Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
(Utrikesdepartementet) proposition 1993/94:120 Lagstiftning med
anledning av Sveriges tillträde till FN-konventionen mot kemiska
vapen.
Inga motioner har avlåtits med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om
inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot
kemiska vapen samt förslagen till ändringar vad avser
brottsbalken, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall, lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. och lagen
(1992:1300) om krigsmateriel.
Till betänkandet är justitieutskottets yttrande 1993/94:JuU3y
fogat, bilaga 7.
Propositionen
I proposition 1993/94:120 Lagstiftning med anledning av
Sveriges tillträde till FN-konventionen mot kemiska vapen
hemställs att riksdagen antar förslagen till
1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention
om förbud mot kemiska vapen,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,
4. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Lagarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Förutsättningarna för att bestämmelserna skall träda i kraft är
att konventionen har trätt i kraft i förhållande till Sverige.
I fråga om 6b, 6c, 12 och 15 §§ i massförstörelselagen
föreslår regeringen att dessa skall träda i kraft den 1 juli
1994.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Sverige ratificerade FN-konventionen mot kemiska vapen den 17
juni 1993 (prop. 1992/93:181, med konventionens text på
engelska och svenska, bet. 1992/93:UU30, rskr. 1992/93:409).
En departementspromemoria (Ds 1993:50), Sveriges tillträde
till Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,
produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om
deras förstöring -- Lagstiftningsdel, har remissbehandlats och
sammanfattas på s. 61 i propositionen. En remissammanställning
finns på s. 69 ff.
Många av de krav som ställs på Sverige såsom part i
konventionen tillgodoses redan genom gällande lagstiftning. Där
lagstiftning har bedömts nödvändig föreslår regeringen att
behövliga regler förs in i gällande lagar. Detta gäller för den
kontroll av utförsel och införsel som konventionsstaterna är
skyldiga att upprätthålla beträffande vissa produkter liksom för
insamlandet av de uppgifter som behövs för att kontrollera
konventionens efterlevnad. Brott mot konventionen föreslår man
skall omfattas av brottsbalkens bestämmelser. Vidare föreslås
att svensk jurisdiktion skall utvidgas till att avse sådana
brott oavsett var brottet är begånget. För att tillgodose
konventionens krav på inspektioner föreslås en ny lag.
Regeringen föreslår också att konventionens immunitets- och
privilegiebestämmelser införlivas i svensk rätt genom att en
hänvisning görs till konventionen i bilagan till lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Lagrådets yttrande har inhämtas över lagförslagen, s. 83--90 i
propositionen. Regeringen har följt Lagrådets förslag till
ändringar som avser förslaget till lag om inspektioner enligt
Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen och
förslag till ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m., 10 §.
Lagförslagen finns på s. 5--11 i propositionen och fogas till
betänkandet som bilaga 1--5.
Sammanfattning av propositionens lagförslag och bedömningar
Konventionen
Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,
produktion, innehav och användning av kemiska vapen innehåller
regler genom vilka allt innehav och all användning av kemiska
vapen förbjuds. Konventionen innehåller vidare regler om
sanktioner ifall förbudet skulle överträdas, bestämmelser om
rutinkontroller av den kemiska industrin och inspektioner av
såväl civila som militära anläggningar vid misstanke om
konventionsbrott. En internationell kontrollorganisation,
Organisationen för förbud mot kemiska vapen, skall upprättas i
Haag. Ett tekniskt sekretariat inom organisationen skall ha till
uppgift att genomföra de kontrollåtgärder som föreskrivs i
konventionen.
Konventionen är uppdelad i en ingress, 24 artiklar och 3
bilagor. Artiklarna innehåller de grundläggande åtagandena. I
bilagorna finns följdbestämmelser på olika områden.
