Örebro län har ett mycket besvärligt
arbetsmarknadsläge. Den öppna arbetslösheten är
rekordhög, 8,2 procent i december 1993. Det är 1,5 procent
högre eller 2 465 personer fler än vid motsvarande tid för
ett år sedan. Vi har fortsatt mycket höga varseltal. Och det
finns en uppenbar risk att vi inte har sett botten på detta
ännu. Trots en viss ökad orderingång för exportföretagen så
kan inte det väga upp minskningen inom den offentliga
sektorn. Till det ska läggas att risk finns för ytterligare
betydande personalminskningar hos stat, landsting och
kommuner.
Stora delar av näringslivet i länet har fortfarande stora
konjunkturproblem och många har också kort- och
långsiktiga strukturproblem. I basnäringarna har det
rationaliserats, mekaniserats och datoriserats hårt under
senare år. Åtgärder som har varit nödvändiga och kommer
att vara fortsatt nödvändiga för att verksamheterna ska
kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Det
betyder fortsatt minskning av industrisysselsättningen om vi
inte klarar att utveckla såväl de befintliga företagen som nya
företag, produkter och metoder som bär in i framtiden.
Regeringens indragning av pengar från kommuner och
landsting har betytt uppsägningar runt om i länet.
Kommunerna och landstinget har tvingats minska
personalstyrkan. Människor har tvingas ut i arbetslöshet
med åtföljande bekymmer, oro och otrygghet. De
minskande statsbidragen till kommunsektorn får till följd
att utgifterna för arbetslöshetsersättning och socialbidrag
ökar kraftigt.
Det är för samhället i bästa fall ett noll-summe-spel, en
rundgång med pengar som inte tjänar någon nytta. Men det
är mera troligt att det är en ren förlustaffär för
samhällsekonomin. Sannolikt innebär det på sikt högre
kostnader för samhället i stället för lägre, som
finansministern vill göra gällande. Vi vet att arbetslöshet
skapar oro och otrygghet, ekonomiska bekymmer som
skadar familjerna, barnen. Arbetslöshet leder till passivitet
och ökade risker för drogmissbruk och ohälsa.
Vi har under de senaste åren, i motioner från
socialdemokraterna i länet, visat på möjligheterna. Vi har
pekat ut projekt som skulle kunna ha gett meningsfulla jobb
till tusentals människor i länet. Arbeten som skulle leda till
ökad utbildning, snabbare kommunikationer, bättre
skolmiljö o.s.v.
Vi socialdemokrater anser att det är en förödande politik
som regeringen nu för. Det är en uppgiven politik, en låt-
gå-politik. Arbetsmarknadsläget förvärras. Delar av
näringslivet slås successivt ut.
Vi socialdemokrater vill i stället föra en möjligheternas
politik. Fler platser i det reguljära utbildningssystemet och
fler som ges möjlighet till vidareutbildning i arbetslivet.
Detta jämte en offensiv näringslivs- och
arbetsmarknadspolitik, som tar tillvara länets möjligheter,
kommer att ge minskad arbetslöshet.
Förutsättningen för att detta ska lyckas är att resurserna
i ekonomin kan vridas mot fler investeringar, att byggandet
inriktas mot tillväxt, att utgifterna för passivt kontantstöd
kan bytas mot insatser i det reguljära utbildningssystemet,
att länet genom bättre kommunikationer,
kompetensutveckling och utvecklad arbetsorganisation kan
bli effektivare.
En möjligheternas framtid
Det behövs nu en strategi för att minska arbetslösheten.
Men den strategin är inte möjlig att åstadkomma med den
nuvarande regeringen. En regering som styrs av ambitionen
att montera ner det svenska välfärdsamhället, öka klyftorna
och minska löntagarnas inflytande över
samhällsutvecklingen kan aldrig åstadkomma en vändning i
utvecklingen som tillgodoser hela befolkningens intressen.
Sverige behöver en pragmatisk regering som är beredd att
lyssna på näringslivet, de fackliga organisationerna och de
lokala och regionala företrädarna.
I Örebro län har vi utomordentligt goda möjligheter att
vända den nu nedåtgående spiralen. Men för det krävs en
offensiv politik som den nuvarande regeringen
uppenbarligen inte är i stånd att åstadkomma.
