög utbildningsnivå.
Vid detta sekels början såg vi en förändring från
bondesamhället till industrisamhället. Inför nästa sekels
början ser vi en förändring från industrisamhället till
informationssamhället. Det är som ett informations- och
högteknologiskt samhälle Sverige har möjlighet att
konkurrera med omvärlden. Detta är Sveriges framtid!
Arbetslösheten ger oss en möjlighet att utbilda människor
inför denna omvälvning!
Framtiden finns också i de små och medelstora företagen
och det är endast genom rätt förutsättningar för dessa, som
de riktiga jobben skapas. Dessa förutsättningar skall bestå
av låga arbetsgivaravgifter och generösa anställningslagar
och inte, som det tenderar till att bli, genom statliga bidrag.
Ett företag, som inte kan överleva av egen kraft, har, enligt
de marknadsekonomiska krafterna, inget
existensberättigande.
Därför kräver vi en ordentlig och objektiv uppföljning
av alla bidrag, som genom AF går till företagen, så att inte
de bidrar till att konkurrera ut livsdugliga företag.
För att främja den fria konkurrensen är det av synnerlig
vikt att fackens dominans på arbetsmarknaden bryts och att
arbetsrätten reformeras. Dagens arbetsrättslagstiftning
hämmar arbetsgivarens vilja till nyanställningar och
försvårar den livsnödvändiga omstruktureringen av svenskt
näringsliv.
Arbetsmarknaden har i det närmaste stängts för dagens
ungdomar. Företagen vill gärna anställa ungdomar, men då
dessa saknar erfarenhet och därför inte kan utföra samma
arbete som de äldre, har företagen inte råd att anställa dem.
Därför menar Ny Demokrati att man snarast skall införa
ungdomslöner. Det är inte rimligt att nyanställda ungdomar
har en lön som endast ligger ca 7% under de vuxna och
erfarna.
Det betyder att ungdomar inte kompenserar sin mer
begränsade arbetserfarenhet med låga löneanspråk. De har
inte heller möjlighet till en löneutveckling, som sporrar dem
att vidareutveckla sin kompetens. Det står också klart att
många ungdomar själva reagerar över detta och ser det som
en självklarhet att lönen borde vara mer differentierad.
För att ytterligare visa att det finns mycket att förbättra
har Ny Demokrati en mängd besparings- och
rationaliseringsförslag.
Några av förslagen:
*Aktivera de arbetslösa
Ersättning till arbetslösa utbetalas som regel utan något
krav på motprestation, vilket innebär att tiotals miljarder
går samhällsnyttan förbi. Det är ett stort slöseri samtidigt
som flertalet av de arbetslösa lider av sin påtvingade
sysslolöshet.
Regeringen bör utreda förutsättningarna för att koppla
arbetslöshetsunderstödet till någon form av samhällstjänst.
Lär av Hallstahammarprojektet!
*Satsa på riktiga jobb
Sluta hälla pengar över AMS. Satsa i stället på våra
konkreta förslag för att hjälpa industrin och företagen. Det
är det enda sättet att skapa produktiva jobb som kan betala
välfärden. Köp utbildningsplatser i företag som ger jobb, i
stället för att enbart satsa på artificiella insatser, som t.ex.
ALU.
*Omorganisera Arbetsmarknadsverket
Arbetsmarknadsverkets organisation måste göras om för
att motsvara dagens krav på effektivitet. AMS, LAN och
AMI bör omedelbart avvecklas. De arbetsuppgifter som
inte kan bortrationaliseras överförs till de lokala
arbetsförmedlingarna och till
Arbetsmarknadsdepartementet, som i sin tur delegerar
ansvarområden till länsstyrelsen, som redan har en
fungerande administration i länen.
*Utred slöseriet
Det slöseri, som uppmärksammats i kopplingen mellan
LAN (länsarbetsnämnden), AMU
(arbetsmarknadsutbildningen) och AF
(arbetsförmedlingarna), är så omfattande att riksdagens
revisorer nu utrett förhållandet och riktat svidande kritik
mot dessa organisationer. Ineffektiviteten och
misshushållningen är minst lika stor som på Statens
invandrarverk. Kraftfulla åtgärder krävs.
*Permitteringar i kommunerna
Kommunerna måste ges bättre möjligheter att
permittera anställda vid arbetsbrist.
*Samordna utbildningen
På mindre orter kan man samla all vuxenutbildning
under ett tak. Uppdragsutbildning, AMU, komvux,
folkhögskola och studieförbund i samma administration
skulle ge bättre service åt de sökande samtidigt som stora
administrationsbesparingar skulle göras.
*Minska fackets makt
Många goda företagsidéer har stupat på fackliga villkor.
Öka i stället makten för den enskilde.
2. Våra förslag 2.1
Åtgärder mot långtidsarbetslöshet
ALU
ALU var från regeringen avsett som en sistahandsåtgärd
inom arbetslöshetsförsäkringen, sedermera även i KAS. I
stället är det så att ALU ofta, alltför ofta, används som en
förstahandsåtgärd vid arbetslöshet. Inom detta område har
påtagliga undanträngningseffekter på arbetsmarknaden
uppdagats, vilket även noterats av regeringen.
Vi kräver en objektiv utvärdering av de
undanträngningseffekter och den snedvridning av
konkurrensen som denna åtgärd har lett till.
GAS
Ny Demokrati menar att GAS är ännu en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som ur
konkurrenssynpunkt slår fel. Företag, som redan är
framgångsrika och som redan planerat att anställa, gynnas
i detta läge, vilket är synnerligen otillbörligt.
Skattebetalarnas pengar får inte missbrukas genom att
användas på redan framgångsrika företag.
Kommunal jobb-aktivering
En viktig utgångspunkt för följande resonemang är att vi
i dag har en helt annan kategori av arbetslösa, som i stort
sett är ett genomsnitt av svenska folket. Det innebär att det
finns kreativa människor, ledargestalter, administratörer,
arbetsledare och yrkesmän, som representer många
yrkesområden.
Alla har dessutom en kommuntillhörighet, genom sin
bostadsort, varför man har en naturlig organisationspart för
det vi föreslår.
Om vi utgår från principen att inget
arbetslöshetsunderstöd skall utbetalas utan motprestation
och att kommunen skall ansvara för genomförandet, så har
vi lagt grunden till att byta ett problem mot en möjlighet.