I den första bilagan, kemikaliebilagan, anges vilka
kemikalier som omfattas av konventionen. Bilagan är indelad i
tre avsnitt (lista 1--3). Lista 1 innehåller åtta giftiga
kemikalier och fyra kemiska utgångsämnen. Lista 2 innehåller tre
giftiga kemikalier och elva kemiska utgångsämnen. Lista 3
innehåller fyra giftiga kemikalier och tretton utgångsämnen.
I den andra bilagan, verifikationsbilagan, finns
detaljerade bestämmelser om kontrollen av konventionens
efterlevnad bestående av deklarationer och inspektioner samt
bestämmelser om immunitet och privilegier för medlemmar i
inspektionsgrupperna. Verifikationsbilagan anger också
regelverket för kemikalierna enligt lista 1--3 i
kemikaliebilagan.
I den tredje bilagan, sekretessbilagan, finns allmänna
principer för hanteringen av konfidentiell information, åtgärder
till skydd för installationer som är känsliga från
sekretessynpunkt och för att förhindra att konfidentiella
uppgifter avslöjas i samband med
verifikations-/inspektionsverksamhet. Skyldigheten att skydda
konfidentiell information gäller oavsett om denna härrör från
civila eller militära anläggningar. Information skall betraktas
som konfidentiell om den betraktas som konfidentiell av den stat
som lämnat den eller -- om uppgifterna lämnats av annan stat --
om generaldirektören för Tekniska sekretariatet gör bedömningen
att det finns skäl att anta att dess otillåtna spridning skulle
skada den stat till vilken informationen hänför sig eller skulle
skada mekanismerna för genomförandet av konventionen.
Lagförslagen m.m.
Produktion i en enda småskalig anläggning
I verifikationsbilagan (del VI) stadgas att tillverkning av
lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska, farmaceutiska
eller skyddsändamål endast får förekomma vid en enda småskalig
anläggning godkänd av konventionsstaten. Detta konventionskrav
bedömer regeringen vara tillgodosett av krigsmateriellagens
bestämmelser om krav på tillstånd för tillverkning av
krigsmateriel. Flertalet remissinstanser delar denna bedömning
eller lämnar den utan erinran.
Produktion vid andra anläggningar
Konventionens krav att övrig tillverkning av lista 1-ämnen
för skydds-, forsknings-, medicinska eller farmaceutiska ändamål
skall ske i anläggningar godkända av regeringen bedömer
regeringen också vara tillgodosett av krigsmateriellagens regler
om regeringens tillstånd för tillverkning av krigsmateriel.
Syntes av lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska eller
farmaceutiska ändamål men inte för skyddsändamål får enligt
konventionen utan tillstånd äga rum vid laboratorier, om den
sammanlagda mängden är mindre än 100 gram per år och anläggning.
Sådan syntes omfattas av krigsmateriellagens krav på
tillverkningstillstånd. I propositionen föreslås därför att
regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om undantag från
kravet på tillverkningstillstånd avseende högst 100 gram kemiska
produkter som klassificeras som krigsmateriel (3 § ny punkt 3
krigsmateriellagen). Flertalet remissinstanser tillstyrker detta
förslag eller lämnar det utan erinran.
Utförsel av lista 1-ämnen
Utförsel av lista 1-ämnen får enligt konventionen endast ske
till en annan part i konventionen och endast för forsknings-,
medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål. Utförda ämnen får
inte vidareexporteras till annan stat. I propositionen redovisas
att krigsmateriellagens bestämmelser om utförsel av
krigsmateriel (lista 1-ämnen) är till fyllest för att
konventionsåtagandet skall uppfyllas. Den svenska lagens krav på
regeringens tillstånd är i princip undantagslöst. Export av ett
lista 1-ämne utan regeringens tillstånd utgör brott mot lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling. Remissinstanserna
instämmer i bedömningen eller lämnar denna utan erinran.
