För knappt ett år sedan tillställde ArkitektFörbundet
regeringen, de politiska partierna och samtliga riksdagsmän
bifogade öppna brev. Jag ställde mig då frågan om
arkitekterna -- byggandets spjutspets mot framtiden -- helt
skulle slås ut?
Förbundets fråga och kraven i det tidigare brevet är lika
berättigade idag som då mot bakgrund av att nedgången i
omstruktureringen av byggsektorn drabbat arkitekterna
hårdare än kanske någon annan yrkesgrupp. Var tredje
arkitekt saknar idag anställning eller uppdrag.
Arbetslösheten för arkitekter under 35 år överstiger nu 50
% och nyutbildade arkitekter saknar idag nästan
möjligheter att skaffa sig adekvat yrkeserfarenhet.
Arkitekterna ställer inte bara krav på samhället, utan
också på sig själva. Arkitekterna är lyhörda för nya
förutsättningar och är beredda att möta morgondagens
arbets- och uppdragsmarknad med en insikt om att en bred
arkitektutbildning också bereder en väg för ett brett
verksamhetsfält och ett vidgat ansvar. Arkitekterna
diskuterar också idag aktivt sina yrkesroller, sin
yrkesutveckling och marknadens föränderliga krav.
Arkitekterna har tagit det ansvar som åvilar yrkeskåren
i en tid av starka förändringsprocesser. Med utnyttjande av
yrkets självklara och inneboende kreativa förmåga vill
arkitekterna se dagens kris som en möjlighet till nytänkande
och breddning av arkitektkårens yrkesbas. Nu vill också
arkitekterna att regering, riksdag och politiska partier
medverkar i ett samfällt ansvarstagande för arkitektyrket
och att arkitekternas kunskaper och kompetens nu inte
föröds när marknaden slagit i botten. Ytterst handlar det
om ett ansvarstagande för svensk arkitektur.
Arkitekternas kunskaper är en stor samhällelig tillgång.
Sysselsättningsraset har redan medfört att
arkitektföretagens mödosamt uppbyggda kunskaper och
kompetenser i stor utsträckning har splittrats och skingrats.
Den privata konsulterande arkitektbranschen har redan
halverats. Nu föreligger också risk för att den individuella
kunskapsbasen urgröps om inte samhället vidtar ett antal
åtgärder ägnade att, i nuvarande arbetsmarknadsläge,
underhålla och utveckla arkitektkårens kunnande. De
arkitekter som idag är utan anställning eller uppdrag
kommer återigen att behövas på arbetsmarknaden -- i
traditionella funktioner -- men också i nya uppgifter.
Samhället har gjort betydande investeringar --
ekonomiskt och kulturellt -- i arkitektutbildningen. För att
samhället skall få långsiktigt utbyte av dessa investeringar
krävs att de underhålls. Så sker inte i dagens
arbetsmarknadsläge. ArkitektFörbundet har anvisat hur ett
sådant underhåll kan genomföras på ett meningsfullt sätt
och med utgångspunkt i viktiga långsiktiga
samhällsintressen: vård och utveckling av vår byggda miljö.
Genom ett antal samverkande omständigheter
ackumuleras nu ett nytt investeringsbehov inom byggandet.
Nya regler, nya strukturer, svag momentan
nybyggnadsefterfrågan, kredithämningar och en utpräglad
försiktighet samverkar idag till en i ett längre perspektiv
oansvarigt låg byggaktivitet. Återigen riskerar vi att dämma
upp en efterfrågan som ånyo kan utlösas på ett
okontrollerat sätt. Samhället kan motverka detta och
medverka till att mildra den ryckighet inom byggsektorn
som erfarenhetsmässigt medför så uppenbara samhälleliga
olägenheter. Genom att verkställa ett antal av
ArkitektFörbundets förslag i dessa sammanhang kan bidrag
ges till en mer balanserad efterfrågesituation.
ArkitektFörbundet kräver därför återigen av regering
och riksdag att
aktiva åtgärder vidtas för att säkra samhällets
långsiktiga behov av professionell arkitektkompetens inom
samhällsplanering, husbyggnad, inredning och
landskapsplanering,
att aktiva insatser görs för att förhindra fortsatt
kunskapsförstörelse inom den samlade svenska
arkitektverksamheten i
enlighet med de synpunkter och krav som tidigare
framförts.
