Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU23

Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.

---

Innehåll

• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1993/94
UU23

Sammanfattning av betänkandet

Riksdagen godkände i november 1992 med anledning av
regeringens proposition 1991/92:170 avtalet mellan Europeiska
ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt
medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
bland dem Sverige, om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet). Till följd av utebliven ratifikation av Schweiz
justerades avtalet genom särskilt protokoll den 17 mars 1993.
Schweiz är därmed inte part i avtalet. EES-avtalet trädde i
kraft den 1 januari 1994.

De rättsakter som ingår i EES-avtalet är sådana som antagits
och publicerats inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den
31 juli 1991, vilket datum enligt avtalsparterna av
förhandlingstekniska skäl utgjort "brytpunkt" för integrering i
avtalet.

EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också
EES-avtalet har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses
utvecklas parallellt med EG:s regelverk. Under tiden den
1 augusti 1991--den 31 december 1993 har EG antagit närmare
500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet. Den genom
avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars
1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att
dessa rättsakter integreras i avtalet. Den gemensamma
EES-kommittén har också beslutat om ändringar i vissa protokoll
till EES-avtalet.

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition
1993/94:203 om godkännande av dessa ändringar i EES-avtalet och
avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet). De
rättsakter som integreras i EES-avtalet täcker i stort alla de
sakområden som ingår i avtalet. I fråga om övervakningsavtalet
har vissa protokoll ändrats.

Betänkandet behandlar även propositionens förslag till de
ändringar i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) som föranleds av ändringarna i EES-avtalet
och i övervakningsavtalet. Vidare behandlas de i propositionen
framlagda förslagen till ändringar i ytterligare ett antal lagar
som anknyter till EES-avtalet. I propositionen föreslås att
flertalet lagändringar skall träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.

I anslutning till regeringens förslag behandlar utskottet en
motion från Vänsterpartiet som väckts med anledning av
propositionen.

Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle
att avge yttrande över propositionen jämte den motion som väckts
med anledning av regeringens förslag. Yttranden har avgivits av
lagutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
trafikutskottet samt bostadsutskottet. Yttrandena har intagits i
bilaga 1 till betänkandet. I bilaga 2 har intagits de i
propositionen framlagda lagförslagen.

Lagutskottet behandlar i sitt yttrande förslaget till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen, förslaget till lag om ett
europeiskt miljömärkningssystem samt förslaget till lag om
ändring i lagen om märkning av hushållsapparater.
Socialförsäkringsutskottet behandlar i sitt yttrande förslaget
till lag om ändring i lagen om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom EES-området samt diskuterar i
detta sammanhang även vissa andra konsekvenser av
EES-anpassningen av den svenska trygghetslagstiftningen.
Socialutskottet tillstyrker propositionen i de delar som berör
utskottets beredningsområde.

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens
förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av
avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart samt
förslaget till lag om ändring i luftfartslagen.

I bostadsutskottets yttrande uppmärksammas särskilt frågan om
införlivandet i svensk lagstiftning av ett direktiv om
effektivitetskrav för vissa värmepannor.

I propositionen läggs även fram vissa andra lagförslag med
anknytning till EES-avtalet, nämligen förslag till ändring i
epizootilagen, i lagen om bekämpande av salmonella hos djur, i
utsädeslagen samt förslag till lag om jordbruksprodukter och
livsmedel som är ekologiskt framställda.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens
förslag till ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet) och avtalet mellan EFTA-staterna
om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
(övervakningsavtalet). Utskottet förordar vidare att riksdagen
antar de lagförslag som framläggs i propositionen.

Som framgått ovan gäller ett av de i propositionen framlagda
förslagen en ny lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är
ekologiskt framställda. Med hänvisning till den vikt som
riksdagen fäster vid utvecklingen av ekologisk odling föreslår
utskottet att riksdagen ger regeringen till känna att de
konsekvenser som den föreslagna lagen kan få noga bör följas
samt att de åtgärder vidtas som är önskvärda och möjliga för att
inte den nya lagstiftningen skall innebära svårigheter för
svensk ekologisk odling.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats en meningsyttring från
Vänsterpartiets suppleant.

Propositionen

I proposition 1993/94:203 hemställs

1. att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut
den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt
protokoll 47 till EES-avtalet,

2. att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut
den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet
och beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

3. att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21
mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan
EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol samt avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars om ändring
i protokoll 4 till samma avtal,

4. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES),

5. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1776) om samordning av systemen
för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),

6. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter,

7. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1992:138) om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

8. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

9. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i epizootilagen (1980:369),

10. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella
hos djur,

11. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt
framställda,

12. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

13. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),

14. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ett europeiskt miljömärkningssystem,

15. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater.

De i propositionen framlagda lagförslagen har intagits i
bilaga 2 till betänkandet.

Motionen

1993/94:U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:203,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nya propositioner med anledning av de
förslag som aktualiserats i proposition 1993/94:203,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regeringsinitiativ för att integrera
riksdagen i EES-beslutsmekanismen.

Ärendet och dess behandling i riksdagen

Riksdagen har i november 1992 med anledning av regeringens
proposition 1991/92:170 godkänt avtalet mellan Europeiska
ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt
medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
bland dem Sverige, om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) (bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18). Till följd
av utebliven ratifikation av Schweiz har avtalet justerats genom
protokoll den 17 mars 1993 (prop. 1992/93:225, bet.
1992/93:EU3, rskr. 1992/93:404). Protokollet innebär att Schweiz
inte är part i avtalet. För furstendömet Liechtenstein gäller
enligt protokollet vissa bestämmelser om ikraftträdande vid en
senare tidpunkt. EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.

EES-avtalet omfattar en huvuddel med 129 artiklar, 48
protokoll och 22 bilagor. I bilagorna görs hänvisningar till ca
1 600 rättsakter som med nödvändiga anpassningar har integrerats
i avtalet. Till avtalet är fogat ett antal
protokollsanteckningar och förklaringar jämte viss
skriftväxling.

De rättsakter som ingår i avtalet är sådana som antagits och
publicerats inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den
31 juli 1991, vilket datum enligt avtalsparterna av
förhandlingstekniska skäl utgjort "brytpunkt" för integrering i
avtalet.

EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också
EES-avtalet har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses
utvecklas parallellt med EG:s regelverk. Under tiden den
1 augusti 1991--den 31 december 1993 har EG antagit närmare
500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet. Den genom
avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars
1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att
dessa rättsakter integreras i avtalet.

Den gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets
bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till
EES-avtalet om avskaffande av tekniska handelshinder för vin.
Ändringen innebär att det till EES-avtalets protokoll 47 har
fogats en bilaga 2 om det ömsesidiga kontrollsamarbetet inom
vinsektorn. Syftet med samarbetet är att se till att reglerna
för handel med vin, dvs. alla regler som finns i protokoll 47,
följs. De överträdelser som särskilt nämns är överträdelser i
fråga om sammansättning och vissa egenskaper hos produkterna,
märkning och presentation samt tillverkning och saluhållande.
Varje land skall se till att lämpliga kontroller görs, antingen
systematiskt eller stickprovsvis.

En sammanfattning av EES-relevanta rättsakter som antagits och
publicerats inom EG under tiden den 1 augusti 1991--den 1
januari 1993 har genom Utrikesdepartementets försorg utgivits i
en grönbok "EES-avtalet: aktuella nytillkomna rättsakter".
Diskussioner och samråd rörande rättsakter m.m. som nu föreslås
ingå i EES-avtalet har ägt rum inom ramen för de referensgrupper
med företrädare för myndigheter och organisationer som
upprättats inom regeringskansliet. I vissa fall har förslag till
lagstiftning gjorts till föremål för särskild remissbehandling.
Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, genom beslut den
3 mars 1994 godkänt att den Gemensamma EES-kommittén beslutar
om ändring av vissa bilagor till EES-avtalet samt protokoll 47
till EES-avtalet. Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats
till propositionen i svensk och engelsk text (bilagorna 1
och 2). Till beslutet är fogat vissa gemensamma och enskilda
uttalanden.

Därutöver har Gemensamma EES-kommittén den 8 februari 1994
beslutat om ändring i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet.
Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, genom beslut den
3 februari 1994 godkänt att Gemensamma EES-kommittén fattar
nyssnämnda beslut. Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats
till propositionen i svensk och engelsk text (bilagorna 3
och 4).

Besluten är upprättade på samma språk som EES-avtalet, dvs. de
nio officiella EU-språken samt finska, isländska, norska och
svenska. Alla språkversionerna äger lika giltighet. Besluten
träder i kraft den 1 juli 1994 under förutsättning att de
avtalsslutande parterna har anmält till EES-kommittén att de
konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer
ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser
i artikel 103 i EES-avtalet.

Vidare har avtal träffats mellan EFTA-länderna om ändring i
protokoll 2, 3 och 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om
upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
(övervakningsavtalet). Avtalen har fogats till propositionen i
svensk och engelsk språkdräkt (bilagorna 5 och 6). Avtalen är
upprättade på engelska, franska, tyska samt finska, isländska,
norska och svenska språken. Avtalen om ändringar i
övervakningsavtalet träder i kraft samma dag som EES-kommitténs
beslut om ändring i avtalets bilagor och protokoll 47 till
EES-avtalet eller den dag då godkännandeinstrumenten deponerats,
om den dagen är senare.

Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle
att avge yttrande över propositionen jämte de motioner som
väckts med anledning av regeringens förslag. Yttranden har
avgivits av lagutskottet, socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, trafikutskottet samt bostadsutskottet.
Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-avtalets
bilagor

EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal som har särdrag vilka
sammanhänger med dess nära samband med det EG-rättsliga
systemet. De EG-regler som tas över genom avtalet rör främst de
s.k. fyra friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, personer,
tjänster och kapital, men även vissa angränsande områden, t.ex.
sociala frågor, konsumentskydd, miljö, forskning och utbildning.

Den fria rörligheten förutsätter även ett system för fri
konkurrens. EES-avtalet innehåller också regler för
institutionell uppbyggnad med gemensamma organ och procedurer
för utveckling, administration, belutsfattande och tvistlösning.

De rättsakter som integrerats i avtalet fördelas på de 22
bilagorna till EES-avtalet för skilda sakområden, såsom Tekniska
föreskrifter, Social trygghet, Etableringsrätt, Finansiella
tjänster, Transport, Konkurrens och Offentlig upphandling.

Närmare redovisning av ändringarna lämnas i propositionens
avsnitt 4--15 som behandlar rättsakterna under resp.
departements verksamhetsområde.

De rättsakter som omfattas av Gemensamma EES-komitténs beslut
har publicerats i en särskild utgåva, i 6 band, av
EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas officiella
tidning (EGT).

Sammanfattning av motionen

I motion U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v), som väckts med
anledning av regeringens förslag (prop. 1993/94:203), begärs att
riksdagen skall avslå propositionen (yrkande 1). I motionen
anförs att informationen om de rättsakter som genom de
föreslagna ändringarna i EES-avtalets bilagor skall integreras i
avtalet är alltför knapphändig för att riksdagen skall kunna
fatta beslut. Vänsterpartiet menar att det är djupt
otillfredsställande ur demokratisynpunkt att rättsakternas text
endast vid senare tidpunkt kommer att bli fullständigt
tillgänglig, i svensk språkdräkt, för riksdagens ledamöter. Mot
bakgrund av en del rättsakters långtgående detaljreglering anser
motionärerna att ett resonemang om hur den s.k.
subsidiaritetsprincipen i framtiden skall utvecklas också hade
varit på sin plats i propositionen.

I ljuset av ett eventuellt nej i folkomröstningen om svenskt
medlemskap i EU är det särskilt angeläget, anförs det vidare i
motionen, att EES-processen förankras demokratiskt. Regeringen
bör därför ges i uppdrag -- föreslås det i yrkande 2 -- att
återkomma till riksdagen med mer lättbegripliga och pedagogiskt
uppställda propositioner som behandlar de olika rättsakterna
ämnes- eller departementsvis och på sådana villkor att
riksdagens ledamöter har tillgång till samtliga rättsakter på
svenska. Den nu föreliggande propositionen föreslås således
återförvisad och uppdelad på mindre områden.

I motionen framhålls som angeläget att parlamentet så långt
möjligt integreras i EES-avtalets beslutsmekanismer.
Motionärerna menar att inga hinder torde föreligga för att
EG-kommissionen redan under beredningsfasen av rättsakter låter
EES-parlamenten få tillgång till förslag och basmaterial.
Beslutstakten om cirka en rättsakt per dag borde inte föranleda
någon större arbetsbelastning i parlamenten. Enligt motionen
skulle en bredare politisk förankring och en mer demokratisk
beslutsprocess kunna medföra ett hållbarare EES-avtal och
sannolikt främja tillämpningen av avtalet. I yrkande 3 begärs
att riksdagen, mot denna bakgrund, som sin mening skall ge
regeringen till känna att regeringsinitiativ bör tas för att
bättre integrera riksdagen i EES beslutsmekanism.

