I detta betänkande behandlas ett antal motioner från allmänna
motionstiden 1993/94 angående Sverige och Europeiska unionen.
Betänkandet är uppdelat i två kapitel. Det första kapitlet
behandlar övergripande frågor rörande Sveriges förhållande till
EG/EU. I det andra kapitlet, som är indelat i flera avsnitt,
behandlas frågor inom olika ämnesområden som aktualiserats i
motionerna. Varje kapitel resp. avsnitt inleds med en
sammanfattning av de aktuella motionsyrkandena. Därefter följer
utskottets överväganden. Betänkandet inleds med en kort
bakgrundsbeskrivning. Till betänkandet har fogats en
meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.
Motionerna
1993/94:U501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den
svenska handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av att i förhandlingsarbetet
med EU aktivt driva frågor av stor vikt för funktionshindrade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att informationen om det
europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för
funktionshindrade.
1993/94:U502 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en konvention om insolvensrätt inom Europeiska unionens ram.
1993/94:U503 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en omedelbar och fullständig
integrering i samband med ett eventuellt svenskt medlemskap i
EU.
1993/94:U504 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att EES-avtalet bör utvärderas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alternativ på utrikes- och
säkerhetspolitikens område bör utarbetas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om deltagande i utformningen av EU:s utrikes-
och säkerhetspolitik före folkomröstningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alternativ på den ekonomiska
politikens område bör utvecklas.
1993/94:U505 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av stöd från EU för att utveckla
Europaturismen, under hänsynstagande till naturmiljön.
1993/94:U506 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentlighetsprincipen.
1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för
en strikt tillämpning av närhetsprincipen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för
att den lagstiftande makten på sikt överförs till ett parlament
med två kamrar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU skall bibehålla och
sprida offentlighetsprincipen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för
ökat stöd till och samarbete med Öst- och Centraleuropa,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör delta i en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för EU,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU
driver en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU
verkar för en effektiv narkotikabekämpning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för ett
bibehållet monopol för Systembolaget AB,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU
verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EU,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka
för en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande
miljöproblem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka
för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka
för en avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka
för en aktiv regionalpolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka
för en öppnare och mer solidarisk politik mot omvärlden.
1993/94:U509 av Lotta Edholm och Håkan Holmberg (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för
en allmän handelsliberalisering i förhållande till Öst- och
Centraleuropa samt f.d. Sovjetunionen.
1993/94:U510 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stimulera och stödja
folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet.
1993/94:U511 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om EU-förhandlingarna och fortsatt
sockerproduktion på Gotland.
1993/94:U512 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör få en övergångsperiod
beträffande tekokvoterna gentemot Öst- och Centraleuropa vid ett
framtida inträde i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sverige och handelsrelationerna med de
baltiska staterna.
1993/94:U809 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de handelsavtal som träffas med de öst-
och centraleuropeiska staterna.
1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar om ett
svenskt EG/EU-medlemskap.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna
med EG/EU inte får göra eftergifter beträffande asylsökandes
rättssäkerhet.
1993/94:Ub714 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det åligger regeringen att driva
frågan om studentinflytande i medlemsförhandlingarna med EU.
1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen -- vid beslut om ett svenskt
EU-medlemskap -- aktualiserar frågan om ett EU-organ till
Stockholm med berörda EU-institutioner.
Bakgrund
Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att Sverige borde
eftersträva att bli medlem i Europeiska gemenskapen.
Fördraget om Europeiska Unionen (EU), Maastrichtfördraget, som
trädde i kraft den 1 november 1993, omfattar såväl de
samarbetsområden som regleras i grundfördragen (Europeiska
ekonomiska gemenskapen, numera Europeiska gemenskapen (EG), EKSG
(Europeiska kol- och stålgemenskapen) och Europeiska
atomenergigemenskapen (Euroatom)) -- dvs. det vi tillsammans
kallar EG -- som de nya, mellanstatliga, samarbetsområdena.
Detta innebär i sin tur, enligt artikel O i Maastrichtfördraget,
att Sverige fr.o.m. den 1 november 1993 förhandlat om medlemskap
i Europeiska unionen, EU.
Beslutet att söka medlemskap i EU har en mycket bred
förankring i riksdagen. Ansökan inlämnades till EG den 1 juli
1991.
Medlemsförhandlingarna med EG:s medlemsstater inleddes i
Bryssel den 1 februari 1993 och avslutades den 1 mars 1994. En
stor riksdagsmajoritet har stått bakom den svenska
förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades för de
dåvarande EG-staterna av statsrådet Dinkelspiel i samband med
inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som redovisade de
svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad
centrala områden, återgavs som bilaga till utskottets senaste
betänkande om Sverige och EG (1992/93:UU20). Utskottet har även
i andra, tidigare betänkanden (främst 1990/91:UU8,
1990/91:UU21 samt 1991/92:UU24) utförligt redovisat bakgrunden
till Sveriges strävan att delta i det europeiska
integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till
beslutet att ansöka om medlemskap i Europeiska
gemenskapen/unionen.
Riksdagen har tillsatt en särskild delegation, Svenska
delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén
EU--Sverige (EU-delegationen), som i egenskap av organ för
riksdagens kontakter med Europaparlamentet nära följer den
europeiska integrationsprocessen. Delegationen, som består av
sammanlagt 18 ledamöter, har också svarat för samrådet mellan
riksdagen och regeringen under förhandlingarna om medlemskap i
EU.
Utgångspunkten för förhandlingarna mellan Sverige och EU:s
medlemsstater har varit de existerande fördragen, inkl.
Maastrichtfördraget. Resultatet är ett fördrag som reglerar
villkoren för Sveriges anslutning till Europeiska unionen. På
EU-sidan skall fördraget godkännas av Europaparlamentet och
ratificeras av medlemsländernas parlament innan det kan träda i
kraft och Sverige upptas som medlem. I Sverige kommer regeringen
i anslutning till förhandlingarnas avslutande att ge ut en
departementspromemoria som redovisar EU-medlemskapets innebörd
med tonvikt på en presentation av förhandlingsresultatet.
Departementspromemorian kommer att remissbehandlas. En
folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU kommer att hållas den
13 november 1994.
Förhandlingarna om medlemskap i EU har förts under 29 olika
ämnesrubriker, s.k. kapitel. Förutom en presentation av
förhandlingsresultatet kommer ovan nämnda departementspromemoria
även att innehålla en kort historik över Sveriges strävan att
delta i det europeiska integrationsarbetet, EES-avtalet,
förutsättningarna och villkoren för medlemskap i EU, m.m.
Utskottet begränsar i detta betänkande sin behandling till ett
antal frågor som aktualiserats i motioner väckta under allmänna
motionstiden 1993/94 angående Sveriges förhållande till den
europeiska integrationsprocessen och EG/EU.
Utskottet
1. Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till
EG/EU
Sammanfattning av motionerna
Folkpartiet liberalerna är klart och otvetydigt för ett
svenskt medlemskap i Europeiska unionen, EU, anförs det i motion
U508 (fp). Ställningstagandet är grundat på övertygelsen om att
det mellan demokratier inte behövs gränser som skiljer
medborgarna åt och reser hinder mot samarbete, ömsesidig
förståelse och vänskap. Den europeiska gemenskapen är ett unikt
samarbetsprojekt, framhålls det i motionen. EU skall i första
hand koncentrera sig på att hantera uppgifter på de områden där
nationella beslut är otillräckliga; där gemensamma lösningar
krävs för att lösa gemensamma frågor. Motionärerna framhåller
att Sverige som medlem i EU bör verka för en strikt tillämpning
av den s.k. närhets- eller subsidiaritetsprincipen (yrkande 1).
En fördjupning av demokratin kräver enligt motionen även att
Europaparlamentets ställning stärks och att det ges en tydligare
roll. De europeiska liberalernas vision, framhålls det, är att
ministerrådets lagstiftande befogenheter efter hand överförs
till ett parlament med två kamrar, dels en första kammare som
ersätter dagens ministerråd, dels en andra kammare som skulle
motsvara dagens parlament men med utvidgade funktioner. I
yrkande 2 begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en
sådan reformering av parlamentet.
I motion U508 (fp) yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i
EU skall bibehålla och sprida offentlighetsprincipen. I motion
U506 (fp) begärs att Sverige -- bl.a. mot bakgrund av ett
direktiv om personlig integritet som förbereds inom EG -- skall
få garantier, före ett eventuellt medlemskap i EU, för att den
svenska offentlighetsprincipen tryggas, t.ex. i form av
särskilda bestämmelser.
EU utgör enligt motion U508 (fp) en hörnsten i en framtida
säkerhetsordning syftande till internationell samverkan i avsikt
att lösa konflikter i ett tidigt, preventivt, skede. Det ligger
i Sveriges intresse att denna säkerhetsordning blir så stark som
möjligt. Motionärerna önskar därför att Sverige skall delta i en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för EU
(yrkande 6).
Sverige skulle som medlem i EG/EU ha många viktiga
erfarenheter att tillföra det europeiska samarbetet, framhålls
det vidare i motion U508 (fp). Flera av motionens yrkanden
rörande mer specifika aspekter på ett svenskt agerande i EU
behandlas i senare avsnitt i betänkandet. Motionärerna ser
medlemskapet som ett redskap för att påverka utvecklingen i vårt
eget land, i Europa och världen. I ett övergripande yrkande,
yrkande 15, begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för
att Unionen blir betydligt öppnare och mer solidarisk mot
omvärlden.
I Vänsterpartiets motion U504 (v) hävdas att regeringen, trots
att det kan bli ett nej i folkomröstningen, utformar en politik
som om ett medlemskap i EU vore nära förestående. Regeringen
redovisar inte heller en alternativ politik som måste bli
följden vid ett nej. Motionärerna menar att regeringens politik
undergräver förtroendet för folkomröstningen.
Enligt Vänsterpartiet, motion U504 (v), har EES-avtalet på
många viktiga områden föregripit folkomröstningen om EU.
Motionärerna anser att vissa delar av detta avtal är bra. De
positiva delarna, hävdas det i motionen, hade i allt väsentligt
kunnat uppnås på det gamla frihandelsavtalets och
samarbetsavtalens grund. EES-avtalet sägs dock vara ett
betydligt bättre alternativ än fullt medlemskap i EU. I
praktiken kommer folkomröstningen att bli ett val mellan
EES-avtalet och fullt EU-medlemskap, anförs det vidare i motion
U504 (v). I motionens yrkande 1 begärs en utvärdering, efter ett
eventuellt nej i folkomröstningen, av EES-avtalets sätt att
fungera samt att initiativ tas till förändringar av avtalet.
Som en del av resultatet av förhandlingarna om medlemskap i EU
ingår, anförs det vidare i motion U504 (v), att EFTA-länderna
bereds möjlighet att delta i utformandet av EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik. Motionärerna hävdar dock att Sverige från en
alliansfri position kan utveckla sin roll som pådrivare för att
förebygga konflikter och för att söka skapa fredliga lösningar
av konflikter i samarbete med andra länder. Alliansfriheten och
det nordiska samarbetet har gett Sverige ett säkerhetspolitiskt
kapital som inte får försnillas. Motionärerna vill att Sverige i
första hand bör intensifiera sitt arbete i alleuropeiska
organisationer som ESK, ECE, Europarådet och EBRD. I yrkande 2
begär motionärerna att regeringen skall utarbeta en ny och
tydligare säkerhetspolitik som förutsätter såväl en bestående
alliansfrihet som att Sverige inte ingår som medlem i Europeiska
unionen. I yrkande 3 begärs att Sveriges deltagande i EU:s
utrikes- och säkerhetspolitik utformas i beaktande av ett
eventuellt nej i folkomröstningen om medlemskap i EU. Det
svenska agerandet får enligt motionärerna heller inte innebära
några åtaganden för Sveriges del före denna folkomröstning. I
motionens yrkande 4 begärs att alternativ utvecklas på den
ekonomiska politikens område efter ett eventuellt nej i den
kommande folkomröstningen. I motionen skisseras mer utförligt
hur Vänsterpartiet tänker sig utvecklingen av ett sådant
samarbete med EU och andra delar av Europa inom bl.a. varu- och
tjänstesektorerna och på arbetsmarknadsområdet.
