Det beslut som riksdagen fattade i december 1993 om
förändringar i arbetslöshetskassan var olyckligt. Det
innebar en ökad avgiftsbelastning på löntagarna samtidigt
som det skapades betydande osäkerhet om
arbetslöshetsförsäkringens utformning i framtiden.
Arbetslösheten har inte på 60 år varit så hög som den är
för närvarande. Det är i den situationen utomordentligt
olyckligt att regeringen skapat osäkerhet för de många
långtidsarbetslösa. De förslag som utformats beträffande
försäkringen i framtiden kommer att drabba regioner med
hög och permanent arbetslöshet i mycket stor utsträckning.
Det skulle också drabba branscher som alltid har högre
arbetslöshet än andra.
Byggbranschen har under många decennier haft en
arbetslöshet som varit mellan 1,5 och 4 gånger så hög som
andra branscher. Byggnadsverksamhetens särskilda
karaktär och organisation gör att fler inom branschen
drabbas av arbetslöshet än inom t.ex. den fasta industrin.
Dessutom har regeringen hävdat att det ska skapas
statliga arbetslöshetskassor som alternativ till de av fackliga
organisationer administrerade kassorna. Vi har emellertid
inte kunnat utläsa några hållbara motiv för en sådan
ordning. Tvärtom anser vi att de nuvarande kassorna
fungerar mycket bra, och att de utgör en effektiv kontroll
på att rimliga arbetsvillkor upprätthålls på
arbetsmarknaden samt att människor behandlas rättvist.
Det är dessutom oklart i vilken utsträckning de statliga
arbetslöshetskassorna kommer att belastas med
egenavgifter i samma utsträckning som de fackliga
kassorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag
om arbetslöshetskassornas organisation och finansiering.
Stockholm den 20 januari 1994
Lars Ulander (s)
Lennart Nilsson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Hans Stenberg (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)