Utskottet

1. Allmänna överväganden

EES-avtalet och dess konsekvenser belystes ingående då
riksdagen hösten 1992 tog ställning till frågan om Sverige
skulle tillträda avtalet. I sitt av riksdagen godkända
betänkande 1992/93:EU1 bedömde EES-utskottet avtalet både från
ett mera övergripande perspektiv och med utgångspunkt i de olika
samarbetsområden som det omfattar. Med anledning av motioner
ägnade utskottet särskild uppmärksamhet åt frågor om avtalets
ekonomiska betydelse för Sverige och dess grundlagsenlighet,
åt de regionalpolitiska konsekvenserna samt miljö- och
konsumentskyddsaspekterna samt åt frågor rörande arbetsrätten,
arbetsmiljön och jämställdheten. Till grund för EES-utskottets
ställningstaganden låg bl.a. yttranden som avgivits av 15 andra
utskott.

Sammanfattningsvis fann EES-utskottet att avtalet ger
betydande fördelar för Sverige men att det inte är helt fritt
från avigsidor. Bland fördelarna pekade utskottet på att den
fria rörligheten för personer ger medborgarna i Sverige
möjlighet till nya erfarenheter och kontakter över gränserna.
Vidare kunde EES-samarbetet allmänt sett leda till en bättre
ekonomisk utveckling i Sverige än vad som annars skulle vara
möjligt. En öppen marknad för offentlig upphandling kunde bli av
särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska
näringslivet. Avskaffandet av handelshinder ökade enligt
utskottet de små och medelstora företagens exportmöjligheter. En
ökad effektivitet och konkurrens följde med ett EES-samarbete,
och det gav konsumenterna vinster. En väsentlig fördel med
EES-avtalet ansåg utskottet också vara att vi får nya och bättre
förutsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och
världen i övrigt. Detta var av särskild betydelse, eftersom
många miljöfaror är regionala eller globala.

Nackdelarna med avtalet fann EES-utskottet inte lika tungt
vägande och påpekade att de ofta kan motverkas. Utskottet tog
avstånd från sådana påståenden som att avtalet skulle inskränka
allemansrätten och att kvinnornas situation skulle försämras.
Också ur miljösynpunkt ansåg utskottet att de positiva
effekterna av avtalet överväger. När det gällde arbetsrätten och
arbetsmiljön fann utskottet inte några bärande skäl mot avtalet.

I ett par av de yttranden som avgivits av andra utskott berörs
den kritik mot proposition 1993/94:203 som framförs i
Vänsterpartiets motion U11.

Lagutskottet framhåller i sitt yttrande (1993/94:LU4y) att de
lagförslag som berör lagutskottets beredningsområde, nämligen
förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1640), förslaget till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem och förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:1232) om märkning av hushållsapparater (lagförslagen
13--15), beretts i sedvanlig ordning. Sålunda har förslaget till
ändringar i produktsäkerhetslagen föregåtts av en utredning,
Produktsäkerhetsutredningen, som i september 1993 presenterat
sitt arbete i delbetänkandet (SOU 1993:88) Produktsäkerhetslagen
och EG. I utredningsdirektiven, som beslutades för över ett år
sedan, finns en översiktlig presentation på svenska av EG:s
produktsäkerhetsdirektiv. Betänkandet har remissbehandlats.
Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att
införliva EG:s miljömärkningsförordning med svensk rätt har på
Civildepartementets uppdrag utretts av en särskild utredare.
Uppdraget redovisades i en promemoria den 1 december 1993.
Promemorian, som bl.a innehåller en genomgång på svenska av
huvudpunkterna i förordningen, har remissbehandlats. När det
gäller de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om
märkning av hushållsapparater har i september 1993 inom
Civildepartementet upprättas en promemoria med förslag till de
ändringar i lagen som behövs för att införliva det nya s.k.
energidirektivet i svensk rätt. Också denna promemoria har
remissbehandlats.

Trafikutskottet delar den i v-motionen uttalade uppfattningen
att regeringens redogörelser för riksdagen om de europeiska
integrationsfrågorna kan förbättras så att t.ex. innebörd och
konsekvenser av olika rättsakters införlivande med svensk rätt
anges mer fullständigt än i föreliggande proposition. Utskottet,
som förutsätter att fortsättningsvis så sker, anser emellertid
att Sverige bör söka medverka till att tilläggsavtalet träder i
kraft vid den avsedda tidpunkten, den 1 juli 1994. Något sådant
uppskov som ett bifall till motion 1993/94:U11, yrkandena 1 och
2, skulle innebära, kan utskottet därför för sin del inte
förorda. Trafikutskottet anser därför att utrikesutskottet bör
avstyrka dessa motionsyrkanden.

Med anledning av vad som anförs i motion U11 (v) vill
utrikesutskottet för sin del erinra om att beslutsproceduren
inom EES och de konstitutionella aspekterna på den utförligt
behandlades i betänkandet 1992/93:EU1. EES-utskottet slog därvid
fast att EES-avtalet inte innebär att vi på något EES-organ
överlåter befogenheten att besluta om föreskrifter som skall
tillämpas här i landet. För att nya EES-regler skall bli
gällande inom Sverige fordras det i varje särskilt fall ett
efterföljande beslut från svensk sida varigenom bestämmelserna
införlivas med svensk rätt. I likhet med konstitutionsutskottet
konstaterade EES-utskottet att avtalet inte innehåller någon
bestämmelse som innebär att framtida avtalsändringar får
automatisk giltighet i Sverige. Utskottet framhöll vidare att
beslut i EES-kommittén skall fattas i enhällighet och genom
överenskommelse. När Sverige biträder ett sådant beslut blir det
rättsligt sett jämställt med andra internationella avtal som
Sverige ingår. Av EES-avtalet framgår, fortsatte EES-utskottet,
att EES-kommitténs beslut inte blir folkrättsligt bindande för
en part förrän konstitutionella krav uppfyllts. För Sveriges del
innebär det att bestämmelserna i 10 kap. 1 och 2 §§
regeringsformen blir tillämpliga vid beslut i EES-kommittén.

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen får regeringen ingå
internationella överenskommelser. I 2 § föreskrivs att
regeringen inte får ingå bindande överenskommelser utan att
riksdagen har godkänt dem när överenskommelserna förutsätter att
lagstiftningsåtgärder vidtas i Sverige eller om de i övrigt rör
ämnen i vilka riksdagen skall besluta. Detsamma gäller i princip
när det är fråga om överenskommelser av större vikt. I de fall
EES-kommittén fattar beslut i en fråga som hör till riksdagens
beslutsområde eller som eljest är av större vikt blir beslutet
inte bindande för Sverige förrän riksdagen godkänt det. Rör
beslutet ett ämne som endast hör till regeringens
kompetensområde blir det däremot bindande för Sverige när det
träder i kraft. I båda fallen måste beslutet, som tidigare
sagts, sedan införlivas med svensk rätt för att de nya reglerna
skall kunna tillämpas i Sverige.

Som framgår av det anförda tillämpas samma svenska
konstitutionella regler på EES-kommitténs beslut om
tilläggsavtalet (den s.k. skarvacquin) som på andra
internationella överenskommelser. Om ett sådant beslut måste
följas av lagändringar i Sverige skall det godkännas av
riksdagen. Utskottet får i detta sammanhang även hänvisa till
vad EES-utskottet tidigare uttalat om att regeringen bör
informera riksdagen när EES-kommittén fattar beslut om nya
EES-regler som är av större principiell betydelse men som inte
kräver riksdagens godkännande. Som exempel på fall då det är
lämpligt att riksdagen informeras har EES-utskottet nämnt
ändringar eller tillägg på avtalsområden där särskilda
övergångsarrangemang och andra särlösningar ansetts påkallade
liksom införandet av nya regler beträffande vilka det kan finnas
anledning att överväga liknande lösningar. Härutöver har som en
allmän riktlinje angetts att information skall lämnas när
väsentligt svenska intressen står på spel. EES-utskottet har
vidare understrukit vikten av att informationen lämnas snarast
möjligt efter det att besluten fattats och i vart fall innan
erforderliga svenska föreskrifter utfärdas.

Utskottet vill också erinra om EES-utskottets uttalanden om
samråd mellan regering och riksdag. Även om det inte finns någon
formell skyldighet härtill, bör regeringen inför beslut i
EES-kommittén om nya EES-regler informera och samråda med
riksdagen i den utsträckning och omfattning som har varit vanlig
när det gällt förhandlingarna inför EES-avtalet. Utskottet utgår
från att regeringen under det förfarande som föregår
beslutsfattandet i Gemensamma EES-kommittén även
fortsättningsvis kommer att informera och samråda med riksdagen
i samma utsträckning som tidigare. Sådant samråd rörande
tilläggsavtalet (den s.k. skarvacquin) har också kommit till
stånd i riksdagens EFTA-delegation. EES-utskottet redovisade i
sitt betänkande (1992/93:EU1, s. 141--152) utförligt
EES-samarbetets institutionella struktur och ordningen för
beslutsfattande, övervakning och tvistlösning. Bl.a. med
anledning av motioner som väckts härom behandlade utskottet
vidare frågor rörande Sveriges medverkan i de nya
institutionerna.

Arbetet med tilläggsavtalet har omfattats av särskilda
konsultations- och beslutsarrangemang eftersom EES-avtalets
institutionella struktur och ordning för beslutsfattande m.m.
inte varit formellt gällande före avtalets ikraftträdande den 1
januari 1994. Dessa arrangemang, som fastställdes i en
skriftväxling mellan förhandlingsordförandena för EFTA-
respektive EG-sidan, innebar i praktiken att de strukturer och
förfaranden som fastställdes under förhandlingarna om
EES-avtalet bibehölls för interimsperioden fram till
ikraftträdandet. Även arbetet med tilläggsavtalet har således
letts på tjänstemannanivå av en särskild gemensam
chefsförhandlargrupp, High Level Negotiating Group (HLNG) till
vilken fem arbetsgrupper (Interim Working Groups/IWGs) varit
knutna. Arbetsfördelningen mellan grupperna har motsvarat den
som gällde också under förhandlingarna om EES-avtalet, dvs. en
grupp har förhandlat om varor, en om tjänster och kapital, en om
personers rörlighet, en om s.k. angränsande politikområden samt
en femte grupp som förhandlat om rättsliga och institutionella
frågor. Under arbetsgrupperna har funnits ett antal
expertgrupper. I regeringens proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (1991/92:170, Bil. 1) gavs en
utförligare beskrivning av uppläggningen av förhandlingarna om
EES-avtalet.

EFTA-länderna (Schweiz undantaget) har, liksom tidigare under
förhandlingarna om EES-avtalet, försökt att så långt möjligt
agera samordnat. Det EFTA-interna organet i förhandlingarna om
tilläggsavtalet, den s.k. Interim Standing Committee (ISC),
sammanträdde vid ca 12 tillfällen under 1993 med den gemensamma
chefsförhandlargruppen (HLNG). Sammanträdesfrekvensen för de
olika arbetsgrupperna och expertgrupperna har varierat kraftigt
beroende på sakområde. Mer än hälften av de nytillkomna
EG-reglerna inom ramen för tilläggsavtalet rör varors rörlighet
och tekniska frågor med anknytning till detta område, varför den
första arbetsgruppen och dess betydande antal expertgrupper
sammanträtt särskilt ofta.

Enligt vad utskottet erfarit har EFTA-sidan under
interimsperioden fram till EES-avtalets ikraftträdande i
praktiken haft goda möjligheter till konsultationer med EG-sidan
om nytillkomna EES-relevanta regler. EES-avtalet innebär dock
självfallet större möjligheter och rättigheter till insyn och
delaktighet, inte minst vad gäller de tidiga faserna av EU:s
beslutsprocess.

På svensk sida har riksdagen, fackdepartement och
förvaltningsmyndigheter varit engagerade i arbetet med
tilläggsavtalet på samma sätt som tidigare varit fallet i själva
EES-förhandlingarna. Riksdagen har även regelbundet erhållit
information från regeringen om förhandlingsarbetets gång. Detta
innebär att Sverige under förhandlingarna har kunnat framföra
väl avstämda synpunkter i alla angelägna frågor. Utskottet
konstaterar att det stora flertalet av de närmare 500
rättsakterna i tilläggsavtalet för svensk del befunnits vara
oproblematiska. Övriga frågor har kunna lösas successivt på ett
för svenskt vidkommande huvudsakligen tillfredsställande sätt.

Mot denna bakgrund anser utskottet att den uppfattning som
uttrycks i motion U11 (v), nämligen att EES-processen skulle
sakna fast politisk förankring i den svenska riksdagen, är
ogrundad. Något särskilt tillkännagivande i enlighet med
motionärernas önskemål (yrkande 3) är enligt utskottets
uppfattning inte erforderligt.

Ett av de exempel som framförs av motionärerna som grund för
deras kritik av propositionen rör frågan om förändrade
bestämmelser för gentekniken på grund av EES-avtalet. I motionen
anförs att propositionen inte redovisar vad förändringarna
kommer att innebära. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om
gentekniken för närvarande föremål för behandling i
jordbruksutskottet. Regeringen har i proposition 198 föreslagit
en lag om genetiskt modifierade organismer. Genom lagen
införlivas regler i två EG-direktiv om genteknik vilka omfattas
av EES-avtalet. Enligt planerna kommer riksdagen att fatta
beslut i ärendet under innevarande vår.