I motion U510 (s) framhävs den stora roll som folkrörelserna,
folkbildningen och den folkliga kulturtraditionen kan spela i
det europeiska samarbetet. Svenska folkrörelser har av tradition
väl utvecklade kontakter och nära samarbete med
systerorganisationer i andra europeiska länder. I motionen
betonas att detta internationella folkrörelsesamarbete är
värdefullt i strävan att göra den europeiska
integrationsprocessen mera demokratisk. I motionen föreslås att
regeringen omgående inbjuder de svenska folkrörelserna till
överläggningar om hur deras erfarenheter och verksamhet kan bli
ett bidrag till denna strävan. Överläggningarna föreslås bl.a.
ta upp frågan om särskilt folkrörelsestöd för översättningar,
resor, möten, seminarier m.m.
I en motion, A456 (s), om Stockholmsregionens näringsliv
framhålls som angeläget att den europeiska integrationen
utvecklas på olika sätt, t.ex. genom att få till stånd en ökad
andel utländska investeringar och etableringar. Ett sätt att
stärka europaintegrationen vore, enligt motionärerna, att -- vid
ett eventuellt svenskt EU-medlemskap -- verka för att få ett
EU-organ lokaliserat till Stockholm. I yrkande 12 föreslås att
regeringen aktualiserar denna fråga med berörda
EU-institutioner.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige och Europeiska unionens
medlemsstater i allt väsentligt har kommit överens om villkoren
för Sveriges inträde som medlem i EU. Det avtal som Sverige och
EU:s medlemsstater har enats om skulle, enligt utskottets
uppfattning, på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna
för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd.
Ett närmare och tätare samarbete i Europa skulle också förbättra
förutsättningarna för Unionens viktigaste strävan -- att säkra
freden och friheten i Europa. Ett medlemskap i EU skulle göra
det möjligt för Sverige att, som likvärdig part, delta i
utformningen av Europas framtid och Europas samarbete med
omvärlden. Utskottet välkomnar att Sverige, genom det resultat
som uppnåtts i förhandlingarna med EU:s medlemsstater, nu har
tagit ett viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt medlemskap
i Europeiska unionen.
Svenska folket skall avgöra frågan om svenskt medlemskap i EU
i en folkomröstning den 13 november 1994.
Som också framkommit tidigare i betänkandet har regering och
riksdag vid upprepade tillfällen deklarerat sin syn på olika
frågor med anknytning till den europeiska integrationsprocessen.
Även många av de frågor som aktualiseras i föreliggande motioner
har behandlats tidigare av utskottet. Det gäller exempelvis
yrkande 1 i motion U508 (fp) om att Sverige som medlem i EU bör
verka för en strikt tillämpning av närhetsprincipen.
Utskottet har tidigare (bet. 1992/93:UU20) funnit det värt att
notera den ökade vikt som Unionen fäster vid denna princip, som
också benämns subsidiaritetsprincipen. Redan i
Maastrichtfördragets inledande artikel A anförs att detta
fördrag " -- -- -- markerar en ny fas i processen mot skapandet
av en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken,
där besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt".
I Maastrichtfördraget, artikel G 3 b, sägs också följande:
På de områden där gemenskapen inte ensam är behörig skall den
i överensstämmelse med närhetsprincipen agera endast om och i
den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund
av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre
kan genomföras av gemenskapen.
Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag.
Närhetsprincipens närmare utformning är föremål för diskussion
inom Unionen. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december
1992 fattades viktiga beslut om tillämpningen av
närhetsprincipen, vilka har välkomnats från svensk sida.
Utskottet vill framhålla att närhetsprincipen bidrar till
respekt för medlemsländernas nationella identitet och till att
säkerställa nationella och lokala myndigheters kompetens.
Utskottet utgår mot denna bakgrund från att motionärens yrkande
kommer att tillmötesgås vid ett svenskt medlemskap i EU.
Med det anförda betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 1
som besvarat.
Vad avser yrkande 2 i motion U508 (fp) angående överförande
av EG/EU:s lagstiftande makt till ett parlament med två kamrar,
anser utskottet att denna fråga är för tidigt väckt. Den kan bli
föremål för diskussion när Sverige inträtt som medlem i Unionen.
Utskottet noterar att frågan studeras intensivt i EU:s
medlemsländer och att den förväntas behandlas vid EU:s
regeringskonferens 1996.
Angående den i sammanhanget betydelsefulla frågan om
medlemsländernas inflytande i EU får utskottet erinra om att
beslutsfattande i Unionen i hög grad bygger på förhandlingar där
man tar hänsyn till alla medlemsstaters intressen. Många frågor
kräver enhällighet. Ministerrådets röstregler gynnar mindre
stater. Dessa röstregler kan inte ändras om inte alla medlemmar
går med på det.
Därmed anser utskottet att motion U508 (fp) yrkande 2
besvarats.
Frågan om offentlighetsprincipens tillämpning, som tas upp i
motionerna U508 (fp) yrkande 4 och U506 (fp), har, i likhet med
andra för förhandlingsarbetet centrala frågor, varit föremål för
fortlöpande samråd inom ramen för EG-delegationens verksamhet.
Delegationen anordnade under 1993 bl.a. en offentlig utfrågning
om offentlighetsprincipen.
Redan när förhandlingarna inleddes i februari 1993
deklarerades från svensk sida i inledningsanförandet att vi
välkomnar den ökade betoning som inom EU läggs vid öppenhet och
insyn samt att Sverige är berett att medverka i arbetet mot
sådan ökad öppenhet:
Denna utveckling (mot ökad öppenhet och insyn inom EG/EU)
ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt
stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande
principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala
principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som
garanterar medborgarna tillgång till information om den
offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en
omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar
den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i
den offentliga förvaltningen, vilket också är viktiga mål för
gemenskapen.
Viktiga beslut om ökad öppenhet inom EU fattades senast vid
ministerrådets möte den 6 december 1993. I samband med de
fortsatta förhandlingarna har regeringen ytterligare markerat
Sveriges avsikt att fortsätta tillämpa offentlighetsprincipen.
Sverige har till anslutningsfördraget fogat en deklaration i
vilken framhålls att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten
för svenska tjänstemän utgör en del av Sveriges
konstitutionella, politiska och kulturella arv.
Utskottet konstaterar att det inom EU inte finns något för
medlemsstaterna gemensamt regelverk för hantering av
sekretessfrågor, varför vi även som EU-medlem kommer att ha
möjlighet att fortsätta tillämpa svensk offentlighets- och
sekretesslagstiftning. Utskottet konstaterar vidare att det
direktiv om skydd för enskilda vid behandling av
personuppgifter, som särskilt nämns i motion U506 (fp), dock
inte varit föremål för diskussion inom ramen för förhandlingarna
enär dessa syftat till att avgöra hur existerande EG-regler
skall tillämpas på och av Sverige. Den svenska inställningen
till direktivförslaget har dock, enligt vad utskottet erfarit,
klargjorts för EU-sidan i andra sammanhang.
Därmed betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 4 samt
motion U506 (fp) besvarade med vad utskottet anfört.
Vad avser den fråga som, från olika utgångspunkter,
aktualiseras i yrkande 6 i motion U508 (fp) samt i yrkandena 2
och 3 i motion U504 (v), nämligen europasamarbetets utrikes- och
säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige, får utskottet
konstatera att denna tidigare har behandlats utförligt av
utskottet, bl.a. i betänkande 1991/92:UU19 och senast i
betänkande 1992/93:UU20. I det svenska inledningsanförandet i
Bryssel i februari 1993 hänvisades bl.a. till utskottets
överväganden i dessa avseenden. I utskottets betänkande
1991/92:UU19 framhölls bland annat följande: "Sveriges militära
alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara
neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."
Sedan år 1970 har EG:s medlemsländer bedrivit ett utrikes- och
säkerhetspolitiskt samarbete i anslutning till Gemenskapen. I
den s.k. Davignonrapporten från 1970 drogs riktlinjerna upp för
det Europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt
samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med
enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt
intresse och samordning av utrikespolitik där så ansågs möjligt
och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar.
Maastrichtöverenskommelsen innebär att det Europeiska
politiska samarbetet (EPS) övergår i en Gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik (GUS). Denna integreras institutionellt med
Gemenskapens övriga verksamhet, men bibehåller särskilda
samråds- och beslutsformer. Unionsfördraget innebär att det
utrikespolitiska samarbetets grundläggande dokument anpassas
till den praxis som utvecklats mellan medlemsländerna under
senare år. Det kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för
Gemenskapens kapacitet att agera i den nya verklighet som vuxit
fram i det europeiska och internationella umgänget.
Europeiska rådet, dvs. medlemsländernas stats- och
regeringschefer, skall enligt Maastrichtfördraget dra upp
riktlinjerna för GUS, den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Fördraget skiljer principiellt på två olika
slags beslut inom detta samarbetsområde. Det finns skäl att här
notera att det i fördraget förekommer fyra olika begrepp för att
beskriva den gemensamma politiken. Dessa är utrikes-, säkerhets-
och försvarspolitik samt gemensamt försvar. Begreppens närmare
definitioner diskuteras bl.a. i utredningen om följderna för
Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli,
resp. inte bli, medlem i Europeiska unionen ("Historiskt
vägval", SOU 1994:8).
Det ena slaget av beslut inom det gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbetet innebär att medlemsstaterna
fastställer en gemensam ståndpunkt vilken därefter skall vara
vägledande för varje lands nationella politik och dess
uppträdande inom internationella organisationer och på
internationella konferenser. Ståndpunkter kan, men behöver inte,
offentliggöras. Sådana beslut fattas av ministerrådet och alltid
med enhällighet.
Det andra slaget av beslut avser s.k. samfällda aktioner. Även
beslut att inleda sådana aktioner fattas av ministerrådet med
enhällighet. Samfällda aktioner kan företas inom hela det område
som betecknas som utrikes- och säkerhetspolitik. Frågor som rör
försvaret är uttryckligen undantagna.
När ministerrådet beslutar om en samfälld aktion skall
aktionen inrymmas inom de riktlinjer som fastställts av
Europeiska rådet. Europeiska rådet handlar alltid i enhällighet.
Enhällighet skall inte bara gälla beslut om tillkomst av en
samfälld aktion, utan också aktionens omfattning, de allmänna
och enskilda mål som Unionen vill uppnå samt tidsfrister och
medel. Varje medlemsstat bibehåller alltså möjligheten att
påverka aktionens omfattning och utformning.
