I detta betänkande behandlas regeringens proposition
1992/93:250 om ny läroplan och nya betygssystem för
gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Ett
70-tal motionsyrkanden om olika gymnasieskolfrågor behandlas i
anslutning till detta.
Utskottet tillstyrker på alla punkter regeringens förslag.
Det innebär att den nya läroplanen skall vara gemensam för de
angivna skolformerna. I läroplanen skall den gemensamma
värdegrunden anges, men också de skilda målen för de olika
skolformerna.
En mer kursutformad gymnasieskola skall underlättas. I varje
ämne skall det liksom i dag finnas en eller flera kurser.
Utskottet räknar med att det normalt blir kurser som är längre
än 30 timmar. Ett poängsystem införs så att eleverna skall
kunna gå igenom gymnasieskolan även på kortare eller längre tid
än tre år. Systemet med program, som riksdagen beslutade om för
två år sedan, behålls. Utskottet anser att utvecklingsarbetet i
gymnasieskolan bör följas av en parlamentarisk kommitté, vilket
(s) föreslagit i en partimotion.
Den femgradiga s.k. grupprelaterade betygsättningen avskaffas
och ersätts av ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem. I
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning blir betygsskalan
fyragradig, med stegen Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och
Mycket väl godkänd. Betyg sätts på varje kurs. Motionsyrkanden
från (s) om att betyg inte skall sättas på kärnämnet estetisk
verksamhet avstyrks, liksom yrkanden (m och nyd) om att införa
betyg i ordning och uppförande. Krav på godkänt betyg från
grundskolan i ämnena svenska, matematik och engelska för
tillträde till de nationella programmen i gymnasieskolan
införs.
Den frivilliga särskolan byter namn till gymnasiesärskolan
och får också ett system med program i stället för linjer.
Socialdemokraterna avger 10 reservationer. De vänder sig mot
att läroplanen görs gemensam för de fyra skolformerna. Vidare
avvisar (s) den centralt reglerade kursutformningen och
särskilt dess koppling till betygen. De avstyrker också
behörighetsvillkor för tillträde till nationella program och
betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet. Svenska som
andraspråk bör enligt (s) ha en egen kursplan.
Ny demokrati reserverar sig när det gäller skolans
värdegrund. De ser i regeringens riktlinjer en målkonflikt
mellan att hävda kristen etik och västerländsk humanism och
samtidigt välkomna ett mångkulturellt samhälle. Ny demokrati
reserverar sig också för betyg i ordning och uppförande.
Vänsterpartiet tar i en meningsyttring upp det
internationella perspektivet i läroplanen, avstyrker
kursutformning av gymnasieskolan och pläderar för en betygsfri
gymnasieskola och för självförtroendeträning och undervisning i
självförsvar för flickor. (v)-suppleanten instämmer i
(s)-reservationerna om gemensam läroplan, betygssystemet, betyg
i estetisk verksamhet, behörighetsvillkor för nationella
program och kursplan i svenska som andraspråk.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:250 En ny läroplan och
ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux,
gymnasiesärskolan och särvux föreslagit
1. att riksdagen antar förslaget till
lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för en
ny gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna (avsnitt
3.1),
3. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
den principiella uppbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2),
4. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
regleringen av friluftsdagarna (avsnitt 5.3),
5. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
betygssystemet för gymnasial utbildning (avsnitt 6.1),
6. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
betygssystemet för gymnasiesärskolan (avsnitt 7.5),
7. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och
påbyggnadsutbildning i komvux (avsnitt 8.2),
8. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
ikraftträdande såvitt gäller läroplanerna och det nya
betygssystemet för den reformerade utbildningen (avsnitt 10).
Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till detta
betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1992/93:250
1993/94:Ub37 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Norden i läroplan och
kursplaner.
1993/94:Ub38 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens lagförslag om ändring av
5 kap. 5 § första stycket punkt 1 skollagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att gymnasieskolan ej nu skall
kursutformas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt utvecklingsarbete inom
gymnasieskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kommitté för fortsatt
utvecklingsarbete samt redovisning för riksdagen av detta
arbete,
5. att riksdagen avslår regeringens lagförslag 5 kap. 4 a §
och därmed avvisar regeringens förslag om gymnasiepoängsystem
samt om att betygssystemet anpassas till en kursutformad
gymnasieskola,
6. att riksdagen godkänner riktlinjer för ett nytt
betygssystem i enlighet med vad som redovisats i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny
gemensam läroplan för gymnasieskolan, komvux, SSV,
gymnasiesärskolan och särvux,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan gymnasieskolan och
komvux.