Med anledning av motionärernas åsikt att propositionen, med
hänsyn till en del av de aktuella rättsakternas långtgående
detaljreglering, även borde ha inbegripit ett resonemang om hur
den s.k. subsidiaritetsprincipen skall utvecklas i framtiden,
vill utskottet erinra om att denna fråga fått utförlig
behandling i konsekvensutredningen Suveränitet och demokrati
(SOU 1994:12). Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut inte
skall fattas på högre politisk nivå än nödvändigt. I utredningen
redogörs för principens uppkomst, innebörd, allmänna funktion
och tillämpning mot bakgrund av bl.a. EU:s klart uttalade
ambition att begränsa de gemensamma besluten till politikområden
som inte kan hanteras på nationell nivå på ett effektivt sätt.
En fråga som debatterats av experter på senare tid har gällt hur
EG-domstolen kan tänkas tillämpa principen, framför allt vad
avser avvägningen mellan gemenskapens kompetens och den
nationella kompetensen. Utredningen anser det emellertid inte
meningsfullt att närmare spekulera i domstolens framtida
tolkning av principen. I utredningens betänkande diskuteras
vidare bl.a. EG-kommissionens kontinuerliga översyn av och
strävan att förenkla och modernisera det europeiska
integrationsarbetets regelverk, särskilt i beaktande av
subsidiaritetsprincipen.

Mot bakgrund av vad som anförs i motionen (U11 (v))
beträffande rättsakternas tillgänglighet vid tidpunkten för
riksdagens behandling av proposition 1993/94:203, får utskottet
i denna fråga avslutningsvis konstatera att de rättsakter som
omfattas av Gemensamma EES-kommitténs beslut finns publicerade,
på svenska, i en särskild utgåva, i 6 band, av EES-supplementet
till Europeiska gemenskapens officiella tidning (EGT). Detta
förhållande hindrar emellertid inte att utskottet också delar
den uppfattning som uttrycks i trafikutskottets yttrande,
nämligen att regeringens redovisning för riksdagen om t.ex.
innebörd och konsekvenser av olika rättsakters införlivande med
svensk rätt kunde göras mer fullständig än vad som är fallet i
föreliggande proposition.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U11 (v)
yrkandena 1--3.

2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde

2.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor

Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994. EES-avtalet är
-- som framhölls i bl.a. utrikesutskottets yttrande till
EES-utskottet (1992/93:UU1y) -- ett mycket betydelsefullt avtal
i sig men utgör samtidigt ett viktigt steg på vägen till ett
svenskt medlemskap i EU. Avtalet ger oss den väsentliga frihet
och rörlighet som förknippas med europeisk integration,
samtidigt som det ger oss möjlighet att samarbeta med EU på en
rad angränsande områden som inom forskning och utveckling,
utbildning, miljöfrågor, sociala frågor och konsumentfrågor.

Som nämnts inledningsvis innebär EES-avtalet att omkring 1 600
rättsakter, som antagits och publicerats inom EG, blir gällande
för svenskt vidkommande. Det är rättsakter som antagits på de
områden, som avtalet omfattar, fram till den 1 augusti 1991.
Under tiden därefter fram till avtalets ikraftträdande den
1 januari 1994 har på samma områden inom EU antagits närmare
500 nya rättsakter. Gemensamma EES-kommittén har den 21 mars i
år beslutat att ändra EES-avtalet genom att de rättsakter som
nyss nämnts tas in i avtalets olika bilagor. Regeringen har, med
förbehåll för ratifikation, inledningsvis godkänt att Gemensamma
EES-kommittén fattat beslutet. En översiktlig redovisning av de
nu aktuella rättsakterna ges i inledningen till föreliggande
proposition i den ordning som bilagorna till EES-avtalet visar.
En närmare redovisning av rättsakternas innehåll finns i
propositionens avsnitt om resp. departements verksamhetsområde.

Bland dessa nya rättsakter finns flera som är viktiga på de
fyra friheternas områden. Sålunda finns vissa väsentliga
ändringar i de centrala reglerna för social trygghet för
anställda m.fl. som flyttar inom EES. Vidare finns i fråga om
produktsäkerhet ett direktiv vars syfte är att åstadkomma att
endast produkter som är säkra släpps ut på EU-marknaden.
Dessutom finns EG-regler om ett europeiskt miljömärkningssystem
och om hushållsapparaters energiförbrukning.

Den Gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets
bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till
EES-avtalet om avskaffandet av tekniska handelshinder för vin.
Ändringen i protokoll 47 behandlas under Jordbruksdepartementets
verksamhetsområde (avsnitt 10 i propositionen).

I propositionen anförs att den utveckling som dessa rättsakter
representerar tydligt visar avtalets dynamiska karaktär.

Att integrera dessa rättsakter i EES-avtalet är en nödvändig
förutsättning för att uppfylla EES-avtalets målsättning om ett
homogent EES, där enskilda och företag kan konkurrera på lika
villkor.

Enligt proposition 1993/94:203 utgör de nya EES-reglerna
sammantaget en viktig utveckling av EES-avtalet som är av stor
betydelse för enskilda och för näringslivet i Sverige. Utskottet
delar denna uppfattning.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner
Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 om
ändring i EES-avtalets bilagor.

2.2 Övriga ändringar i EES-avtalet

2.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet

Som tidigare påpekats omfattar EES-avtalet för närvarande
närmare 1 600 rättsakter som antagits av EG. Dessa rättsakter
föreskriver i sin ursprungliga form rättigheter och skyldigheter
för EG:s medlemsstater. Rättsakterna har i EES-avtalet anpassats
till EES-förhållanden. Protokoll 1 till EES-avtalet om
övergripande anpassningar anger sålunda hur rättsakterna skall
anpassas för EES-förhållanden. Protokollet innehåller
bestämmelser som bl.a. rör inledningen till rättsakterna,
bestämmelser om EG-kommittéer, informationsutbyte och
anmälningsförfaranden. I punkten 4 a föreskrivs att i de fall
en rättsakt som det hänvisas till i EES-avtalet anger att en
EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-kommissionen, en
EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till EFTA:s
övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för
EFTA-staterna.

Genom EES-kommitténs beslut nr 2 av den 8 februari 1994 ändras
punkt 4 a i protokoll 1 till EES-avtalet. Ändringen innebär att
uppgifter i fortsättningen av EFTA-staterna skall lämnas endast
till EFTA:s övervakningsmyndighet som skall vidarebefordra
uppgifterna till den ständiga kommittén. Syftet med ändringen är
att förenkla dokumentflödet från EFTA-staterna genom att
ifrågavarande uppgifter endast skall lämnas till
övervakningsmyndigheten. Därigenom undviks dubbelarbete.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att riksdagen
godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 2 av den
8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet.

2.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet

Genom EES-avtalet upprättas en ordning varigenom det är
möjligt att kontrollera att reglerna i EES-avtalet följs. Detta
skall ske enligt ett s.k. tvåpelarsystem. EES-reglernas
efterlevnad skall övervakas av kommissionen såvitt avser EU:s
medlemsstater och av EFTA:s övervakningsmyndighet såvitt avser
EFTA-staterna. Dessa två myndigheter kan också inom sina resp.
behörighetsområden ingripa mot företag som handlar i strid mot
EES-avtalets konkurrensregler. I protokoll 21 till EES-avtalet
åtar sig EFTA-staterna att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet
befogenheter och funktioner motsvarande kommissionens för
tillämpning av konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta
ändamål omnämns i protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på
konkurrensområdet varigenom kommissionen anförtrotts
befogenheter och funktioner inom gemenskapen. Genom
övervakningsavtalet och särskilt protokoll 4 därtill har EFTA:s
övervakningsmyndighet anförtrotts motsvarande befogenheter och
funktioner.

Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om
nya rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya
befogenheter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras.
Motsvarande ändringar skall då även göras i övervakningsavtalet.

Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr
2410/92 om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet
för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn. Förordningen innebär i sak att kommissionen
får rätt att utreda eventuella överträdelser av Romfördragets
konkurrensregler även på nationella lufttransporter mellan
flygplatser inom gemenskapen. Tidigare fick detta ske endast på
internationella lufttransporter.

EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994 innebär att
den inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp i protokoll 21.
Som har framgått inledningsvis har regeringen genom beslut den
3 februari 1994, med förbehåll för ratifikation, godkänt att
Gemensamma EES-kommittén fattar beslut. Motsvarande ändring görs
i övervakningsavtalet vad avser befogenheterna för EFTA:s
övervakningsmyndighet (se 4.3.2).

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner
Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994
om ändring i protokoll 21 till EES-avtalet.

2.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets
protokoll

Utöver de ändringar i EES-avtalets protokoll som angetts ovan
har EES-kommittén fattat beslut om ett antal ytterligare
ändringar i EES-avtalets protokoll. Således har EES-kommittén
fattat beslut om ändring i protokoll 4 om EES-avtalets
ursprungsregler. EES-kommittén har vidare fattat beslut om
ändring i protokoll 30 om samarbetet på statistikområdet.
EES-kommittén har slutligen också fattat beslut om ändring i
protokoll 37 om EFTA-staternas medverkan i ett antal
EG-kommittéer. Bestämmelserna i dessa protokoll är av sådant
innehåll att det har ankommit på regeringen att, utan förbehåll
för ratifikation, godkänna EES-kommitténs beslut.

2.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll

2.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet

Med undantag för att det i artikel 65.1 hänvisas till bilagan
XVI till avtalet, innehåller EES-avtalets huvuddel inte någon
bestämmelse som särskilt behandlar frågan om offentlig
upphandling. Bilagan innehåller särskilda bestämmelser och
arrangemang om offentlig upphandling. I bilagan görs hänvisning
till de EG-rättsakter om offentlig upphandling som med
nödvändiga anpassningar har integrerats i EES-avtalet.

Övervakningsavtalet innehåller i artikel 23 en bestämmelse om
att EFTA:s övervakningsmyndighet skall tillförsäkra att
EES-avtalets bestämmelser om offentlig upphandling tillämpas av
EFTA-länderna. I protokoll 2 till övervakningsavtalet
föreskrivs särskilt om övervakningsmyndighetens uppgifter i
fråga om offentlig upphandling. Bestämmelserna i protokoll 2,
som motsvarar vissa bestämmelser i rådsdirektivet 89/665/EEG,
innebär i korthet att övervakningsmyndigheten enligt ett
särskilt förfarande kan vända sig till en EFTA-stat under en
pågående upphandling med begäran om rättelse för det fall
myndigheten anser att en klar och konkret överträdelse av
upphandlingsbestämmelserna föreligger. Även den upphandlande
enheten skall underrättas. Övervakningsmyndigheten skall ange de
skäl som ligger till grund för dess begäran. EFTA-staten har att
inom 21 dagar från mottagandet av övervakningsmyndighetens
begäran lämna en bekräftelse på att överträdelsen korrigerats,
en motiverad inlaga om varför någon rättelse inte gjorts eller
en uppgift om att upphandlingen har ställts in tills vidare. Som
anförts i regeringens proposition 1991/92:170 lämnar förfarandet
utrymme för staterna att själva avgöra vilka åtgärder en begäran
från övervakningsmyndigheten föranleder i det enskilda fallet
(s. 156).

Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya
uppgifter och befogenheter på upphandlingsområdet avses
motsvarande ändringar med avseende på EFTA:s
övervakningsmyndighet göras i protokoll 2 till
övervakningsavtalet.

Den 25 februari 1992 antogs rådsdirektivet 92/13/EEG om
samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler
om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom
vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna
(de s.k. försörjningssektorerna). Direktivet innebär att ett
rättelseförfarande införs även för upphandling inom
försörjningssektorerna. Den tid inom vilken den berörda
EFTA-staten skall svara på en begäran om rättelse från
övervakningsmyndigheten är dock här utsträckt till 30 dagar. I
direktivet 92/13/EEG finns vidare bestämmelser om ett särskilt
medlingsförfarande vid offentlig upphandling inom
försörjningssektorerna.

EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den
inom gemenskapen antagna rättsakten 92/13/EEG tas upp i bilaga
XVI till EES-avtalet (se propositionens avsnitt 8,
Finansdepartementets verksamhetsområde). EFTA-staterna har med
anledning av ändringen i bilaga XVI till EES-avtalet den
21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i protokoll 2
till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av
EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella krav.

Ändringarna innebär, som ovan framgått, att ett
rättelseförfarande införs även inom försörjningssektorerna.
Vidare inrättas ett medlingsförfarande. Detta förfarande, som
beskrivs i sina huvuddrag i propositionen (1993/94:203, s. 124)
kan när som helst avbrytas av någondera deltagaren. Medlarna
skall avlämna en rapport till övervakningsmyndigheten om sina
slutsatser och om utgången av medlingsförfarandet. Vardera
deltagaren skall, om inte annat avtalas, bära sina egna
kostnader. Förfarandet inverkar inte på åtgärder som
övervakningsmyndigheten eller någon EFTA-stat kan komma att
vidta enligt övervakningsavtalet eller i övrigt på sökandens,
den upphandlande enhetens eller annan persons rättigheter i
något avseende.

För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör
EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet
som EG-kommissionen.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet
mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 2 till
övervakningsavtalet.

Bestämmelserna om medling i rådsdirektivet 92/13/EEG har
införlivats med svensk rätt genom vissa föreskrifter i lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling (7 kap. 10--12 §§).

I protokoll 26 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att
anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet uppgifter och befogenheter
motsvarande kommissionens beträffande tillämpningen av
statsstödsreglerna i gemenskapsrätten. Övervakningsmyndighetens
befogenheter skall även omfatta statligt stöd med avseende på
produkter som faller inom ramen för fördraget om upprättande av
Europeiska kol- och stålgemenskapen i enlighet med protokoll 14
till EES-avtalet. Övervakningsavtalet innehåller i artikel 24 en
bestämmelse om att EFTA:s övervakningsmyndighet skall
tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser om statsstöd
tillämpas av EFTA-länderna. I protokoll 3 till
övervakningsavtalet föreskrivs särskilt om
övervakningsmyndighetens uppgifter i fråga om statsstöd.

Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya
uppgifter och befogenheter i fråga om statsstöd skall
motsvarande ändringar med avseende på EFTA:s
övervakningsmyndighet göras i protokoll 3 till
övervakningsavtalet.

Den 27 november 1991 antogs kommissionens beslut (EKSG)
3855/91 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin.
Beslutet innebär att vissa särskilda bestämmelser införs för
övervakningen av stöd till stålindustrin.

EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den
inom gemenskapen antagna rättsakten (EKSG) 3855/91 tas upp i
bilaga XV till EES-avtalet (se propositionens avsnitt 13,
Näringsdepartementets verksamhetsområde).

EFTA-staterna har med anledning av ändringen i bilaga XV till
EES-avtalet den 21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i
protokoll 3 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas
av EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella
krav.

För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör
EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet
som EG-kommissionen.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet
mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 3 till
övervakningsavtalet.

2.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet

I protokoll 21 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att
anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet befogenheter och
funktioner motsvarande kommissionens för tillämpning av
konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta ändamål omnämns
i protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på konkurrensområdet
varigenom kommissionen anförtrotts befogenheter och funktioner
inom gemenskapen. Genom övervakningsavtalet, och särskilt
protokoll 4 till detta, har EFTA:s övervakningsmyndighet
anförtrotts motsvarande befogenheter och funktioner.

Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om
nya rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya
befogenheter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras.
Motsvarande ändringar skall då göras även i övervakningsavtalet.

Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr
2410/92 om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet
för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn. EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari
1994 innebär att den inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp
i protokoll 21 (se betänkandets avsnitt 2.2.2).

Motsvarande ändring skall enligt artikel 3 i protokoll 21 till
EES-avtalet införas i övervakningsavtalet för att säkerställa
att EFTA:s övervakningsmyndighet samtidigt anförtros
befogenheter och funktioner motsvarande dem som tillkommer
EG-kommissionen.

EFTA-staterna har den 7 mars 1994 undertecknat ett avtal om
ändring av protokoll 4 till övervakningsavtalet. Avtalet skall
godkännas av EFTA-staterna i enlighet med deras resp.
konstitutionella krav.

Ändringen i protokoll 4 i övervakningsavtalet innebär att
EFTA:s övervakningsmyndighet får rätt att utreda eventuella
överträdelser av EES-avtalets konkurrensregler även på
nationella lufttransporter mellan flygplatser inom EES. Tidigare
fick detta ske endast på internationella lufttransporter. För
att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör EFTA:s
övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet som
EG-kommissionen.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet
mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 4 till
övervakningsavtalet.

2.4 Förslag till ändring i EES-lagen

Protokoll 1 till EES-avtalet har inkorporerats genom lagen
(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES-lagen). Ändringen i punkt 4 a i protokoll 1 om förenkling i
uppgiftslämnande (se betänkandets avsnitt 2.2.1) medför således
att även lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 21 till EES-avtalet har inkorporerats genom
EES-lagen. Ändringen i artikel 3 i protokoll 21 om uppräknandet
av kommissionens behörigheter och funktioner inom gemenskapen
(se betänkandets avsnitt 2.2.2) medför således att även lagen
bör ändras i denna del.

Protokoll 2 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom
EES-lagen. Ändringen i protokoll 2 om övervakningsmyndighetens
utökade behörighet på upphandlingsområdet (se betänkandets
avsnitt 2.3.1) medför således att även lagen bör ändras i denna
del.

Protokoll 3 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom
EES-lagen. Ändringen i protokoll 3 om övervakningsmyndighetens
utökade behörighet på statsstödsområdet (se betänkandets avsnitt
2.3.1) medför således att även lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 4 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom
EES-lagen. Ändringen i protokoll 4 om övervakningsmyndighetens
utökade behörighet på konkurrensområdet (se betänkandets avsnitt
2.3.2) medför således att även lagen bör ändras i denna del.

Ändringarna i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet skall träda
i kraft den 1 juli 1994 under förutsättning att de
avtalsslutande parterna före den dagen enligt artikel 103 i
EES-avtalet har anmält till EES-kommittén att de
konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer
ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser
i artikel 103 i EES-avtalet.

Avtalen om ändringar i protokollen 2 och 3 samt protokoll 4
till övervakningsavtalet träder i kraft samma dag som
EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets bilagor och i
protokoll 47 till EES-avtalet eller den dag då de avtalsslutande
parterna till övervakningsavtalet har deponerat sina
godkännandeinstrument, beroende på vilken av dessa dagar som är
den senare.

Enligt propositionen är strävan att de nu aktuella ändringarna
i EES-avtalet och i övervakningsavtalet skall kunna träda i
kraft den 1 juli 1994. Detta kan emellertid för närvarande inte
med säkerhet fastslås. Med anledning härav föreslås i
propositionen att det bör få ankomma på regeringen att besluta
om ikraftträdande av de nu föreslagna ändringarna i EES-lagen.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att riksdagen
godkänner det i proposition 1993/94:203 framlagda förslaget till
ändringar i EES-lagen. Utskottet tillstyrker vidare förslaget
att det bör få ankomma på regeringen att besluta om
ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i EES-lagen.

3. Övriga departements verksamhetsområden

Lagutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande
(1993/94:LU4y) över propositionen jämte den motion som väckts
med anledning av propositionen. Lagutskottet anför däri bl.a.
följande:

Av de i propositionen framlagda lagförslagen berör tre
lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag
om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om
ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater
(lagförslagen 13--15). Förslagen behandlas i propositionen i
avsnitt 14 (Civildepartementet). I den mån annan lagstiftning
inom utskottets beredningsområde inte redan är anpassad till vad
som skall gälla enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut
förutsätter utskottet att sådana förslag kommer att läggas fram
i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske inom
Justitiedepartementets verksamhetsområde redovisas i avsnitt 5 i
propositionen.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta upp
de för utskottets del aktuella lagförslagen.

Produktsäkerhet (avsnitt 14.2)

Bland de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma
EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet hör
produktsäkerhetsdirektivet (92/59/EEG). Genom direktivet åläggs
medlemsländerna att genomföra vissa åtgärder för att införa
enhetliga regler om produktsäkerhet i syfte att främja fri
rörlighet av säkra produkter på den gemensamma marknaden.
Direktivet beslutades av EG:s ministerråd år 1992 och träder i
kraft den 29 juni 1994.

I Sverige regleras produktsäkerhet i produktsäkerhetslagen
(1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop.
1988/89:23, bet. LU13, rskr. 61). Lagen syftar till att motverka
att farliga varor och tjänster orsakar person- och
egendomsskador. Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om
sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet
och som konsumenterna i inte obetydlig omfattning utnyttjar
eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. För att motverka
att farliga varor och tjänster förorsakar person- och sakskador
kan en näringsidkare med stöd av lagen åläggas att lämna
säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i
fråga, åläggas att lämna varningsinformation samt åläggas att
återkalla produkten. Återkallelse av varor kan ske i tre olika
former, nämligen som rättelse, utbyte eller återgång (8 §). I
fråga om tjänster kan endast rättelse eller ersättning för
rättelse komma i fråga (9 §). Ett åläggande om återkallelse kan
endast omfatta återkallelse från den som innehar varan eller
egendom som tjänsten avsett för att bruka den.

I propositionen gör regeringen bedömningen att
produktsäkerhetslagen i förening med viss annan lagstiftning i
huvudsak uppfyller de krav som produktsäkerhetsdirektivet
ställer upp. På en punkt anser regeringen dock att lagen behöver
ändras för att bättre överensstämma med direktivet, nämligen när
det gäller möjligheterna till återkallelse. I propositionen
framläggs därför förslag om ändringar i 8 och 9 §§
produktsäkerhetslagen.

Till skillnad från produktsäkerhetslagen innehåller
EG-direktivet inte någon begränsning i fråga om från vem eller
vilka återkallelse kan ske. Direktivet anger endast att det
skall vara fråga om varor "på marknaden" (artikel 6). Enligt
regeringens mening kan direktivet inte läsas på annat sätt än
att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat
tillverkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i
ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten. När det
gäller återkallelse av en vara som inte är säker är således de
svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. Direktivet ger
således, enligt regeringens bedömning, i detta avseende på sitt
sätt ett starkare konsumentskydd.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att
produktsäkerhetslagen (8 §) ändras så att det blir möjligt att
återkalla varor även från andra än brukarna. Förslaget innebär
att det blir möjligt att återkalla varor även från t.ex.
detaljister. Eftersom en likartad reglering om återkallelse
finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika
gränsdragningsproblem bör, enligt regeringens mening, en
motsvarande ändring göras också för tjänster (9 §), trots att
detta inte påkallas av direktivet. Förslaget innebär således att
det blir möjligt att återkalla tjänster som avser egendom även
om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren.
Lagändringen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet förordar att det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i produktsäkerhetslagen tillstyrks.

Miljömärkning (avsnitt 14.3)

Sedan hösten 1989 finns det i Sverige ett system för frivillig
och enhetlig positiv miljömärkning. Systemet har tillkommit i
nordisk samverkan och bygger på enhetliga nordiska kriterier,
vilka fastställs av ett särskilt samordningsorgan under Nordiska
ministerrådet (prop. 1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81). Medel för
verksamheten tillhandahålls i viss del över statsbudgeten.
Utöver detta miljömärkningssystem -- svanmärkningen -- finns
numera också andra frivilliga system för miljömärkning, t.ex.
Bra Miljöval, som sedan år 1989 drivs av Naturskyddsföreningen i
samarbete med representanter för handeln.

Inom EG gäller sedan våren 1992 ett gemensamt
miljömärkningssystem. Systemet har införts genom rådets
förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett
gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Förordningen är
en av de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma
EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet. EG:s
miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och
effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av
och efterfrågan på de produktalternativ som är minst
miljöbelastande. Syftet skall uppnås genom att produkter som i
jämförelse med andra liknande produkter är mindre skadliga för
miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en stiliserad
blomma. Miljömärket kan efter ansökan tilldelas produkter som
uppfyller vissa fastställda miljökriterier. Även om målet för
EG-förordningen är att på sikt skapa ett enhetligt system för
miljömärkning hindrar den inte förekomsten av andra system.

Till följd av EES-avtalet och EES-lagen (1992:1317) är Sverige
förpliktat att införa EG-förordningar i den nationella
rättsordningen genom inkorporering. I propositionen föreslås
därför att den aktuella EG-förordningen inkorporeras genom en
särskild lag -- lag om ett europeiskt miljömärkningssystem --
som avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I likhet
med vad som gjorts i andra liknande fall föreslås att
inkorporeringslagen skall innehålla regler om vilka anpassningar
som skall göras för att EG-reglerna skall kunna tillämpas inom
EES. Vidare föreslås att regeringen i lagen bemyndigas att
meddela föreskrifter om de kriterier som skall vara uppfyllda
för att en produkt skall få märkas med EG:s miljömärke (5 §)
samt utse ett behörigt organ i Sverige (4 §).

Vad gäller förslaget till 4 § konstaterar utskottet att
artikel 9.1 i förordningen möjliggör att fler än ett organ
utses. För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan
artikel 9.1 och 4 § i lagförslaget förordar utskottet att
lagrummet får följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1
bestäms för Sveriges del av regeringen."

I övrigt finns det från lagutskottets utgångspunkter inte
några hinder mot att förslaget till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem antas i enlighet med vad som föreslås i
proposition 1993/94:203.

När det gäller kostnadskonsekvenserna bedömer regeringen att
kostnaderna för själva tilldelningen av EG:s miljömärke bör
kunna täckas med avgifter. Däremot förutsätts att kostnaderna
för Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om
nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen
för anslaget C 5 -- Stöd till miljömärkning av produkter (se
bet. 1993/94:LU21). Hur stora resurser som bör avsättas för det
statliga engagemanget kommer regeringen att överväga senare.

Utskottet konstaterar att vad som föreslås i propositionen i
vart fall inte omedelbart påverkar det nordiska
miljömärkningssystemet eller andra inhemska system. Nationella
miljömärkningssystem kommer att få finnas parallellt med EG:s
åtminstone fram till år 1997, då EG:s system skall utvärderas.
En särskild fråga inför den närmaste framtiden blir emellertid
hur de statliga medel som utgår som stöd till miljömärkning av
produkter skall fördelas mellan det nordiska och det europeiska
systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger
denna fråga liksom att regeringen snarast möjligt utser det
eller de organ som enligt artikel 9.1 bl.a. skall ansvara för
fullgörande av de uppgifter som anges i förordningen.

Märkning av hushållsapparater (avsnitt 14.4)

Genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater har i
enlighet med EES-avtalet bl.a. rådets direktiv 79/530/EEG av den
14 maj om märkning som anger hushållsapparaters
energiförbrukning införlivats i svensk rätt (prop. 1992/93:34,
bet. LU13, rskr. 49). Direktivet har emellertid hösten 1992
ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets
direktiv den 22 september 1992 om märkning och annan
produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av
energi och andra resurser. Gemensamma EES-kommittén har beslutat
att det nya direktivet skall omfattas av EES-avtalet.