Kommunen, som alltid har tillgång till de största
samlingslokalerna, kan troligen utan svårighet samla alla
arbetslösa i samma lokal. I de större kommunerna kan det
säkert lösas stadsdels- eller kommundelsvis. Där skall
kommunen informera om att fr.o.m. xx/yy utbetalas ingen
arbetslöshetsersättning utan motprestation. Man skall
därefter diskutera med de arbetslösa hur denna resurs av
arbetskraft bäst skall kunna användas inom respektive
kommun.
Kreativiteten kommer att flöda, ledare utkristalliseras
och yrkesmäns kunskaper att kunna tillvaratas. De arbeten
som på detta sätt kan utföras skall vara av det slag som
annars inte skulle bli utfört. Yrkesarbete kan lämpligen
utföras i samarbete med kommunens vanliga leverantörer,
som mot en mindre ersättning kan leda och övervaka
arbetet och leverera material och tillhandahålla nödvändig
utrustning. Denna kostnad, som då skall bestridas av
kommunen, utgör en ringa del av värdet av det utförda
arbetet.
Kommunen kan lämpligen engagera
kommuninnevånarna för förslag till lämpliga
arbetsuppgifter. Det skulle även ge en bra möjlighet till en
meningsfull social samvaro för de arbetslösa.
Ersättningen till de arbetslösa, som utan bärande skäl
inte ställer upp, skall reduceras till hälften.
Resursutvecklingsprojekt
Många arbetssökande idag är kvalificerade
yrkesmän/kvinnor med lång erfarenhet. De har under sin
verksamma yrkesperiod haft idéer som de varken haft tid
eller resurser att utveckla.
En lönsam åtgärd vore enligt vårt förmenande därför att
starta en form av projektverksamhet där arbetssökande
skall knyta kontakter med andra arbetssökande -- yrkesmän
inom samma område eller ett område som man själv inte
behärskar -- för att i grupp kunna driva ett kommersiellt
gångbart projekt. Sådana grupper kunde exempelvis kallas
Resurs-Utvecklings-Projekt, förkortat till RU-projekt.
I och med ovanstående konstruktion kan man för varje
RU-projekt utse en handledare inom ramen för statligt
beredskapsarbete.
Inom den offentliga sektorn och det privata näringslivet
finns en del outnyttjade möjligheter för de arbetslösa.
Skolornas lokaliteter inom den praktisk-tekniska sektorn
samt motsvarande områden inom näringslivet utnyttjas
endast dagtid. Kvällstid kunde de tagas i anspråk av RU-
grupper, då de som är arbetssökande kan anpassa sin
''arbetstid'' efter omständigheterna.
Genom detta får de arbetslösa en möjlighet att
förverkliga sina innovationer och samtidigt en möjlighet till
förkovring inom sitt eget gebit.
Beredskapsarbeten
Vi anser att man med dagens svåra arbetsmarknad bör
satsa på ett utökat antal beredskapsarbeten och arbeten
med rekryteringsstöd. Det belastar inte
Arbetsmarknadsfonden, som ju i dag går med ett kolossalt
underskott, utan kan i stället bidra till att statskassan får in
pengar i form av skatter och sociala avgifter. Beträffande
beredskapsarbeten bör dessa även i lika stor grad erbjudas
till näringslivet, som till kommuner och landsting.
Ersättningen bör dock vara något lägre än vid ordinarie
jobb. Ny Demokrati menar att ersättningen inte skall
överstiga 9O% av ordinarie lön. Detta för att inte ta bort
incitamenten för den enskilde att aktivt söka ordinarie
arbete.
Utmärkta exempel på beredskapsarbeten är
röjningsarbete på kraftledningsgatorna, för att förhindra
vinterns el-missöde. Det behövs dessutom fortsatt drift- och
underhållsarbete på glesbygdens vägnät.
2.2 Ungdomspolitik
När hundratusentals ungdomar står utan riktiga jobb,
när det inte lönar sig att arbeta (om man eventuellt skulle
hitta ett jobb), när det inte lönar sig att studera, när det inte
finns en klart motiverad politik, då skapar vi problem som
förstör för generationer framåt. Ungdomsarbetslösheten är
idag mer än dubbelt så hög som den genomsnittliga
arbetslösheten. Många drabbas dessutom av
långtidsarbetslöshet. Det kräver kraftfulla omedelbara
åtgärder.
Våra förslag går ut på följande:
Nya utbildningsmöjligheter för ungdomar
Politiker, arbetsgivare och fackföreningar måste hjälpas
åt att snabbt införa en ny modern form av
lärlingsutbildning. Länder med låg ungdomsarbetslöshet
har lärlingssystem, ungdomslöner och en
arbetsmarknadspoltik, som syftar till att ge ungdomar
meningsfull sysselsättning och riktiga jobb.
Konstgjord andning genom t.ex. ungdomspraktik leder
till planekonomi, detaljreglering och snedvriden
konkurrens. Om ungdomar däremot får direkt utbildning i
företagen, lär de sig bokstavligen för livet. Utbildning,
kvalificerad utbildning, är nödvändig, om Sverige skall
klara sig i konkurrensen. Dessutom är utbildning
motiverande för ungdomarna.
Synergieffekter skulle uppnås om de ungdomar, som i
framtiden kommer att vara de nya industriarbetarna, redan
i initialskedet utbildades inom industriföretaget.
Det finns exempel på företag som redan i dag bedriver
industriskolor. Intagningspoängen ligger klart över
genomsnittet och de har ca 4 sökande till varje
utbildningsplats. Detta skall ställas i relation till
gymnasieskolans yrkeslinjer, som har en intagningspoäng
på ca 2,0 varav tre elever ansökt till linjen som
förstahandsval.
Ny Demokrati menar att företag och skolor skall
stimuleras genom information och praktisk vägledning för
att genomföra liknande projekt, som de som nämns i vår
motion 1993/94:Ub364.
De flesta kommuner har, med lite initiativförmåga och
stöd av gymnasieskolan och företagen, möjligheter att med
gällande lagstiftning skapa industriskolor.
Med det nya friskolesystemet öppnas ännu fler
möjligheter.
Lärlingar
Ungdomar, som redan genomfört gymnasieskolan, men
som har ett intresse av att yrkesutbilda sig, skall kunna
tilldelas plats hos en kvalificerad yrkesutövare som lärling.
Se vår motion 1993/94:Ub364!
Ungdomspraktik
Ungdomspraktik är en arbetsmarknadspolitisk insats
som förhoppningsvis kan upphöra med ovanstående förslag
från Ny Demokrati. Åtgärden är överadministrerad av
byråkraterna, som behöver sex (6) blanketter per ungdom,
för att kunna fördela en plats. Innan marknaden själv har
reglerat detta missförhållande, är det nödvändigt med
arbetsmarknadsstimuleringar för att dämpa den enorma
arbetslösheten för ungdomar.
