En snabb utbyggnad av antalet universitets- och
högskoleplatser har beslutats av riksdagen. Under de
senaste åren har antalet nybörjarplatser ökat kraftigt.
Bakom denna ökning finns dels ett långsiktigt motiv -- det
svenska samhället behöver en större andel personer med
högre utbildning -- dels ett mer kortsiktigt
arbetsmarknadspolitiskt motiv. Det är bättre att ungdomar
finns i utbildningssystemet än att de är öppet arbetslösa.
Utflödet av examinerade personer från universitet och
högskolor kommer att öka snabbt de närmaste åren även
om ingen ytterligare utbyggnad sker. Preliminära
beräkningar från SCB ger vid handen att antalet personer
på arbetsmarknaden som har en minst treårig utbildning
kommer att öka från knappt 500 000 i dag till ca 800 000 om
10 år. I dag är två tredjedelar sysselsatta i offentlig sektor.
Med hänsyn till denna sektors begränsade nettorekrytering
framöver så måste näringslivet i en helt annan omfattning
än hittills rekrytera högskoleutbildade personer. Annars är
alternativet en omfattande arbetslöshet för dessa grupper.
Svenskt näringsliv har också vid en internationell
jämförelse en låg andel akademiker. Detta gäller särskilt
industrin.
Ökade krav kommer alltså att ställas på universiteten
och högskolorna att ge studenterna en utbildning som är
gångbar i näringslivet. Men också att på ett tydligare och
mycket mer medvetet sätt än hittills marknadsföra sina
studenters kompetens -- att tala om för näringslivet hur
utbildningar som inte traditionellt efterfrågas där kan
användas på ett produktivt sätt. Marknadsförings- och
förmedlingsaktiviteter blir alltså i detta perspektiv av
utomordentlig betydelse.
Svenska universitet och högskolor har hittills inte -- med
få undantag -- ägnat något särskilt intresse åt sina studenters
framgångar på arbetsmarknaden. Det har säker haft sin
förklaring i att akademiker generellt sett haft en låg
arbetslöshet. Nu är situationen dock den att även
akademiker har drabats mycket svårt av arbetslöshet. Med
den ovan skisserade utvecklingen kan situationen bli
mycket allvarlig under de närmaste 10 åren.
Universitet och högskolor måste bygga upp egna
förmedlingar efter t.ex. förebild från amerikanska
universitet. Dessas roll skall vara att marknadsföra
studenterna, särskilt gentemot sådana arbetsgivare i
näringslivet som inte är vana att rekrytera akademiker eller
som endast rekryterar traditionella grupper, såsom
ingenjörer och ekonomer. Vidare skall de på ett aktivt sätt
medverka till att skaffa relevanta praktikplatser till
studenterna vid ferier eller annan tid. De skall också kunna
ta emot lediga platser från arbetsgivare som söker personal
och därvid ha aktuella register över studenter som söker
arbete. Inom ramen för sin verksamhet bör universiteten
avsätta resurser för sådan verksamhet.
Även den offentliga arbetsförmedlingen bör ha ett
ansvar för att ett närmare samarbete med universitet och
högskolor etableras. Det är viktigt att förmedlingen bygger
upp en större kunskap om högskoleutbildningarna och
deras användbarhet på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen har en strategisk roll när det gäller
näringslivets rekrytering av ny kompetens. Genom att
högskolan deltar som part i de förmedlingar jag anser att
den skall starta kan en viktig kunskapsuppbyggnad ske
inom förmedlingsorganisationen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett större ansvar för universitet
och högskolor att medverka vid arbetsförmedling för
studerande.