När det så gäller de ytterligare beslut som krävs under
aktionens förlopp sägs att sådana beslut kan fattas med
kvalificerad majoritet, om rådet fattar beslut om detta. Det
sistnämnda beslutet skall tas med enhällighet. Systemet innebär
att varje medlemsstat har ett klart, i sista hand avgörande
inflytande på beslutsfattandet även i detta skede, det s.k.
dubbla vetot.
Den juridiska konstruktionen påminner om det system som enligt
FN-stadgan gäller för beslut i säkerhetsrådet. I alla frågor
utom procedurfrågor krävs där en majoritet av nio av rådets
femton medlemmar, däribland de fem ständiga rådsmedlemmarna. Var
och en av dessa har alltså vetorätt. För beslut i procedurfrågor
räcker det med en majoritet av nio rådsmedlemmar, vilka som
helst. Frågan om ett visst ärende är procedurfråga eller inte
och om vetorätten alltså skall gälla avgörs genom beslut som
skall stödjas av alla de ständiga medlemmarna. I sista hand har
således var och en av dessa möjlighet att, om den så önskar,
hindra varje beslut i rådet ("dubbelt veto").
Inom EPS har det varit, och det kommer säkert även inom GUS
att bli, mycket ovanligt att diskussionen leder fram till
formella omröstningar. Alla frågor förbereds noggrant mellan
medlemsstaterna och det är inte sannolikt att man går till
beslut utan att visshet råder om att alla stöder detta. De
grundläggande besluten om riktlinjerna för det gemensamma
agerandet på dessa områden måste även i framtiden fattas genom
enhällighet mellan medlemsländerna.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUS, omfattar
alla frågor som berör Unionens säkerhet, inbegripet utformningen
på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden
skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt
komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som
kan komma att genomföras om och när medlemsländerna enhälligt så
beslutar.
Vid utformandet av GUS skall, enligt Maastrichtfördraget,
särskild hänsyn tas till vissa medlemsländers speciella karaktär
på det säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall
också respektera de förpliktelser som vissa medlemsländer har i
enlighet med sitt medlemskap i NATO och vara förenlig med den
gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom
atlantalliansen. År 1996 skall ministerrådet, i samband med den
översynskonferens som EU-länderna då inleder, avlägga en rapport
till Europeiska rådet med en utvärdering av de framsteg som har
gjorts och de erfarenheter som har vunnits dittills inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En revidering och
ett fullföljande av bestämmelserna i denna del av
Maastrichtfördraget skulle, förutsatt att enhällighet uppnås,
kunna komma att ske vid konferensen. Någon säkerhet att så blir
fallet föreligger inte. De förändringar av EU:s grundfördrag som
kan bli följden kräver godkännande av medlemsländernas
parlament.
Utskottet konstaterar att den svenska synen på EG/EU:s
strävanden i dessa hänseenden redovisades redan i
öppningsanförandet i förhandlingen den 1 februari 1993:
Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk
säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och
beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar
vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett
parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett
sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma
fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens
nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består
Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att
utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som
med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett
mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som
kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års
översynskonferens. Vi avser inte hindra Europeiska unionens
utveckling på vägen mot detta mål.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det
säkerhetspolitiska läget i Europa för närvarande har karaktären
av en övergångsordning. Framtida roller och arbetsfördelningen
mellan existerande organisationer -- EG, NATO, ESK, PFP m.fl. --
och de samarbetsformer som håller på att växa fram är långt
ifrån klara. Detta gäller också Västeuropeiska unionens, VEU:s,
framtida förhållande till EU, vilket kommer att diskuteras vid
EU-staternas översynskonferens 1996. VEU är ett organ för visst
militärt samarbete mellan sina för närvarande nio medlemmar, de
tolv EU-medlemmarna utom Irland, Grekland och Danmark. Även ett
eventuellt beslut om en förändrad framtida roll för VEU kommer
att kräva enhällighet inom EU.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 1991/92:UU19)
framhållit att det är först vid ett medlemskap i EU som ett
ställningstagande beträffande VEU kan ske för svensk del.
Dessförinnan saknar frågan aktualitet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet kan således konstatera att Maastrichtfördraget
talar om ett gemensamt försvar som en framtida möjlighet. Det
innebär dock att ett medlemskap i EU inte förpliktigar Sverige
till något militärt samarbete. Vår militära alliansfrihet
består. Ett gemensamt EU-försvar eller omvandlingen av EU till
en militär allians skulle kräva enhällighet mellan
medlemsländerna och godkännande av samtliga länders parlament,
inkl. den svenska riksdagen.
I ljuset av den redovisade svenska synen på dessa frågor
enades Sverige och EU:s medlemsstater om att beteckna
förhandlingskapitlet om utrikes- och säkerhetspolitiken som
oproblematiskt vid ministermötet den 21 december 1993. I ett
gemensamt uttalande denna dag bekräftades kandidatländernas --
förutom Sverige även Österrike, Norge och Finland -- positioner
samtidigt som vikten betonades av en effektiv och väl
sammanhållen utrikespolitik med utgångspunkt i
Maastrichtfördraget. Kandidatländerna inbjuds också att delta i
utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
redan i en interimsfas, fram till dess att medlemskapet träder i
kraft. Utskottet konstaterar att det från svensk sida har
välkomnats att parterna är ense om hur samarbetet på detta
område nu skall utformas.
Därmed betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 6 samt
U504 (v) yrkandena 2--3 som besvarade.
Utskottet delar till fullo motionärens övergripande önskemål
i motion U508 (fp) (yrkande 15) om att Sverige i EU skall verka
för att Unionen skall bli öppnare och mer solidarisk mot
omvärlden. Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU
kommer att fortsätta arbetet för att få till stånd globalt ökad
frihandel och föra en biståndspolitik baserad på generositet.
Det är också angeläget att Unionens medlemsländer gemensamt och
i generös anda kan hantera flykting- och migrationsfrågorna.
Den svenska inställningen i dessa frågor redovisades vid
inledningen av förhandlingarna om medlemskap i EU och har
därefter vid upprepade tillfällen markerats under
förhandlingarnas gång.
EG/EU:s centrala roll för utvecklingen av ett brett
alleuropeiskt samarbete kan sägas ha bekräftats bl.a. av de s.k.
Europaavtal som EG har ingått med Polen, Ungern, Tjeckien,
Slovakien, Rumänien och Bulgarien. Denna form av
associationsavtal, som är av en karaktär som EG inte tidigare
tillämpat, innehåller förutom fri handel med industriprodukter
och lättnader i handeln med jordbruksvaror också
överenskommelser om politisk dialog, arbetskraftens rörlighet,
industriellt och tekniskt samarbete, kulturutbyte, m.m. EG/EU
förhandlar även om ett s.k. partnerskapsavtal med Ryssland och
har inlett förhandlingar om frihandelsavtal med de baltiska
staterna. Frihandelsavtalen med Baltikum beräknas kunna träda i
kraft den 1 januari 1995.
Frågor som rör handel och samarbete med länderna i Central-
och Östeuropa behandlas också i avsnitt 2.1. nedan i detta
betänkande. Flykting- och asylpolitiken behandlas i betänkandets
avsnitt 2.5.
Därmed får motion U508 (fp) yrkande 15 anses besvarat.
I motion U504 (v) yrkande 1 begärs en utvärdering, efter ett
eventuellt nej i folkomröstningen, av EES-avtalets sätt att
fungera samt att initiativ tas till förändringar av avtalet. I
motionens yrkande 4 föreslås att alternativ utvecklas på den
ekonomiska politikens område efter ett eventuellt nej i den
kommande folkomröstningen.
Utskottet vill inte föregripa utgången av den kommande
folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU. Rent allmänt kan
dock konstateras att fem av de statliga
EG/EU-konsekvensutredningarna också belyser EES-avtalets
konsekvenser för Sverige ("Sverige och Europa, en
samhällsekonomisk konsekvensanalys" (SOU 1994:6), "EU, EES och
miljön" (SOU 1994:7), "Suveränitet och demokrati" (SOU 1994:12),
"Kommunerna, landstingen och Europa" (SOU 1994:2) samt "EG,
kvinnorna och välfärden" (SOU 1993:117)).
En slutsats som dras i den samhällsekonomiska
konsekvensanalysen (SOU 1994:6) är att ett medlemskap i EU vore
fördelaktigt på sikt för Sverige, jämfört med om vårt land
skulle fortsätta Europasamarbetet enbart inom EES-avtalets ram.
I utredningen framhålls att ett medlemskap skiljer sig från
EES-avtalet i två viktiga avseenden: 1) Den totala
investeringsvolymen kan väntas öka i både varu- och
tjänsteproducerande företag. Uppsvinget kan på kort sikt bli
betydande och sprider sig genom s.k. multiplikatoreffekter ut i
andra delar av ekonomin. 2) Investeringarna får en annan
riktning. Ett EU-medlemskap kan betyda mer specialiserade
investeringar, en större andel huvudkontor med
forskningsavdelningar i Sverige, en högre produktivitet, ett
större förädlingsvärde, starkare tillväxt och bättre
lönebetalningsförmåga. Utredningens slutsats är att svensk
ekonomi därmed kan få bestående effekter i form av högre
tillväxt och ökat välstånd.
Fler av utredningens slutsatser refereras i senare avsnitt av
betänkandet.
Därmed får motion U504 (v) yrkandena 1 och 4 anses besvarade.
I motion U510 (s) framhålls behovet av att stimulera och
stödja folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet.
Utskottets bedömning är att motionärens uppfattning ligger väl i
linje med de svenska intentionerna på detta område. Utskottet
noterar att regeringen hösten 1993 tillsatt den s.k. beredningen
för främjande av den ideella sektorns utveckling. Beredningen,
som skall arbeta under tre år och har civilminister Davidson som
ordförande, förväntas lämna en första rapport under våren 1994.
Enligt vad utskottet erfarit är det beredningens avsikt att
bl.a. på olika sätt belysa de områden på vilka den ideella
sektorn -- folkrörelser, föreningar, kooperativ och enskilda --
kan komplettera statens och kommunernas arbete.
Utskottet anser det angeläget att på olika sätt stimulera
folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet. Utskottet
utgår från att detta synsätt uppmärksammas inom ramen för
beredningens fortsatta arbete.
Därmed betraktar utskottet motion U510 (s) som besvarad.
Frågan om att få ett EU-organ etablerat i Sverige (motion
A456 (s) yrkande 12) kan aktualiseras först när Sverige blivit
medlem i EU. Utskottet delar motionärens bedömning att en dylik
lokalisering vore eftersträvansvärd. Mot bakgrund av att det
nyligen skett en omfattande fördelning av EU-organ torde den
svenska målsättningen härvidlag inte desto mindre få
karaktäriseras som långsiktig.
Med det anförda anser utskottet motion A456 (s) yrkande 12
besvarat.
2. Särskilda ämnesområden
2.1. Biståndssamarbete, frihandel
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) anförs att det är av central betydelse att
en ny säkerhetsordning kan byggas i Europa för att värna och
främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingen i
Östeuropa och den roll Förenta staterna kommer att spela för
Europas säkerhet är enligt motionen av avgörande betydelse för
valet av framtida säkerhetsordning. Som medlem i EU föreslås
Sverige verka för ökat stöd till och samarbete med Central- och
Östeuropa (yrkande 5).
I motion U509 (fp) begärs att Sverige som medlem i EU skall
verka för en allmän liberalisering av handeln mellan EG/EU och
länderna i Central- och Östeuropa, inkl. staterna i det f.d.
