med anledning av prop. 1993/94:67 Ändringar i lagen om anställningsskydd och i lagen om medbestämmande i arbetslivet
Regeringens förslag
I propositionen föreslår regeringen att 5 och 6 §§ i lagen
om anställningsskydd (LAS) skall ändras så att den längsta
tillåtna tiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning och
provanställning ändras från sex till tolv månader. Reglerna
skall även i fortsättningen kunna frångås genom
kollektivavtal. Regeringen föreslår dock att de
kollektivavtalsbestämmelser skall undanröjas som, när
lagen träder i kraft, innehåller kortare tillåtna avtalstider i
förhållande till de nya reglerna. Om avtalet tillkommit före
lagens ikraftträdande för att utgöra avvikelse från den nya
lydelsen föreslås dock att avtalet skall gälla.
Kollektivavtalsregleringen 1992
års arbetsrättskommitté har i sitt betänkande Ny
anställningsskyddslag (SOU 1993:32) redovisat exempel på
hur regleringen i kollektivavtalen är utformade vad avser
frågor som rör visstidsanställning vid arbetsanhopning och
provanställning.
Av redogörelsen framgår att avtalen, förutom
bestämmelser om kortare tillåtna avtalstider än de sex
månader som gäller enligt nu gällande lag, även reglerar
många andra frågor som rör anställningsformerna. Flera av
dessa avtalsbestämmelser hindrar, inskränker eller
försvårar för arbetsgivarna att anställa vid arbetsanhopning
eller att provanställa. T.ex. förekommer olika regler om
förutsättningar för att få använda anställningsformerna.
Därutöver finns regler som rör olika inflytandefrågor. I
avtalen finns också regler om att ett avtal om
provanställning med en arbetstagare skall godkännas av den
lokala fackliga organisationen, regler om att förhandling
enligt 11 § medbestämmandelagen skall äga rum innan
beslut om provanställning får fattas, regler om information
eller underrättelse till den fackliga organisationen före eller
efter ett anställningsbeslut.
Den kartläggning som kommittén gjort och som omfattar
de viktigaste kollektivavtalsområdena visar att 66 procent
av företagen på den undersökta delen av LO--SAF-området
på grund av kollektivavtal är bundna av inskränkningar i
rätten att provanställa i förhållande till lagen om
anställningsskydd. Inskränkningarna berör 93 procent av
arbetstagarna på den undersökta delen av LO--SAF-
området. Beträffande 44 procent av arbetstagarna kan
provanställning bara ske med fackligt samtycke. Bara
beträffande 8 procent av arbetstagarna och 34 procent av
företagen kan provanställning ske huvudsakligen i enlighet
med reglerna i lagen om anställningsskydd.
Den slutsats som kommittén drar av undersökningen är
att det inom huvuddelen av LO-området fortfarande finns
betydande inskränkningar i provanställningsrätten i
förhållande till de nuvarande lagreglerna. Det finns, enligt
kommittén, inte något skäl att anta att slutsatsen skulle ha
blivit en annan om flera förbundsområden skulle ha
undersökts.
Kommitténs undersökning bekräftar de iakttagelser som
redovisades av Ann Henning i tidskriften Lag & Avtal 1986
nr 9 och som baserade sig på ett examensarbete i civilrätt
och som omfattade 83 riksavtal på LO--SAF-området i den
lydelse avtalen hade år 1985.
Undersökningen den gången visade att hälften av
företagen på LO--SAF-området på grund av kollektivavtal
var bundna av inskränkningar i rätten att provanställa i
förhållande till lagen om anställningsskydd.
Inskränkningarna berörde närmare 85 procent av
arbetstagarna på LO--SAF-området. Beträffande ungefär
hälften av arbetstagarna kunde provanställning bara ske
med fackligt samtycke i det enskilda fallet.
År 1985 var den övergripande bilden på betydande delar
av arbetsmarknaden således i huvudsak densamma som
före ikraftträdandet av 1982 års anställningsskyddslag när
det gällde inskränkningar i möjligheten för arbetsgivarna
att använda provanställning under sex månader.
Läget i dag -- ungefär tio år efter det att dispositiva
lagregler som tillåter provanställning under sex månader
infördes -- är, med arbetsrättskommitténs ord, således det,
att det på stora områden av den kollektivavtalsreglerade
privata delen av arbetsmarknaden fortfarande inte är
möjligt att använda provanställning ens i den utsträckning
som lagen numera medger. På LO-området finns det i
betydande utsträckning kortare tidsgränser och andra,
inskränkande villkor, såsom fackligt samtycke, och på PTK-
området gäller i princip att det skall finnas särskilda skäl för
att provanställning över huvud taget skall få ske.
Då det gäller visstidsanställning vid tillfällig
arbetsanhopning är bilden likartad.
Ungefär en femtedel av företagen på den av
arbetsrättskommittén undersökta delen av LO--SAF-
området är på grund av kollektivavtal bundna av
inskränkningar i rätten att visstidsanställa vid tillfällig
arbetsanhopning i förhållande till lagen om
anställningsskydd. Inskränkningarna berör ungefär hälften
av arbetstagarna på den undersökta delen av LO--SAF-
området. Beträffande 39 procent av arbetstagarna kan
visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning bara ske
med fackligt samtycke.
Avreglering för flera arbeten
Det är viktigt att de förändringar som regeringen
föreslår, d.v.s. utökade möjligheter till anställning vid
arbetsanhopning och provanställning, får genomslag på
hela arbetsmarknaden. Det är viktigt för en väl fungerande
arbetsmarknad att de arbetssökande får rätten att genom en
tillräckligt lång provanställning visa sin förmåga och
kompetens inte minst då det är fråga om komplicerad
teknisk utrustning eller sådana komplexa arbetsuppgifter
som blir allt vanligare.
