Arbetslivsfonderna tillkom genom ett samarbete mellan
Socialdemokraterna och Centern i riksdagen.
Finansieringen genom arbetsgivaravgifter skapade ett
utrymme på drygt 15 miljarder kronor som nu används för
att skapa bättre arbetsmiljöer i hela landet, i alla branscher
och med en helhetssyn på arbete, individ och samhälle. Det
är ett viktigt inslag i vår strävan att skapa ''det goda
arbetet''.
Tyvärr har fondkapitalet naggats i kanten genom olika
krispaket. Huvuddelen av medlen kommer att vara
beviljade under första halvåret 1994.
Riksdagen beslutade våren 1992 att Arbetslivsfondens
verksamhet, liksom dess administration, skall avvecklas
successivt med sluttidpunkt den 1 juli 1995. Regeringen har
därefter uppdragit åt centrala Arbetslivsfonden att ansvara
för avvecklingen. I uppdraget ingår bl.a. att successivt
genomföra uppsägningar av personal inom organisationen.
De regionala fonderna har mot bakgrund härav upprättat
verksamhets- och personalplaner för avvecklingsarbetet
och den centrala Arbetslivsfonden har därvid krävt att
motsvarande en tjänst vid respektive fondkansli skall vara
avvecklad senast den 31 december 1994.
Det är enligt vår mening fel att se arbetslivsfondernas
verksamhet primärt som en bidragsförmedling. Det är i
stället i hög grad fråga om kunskapsuppbyggnad och en
kompetensspridning. Genom de många olika
arbetsplatsprogrammen som tagits fram och beviljats
bidrag, genomförs nu över hela landet en rad nyskapande
projekt. Det är viktigt att dessa dokumenteras och att
erfarenheterna sprids. Spridningen av kunskaper inom
arbetslivsområdet är av väsentlig betydelse, inte bara för att
förbättra arbetsmiljön i snäv mening, utan även som ett led
i en utveckling av organisation och produktivitet i
arbetslivet.
Genom arbetslivsfondernas verksamhet har en stor
mängd praktisk erfarenhet samlats vad gäller utformning av
arbetsplatsprogram för en förbättrad arbetsmiljö och
arbetsorganisation samt en aktiv rehabilitering. De goda
exemplen måste avsätta ringar på vattnet. Regeringen har
tillsatt en särskild utredare med uppgift att utreda
kunskapsspridning inom arbetslivsområdet. I uppdraget
ingår bl.a. att utreda hur arbetslivsfondernas erfarenheter
ska kunna spridas vidare efter fondernas avveckling.
För att inte äventyra kunskapsspridning och den viktiga
uppgiften att följa upp det arbete som bedrivits av
arbetslivsfonderna anser vi att regeringen ska beakta
möjligheten att ta till vara den unika kompetens som redan
finns hos arbetslivsfonderna och göra dessa till permanenta
kunskaps-
och utbildningscentra i länen. Allt talar för att
utvecklingen inom arbetslivet i framtiden kommer att kräva
en aktiv personalpolitik med en ständigt pågående process
där förändring och omorganisation är ett livsvillkor för att
klara konkurrens. Det är då ytterst angeläget att det ute i
länen finns resurscentra som kan bidra till och aktivt initiera
en god arbetsmiljö, en bra arbetsorganisation och en aktiv
rehabilitering. Inte i första hand med ekonomiska resurser
utan med brett kunnande och kompetens som bas. Det är
helhetssynen på arbete, individ och samhälle som måste
lyftas fram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslivsfonderna som
resurscenter för god arbetsmiljö, bra arbetsorganisation och
aktiv rehabilitering.
Stockholm den 25 januari 1994
Björn Kaaling (s)
Birgitta Dahl (s)
Ingrid Andersson (s)
Gunnar Thollander (s)