Arbetslösheten är Sveriges allvarligaste politiska
problem. Mot slutet av förra året var 357 000 personer eller
8,4 % av arbetskraften öppet arbetslösa. Samtidigt
sysselsattes 220 000 personer eller 5,2 % av arbetskraften
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna höga och
djupt deprimerande arbetslöshet på närmare 14 % har lett
till en ökad andel långtidsarbetslösa. Ungefär en tredjedel
av de arbetslösa har varit utan jobb i mer än ett halvår.
Regeringens främsta mål i den nyligen avlämnade
finansplanen är att skapa nya riktiga jobb. Trots denna
högprioriterade målsättning kalkylerar regeringen endast
med en halvering av den höga arbetslösheten mot slutet av
seklet. Det innebär att även det framtida behovet av
kraftfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att
vara stort.
Många länder, främst i västra Europa, har upptäckt att
hög arbetslöshet som skapas under lågkonjunktur inte
försvinner av sig självt när landet går in i en högkonjunktur.
Erfarenheten är att man har skapat en betydande andel
långtidsarbetslösa, som har slagits ut för gott från den
ordinarie arbetsmarknaden. En viktig orsak till detta är
förmodligen bristande arbetsmarknadspolitiska insatser
under lågkonjunkturen.
Sverige står nu inför risken att upprepa andra länders
misstag. Den höga arbetslösheten leder till att många
riskerar att tappa kontakten med arbetsmarknaden. Om så
skulle bli fallet väntar svåra sociala konsekvenser för landet
som helhet och man kan tala om ett sammanbrott för den
generella välfärdspolitiken.
EU- och EFTA-länderna har nyligen uppmärksammat
denna problematik och kommit överens om, att
sysselsättningen skall sättas högt på dagordningen och att
man skall bedriva en betydligt mer aktiv
arbetsmarknadspolitik på Europanivå. Detta kommer
sannolikt att innebära ökade satsningar på bl.a.
infrastruktur.
Det övergripande målet för regeringens
arbetsmarknadspolitik är att verka för en balanserad
ekonomisk utveckling, där produktivt arbete och
deltagande i arbetslivet stimuleras. Genom insatser inom
alla sektorer av samhällsekonomin skall arbetslöshet
förebyggas och motverkas. Aktiva insatser skall användas
före passiva. Internationell forskning visar att möjlighet till
passivt kontantstöd under långa perioder kan motverka en
återkomst till arbetsmarknaden.
I arbetsmarknadsdepartementets budgetförslag anges
vidare att det finns behov av nytänkande och nya arbetssätt
vad gäller arbetsmarknadspolitiken.
Det är mot denna bakgrund som tanken på den s.k.
Östgötamodellen väckts. Idén går ut på att medel som idag
används för passiva arbetsmarknadsåtgärder skall kunna
användas för aktiva insatser.
Ett exempel på vad Östgötamodellen kan betyda och
som tidigare anförts i debatten är att man skulle kunna
använda passiva a-kasseersättningar som dellön för
personer som hotas av uppsägning. Arbetsgivaren
tillskjuter mellanskillnaden för att uppnå avtalsenlig lön för
den enskilde. På så sätt skulle människor, som hotas av
arbetslöshet, ges möjlighet att behålla sina nuvarande
arbetsuppgifter till dess att arbetsmarknadssituationen
förbättrats. Detta skall dock inte innebära, att personal
inom exempelvis offentlig verksamhet är kvar på sin gamla
tjänst eller arbetsplats. Andra arbetsuppgifter, studier,
vidareutbildning etc. är möjligheter som bör tas till vara.
Resultatet skulle bli att arbetslösheten dämpades och att
statens medel för kostnader för arbetslösheten användes
effektivare.
I den debatt som tidigare förts i denna fråga har några
argument kommit att användas mot Östgötamodellen.
Ett sådant argument mot Östgötamodellen är att
modellen förstärker den kommunala ekonomin och
försvagar statsfinanserna. Förstärkningen av den
kommunala ekonomin skulle då leda till att det viktiga
omvandlingstrycket dämpades. Det är dock fullt möjligt att
skilja ut den personal som kommer i åtnjutande av
Östgötamodellen från den ordinarie arbetsorganisationen.
Detta är relativt enkelt att göra t.ex. inom vård- och
omsorgssektorn, där behoven alltid överstiger resurserna.
Östgötamodellen handlar heller inte om en ökning av
statliga anslag, utan om en omfördelning av statliga utgifter
orsakad av arbetslösheten från passivt kontantstöd till
aktivt arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktiv arbetsmarknadspolitik
genom Östgötamodellen.
Stockholm den 24 januari l994
Karl-Göran Biörsmark (fp)