Uttalande av ArkitektFörbundets
representantskapsmöte 27--28 november 1993 -- valda
ombud för landets 6 000 arkitekter, inredningsarkitekter
och landskapsarkitekter.
Ska arkitekterna -- byggandets spjutspets mot
framtiden -- helt slås ut?
Byggnadsverksamheten i Sverige närmar sig ett totalt
stillastående och arkitektkåren upplever sin värsta kris
någonsin.
Var tredje arkitekt saknar idag anställning eller uppdrag.
Varannan privatanställd arkitekt har blivit av med sin
anställning under den senaste tvåårsperioden. Bland
arkitekter under 36 år är arbetslösheten 40 %. Till våren
1994 kommer den att vara väl över 50 %. Att kalla detta
för veritabla skräcksiffror är knappast att överdriva. En hel
akademisk profession -- ett av de äldsta kulturyrkena -- är
skakad. En hel generation arkitekter riskerar att ställas
utanför en reguljär arbets- och uppdragsmarknad.
Seriösa, välrenommerade arkitektföretag med flera
decenniers verksamhet bakom sig dukar nu under. Den
privata arkitektbranschen är redan halverad. Mödosamt
uppbyggd kunskap och kompetens skingras. Och detta i en
tid när vi, för att kunna möta utmaningarna i ett öppnare
Europa, mer än någonsin har behov att vidmakthålla och
utveckla vårt kunnande. Vi har hittills i Sverige haft större
och mer effektivt arbetande arkitektföretag än flertalet
övriga europeiska länder. Nu bryts företagen ned och med
dem det sammanhållande kunnande som skapat en
omvittnat hög och jämn standard i svensk arkitektur. En av
våra avgörande konkurrensfördelar mot omvärlden håller
på att gå förlorad.
Nu avregleras och hårdbantas den svenska byggsektorn.
Subventionerna minskas radikalt. Strukturomställningen
inom byggsektorn är ofrånkomlig men den genomdrivs i ett
läge där en djup lågkonjunktur redan i sig medför att
tiotusentals människor får lämna byggbranschen. Det
samlade resultatet är förutom massarbetslöhet i
byggsektorns alla led även en gigantisk
kunskapsförstörelse -- i en nedbrytningsprocess som sker i
helt okontrollerade former.
Ett långsiktigt tänkande är nödvändigt när det gäller
byggsektorn. Det är ofrånkomligt med långa
planeringstider när det gäller utformningen av vår byggda
miljö. Det är inte svårt att idag identifiera sektorer där vi
har ett långsiktigt ökande behov av byggnadsinvesteringar.
Inom dessa områden måste vi idag satsa planerings- och
projekteringsresurser. Det är också viktigt att få igång
fungerande marknader för morgondagens byggande. Här
har samhället ett uppenbart ansvar när politiska beslut nu
ändrar spelreglerna för svensk byggnadsverksamhet på ett
så genomgripande sätt. Det finns idag många exempel på
att marknaden inte fungerar. Det mest iögonfallande är det
kreditstopp som omöjliggör igångsättning av efterfrågad
nyproduktion av främst bostäder. Det finansiella systemet
tar idag inte sitt ansvar för att få igång en fungerande
marknad för bostadsefterfrågan när subventionerna
successivt avvecklas. Det finns all anledning att avkräva ett
sådant ansvar som villkor för det samhälleliga stöd
finansmarknaden även framgent förväntas söka.
Att den svenska byggsektorn behöver krympas råder det
inte delade meningar om. Expansionen under andra hälften
av 80-talet grundade sig på en efterfrågan skapad genom
den ohämmade kreditgivningen till fastighetssektorn. Att
den expansionen var konstlad -- det vet vi alla idag. Men
det är värt att notera att arkitekternas verksamhet inte alls
expanderade på samma sätt som byggsektorn i övrigt under
det sena åttiotalet. Tvärtom utexaminerades då betydligt
färre arkitekter än tidigare -- ett resultat av ett beslut 1981
om en reduktion av antalet utbildningsplatser. När
byggmarknaden glödde utbildades färre arkitekter än
tidigare.