Sovjetunionen. I motion U512 (fp) yrkande 2 anförs att Sverige
inte bör acceptera att EG/EU:s framtida frihandelsavtal med de
baltiska staterna blir mindre generösa än de frihandelsavtal som
Sverige hittills haft med dessa länder. I motion U809 (v)
yrkande 5 föreslås att de handelsavtal som träffas mellan EU och
EFTA och ett antal central- och östeuropeiska länder skall
innehålla möjligheter till asymmetriska arrangemang så att
svagare länder har möjlighet att under en övergångstid skydda
uppbyggnaden av sin egen konkurrenskraft.
I motion U512 (fp) sägs vidare att en konsekvens av svenskt
medlemskap i EU skulle kunna bli att Sverige temporärt tvingades
återinföra kvoter för tekoprodukter. Motionärerna föreslår, för
att undvika en sådan situation, att Sverige bör få en
övergångsperiod beträffande tekokvoterna gentemot Central- och
Östeuropa vid ett framtida inträde i EU (yrkande 1).
Utskottets överväganden
I flera motioner framhålls att en friare handel kan spela en
viktig roll för att utveckla länderna i Central- och Östeuropa,
inkl. staterna i Oberoende staters samvälde, OSS. Utskottet
delar denna bedömning. Sverige har också aktivt verkat för att
få till stånd en sådan utveckling. Här kan exempelvis nämnas de
frihandelsavtal som EFTA-länderna har ingått med sex central-
och östeuropeiska länder -- Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien,
Rumänien samt Bulgarien -- dvs. samma länder som EG/EU ingått
s.k. Europaavtal med. Dessa EFTA-avtal är asymmetriska;
EFTA-länderna avvecklar sina tullar i snabbare takt än motsidan.
De tillgodoser således de synpunkter som framförs i bl.a. motion
U809 (v).
Trots att EFTA:s och EG:s avtal inrymmer vissa temporära
begränsningar inom några s.k. känsliga områden anser utskottet
att avtalen måste ses som ett viktigt steg på vägen mot
frihandel. Det svenska engagemanget för att vid ett
EU-medlemskap kunna bevara frihandeln med t.ex. Baltikum har
enligt utskottets bedömning även varit bidragande till att
förhandlingar om frihandel inletts mellan EG/EU och dessa
länder.
Resultatet av medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige och EU
innebär att Sverige vid ett medlemskap får behålla nuvarande
frihandelsavtal med de baltiska staterna till dess att EG/EU har
ingått egna frihandelsavtal med Baltikum. Utskottet noterar att
EU har påskyndat och tidigarelagt sina egna förberedelser för
frihandelsavtal med de baltiska staterna för att tillgodose de
nordiska länderna krav på att bibehålla frihandeln med dessa
stater. Enligt vad utskottet har erfarit räknar EG/EU med att
avtalen skall träda i kraft den 1 januari 1995. Sverige kommer
att följa dessa förhandlingar och ges möjligheter att lämna
synpunkter. De skillnader som eventuellt kan uppstå mellan våra
nuvarande frihandelsavtal och EG/EU:s kommande frihandelsavtal
kommer enligt utskottets uppfattning mer än väl att uppvägas av
att de baltiska länderna redan den 1 januari 1995 kommer att få
tillgång till hela EG-marknaden.
Mot bakgrund av yrkandet i motion U508 (fp) om ökat stöd till
och samarbete med Central- och Östeuropa konstaterar utskottet
att näringslivet i dessa länder kan stödjas också på många olika
andra sätt. I Sverige har Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd, SwedeCorp, till uppgift att främja och
direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i denna
region. Via Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS) och även andra myndigheter stöds projekt som
avser utbildning i företagsledning, småföretagsekonomi m.m.,
vilka enligt utskottets uppfattning också kan förbättra
konkurrensförmågan och marknadskunskapen i mottagarländerna.
Sveriges samarbete med de baltiska staterna och länderna i
Central- och Östeuropa behandlas utförligare i betänkande
1993/94:UU16.
I motion U512 (fp) yrkande 1 aktualiseras frågan om EG/EU:s
kvotsystem för importen av tekoprodukter. Utskottet får därvid
anföra följande:
Sverige kommer vid ett medlemskap i EU att omfattas av EG:s
gemensamma handelspolitik. På tekoområdet innebär detta bl.a.
deltagande i EG:s kvotsystem för importen av tekoprodukter. EG:s
tekokvoter kommer vid ett svenskt medlemskap att räknas upp så
att hänsyn tas till det existerande handelsmönstret mellan
Sverige och våra leverantörsländer vad gäller såväl volym som
varukategorier. Samtidigt kommer tullarna på tekoprodukter att
sänkas eftersom EG har lägre genomsnittlig tullnivå för
tekoprodukter än Sverige.
Självfallet hade en förhandlingslösning varit att föredra som
skulle ha inneburit att Sverige helt hade kunnat stå utanför
EG:s kvotbegränsningar för tekoprodukter i avvaktan på att dessa
enligt Uruguayöverenskommelsen i GATT avveckas under en
tioårsperiod fram till år 2005. Detta visade sig dess värre inte
möjligt eftersom det skulle innebära ett alltför stort ingrepp
såväl i den yttre handelspolitiken som i den inre marknaden
sedan gränskontrollerna avskaffats.
EG:s kvoter upphör 1997 gentemot de fyra s.k.
Visegradsländerna (Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien) och
1998 gentemot Bulgarien och Rumänien. Under åren fram till
avvecklingen kommer dessa kvoter att ökas successivt och
dessutom räknas upp med hänsyn till de nya medlemsländernas
import. Detta gör att kvotsystemet gentemot länderna i Central-
och Östeuropa i realiteten snabbt kommer att minska i betydelse.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U508 (fp)
yrkande 5, U509 (fp), U512 (fp) yrkandena 1 och 2 samt U809 (v)
yrkande 5 som besvarade.
2.2. Miljöfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) framhålls att miljöförstöringen inte känner
gränser. Genom sin möjlighet att fatta bindande och överstatliga
beslut är EU särskilt lämpad för miljösamarbete, anser
motionärerna. I yrkande 11 begärs att Sverige som medlem i EU
skall verka för en kraftfull politik beträffande de
gränsöverskridande miljöproblemen. I yrkande 12 föreslås att
Sverige som medlem i EU skall verka för ökad användning av
ekonomiska styrmedel i syfte att miljöanpassa konsumtion och
produktion samt för att hindra miljöskadliga utsläpp.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat
miljöfrågorna generellt och i anslutning till den europeiska
integrationsprocessen (bl.a. i bet. 1992/93:UU20). Utskottet har
bl.a. i yttranden till jordbruksutskottet (1992/93:UU2y samt
1993/94:UU5y) framhållit betydelsen av att de åtaganden som
gjordes vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro i juni 1992 (UNCED) verkligen följs upp och
förverkligas, såväl nationellt som internationellt. Utskottet
anser följaktligen att de frågor som tas upp i den aktuella
motionen, U508 (fp), är synnerligen angelägna.
Utskottet konstaterar att utgångspunkten i förhandlingarna om
svenskt medlemskap i EU har varit att högsta tillämpade
ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn
tagits på allvar bekräftades när EG i sitt yttrande över den
svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem
förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett
ökat miljömedvetande inom gemenskapen.
Ett svenskt medlemskap i EU kommer i stor utsträckning att
grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för
EES-avtalet. I detta ingår en stor del av EG:s miljöregler.
Endast ett begränsat antal områden tillkommer. Detta gäller
bl.a. regler om kvaliteten på badvatten, skydd av
utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet och strålskyddsfrågor
för att nämna några viktiga områden.
Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 1992/93:255
redovisat inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och
EG. Skrivelsen jämte motioner har behandlats av
jordbruksutskottet (bet. 1993/94:JoU2). Utrikesutskottet har
yttrat sig över skrivelsen i de delar som berör utskottets
beredningsområde (yttrande 1993/94:UU2y). Socialdemokraterna
reserverade sig respektive uttryckte avvikande mening angående
utskottens skrivningar angående inriktningen av det svenska
miljöarbetet inom EES och EG.
I skrivelsen lämnas, på riksdagens önskemål, en redovisning av
inriktningen av det svenska miljöarbetet i ljuset av de nya
förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt
medlemskap i EU. Dokumentet anger tio områden, bl.a. försurning,
fysisk planering, bilavgaser och ekonomiska styrmedel, som
omfattats av den svenska förhandlingsstrategin på miljöområdet.
Av dokumentet framgår att Sverige inte har för avsikt att sänka
sina miljökrav på sådana områden där EG i dag har mindre strikta
regler eller t.ex. lägre utsläppskrav.
I sitt yttrande över skrivelsen framhöll utrikesutskottet
bl.a. vikten av att Sverige inom EG/EU verkar för att
existerande regler skärps när det gäller miljöfrågor av särskild
betydelse, t.ex. försurningsproblemet, avfall, kemikalier,
bilavgaser, mark- och vattenanvändning. Sverige bör vidare
medverka till att de miljöövervakningssystem som byggs upp
nationellt, regionalt och globalt samordnas. Klimatpolitiken och
bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från ett
internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.
Utskottet betonade att de grundläggande principer om företagens
ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i
svensk lagstiftning, tillsammans med försiktighetsprincipen, bör
bli vägledande även inom EG/EU.
Den s.k. Miljökonsekvensutredningen ("EU, EES och miljön", SOU
1994:7) har undersökt i vilken mån Sveriges miljöpolitik
påverkas av ett EU-medlemskap, enbart ett EES-avtal eller som en
följd av ett beslut innebärande att Sverige skulle ställa sig
utanför såväl EES som EU. Utredningens slutsats är att Sverige
har störst möjlighet att påverka EU:s regler som medlem. Hur väl
Sverige lyckas med att driva sin linje i miljöpolitiken avgörs i
första hand av om vi kan presentera goda förslag och samarbeta
med andra länder med likartad syn på miljöfrågorna som Sverige.
Utskottet konstaterar att flertalet av EG/EU:s regler på
miljöområdet är minimikrav. Det innebär att Sverige och andra
medlemsländer kan ha strängare regler om så önskas. I
utredningen påpekas att detta förhållande å andra sidan kan leda
till att medlemsländerna inte tar de gemensamma reglerna på
allvar och att miljöarbetet kan ta längre tid.
På flera områden med konsekvenser för miljön skulle ett
EU-medlemskap kunna få direkt betydelse för Sverige. Detta
gäller exempelvis avfallsområdet, där det finns ett antal olika
förslag till nya EG-regler. EG-kommissionen har förordat
harmoniserade regler, vilket skulle innebära att enskilda länder
inte kan införa lindrigare eller strängare bestämmelser. Enligt
artikel 100 a i Romfördraget skall EG-kommissionen i sina
förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för
miljöskydd. Under vissa förutsättningar ges dock medlemsstater
enligt samma artikel (100 a, punkt 4) möjlighet att tillämpa
strängare miljökrav än de gemensamma även på områden som täcks
av handelsrelaterade rättsakter (den s.k. miljögarantin). Flera
medlemsländer motsätter sig dock harmonisering, och frågan är
ännu inte avgjord. Problemkomplexet berörs utförligare i
Miljökonsekvensutredningen (SOU 1994:7).
