Sedan ett drygt år finns möjlighet att bedriva
arbetslivsutveckling (ALU) som en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. I många fall fungerar ALU mycket bra. Det kan
vara ett utmärkt sätt för arbetslösa att hålla kontakten med
arbetsmarknaden. Det kan också innebära att människor
som hotas av utförsäkring från arbetslöshetskassa kan
upparbeta ett nytt villkor för kassaersättning.
Vi ställer oss därför inte avvisande till åtgärden som
sådan. Tvärtom kan vi peka på flera mycket lyckade
projekt, inte minst inom byggnadsbranschen, som bedrivs
som ALU-projekt. Däremot vill vi peka på att ALU lätt kan
leda till avarter som inte har på svenska arbetsmarknaden
att göra.
Vi vill fästa uppmärksamheten på att ALU inte är tänkt
som den första åtgärden som arbetsförmedlingen skall ta till
när någon blivit uppsagd. Inte heller är det tänkt att
ordinarie arbetsuppgifter skall kunna utföras i form av
ALU. Det skall vara arbetsuppgifter som normalt inte skall
utföras.
Det är mycket svårt att hävda att alla de ALU-projekt
som nu är i verksamhet inte skulle ha kommit till stånd om
det inte funnits ALU att ta till.
Inom byggnadsbranschen är t.ex. 7 %
av alla sysselsatta byggnadsarbetare verksamma i
ALU-projekt. Det säger sig självt att ALU-verksamheten
med en sådan omfattning snedvrider hela branschens
förutsättningar att överleva. Vi vill, i den mån
byggnadsverksamheten måste vara beroende av
arbetsmarknadspolitiska medel, förorda att ökade insatser
görs i form av beredskapsarbeten.
Vi vill med denna motion fästa uppmärksamheten på de
problem som ALU kan föra med sig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna för ALU-projekt
måste vara sådana att arbetena inte kan förväxlas med
ordinarie jobb.
Stockholm den 21 januari 1994
Lars Ulander (s)
Lennart Nilsson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Rune Evensson (s)
Hans Stenberg (s)
Magnus Persson (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)