Arbetslösheten i Sverige drabbar framför allt ungdomar.
Ungdomar har ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden
och i arbetslöshetstider när företagen säger upp personal
utan att göra några nyanställningar riskerar stora delar av
den unga generationen att hamna utanför arbetsmarknaden
för långa tider framöver. Det är inte bara
samhällsekonomiskt vansinne utan innebär också många
gånger ett bidragsberoende för ungdomarna, ett icke-
erkännande från samhällets sida. I denna motion behandlas
ungdomars livssituation och hur de påverkas av
arbetslösheten. Vi föreslår en rad åtgärder för att skapa fler
riktiga jobb.
Vi befinner oss i den värsta lågkonjunkturen i Sveriges
historia på 50 år. Arbetslösheten närmar sig 14--15 %, på
vissa orter har den passerat 20 %. Som vanligt är det de
svaga grupperna i samhället som drabbas hårdast. Det är de
som aldrig fått något riktigt fotfäste på arbetsmarknaden
som slängs ut först. Ungdomarna tillhör av naturliga skäl
denna grupp. Ungdomar som idag söker arbete hamnar i en
ond cirkel där de åsidosätts på grund av att de saknar
arbetslivserfarenhet. Regeringens svar är ett system som
låser fast positionerna och tvingar de unga att leva på
svältlöner fram till 25 års ålder. Vore det inte mer
konsekvent att höja myndighetsåldern till 25 år? Det är inte
fel på praktikplatser för ungdomar, men det har ju blivit ett
sätt för företagarna att skaffa sig nästan gratis arbetskraft.
Allt med regeringens goda minne.
Vänsterns svar är naturligtvis ett nej till särlösningar av
den här typen, men vi inser att det inte går att direkt
avskaffa ungdomspraktiken i dag. Vi förordar dock
subventioner till ordinarie anställningar. Vad som krävs är
åtgärder på kort sikt dels för att förhindra att fler ställs utan
arbete, dels att fler kan få meningsfull sysselsättning eller
utbildning. På lång sikt krävs dock en helt annan inriktning
på samhället. Vi står i en brytpunkt där vi lämnar
industrialismen bakom oss för att gå in i det som ibland
kallas informationssamhället eller tjänstesamhället.
Industrin blir alltmer kunskapsintensiv och det är inte
längre mängden av billig okvalificerad arbetskraft som i
samma utsträckning styr investeringarna. Detta måste
naturligtvis återspeglas i samhället i stort. I det här
perspektivet blir 6-timmarsdagen ett naturligt inslag i
morgondagens samhälle, där varje människa själv kan
forma både sin arbetstid och sin fritid.
Rätt till arbete
I stor utsträckning identifierar man sig med det arbete
man har. Detta gäller såväl ungdomar som äldre. När man
träffar en ny person frågar man vad hon heter och vad hon
jobbar med. Arbetet upptar den största delen av vår vakna
tid. Genom arbetet skaffar du dig ett viktigt socialt
kontaktnät. Arbetet ger dig en inkomst som är nödvändig
för att du ska överleva och kunna utvecklas som människa
(därmed inte sagt att arbetet är det enda sättet att
utvecklas). Arbetet får dig att känna dig behövd och att du
är produktiv. Du utvecklas både intellektuellt och fysiskt.
Idag är arbetet en förutsättning för att du ska kunna leva ett
ekonomiskt oberoende liv. Det skall vara allas rätt att ha ett
fast jobb med lön att leva på!
Ungdomsarbetslöshet
I mitten på januari (-94) var ca 95 000 ungdomar öppet
arbetslösa, dessutom fanns ca 79 000 på
ungdomspraktikplatser. För en väldigt stor grupp ungdomar
börjar det bli normalt att vara utan jobb, man lever på sina
föräldrar eller på olika bidrag. Detta är både förnedrande
och ger en känsla av utanförskap, av att man inte behövs i
samhället. Ungdomar som kommer direkt från en
utbildning vill inget hellre än att få praktisera sina
kunskaper på arbetsmarknaden. Att riskera att komma ut i
arbetslöshet, vilket alla de elever som slutar skolan nu i vår
gör, får studerande att framstå som meningslöst.
Vad arbetslösheten kostar är omöjligt att mäta, men de
långsiktiga kostnaderna för arbetslösheten är stora.