På kort sikt är det relativt enkelt att vidareutveckla de
redan befintliga ungdomspraktikplatserna. De skulle kunna
omformas till någon form av utbildning kombinerat med
arbete, så att ungdomarna efter avslutad
praktiktjänstgöring fick någon form av bevis/betyg, som
visar vad de lärt sig och presterat under praktikperioden.
För att företagen skulle tillhandahålla denna nya form av
ungdomspraktikplatser krävs det utökade resurser. Det är
dyrt att utbilda och för företagens del skulle det kunna
innebära att nödvändig arbetskraft försvinner ur
produktion för att utbilda ungdomar. Men med tanke på att
de efter praktikperioden får tillgång till utbildade och
intrimmade ungdomar bör det ändå kunna vara en relativt
billig insats för företagen.
Idag har det höjts röster att de ungdomar som innehar
praktikplatser utnyttjas av arbetsgivarna, eftersom de är i
underordnad ställning, speciellt inom handel och
restaurant. Den nya formen av praktikplatser skulle med
sitt krav på utbildning kunna komma till rätta med detta.
Det är lämpligt att kalla dessa platser ungdomspraktik
med mening. Vi menar att det är viktigt att betona att
ungdomspraktikplatserna även framdeles skall vara utöver
vanlig arbetskraft.
Ny Demokrati står bakom förslaget att företag skall
betala 1 000
kr/mån under de första 6 månaderna av
ungdomspraktiken och för de resterande 6 månaderna, 3
000 kr/mån. För att stimulera företagen till anställning av
dessa ungdomar menar vi att de erlagda pengarna skall
betalas tillbaka till företagen om de anställer ungdomen
efter fullgjord praktik. Innan företagen får den andra
perioden av ungdomspraktik skall ett avtal upprättas med
arbetsförmedlingen att företaget avser att anställa
ungdomen efter periodens slut. Detta avtal får sjävfallet
inte upprättas om företaget nyligen varslat eller sagt upp
personal.
Vårt förslag innebär att alla övriga stimulansåtgärder för
nyrekrytering blir överflödiga och inte skall utgå.
Företag som inte anställer ungdomspraktikanter efter 12
sammanhängande månader, skall försättas i karantän om
förslagsvis 2 år för utnyttjande av praktikanttjänster eller
likartad praktik.
Akademikerpraktik
Akademikerpraktiken menar vi skall följa samma
riktlinjer som vi föreslagit beträffande den övriga
ungdomspraktiken. Det finns ingen orsak att särbehandla
akademikerna.
Vi förutsätter att regeringen genomför
akademikerpraktiken i enlighet med detta.
2.3 Stödåtgärder för invandrare
Regeringen föreslår att det, som en försöksverksamhet
under nästa budgetår, införs en ny åtgärd inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning i form av arbetsplatsförlagd
praktik för invandrare -- benämnd praktik för invandrare --
efter modell ungdomspraktik. Finansieringsbidrag bör ej
erläggas av den arbetsgivare som anordnar praktik för
invandrare. Detta system innebär en diskriminering av
svensk ungdom. Spelreglerna bör vara lika.
Av olika rapporter framgår att många utlänningar
utestängs från arbetsmarknaden på grund av bristande
kunskaper i det svenska språket. Detta måste självfallet
åtgärdas genom att den utländske medborgaren erhåller
tillräckliga kunskaper för att antingen studera i svensk skola
eller få arbete på den svenska arbetsmarknaden.
Ny Demokrati menar att flyktingar och invandrare skall
få stöd för att lära sig svenska innan de får ta del av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sfi-undervisningen
måste bedrivas med fastlagda klara mål. Vissa ekonomiska
sanktioner bör kunna företas om man inte fullföljer ålagd
svenskundervisning.
Vi har noterat att regeringen under våren 1994 kommer
att lägga en proposition om den framtida Sfi-
undervisningen. Vi förutsätter att propositionen kommer
att fastställa kriterier som innebär att den som skall stanna
i Sverige skall lära sig så bra svenska att språket inte blir en
barriär för att komma in på arbetsmarknaden. Kan man inte
språket lär man få problem med att klara sin egen och/eller
sin familjs försörjning i framtiden.
Ny Demokrati menar att de flyktingar och invandrare
som befinner sig i Sverige i första hand skall få stöd för att
lära sig svenska innan de får ta del av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
2.4 Aktivering av arbetslösa
Arbetslöshetsersättning utbetalas som regel utan något
krav på motprestation, vilket innebär att tiotals miljarder
går samhällsnyttan förbi. Kan vi tillåta detta enorma slöseri
samtidigt som flertalet av de arbetslösa lider av sin
påtvingade sysslolöshet.
Arbetslöshet innebär både rättigheter och skyldigheter
för den arbetslöse. Rättigheten består i att kunna kräva
kvalitativ och vägledande hjälp från arbetsförmedlarna,
samt att få hjälp att upprätta en studie- eller handlingsplan
för den enskilde.
Skyldigheterna för den arbetslöse torde vara självklara,
men tål ändå att nämnas. De består i att anmäla sig
regelbundet hos arbetsförmedlingen och att ta erbjudna
jobb, även om det innebär en viss lönesänkning.
Vi vill angripa arbetslöshetsproblemet på ett nytt sätt
genom att påstå att arbetslösheten inte bara är ett problem
utan lika mycket en möjlighet.
Ny Demokrati anser att pengar bör avsättas till
arbetsförmedlingarna för att kontrollera de svarta jobben
och de arbetslösas sysselsättning, när de befinner sig utanför
de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna.
Det pågår för närvarande en utredning av AMS om A-
kassefusket.
Det är anmärkningsvärt, att arbetsmarknadsutskottet i
dagsläget inte vill ge regeringen till känna nödvändigheten
av en omedelbar och objektiv utredning av det utbredda A-
kassefusket.