Underrättelse om överföring
Någon bestämmelse som motsvarar konventionsåtagandet rörande
underrättelse till Tekniska sekretariatet om utförsel och
införsel finns inte i krigsmateriellagen. Lagen innehåller inte
heller några bestämmelser som gör det möjligt att uppfylla
motsvarande åtagande som mottagande stat. Konventionskravet kan,
enligt propositionen, tillgodoses på administrativ väg.
Regeringen bedömer att det beträffande utförsel torde vara
tillräckligt att regeringen dels i utförselbeslutet
(krigsmateriellagen 6 och 14 §§) anger att detta kan
verkställas först vid ett angivet datum räknat minst 30 dagar
efter beslutsdagen, dels genast vidarebefordrar informationen
till Tekniska sekretariatet. Några bestämmelser om detta behövs
inte, eftersom regeringen avgör hur ett tillstånd skall utformas
och vilka villkor som kan förenas med tillståndet. Det ankommer
på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
se till att underrättelsen når sekretariatet.
När det gäller konventionsåtagandet som mottagande stat anges
det i propositionen att de kemikalier (lista 1-ämnen) det är
fråga om är sådana som enligt lagen (1985:426) om kemiska
produkter kräver tillstånd för införsel med hänsyn till
produkternas farlighet från hälso- och miljösynpunkt. Sådana
tillstånd meddelas av länsstyrelserna. För att Sverige skall
kunna uppfylla åtagandet räcker det med att länsstyrelserna dels
i besluten anger att införsel får ske tidigast 30 dagar efter
beslutsdagen, dels åläggs att vidarebefordra beslut om införsel
av dessa produkter till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Remissinstanserna har inte kommenterat
regeringens argumentation i denna del.
Deklarationer inom lista 1-området
Skyldigheten att lämna årliga deklarationer (lista 1-ämnen) om
den verksamhet som har bedrivits under det gångna året
respektive planeras för det kommande året bedöms vara
tillgodosedd genom bestämmelsen om deklarationsskyldighet i
19 § krigsmateriellagen. I denna paragraf finns en bestämmelse
om skyldighet för den som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel att, enligt de närmare föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna deklarationer rörande den verksamhet för vilken
tillstånd har meddelats.
21 § krigsmateriellagen reglerar skyldigheten att till
regeringen anmäla ändring i förhållanden som upptagits i
tillståndsansökan. I propositionen sägs att det därför
förefaller vara lämpligt att komplettera 21 §
krigsmateriellagen med en skyldighet för den som har tillstånd
att tillverka kemiska krigsmaterielprodukter att, i enlighet med
föreskrifter som regeringen meddelar, till regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer lämna anmälan om planerna för
verksamheten ändras under pågående kalenderår. Flertalet
remissinstanser kommenterar inte förslaget.
Klassificering av lista 2- och 3-ämnen
I verifikationsbilaga VII finns konventionens regelverk för
lista 2-ämnen som kan ha såväl ett civilt som ett militärt
användningsområde, s.k. dual use-produkter. I listan finns tre
giftiga kemikalier och elva grupper utgångsämnen. De
utgångsämnen som direkt anges respektive exemplifieras i
konventionen lista 2B ingår redan i dag i bilaga 3 till
massförstörelseförordningen. Förutom dessa utgångsämnen regleras
i konventionens kemikaliebilaga också grupper av kemikalier,
exempelvis kemikalier innehållande en fosforatom till vilken är
bundet en metyl-, etyl- eller propylgrupp, men inga ytterligare
kolatomer. Även sådana kemikalier bör enligt propositionen anses
omfattas av massförstörelselagstiftningen. I 1 §
massförstörelselagen är regeringen bemyndigad att meddela
föreskrifter om lagens omfattning. De ämnen enligt lista 2 i
konventionen som inte redan omfattas av massförstörelselagen
bör, enligt propositionen, genom en förordningsändring föras
till denna grupp.