Den överenskommelse som framförhandlats mellan Sverige och
EG/EU innebär i korthet för de delar av kemikalieområdet där
Sverige har strängare regler, att Sverige kan behålla sina
nuvarande regler under den fyraårsperiod under vilken
gemenskapen skall se över sin lagstiftning. I en gemensam
förklaring som binder samtliga parter anges att denna översyn
skall avslutas under fyraårsperioden. Vidare anges syftet för
översynen, nämligen bibehållande av kandidatländernas
skyddsnormer. Detta innebär att översynen kommer att inriktas på
en anpassning av gällande EG-regler till en högre gemensam
skyddsnivå med utgångspunkt i bl.a. EU:s ambitiösa
miljöhandlingsprogram. Som ny EU-medlem skulle Sverige delta
fullt ut i såväl översynen som beslutet. Skulle översynen av
någon anledning inte leda till önskat resultat befinner sig
Sverige just i den situation som avses i Romfördragets artikel
100 a, punkt 4. Den s.k. miljögarantin kan då åberopas. I den
gemensamma förklaringen bekräftas att hela EG:s regelverk, dvs.
även artikel 100 a, punkt 4, är tillämpligt vid
övergångsperiodens slut.
Maastrichtavtalet innebär en utvidgning av miljösamarbetet
till att innefatta också fysisk planering samt mark- och
vattenanvändning i tätorter och på landsbygden. Detta är frågor
som enligt utskottets uppfattning med fördel kan diskuteras och
samordnas över nationsgränserna utan att för den skull ställa
krav på ett gemensamt regelsystem.
Inom EG pågår ett arbete med att utveckla nya styrmedel inom
miljöpolitiken. EG-regler om miljöavgifter och miljöskatter
finns i dag bara på ett fåtal områden och är i allmänhet
utformade så att en lägsta nivå för avgiften föreskrivs.
Utskottet noterar att Miljökonsekvensutredningen framhåller den
politiska vilja som finns inom EU för arbetet med att utveckla
dessa styrmedel och utredningens bedömning att EFTA-ländernas
inträde i EU kommer att förbättra möjligheterna att föra en mer
framsynt miljöpolitik. I EG:s s.k. femte miljöhandlingsprogram
framhålls fysisk planering som ett viktigt styrmedel för att
uppnå miljöpolitiska mål. Betydelsen av samarbetet och
erfarenhetsutbytet på detta område kan därför komma att öka.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U508 yrkandena
11 och 12 som besvarade.
2.3. Regionalpolitik. Jordbruksfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) hävdas att jordbrukspolitiken är en av EU:s
svagaste sidor. Drygt 60 % av den gemensamma budgeten uppges gå
till jordbruksstöd. Politiken har enligt motionärerna bidragit
till stark belastning på miljön. Som medlem i EU bör Sverige,
enligt motionens yrkande 13, verka för en avreglering av den
gemensamma jordbrukspolitiken och en ökad frihandel av
jordbruksprodukter. Motionärerna begär också -- i yrkande 14 --
att Sverige som EU-medlem skall fortsätta att driva en egen
nationell regionalpolitik i syfte att utjämna de nackdelar som
betingas av vårt lands geografiska karaktär och belägenhet, dvs.
gles befolkningstäthet, långa avstånd och ett kallt klimat.
I motion U503 (kds) anförs att regeringens mål är att anpassa
svenskt jordbruk så att Sverige vid integrationen med EU skall
uppnå så stora positiva samhällseffekter som möjligt. I syfte
att lindra de ekonomiska konsekvenserna av övergången förhandlar
regeringen om en infasning av det svenska bidraget till EU.
Motionärerna anser att regeringen inte bör tillåta en
förhandlingskonstruktion i slutförhandlingarna med EG/EU som
skulle innebära att en eventuell svensk infasning av
budgetkostnaderna endast skulle komma att accepteras av EG/EU på
villkor att jordbruksstödet från EG till Sverige också skulle
infasas stegvis. En sådan lösning skulle nämligen enligt
motionärerna få oacceptabla konsekvenser för det svenska
jordbruket. I motionens yrkande 2 begärs att den svenska
jordbruksnäringen omedelbart och fullständigt skall integreras
med EU i samband med ett svenskt medlemskap i Unionen.
I motion U511 (c) betonas den gotländska sockernäringens
regionala betydelse i ljuset av öns begränsade tillgång på
alternativa arbetstillfällen. I yrkande 1 framhålls som
angeläget att regeringarna i förhandlingarna om ett
EU-medlemskap skall lyckas nå ett resultat som säkerställer
fortsatt sockerproduktion på Gotland i minst den omfattning som
sker för närvarande.
Utskottets överväganden
De regional- och jordbrukspolitiska frågorna tillhör de
områden som ägnats synnerligen stort utrymme i förhandlingarna
om svenskt medlemskap i EU. Utskottet har inte möjlighet att här
gå in i detalj i den komplicerade materia som dessa frågor
innefattar. Utskottet kan allmänt sett konstatera att flertalet
av de aktuella yrkandena ligger väl i linje med de målsättningar
Sverige har haft i förhandlingarna på detta område.
EU:s gemensamma regelverk påverkar regionalpolitiken i Sverige
på två sätt: 1) De gemensamma reglerna för statsstöd anger
ramarna för Sveriges regionalpolitiska företagsstöd. Dessa
regler gäller redan genom EES-avtalet. 2) Reglerna för
strukturfonderna avgör återflödet för regional- och
strukturpolitiska ändamål i utsatta områden från gemenskapens
budget.
Från svensk sida har under förhandlingarna framhållits att
EU:s traditionella kriterier för att utse områden som är
berättigade till stöd inte är tillämpliga på de svenska problem
som förorsakas av gles befolkning, långa avstånd, små lokala
marknader och kallt klimat. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att Sverige har fått gehör för dessa
synpunkter, vilket bl.a. innebär att befolkningstäthet har
överenskommits som likvärdigt kriterium beträffande såväl den
nationella som den gemensamma politiken.
Utskottet noterar vidare att den svenska målsättningen att få
klartecken för ett stödområde av samma omfattning som i dag och
att kunna bedriva en fortsatt ambitiös regionalpolitik med de
instrument -- lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag,
sysselsättningsbidrag, nedsatta socialavgifter och transportstöd
-- som används i dag, avses tillgodoses i en skriftväxling
mellan Sverige och kommissionen.
Vad gäller strukturfonderna konstaterar utskottet att Unionen
infört ett nytt s.k. Mål 6, vilket skräddarsytts för områden som
karaktäriseras av gles befolkning. Mål 6-områden skall vara
sammanhängande, med en befolkningstäthet på högst åtta invånare
per kvadratkilometer. I det område som definierats som Mål
6-område bor 450 000 invånare eller 5,2 % av Sveriges
befolkning. Bidraget från EU innebär att området kommer att
tillföras nästan 2 miljarder kronor från EU:s budget under
femårsperioden 1995--1999. Sverige kommer vidare att få
strukturfondsstöd till vissa utsatta områden i olika delar av
landet samt stöd för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det
sammanlagda stödet från EU:s strukturfonder beräknas enligt
uppgift till 2,4 miljarder kronor 1995.
Vad avser budgetbidraget, som aktualiseras i motion U503
(kds), konstaterar utskottet att Sverige har nått en
överenskommelse med EU om en infasning av det svenska bidraget
över fyra år. Varje EU-lands bruttobidrag beräknas på ett knippe
skattebaser (momsbasen, bruttonationalinkomsten, importen) som
alla har det gemensamt att de avspeglar landets ekonomiska
standard. I metoden för beräkning av bruttobidraget finns med
andra ord en fördelningspolitisk grundprincip om skatt efter
bärkraft: rika länder betalar mer än fattiga länder.
Sveriges bruttobidrag för 1995 skulle utan infasning vara ca
18,3 miljarder kronor. Infasningen är totalt över fyra år värd
ca 9,3 miljarder kronor (1 027 miljoner ecu). Utlagt över dessa
fyra år uppgår infasningsbeloppen till 4,4, 3,9, 0,7 resp. 0,3
miljarder kronor. Sverige har viss frihet att lägga ut
totalbeloppet enligt egna önskemål med hänsyn till den
ekonomiska utvecklingen och till att Sverige med viss marginal
aldrig skall vara en ekonomisk börda för övriga medlemsländer.
Det återflöde som skulle komma Sverige till del vid ett
EU-medlemskap skulle inte i huvudsak gå direkt till den svenska
statsbudgeten, men kommer ändå -- främst via jordbruket,
strukturfonderna, de gemensamma programmen och
utvecklingsbiståndet -- att påverka statsbudgeten genom att öka
eller minska utgifter som staten annars skulle ha haft. Den
beräknade belastningen på statsbudgeten, dvs. bruttobidraget
minus återflödet och infasningsbeloppet, uppgår till 9 miljarder
kronor 1995 och 11--12 miljarder 1996.
Utgångspunkten för de svenska jordbruksförhandlingarna med EU
har varit att Sverige skall delta i EU:s gemensamma jordbruks-
och fiskepolitik från första dagen av ett medlemskap. Utskottet
konstaterar att detta mål har uppfyllts.
Stödet till jordbruket i norra Sverige kommer att utgå på
minst nuvarande nivå i form av en ny kombination av olika stöd.
Till Norrlandsjordbruket betalas i dag ut 971 miljoner kronor.
Stödet är differentierat i stödområdena 1--4.
Det totala beloppet för miljöstöd till Sverige skall kunna
uppgå till 165 miljoner ecu, dvs. ca 1,8 miljarder kronor. Till
detta skall läggas en motsvarande svensk medfinansiering. Stöden
till jordbruken i norra Sverige kommer att utformas med en stark
knytning till produktionen, så att denna upprätthålls.
Förhandlingsresultaten med EU innebär även att stora delar av
skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige, inkl.
Gotland, skall anses som mindre gynnade områden och därmed få
stöd. De framförhandlade produktionskvoterna innebär att Sverige
kommer att kunna producera spannmål, mjölk, socker och nötkött
på ungefär nuvarande nivå. Vad gäller sockerproduktionen, som
tas upp i motion U511 (c), kommer Sverige att få en kvot på
370 000 ton socker. Denna kvot ligger över den normalt
kontrakterade produktionen i Sverige.
Med det anförda betraktar utskottet motionerna U508 (fp)
yrkandena 13 och 14, U503 (kds) yrkande 2 samt U511 (c) yrkande
1 som besvarade.
2.4. Sociala frågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) anförs att arbetet för jämställdhet i
Europa vinner på att Sverige och övriga nordiska länder deltar i
EU-samarbetet. På detta område sägs Sverige ha mycket att
tillföra. I motionens yrkande 10 begärs att riksdagen skall göra
ett tillkännagivande angående vikten av att Sverige som medlem i
EU verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela
Unionen.
Motion U501 (s) tar upp EG/EU-frågor ur handikappolitisk
synvinkel. I motionen anförs att Sverige i förhållande till
andra länder varit framgångsrikt på detta område. Med den
generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat
handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en
offensiv handikappolitik, anser motionärerna. En bidragande
orsak har varit att det i Sverige finns en levande folkrörelse,
handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och
påverkar samhällsutvecklingen. I motionens yrkande 1 framhålls
vikten av att grunderna för den svenska handikappolitiken
bibehålls vid ett eventuellt medlemskap i EU. I motionens
yrkande 2 begärs att regeringen i förhandlingsarbetet med EU
aktivt driver frågor av betydelse för funktionshindrade. Inför
folkomröstningen om EG/EU är det av största vikt att varje
svensk medborgare kan sätta sig in i frågan om ett svenskt
EU-medlemskap. I motionens yrkande 3 begärs att särskilda
åtgärder vidtas för att göra informationen om EU tillgänglig för
alla grupper i det svenska samhället, t.ex. i form av lättlästa
versioner för förståndshandikappade, på teckenspråk för
hörselskadade och på punktskrift för synskadade.