2.5 Starta-eget-bidrag
Starta-eget-bidraget ger en möjlighet för arbetslösa med
entreprenadtankar att med hjälp av utbildning, lönebidrag
och utvecklingsbidrag under en period av 6-12 månader
starta egen verksamhet. Ny Demokrati menar att
livskraftiga idéer för företagsamhet får en positiv utveckling
i och med dessa bidrag. Det är de nya företagen som skall
skapa de nya jobben. Men, vi vill betona att denna åtgärd
endast skall vara ett sista alternativ för den blivande
företagaren, för att inte ta bort incitamentet att redan från
början klara sig utan samhällelig inblandning. Däremot är
det önskvärt att de blivande företagarna får stöd,
uppmuntran och en möjlighet till kvalificerad hjälp för att
undersöka om företaget har en livskraftig idé,
innovationsbidrag. I dag kan den presumtiva
egenföretagaren få hjälp av AF, LAN, länsstyrelse och
utvecklingsfond. Koordinering saknas. Möjligheter för en
samordning bör snarast införas, där vägledarnas kompetens
att bedöma projektens livskraft betydligt måste höjas.
Starta-eget-bidraget får inte heller leda till en
överetablering inom vissa branscher där bidraget givits. Vad
som mer och mer framkommit under den senaste tiden är
att man från kommunernas sida är alltför frikostig med
bidragen. De nya företagen konkurrerar ut redan
etablerade företag på orten.
Inom frisörbranschen förekommer ett mycket flagrant
exempel: -En frisör blev långtidssjukskriven för allergi och
astma. Företaget fick betala semesterlön och rehabilitering
för den anställde, vilket medförde dryga kostnader för
företaget. Företagets insatser sträckte sig till 2 år varvid den
anställde sades upp under det tredje året p.g.a sjukdomen.
I slutet av detta tredje år erhöll den sjuka och arbetsoföre
personen starta-eget-bidrag för att öppna frisersalong i sin
egen källarlokal.
Starta-eget-bidrag i all ära, men som alla bidrag måste
det utges med sunt förnuft.
Ny Demokrati menar att starta-eget-bidrag inte får utgå
till anställda som säger upp sig från ett företag, för att sedan
efter kort tid starta liknande verksamhet under
bidragsform.
2.6 Reformering av arbetsrätten
Trots att exportindustrin ökat sin volym med 7% under
1993 har industrins investeringar fortsatt att visa en
nedåtgående tendens. Industrin ökar i stället sitt
övertidsuttag, som i dag beräknas motsvara 60 000
heltidsjobb. Det verkar i dag vara lika svårt att få nya
investeringar, som på 70- och 80- talen, då svenska företag
flyttade till EG för att i första hand undkomma de
diskriminerande bolags- och personskatterna. Den stora
sjukfrånvaron inom storindustrin, som snarare var över än
under 30%, förbättrade inte situationen. Följden har blivit
att den svenskägda tillverkningsindustrin i dag har ca 10%
fler anställda utomlands än i Sverige.
Det kommer att bli mycket svårt för Sverige att dra till
sig stora personalintensiva industrier, svenska såväl som
utländska.
Storföretagen, kommunerna och landstingen har i dag
kunskap om hur LAS, lagen om anställningsskydd, skall
tillämpas. Däremot är de utländska investerarna och
svenska småföretagare livrädda för denna lagstiftning.
För småföretagaren kostar det normalt mellan 6 och 18
månaders lön för att köpa fri en oönskad arbetstagare. Det
är ofta en mycket stor kostnad för småföretagaren medan
storföretagaren normalt förhandlar sig fram med facket om
en acceptabel lösning.
Arbetsrättsutredning presenterade våren 1993 ett
förslag till ett antal ändringar i LAS, som med sina 20 år på
nacken anses omodern i alla politiska läger. Även om de av
utredningsmajoriteten föreslagna ändringarna, i våra ögon,
var välbehövliga och nödvändiga var naturligtvis
fackföreningarnas reaktion starkt negativ.
I regeringens proposition hade utredningens förslag
ytterligare urvattnats genom att regeringen i stället för att
ta dess förslag, som gick ut på att 20% av ett företags
personal alltid skulle kunna undantagas från
turordningsreglerna, i stället fastnat för förslaget att endast
två anställda får undantagas från varje turordningskrets.
Detta leder till orimliga konsekvenser för småföretagen och
gynnar storföretagen, som kan ha turordningskretsar på 1 000
personer.
Regeringens proposition godkändes av riksdagen, dock
under stark protest från Nyd, som motionerat om att inga
turordningsregler skall gälla för företag med mindre än 25
anställda. För större företag skulle man i stället i likhet med
utredningens förslag alltid kunna undantaga 20% av de
anställda från turordningskretsen.
Nyd anser att även den modifierade LAS-lagen kommer
att vara till allvarliga hinder för arbetskraftens rörlighet och
därmed för nyinvesteringar. Den tenderar att skydda dem
som redan har jobb mot de arbetslösa, som ofta är unga och
välutbildade. För att undkomma problemen med LAS är
det, speciellt för småföretagarna, enklare att låta bli att
anställa ny arbetskraft. De utländska investerarna löser sina
problem med att i stället investera i EU. Ändras inte LAS
är risken stor att lagen blir en bidragande orsak till
storföretagens fortsatta exodus ut i Europa. Samtidigt som
chanserna för Sverige att locka hem våra utlandsbaserade
industrier blir motsvarande mindre.
Nyd anser därför att LAS måste ytterligare modifieras.
I det följande redovisar vi vår uppfattning om hur
arbetsrätten skall förändras.
Tidsbegränsad anställning
LAS medger 12 månaders visstidsanställning vid
arbetsanhopning, under en tvåårsperiod, då den normala
anställningsformen skall vara tillsvidareanställning.
12 månaders visstids- och provanställning är en för kort
tid för att en småföretagare skall våga satsa på
nyanställningar. Han föredrar därför den för honom
normalt bekvämaste vägen, nämligen övertid. Detta är en
av orsakerna till varför industrin ökat övertidsuttaget och
blockerat nyanställningar motsvarande ca 60 000
heltidsjobb. Med hänsyn härtill vill vi förlänga
visstidsanställningen från 12 till 18 månader.
Provanställning
Regeringen har enligt vår mening inte gått tillräckligt
långt då den hakat på AMS förslag om en 12 månaders
prövoperiod. Nyd har därför i sin reservation till den
utredning, som genomförts, föreslagit 18 månaders
prövotid då vi önskar ge bättre möjligheter för unga
arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden samtidigt som
framförallt småföretagarna får ett incitament till ökat
risktagande. Provanställningstiden bör förlängas till 18
månader.