Det nya direktivet innebär en del ändringar och en rad
skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla
direktivet omfattade endast information om hushållsapparaters
energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information
om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare införs
genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i
de avseenden och på det sätt som anges i särskilda
genomförandedirektiv för olika slag av apparater. Innebörden av
direktivet är närmare redovisat i propositionen (avsnitt
14.4.2).

I propositionen föreslås att lagen om märkning av
hushållsapparater ändras så att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för
att det nya direktivet skall kunna införlivas i svensk rätt.
Förslaget innebär ändringar i 1--4 och 6 §§.

Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från
utskottets sida. Den föreslagna ordningen för den ytterligare
normgivning som nu behövs överensstämmer med vad utskottet
godtagit i samband med lagens tillkomst och med vad som gäller
på andra konsumentområden (se bl.a. bet. 1992/93:LU12 om
märkning av textiler och bet. 1992/93:LU11 om ändringar i
livsmedelslagen med anledning av EES-avtalet).

Med det anförda förordar utskottet att propositionen också i
nu behandlad del tillstyrks.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts har utskottet från sina
utgångspunkter ingen erinran mot att riksdagen godkänner att
EES-avtalet ändras på sätt som föreslås i propositionen.

I socialförsäkringsutskottets yttrande till utrikesutskottet
(1993/94:SfU6y) anförs följande:

Propositionen berör utskottets område i den del av avsnitt 6:2
(Socialdepartementet) Social trygghet för personer som flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avser social
trygghet genom socialförsäkringar.

Propositionen innehåller i denna del förslag om att två
rättsakter som tillkommit efter den 31 juli 1991 skall
införlivas i den svenska rättsordningen genom ändringar i lagen
(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES). De rättsakter det är fråga om är förordningarna (EEG) nr
1247/92 och 1248/92. Genom den förstnämnda förordningen klargörs
vilka folkpensionsförmåner som endast behöver betalas ut vid
bosättning i Sverige och genom den senare förordningen hur
pensionsförmåner som utbetalas från flera medlemsstater kan
samordnas.

Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp vissa andra
konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska
trygghetslagstiftningen, vilka enligt utskottets uppfattning kan
komma att vålla betydande problem i framtiden om de inte
åtgärdas.

Genom inkorporeringen av förordningen (EEG) nr 1408/71 och
rättsakter till denna medförde de nya principerna för samordning
av pensionsförmåner mellan EES-länderna att medborgare i
samtliga EES-länder tillförsäkrades samma rättigheter till
pension som svenska medborgare. Sverige ändrade därför sina
bestämmelser om folkpension så att folkpensionsförmåner fr.o.m.
den 1 januari 1993 beräknas antingen i förhållande till
bosättningstid eller i förhållande till intjänandetid (prop.
1992/93:7, bet. SfU4, rskr. 69). För full folkpension krävs
numera 40 års bosättning i Sverige eller 30 års ATP-poäng eller
därmed jämställda år. Vid mindre antal bosättnings- eller
intjänandeår reduceras pensionen proportionellt. Det nya
systemet är försett med en rad undantagsregler, bl.a. vad gäller
personer som fått asyl i Sverige. Dessa får som bosättningsår
även räkna vissa år i det tidigare hemlandet.

Med anledning av motioner, vari framhölls att folkpensionen
genom det nya systemet skulle falla bort eller inskränkas för
många svenska och utländska medborgare, vidtog utskottet vissa
justeringar i de föreslagna övergångsbestämmelserna som gynnade
framför allt äldre personer som inte skulle hinna komplettera
sitt försäkringsskydd med privata försäkringar. Utskottet ansåg
emellertid att det även med dessa vidgade möjligheter till
oreducerad pension, fanns anledning för regeringen att göra en
närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i
framtiden när det gäller försörjningen av invandrade
ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller
endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension.
Utredningen borde också undersöka om det, utan att en sådan
förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för
förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella
problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på
annat sätt än genom socialbidrag. Detta gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.

Av de personer som erhåller uppehållstillstånd i Sverige får
majoriteten uppehållstillstånd av andra skäl än asylskäl, främst
humanitära skäl eller på grund av anknytning till personer som
redan finns i Sverige. Så t.ex. har den stora mängd
uppehållstillstånd som beviljats till följd av förhållandena i
det forna Jugoslavien i huvudsak grundats på humanitära skäl.
Beträffande anknytningsfallen kan framhållas att endast i de
fall det rör sig om en anhörig till en person som fått
uppehållstillstånd som flykting betraktas även den senare
anlände familjemedlemmen som mottagen på samma grund.

De ekonomiska problemen för såväl de enskilda invandrade
personerna som för landets kommuner kan mot denna bakgrund inom
en inte alltför avlägsen framtid bli betydande. Eftersom
omfattningen av problemen f.n. kartläggs och frågan ännu inte
blivit föremål för utredning, anser socialförsäkringsutskottet
att det finns anledning för utrikesutskottet att understryka
angelägenheten av att så snarast sker.

På ytterligare två områden förutsåg utskottet att det kunde
bli stora problem med anledning av de ändrade
folkpensionsreglerna. Det ena rör rätten till förtidspension för
unga personer. Utskottet ansåg att beräkningen av
bosättningstiden för svenska ungdomar över 18 år, som lämnade
landet för några års utlandsstudier, fick konsekvenser som inte
kunde accepteras när det gällde deras förtidspensionsskydd.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att studerande
ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids
studier än ett år skulle få ett provisoriskt skydd genom regler
som regeringen bemyndigades utfärda i avvaktan på resultatet av
en fortsatt utredning i frågan. Den andra frågan rörde rätten
till barnpension som i vissa fall kunde falla bort på grund av
de ändrade reglerna. Utskottet föreslog att frågan om vilka
andra möjligheter som kunde finnas att kompensera ett barn för
bortfallet av försörjningsstödet borde utredas.

Inte heller på dessa områden har någon utredning påbörjats
varför utskottet anser att utrikesutskottet även i dessa fall
bör understryka angelägenheten av att frågorna snarast får en
lösning.

Socialutskottet, som begränsar sitt yttrande (1993/94:SoU5y)
till utrikesutskottet till de delar av punkterna 1, 5 och 6 i
förslagen till riksdagsbeslut som berör socialutskottet,
tillstyrker propositionen i dessa delar.

Trafikutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande
(1993/94:TU4y) över propositionen jämte den motion som väckts
med anledning av propositionen. Trafikutskottet anför bl.a.
följande i sitt yttrande:

Regeringens förslag enligt propositionen kan sägas i huvudsak
innebära att riksdagen bör godkänna det nu aktuella
tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet anser att de skäl
som det år 1992 anförde till stöd för ett svenskt godkännande av
EES-avtalet även gäller tilläggsavtalet. I det ursprungliga
avtalet saknades den nu redovisade rättsakten om "tillträde till
marknaden för godstransporter på väg i den europeiska
gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom
en eller flera medlemsstater". Genom rättsaktens införlivande
med tilläggsavtalet -- och dettas ikraftträdande -- utvidgas
tillämpningsområdet för de villkor som nu gäller för den
gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EU-området till att
gälla hela EES-området. Därmed tas ett viktigt steg på vägen i
riktning mot en alltmer liberaliserad, europeisk
transportmarknad. Utvidgningen synes utskottet tillgodose ett
väsentligt önskemål hos den svenska åkerinäringen.

Utskottet kan konstera att EU ännu inte till alla delar nått
det till år 1992 uppställda målet -- en fri inre
transportmarknad. Den från principiella och praktiska synpunkter
betydelsefulla cabotagerätten gäller sålunda ännu inte i full
utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller
godstransporterna på väg. Sådan rätt införs emellertid gradvis
för alla dessa transportslag och avses komma att gälla utan
inskränkningar inom överskådlig tid. Den utveckling av
cabotagerätten som skett kommer -- utom såvitt avser sjöfarten,
däri inbegripet transporterna på inre vattenvägar -- genom
tilläggsavtalet hela EES-området till del.

Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del att
riksdagen godkänner tilläggsavtalet till EES-avtalet. Slutligen
tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om
tillämpning av det nämnda luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge
och EEG samt till lag om ändring i luftfartslagen.

Till trafikutskottets yttrande har fogats en meningsyttring
från Vänsterpartiets suppleant.

Bostadsutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett
yttrande (1993/94:BoU7y) över propositionen. I yttrandet anför
Bostadsutskottet följande:

De delar av propositionen som rör bostadsutskottets
beredningsområde avser

Socialdepartementets verksamhetsområde i vad avser social
trygghet för personer som flyttar inom EES-området såvitt rör
lagen (1993:737) om bostadsbidrag (prop. s. 142--143),

Näringsdepartementets verksamhetsområde i vad avser
effektivitetskrav för vissa värmepannor (prop. s. 205).

Sistnämnda förslag rör ett av unionsrådet den 21 maj 1992
antaget direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som
eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).

Bostadsutskottet delar regeringens mening om att direktivet om
värmepannor bör införlivas i svensk lagstiftning.

I propositionen anges att de produkter som omfattas av
direktivet är av sådan beskaffenhet att det bör införlivas i
byggproduktlagen. I en i mars 1994 avlämnad proposition (prop.
1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m. föreslås att
byggproduktlagen (1992:1535) ersätts med en lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk. Denna lag föreslås träda i kraft
den 1 januari 1995 då byggproduktlagen föreslås upphöra att
gälla. I den proposition som behandlas i detta yttrande (prop.
1993/94:203) anförs att regeringen genom den nya lagen ges
möjlighet att genom bemyndigande införliva direktivet om
värmepannor i den föreslagna lagen, givetvis under den
underförstådda förutsättningen att riksdagen beslutar anta den.

Bostadsutskottet behandlar för närvarande proposition
1993/94:178. Avsikten är att riksdagen skall besluta i ärendet
den 1 juni 1994. I några av de motioner som väckts med anledning
av propositionen yrkas avslag på den och därmed alltså också på
den föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader.
För det fall att dessa motioner vinner riksdagens gehör bör
ändringar istället göras i byggproduktlagen så att det blir
möjligt att införliva direktivet med svensk lagstiftning.

Osäkerhet råder alltså för närvarande om genom vilken lag
införlivandet bör ske. Denna fråga blir en följd av riksdagens
beslut senare i vår med anledning av bostadsutskottets
betänkande 1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.

I avsikt att uppnå syftet att införliva direktivet med svensk
lagstiftning föreslår bostadsutskottet att utrikesutskottet
genom ett tillkännagivande gör regeringen uppmärksam på att det
kan bli aktuellt för regeringen att hösten 1994 förelägga
riksdagen förslag till ändring i byggproduktlagen. Så blir
fallet om riksdagen med anledning av det ovan nämnda betänkandet
från bostadsutskottet beslutar att någon lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. inte skall införas. Om
riksdagen å andra sidan beslutar att denna lag skall införas
saknas skäl anmoda regeringen att återkomma i ärendet.

Vad i övrigt anförts i proposition 1993/94:203 om ändringar i
EES-avtalet såvitt rör bostadsutskottets beredningsområde har
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Utrikesutskottet föreslår, med anledning av vad lagutskottet
framför i sitt yttrande (1993/94:LU4y) angående förslaget till
4 § i förslaget till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem, att lagrummet får den lydelse som
lagutskottet förordar.

Utrikesutskottet noterar de önskemål som
socialförsäkringsutskottet gett uttryck för i sitt yttrande
(1993/94:SfU6y) och förutsätter att dessa beaktas av regeringen.

Utrikesutskottet noterar vidare vad bostadsutskottet framför i
sitt yttrande (1993/94:BoU7y) angående införlivandet med svensk
lagstiftning av direktivet om värmepannor och förutsätter att
regeringen i förekommande fall återkommer i ärendet.

Utrikesutskottet delar de bedömningar som i övriga avseenden
gjorts i utskottens yttranden.

Vad gäller regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter
och livsmedel som är ekologiskt framställda får utskottet anföra
följande:

Riksdagen har nyligen på förslag av jordbruksutskottet
hemställt att regeringen utarbetar ett program med målsättningen
att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000 (prop.
1993/94:157, bet. 1993/94:JoU22, rskr. 1993/94:272). En sådan
inriktning ligger enligt jordbruksutskottet väl i linje med
riksdagens beslut om miljömålet i jordbrukspolitiken. Allt fler
inser att ekologisk odling inte bara är en nischproduktion för
ett fåtal intresserade konsumenter utan att denna odling bör ses
som en del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk.
Utskottet anförde vidare att Sverige har goda naturliga
förutsättningar för ekologisk produktion och tillade att
förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap, vilka avslutades
den 1 mars 1994, gett ett resultat som bör ge goda möjligheter
att öka den ekologiskt odlade arealen genom att Sverige får
tillgång till EG:s stöd för ekologisk odling och miljövänliga
produktionsmetoder, under förutsättning av svensk
medfinansiering.