Örebro län är Sveriges största vägskäl. Vi är landets
befolkningsmässiga medelpunkt. Många små och
medelstora företag med hög teknisk kompetens och
internationell inriktning. Friskvårds- och hälsolän.
Kunskapsföretag inom miljö- och kretsloppstänkande.
Ett län med många små och medelstora företag med hög
teknisk kompetens och internationell inriktning har
förutsättning att utvecklas i många riktningar. Forum för
småföretagarforskning är ett område som väl passar in i
länets framtida struktur. Vi har betydande
transportfördelar med våra järnvägar och vägar. Vårt
centrala läge i triangeln Stockholm--Oslo--Göteborg är en
utomordentlig tillgång. Hallsberg som järnvägsknut är
redan idag en av de viktigaste knutpunkterna i landet
beträffande godstrafik och kan utvecklas ännu mer.
Den höga tekniska kompetensen med internationell
inriktning är viktig för att skapa bra förutsättning för
nyföretagande. Likaså att ta tillvara den höga tekniska
kompetensen och miljökompetensen i
utbildningshänseende.
Inom området hälso- och sjukvård finns det rika
möjligheter att utveckla länet till ett friskvårds- och
hälsolän. Vi har regionsjukhuset och där inte att förglömma
yrkes- och samhällsmedicin, Vårdhögskolan, Gymnastik-
och idrottshögskolan, Loka Brunn och Nyhyttan som
resurscentrum för livskvalitet.
Miljöhänsyn och kretsloppstänkande hör framtiden till.
Där har vi SAKAB, Nobel Chemicals, Bofors, Frövifors,
Aspa m.fl. Skogsindustrin i vårt län har kommit långt inom
miljöområdet. Vi har möjligheter att utveckla lin- och
rapsodlingar för produktion av miljövänliga drivmedel.
På handikappområdet är Örebro världsledande
beträffande teknik för att möjliggöra kommunikation för de
handikappade.
Ett annat område där länet är i den yppersta
världstoppen är mobil telekommunikation. Ericssons i
Kumla tillhör här de världsledande på området.
Högre teknisk utbildning
Ökad konkurrenskraft för landet som helhet ställer krav
på en kraftig ökning av antalet högskole- och
forskarutbildade tekniker inom industrin. Vid högskolan i
Örebro genomförs nu civilingenjörsutbildning i samarbete
med universitetet i Linköping. Detta är en modell som
borde vara intressant i arbetet för att åstadkomma en
kraftig ökning av civilingenjörsutbildningen, även för de
mindre och medelstora högskolorna.
Högskolorna bör vidare ges möjlighet att bygga ut den
nuvarande mellaningenjörsutbildningen med ett tredje år.
Det kan också finnas skäl att överväga etablering av
ännu en teknisk högskola i landet för att få till stånd en stark
ökning av antalet civilingenjörer. I detta sammanhang bör
förutsättningarna för en lokalisering till högskolan i Örebro
utredas.
Som framhållits ovan är strukturomvandlingen i länet
exceptionellt stark och behovet av utveckling av ny
företagsamhet akut. Länet har en djup och diversifierad
industriell tradition och industribas, men befinner sig i
dagens strukturomvandling i en situation, där teknisk
innovation och stimulans är en förutsättning för långsiktig
tillväxt och hög sysselsättning. En kraftig ökning av antalet
högskoleutbildade tekniker inom länets industri är en av
grundförutsättningarna för detta. Länets, fortfarande
starka, industribas utgör en god förutsättning för etablering
av ytterligare teknisk utbildning.
Inom Örebro län finns teknisk forskning på högsta
internationella nivå inom bl.a. Bofors och Regionsjukhuset
i Örebro. SAKAB bedriver kvalificerat utvecklingsarbete
inom miljöområdet. Mellaningenjörsutbildning och ovan
nämnd civilingenjörsutbildning finns etablerade i Örebro. I
Karlskoga har kemiingenjörsutbildning startats.
Länets läge i landets demografiska centrum skapar goda
förutsättningar för riksrekrytering till högskoleutbildning.
När planerad utbyggnad av snabbtåg genomförts kommer
länets ställning som kommunikationscentrum att stärkas
ytterligare.