Reglering av tidsbegränsad anställning och
provanställning i kollektivavatalet
I regeringens direktiv till arbetsrättsutredningen sägs att
man speciellt skall tillvarata småföretagarnas och de
enskilda arbetstagarnas intressen. Alla partier värnar om
småföretagaren men däremot inte om de arbetstagare som
inte omfattas av kollektivavtalet och därför kan hamna ute
i snålblåsten. Dessa har inte heller några positiva nyheter
att hämta från regeringens proposition, som
överhuvudtaget inte diskuterar rättsläget för de
arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtalet. Nyd
föreslår att detta frågekomplex återförvisas till regeringen
för utredning.
Den s.k. månadsregeln
Ny Demokrati föreslår i likhet med Arbetsdomstolen
och SAF att 2-månadersregeln helt avskaffas och om
möjligt att tidsfristen utökas till 6 månader.
Turordning vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist
Enligt Arbetsrättskommitténs förslag skall en
arbetsgivare ha rätt att välja ut 20% av arbetstagarna i en
turordningskvot, dock minst 2 personer. På så sätt får
arbetsgivaren möjlighet att ta större hänsyn till individuell
duglighet och lämplighet, vilket är nödvändigt för att
småföretagarna skall våga investera i nya affärsmöjligheter.
Regeringen har i sin proposition knappast diskuterat detta
kommitténs förslag utan i stället radat upp argument för sin
avsevärt mer restriktiva linje som förordar att man före
förhandlingar om turordningskvoten får undanta 2
arbetstagare.
Regeringen har på detta sätt medvetet gynnat mycket
små företag medan förslaget blir alltmer verkningslöst ju
större företaget är. Det kan inte vara god ekonomi att
behandla världsföretag som Ericson och Electrolux med
turordningskvoten på upp till 1 000
personer på samma sätt som ett småföretag med
några få anställda.
Nyd anser att småföretagarnas entreprenörsanda
överhuvudtaget inte skall begränsas med några
turordningsregler och att alla företag med mindre än 25
anställda skall undantagas från LAS regelverk.
Merparten av dessa småföretag omfattas inte av
kollektivavtal och de har därför endast i undantagsfall en
facklig förtroendeman. Vi har utgått från att 25 anställda är
en motiverbar gräns som bl.a. återfinns i vissa EG-lagar.
Den svenska styrelserepresentationslagen gäller vidare för
alla företag med mer än 25 anställda. Även större företag
måste emellertid ges bättre motivation till nyanställningar
och därför föreslår vi att den av utredningen förordade
generella frikvoten på 20% av antalet anställda skall gälla
för alla företag med fler än 25 anställda.
Vi anser att regeringens förslag att endast undanta 2
personer vid fastställandet av turordningskretsen är ett slag
i tomma luften, som inte i slutändan kommer att leda till
ökade nyanställningar. Det är mot denna bakgrund man
skall se nyd:s förslag till mer liberala turordningsregler som
kan få framförallt småföretagarna att våga satsa på
expansion och nyföretagande -- den enda raka vägen till nya
jobb.
Konjunkturanpassad arbetstid
Efterfrågan varierar och konjunkturerna har en ganska
regelbunden cykel, men vår arbetstid ligger fast. Det skapar
problem med överskott på arbetskraft i lågkonjunktur och
brist i högkonjunktur. En del av den arbetslöshet vi ser i dag
skulle kunna undvikas om det fanns möjlighet att vara mer
flexibel i arbetstidens längd och förläggning. Det skulle
kunna innebära att man i stället för att friställa en del av
personalen utjämnade arbetstiden och alla i stället arbetade
något kortare tid. Det är verklig solidaritet och rättvisa. I
konsekvens med det arbetar alla längre vid högkonjunktur.
Det innebär att man undviker arbetskraftsproblem och
samtidigt i alla lägen har en välutbildad och lojal arbetskraft
med en större anställningstrygghet. Ett flexibelt system
skulle med fördel även kunna användas på företag med
typiska säsongsvariationer.
2.7 Permitteringsreglerna
De permitteringsregler (om full permitteringslön från
arbetsgivare) som infördes 1 januari 1985 har i praktiken
försämrat anställningstryggheten för många arbetstagare
och samtidigt skapat stora problem i många branscher och
företag. Ett stort och ökande antal arbetstagare förlorar i
dag sina anställningar i stället för att bli permitterade under
ett par veckor. Orsaken är att det sedan 1985 blivit för dyrt
för företagen att permittera, vilket visar att de nu gällande
permitteringsreglerna i praktiken inte fungerar. Detta
betyder att en positiv och viktig möjlighet att lösa
temporära eller säsongsbetonade nedgångar utan att säga
upp arbetstagare har försvunnit.
Vi föreslår en återgång till de permitteringsregler som
gällde före 1985. Företag, vid temporära nedgångar och
säsongsvariationer, ska ha en rimlig möjlighet att välja
tillfällig permittering i stället för uppsägningar.
De turordningsregler som i dag tillämpas vid uppsägning
gör att det hela tiden är samma människor, dvs de sist
anställda, som åker ut och in i företagen. I ett flertal
branscher och i landets småföretag generellt, har alltså
dagens permitteringsregler lett till både onödigt stor
arbetslöshet och försämrad anställningstrygghet för de sist
anställda.
Före 1985 hade arbetstagaren, vid permittering, endast
rätt till permitteringslön från arbetsgivaren för tid som
översteg två veckor i följd eller 30 dagar per kalenderår. För
vissa karensdagar utgick också lön. Under permitteringstid
utan lön fick arbetstagaren i stället ersättning från A-
kassan.
Man uppskattar att cirka 25 % av måleribranschens
arbetslöshet under lågsäsong skulle försvinna om man hade
en reell möjlighet att använda permittering som alternativ
till uppsägning. I november -92 var cirka 3 000
målare arbetslösa. Det innebär att 750 av de
arbetslösa målarna skulle kunna ha ett arbete under
vinterhalvåret. För A-kassan och staten skulle en
permittering enligt de regler som gällde före 1985 innebära
en besparing. Dagens fem månader av arbetslöshet och A-
kassa för dessa målare byts då i princip ut mot maximalt en
månads permittering och A-kasssa. Det betyder
besparingar i A-kassan på cirka 12,5 miljoner varje år, bara
inom måleribranschen.
Ny Demokratis förslag innebär att permittering av
arbetstagaren högst får omfatta 30 dagar per kalenderår.
Till arbetstagare med fast anställning betalas
permitteringslön från erkänd A-kassa enligt fastställda
regler. För ett visst antal karensdagar per kalenderår
föreslås att arbetsgivaren blir skyldig att betala
permitteringslön.
För genomförande av förslaget krävs vissa lagändringar.
LAS 21 § återfår den lydelse som gällde före 1985. PLE-
lagen och PLE-förordningen blir överflödiga och upphör att
gälla.