Under beredningen av föreliggande proposition har
utrikesutskottet erfarit att näringen hyser farhågor för att
anpassningen till den nya lagstiftningen skall innebära
svårigheter för svensk ekologisk odling i vissa avseenden.
Med hänvisning till den vikt som riksdagen enligt det
refererade beslutet fäster vid utvecklingen av ekologisk odling
bör riksdagen hemställa att regeringen noga följer de
konsekvenser som den föreslagna lagen kan få, och vidtar de
åtgärder som är önskvärda och möjliga. Det är i detta sammanhang
bl.a. viktigt med övergångsregler som förhindrar att onödiga
praktiska svårigheter uppstår för den ekologiska odlingen.
Kontrollsystemet måste utformas så att smidigheten och
effektiviteten i den tidigare etablerade ordningen -- genom KRAV
(Kontrollföreningen för Ekologisk Odling) och Svenska
Demeterförbundet -- kan bibehållas. Vad utskottet anfört om
ekologisk odling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt
framställda.

Utöver vad utskottet anfört ovan föranleder propositionen inte
några uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker
således de i proposition 1993/94:203 framlagda förslagen till
ändringar i ett antal lagar med anknytning till EES-avtalet.

4. Ordningen för riksdagens beslut i ärendet

Enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen får
rättskipning- eller förvaltningsuppgift som inte direkt grundar
sig på regeringsformen genom beslut av riksdagen överlåtas till
bl.a. mellanfolklig organisation eller till internationell
inrättning eller samfällighet. Innefattar uppgiften
myndighetsutövning skall riksdagens förordnande ske genom beslut
varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig.
Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för
stiftande av grundlag.

De uppgifter som enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet
ankommer på EFTA:s övervakningsorgan och på EFTA-domstolen
innefattar sådan myndighetsutövning som avses i 10 kap. 5 §
tredje stycket regeringsformen. Då riksdagen hösten 1992 (bet.
1992/93:EU1) godkände avtalen och antog EES-lagen tillämpades
därför den särskilda beslutsordning som föreskrivs i stadgandet.
Med hänsyn till vikten av att avtalen kunde träda i kraft
snarast utnyttjade riksdagen möjligheten att avgöra ärendet
genom ett beslut med kvalificerad majoritet.

Den ändring i protokoll 4 i övervakningsavtalet som nu
överenskommits innebär att EFTA:s övervakningsmyndighet
beträffande konkurrensreglerna på luftfartsområdet utvidgas till
att avse även nationella lufttransporter mellan flygplatser inom
EES. Tidigare omfattade myndighetens övervakningsuppgifter
endast internationella lufttransporter. Bestämmelserna i 10 kap.
5 § tredje stycket regeringsformen om överlåtelse av
myndighetsutövning är således tillämpliga. Med hänsyn till
vikten av att EFTA-staternas överenskommelse om ändring i
protokoll 4 träder i kraft snarast möjligt anser utskottet att
riksdagen även nu bör utnyttja möjligheten att genom beslut med
kvalificerad majoritet godkänna överenskommelsen och anta
förslaget till ändring i EES-lagen i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande protokoll 4 till övervakningsavtalet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del,

dels godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars
1994 om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan EFTA-staterna
om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)
såvitt avser ändringen i protokoll 4 i bilaga 2 till nämnda lag,
men. (v) - delvis

2. beträffande ändringar i EES-avtalet och protokollen 2 och
3 till övervakningsavtalet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del och yrkande 2,

dels godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21
mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47
till EES-avtalet,

dels godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8
februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och
beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

dels godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21 mars
1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan
EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under moment
1,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:584) om medicintekniska produkter,

dels antar regeringens förslag till lag om upphävande av
lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
luftfartslagen (1957:297),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
epizootilagen (1980:369),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,

dels antar regeringens förslag till lag om
jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utsädeslagen (1976:298),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604),

dels antar regeringens förslag till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem med den ändringen att 4 § erhåller följande
lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1 bestäms för Sveriges del
av regeringen."

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1232) om märkning av hushållsapparater,
men. (v) - delvis

3. beträffande initiativ för integrering av riksdagen i EES
beslutsmekanism
att riksdagen avslår motion 1993/94:U11 yrkande 3,
men. (v) - delvis

4. beträffande ekologisk odling
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1994

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit:
Daniel Tarschys (fp), Inger Koch (m), Mats Hellström (s), Maj
Britt Theorin (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s),
Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Birgitta
Hambraeus (c), Lena Boström (s), Sonia Karlsson (s) och Richard
Ulfvengren (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

EES-avtalet har stressats igenom i riksdagen. Riksdagen
fattade beslut om att godkänna avtalet innan detta var
ordentligt analyserat och belyst. Vänsterpartiet riktade en
befogad kritik mot avtalet och dess konstruktion.

Förvisso finns i avtalet vissa fördelar -- men också betydande
avigsidor. Fördelarna ligger främst på handelns och det
internationella utbytets område, men nackdelarna är att avtalet
ger en betydande övermakt för EU.

Avtalets konstruktion innebär en begränsning i den nationella
suveräniteten i så måtto att vi, om vi skall följa avtalet,
måste anpassa vår lagstiftning -- på avtalets områden -- till
EU-rätten. I händelse av ett nej till EU-medlemskap i
folkomröstningen kommer vi att ha EES-avtalet, men det bör
revideras så att det mera får karaktär av ett utvidgat
frihandelsavtal.

Proposition 1993/94:203, den s.k. skarvacquin, innebär att vi
nu skall införliva lagstiftning som beslutats inom EU i
skarvperioden mellan avtalets godkännande och ikraftträdande.
Som påpekats i motion l993/94:U11 (v) innebär detta en
oacceptabelt summarisk behandling av lagstiftningsärenden. Även
om vissa lagar behandlats i vederbörlig ordning gäller det långt
ifrån om alla, och först i motionstidens slutskede blev stora
delar av lagtexterna tillgängliga -- men på grund av textmängden
i praktiken ännu otillgängliga för riksdagen.

Vänsterpartiet anser därför att riksdagen i enlighet med
yrkandena i motion l993/94:U11 (v) bör ge regeringen i uppdrag
att presentera lagändringarna i nya ämnesavgränsade
propositioner samt komma med initiativ för att framdeles bättre
integrera riksdagen i EES beslutsmekanismer.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1--3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande protokoll 4 till övervakningsavtalet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U11 yrkande 1 i
denna del

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 7
mars 1994 om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan
EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES) såvitt avser ändringen i protokoll 4 i bilaga 2 till
nämnda lag,

2. beträffande ändringar i EES-avtalet och protokollen 2 och
3 till övervakningsavtalet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U11 yrkande 1 i
denna del och yrkande 2

dels inte godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den
21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47
till EES-avtalet,

dels inte godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8
februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och
beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21
mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan
EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under
moment 1,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet
när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,

dels avslår regeringens förslag till lag om upphävande av
lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
luftfartslagen (1957:297),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
epizootilagen (1980:369),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,

dels avslår regeringens förslag till lag om
jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utsädeslagen (1976:298),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604),

dels avslår regeringens förslag till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater.

3. beträffande initiativ för integrering av riksdagen i EES
beslutsmekanism
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U11 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

Lagutskottets yttrande
1993/94:LU4y

Bilaga 1

Ändringar av EES-avtalet m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 14 april 1994 berett samtliga utskott
tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:203 om
ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) m.m. i de delar som har samband med resp.
utskottsområde jämte motioner.

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande i ärendet, får
anföra följande.

Inledning

I propositionen läggs fram förslag om bl.a. godkännande av
ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) som har fattats av Gemensamma EES-kommittén.
Besluten innebär dels ändringar i ett flertal bilagor till
EES-avtalet, dels ändringar i ett par av avtalets protokoll.
Ändringarna i bilagorna innebär att ytterligare ett antal
rättsakter tas in i EES-avtalet. Dessa rättsakter har antagits
av EG under tiden den 1 augusti 1991--den 31 december 1993.
Rättsakterna uppgår till närmare femhundra och täcker i stort
alla de sakområden som ingår i EES-avtalet. I fråga om
övervakningsavtalet har vissa protokoll ändrats.

Vidare läggs i propositionen fram förslag till de ändringar i
lagen (1992:1317) om ett europeiskt samarbetsområde (EES) som
föranleds av ändringarna i EES-avtalet och i
övervakningsavtalet. Förslag till ändringar i ett ytterligare
antal lagar som anknyter till EES-avtalet läggs också fram.
Flertalet ändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.

Av de i propositionen framlagda lagförslagen berör tre
lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag
om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om
ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater
(lagförslagen 13--15). Förslagen behandlas i propositionen i
avsnitt 14 (Civildepartementet). I den mån annan lagstiftning
inom utskottets beredningsområde inte redan är anpassad till vad
som skall gälla enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut
förutsätter utskottet att sådana förslag kommer att läggas fram
i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske inom
Justitiedepartementets verksamhetsområde redovisas i avsnitt 5 i
propositionen.

Med anledning av den kritik som framförts av Gudrun Schyman
m.fl. (v) i den med anledning av propositionen väckta motionen
vill utskottet inledningsvis framhålla att de ovan angivna
lagförslagen beretts i sedvanlig ordning. Sålunda har förslaget
till ändringar i produktsäkerhetslagen föregåtts av en
utredning, Produktsäkerhetsutredningen, som i september 1993
presenterat sitt arbete i delbetänkandet (SOU 1993:88)
Produktsäkerhetslagen och EG. I utredningsdirektiven, som
beslutades för över ett år sedan, finns en översiktlig
presentation på svenska av EG:s produktsäkerhetsdirektiv.
Betänkandet har remissbehandlats. Frågan om vilka
lagstiftningsåtgärder som behövs för att införliva EG:s
miljömärkningsförordning med svensk rätt har på
Civildepartementets uppdrag utretts av en särskild utredare.
Uppdraget redovisades i en promemoria den 1 december 1993.
Promemorian, som bl.a. innehåller en genomgång på svenska av
huvudpunkterna i förordningen, har remissbehandlats. När det
gäller de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om
märkning av hushållsapparater har i september 1993 inom
Civildepartementet upprättats en promemoria med förslag till de
ändringar i lagen som behövs för att införliva det nya s.k.
energidirektivet i svensk rätt. Också denna promemoria har
remissbehandlats.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta upp
de för utskottets del aktuella lagförslagen.

Produktsäkerhet (avsnitt 14.2)

Bland de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma
EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet hör
produktsäkerhetsdirektivet (92/59/EEG). Genom direktivet åläggs
medlemsländerna att genomföra vissa åtgärder för att införa
enhetliga regler om produktsäkerhet i syfte att främja fri
rörlighet av säkra produkter på den gemensamma marknaden.
Direktivet beslutades av EG:s ministerråd år 1992 och träder i
kraft den 29 juni 1994.

I Sverige regleras produktsäkerhet i produktsäkerhetslagen
(1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop.
1988/89:23, bet. LU13, rskr. 61). Lagen syftar till att motverka
att farliga varor och tjänster orsakar person- och
egendomsskador. Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om
sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet
och som konsumenterna i inte obetydlig omfattning utnyttjar
eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. För att motverka
att farliga varor och tjänster förorsakar person- och sakskador
kan en näringsidkare med stöd av lagen åläggas att lämna
säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i
fråga, åläggas att lämna varningsinformation samt åläggas att
återkalla produkten. Återkallelse av varor kan ske i tre olika
former, nämligen som rättelse, utbyte eller återgång (8 §). I
fråga om tjänster kan endast rättelse eller ersättning för
rättelse komma i fråga (9 §). Ett åläggande om återkallelse kan
endast omfatta återkallelse från den som innehar varan eller
egendom som tjänsten avsett för att bruka den.

I propositionen gör regeringen bedömningen att
produktsäkerhetslagen i förening med viss annan lagstiftning i
huvudsak uppfyller de krav som produktsäkerhetsdirektivet
ställer upp. På en punkt anser regeringen dock att lagen behöver
ändras för att bättre överensstämma med direktivet, nämligen när
det gäller möjligheterna till återkallelse. I propositionen
framläggs därför förslag om ändringar i 8 och 9 §§
produktsäkerhetslagen.

Till skillnad från produktsäkerhetslagen innehåller
EG-direktivet inte någon begränsning i fråga om från vem eller
vilka återkallelse kan ske. Direktivet anger endast att det
skall vara fråga om varor "på marknaden" (artikel 6). Enligt
regeringens mening kan direktivet inte läsas på annat sätt än
att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat
tillverkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i
ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten. När det
gäller återkallelse av en vara som inte är säker är således de
svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. Direktivet ger
således, enligt regeringens bedömning, i detta avseende på sitt
sätt ett starkare konsumentskydd.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att
produktsäkerhetslagen (8 §) ändras så att det blir möjligt att
återkalla varor även från andra än brukarna. Förslaget innebär
att det blir möjligt att återkalla varor även från t.ex.
detaljister. Eftersom en likartad reglering om återkallelse
finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika
gränsdragningsproblem bör, enligt regeringens mening, en
motsvarande ändring göras också för tjänster (9 §), trots att
detta inte påkallas av direktivet. Förslaget innebär således att
det blir möjligt att återkalla tjänster som avser egendom även
om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren.
Lagändringen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet förordar att det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i produktsäkerhetslagen tillstyrks.

Miljömärkning (avsnitt 14.3)

Sedan hösten 1989 finns det i Sverige ett system för frivillig
och enhetlig positiv miljömärkning. Systemet har tillkommit i
nordisk samverkan och bygger på enhetliga nordiska kriterier,
vilka fastställs av ett särskilt samordningsorgan under Nordiska
ministerrådet (prop. 1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81). Medel för
verksamheten tillhandahålls i viss del över statsbudgeten.
Utöver detta miljömärkningssystem -- svanmärkningen -- finns
numera också andra frivilliga system för miljömärkning, t.ex.
Bra Miljöval, som sedan år 1989 drivs av Naturskyddsföreningen i
samarbete med representanter för handeln.