Detta är särskilt värdefullt för dem som tidigare är
oprövade på arbetsmarknaden eller på de aktuella
arbetsuppgifterna, framför allt många ungdomar, liksom för
dem som har någon form av arbetshinder. Också för
arbetsgivarnas benägenhet att anställa är det nödvändigt att
prövotiden är tillräckligt lång.
Utökade möjligheter att anställa vid arbetsanhopningar
är särskilt viktiga i den omstruktureringsprocess som under
lång tid kommer att råda i såväl näringslivet som delar av
den offentliga sektorn, då osäkerhet om omfattningen och
inriktningen av den fortsatta verksamheten på litet längre
sikt kan utgöra ett hinder för nyanställningar. Redan i
dagsläget skulle sådana utvidgade möjligheter kunna leda
till att det stora övertidsuttaget inom vissa företag och
branscher ledde till nya visstidsanställningar.
De fackliga organisationerna har en viktig uppgift att
fylla genom att tillse att villkoren för personer som anställs
på prov eller vid arbetsanhopningar överensstämmer med
gällande regler. Det vore dock olyckligt om
organisationerna genom föråldrade avtalsregler och allmän
ovilja mot provanställningar och anställning vid
arbetsanhopning kan förhindra att sådana anställningar
kommer till stånd.
De kollektivavtalsbegränsningar som avses härstammar
i allt väsentligt från tiden för tillkomsten av 1974 års
anställningsskyddslag. Lagen medgav då över huvud taget
inte provanställning. Kollektivavtalen innebar att en starkt
begränsad möjlighet till provanställning skapades. Den
lagändring som infördes 1982 om rätt till 6 månaders
provanställning har i de flesta fall inte fått något, eller
mycket ringa, genomslag på kollektivavtalsregleringen.
Fortfarande gäller på en stor del av arbetsmarknaden
kollektivavtal som således tillkom i en helt annan situation.
Framställningar om förändringar i avtalen har inte lett till
resultat. Även om avtalsreglerna följt med i
kollektivavtalen under årens lopp, måste de numera
betraktas som föråldrade. Eventuellt skulle man kunna föra
ett likartat resonemang som lagrådet i dess yttrande med
anledning av prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 523, nämligen att
kollektivavtal med särdeles lång giltighetstid bör kunna
frånträdas i förtid med anledning av den nya lagstiftningens
innebörd. Den långa löptiden skulle motivera en
övergångsbestämmelse som gav part en extraordinär
uppsägningsrätt. Det nyss beskrivna kollektivavtalsläget
skulle kunna jämföras med den situation som lagrådets
yttrande tar sikte på.
Man kan konstatera att lagstiftarens intentioner inte fått
avsett genomslag på arbetsmarknaden, vilket är djupt
otillfredsställande från allmänna synpunkter. Med ett
undanröjande av dessa begränsande
kollektivavtalsbestämmelser åstadkommer man
motsvarande effekt som en extraordinär uppsägningsrätt
skulle leda till.
Som ytterligare argument för att helt undanröja
begränsningsreglerna kan anföras det arbetsmarknadsläge
som rått under de senaste fyra åren och som kan förväntas
ta lång tid att komma tillrätta med. Det är då nödvändigt
att skyndsamt undanröja alla hinder för att anställningar
kommer till stånd.
Det anförda leder till att det är motiverat att utvidga den
av regeringen föreslagna övergångsregeln.
Alla begränsningar i förhållande till lagens regler om
anställning vid arbetsanhopning och provanställning bör
därför generellt förlora sin verkan. Med sådana
begränsningar avses -- utöver inskränkningar av
avtalstiden -- t.ex. kollektivavtalsbestämmelser som
innebär krav på arbetstagarorganisationens samtycke,
medgivande eller bestämmelser om att det skall föreligga
vissa skäl för att få använda anställningsformerna. En
bestämmelse t.ex. om skyldighet för arbetsgivaren att
förhandla eller informera alternativt underrätta
organisationen före eller efter ett anställningsbeslut berörs
dock inte. En sådan regel har karaktären av
ordningsföreskrift och innebär ingen materiell inskränkning
av anställningsmöjligheten.
Parterna på arbetsmarknaden får på detta sätt möjlighet
att utan bindningar omförhandla sina kollektivavtal med de
nya lagreglerna som grund. Parterna kan efter det att lagen
trätt i kraft göra de anpassningar de önskar beträffande
tillåtna avtalstider och de andra frågor som de vill reglera
beträffande anställningsformerna. Det är dock av största
vikt att det vid lagens ikraftträdande inte finns avvikande
kollektivavtalsbestämmelser av det slag som beskrivits.
Det skall dock vara möjligt att redan innan lagen träder
i kraft träffa avtal som avviker från 5 och 6 §§ i
anställningsskyddslagen i dess nya lydelse. Det skall alltså
vara möjligt att före lagens ikraftträdande träffa avtal om
andra avtalstider än de lagen föreskriver samt att träffa
avtal om olika inflytandefrågor m.m.
Övergångsbestämmelserna till lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd punkt 2 bör av de skäl som
ovan angivits ha följande lydelse:
2. Kollektivavtal, som har ingåtts före lagens
ikraftträdande, är utan verkan i de delar som avtalet
innehåller bestämmelser om tidsbegränsad anställning vid
arbetsanhopning och provanställning som avviker från 5
och 6 §§ i deras lydelse enligt denna lag. Har avtalet
tillkommit för att göra avsteg från 5 och 6 §§ i deras lydelse
enligt denna lag, gäller dock avtalet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om övergångsbestämmelser i lagen
om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 10 november 1993
Fredrik Reinfeldt (m)