De studiesociala förhållandena i Örebro län är mycket
goda såväl vad avser bostäder som studiesociala
förhållanden i övrigt och möjligheterna att etablera en ny
högskola i god miljö.
Framtidens tekniska utbildning kommer inte att vara
snävt inriktad på traditionell teknik. Teknisk utveckling
förutsätter också betydande insatser av t.ex. ekonomi,
kommunikationsvetenskap, språk och beteendevetenskap.
Hög kompetens vid högskolan i Örebro inom
samhällsvetenskaper och humaniora skapar förutsättningar
för den tvärfackliga förankring framtiden kommer att kräva
av industrin.
I särskilda motioner kommer mer i detalj länets
infrastruktur att behandlas.
Övriga åtgärder
Affärsverkens policy för lokalisering och organisation är
stadd i förändring. Länet har gått miste om såväl
arbetstillfällen som värdefulla kontaktytor och
kompetenser när verksamhet flyttat från länet. Det är
naturligtvis en självklarhet att verksamheter som drivs i
samhällets regi måste vara effektiv. Men kravet på
effektivitet måste hanteras på så sätt att allmänhetens krav
på service och de övergripande målen med verksamheten
kan bibehållas.
Vi har under en längre tid upplevt en utveckling mot
ökad decentralisering. Det har för det mesta varit positivt.
Ansvar och befogenheter har flyttats närmare
medborgarna. Nya arbetstillfällen har kunnat skapas i delar
av landet som haft en vikande sysselsättning. Och det
kunnande som finns längst ut i en organisation har kunnat
tas tillvara på ett bättre sätt.
Nu kan vi se en ökad strävan att centralisera
verksamhet. Det betyder att länet har förlorat en del
verksamheter. Bakom dessa förändringar har vi kunnat se,
utöver behoven att rationalisera, att en klar
centraliseringssträvan finns. Verksamhet flyttas inte sällan
till huvudkontor eller platser där ledningsfunktioner är
placerade. Det finns en uppenbar risk att det som nu sker
för utvecklingen bakåt.
Förutom det ovan anförda finns skäl att överväga om
inte verksamhet där samhället har ett avgörande inflytande
borde skyddas från uppsägningar när arbetslösheten har
nått sådana nivåer som vi idag ser. Det är ingen
samhällsekonomisk förtjänst att skicka människor ut i
arbetslöshet när det inte finns några arbeten att söka sig till.
Formerna för arbetsförmedlingarnas verksamhet har
utvecklats under en lång följd av år. På senare år har
verksamheten i ökad grad varit inriktad på aktiva åtgärder
för de arbetslösa. Från den 1 januari 1993 infördes en ny
åtgärd som kallas arbetslivsutveckling (ALU) och som
syftar till att de arbetslösa ska hålla kontakt med arbetslivet
på olika sätt. Arbetslivsutveckling har betytt att många
människor sluppit att bli utstämplade. Men i kölvattnet på
ALU så har det följt en del missbruk och feltolkningar av
reglerna. Det finns därför mycket som tyder på att detta inte
är en åtgärd som kan fungera på lång sikt, utan att den
snarast behöver ersättas av åtgärder som leder till varaktiga
arbeten med avtalsenlig lön.
Det borde undersökas om möjligheten att ta ett samlat
och förenklat grepp över samhällets stöd till
regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Örebro län har möjligheter att vara ett försökslän där man
samlar alla resurser i en pott och försöker få ut mesta
möjliga av de tillgängliga resurserna.
Det finns också skäl att undersöka om det är möjligt att
öka inriktningen på aktiviteter för de arbetslösa under
arbetslöshetsperioden. Allt i syfte att motverka passivitet,
risker för drogmissbruk och ett allmänt utanförskap i
samhället.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av insatser för att stärka
näringslivet i Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att kortsiktigt lindra
effekterna av lågkonjunkturen och strukturkrisen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förhindra uppsägningar i
offentliga sektorn under nuvarande
arbetsmarknadssituation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av aktiva åtgärder för
arbetslösa,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en mer flexibel
användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslivsutveckling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högre teknisk utbildning i
Örebro län.
Stockholm den 20 januari 1994
Hans Karlsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Inger Lundberg (s)
Sture Ericson (s)
Håkan Strömberg (s)