1993/94:Ub39 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av utbildning i
hushållsekonomi med kostkunskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att klart betona
kontinuiteten i denna utbildning [i hushållsekonomi] mellan
grundskolan och gymnasieskolan och vidare till högskolan.
1993/94:Ub40 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att läroplanerna i
definitionerna av det internationella perspektivet bör
inbegripa ett globalt synsätt.
1993/94:Ub41 av Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att i läroplanerna förstärka det nordiska inslaget.
1993/94:Ub42 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om minsta garanterad tid för studie- och yrkesvägledning.
1993/94:Ub43 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
kursutformad gymnasieskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de internationella
överenskommelserna,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till betyg
grundat på en kursutformad gymnasieskola.
1993/94:Ub44 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
riktlinjer för läroplanen avseende den gymnasiala utbildningens
värdegrund i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarprofessionalitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betygssystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syo.
1993/94:Ub45 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att betoningen av de
globala frågorna får samma utrymme som tidigare i den nu
föreslagna läroplanen för gymnasieskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sveriges långa tradition av
solidaritet och bistånd med tredje världen bör komma till
uttryck i den nu föreslagna läroplanen.
1993/94:Ub46 av Rose-Marie Frebran och Harry Staaf (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om formuleringarna om skolans värdegrund
i läroplanerna.
1993/94:Ub47 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m) vari yrkas
att riksdagen i den nya läroplanen för gymnasieskolan klart
anger att varje svensk elev skall få korrekt information om
nazismen, andra världskriget och Förintelsen.
Motioner från allmänna motionstiden 1993
1992/93:Ub404 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utökat samarbete mellan kronofogdemyndigheten och skolan i
konsumentekonomi.
1992/93:Ub405 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (m) vari
yrkas
2. (delvis) att riksdagen beslutar att ämnets namn skall
vara "Idrott och hälsa" både i grundskolan och gymnasieskolan.
1992/93:Ub412 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av 5 kap. 6 § gymnasieförordningen
vad avser undervisningsgruppernas storlek i C-språk.
1992/93:Ub415 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kvalitetskrav och meritvärdering vid lärartillsättning.
1992/93:Ub420 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökad samverkan mellan
kronofogdemyndigheten och skolan för spridande av grundläggande
ekonomisk information.
1992/93:Ub421 (delvis) av Ulla Orring och Barbro Westerholm
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett bevarande av nuvarande
antal timmar för ämnet idrott och hälsa såväl i grundskolan som
i gymnasieskolan.
1992/93:Ub423 (delvis) av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av idrottsämnet och gymnastiken samt
gymnastikbetygets betydelse.
1992/93:Ub424 av Lars Sundin och Charlotte Branting (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en mer flexibel och kursutformad
gymnasieskola.
1992/93:Ub427 av Inger Lundberg och Ulrica Messing (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att graderade betyg ej skall ges i
det obligatoriska ämnet estetisk verksamhet inom
gymnasieskolan.
1992/93:Ub428 (delvis) av Laila Strid-Jansson och Arne
Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att bestämmelser bör utfärdas, som
ålägger idrottslärare och övriga lärare i grundskolan och
gymnasiet att genomföra i motionen nämnda åtgärder för att
förebygga att eleverna får arbetsskador.
1992/93:Ub432 (delvis) av andre vice talman Christer Eirefelt
m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om skilda
undervisningsgrupper för pojkar och flickor i grund- och
gymnasieskolan.
1992/93:Ub439 av Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om schemalagd gymnasieundervisning i
självförsvar för flickor.
1992/93:Ub442 (delvis) av Kjell Ericsson och Tage Påhlsson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om idrottsämnets stora betydelse
och att några nedskärningar i timplanen ej bör verkställas.
1992/93:Ub444 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med ett samlat
ekonomiprogram inom gymnasieskolan.
