Ett enigt utskott godkänner regeringens förslag att skapa
utrymme för alternativa huvudmannaskapsformer för de medellånga
vårdutbildningarna. Utskottet ställer sig bakom förslaget att
både statliga och kommunala samt enskilda utbildningsanordnare
bör kunna bedriva vårdutbildningar. Regeringen föreslår att
landstingen skall inrätta styrelser för sina vårdhögskolor
motsvarande de statliga högskolornas styrelser.
Till betänkandet fogas en reservation av Socialdemokraterna
beträffande ledningen av de kommunala vårdhögskolorna.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:177 Utbildning och
forskning -- kvalitet och konkurrenskraft under avsnitt 6.1
(s. 63--72) föreslagit
4. att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om
alternativa huvudmannaskapsformer för vårdutbildningar och vad
som förordats i fråga om utbildningsuppdragen, inbegripet
ramavtal och övriga avtal (avsnitt 6.1).
Motionerna
1993/94:Ub74 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ledning av kommunala vårdhögskolor
och om ökat studentinflytande.
1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Vårdhögskolan i Boden.
Utskottet
Riksdagen begärde vid riksmötet 1990/91 att frågan om de
medellånga vårdutbildningarnas huvudmannaskap skulle utredas
(prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU12, rskr. 355).
Regeringen beslöt den 2 april 1992 att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att undersöka möjligheterna att överföra
vårdhögskolorna till statligt huvudmannaskap. Uppdraget
omfattade också vårdhögskolornas styrning, forskaranknytning
och kvalitet i utbildningen. Utredaren redovisade i februari
1993 betänkandet (SOU 1993:12) Vårdhögskolor -- kvalitet --
utveckling -- huvudmannaskap. Betänkandet har remissbehandlats.
I den föreliggande propositionen framlägger regeringen
förslag beträffande huvudmannaskapet. Vidare föreslås insatser
för att stärka vårdforskningen samt åtgärder för att öka
kvaliteten i vårdutbildningen.
Regeringen föreslår att en del av de återstående tillgångarna
i Fond 92--94 avsätts till stöd för forskarutbildning och
forskning på vårdområdet samt att en stiftelse bildas för bl.a.
detta ändamål. Regeringens förslag i dessa avseenden tar
utskottet upp till behandling i sitt betänkande 1993/94:UbU12.
I propositionen föreslås att vårdhögskoleutbildningarna,
liksom övrig högre utbildning, skall kunna bedrivas under
huvudmän med olika legal status. För att garantera kvaliteten
och mångfalden i den vårdutbildning som för närvarande bedrivs
vid vårdhögskolorna bör utrymme skapas för alternativa
samarbets- och huvudmannaskapsformer. Såväl statliga
universitet och högskolor som landsting bör kunna bedriva
vårdutbildning. Härutöver bör även enskilda utbildningsanordare
komma i fråga. Genom att regeringen, oavsett huvudmannaskapet,
beslutar om rätten att utfärda examen säkras kvaliteten i
utbildningen. Förhandlingar mellan berörda parter får avgöra
vilken huvudmannaskapsform som är bäst i de enskilda fallen.
Förslagen bygger i samtliga fall på kostnadsneutralitet.
Regeringen anser att i första hand universitetsorternas
vårdhögskolor bör förstatligas, varvid deras lärare infogas i
den statliga fakultetsorganisationen. Examensrätten övergår
till den statliga högskolan. Landstingen kan förbli beställare
och huvudfinansiärer av utbildningen, även om den genomförs av
en statlig högskola. Ett långsiktigt ramavtal bör träffas
för att ge de erforderliga ramarna för förhållandet mellan den
statliga högskolan, det eller de avtalsslutande landstingen och
regeringen. Ramavtalet förutsätts kompletteras med lokala
utbildningsavtal mellan landstingen och de statliga
högskolorna med innehåll och för tidsperioder som motsvarar de
treåriga utbildningsuppdragen som staten ger till universitet
och högskolor i övrigt.
Av propositionen framgår också att regeringen avser att ge
Kanslersämbetet i uppdrag att genomföra en utvärdering av
kvaliteten i all vårdutbildning. För att hänsyn skall kunna tas
till denna utvärdering skall det var möjligt att säga upp
ramavtalet.
På vissa orter kan det enligt regeringen finnas intresse för
staten att överta både huvudmannaskap och beställar- och
finansieringsansvar. Detta förutsätter dock att ekonomiska
regleringar kan göras så att övertagandet vid
övergångstillfället och för överskådlig tid är kostnadsneutralt
för staten och det berörda landstinget.