I verifikationsbilaga VIII finns konventionens regelverk för
lista 3-ämnen. Den listan innehåller 17 giftiga kemikalier och
utgångsämnen. Elva av dessa ämnen ingår i bilagan till
massförstörelseförordningen. För att Sverige skall uppfylla sitt
konventionsåtagande krävs därför en reglering av de resterande
sex kemikalierna. Detta kan regeringen göra genom en ändring i
bilaga 3 till massförstörelseförordningen. Remissinstanserna har
inte yttrat sig över bedömningen i dessa delar.
Utförsel av lista 2-ämnen och slutanvändarintyg
Lista 2-ämnen får endast utföras till eller erhållas från
konventionsstater. Denna förpliktelse skall träda i kraft tre år
efter konventionens ikraftträdande. Under mellantiden skall
konventionsstaten begära slutanvändarintyg från mottagarstaten.
Förbud mot utförsel av lista 2-ämnen omfattas av
massförstörelselagens bestämmelser. I den utsträckning lista
2-ämnen finns upptagna i bilaga 3 till
massförstörelseförordningen råder utförselförbud redan i dag.
De ämnen som införs i denna bilaga kommer automatiskt att
omfattas av utförselförbudet. Undantag från utförselförbudet kan
beslutas av regeringen efter prövning i det enskilda fallet.
Regeringen bedömer att ingen ändring av massförstörelselagen
behöver göras för att uppfylla konventionens krav i detta
avseende.
Konventionens krav på att slutanvändarintyg skall användas
fram till dess att utförselförbud har genomförts faller enligt
regeringens bedömning inom ramen för massförstörelselagen.
Flertalet remissinstanser delar bedömningen.
Införsel av lista 2-ämnen
När det gäller konventionskravet att avge inledande och sedan
årliga deklarationer som innehåller sammanlagda nationella
uppgifter rörande de mängder av lista 2-ämnen som förs in i
konventionsstaten föreslår regeringen att ett krav på tillstånd
för införsel införs i massförstörelselagen. Regeringen
bemyndigas dels att delegera beslutanderätten till en myndighet,
dels att genom föreskrifter meddela undantag från
tillståndskravet för vissa produkter eller införsel från vissa
länder (ny 6 a § i massförstörelselagen).
Utförsel av lista 3-ämnen
För lista 3-ämnen föreskriver konventionen varken export-
eller importrestriktioner. Däremot skall konventionsstaterna
säkerställa att kemikalierna i mottagarlandet endast skall
användas för ändamål som inte är förbjudna enligt konventionen.
Vid export till en icke-konventionsstat skall konventionsstaten
bl.a. begära att den mottagande staten intygar
att kemikalierna endast skall användas för ändamål som inte
är förbjudna enligt konventionen,
att de inte skall vidareexporteras,
mängder och typer,
deras slutanvändning,
slutanvändarnas namn och adresser.
Kravet på säkerställande bedömer regeringen vara tillgodosett
på samma sätt som för utförsel av lista 2-ämnen inom ramen för
bestämmelserna i massförstörelselagen. Flertalet remissinstanser
delar denna bedömning.
Deklarationer utanför lista 1-området
För att Sverige skall kunna uppfylla konventionsåtagandet att
lämna inledande och årliga deklarationer avseende anläggningar
som hanterar lista 2- och 3-ämnen liksom andra anläggningar som
kan komma i fråga för ett deklarationsförfarande krävs
bestämmelser om hur dessa uppgifter skall infordras. Regeringen
föreslår därför att bestämmelser om deklarationsskyldighet för
den som producerar, bereder, förbrukar, importerar eller
exporterar produkter som avses i 1 § 4 massförstörelselagen
införs (ny 6 b § i massförstörelselagen).
I propositionen omtalas vikten av att regeringen har möjlighet
att kontrollera att de i deklarationen lämnade uppgifterna är
korrekta. Regeringen föreslår därför att den som har lämnat
deklaration enligt nya 6 b § efter anmodan skall lämna de
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av de
uppgifter som lämnats i deklarationen till regeringen eller den
myndighet som har att ta emot deklarationen (ny 6 c § i
massförstörelselagen).