I yrkande 9 i motion U508 (fp) begärs att Sverige i EU skall
verka för ett bibehållet alkoholmonopol för Systembolaget AB.
Den mjukare attityd till narkotika som man kan finna på sina
håll utanför Sverige skall bekämpas, anförs det i motion U508
(fp). Medlemskap i EU ökar förutsättningarna till samarbete för
att stoppa narkotikan vid och innanför EG:s gränser. I yrkande 8
begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en effektiv
narkotikabekämpning.
En ambitiös socialpolitik förutsätter en stark ekonomisk bas
och främjas därför av europeisk integration, framhålls det i
motion U508 (fp). Inom EU har arbetsmarknadsfrågorna fått
betydligt högre prioritet än tidigare, och nu utformas en
gemensam strategi för tillväxt och jobb. I yrkande 7 begärs att
Sverige som medlem i EU skall driva en aktiv politik i kampen
mot arbetslösheten.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare -- senast i betänkande 1992/93:UU20 --
framhållit vikten av att det parallellt med skapandet av en
gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt
skyddsnät. Ansträngningarna inom EG/EU med att stärka samarbetet
på den sociala dimensionens område beskrevs kortfattat i nämnda
betänkande.
Utskottet vill här framhålla att Sverige under
medlemskapsförhandlingarna markerat sin avsikt att vara
pådrivande i dessa ansträngningar. Det är enligt utskottet
angeläget att ett utvidgat ekonomiskt samarbete på europeisk
nivå även åtföljs av framsteg vad avser den sociala dimensionen.
Utskottet konstaterar att den generella social- och
familjepolitiken inom EU till övervägande del är en fråga för de
nationella regeringarna. Enligt närhetsprincipen skall man inte
på gemenskapsnivå reglera sådant som lika bra eller bättre kan
lösas nationellt.
Utskottet finner det naturligt -- apropå motion U508 (fp)
yrkande 10 -- att bl.a. jämställdhetsfrågorna ägnas ökat
intresse i Unionen. Jämställdhetsfrågorna har utförligt belysts
i Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden" (SOU
1993:117).
Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett
viktigt mål i Sverige. Svensk jämställdhetspolitik på 1990-talet
skall bl.a. syfta till (enligt prop. 1987/88:105) att ge
kvinnor och män samma rättigheter och skyldigheter inom alla
väsentliga områden i livet. Det betyder rätt till arbete och
försörjning, ett delat ansvar för barn och hemarbete samt att
båda könen skall ha samma möjligheter att engagera sig i
politiska, fackliga och andra gemensamma angelägenheter.
Jämfört med EU-länderna som grupp ligger Sverige långt framme
vad gäller jämställdhet mellan könen, anges det i
Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden". Under
medlemskapsförhandlingarna har från svensk sida kontinuerligt
framhållits att det är Sveriges bestämda strävan att bidra till
den fortsatta utvecklingen av Unionens politik på detta område.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige och övriga
nordiska länder har viktiga erfarenheter och kunskaper att
tillföra jämställdhetsarbetet i Europa. Enligt vad utskottet
erfarit visar också många av EU:s medlemsländer, liksom
EG-kommissionen, betydande intresse för svenska erfarenheter och
lösningar på jämställdhetsområdet. Enligt utskottets uppfattning
bör Sverige vid ett medlemskap i EU aktivt fortsätta att verka
för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela Unionen.
Därmed får motion U508 (fp) yrkande 10 anses besvarat.
I enlighet med vad som framhållits under
medlemskapsförhandlingarna med EU är det Sveriges avsikt att
aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av Unionens arbete
för att förbättra de handikappades situation. Samarbetet inom EU
på det sociala området utgörs i stor utsträckning av program-
och projektverksamhet.
Även många åtgärder som Unionen vidtar på andra områden kan
givetvis vara av betydelse för handikappfrågorna, t.ex. EG:s
hissdirektiv som berörs i motion U501 (s). Enligt vad utskottet
inhämtat hanteras dessa frågor i EFTA av en s.k.
maskinexpertgrupp. I denna deltar från svensk sida
representanter från Arbetarskyddsstyrelsen och Kommerskollegium.
Inom EU är hanteringen av dessa frågor föremål för pågående
behandling. Från svensk sida har vid flera tillfällen framförts
vikten av att handikappfrågorna beaktas vid utformningen av
direktivens innehåll. Målsättningen bör enligt utskottet
självfallet vara att söka uppnå en lösning som i största möjliga
utsträckning tillgodoser de svenska ståndpunkterna i dessa
avseenden.
Enligt vad utskottet inhämtat har EG-kommissionen utsett
svenska Handikappinstitutet att leda en stor europeisk utredning
om handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med
funktionshinder. Handikappinstitutet har också utsetts att
fungera som sekretariat för ett standardiseringsarbete som
gäller tekniska hjälpmedel. Det finns alltså enligt vad
utskottet inhämtat stora möjligheter för Sverige att påverka och
bevaka utvecklingen på området.
Sverige deltar i EG/EU-samarbetet även på andra relaterade
områden. Det gäller t.ex. Heliosprogrammet, Handicapped People
in the European Community Living Independently in an Open
Society. Målsättningen för fortsättningen, Helios II, är
funktionell anpassning, integration inom utbildningen,
yrkesutbildning, arbetsrehabilitering, ekonomisk och social
integration samt ett självständigt liv för personer med
funktionsnedsättning. Förhandlingar pågår med EU om ett svenskt
deltagande i Helios II.
Utskottet noterar att Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och
välfärden" (SOU 1993:117) även belyser frågan om på vilka sätt
villkoren för personer med funktionshinder påverkas av ett
EG/EU-medlemskap.
När det gäller informationsinsatser för personer med
funktionshinder noterar utskottet att Sekretariatet för
Europainformation har täta kontakter med
handikapporganisationerna. Broschyrerna "EG EES EU -- Inför
folkomröstningen" samt "Sverige i EES" har givits ut i
punktskrift och på ljudkassett. Under 1993 utgavs de 20 första
faktabladen i serien Kort om EG, och även dessa finns numera
inlästa på ljudkassett. Även de faktablad som kommer att
produceras under 1994 liksom nyhetsbrevet Inför folkomröstningen
kommer att läsas in på kassett. Vidare noterar utskottet att
broschyren "EG EES EU -- Inför folkomröstningen" har omarbetats
till en s.k. lättläst version för att finnas tillgänglig för
bl.a. förståndshandikappade. Även sekretariatets kommande
produktion kommer enligt vad utskottet inhämtat att
kontinuerligt göras tillgängligt för grupper med olika former av
kommunikationshinder.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U501 (s)
yrkandena 1--3 som besvarade.
I motion U508 (fp) yrkande 9 aktualiseras frågan om det
svenska alkoholmonopolet. Utskottet får därvid konstatera att
EG-kommissionen, i egenskap av övervakningsinstitution inom EU,
i skriftväxling med Sverige i denna fråga uttryckt uppfattningen
att Systembolaget inte strider mot EG:s regler förutsatt att det
ej fungerar på ett diskriminerande sätt. Även de klarlägganden
som gjordes vid förhandlingsmötet den 21 december 1993 rörande
monopolfrågan innebär, enligt vad statsrådet Dinkelspiel
framhållit i en interpellationsdebatt i riksdagen den 18
februari i år, en bekräftelse på att det svenska
detaljhandelsmonopolet inte står i strid med EG-rätten.
Överenskommelse mellan Sverige och EU har träffats angående
restriktioner för resandes införsel av alkohol och cigaretter
från andra EU-länder. Frågan skall bli föremål för en översyn
per den 31 december 1996. Övergångsordningen beträffande
resandebestämmelserna förlängs automatiskt vid utgången av 1996
om ministerrådet då inte enhälligt beslutat att den skall
upphöra. Eftersom beslut i rådet måste fattas med enhällighet
har Sverige ett avgörande inflytande över denna fråga.
Utskottet noterar att regeringen i proposition 1993/94:136
lagt fram riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import,
export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker.
Propositionen behandlas av riksdagens socialutskott. I och med
det föreslagna nya systemet avskaffas de nuvarande import-,
export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller
spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett
alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för
tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas. Regeringen
avser senare återkomma till riksdagen med en proposition med de
lagförslag som behövs för införandet av det nya
tillståndssystemet och inrättandet av den nya myndigheten.
Därmed betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 9 som
besvarat.
Narkotikahandeln är ett internationellt problem som berörs i
motion U508 (fp) yrkande 8.
Utskottet konstaterar att Sverige är aktivt pådrivande i det
internationella arbetet, bl.a. inom FN och Europarådet, mot
narkotikahandel och narkotikamissbruk. Sverige hör till de
länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete
mot narkotika. Under år 1993 har Sverige avslutat sitt
medlemskap i FN:s narkotikakommission, men kommer att kvarstanna
i kommissionen som observatör. Utskottet delar självfallet
motionärernas uppfattning om det angelägna i att Sverige, även
som medlem i EU, kommer fortsätta att verka för en effektiv
internationell narkotikabekämpning.
Sverige är medlem i Europarådets samarbetsgrupp i
narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen. Vi har där bidragit
med ekonomiskt stöd till Central- och Östeuropa för att
möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougruppens olika
verksamheter. Ett av de viktigaste arbetsområdena inom
Pompidougruppen är det epidemiologiska området. En metod för
undersökning av skolelevers drogvanor har bl.a. utvecklats.
Metodens praktiska användbarhet kommer att prövas under våren
1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i
ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som
också kommer att samordna arbetet.
Enligt vad utskottet vidare erfarit deltar Sverige även i ett
västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man samordnar
nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot
drogmissbruk. Stockholms universitet har fått regeringens
uppdrag att svara för den svenska samordningen.
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att aktivt
stärka Sveriges roll i det europeiska och internationella
narkotikasamarbetet. Utskottet anser detta samarbete
utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den
pågående europeiska integrationen och de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa.
Med det anförda betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 8
som besvarat.
I motion U508 (fp) yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i
EU skall driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten.
Utskottet har tidigare, bl.a. i betänkande 1992/93:UU20,
behandlat arbetsmarknadsfrågor i ett europaperspektiv och
redogjort för några av de initiativ som tagits inom främst EG,
EFTA och OECD i syfte att skapa ökade förutsättningar för en
aktiv europeisk konjunktur- och arbetsmarknadspolitik med målet
att bekämpa arbetslösheten. Som framkommit bedriver Sverige
redan på det internationella planet en aktiv politik på detta
område. Utskottet konstaterar att dessa ansträngningar görs
utifrån övertygelsen om att gemensamma samordnade insatser över
nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten
framgångsrikt skall kunna bekämpas.
Mycket talar för att denna politik blir mer framgångsrik om
Sverige blir medlem i EU än om Sverige inte blir medlem. I
utredningen "Sverige och Europa, en samhällsekonomisk
konsekvensanalys" (SOU 1994:6) konstateras att Sverige i dag har
en arbetslöshet som ligger på samma eller t.o.m. över de nivåer
som gäller i många EU-länder. Sverige har dock inte drabbats av
lika hög långtidsarbetslöshet. Ytterst är det en fråga om hur
svenska företag och arbetsmarknadsorganisationer klarar pris-,
löne- och kostnadsutvecklingen i Sverige som avgör i vad mån
arbetslöshet och inflation skall kunna begränsas. Ett medlemskap
kommer enligt utredarnas bedömning att skapa förutsättningar för
en tillväxt och reallöneutveckling som underlättar
lönebildningsprocessen.
