Arbetslivsfonden inrättades genom beslut av riksdagen
den 6 april 1990. Ett av två huvudsyften med
Arbetslivsfonden var att dra in köpkraft och därmed kyla
ner ekonomin under den period av ekonomisk överhettning
som rådde i slutet av 1980-talet. Det andra huvudsyftet var
att öka utbudet av arbetskraft och därmed minska
överefterfrågan på arbetsmarknaden genom stöd till
arbetsgivare som ville minska frånvaron på sina
arbetsplatser.
Fonden startade sitt arbete den 1 juli 1990.
Verksamhetsidén är att i kontakterna med arbetsplatserna
ställa krav och åstadkomma en process och utveckling av
idéer för att förbättra arbetsmiljön, förändra
arbetsorganisation och rehabilitera anställda.
Vid årsskiftet 1993/94 hade arbetsgivare fått stöd till ca
16 000 s.k. arbetsplatsprogram med ca 8,5 miljarder kronor.
Sammantaget med arbetsgivarnas egna insatser rör det sig
om ca 27 miljarder kronor som under de senaste 3,5 åren
satsats på bättre arbetsmiljö och ökad produktivitet.
Omkring 25 % av bidragen går till arbetsplatsprogram i
den offentliga sektorn och resterande 75 % till den privata.
Inom den privata sektorn har företag med färre än 50
anställda fått bidrag till 69 % av alla beviljade ansökningar.
Ca 15 % av alla bidrag som beviljats har gått till de mindre
företagen.
Arbetslivsfonden gör speciella insatser för att initiera
åtgärder i dåliga arbetsmiljöer som särskilt drabbar kvinnor.
Ansökan från företag/förvaltningar i form av
arbetsplatsprogram innebär en helhetssyn på utvecklingen
av verksamheten där arbetsmiljö, organisation,
rehabilitering och produktivitet integreras. Stöd från
Arbetslivsfonden betyder att åtgärder för bättre lönsamhet
och effektivitet går hand i hand med bättre arbetsmiljö.
Effekterna av projekten visar på stora möjligheter till
minskad frånvaro, större engagemang bland de anställda
och ökad produktivitet.
Närmare hälften av bidragen från fonden går till
förändrad arbetsorganisation. Det visar att intresset just nu
är mycket stort för nytänkande. Nu vill man bort från
traditionellt tayloristiskt tänkande till flödesorienterade och
tvärfunktionella arbetsorganisationer. Det innebär att
yrkesroller vidgas, ansvar decentraliseras och arbetet
organiseras i grupper med olika funktioner representerade.
Arbetslivsfonden har varit framgångsrik när det gäller
att nå de minsta företagen. Det beror bl.a. på att det är
särskilt lönsamt för små företag att söka pengar hos fonden.
Bidragen per anställd är betydligt högre till mindre än till
större företag. Andra orsaker är att fonden kunnat arbeta
obyråkratiskt och i en liten organisation som de mindre
företagen känt sig hemma med.
Arbetslivsfonden skall enligt riksdagens beslut vara
avvecklad till den 1 juli 1995. Under slutskedet av fondens
verksamhet intensifieras nu insatserna för att utvärdera
arbetsplatsprogrammen och sprida kunskap från alla
erfarenheter som vunnits.
Mindre än ett och ett halvt år kvarstår av fondens totalt
femåriga livslängd. Det innebär enligt vår bedömning en
stor risk för att den kompetens, erfarenhet och de unika
arbetsformer som fonden byggt upp inte fullt ut hinner
utnyttjas. Ett något lugnare tempo i kunskapsspridningen
än vad den fastställda avvecklingstiden medger skulle
kunna ge bättre effekter av Arbetslivsfondens samlade
insatser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Arbetslivsfonden ges
ytterligare ett år att fullfölja sitt uppdrag med den inriktning
som fastställts för den kvarvarande verksamheten.
Stockholm den 18 januari 1994
Karl Hagström (s)
Sinikka Bohlin (s)