2.8 Kommunal permittering
Kollektivt anställd personal i privat sektor kan
permitteras. Samma grupp i kommunerna kan däremot inte
permitteras. Tjänstemän kan inte permitteras vare sig i
privat eller offentlig sektor. I tider då offentlig och privat
sektor skall jämställas och förutsätts konkurrera på lika
villkor bör permitteringsreglerna vara lika. Enligt de
nuvarande bestämmelserna gäller vid beräkning av
uppsägningstid att permitteringstiden inte skall räknas in i
uppsägningstiden. Lagen bör snarast ändras på den
punkten.
2.9 Vuxenutbildning
Ny Demokrati menar att all vuxenutbildning måste
samlas under en och samma administration, för att skapa
enhetlighet i systemet. Det måste finnas en samlad
kompetens inom förvaltningen för att bygga upp en
studieplan för den arbetslöse, för att kunna ge bästa
tänkbara service.
Inom ramen för denna administration skall kunskap om
AMU-utbildning, privat uppdragsutbildning, gymnasial
utbildning och komvux samlas.
De resurser som skapas för dessa åtgärder skall gå direkt
till den administrerande förvaltningen och inte
administreras via AMV, som fallet är idag.
Det mest lämpade organet för administrationen torde
vara AF, eftersom de finns representerade på de flesta
orter. Detta kräver dock en avsevärd uppstramning av
arbetsförmedlingens organisation, som för närvarande inte
har kompetens för ett utvidgat ansvar.
Ny Demokrati anser vidare att, i samband med att
administrationen samordnas, bör ett enhetligt system för
vuxenstudiestöd utformas. Det är i dag helt vansinnigt att
pengarna kommer från flera skilda håll.
Vi föreslår också att regeringen bör tillsätta en
snabbutredning som skall undersöka möjligheten till ett
enda anställningsstöd. Detta skall vara förhandlingsbart i
både tid och procent.
2.10 Ineffektiviteten i AMV:s organisationer
Arbetsmarknadsverkets organisation måste göras om för
att motsvara dagens krav på effektivitet. AMS, LAN och
AMI bör omedelbart avvecklas. De arbetsuppgifter som
inte kan bortrationaliseras överförs till de lokala
arbetsförmedlingarna och till
Arbetsmarknadsdepartementet, som i sin tur delegerar
ansvarsområden till länsstyrelsen, som redan har en
fungerande administration i länen.
Det slöseri, som uppmärksammats i kopplingen mellan
LAN (länsarbetsnämnden), AMU
(arbetsmarknadsutbildningen) och AF
(arbetsförmedlingarna), är så omfattande att riksdagens
revisorer nu utrett förhållandet och riktat svidande kritik
mot dessa organisationer. Ineffektiviteten och
misshushållningen är minst lika stor som på Statens
invandrarverk. Kraftfulla åtgärder krävs.
Enligt RRV har upphandlingsansvaret under senare år i
varierande grad delegerats till AF.
Enligt Riksrevisionsverkets rapport om
effektivitetsproblem i arbetsmarknadsutbildningen är
det -- -- -- ''angeläget att ytterligare stärka AF:s inflytande
över upphandlingen. Detta förutsätter att AF:s
resultatansvar tydliggörs, och att AF ges en effektiv kontroll
över de medel för vilka utbildning kan upphandlas. En
sådan förändring skulle skapa förutsättningar för ett bättre
utnyttjande av den kompetens om den lokala marknaden
som AF besitter, bl.a. vid utformning av anbudsförfrågan.''
Ju mer vi läser i RRV:s rapport om effektivitetsproblem
i arbetsmarknadsutbildningen, desto mer inser vi, att den
motion som Ny demokrati lade fram under allmänna
motionstiden för ett år sedan om att avskaffa
länsarbetsnämnderna eller att i vart fall ordentligt se över
rutinerna har sin relevans även i dag.
I motionen stod även att AF borde få ett större
ansvarsområde, samt i ett yrkande att riksdagen hos
regeringen skulle begära en utredning om
länsarbetsnämnderna i syfte att rationalisera verksamheten.
Om vederbörlig hänsyn tagits till Ny Demokratis motion
för ett år sedan -- vi påtalade redan då inkompetensen och
slöseriet -- skulle värdefulla skattemiljoner kunnat
användas aktivt för att motverka arbetslösheten.
Vi får hoppas, att våra förslag får större gehör i år, då
det enligt RRV tyvärr visat sig, att problemen är mycket
större, än man kunde ana.
En utredning av Arbetsmarknadsverkets svindlande
affärer bör omedelbart genomföras.
Ny Demokrati föreslår också att arbetsförmedlingarna
måste få stöd och hjälp att rationalisera sina kontor och att
utbilda sin personal, så att de får erforderlig kompetens att
kunna ta hand om de arbetssökande.
2.11 Småföretagares rätt att lägga sitt företag i malpåse
De restriktiva reglerna när det gäller företagares
arbetslöshet motiverades vid införandet med att det var
angeläget att så långt som möjligt eliminera riskerna för
missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Vidare ville man skapa en garanti
mot att kontant stöd vid arbetslöshet blir en
inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag. Vidare
angavs att familjekretsen, enligt lagen om
anställningsskydd, är undantagen från bland annat
turordningsreglerna vid uppsägning.
Av rättviseskäl bör man skapa ett skydd mot
arbetslöshet för i företag anställda familjemedlemmar, som
är likvärdigt med det skydd som enligt nuvarande regler
tillkommer övriga anställda, dvs. anställda som saknar
släktskap med företagaren. Vidare bör naturligtvis även en
företagare ha samma rätt till utbildningsbidrag, som alla
löntagare.
För att komma till rätta med problemet lämnar vi ett
lagförslag, som går ut på att en auktoriserad revisor intygar
att verksamheten inte längre bedrivs och att företagaren
därigenom kvalificeras för ersättning. Företagaren skulle
därmed kunna lägga sitt företag i malpåse i en sviktande
konjunktur för att, när marknaden tillåter det, kunna starta
upp sin verksamhet igen. Ett intyg från revisorn, som
grundar sig på falska uppgifter från företagaren, torde
kunna likställas med den situation som avses i 34 och 36 §§
i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Intyget bör fogas till ansökan om ersättning enligt 32 §.
2.12 Fallskärmar i den offentliga sektorn
I stat, kommun, organisationer och i näringslivet
förekommer s k fallskärmsavtal för chefer,
styrelseledamöter och andra ledande befattningshavare.