Vidare konstaterar utredningen att skillnaden mellan
EES-avtalet och ett EU-medlemskap ligger i möjligheten att
attrahera vertikala, dvs. specialiserade, investeringar. Dessa
leder till mer kvalificerade jobb, en högre
produktivitetstillväxt och därmed på sikt en bättre
lönebetalningsförmåga. Enligt utredarna innebär ett
EU-medlemskap att efterfrågan på hög- och specialistutbildade
kan väntas öka som ett resultat av att näringslivsstrukturen går
i riktning mot högre specialisering och av att fler huvudkontor
stannar i Sverige.
Utskottet noterar att det omfattande arbete som gjorts under
1993 inom EG--EFTA och som bl.a. resulterat i en gemensam
strategi för att angripa den ekonomiska krisen och
arbetslösheten fortsätter under 1994. Den vitbok som lagts fram
av EG-kommissionens ordförande Jacques Delors liksom de
europeiska socialdemokraternas program, Sätt Europa i arbete, är
andra exempel på initiativ som tagits på området.
Utskottet utgår givetvis från att Sverige även som medlem i EU
skall fortsätta att driva en aktiv politik i kampen mot
arbetslösheten. Utskottet konstaterar att det står varje
EU-medlemsland fritt att utforma sin egen arbetsmarknadspolitik.
Förutom de regler som rör EU-medborgares frihet att ta
anställning i alla EU-länder bedriver EU ingen gemensam
arbetsmarknadspolitik i strikt mening. Följaktligen skiljer sig
också den förda politiken i olika EU-länder sinsemellan mycket
åt.
Därmed betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 7 som
besvarat.
2.5. Flykting- och asylpolitik
Sammanfattning av motionerna
I motion Sf608 (-) framhålls vikten av att ett alleuropeiskt
godtagbart flyktingsamarbete, där EG ingår, kan utarbetas. I
yrkande 4 begärs att regeringen i förhandlingarna om ett svenskt
medlemskap i EG/EU inte skall göra avkall på Sveriges
möjligheter att även som medlem kunna bedriva en human och
solidarisk flyktingpolitik.
Också i motion Sf622 (v) framhålls nödvändigheten av ett
samarbete om flyktingpolitiken på europeisk nivå. Detta bör
enligt motionärerna ske inom ramen för ESK-samarbetet. I yrkande
6 begärs att regeringen i förhandlingarna med EG/EU inte skall
göra eftergifter beträffande asylsökandes rättssäkerhet.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i allt väsentligt de allmänna bedömningar som
görs i de aktuella motionerna. En aktiv flyktingpolitik
erfordrar en helhetssyn på flyktingproblematiken och kräver
åtgärder riktade både mot de grundproblem som skapar
flyktingströmmarna och en humanitär immigrationsreglering på
nationell nivå. Ett omfattande internationellt samarbete, inom
FN, ESK och andra internationella organ, pågår sedan många år
och är föremål för ständig utveckling. Ett viktigt inslag i
flyktingpolitiken utgörs av biståndsinsatser i områden nära de
regioner varifrån flyktingarna härstammar.
Alla EU:s medlemsländer har tillträtt 1951 års konvention om
flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll från
1967 samt Europakonventionen om skydd av de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna av år 1950. De
mellanstatliga instrument som arbetas fram mellan EU-staterna
har de nämnda konventionerna som utgångspunkt. Detta framgår av
Maastrichtfördraget, vari anges (artiklarna K.1. -- K.2.) att
ett stort antal områden av gemensamt intresse för Unionen, bl.a.
asyl- och invandringspolitiken samt politiken gentemot
medborgare i tredje land, skall behandlas med beaktande av dessa
konventioner, liksom det skydd som medlemsstaterna ger personer
som förföljs av politiska skäl. UNHCR konsulteras fortlöpande.
Utskottet förutsätter att Sverige som medlem av EU fortsatt
kommer att verka för att målsättningarna i dessa konventioner
uppfylls.
I motion Sf622 (v) hänvisas bl.a. till den resolution om
uppenbart ogrundade asylansökningar som antagits av EG/EU:s
invandrarministrar. Denna resolution söker identifiera när en
asylansökan bör anses vara uppenbart ogrundad och rekommenderar
i sådana fall en förenklad handläggning av ärendet.
Handläggningen måste enligt resolutionen dock innehålla de
element som finns föreskrivna i internationell asylrätt, bl.a.
en personlig intervju av behörig tjänsteman. Ett negativt beslut
i första instans skall kunna överklagas. I resolutionen står
vidare inskriven rätten till individuell prövning. Enligt vad
utskottet erfarit stämmer resolutionens riktlinjer väl överens
med internationell asylrätt och svensk praxis på området.
Utskottet noterar att det inom EG/EU pågår ett arbete syftande
till att söka fastställa gemensamma kriterier för att kunna
avgöra när det generellt sett inte föreligger någon risk för
förföljelse i ett land. Aspekter som avses beaktas vid en sådan
bedömning är bl.a. tidigare antal flyktingar från landet, graden
av respekt för mänskliga rättigheter, tillgången på demokratiska
institutioner, landets politiska stabilitet m.m. Dessa
bedömningsgrunder innebär inte att man inom Europeiska unionen
avser frångå rätten till individuell prövning. Unionen har i
dessa sammanhang deklarerat att det alltid är individens
skyddsbehov som skall stå i centrum för prövningen.
Utskottet konstaterar att Sverige som medlem i EU inte kommer
att behöva göra avkall på sina grundläggande värderingar på
detta område. Varje medlemsstat bestämmer t.ex. själv vem som
ges uppehållstillstånd på det egna territoriet. EG/EU-samarbetet
i dessa frågor innebär att beslut grundas på konsensus. I
praktiken innebär detta att samarbetet på detta område kan
uppfattas som mindre omfattande och mindre tvingande till sin
natur än vad fallet är på vissa andra områden.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna Sf608 (-)
yrkande 4 samt Sf622 (v) yrkande 6 som besvarade.
2.6. Forskning och utbildning
Sammanfattning av motionerna
I Vänsterpartiets motion om högskole- och forskningspolitiken
(Ub714) framhålls vikten av att studenterna som grupp finns
representerade i EG:s utvecklings- och utvärderingsgrupper för
utbytesprogram. I EU:s och EFTA:s planerade arbetsgrupp för
utbildnings- och ungdomsfrågor bör studenterna finnas
representerade, anser motionärerna. I yrkande 16 begärs att
regeringen -- särskilt i ljuset av ett avvecklat kårobligatorium
-- driver frågan om studentinflytande i medlemsförhandlingarna
med EU.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att representation i EG:s utvecklings-
och utvärderingsgrupper för utbytesprogram är en fråga för varje
enskilt medlemslands regering.
Redan EES-avtalet har inneburit att möjligheterna för Sverige
att delta i ungdoms- och utbildningssamarbetet inom EG avsevärt
förbättrats. Genom avtalet öppnas EG:s program och institutioner
för svenskt deltagande den 1 januari 1995. Ungdomsprogrammet
Youth for Europe samt vissa andra program öppnades omedelbart
efter EES-avtalets ikraftträdande, dvs. den 1 januari 1994. Då
försvann också alla särregler för EFTA-ländernas deltagande
i forsknings- och högskoleprogrammen Comett och Erasmus. Ett
EU-medlemskap kommer enligt vad utskottet erfarit att innebära
ytterligare fördelar. Bl.a. slipper svenska studenter vid ett
medlemskap de höga avgifter som flera högskolor kräver av
icke-EU-medborgare.
Därmed betraktar utskottet motion Ub714 (v) yrkande 16 som
besvarat.
2.7. Övriga frågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U502 (c) påtalas det som en stor brist att EG sjösatt
sin inre marknad med bl.a. fri rörlighet för kapital utan att ha
motsvarande samarbete på konkurssidan. Situationen gynnar enligt
motionären skatteflykt och undanhållande av egendom. Priset på
krediter drivs också upp, då detta bestäms i beaktande av alla
förekommande risker. Motionen beskriver utförligare läget på den
internationella insolvensrättens område, bl.a. de initiativ som
redan tagits inom exempelvis Europarådet. Enligt motionären bör
den svenska regeringen i förhandlingarna med EG/EU och efter ett
eventuellt medlemskap verka för att en konvention om den
europeiska insolvensrätten arbetas fram inom den europeiska
unionens ram.
I motion U505 (s) framhålls att EG-kommissionen har insett
turismens olika möjligheter att tillgodose sådana behov som
sysselsättning och service i glesbygder. En ökad förståelse
mellan gemenskapens länder skulle enligt motionärerna även ge
ökade möjligheter till ett kulturellt utbyte och bidra positivt
till medlemsländernas ekonomiska utveckling. Mot denna bakgrund
borde Sverige som en del i ett nordiskt rekreationsområde
erhålla aktivt stöd från EG/EU:s strukturfonder för att utveckla
en miljöanpassad turism. Denna uppfattning föreslås riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets överväganden
I motion U502 (c) framhålls bl.a. att svensk lagstiftning inte
kan lösa de problem som kan vara förenade med "internationella"
konkurser. Utskottet finner mot bakgrund av föreliggande yrkande
anledning att något komplettera den bild av situationen på
insolvensrättens område som ges i motionen:
Ett konkursförfarande innebär att en gäldenärs samtliga
borgenärer i ett sammanhang tvångsvis tar i anspråk gäldenärens
samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Huvudsyftet
med förfarandet är att undvika en kapplöpning mellan
borgenärerna och att se till att den förlust som drabbar dem
genom gäldenärens insolvens, bortsett från eventuella
förmånsrätter, drabbar dem jämnt i proportion till deras resp.
fordringar. Att nå detta syfte har emellertid visat sig svårt,
inte minst när gäldenären har tillgångar i flera länder. Det
grundläggande problemet inom den internationella insolvensrätten
är att varje stats maktbefogenheter i princip är begränsade till
statens eget territorium, medan ett välordnat
insolvensförfarande förutsätter ett helhetsgrepp om gäldenärens
ekonomiska situation utan hänsyn till de nationella gränserna.
Några överstatliga organ som är behöriga att genomföra
insolvensförfaranden existerar ännu inte. Ett annat sätt att
åstadkomma det nödvändiga samarbetet mellan stater är genom
internationella konventioner. Sverige har hittills endast
anslutit sig till en konkurskonvention, nämligen den nordiska
konkurskonventionen av år 1933. I övrigt är man hänvisad till
varje enskild stats internationella insolvensrätt. Åtskilliga
viktiga frågor med internationell anknytning har lämnats olösta
eller lösts på ett sätt som inte är tillfredsställande. Varje
land har en benägenhet att vilja tillerkänna sina egna
insolvensförfaranden större verkningar utomlands än vad man är
beredd att tillerkänna motsvarande utländska förfaranden.
Rättsläget är därför inte tillfredsställande, varken i Sverige
eller i andra länder. Detta förhållande kan, som påpekas i
motion U502 (c), utnyttjas av både gäldenärer och borgenärer.
Den nordiska konkurskonventionen införlivades med svensk rätt
genom lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar
egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen
(1934:68) om verkan av konkurs som har inträffat i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Konventionstexen har omarbetats på
senare tid, och i förhållande till Danmark, Finland och Norge
gäller numera lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i
annat nordiskt land och lagen (1981:7) om verkan av konkurs som
inträffat i annat nordiskt land. I förhållande till Island
gäller alltjämt den ursprungliga konventionstexten.