Kriminalisering av verksamhet som är förbjuden enligt
konventionen
I artikel VII i konventionen stadgas att en konventionsstat
skall förbjuda fysiska och juridiska personer, var de än
befinner sig på dess territorium eller på andra platser under
dess folkrättsligt erkända jurisdiktion, att utöva verksamhet
som enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat. I
denna skyldighet innefattas införande av strafflagstiftning, som
avser sådan verksamhet, samt att i enlighet med folkrätten
utsträcka denna strafflagstiftning till varje verksamhet som
enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat och som
inletts någonstans av fysiska personer som är medborgare i
staten i fråga.
I propositionen föreslås att en särskild straffbestämmelse
införs i brottsbalken (ny paragraf i 22 kap. 6 a §) för den som
gör sig skyldig till en sådan gärning som staterna förbinder sig
att avstå ifrån enligt artikel I i konventionen.
Konventionskravet på utsträckt jurisdiktion tillgodoses enligt
propositionen genom en hänvisning i 2 kap. 3 § BrB till olovlig
befattning med kemiska vapen.
Inspektioner
I konventionen finns föreskrifter om tre typer av
inspektioner: inledande inspektioner, rutininspektioner och
inspektioner på uppfordran. De två förstnämnda har till syfte
att klargöra att avlämnade deklarationer är riktiga.
Inspektioner på uppfordran har till syfte att undanröja
misstanke om brott mot konventionen. Inspektioner av detta slag
kan därför komma att rikta sig mot vilken plats eller anläggning
som helst inom en konventionsstat där förbjuden verksamhet
misstänks förekomma.
Regeringen föreslår att en lag om inspektioner enligt
konventionen införs. Om inspektion av en anläggning skall ske i
Sverige, skall regeringen fatta de beslut som behövs för
inspektionens genomförande och därvid utse en myndighet som
skall närvara under inspektionen och biträda inspektionsgruppen.
I beslutet skall regeringen också ange vilka åtgärder
inspektionsgruppen får företa. Den som berörs av inspektionen
skall som huvudregel ges tillfälle att yttra sig innan
regeringen fattar sitt beslut.
En inspektion får enligt förslaget innefatta att
inspektionsgruppen ges tillträde till det område som i
underrättelsen angetts som föremål för inspektionen, att
godstrafik på väg från inspektionsområdet får stoppas och
kontrolleras, att prover får tas och att inspektionsgruppen får
ta med sig och använda egen apparatur och annan teknisk
utrustning. Inspektionen får inte göras i någons bostad.
Den myndighet som regeringen utsett att närvara vid
inspektionen får besluta i frågor som avser verkställighet av
regeringens beslut. En fråga kan hänskjutas till regeringen, om
inspektionsgruppen begär det eller frågan annars är av särskild
vikt. En fråga som berör enskilds rätt skall också hänskjutas
till regeringen, om den enskilde begär det. Polismyndighet skall
lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut enligt
lagen.
Vid tillämpningen av lagen skall intresset av att skydda
uppgifter som är av betydelse för rikets säkerhet samt
företagshemligheter särskilt beaktas.
Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.
Justitiekanslern (JK) pekar dock i sitt remissyttrande på
förslagets långtgående åligganden för enskilda. JK anser att det
från olika utgångspunkter kan diskuteras om denna inträngande
reglering av enskildas förhållanden är lämplig eller ej, men att
utrymmet för sådana hänsynstaganden är ytterst begränsat sedan
statsmakterna valt att besluta om ratifikation av konventionen
utan att lagstiftningsfrågorna dessförinnan penetrerats. JK
avstår därför från att närmare analysera om förslaget innefattar
en rimlig avvägning av t.ex. sådana intressen som skall skyddas
av reglerna i 8 kap. 3 § regeringsformen (RF). Nedrustnings- och
folkrättsdelegationen finner förslaget välbalanserat då det
följer Sveriges åtagande enligt konventionen samtidigt som det
ger möjlighet att särskilt beakta intresset av att skydda
uppgifter av betydelse för rikets säkerhet och
företagshemligheter.
