De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är mycket
omfattande i Sverige. De består dels av åtgärder i syfte att
motverka konjunktur- och strukturomvandlingseffekter,
dels av åtgärder för att ge sysselsättning för personer med
handikapp.
Omfattningen av de konjunkturberoende åtgärderna
har utökats kraftigt de senaste åren och är nu större än
någonsin. Tillsammans med åtgärderna för personer med
handikapp omfattas över 10 procent av
arbetsmarknadspolitiken. Med en så stor del av
arbetskraften i åtgärder uppkommer självklart en påverkan
på ordinarie arbetsmarknad. Risken för
konkurrenssnedvridning och därmed utslagning av
ordinarie arbetsplatser ökar.
Felkonstruerade åtgärder riskerar störa den ordinarie
arbetsmarknaden och genom minskad
näringslivssysselsättning motverka sitt eget syfte.
Den höga arbetslösheten medför att behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort och kommer så
att vara inom överskådlig tid. Samtidigt är de offentliga
finanserna mycket ansträngda. Arbetslöshetens storlek
belastar de offentliga budgetarna och försvårar därigenom
de besparingar som behöver göras. Det är därför angeläget
att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utformas så att
sysselsättningseffekten av varje satsad krona maximeras.
Det kräver en inriktning mot enkla och mindre
kostnadskrävande former av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och deras påverkan på den ordinarie
arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör vara att ge mesta
möjliga sysselsättning till minsta tänkbara kostnad.
Stockholm den 21 januari 1994
Filip Fridolfsson (m)
Sten Svensson (m)
Kjell Johansson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Rune Backlund (c)
Alwa Wennerlund (kds)