Utskottet erinrar om att utskottet under föregående riksmöte
vid sin behandling av en ny högskolelag (bet. 1992/93:UbU3 s.
18) framhöll att det var angeläget att högskolelagen utformades
så att det står helt klart att bestämmelsen att
högskoleutbildning skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig
grund och beprövad erfarenhet även gäller för den kommunala
högskoleutbildningen. Riksdagen beslutade på utskottets
initiativ om ett särskilt tillägg härom i 1 kap. 10 §
högskolelagen (1992:1434). Utskottet vill understryka att
staten har ett särskilt ansvar för uppbyggnaden av starka
miljöer för forskning och utveckling. Enligt nuvarande
regelsystem kan forskarutbildning endast ges vid högskolor med
fakultetsnämnd. Det är visserligen möjligt att delar av
forskarutbildningen genomförs vid enheter utan fast
forskningsorganisation men det fordrar givetvis att det finns
lärar- och handledningskompetens. Utskottet ser därför positivt
på de förslag som regeringen nu lämnar för att stärka
forskningsanknytningen vid vårdutbildningarna som för
närvarande står under kommunalt eller landstingskommunalt
huvudmannaskap och därmed saknar egen forskningsorganisation.
Riksdagen har behandlat frågan om huvudmannaskapet för de
medellånga vårdutbildningarna vid ett flertal tillfällen. Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen med anledning av
Huvudmannaskapskommitténs förslag (SOU 1981:9) uttalade
utskottet (UbU 1981/82:20 s. 10) att principiella skäl talade
för ett statligt huvudmannaskap. Av statsfinansiella skäl
föreslog utskottet dock att det landstingskommunala
huvudmannaskapet skulle behållas. Utskottet gjorde samma
ställningstagande när motsvarande fråga behandlades vid 1988/89
och 1989/90 års riksmöten (bet. 1988/89:UbU5 resp.
1989/90:UbU21). Påföljande år begärde riksdagen, som nämnts i
det föregående, att en ny utredning skulle göras av
huvudmannaskapsfrågan, varvid i första hand de ekonomiska
aspekterna skulle fokuseras.
Utskottet anser att det är angeläget att åstadkomma en god
lösning för vårdhögskolornas framtida huvudmannaskap och
verksamhet. I dag finns det 30 vårdhögskolor i landet med
utbildning vid över 40 orter. Regeringens förslag innebär att
huvudmannaskapet kan få variera och att frågan om en eventuell
förändring skall regleras genom avtal mellan staten och var och
en av de nuvarande huvudmännen. Därvid är en av
utgångspunkterna att den lösning som väljs skall vara
kostnadsneutral för staten och resp. nuvarande huvudman. Där
det kan ske i samförstånd med nuvarande huvudmän och utan ökade
kostnader för staten blir därmed en övergång till statligt
huvudmannaskap möjlig, vilket utskottet liksom tidigare anser
värdefullt. Kvaliteten i utbildningarna garanteras av
utvärderingar genom Kanslersämbetets försorg och genom att
regeringen beslutar om examensrätten. Den föreslagna ordningen
med ett långsiktigt ramavtal kombinerat med lokala
utbildningsavtal är enligt utskottets mening ändamålsenlig.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen förordar om alternativa
huvudmannaskapsformer för de medellånga vårdutbildningarna och
vad som förordats i fråga om utbildningsuppdragen, inbegripet
ramavtal och övriga avtal.
Regeringen uppmärksammar särskilt ledningen av de kommunala
vårdhögskolorna. I den mån vårdhögskolor kvarstår under
kommunalt huvudmannaskap anser regeringen att det bör införas
en skyldighet för landstingen att inrätta styrelser, med
största möjliga parallellitet till de statliga universitetens
och högskolornas styrelser. Riksdagen underställs inte något
lagförslag härvidlag eftersom sådana bestämmelser, enligt
regeringens bedömning, kan ges inom ramen för det bemyndigande
som regeringen har enligt 5 kap. 5 § högskolelagen när det
gäller organisationen av kommuners och landstings
högskoleutbildning.