Inom EG gäller sedan våren 1992 ett gemensamt
miljömärkningssystem. Systemet har införts genom rådets
förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett
gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Förordningen är
en av de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma
EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet. EG:s
miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och
effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av
och efterfrågan på de produktalternativ som är minst
miljöbelastande. Syftet skall uppnås genom att produkter som i
jämförelse med andra liknande produkter är mindre skadliga för
miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en stiliserad
blomma. Miljömärket kan efter ansökan tilldelas produkter som
uppfyller vissa fastställda miljökriterier. Även om målet för
EG-förordningen är att på sikt skapa ett enhetligt system för
miljömärkning hindrar den inte förekomsten av andra system.

Till följd av EES-avtalet och EES-lagen (1992:1317) är Sverige
förpliktat att införa EG-förordningar i den nationella
rättsordningen genom inkorporering. I propositionen föreslås
därför att den aktuella EG-förordningen inkorporeras genom en
särskild lag -- lag om ett europeiskt miljömärkningssystem --
som avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I likhet
med vad som gjorts i andra liknande fall föreslås att
inkorporeringslagen skall innehålla regler om vilka anpassningar
som skall göras för att EG-reglerna skall kunna tillämpas inom
EES. Vidare föreslås att regeringen i lagen bemyndigas att
meddela föreskrifter om de kriterier som skall vara uppfyllda
för att en produkt skall få märkas med EG:s miljömärke (5 §)
samt utse ett behörigt organ i Sverige (4 §).

Vad gäller förslaget till 4 § konstaterar utskottet att
artikel 9.1 i förordningen möjliggör att fler än ett organ
utses. För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan
artikel 9.1 och 4 § i lagförslaget förordar utskottet att
lagrummet får följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1
bestäms för Sveriges del av regeringen."

I övrigt finns det från lagutskottets utgångspunkter inte
några hinder mot att förslaget till lag om ett europeiskt
miljömärkningssystem antas i enlighet med vad som föreslås i
proposition 1993/94:203.

När det gäller kostnadskonsekvenserna bedömer regeringen att
kostnaderna för själva tilldelningen av EG:s miljömärke bör
kunna täckas med avgifter. Däremot förutsätts att kostnaderna
för Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om
nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen
för anslaget C 5 -- Stöd till miljömärkning av produkter (se
bet. 1993/94:LU21). Hur stora resurser som bör avsättas för det
statliga engagemanget kommer regeringen att överväga senare.

Utskottet konstaterar att vad som föreslås i propositionen i
vart fall inte omedelbart påverkar det nordiska
miljömärkningssystemet eller andra inhemska system. Nationella
miljömärkningssystem kommer att få finnas parallellt med EG:s
åtminstone fram till år 1997, då EG:s system skall utvärderas.
En särskild fråga inför den närmaste framtiden blir emellertid
hur de statliga medel som utgår som stöd till miljömärkning av
produkter skall fördelas mellan det nordiska och det europeiska
systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger
denna fråga liksom att regeringen snarast möjligt utser det
eller de organ som enligt artikel 9.1 bl.a. skall ansvara för
fullgörande av de uppgifter som anges i förordningen.

Märkning av hushållsapparater (avsnitt 14.4)

Genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater har i
enlighet med EES-avtalet bl.a. rådets direktiv 79/530/EEG av den
14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters
energiförbrukning införlivats i svensk rätt (prop. 1992/93:34,
bet. LU13, rskr. 49). Direktivet har emellertid hösten 1992
ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets
direktiv den 22 september 1992 om märkning och annan
produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av
energi och andra resurser (92/75/EEG). Gemensamma EES-kommittén
har beslutat att det nya direktivet skall omfattas av
EES-avtalet.

Det nya direktivet innebär en del ändringar och en rad
skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla
direktivet omfattade endast information om hushållsapparaters
energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information
om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare införs
genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i
de avseenden och på det sätt som anges i särskilda
genomförandedirektiv för olika slag av apparater. Innebörden av
direktivet är närmare redovisat i propositionen (avsnitt
14.4.2).

I propositionen föreslås att lagen om märkning av
hushållsapparater ändras så att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för
att det nya direktivet skall kunna införlivas i svensk rätt.
Förslaget innebär ändringar i 1--4 och 6 §§.

Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från
utskottets sida. Den föreslagna ordningen för den ytterligare
normgivning som nu behövs överensstämmer med vad utskottet
godtagit i samband med lagens tillkomst och med vad som gäller
på andra konsumentområden (se bl.a. bet. 1992/93:LU12 om
märkning av textilier och bet. 1992/93:LU11 om ändringar i
livsmedelslagen med anledning av EES-avtalet).

Med det anförda förordar utskottet att propositionen också i
nu behandlad del tillstyrks.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts har utskottet från sina
utgångspunkter ingen erinran mot att riksdagen godkänner att
EES-avtalet ändras på sätt som föreslås i propositionen.

Stockholm den 3 maj 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margareta Gard
(m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad
(s), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg
(s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m),
Per Erik Granström (s), Maud Ekendahl (m), Stina Eliasson (c)
och Kenneth Lantz (kds).

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU6y
Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar
av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) m.m.

Propositionen berör utskottets område i den del av avsnitt 6:2
(Socialdepartementet) Social trygghet för personer som flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avser social
trygghet genom socialförsäkringar.

Propositionen innehåller i denna del förslag om att två
rättsakter som tillkommit efter den 31 juli 1991 skall
införlivas i den svenska rättsordningen genom ändringar i lagen
(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES). De rättsakter det är fråga om är förordningarna (EEG) nr
1247/92 och 1248/92. Genom den förstnämnda förordningen klargörs
vilka folkpensionsförmåner som endast behöver betalas ut vid
bosättning i Sverige och genom den senare förordningen hur
pensionsförmåner som utbetalas från flera medlemsstater kan
samordnas.

Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp vissa andra
konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska
trygghetslagstiftningen, vilka enligt utskottets uppfattning kan
komma att vålla betydande problem i framtiden om de inte
åtgärdas.

Genom inkorporeringen av förordningen (EEG) nr 1408/71 och
rättsakter till denna medförde de nya principerna för samordning
av pensionsförmåner mellan EES-länderna att medborgare i
samtliga EES-länder tillförsäkrades samma rättigheter till
pension som svenska medborgare. Sverige ändrade därför sina
bestämmelser om folkpension så att folkpensionsförmåner fr.o.m.
den 1 januari 1993 beräknas antingen i förhållande till
bosättningstid eller i förhållande till intjänandetid (prop.
1992/93:7, bet. SfU4, rskr. 69). För full folkpension krävs
numera 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med ATP-poäng
eller därmed jämställda år. Vid mindre antal bosättnings- eller
intjänandeår reduceras pensionen proportionellt. Det nya
systemet är försett med en rad undantagsregler, bl.a. vad gäller
personer som fått asyl i Sverige. Dessa får som bosättningsår
även räkna vissa år i det tidigare hemlandet.

Med anledning av motioner, vari framhölls att folkpensionen
genom det nya systemet skulle falla bort eller inskränkas för
många svenska och utländska medborgare, vidtog utskottet vissa
justeringar i de föreslagna övergångsbestämmelserna som gynnade
framför allt äldre personer som inte skulle hinna komplettera
sitt försäkringsskydd med privata försäkringar. Utskottet ansåg
emellertid att det även med dessa vidgade möjligheter till
oreducerad pension fanns anledning för regeringen att göra en
närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i
framtiden när det gäller försörjningen av invandrade
ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller
endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension.
Utredningen borde också undersöka om det, utan att en sådan
förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för
förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella
problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på
annat sätt än genom socialbidrag. Detta gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.

Av de personer som erhåller uppehållstillstånd i Sverige får
majoriteten uppehållstillstånd av andra skäl än asylskäl, främst
humanitära skäl eller på grund av anknytning till personer som
redan finns i Sverige. Så t.ex. har den stora mängd
uppehållstillstånd som beviljats till följd av förhållandena i
det forna Jugoslavien i huvudsak grundats på humanitära skäl.
Beträffande anknytningsfallen kan framhållas att i de fall det
rör sig om en anhörig till en person som fått uppehållstillstånd
som flykting betraktas även den senare anlände familjemedlemmen
som mottagen på samma grund.

De ekonomiska problemen för såväl de enskilda invandrade
personerna som för landets kommuner kan mot denna bakgrund inom
en inte alltför avlägsen framtid bli betydande. Eftersom
omfattningen av problemen för närvarande kartläggs och frågan
ännu inte blivit föremål för utredning anser
socialförsäkringsutskottet att det finns anledning för
utrikesutskottet att understryka angelägenheten av att så
snarast sker.

På ytterligare två områden förutsåg utskottet att det kunde
bli stora problem med anledning av de ändrade
folkpensionsreglerna. Det ena rör rätten till förtidspension för
unga personer. Utskottet ansåg att beräkningen av
bosättningstiden för svenska ungdomar över 18 år, som lämnade
landet för några års utlandsstudier, fick konsekvenser som inte
kunde accepteras när det gällde deras förtidspensionsskydd.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att studerande
ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids
studier än ett år skulle få ett provisoriskt skydd genom regler
som regeringen bemyndigades utfärda i avvaktan på resultatet av
en fortsatt utredning i frågan. Den andra frågan rörde rätten
till barnpension som i vissa fall kunde falla bort på grund av
de ändrade reglerna. Utskottet föreslog att frågan om vilka
andra möjligheter som kunde finnas att kompensera ett barn för
bortfallet av försörjningsstödet borde utredas.

Inte heller på dessa områden har någon utredning påbörjats
varför utskottet anser att utrikesutskottet även i dessa fall
bör understryka angelägenheten av att frågorna snarast får en
lösning.

Stockholm den 3 maj 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta
Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson
(c), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta
Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Gustaf
von Essen (m), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Widar
Andersson (s) och Rinaldo Karlsson (s).

Socialutskottets yttrande
1993/94:SoU5y
Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har beslutat bereda vart och ett av
riksdagens övriga utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994
yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar av avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m. i de
delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde
jämte motioner.

Socialutskottet, som begränsar sitt yttrande till de delar av
punkterna 1, 5 och 6 i förslagen till riksdagsbeslut som berör
socialutskottet, tillstyrker propositionen i dessa delar.

Stockholm den 3 maj 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),
Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan
Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Leif
Carlson (m), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s) och Barbro
Westerholm (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Trafikutskottets yttrande
1993/94:TU4y
Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 14 april 1994 berett samtliga övriga
utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994 avge yttrande över
proposition 1993/94:203 om ändringar av EES-avtalet m.m. i de
delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde jämte
motioner. Trafikutskottet avger med anledning härav följande
yttrande.

1. Trafikutskottets yttrande år 1992 om godkännande av
EES-avtalet

I sitt yttrande 1992/93:TU1y den 31 augusti 1992 över
proposition 1991/92:170 om godkännande av EES-avtalet
tillstyrkte utskottet för sin del ett sådant godkännande.
Utskottet framhöll bl.a. vikten av att transportföretagen i
Sverige och andra europeiska länder får arbeta under så
likvärdiga villkor som möjligt. I sammanhanget påpekades "att
EES-avtalet synes ägnat att i betydande utsträckning säkerställa
det år 1988 fastställda förhandlingsmålet -- likvärdiga villkor
för utförande av de internationella transporterna för svenska
och andra länders transportföretag." I fråga om de nationella
transporterna konstaterade utskottet att det av EG självt
uppsatta målet att till år 1992 nå en fri inre transportmarknad
inte till alla delar hade uppnåtts. Som exempel angavs att
cabotage i full utsträckning inom EG-staterna inte skulle
införas för vare sig luftfarten eller sjöfarten och kanske inte
heller för lastbilstrafiken i och med att den inre marknaden
trädde i kraft den 1 januari 1993. (Cabotage innebär rätt att
utföra inrikes transporter med transportmedel som är
registrerade utomlands.)
I yttrandet erinrades vidare om att EES-avtalet inte
omfattade rättsakter som hade antagits av EG efter den 31 juli
1991. Efter den tidpunkten och fram till i juni år 1992 hade man
inom EG -- framhöll trafikutskottet -- antagit rättsakter, eller
fattat beslut om sådana, som var av betydelse för att
ytterligare liberalisera transportmarknaden.

2. Tilläggsavtal till EES-avtalet enligt propositionen

Av den nu aktuella propositionen framgår att EG under tiden
den 1 augusti 1991--den 31 december 1993 antagit närmare 500
rättsakter av betydelse för EES-avtalet. Den genom avtalet
upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars 1994 fattat
beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att dessa rättsakter
integreras i avtalet. Avsikten är att det tilläggsavtal som
dessa och vissa andra ändringar innebär skall träda i kraft den
1 juli 1994. En förutsättning härför är dock att de
avtalsslutande parterna dessförinnan till EES-kommittén anmäler
att de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker,
kommer tilläggsavtalet att träda i kraft senare enligt närmare
bestämmelser i artikel 103 i EES-avtalet.