I propositionen anges att de inspektioner som kan äga rum på
uppfordran vid misstanke om brott mot konventionen särskilt
måste beaktas. Antalet sådana inspektioner förutses bli få. I
propositionen sägs att en grupp för att ta fram underlag och
bereda beslut med anledning av sådana inspektioner bör skapas
inom regeringskansliet.
Sekretess för uppgifter från konventionsorganen
Regeringen gör bedömningen att någon ändring av sekretesslagen
inte behöver göras för att konventionens krav skall tillgodoses.
I propositionen hänvisas till den översyn av
sekretesslagstiftningen som pågår för närvarande (dir. 1993:32).
Immunitet och privilegier
Konventionens immunitets- och privilegiebestämmelser föreslås
införlivas i svensk rätt genom att en hänvisning görs till
konventionen i bilagan till 1976 års lag om immunitet och
privilegier i vissa fall.
Nationell myndighet
Enligt artikel VII p. 4 skall konventionsstaten för att
fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen utse eller
upprätta en nationell myndighet med uppgift att utgöra den
nationella kontaktpunkten för effektiva förbindelser med
organisationen för förbud mot kemiska vapen och andra
konventionsstater.
Regeringen bedömer att det inte krävs någon lagstiftning för
att tillgodose detta konventionskrav. Flertalet remissinstanser
delar denna bedömning. I propositionen anges att
Utrikesdepartementet kan svara för kontakterna gentemot den
internationella kontrollorganisationen, medan de uppgifter som
skall utföras på det nationella planet fördelas på de
myndigheter som i dag fyller funktioner som berörs av
konventionen: främst Krigsmaterielinspektionen och
Kemikalieinspektionen.
Under rubriken Kostnader anges det i propositionen att
regeringen avser presentera den merkostnad som beräknas uppstå
med anledning av konventionen i budgetpropositionen för
budgetåret 1994/95. Sedan propositionen skrevs har, enligt vad
utskottet erfarit, regeringen beslutat återkomma om
finansieringen i en särproposition.
Utskottet
De framlagda lagförslagen är föranledda av den svenska
ratificeringen av FN-konventionen mot kemiska vapen. I ärendet
har utskottet inhämtat yttrande från justitieutskottet som
begränsat sitt yttrande (1993/94:JuU3y) till att avse förslagen
till lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
I propositionen föreslås att det i 22 kap. 6 a § BrB införs
en ny straffbestämmelse om olovlig befattning med kemiska
vapen. Genom straffbestämmelsen straffbeläggs i princip all
befattning med kemiska vapen. Straffskalan omfattar enligt
förslaget fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt,
fängelse i högst tio år eller på livstid.
Justitieutskottet, som delar regeringens uppfattning när det
gäller behovet av lagstiftning, noterar i sitt yttrande att
gärningsbeskrivningen utformats på ett sådant sätt att det av
lydelsen direkt framgår vilka gärningar som faller under
bestämmelsen. Någon annan lösning torde inte heller komma i
fråga anser justitieutskottet. Vad beträffar hänvisningen till
konventionen beträffande definitionen av uttrycket "kemiska
vapen" konstaterar justitieutskottet att detta innebär att
gränserna för det straffbara området inte till fullo kan utläsas
direkt ur lagtexten. Enligt yttrandet är detta inte
tillfredsställande, men justitieutskottet anser att det får
godtas med hänsyn till svårigheterna att på annat sätt göra
erforderliga preciseringar.
Utrikesutskottet delar denna syn.
