I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att alla
medborgare kan ta fackliga och politiska uppdrag. Tyvärr så
finns det olika orsaker som gör att det inte är på det sättet.
En av dessa orsaker är att inkomster från kommunala
och fackliga uppdrag inte utgör underlag för ersättning från
a-kassa.
Detta problem har uppmärksammats på flera håll i
landet och i dagens arbetsmarknadssituation kan det vara
svårt att rekrytera politiker och fackliga representanter om
inte förutsättningarna förändras. Att vara fritidspolitiker
eller facklig företrädare innebär för många att man
engagerar sig både på dag- och kvällstid. För att klara detta
så måste man ofta ta ledigt från sin ordinarie arbetsplats.
För detta får man oftast en ekonomisk ersättning. Minskar
de politiska eller fackliga uppdragen samtidigt som man blir
arbetslös så ger a-kassan bara ersättning för den tid som den
arbetslöse varit närvarande på sin arbetsplats. Ärende av
denna art har prövats både hos AMS och
Försäkringsöverdomstolen. Båda instanserna har bara
kunnat konstatera att lagen följts. Det är därför nödvändigt
att lagen ändras så att tiden och ersättningen för politiska
och fackliga uppdrag räknas in i underlaget för a-
kasseersättningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tiden och ersättningen för
politiska och fackliga uppdrag skall vara grund för
arbetslöshetsersättning.
Stockholm den 21 januari 1994
Krister Örnfjäder (s)