3. Propositionens huvudsakliga innehåll såvitt avser
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Bland de nytillkomna rättsakterna märks -- framhålls det
inledningsvis i det avsnitt av propositionen som avser
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde -- de som
behandlar cabotage. Regler om sådant marknadstillträde har
enligt propositionen antagits inom EG för vägtransporter,
transporter på sjöar och floder, sjöfart och luftfart. Avsnittet
innehåller i övrigt huvudsakligen en uppräkning av de för
transport- och kommunikationsområdet relevanta rättsakterna med
angivande av de åtgärder som kan komma att krävas för att de
skall kunna införlivas med svensk rätt. I flertalet fall bedöms
sådana åtgärder kunna underlåtas, eftersom Sverige redan
uppfyller rättsakternas krav, eller kunna vidtas genom
regeringsförordning, alternativt myndighetsföreskrifter. I vissa
fall krävs dock lagstiftning.
Framställningen omfattar fem huvudavsnitt med rubrikerna
Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering,
Teletjänster, Transporter, Konkurrens samt Hälsa och säkerhet i
arbetet. Inom transportavsnittet, som intar en dominerande plats
i framställningen, synes det delavsnitt som avser vägtransporter
vara av särskilt intresse mot bakgrund av vad utskottet anförde
i sitt ovan nämnda yttrande år 1992.
Under rubriken Tillträde till marknaden (varor) i sistnämnda
delavsnitt nämns rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26
mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg
i den europeiska gemenskapen till eller från en medlemsstat
eller i transit genom en eller flera medlemsstater.
Förordningen inför -- framhålls det i propositionen -- ett
system med gemenskapstillstånd för godstransporter mellan
medlemsstaterna utan kvantitativa restriktioner. Med ändring och
anpassning enligt tilläggsavtalet avses den införlivas med
svensk rätt dels genom ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),
dels genom en regeringsförordning. Regeringen säger sig ha för
avsikt att återkomma till riksdagen i frågan.
Under rubriken Tillträde till marknaden (varor) nämns bl.a.
också rådets förordning (EEG) nr 3118 av den 25 oktober 1993
om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes
godstransporter i en medlemsstat där de inte är etablerade.
Rättsakten innebär att cabotage i en till en början begränsad
omfattning får bedrivas inom EES-området. Fr.o.m. den 1 juli
1998 tillåts cabotage i full utsträckning.
I ett avsnitt av propositionen om civil luftfart framhålls
att vissa rättsakter har tillkommit som nästan alla redan har
införlivats med svensk rätt till följd av avtalet mellan
Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Detta avtal, i det
följande benämnt "luftfartsavtalet", syftar till att på
luftfartsområdet ge Sverige och Norge samma ställning i
förhållande till EG som Danmark. De viktigaste av de nya
rättsakterna ingår i EG:s tredje luftfartspaket, som behandlades
i proposition 1992/93:202 om ändring av luftfartsavtalet (bet.
TU32, rskr. 444). Genom att rättsakterna nu tas med i
tilläggsavtalet till EES-avtalet utvidgas det tredje
luftfartspaketets geografiska tillämpningsområde till att
omfatta hela EES-området. Lufttrafikföretag med säte inom detta
område får härigenom rätt att fritt bedriva kommersiell luftfart
mellan de flygplatser inom området som är öppna för civil
luftfart. Rätten till cabotage införs dock stegvis för att den 1
april 1997 bli i princip obegränsad.
Luftfartsavtalet förutsätts upphöra att gälla den dag
EES-avtalet innehåller de bestämmelser som också ingår i
luftfartsavtalet och båda avtalen sålunda omfattar samma regler
på luftfartens område. Detta kommer att ske genom att
tilläggsavtalet till EES-avtalet träder i kraft. Då bör --
enligt vad som förutskickades i det nämnda riksdagsbeslutet med
anledning av proposition 1992/93:202 -- lagen (1992:138) om
tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil
luftfart upphöra att gälla. Detsamma gäller vissa bestämmelser i
luftfartslagen (1957:297).
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen en lag om
upphävande av 1992 års lag och en lag om ändring i
luftfartslagen, som båda bör träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
Under rubriken Transport på inre vattenvägar och
underrubriken Tillträde till marknaden nämns rådets förordning
(EEG) nr 392/91 av den 16 december 1991 om förutsättningar för
transportföretag att utföra inrikes transporter av gods eller
passagerare på inre vattenvägar i en medlemsstat där de inte är
hemmavarande. Förordningen bör enligt propositionen införlivas
med svensk rätt genom en regeringsförordning. Rådets förordning
blir dock inte tillämplig beträffande Sverige förrän vi har
tillgång till EU:s inre vattenvägar på samma villkor som
medlemmarna i EU. Detta blir fallet först sedan en uppgörelse
nåtts om sjöfarten på Rhen, som styrs av en särskild konvention.
Åtgärder för införlivande av rättsakten bör därför anstå tills
vidare.
Den ovan nämnda uppgiften att de nu aktuella ändringarna i
EES-avtalet omfattar cabotage på sjöfartsområdet är, enligt vad
utskottet under hand inhämtat från regeringskansliet, felaktig.
Den förklaras av att den rättsakt som reglerar cabotagerätten
för EU:s medlemsstater på tillskyndan från EU-sidan i slutskedet
av förhandlingarna om tilläggsavtalet oväntat undantogs från
dettas tillämpningsområde. I sammanhanget bör nämnas att
cabotagerätten enligt rättsakten i fråga för närvarande är
begränsad. Avsikten är dock att begränsningarna skall avvecklas
gradvis för att helt upphöra den 1 januari 2004.

4. Motionen

I motion 1993/94:U11 (v) yrkas att riksdagen avslår
propositionen (yrkande 1). Vidare framhålls bl.a. (yrkande 2)
att regeringen bör återkomma till riksdagen med mer
lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner, som
behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och
under sådana villkor att ledamöterna har tillgång till samtliga
rättsakters text på svenska.

5. Trafikutskottets ställningstagande

Regeringens förslag enligt propositionen kan sägas i huvudsak
innebära att riksdagen bör godkänna det nu aktuella
tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet anser att de skäl
som det år 1992 anförde till stöd för ett svenskt godkännande av
EES-avtalet även gäller tilläggsavtalet. I det ursprungliga
avtalet saknades den nu redovisade rättsakten om "tillträde till
marknaden för godstransporter på väg i den europeiska
gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom
en eller flera medlemsstater". Genom rättsaktens införlivande
med tilläggsavtalet -- och dettas ikraftträdande -- utvidgas
tillämpningsområdet för de villkor som nu gäller för den
gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EU-området till att
gälla hela EES-området. Därmed tas ett viktigt steg på vägen i
riktning mot en alltmer liberaliserad, europeisk
transportmarknad. Utvidgningen synes utskottet tillgodose ett
väsentligt önskemål hos den svenska åkerinäringen.
Utskottet kan konstera att EU ännu inte till alla delar nått
det till år 1992 uppställda målet -- en fri inre
transportmarknad. Den från principiella och praktiska synpunkter
betydelsefulla cabotagerätten gäller sålunda ännu inte i full
utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller
godstransporterna på väg. Sådan rätt införs emellertid gradvis
för alla dessa transportslag och avses komma att gälla utan
inskränkningar inom överskådlig tid. Den utveckling av
cabotagerätten som skett kommer -- utom såvitt avser sjöfarten,
däri inbegripet transporterna på inre vattenvägar -- genom
tilläggsavtalet hela EES-området till del.
Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del att
riksdagen godkänner tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet
delar den i v-motionen uttalade uppfattningen att regeringens
redogörelser för riksdagen om de europeiska integrationsfrågorna
kan förbättras så att t.ex. innebörd och konsekvenser av olika
rättsakters införlivande med svensk rätt anges mer fullständigt
än i föreliggande proposition. Utskottet, som förutsätter att
fortsättningsvis så sker, anser emellertid att Sverige bör söka
medverka till att tilläggsavtalet träder i kraft vid den avsedda
tidpunkten, den 1 juli 1994. Något sådant uppskov som ett bifall
till motion 1993/94:U11, yrkandena 1 och 2, skulle innebära, kan
utskottet därför för sin del inte förorda. Utrikesutskottet bör
sålunda avstyrka dessa motionsyrkanden. Slutligen tillstyrker
utskottet för sin del att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av det
nämnda luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EEG samt till
lag om ändring i luftfartslagen.

Stockholm den 5 maj 1994

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp),
Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s),
Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth
Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s), Ulrica
Messing (s) och Birgitta Wistrand (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Som framhålls i motion 1993/94:U11 (v) är det angeläget att
EES-avtalets beslutsmekanismer är godtagbara från demokratisk
synpunkt. Den beslutsordning som förutsätts för godkännande av
det nu föreliggande tilläggsavtalet till EES-avtalet uppfyller
inte detta krav. Riksdagen bör därför avslå propositionen och ge
regeringen i uppdrag att komma tillbaka till riksdagen med mer
lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner, som
behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och
under sådana villkor att ledamöterna i god tid har tillgång till
samtliga rättsakters text på svenska. Vidare bör
utrikesutskottet tillstyrka yrkande 3 i motion 1993/94:U11 (v)
om att regeringen bör verka för att riksdagen på ett bättre sätt
än för närvarande integreras i EES-samarbetets beslutsmekanism.

Bostadsutskottets yttrande
1993/94:BoU7y
Ändringar av EES-avtalet m.m. i vad avser bostadsutskottets
beredningsområde

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har beslutat bereda samtliga utskott
tillfälle att senast den 3 maj 1994 yttra sig över proposition
1993/94:203 Ändringar av EES-avtalet i vad avser respektive
utskotts beredningsområde jämte motioner.

Utskottet

De delar av propositionen som rör bostadsutskottets
beredningsområde avser

Socialdepartementets verksamhetsområde i vad avser social
trygghet för personer som flyttar inom EES-området såvitt rör
lagen (1993:737) om bostadsbidrag (prop. s. 142--143).

Näringsdepartementets verksamhetsområde i vad avser
effektivitetskrav för vissa värmepannor (prop. s. 205).

Sistnämnda förslag rör ett av Unionsrådet den 21 maj 1992
antaget direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som
eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).

Bostadsutskottet delar regeringens mening om att direktivet om
värmepannor bör införlivas i svensk lagstiftning.

I propositionen anges att de produkter som omfattas av
direktivet är av sådan beskaffenhet att det bör införlivas i
byggproduktlagen. I en i mars 1994 avlämnad proposition (prop.
1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m. föreslås att
byggproduktlagen (1992:1535) ersätts med en lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Denna lag föreslås träda i
kraft den 1 januari 1995 då byggproduktlagen föreslås upphöra
att gälla. I den proposition som behandlas i detta yttrande
(prop. 1993/94:203) anförs att regeringen genom den nya lagen
ges möjlighet att genom bemyndigande införliva direktivet om
värmepannor i den föreslagna lagen, givetvis under den
underförstådda förutsättningen att riksdagen beslutar anta den.

Bostadsutskottet behandlar för närvarande proposition
1993/94:178. Avsikten är att riksdagen skall besluta i ärendet
den 1 juni 1994. I några av de motioner som väckts med anledning
av propositionen yrkas avslag på den och därmed alltså också på
den föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader.
För det fall att dessa motioner vinner riksdagens gehör bör
ändringar i stället göras i byggproduktlagen så att det blir
möjligt att införliva direktivet med svensk lagstiftning.

Osäkerhet råder alltså för närvarande om genom vilken lag
införlivandet bör ske. Denna fråga blir en följd av riksdagens
beslut senare i vår med anledning av bostadsutskottets
betänkande 1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.

I avsikt att uppnå syftet att införliva direktivet med svensk
lagstiftning föreslår bostadsutskottet att utrikesutskottet
genom ett tillkännagivande gör regeringen uppmärksam på att det
kan bli aktuellt för regeringen att hösten 1994 förelägga
riksdagen förslag till ändring i byggproduktlagen. Så blir
fallet om riksdagen med anledning av det ovan nämnda betänkandet
från bostadsutskottet beslutar att någon lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. inte skall införas. Om
riksdagen å andra sidan beslutar att denna lag skall införas
saknas skäl anmoda regeringen att återkomma i ärendet.

Vad i övrigt anförts i proposition 1993/94:203 om ändringar i
EES-avtalet såvitt rör bostadsutskottets beredningsområde har
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Stockholm den 3 maj 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager
(fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg
(m), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c),
Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Harry Staaf (kds) och
Dan Eriksson i Stockholm (nyd).

Innehållsförteckning

Sammanfattning av betänkandet1
Propositionen3
Motionen4
Ärendet och dess behandling i riksdagen4
Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-avtalets
bilagor6
Sammanfattning av motionen6
Utskottet7
1. Allmänna överväganden7
2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde12
2.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor12
2.2 Övriga ändringar i EES-avtalet13
2.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet13
2.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet13
2.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets
protokoll14
2.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll15
2.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till
övervakningsavtalet15
2.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet17
2.4 Förslag till ändring i EES-lagen18
3. Övriga departements verksamhetsområden19
4. Ordningen för riksdagens beslut i ärendet26
Hemställan27
Meningsyttring av suppleant29
Bilaga 1. Yttranden från andra utskott31
Lagutskottets yttrande 1993/94:LU4y31
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1993/94:SfU6y37
Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU5y40
Trafikutskottets yttrande 1993/94:TU4y41
Bostadsutskottets yttrande 1993/94:BoU7y46
Bilaga 2. I proposition 1993/94:203 framlagda lagförslag48
I proposition 1993/94:203 framlagda lagförslag Bilaga 2