Fallskärmsavtalen är ofta mycket förmånliga med olika
former av ersättningar, pensioner, pensionsutfästelser och
andra förmåner som kan vara tidsbegränsade eller på
livstid. Dessa vederlag är ofta skönsmässigt utformade och
avtalade inom ramen för en svågerpolitik, som rimligtvis
inte hör hemma i skattesubventionerade verksamheter.
I vår motion 1993/94:A718 föreslås olika, i vissa fall
alternativa, åtgärder för att komma till rätta med problemet
med fallskärmsavtal.
2.13 Lindbeckkommissionen och arbetsmarknaden
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra
om Lindbeckkommissionens förslag på arbetsmarknadens
område.
Kommissionen föreslog bl a följande:Liberalisera
arbetsmarknadslagstiftningen och sänk ersättningsnivåerna
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att skapa en mer
flexibel arbetsmarknad som klarar omställningen mellan
branscher eller regioner och en snabb
sysselsättningsexpansion i konjunkturuppgångar.Staten
bör avstå från inkomstpolitik på central nivå och
decentralisera de statliga löneförhandlingarna.För att
förbättra förutsättningarna för låg inflation råder vi
arbetsmarknadens parter att begränsa förhandlingarna om
utgående löner till en förhandlingsnivå, även om andra
anställningsvillkor givetvis kan förhandlas på högre nivå.
Öka utväxlingen på de arbetslöshetsrelaterade utgifterna
genom att sänka nivåerna i programmen och ändra
tyngdpunkten från dyra till billiga program, så att fler kan
komma ur öppen arbetslöshet.Utnyttja två- eller treskift,
i stället för enskift, vid investeringar i infrastruktur för att
öka sysselsättningseffekten och dra ner projektens
kapitalkostnad.Liberalisera eller avskaffa
turordningsreglerna, så att en effektiv användning av
arbetskraft underlättas. Om man väljer att modifiera
snarare än att avskaffa reglerna kan företag ges en viss kvot
av neddragningen inom vilka de slipper
turordningsreglerna.Avskaffa rätten att blockera företag
med oorganiserad arbetskraft som inte är inblandade i
någon facklig konflikt, såvida inte de anställda begär en
sådan åtgärd.Lönedifferenser är ett viktigt incitament till
produktiva investeringar i humankapital.Skickliga
yrkesarbetare bör premieras vid lönesättningen.
Återinför det gamla systemet med ''inbyggda
verkstadsskolor'' i företagen, gärna i form av lärlingssystem
med varvad teoretisk utbildning i skolan och praktik i
företag.Kontraktsbrott på arbetsmarknaden bör beivras
med samma skärpa som andra kontraktsbrott.
Lindbeckkommissionen pekar på behovet av snabba och
kraftfulla åtgärder.
Ny Demokrati ställer sig i huvudsak bakom
kommissionens förslag och menar att de är väl värda att
ligga till grund för statsmakternas fortsatta åtgärder på
arbetsmarknadsområdet.
2.14 Nödvändiga utredningar
Efter fastighets-, bank- och valutakrascherna har
sporadiska räfst och rättarting hållits. Sålunda har
förehavandena i statliga Nord- och Gotabankerna föranlett
åtgärder, men den viktigaste och statligaste av dem all har
man lämnat utanför: Riksbanken!
Riksbanken, Finansinspektionen och
Finansdepartementet är ansvariga för den finans-, kredit-
och penningpolitik som förts i Sverige. Det envetna och
bevisligen orealistiska försvaret av den svenska kronan
kostade skattebetalarna mycket stora belopp. Hur stora?
Det lägsta belopp som nämnts i debatten är 25 miljarder
men man har också talat om 60 miljarder. Hur som helst
måste detta om något utredas och klarläggas.
Ny Demokrati yrkar därför på tillsättandet av en
haverikommission, som klarlägger ansvars- och
orsakssammanhangen kring kraschen den 19 november
1992.
Nästa förslag är en expertkommission (enligt Lindbeck-
modell) som sakligt och opolitiskt arbetar fram förslag om
hur man bäst råder bot på arbetslösheten.
Arbetslöshetsfrågorna är nämligen knutna till särintressen
som har alltför stort inflytande i riksdagen. Därför fattas
inte alltid beslut om nödvändiga åtgärder.
Ytterligare en utredning benämnd
Konkurrensförhållandena i kreditsystemet (bankerna) har
motiverats ovan.
2.15 Arbetslöshetsersättning
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen måste
genomgå en kraftig reformering för att vi skall klara av
finansieringen.
Arbetsmarknadsfonden går i dag på knäna och lånar
miljardtals kronor årligen för att kunna ersätta våra
arbetslösa.
Ny Demokrati har förslag!
Vi menar att en trappa med en gradvis förändring av
ersättningen till arbetslösa för varje år av arbetslöshet skall
införas.
Detta skulle medföra att den arbetslöse måste anstränga
sig för att finna sysselsättning. Det skall inte vara möjligt att
leva på sin arbetslöshetsersättning i tid och evighet.
Semesterlöneersättning
Ny Demokrati begär att en lagändring snarast kommer
till stånd, som innebär att den semesterlönegrundande
frånvaron avvecklas.
3. Kommentarer till regeringens budgetförslag
Ny Demokrati menar att riksdagen för nästa budgetår
kan skära ned budgeten med 10 miljarder, eftersom AMS
har uppenbara bekymmer att förbruka de medel man haft
tillgång till.
Vidare anser vi det vara ett stort misslyckande av AMS,
som nu i ren desperation använder dessa anslagsmedel inom
etablissemanget att utbilda kommunal- och
landstingsanställda, istället för att på ett kreativt och
handfast sätt skapa förutsättningar för riktiga jobb.
Som ett exempel på felbedömning kan vi konstatera, att
även för budgetåret 94/95 har man anslagit 1,5 miljarder till
utbildning i företag. Ungefär samma summa anslogs för
innevarande budgetår. Eftersom kravet på utbildning i
företagen uppenbarligen inte varit stort har AMS
omdisponerat pengarna till att vidareutbilda personal i
kommunerna. 11 000
kommun- och landstingsanställda har hittills
beviljats utbildningsbidrag för sammanlagt en och en halv
miljard. Att regeringen inte reagerar på AMS användning
av anslagsposten finner vi märkligt och obegripligt.
Principen verkar vara den att ''se till att vi gör av med så
mycket som möjligt -- spelar ingen roll på vilket sätt -- så får
vi samma eller större anslag nästa gång''.
