I dagens läge med en exceptionellt hög öppen arbetslöshet måste arbetsmarknadspolitiken ständigt förnyas och utvecklas. Vi måste ställa oss frågan, bedrivs rätt arbetsmarknadspolitik? Kan vi komma på några nya grepp för att pressa den öppna arbetslösheten? Är åtgärderna anpassade efter de behov som finns i samhället? och så vidare.
Den grupp av människor som har det allra svårast på arbetsmarknaden i dag är våra ungdomar. I december 1993 var 93 000 ungdomar under 24 år öppet arbetslösa. Det motsvarar 11,6 % av befolkningen i denna åldersgrupp. Regeringen har gjort mycket för att pressa ner den öppna arbetslösheten bland ungdomar. Ungdomspraktiken är det bästa exemplet på detta. Ökade satsningar på utbildningsplatser både inom gymnasial och eftergymnasial utbildning är också goda exempel på åtgärder för att sysselsätta ungdomar som regeringen satsat på.
Det finns dock alltid en liten grupp av ungdomar som inte kan eller vill vidareutbilda sig eller som kanske inte platsar helt i ungdomspraktiken. Samtidigt finns det många uppgifter i samhället som behöver utföras men som ingen hinner med eller tänker på. Ett område där det finns mycket att göra är sjukvården och äldreomsorgen. Jag tänker ej på den rent medicinska eller vårdmässiga delen, dessa fungerar alldeles utmärkt. Däremot är den sociala kontakten mellan personalen och patienten/den äldre ofta eftersatt. Hur gärna än den ordinarie personalen skulle vilja utöka sina medmänskliga kontakter med patienten genom samtal/kompisskap så finns ej tiden. Man måste ständigt rusa till andra arbetsuppgifter.
Här borde det finnas plats för vad jag skulle vilja kalla sjukvårdsvolontärer eller medmänniskor. Det kan vara de ungdomar som ej vill gå på någon utbildning men som har ett brinnande intresse för att umgås med och hjälpa människor. Ungdomarna skulle kunna vara en god resurs inom vård och omsorg när det gäller att prata med de gamla eller sjuka, att dricka kaffe tillsammans och umgås på andra sätt.
Enligt min mening skulle en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd ''sjukvårdsvolontär/medmänniska'' vara oerhört betydelsefullt för unga arbetslösa, äldre, sjuka m.fl. Ersättning skulle kunna utgå på samma sätt som vid ungdomspraktik, dvs. med A-kassa eller med KAS för de som ej är kvalificerade för A-kassa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ''sjukvårdsvolontär'' som en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Stockholm den 17 januari 1994 Siw Persson (fp)