1992/93:Ub457 av Margitta Edgren och Bengt Rosén (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolbetyg i original på två språk.
1992/93:Ub460 (delvis) av Birgit Henriksson och Ingvar
Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg i ordning
och uppförande inom grund- och gymnasieskolan.
1992/93:Ub462 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om geografiämnet i gymnasieskolan.
1992/93:Ub463 (delvis) av Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om komplettering av betyg.
1992/93:Ub469 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om svenska som andraspråk i gymnasieskolan.
1992/93:Ub470 av Olle Schmidt och Karin Pilsäter (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter till flexiblare
gymnasiestudier.
1992/93:Ub472 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överklagande av betyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prövning för annan lärare.
1992/93:Ub492 (delvis) av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ingen nedskärning får ske av
idrottsämnet i skolan.
1992/93:Ub494 av Marianne Carlström och Gunnar Thollander (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en utredning om fördelar och nackdelar med en
kursutformad gymnasieskola omgående bör tillsättas.
1992/93:Ub499 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning med
syfte att förutsättningslöst utreda förutsättningarna för att
införa ett nytt lärlingssystem i Sverige.
1992/93:Ub501 av Maj Britt Theorin och Sylvia Lindgren (s)
vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att dansen bör inarbetas i
grundskolans schema och beredas plats bland de estetiska
programmen i gymnasieskolan.
1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att självförtroendeträning med
inslag av självförsvarsträning bör ingå i flickornas utbildning
på högstadiet och gymnasiet,
12. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utredning av en betygsfri
skola.
1992/93:Ub503 (delvis) av Henrik Landerholm (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betygsättningen i grund- och gymnasieskola.
1992/93:Ub507 av Stina Gustavsson och Birger Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ämnet kost--hälsa i
gymnasieskolan.
1992/93:Ub509 av Lars Sundin och Håkan Holmberg (fp) vari
yrkas
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om obligatorisk och korrekt
undervisning i grundskola, gymnasieskola och folkhögskolor om
andra världskriget och nazisternas folkmord.
1992/93:Ub510 (delvis) av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stärka bildämnet såväl i
grundskolan som i gymnasieskolan.
1992/93:Ub511 (delvis) av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att minst tre veckotimmar för
ämnet idrott och hälsa införs i läroplanen genom hela skolan.
1992/93:Ub515 (delvis) av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gymnastikundervisningen i grund- och
gymnasieskola.
1992/93:Ub516 (delvis) av Sinikka Bohlin och Monica Widnemark
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ämnet bild i ungdomsskolan.
1992/93:Ub522 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att lösa problemet med sexual- och
samlevnadsundervisningens organisation i gymnasiet.
1992/93:Ub526 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökad användning av interaktiv
television i undervisningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skiftanvändning av skollokaler,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av skiftklasser.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av ett lärlingssystem.
1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om intensifierade
undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och rasism.
1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utökad och mer kvalificerad
undervisning om rasism och främlingsfientlighet i alla skolor.
1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skolan bör få ett utökat ansvar
för att behandla frågor som rör våld och sexuella övergrepp mot
kvinnor.
1992/93:Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studier i svenska som andraspråk samt
om eventuell behörighet till högskolestudier för elever med
betyg i detta ämne.
1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolans sex- och
samlevnadsundervisning.
1992/93:Kr514 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av hemortsalternativet för
gymnasiestuderande idrottsaktiva ungdomar.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
40. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om syo-funktionärernas arbete
med flickors yrkesval.
Motion med anledning av förslag 1992/93:RR4
1992/93:Ub32 av Anders G Högmark och Kent Olsson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kursutformad gymnasieskola.
Utskottet
Inledning
I proposition 1992/93:250 lägger regeringen fram förslag om
riktlinjer för en ny läroplan och nya betygssystem för
gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Det
föreslagna nya betygssystemet för gymnasieskolan anknyter till
lagförslag som också läggs fram för att bereda vägen för en mer
kursutformad gymnasieskola. Den frivilliga särskolan föreslås
få ett nytt namn, gymnasiesärskolan, och organiseras i
nationella, individuella och specialutformade program.
Behovet av förändrade läroplaner har vuxit fram ur
förändringar dels i styrsystemet för skolan, dels i
organisationen av utbildningen inom de olika skolformerna.