När byggsektorn bryts ned försvinner gamla strukturer
och de historiska gränssättningarna mellan byggsektorns
olika aktörer. Nya samverkansformer och
samarbetsmönster kommer att etableras. Nytänkande och
krav på nya lösningar hamnar i fokus. Krisen rymmer därför
möjligheter för arkitekterna -- på lång sikt. Den skapar nya
förutsättningar för arkitekterna att utveckla sitt
kunskapsområde. Arkitekternas utbildning och träning i att
se och utveckla nya lösningar och möjligheter är just den
kunskap och de färdigheter som behövs när marknaden
kräver tänkande i nya banor. Långsiktigt finns därför all
anledning att vara optimistisk om arkitektyrkets utveckling
och arkitekternas möjligheter att göra sig gällande i
framtidens byggprocess.
Men just nu säckar arkitektbranschen ihop. På kort
sikt -- de närmaste åren -- är effekterna fullständigt
förödande för arkitekterna som yrkesgrupp.
ArkitektFörbundet kräver därför av regeringen och de
politiska partierna insatser till värn för det kunnande och
den kompetens som finns hos den svenska arkitektkåren --
hos individer och arkitektföretag. Nu måste ett antal
kraftfulla insatser göras för att inte professionell svensk
konsulterande arkitektverksamhet -- byggandets spjutspets
mot framtiden -- helt skall slås ut.
Jag kräver därför av regering och riksdag att
aktiva åtgärder vidtas för att säkra samhällets
långsiktiga behov av professionell arkitektkompetens inom
samhällsplanering, husbyggnad, inredning och
landskapsplanering genom
en kraftfull satsning på idé- och
utvecklingsprojekt inom arkitektur, byggande och fysisk
planering -- projekt som kan skapa underlag för framtida
investeringsbeslut inom såväl näringslivet som den
offentliga sektorn,
genom ekonomiskt stöd till en omfattande, kvalificerad
och framtidsstrategisk utbildningssatsning bland de
arkitekter, inredningsarkitekter och landskapsarkitekter
som nu ställs utan arbete,
genom att möta framtiden genom initiering av projekt
som tar tillvara den kompetens som finns bland
arkitektkategorierna när det gäller kretsloppskunnande,
naturresurshushållning och planering av projektering med
utgångspunkt i ett resurssnålt och ekologiskt synsätt,
genom att utnyttja arkitektgruppernas breda kompetens
för att komma till rätta med ''sjuka hus'', nedslitna
skolmiljöer och liknande välkända problemområden,
att aktiva insatser görs för att förhindra fortsatt
kunskapsförstörelse inom den samlade svenska
arkitektverksamheten,
genom att skapa finansiella förutsättningar för att öka
antalet objekt som nu kan projekteras och läggas i
''startgroparna'' för igångsättning,
genom att nu starta planering och projektering av
framtida större offentliga byggnadsobjekt,
genom att låta arkitekter och inredningsarkitekter
genomföra en omfattande kartläggning av den offentliga
sektorns föränderliga fastighets- och lokalbehov i syfte att
erhålla en långsiktigt kostnadseffektiv lokalanvändning,
genom att uppdra åt arkitekter att lämna förslag till
utveckling och effektiv förvaltning av det gigantiska
fastighetsbestånd som staten ofrivilligt blivit ägare till
genom bankernas innehav av havererade fastighetsbolag,
genom att omgående gå från ord till handling när det
gäller ett allomfattande ombyggnadsprogram -- ett s k ROT-
program. Ge det investeringsbidrag som erfordras och som
ändå medför lägre samhälleliga kostnader än de kostnader
som orsakas av den arbetslöshet som följer när även
ombyggnadsinvesteringarna minskar. Satsa omgående på
underhåll men ge också möjlighet till omsorgsfull planering
och projektering av framtida större ombyggnadsinsatser.
I varje samhälle med en ambition att slå vakt om
långsiktiga kulturvärden och en god livsmiljö i vid mening
har arkitekterna en central plats. I lager bygger de vidare på
vårt samhälle. Nu behöver skaparna av arkitekturen i detta
bygge samhällets stöd för att kunna fullfölja sitt långsiktiga
åtagande. Ger inte samhället det stödet är risken stor att
nästa lager i samhällsbygget blir ett hålrum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arkitekters arbetssituation.