Justitieutskottet pekar i sitt yttrande på att
konventionsåtagandet när det gäller straff för brott mot den nya
bestämmelsen inte omfattar själva straffskalans utformning. Med
hänsyn till brottets likhet med folkrättsbrott faller det sig
dock, enligt justitieutskottets mening, naturligt att ge
straffskalan en utformning som nära anknyter till den som gäller
för sådant brott. Justitieutskottet ställer sig bakom den
utformning av straffskalan som regeringen föreslagit.
Utrikesutskottet delar denna uppfattning.
Justitieutskottet omnämner också i sitt yttrande att
konventionen i förslagen till 22 kap. 6 a § BrB och punkt 45 i
bilagan till immunitetslagen givits något olika beteckningar.
Utrikesutskottet föreslår därför att, på sätt som framgår av
betänkandets bilaga 6, en samordning sker och att konventionen
ges en enhetlig beteckning i de olika lagarna.
Justitieutskottet noterar i sitt yttrande att en ändring i
immunitetslagen även föreslås i proposition 1993/94:104 Sveriges
tillträde till den internationella Eurocontrolkonventionen och
den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter.
Utrikesutskottet föreslår därför att ändringarna i proposition
1993/94:120 genomförs på det sätt som framgår av bilaga 6 till
betänkandet.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag till
ikraftträdande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag till lag om inspektioner enligt
Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot
kemiska vapen,
2. beträffande ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall med
den ändringen att lagen erhåller i bilaga 6 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
3. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i
dels brottsbalken,
dels lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,
dels lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Stockholm den 24 februari 1994
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Maj Britt
Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T
Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s),
Bertil Persson (m), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds),
Richard Ulfvengren (nyd) och Bengt Ahlquist (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Utskottets förslag till
lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier
i vissa fall
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall 1 skall ha följande
lydelse.
00>100>Bilaga 2
00>
00> Immunitet och/eller privilegier gäller för följande
71> Tillämplig internationell överenskommelse
00> Internationella organ
37> Fysiska personer
00> 44
05> Organisationen för förbud mot kemiska vapen
37> Medlemmarnas representanter i organisationen, personer med
tjänst hos eller uppdrag av organisationen och observatörer
under inspektion
71> Förenta nationernas konvention den 30 november 1992 om
förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av
kemiska vapen samt om deras förstöring.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1987:341
2 Bilagans lydelse enligt SFS 1993:1299
Justitieutskottets yttrande
1993/94:JuU3y
Bilaga 7
Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta
nationernas konvention mot kemiska vapen
Till utrikesutskottet
Inledning
I proposition 1993/94:120 om lagstiftning med anledning av
Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot
kemiska vapen har regeringen (Utrikesdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av Lagrådet granskade förslag till
1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention
om förbud mot kemiska vapen,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,
4. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
samt
5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Propositionen har hänvisats till utrikesutskottet som har
berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Bakgrund
Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,
produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om
deras förstöring öppnades för undertecknande den 13 januari 1993
och undertecknades av Sverige samma dag. Riksdagen godkände
Sveriges tillträde till konventionen den 7 juni 1993 (prop.
1992/93:181, UU30, rskr. 409), och Sverige deponerade
ratifikationsinstrumentet hos FN:s generalsekreterare den 17
juni samma år.
Syftet med konventionen är att totalförbjuda kemiska
massförstörelsevapen och att reglera hur de existerande lagren
av sådana vapen skall förstöras. För att kontrollera
efterlevnaden av konventionen inrättas en kontrollorganisation,
Organisationen för förbud mot kemiska vapen.
I det nu aktuella ärendet behandlas de lagstiftningsåtgärder
som krävs för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt
konventionen. Till grund för förslagen ligger en inom
Utrikesdepartementet upprättad promemoria (Ds 1993:50) Sveriges
tillträde till Förenta nationernas konvention om förbud mot
utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen
samt deras förstöring -- Lagstiftningsdel. Promemorian har
remissbehandlats.