Genom beslutet hösten 1990 om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18, bet. UbU9, rskr. 58) slutfördes uppdelningen av
ansvaret mellan staten och kommunerna. Genomförandet av
skolverksamheten blev helt kommunernas ansvar, medan staten
skulle ange nationella mål och följa upp och utvärdera skolans
resultat.
Gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen (komvux) och
vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) har
genom ett antal beslut av riksdagen under 1990-talets första år
förändrats kraftigt. Gymnasieskolan var tidigare uppbyggd av
två- och treåriga linjer och ett stort antal specialkurser. Med
början läsåret 1992/93 ersätts dessa av ett system med treåriga
nationella och specialutformade program och individuella
program av varierande omfattning. Reformen skall vara genomförd
senast läsåret 1995/96 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.
356; prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311). Den kommunala
vuxenutbildningen förändrades läsåret 1992/93 då det infördes
en ny grundläggande vuxenutbildning som vänder sig till dem som
saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan, men
inte är en direkt anpassning av grundskolan såsom tidigare var
fallet med etapp 1 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356).
Särvux utvidgades läsåret 1991/92 till att omfatta även viss
utbildning på träningsskolenivå (prop. 1990/91:85, bet. UbU16,
rskr. 356) och läsåret 1992/93 till att omfatta även
yrkesutbildning (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr.
285).
1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna
För gymnasieskolan gäller för närvarande en läroplan, som
fastställdes av regeringen år 1970 (Lgy 70) och därefter har
reviderats flera gånger, senast 1992 med anledning av besluten
om ny gymnasieskola. Vuxenutbildningen fick år 1982 en egen
läroplan, Lvux 82, som också reviderades våren 1992 med
anledning av besluten om ändringar i komvux och särvux. För den
frivilliga särskolan gäller fortfarande Läroplan för särskolan,
som utfärdades av Skolöverstyrelsen år 1973. (För den
obligatoriska särskolan utfärdades en ny läroplan år 1990.)
Möjligheten att ha en gemensam läroplan för gymnasieskolan
och komvux aktualiserades i direktiven (dir. 1991:9) till den i
februari 1991 tillsatta Läroplanskommittén. Kommittén skulle
överväga om det var möjligt och önskvärt med ett gemensamt
måldokument med mål och riktlinjer för hela skolväsendet och
även barnomsorgen. När den tillträdande regeringen hösten 1991
gav kommittén nya direktiv (dir. 1991:117) avfördes
barnomsorgen från uppdraget, och det angavs att kommittén
skulle utarbeta förslag till dels en ny läroplan för
grundskolan, dels en ny läroplan gemensam för gymnasieskolan
och komvux.
I Skola för bildning (SOU 1992:94) lade Läroplanskommittén
fram sitt förslag till bl.a. en ny läroplan för gymnasieskolan
och komvux. Detta förslag har sedan inom
Utbildningsdepartementet bearbetats för att kunna avse även
gymnasiesärskolan och särvux. Läroplanskommitténs förslag i
sålunda bearbetat skick har bifogats förevarande proposition
som bilaga A.
Läroplanskommitténs betänkande har remissbehandlats. En
sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av
remissyttrandena har publicerats separat som bilaga 1 resp. 2
till förevarande proposition och propositionen om ny läroplan
m.m. för grundskolan (prop. 1992/93:220).
Regeringens förslag är att en ny läroplan skall vara
gemensam för gymnasieskolan, komvux, statens skolor för vuxna
(SSV), gymnasiesärskolan och särvux. Regeringen vill främja en
ökad samverkan mellan alla frivilliga skolformer, och de bör då
i så stor utsträckning som möjligt ha gemensamma mål. Genom den
gemensamma läroplanen uppnår man enligt regeringen att
värdegrunden, de övergripande målen och riktlinjerna och
ansvarsfrågorna blir gemensamma för hela det frivilliga
skolväsendet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
frågan om även den nuvarande svenskundervisningen för vuxna
invandrare (sfi) skall följa samma läroplan.