I motion 1993/94:Ub74 (s) yrkande 9 avvisas regeringens
förslag i denna del. Det bör enligt motionärerna ankomma på
landstingen själva att i enlighet med kommunallagens regler
utforma sin ledningsorganisation. Särskilda bestämmelser om
beslutsordningen för en viss verksamhet bör sålunda inte
utfärdas. Däremot anser motionärerna att regeringen bör ge
uttryck för ett allmänt önskemål riktat till landstingen om
ökat studentinflytande, eftersom lika krav på studentinflytande
bör gälla oavsett huvudmannaskap.
Regeringens föreskrifter om organisationen av kommuners och
landstings högskoleutbildning framgår av 12 kap. 1 §
högskoleförordningen. Vårdhögskolornas styrelser utgörs av
politiskt sammansatta nämnder i enlighet med kommunala regler.
Nämndernas arbete regleras i kommunallagen. Styrelsen får inom
högskolan inrätta även andra organ än sådana som kan inrättas
enligt kommunallagen, och styrelsen har även rätt att delegera
beslutanderätten till sådana organ, jfr högskoleförordningen
(SFS 1993:100, ändr. 1993:1080).
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att nuvarande
bestämmelser om ledningen av de kommunala vårdhögskolorna är
otillfredsställande. Gällande styrelseform garanterar inte att
rektor har något direkt inflytande över beslut gällande
vårdhögskolornas verksamhet. Studenter och lärare är heller
inte tillförsäkrade något inflytande. En otydlig
ledningsorganisation kan leda till osäkerhet om vem som skall
besluta i frågor om verksamheten. Utskottet har således inget
att invända mot att regeringen inför en föreskrift i
högskoleförordningen om skyldighet för landstingen att inrätta
styrelser som i allt väsentligt motsvarar de statliga
universitetens och högskolornas styrelser. Härigenom
tillgodoses även studentperspektivet som motionärerna
efterlyser. Lika krav på studentinflytande bör gälla oavsett
huvudmannaskap.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1993/94:Ub74 yrkande 9.
Vårdhögskolan i Boden måste bevaras framhålls det i
motion 1993/94:N283 (s) yrkande 9 som väckts innan förevarande
proposition lades fram. Förslaget att flytta social
omsorgsutbildning samt rehabiliteringslinjen till Universitetet
i Umeå innebär, enligt motionärerna, i praktiken att
Vårdhögskolan i Boden kommer att läggas ned med stora negativa
konsekvenser till följd, inte minst regionalpolitiska.
Utskottet noterar att utredningen om huvudmannaskapsfrågan
för vårdhögskolorna i sitt slutbetänkande (SOU 1993:12) lämnade
vissa konkreta förslag till rationalisering och förstatligande
som bl.a. tog sikte på Vårdhögskolan i Boden på det sätt som
framgår av motionen.
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen
föreslagit att ett eventuellt förstatligande av vårdhögskolor
skall ske efter avtal mellan nuvarande huvudman och staten.
Propositionen innehåller emellertid inte något konkret förslag
för någon enskild vårdhögskola.
Med hänvisning till detta föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion 1993/94:N283 yrkande 9.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande alternativa huvudmannaskapsformer för
vårdutbildningar och olika avtalskonstruktioner
att riksdagen godkänner vad regeringen förordat,
2. beträffande ledningen av kommunala vårdhögskolor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub74 yrkande 9,
res. (s)
3. beträffande Vårdhögskolan i Boden
att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 9.
Stockholm den 19 maj 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit:
Hans Nyhage (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt
Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Berit Löfstedt (s),
Marianne Jönsson (c), Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd),
Jan Björkman (s), Ulf Melin (m) och Kristina Persson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Ledningen av kommunala vårdhögskolor (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Kristina
Persson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "Regeringens föreskrifter" och slutar med "yrkande
9" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att landstingen i
enlighet med kommunallagen själva bör utforma sin
ledningsorganisation. Landstingens verksamhet leds normalt av
politiskt sammansatta nämnder vilket garanterar demokrati och
öppenhet. Särskilda bestämmelser om beslutsordningen för en viss
verksamhet i landstingen bör enligt utskottets mening inte
utformas av regeringen. Vad särskilt gäller studentinflytandet
bör regeringen däremot ge uttryck för ett allmänt önskemål
riktat till landstingen om ökat studentinflytande.
Vad utskottet här anfört om de kommunala vårdhögskolornas
styrelser och om ökat studentinflytande bör riksdagen med
bifall till motion 1993/94:Ub74 yrkande 9 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
2. beträffande ledningen av kommunala vårdhögskolor
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub74 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,