Blekinge har under lång tid haft svårighet att ge sin
befolkning full sysselsättning. Detta beror i stor
utsträckning på att i länet funnits en överrepresentation av
konventionell verkstadsteknisk industri som hårt drabbats
av övergång till nya och mindre arbetskraftskrävande
produktionsmetoder. Men också på att Blekinge är det län
som har flest filialföretag i landet med sina utvecklings- och
marknadsföringsenheter vid huvudleverantören.
Under de senaste åren har arbetslösheten ökat kraftigt
över hela landet. Detta har givetvis också drabbat Blekinge,
men därtill kvarligger den strukturella arbetslösheten som
bl.a. fått till konsekvens att arbetslösheten i Blekinge är
nästan 1,5 % högre än i riket i genomsnitt och i någon
kommun 7,5 % högre än genomsnittet.
Att det inte endast är en konjunkturbetonad
arbetslöshet utan i hög grad en strukturell arbetslöshet
framgår bl.a. av den höga arbetslösheten bland ungdomar
och kvinnor. I november 1993 var i åldersgruppen 18--19 år
23,49 % mot 19,66 % för riket utanför den ordinarie
arbetsmarknaden och i åldersklassen 20--24 år icke mindre
än 35,88 % utanför den ordinarie arbetsmarknaden mot
27,20 % för riket.
Även kvinnorna har högre arbetslöshet än för riket i
genomsnitt. Framför allt ungdomsgruppernas höga
arbetslöshet har allvarliga konsekvenser för länet i övrigt.
Det redovisade förhållandet har bl.a. haft till
konsekvens att länet icke förmått klara sin andel av
befolkningen i riket utan ''gapet'' mellan rikets
befolkningsutveckling och länets ökar hela tiden.
Den svaga befolkningsutvecklingen för Blekinge är inte
en följd av låga födelsetal utan en stark och fortlöpande
nettoutflyttning från länet av unga i åldrarna 20--30 år.
Mönstret har varit under hela 1970--1990 men har förstärkts
efter hand.
Men än värre är att detta leder till en väldigt ogynnsam
befolkningssammansättning. I åldersgruppen 20--30 år är
gruppen 20 % lägre än för riket i genomsnitt medan
åldersgrupperna från 50 år är väsentligt högre än medeltalet
för riket. Åldersgruppen över 80 år är 30 % fler än
medeltalet för riket. Konsekvenserna av en så ogynnsam
åldersfördelning är väl känd för att behöva belysas här, men
det är alldeles uppenbart att den som stannar kvar får en
orimligt hög försörjningsbörda.
De strukturella förändringar i bl.a. länets näringsliv som
ligger bakom de här redovisade förhållandena är
naturligtvis sedan länge uppmärksammade, och energiska
åtgärder har vidtagits för att åstadkomma en annan och
betydande näringsstruktur. Framför allt har länet inriktat
sig på en ökad etablering av mindre och flexiblare företag.
Flera betydande lokaliseringar av kunskapsorienterade
företag har ägt rum som t.ex. Nordic Tel, Softcenter m.fl.
och av stor betydelse är att länet fått en egen högskola som
utvecklats gynnsamt. Och även inom tjänstesektorn har
skett viktiga lokaliseringar som t.ex. Boverket och
Kustbevakningen. Blekinge har ett utmärkt läge i
förhållande till de stora handelsområdena. Det gäller t.ex.
ett relativt nära läge till västra Europa som ytterligare skulle
förstärkas genom en fast förbindelse över Öresund och ett
verkligt strategiskt läge i förhållande till Östersjöländerna.
På sikt måste möjligheterna att komma till rätta med de
problem som så länge drabbat länet bedömas som
tillfredsställande.
Men det är inte möjligt att säga till de ungdomar som inte
kan få ett arbete eller till dem som nu i betydande
omfattning är arbetslösa att på sikt blir det bättre. Därför
behövs, utöver länets egna insatser, temporärt stöd för att
problemen skall kunna angripas nu.
De regionalpolitiska frågorna kommer senare att
behandlas i en särskild proposition och vi avser att
återkomma då. Men läget är nu så allvarligt att det erfordras
särskilda åtgärder.
Ytterligare ökning av arbetslösheten måste förhindras
och utfärdade varsel i vart fall temporärt återkallas. Den
friställda arbetskraften kan kortsiktigt inte väntas få
sysselsättning i alternativt organiserad produktion eller
inom det övriga näringslivet.
Av oss gjorda beräkningar visar att den samhälleliga
vinsten av att utbetala arbetslöshetsersättning eller att
anordna beredskapsarbeten är obetydlig i förhållande till
kostnaderna för att låta arbetskraften stanna kvar i sina
ordinarie arbeten. Besparingen för staten leder till ökade
kommunala kostnader om anständiga förhållanden skall
uppnås.
Det är närmast en självklarhet att det nu är oacceptabelt
att offentliga arbetsgivare friställer ytterligare personal,
medan förhållandet är likartat för privatanställd personal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att
Länsarbetsnämnden i Blekinge bemyndigas att med i
anspråktagande av arbetsmarknadsmedel träffa
överenskommelse med såväl offentlig som privat
arbetsgivare om stöd under 1994 för fortsatt arbete på
ordinarie arbetsplats.
Stockholm den 25 januari 1994
Hans Gustafsson (s)
Christer Skoog (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)