Ny Demokrati menar vidare att regeringen fortlöpande
bör redovisa användningen av budgeterade medel samt ge
AMS klara distinkta direktiv om målsättningen av
anslagsposterna.
Eftersom det för budgetåret 93/94 uppenbarligen varit
en felbedömning med ett anslag på 28 miljarder ur budgeten
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, med det s.k. B2-
anslaget, så föreslår vi att A2-anslaget, som det nu heter, för
94/95 på drygt 28 miljarder minskas med 10 miljarder.
Vid årsskiftet 93/94 hade 25% av anslaget förbrukats,
alltså efter halva tiden endast drygt 7 miljarder av totalt 28
miljarder, vilket är mycket anmärkningsvärt.
Anledningarna är många, men eftersom ALU-åtgärder,
starta-eget-bidrag m.m. ej belastar budgetanslaget utan i
stället Arbetsmarknadsfonden, så anser vi att det är en
felbedömning av regeringen att även för nästa budgetår
föreslå samma anslag.
Vi vill även ge regeringen till känna att det ankommer
på regeringen att ej förbrukade medel som finns vid
budgetårets slut sätts in i Arbetsmarknadsfonden, för att i
någon mån förbättra saldot. Detta motiverar vi med att
fondunderskottet, som bara växer och växer, inte ingår i
budgeten. Budgetutfallet redovisar alltså inte det verkliga
underskottet. Den underfinansierade fonden får inte
användas för att frisera redovisningen av budgetutfallet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de mål och inriktningar för
arbetsmarknadspolitiken som vi föreslagit,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en objektiv utvärdering av de
undanträngningseffekter och den snedvridning av
konkurrensen som ALU har lett till,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att GAS snarast skall upphöra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att aktivera arbetslösa i
kommunernas regi i kommunal jobbaktivering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att starta
resursutvecklingsprojekt, RU-projekt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att man med dagens svåra
arbetsmarknad bör satsa på ett utökat antal
beredskapsarbeten och arbeten med rekryteringsstöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att beredskapsarbeten i lika stor
grad bör erbjudas till näringslivet som till kommuner och
landsting,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ersättningen för
beredskapsarbeten inte skall överstiga 9O
% av ordinarie lön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en snabbutredning
som undersöker möjligheten att vidareutveckla de redan
befintliga ungdomspraktikplatserna, så att ungdomarna
efter avslutad praktiktjänstgöring får någon form av
bevis/betyg, som visar vad de lärt sig och presterat under
praktikperioden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att för att stimulera företagen till
anställning av ungdomar i praktikplats skall erlagda pengar
betalas tillbaka till företagen om de anställer ungdomen
efter fullgjord praktik,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att innan företagen får den andra
perioden av ungdomspraktik skall ett avtal upprättas med
arbetsförmedlingen om att företaget avser att anställa
ungdomen efter periodens slut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att företag som inte anställer
ungdomspraktikanter efter tolv sammanhängande
månader, skall försättas i karantän om förslagsvis två år för
utnyttjande av praktikanttjänster eller likartad praktik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att akademikerpraktiken skall
följa samma riktlinjer som vi föreslagit beträffande den
övriga ungdomspraktiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att flyktingar och invandrare
skall få stöd för att lära sig svenska innan de får ta del av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att sfi-
undervisningen måste bedrivas med fastlagda klara mål,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vissa ekonomiska sanktioner
bör kunna företas om inte flyktingar/invandrare fullföljer
ålagd svenskundervisning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den proposition, som
regeringen kommer att lägga fram om sfi-undervisningen,
bör föreslå att kriterier fastställs som innebär att den som
skall stanna i Sverige skall lära sig så bra svenska att språket
inte blir en barriär för att komma in på arbetsmarknaden,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att pengar bör avsättas till
arbetsförmedlingarna för att kontrollera de svarta jobben
och de arbetslösas sysselsättning, när de befinner sig utanför
de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en omedelbar och objektiv
utredning av det utbredda a-kassefusket kommer till stånd,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att starta-eget-bidraget endast
skall vara ett sista alternativ för den blivande företagaren,
för att inte ta bort incitamentet att redan från början klara
sig utan samhällelig inblandning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att möjligheter för en
samordning av AF, LAN, länsstyrelse och utvecklingsfond
snarast bör införas, där vägledarnas kompetens att bedöma
projektens livskraft betydligt måste höjas,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att starta-eget-bidrag inte får
utgå till anställda som säger upp sig från ett företag, för att
sedan efter kort tid starta liknande verksamhet under
bidragsform,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förlänga visstidsanställningen
till 18 månader,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förlänga
provanställningstiden till 18 månader,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning beträffande de
arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tvåmånadsregeln utökas till
sex månader,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att besluta att företag med högst
25 anställda helt skall undantas från turordningsreglerna,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att företag med fler än 25
anställda får en generell frikvot på 20 % av antalet
anställda,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det skall ges möjlighet att vara
mer flexibel i arbetstidens längd och förläggning,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ändra permitteringsreglerna
på sätt som förordats i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna måste ges
bättre möjligheter att permittera anställda vid arbetsbrist,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att all vuxenutbildning samlas
under en och samma administration, för att skapa
enhetlighet i systemet på sätt som förordats i motionen,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en snabbutredning bör
tillsättas som skall undersöka möjligheten till ett enda
anställningsstöd som skall vara förhandlingsbart i både tid
och procent,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning som
skall ha till uppgift att rationalisera och effektivisera
Arbetsmarknadsverkets organisationer i enlighet med vad
som sägs under 2.9 i denna motion,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en snabbutredning av
Arbetsmarknadsverkets svindlande affärer omedelbart bör
genomföras,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsförmedlingarna måste
få stöd och hjälp att rationalisera sina kontor och att utbilda
sin personal, så att de får erforderlig kompetens att kunna
ta hand om de arbetssökande,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att småföretagare skall ha rätt att
lägga sitt företag i malpåse i enlighet med vad som sägs
under 2.10 i denna motion,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lägga
Lindbeckkommissionens förslag till grund för fortsatta
åtgärder inom arbetsmarknadsområdet,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en expertkommission
(enligt Lindbeckmodell) som sakligt och opolitiskt arbetar
fram förslag om hur man bäst råder bot på arbetslösheten,
39. att riksdagen till A 2, Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, för budgetåret 1994/95 anvisar 10 miljarder kronor
mindre än vad vad regeringen föreslagit eller således 18
miljarder kronor.
Stockholm den 25 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Bert Karlsson (nyd)