Den nordiska konventionen är en s.k. enkel konvention, dvs.
den reglerar endast frågor om erkännande och verkställighet. En
s.k. dubbel konvention innehåller även bestämmelser som reglerar
domsrätten mellan länderna. Konventionens bestämmelser innebär
att en konkurs som har inletts i ett av länderna omfattar
gäldenärens egendom även i de andra länderna. Konkursen har både
beslags- och hindersverkan i övriga länder. Konventionen
tillämpas endast på s.k. domicilkonkurser.
Vid sidan av den nordiska konkurskonventionen saknas helt
internationella överenskommelser som berör Sverige på detta
område. Den europeiska konventionen den 5 juni 1990 om vissa
internationella aspekter på konkurser har ännu inte tillträtts
av Sverige. I utredningen "Vissa internationella
insolvensfrågor" (SOU 1992:78) föreslås att Sverige tillträder
konventionen. Utredningen har remissbehandlats med ett i
huvudsak positivt utfall. För närvarande pågår inom
Justitiedepartementet arbetet med att införliva konventionen i
svensk rätt. Detta arbete beräknas leda till förslag om
lagstiftning under 1994.
Som påpekas i motion U502 (c) ledde EG:s arbete med en
konkurskonvention i början av 1980-talet inte någon vart. EG har
därefter tillsatt en ad hoc-kommitté med uppgift att utarbeta en
konkurskonvention för medlemsstaterna. Enligt preliminära
uppgifter kommer denna konvention att föreligga för
undertecknande före utgången av 1994. Det har inte varit möjligt
för Sverige att i förhandlingarna om medlemskap i EU verka för
att konventionen får en viss utformning, eftersom dessa enbart
rört existerande lagstiftning. Enligt vad utskottet erfarit ser
regeringen emellertid positivt på det pågående arbetet inom EU.
Utskottet förutsätter att Sverige som medlem i EU kommer att
verka för att främja utvecklingen av den internationella
insolvensrätten.
Därmed betraktar utskottet motion U502 (c) som besvarad.
I anledning av motion U505 (s), angående EU-stöd för
utvecklingen av miljöanpassad turism, får utskottet, som
tidigare i betänkandet, konstatera att förhandlingarna om
EU-medlemskap bl.a. berört frågan om EG:s strukturfonder,
fondernas geografiska mål m.m. Vid ett medlemskap kommer Sverige
att på samma villkor som övriga EU-länder kunna utarbeta planer
och program för insatser inom de olika målområdena och göra
prioriteringar av de åtgärder man anser angelägna inom berörda
regioner.
Inom turistområdet deltar EFTA/EES-länderna i och med
EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 i ett
programsamarbete som tar sin utgångspunkt i en handlingsplan för
att främja turism. EFTA/EES-länderna har samma rättigheter
beträffande handlingsplanen som EU:s medlemmar. För att lämna
förslag till projekt inom ramen för handlingsplanen gäller dock
att minst två länder måste gå ihop, varav det ena måste vara ett
EU-land och det andra kan vara ett EFTA/EES-land.
Utskottet förutsätter att Sverige vid ett medlemskap i EU
kommer att vara pådrivande i det europeiska samarbetet för en
miljöanpassad turism.
Därmed betraktar utskottet motion U505 (s) som besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,
2. beträffande Europaparlamentets reformering
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,
3. beträffande offentlighetsprincipen
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 4 samt
1993/94:U506 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande utrikes- och säkerhetspolitiken
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 6 samt
1993/94:U504 yrkandena 2--3 besvarade med vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
5. beträffande EU:s roll i ett alleuropeiskt samarbete
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 15
besvarat med vad utskottet anfört,
6. beträffande utvärdering av EES-avtalet och alternativ
ekonomisk politik
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U504 yrkandena 1 och 4
besvarade med vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
7. beträffande folkrörelsemedverkan
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U510 besvarad med vad
utskottet anfört,
8. beträffande etablering av EU-organ
att riksdagen förklarar motion 1993/94:A456 yrkande 12
besvarat med vad utskottet anfört,
9. beträffande handeln med bl.a. Central- och Östeuropa
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 5,
1993/94:U509, 1993/94:U512 yrkandena 1--2 samt 1993/94:U809
yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande miljöpolitik
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkandena 11 och
12 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande regional- och jordbrukspolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkandena 13
och 14, 1993/94:U503 yrkande 2 samt 1993/94:U511 yrkande 1
besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande jämställdhet
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 10
besvarat med vad utskottet anfört,
13. beträffande handikappfrågor
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U501 yrkandena 1--3
besvarade med vad utskottet anfört,
14. beträffande alkoholpolitik
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 9 besvarat
med vad utskottet anfört,
15. beträffande narkotikapolitik
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 8 besvarat
med vad utskottet anfört,
16. beträffande arbetslöshetspolitik
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 7 besvarat
med vad utskottet anfört,
17. beträffande flyktingpolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:Sf608 yrkande 4
samt 1993/94:Sf622 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande utbytesprogram
att riksdagen förklarar motion 1993/94:Ub714 yrkande 16
besvarat med vad utskottet anfört,
19. beträffande konvention om europeisk insolvensrätt
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U502 besvarad med vad
utskottet anfört,
20. beträffande miljöanpassad turism
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U505 besvarad med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 29 mars 1994
På utrikesutskottets vägnar
Pierre Schori
I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors
(m), Inger Koch (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s),
Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist
(nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina
Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Lena Boström (s), Hans
Hjortzberg-Nordlund och Bengt Ahlquist (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför
Utrikes- och säkerhetspolitiken, m.m. (mom. 4 och 6)
På sikt utgör de stora ekonomiska och sociala klyftorna i
världen ett hot också mot vår säkerhet. Detta hot måste
motverkas av långtgående samverkan mellan självständiga stater i
full respekt för nationella demokratiska spelregler.
Vänsterpartiets uppfattning är att ett sådant samarbete inte
gynnas av att ett fåtal privilegierade länder i Västeuropa
sluter sig samman i en union som präglas av demokratiskt
underskott och som har ambitionen att bli en ny stormakt. EU är
ingen lösning på vår världs gemensamma problem.
Från en alliansfri position kan Sverige i samarbete med andra
länder utveckla sin roll som pådrivare för förebyggande och
fredlig lösning av nationella och internationella konflikter.
Alliansfriheten och det nordiska samarbetet har gett vårt land
en internationell goodwill och ett säkerhetspolitiskt kapital
som inte får försnillas.
Det är av ovanstående anledningar av största vikt att
deltagandet i diskussionerna om EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik inte innebär några åtaganden från svensk sida
före folkomröstningen i november 1994. Utskottet borde ha
hemställt att riksdagen ger regeringen detta till känna och inte
nöjt sig med att endast konstatera att Sverige välkomnar att
parterna i dessa diskussioner är ense om hur samarbetet inom
utrikes- och säkerhetspolitiken skall utformas.
Det är också av största vikt att regeringen inför ett
eventuellt nej i folkomröstningen utarbetar en ny och tydligare
säkerhetspolitisk strategi som förutsätter såväl en bestående
alliansfrihet som att Sverige inte ingår som medlem i den
Europeiska unionen.
Folkomröstningen om medlemskap i EU kommer i praktiken att bli
ett val mellan EES och fullt medlemskap. I det valet är EES att
föredra men avtalet har för mycket karaktären av språngbräda mot
fullt medlemskap. Efter ett nej i folkomröstningen måste därför
EES-avtalets sätt att fungera noga utvärderas och initiativ till
förändringar tas. De konsekvensutredningar utskottet hänvisar
till anser Vänsterpartiet inte vara tillräckliga då
utredningarnas personsammansättning haft stark övervikt för
ja-sidan.
Regering och riksdag måste också utveckla alternativ på den
ekonomiska politikens område. Det är ansvarslöst att som
regeringen nu gjort låsa fast den ekonomiska politiken så hårt
vid ett ja att situationen efter ett nej skall framstå i
maximalt ofördelaktig dager. Oavsett uppfattningen i sakfrågan
är det ett grundläggande demokratiskt krav att regering och
riksdag förbereder sig för både ett ja och ett nej i
folkomröstningen om ett EU-medlemskap.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottets
hemställan under mom. 4 och 6 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utrikes- och säkerhetspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U504 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motion 1993/94:U508 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande utvärdering av EES-avtalet och alternativ
ekonomisk politik
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U504 yrkandena 1
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Vissa förkortningar
Bilaga
00>BITS 25>Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete
00>CAN 25>Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning
00>Comett 25>Community Action Programme in Education and
Training for Technology; sv. EG/EU:s program för
samarbete över gränserna mellan universitet och
företag, med tonvikt på högteknologi
00>EBRD 25>Europeiska banken för återuppbyggnad och
utveckling
00>ECE 25>FN:s ekonomiska kommission för Europa
00>ecu 25>European Currency Unit; sv. korgvaluta
bestående av EU-ländernas nationella valutor
00>EES 25>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
00>EFTA 25>Europeiska frihandelssammanslutningen
00>EG 25>Europeiska gemenskapen
00>EKSG 25>Europeiska kol- och stålgemenskapen
00>EPS 25>Europeiska politiska samarbetet
00>Erasmus 25>European Action Scheme for the Mobility of
University Students; sv. EG/EU:s program för
studentutbyte mellan universitet i olika länder
00>ESK 25>Europeiska säkerhets- och
samarbetskonferensen
00EU 25>Europeiska unionen
00>EU-delegationen 25>Svenska delegationen till Gemensamma
parlamentarikerkommittén EU--Sverige
00>Euroatom 25>Europeiska atomenergigemenskapen
00>GATT 25>General Agreement on Tariffs and Trade; sv.
Allmänna tull- och handelsavtalet
00>GUS 25>EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
00>Helios 25>Handicapped People in the European Community
Living Independently in an Open Society; sv.
EG/EU:s program för samarbete på handikappområdet
00>NATO 25>North Atlantic Treaty Organization;
sv. Atlantpakten
00>OECD 25>Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling
00>PFP 25>Partnership for Peace; sv. Partnerskap för
fred
00>SwedeCorp 25>Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd
00>UNCED 25>FN:s konferens om miljö och utveckling
00>UNHCR 25>FN:s flyktingkommissarie
00>VEU 25>Västeuropeiska unionen
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Motionerna1
Bakgrund4
Utskottet5
1. Övergripande frågor beträffande Sveriges
förhållande till EG/EU5
Sammanfattning av motionerna5
Utskottets överväganden7
2. Särskilda ämnesområden15
2.1. Biståndssamarbete, frihandel15
Sammanfattning av motionerna15
Utskottets överväganden15
2.2. Miljöfrågor17
Sammanfattning av motionerna17
Utskottets överväganden17
2.3. Regionalpolitik. Jordbruksfrågor19
Sammanfattning av motionerna19
Utskottets överväganden20
2.4. Sociala frågor22
Sammanfattning av motionerna22
Utskottets överväganden23
2.5. Flykting- och asylpolitik27
Sammanfattning av motionerna27
Utskottets överväganden28
2.6. Forskning och utbildning29
Sammanfattning av motionerna29
Utskottets överväganden29
2.7. Övriga frågor29
Sammanfattning av motionerna29
Utskottets överväganden30
Hemställan32
Meningsyttring av suppleant34
Bilaga -- Vissa förkortningar36