I propositionen föreslås att riksdagen skall anta en ny lag om
inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot
kemiska vapen (inspektionslagen). Vidare föreslås att det i
brottsbalken (BrB) skall införas ett nytt brott, olovlig
befattning med kemiska vapen och att den svenska
jurisdiktionen skall utvidgas till att avse sådant brott även om
gärningen förövats utomlands och oberoende av gärningsmannens
nationalitet och hemvist samt oavsett om gärningen är straffbar
enligt lagen på den ort där den förövades. Konventionen
föranleder också ett förslag till tillägg i lagen om immunitet
och privilegier i vissa fall (immunitetslagen) som innebär att
vissa personer inom Organisationen för förbud mot kemiska vapen
kommer att omfattas av lagen. Härtill kommer vissa ytterligare
ändringar i andra lagar.
Den nya lagstiftningen föreslås med något undantag träda i
kraft den dag regeringen bestämmer.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringens förslag till
inspektionslag och till lag om ändring i BrB upprättats inom
Justitiedepartementet.
Förslagen till lag om ändring i BrB och i immunitetslagen
ligger inom justitieutskottets beredningsområde. Utskottet
begränsar sitt yttrande till att avse dessa lagförslag.
Överväganden
Olovlig befattning med kemiska vapen
I propositionen föreslås att det i 22 kap. 6 a § BrB införs en
ny straffbestämmelse om olovlig befattning med kemiska
vapen. Bestämmelsen skall tillämpas vid brott mot konventionen
om gärningen inte är att bedöma som folkrättsbrott enligt 22
kap. 6 § BrB. Genom bestämmelsen straffbeläggs i princip all
befattning med kemiska vapen. Straffskalan omfattar enligt
förslaget fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt,
fängelse i högst tio år eller på livstid.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning när det gäller
behovet av lagstiftning, noterar att gärningsbeskrivningen
utformats på ett sådant sätt att det av lydelsen direkt framgår
vilka gärningar som faller under bestämmelsen. Någon annan
lösning torde inte heller kunna komma i fråga. När det gäller
hänvisningen till konventionen beträffande definitionen av
uttrycket "kemiska vapen" konstaterar utskottet att detta
innebär att gränserna för det straffbara området inte till fullo
kan utläsas direkt ur lagtexten. Detta är självklart inte helt
tillfredsställande men får godtas med hänsyn till svårigheterna
att på annat sätt göra erforderliga preciseringar.
När det gäller straff för brott mot den nya bestämmelsen vill
utskottet peka på att konventionsåtagandet inte sträcker sig
längre än till att införa straffbestämmelser.
Konventionsåtagandet omfattar med andra ord inte själva
straffskalans utformning. Med hänsyn till brottets likhet med
folkrättsbrottet faller det sig dock enligt utskottets mening
naturligt att ge straffskalan en utformning som nära anknyter
till den som gäller för sådant brott. Utskottet kan således
ställa sig bakom den utformning av straffskalan som regeringen
föreslagit.
Övriga lagförslag
I övrigt föranleder lagförslagen inget uttalande från
utskottet annat än att utskottet har noterat att konventionen i
förslagen till 22 kap. 6 a § BrB och punkt 45 i bilagan till
immunitetslagen givits något olika beteckningar. Utskottet
föreslår att en samordning sker och att således konventionen ges
en enhetlig beteckning i de olika lagarna. I sammanhanget kan
också anmärkas att konventionen i rubriken till inspektionslagen
givits en förkortad benämning.
Övrigt
Utskottet har noterat att en ändring i immunitetslagen
föreslås även i proposition 1993/94:104 om Sveriges tillträde
till den internationella Eurocontrolkonventionen och den
multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter. En
samordning av lagstiftningsärendena bör ske.
Stockholm den 22 februari 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik
Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe
Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit
Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl
Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf
Eriksson (s) och Christel Anderberg (m).