A-kassepropositionen riskerar att öka arbetslösheten 3,7 miljoner svenskar är för närvarande medlemmar av 41 olika arbetslöshetskassor. Samtidigt finns 5,5 miljoner människor i arbetsför ålder. Av dessa är 4,3 miljoner i arbetskraften, dvs de har ett jobb eller söker aktivt ett jobb.
Propositionens förslag innebär att betydligt färre människor får rätt till a-kassa än i det nuvarande systemet. Arbetsvillkoret skärps, reglerna för deltidsarbetslösa försämras dramatiskt, antalet ersättningsdagar för äldre minskar från 450 till 300 dagar, s.k. jämställd tid berättigar bara en gång till en halv ersättningsperiod om 150 dagar.
Detta får svåra konsekvenser för dem som inte får något arbete efter den tiden. De människorna hänvisas till att leva på socialbidrag. Det innebär att drygt 189.000 människor i landet som med det nuvarande systemet skulle erhålla a- kassa hänvisas till socialbidrag. Samtidigt innebär regeringsförslaget en kraftig övervältring av kostnaderna från staten till kommunerna. Socialbidragskostnaderna för dem som mister sin a-kassa och får klara sig på socialbidrag kommer att uppgå till minst 11,3 miljarder för kommunerna.
För Västernorrlands del innebär det att drygt 6.000 människor som med det nuvarande systemet skulle erhålla a-kassa hänvisas till socialbidrag. Socialbidragskostnaderna för dem som mister sin a-kassa och får klara sig på socialbidrag kommer att uppgå till minst 370 miljoner bara för kommunerna i Västernorrland. Det är kostnader som kommunerna inte har någon som helst möjlighet att bära i dagens pressade ekonomiska situation. Kommunerna tvingas till antingen kraftiga skattehöjningar eller drastiska utgiftsnedskärningar om regeringsförslaget genomförs. Vilken väg kommunerna än väljer så riskerar detta i sin tur att skapa ytterligare arbetslöshet. De effekterna bortses helt ifrån i propositionen.
Propositionen saknar dessutom helt analys över vilka sociala konsekvenser det får när så många människor tvingas över från a-kassa till socialbidrag.
Eftersom regeringspropositionen är så illa underbyggd och regeringen uppenbarligen inte har klart för sig när och hur vissa av förslagen skall tillämpas bör propositionen avslås.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:80.
Stockholm den 12 november 1993 Hans Stenberg (s) Bo Forslund (s) Sven Lundberg (s) Britta Sundin (s) Bo Holmberg (s) Elvy Söderström (s)