Effekterna på folkhälsan tar sig olika uttryck men missbruk,
passivitet och kriminalitet är bara några av de konsekvenser
arbetslösheten har. Vi vet också vad det på kort sikt kostar
staten att ha folk arbetslösa istället för i anställning på kort
sikt och att de långsiktiga kostnaderna blir stora. Med den
vetskapen finns inget försvar för att inte vidta de åtgärder
som behövs. Genom att tidigarelägga vissa investeringar
och genom en rad andra reformer kan vi på två--tre års sikt
få ner arbetslösheten avsevärt.
Sex timmars arbetsdag
Många arbetsplatser kan drivas i tvåskift. Inom vården
har man möjligheten att få friskare och mer effektiv
personal genom att korta varje arbetspass. Ett exempel
finns i Kiruna där även arbetsgivaren minskat sina
kostnader för sjukfrånvaro och arbetsskador. En kortare
arbetstid leder till en ökad tillväxt, det visar resultat från
andra arbetstidsförkortningar som genomförts i Sverige.
Effektiviteten i produktionen ökar och konsumtionen
stimuleras då fler får ett fast arbete. Sex timmars arbetsdag
är en nödvändighet för att klara målet -- full sysselsättning.
Vikariefond
På sikt är alltså den enda lösningen för att få ner
ungdomsarbetslösheten att få igång svenskt näringsliv igen.
Det görs enligt vår uppfattning genom en långsiktig satsning
på kompetensutveckling. Regeringen har i sitt
budgetförslag satsat ytterligare resurser på
högskoleutbildning men det räcker inte. Utöver antalet
platser på skolorna bör man också se över möjligheterna att
varva utbildning med arbete. Vi går mot ett samhälle där
kunskap blir det viktigaste egenkapitalet, därför kommer
allt fler att behöva utbilda sig mer än en gång i livet. Vi
kräver därför att pengar avsätts till en fond för att
underlätta för arbetsgivare att låta de anställda gå i
utbildning under arbetstiden, pengar ur fonden kan man få
för att anställa vikarier under den tid den ordinarie
anställde är borta.
Miljön
Parallellt med detta växer också insikten om vår miljö.
Vänsterpartiet har tidigare visat hur industri och det
offentliga kan skapa ca 370 000 nya arbetstillfällen inom
miljösektorn. Det gäller allt från hur vi tar hand om vårt
avfall till hur vi bygger våra hus. Genom att satsa på de här
investeringarna nu uppnår vi två syften, dels kan vi få ett
miljövänligt samhälle, dels skapar vi riktiga, varaktiga jobb.
Det är samhällsekonomiskt vansinne att slänga ut miljarder
på bidrag och ungdomspraktikplatser när det finns faktiska
behov inom miljösektorn som kan tillgodoses till en lägre
kostnad nu än under en högkonjunktur. Sett ur det här
perspektivet ''kostar'' inte dessa investeringar något för
statsbudgeten. Det är något som måste till förr eller senare.
Att satsa pengarna idag ger istället en samhällsekonomisk
''vinst'' om man bara förmår se mer än ett budgetår i taget.
Det behövs en plan för att åstadkomma ett
kretsloppssamhälle och vi förväntar oss att en sådan
övergripande plan snarast kommer till stånd. Miljöskulden
kastar sin skugga över den framtida ekonomin.
Genom att börja omställningen till ett miljömässigt
hållbart samhälle skapar vi jobb inom en relativt ny och
expanderande sektor. Genom bidrag till kommuner som
genomför Agenda 21 i sin helhet eller valda delar kan vi dels
påskynda omställningen, dels skapa nya arbetstillfällen i
kommunerna. Exempelvis behöver vi bygga om
vattenklosetter till biologiska toaletter, installera
komposter och vidta olika åtgärder för att dra ner
energiförbrukningen. Vi vill att det satsas 250 miljoner
kronor till otraditionella sysselsättningsprojekt i samarbete
med kommunerna för att sprida arbetet med Agenda 21.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomars arbetssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsdelning genom att införa
sex timmars arbetsdag,
3. att riksdagen hos regeringen begär en plan för att olika
samhällssektorer skall bli kretsloppsanpassade enligt vad i
motionen anförts om möjligheterna att sysselsätta
arbetslösa ungdomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bidrag på 250 miljoner kronor
för att staten i samarbete med kommunerna arbetar med
Agenda 21.
Stockholm den 24 januari 1994
Hans Andersson (v)
Berith Eriksson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)