Regeringens avsikt är att när riksdagen har fattat beslut om
riktlinjer utforma och fastställa läroplanstexten. Därvid
kommer regeringen att använda Läroplanskommitténs förslag till
text, bearbetad för att kunna användas även för
gymnasiesärskolan och särvux (och återgiven som bilaga A i
propositionen), som utgångspunkt och göra justeringar i texten
i de avseenden som redovisas i propositionen. Bl.a. anser
regeringen att det i läroplanen skall anges inte bara mål att
sträva mot, utan också krav, dvs. sådana mål som skolan har
ansvar för att alla elever uppnår. Kraven skall självfallet
anpassas till de olika utbildningarnas målgrupper och
uppgifter. Regeringen avser också att i läroplanen föra in de
programmål som är gemensamma för alla nationella program i
gymnasieskolan och som anger målen för kärnämnena. Läroplanen
skall vara en författning för mål- och resultatstyrning och
avses få en helt ny struktur jämfört med tidigare läroplaner.
Den skall varken innehålla sådant som redan står i andra
författningar eller anvisningar om hur målen skall nås, dvs.
arbetssätt, arbetsmetoder och val av stoff.
Förslaget om en för gymnasieskolan och komvux gemensam
läroplan avvisas i motion 1993/94:Ub38 (s) yrkande 7.
Motionärerna framhåller att även om det finns stora likheter
mellan komvux och gymnasieskolan finns det anledning att slå
vakt om den kommunala vuxenutbildningens särskilda prägel som
en utbildning för vuxna medborgare. De båda skolformernas
målgrupper -- heltidsstuderande tonåringar resp.
deltidsstuderande vuxna med försörjningsansvar och kanske
mångåriga erfarenheter av yrkesarbete -- skiljer sig från
varandra i så många avseenden att en gemensam läroplan löper
risk att bli en urvattnad produkt utan nämnvärt styrande
effekt, anser motionärerna. De betydande skillnaderna mellan
gymnasieskolan, komvux, särvux resp. sfi motiverar att
skolformerna hålls isär. Komvux viktigaste särdrag är att
pedagogiken är -- eller åtminstone bör vara -- annorlunda än i
gymnasieskolan.
Samma motionärer anför i yrkande 8 att det i flertalet
kommuner inte finns elevunderlag för både gymnasieskola och
gymnasial komvux i ett betydande antal ämnen. För att
undervisning alls skall kunna komma till stånd i vissa kurser
måste vuxna och ungdomar undervisas i en gemensam grupp, men
enligt motionärerna ställs det då stora krav på lärarna, och
undervisningen måste organiseras och tidsförläggas så att den
passar för båda elevkategorierna.
Utskottet vill framhålla den svenska kommunala
vuxenutbildningens unika ställning, sedd i ett internationellt
perspektiv. Enligt utskottets mening är det viktigt att bevara
den särskilda kompetens och prägel som komvux har genom att
vara en speciell utbildningform för vuxna medborgare, inte
minst kvinnor. Särskilt viktig är komvux kompensatoriska
uppgift dvs. att ge möjlighet för vuxna människor med begränsad
utbildning att komplettera och uppdatera denna.
Utskottet konstaterar att gymnasieskolan, komvux,
gymnasiesärskolan, särvux och sfi enligt regeringens förslag
även i fortsättningen skall utgöra skilda skolformer. Att
värdegrunden är densamma för alla dessa skolformer har inte
ifrågasatts. Genom en gemensam läroplan klargörs detta enligt
utskottets mening tydligare än om varje skolform skulle ha en
särskild läroplan. Det framgår av propositionen att regeringen
i den gemensamma läroplanen avser att ange både de mål som är
gemensamma för skolformerna och för varje skolform de mål som
är specifika för denna. Där utgår utskottet från att komvux
särart och skillnaden mellan dess förutsättningar och
gymnasieskolans skall komma till uttryck.
Frågor om undervisningens uppläggning, tidsplanering,
inlärningsmetoder etc. skall enligt regeringens förslag -- som
utskottet ställer sig bakom -- inte regleras i läroplanen, och
inte heller i andra centralt fastställda dokument, utan ankomma
på lärarna och skolledarna såsom professionella. Liksom
regeringen (prop. s. 44) anser utskottet att den målstyrda
skolan ger läraren möjlighet att anpassa sina metoder och sina
preciseringar av stoffurval vid olika tillfällen till den
inlärningssituation som eleverna befinner sig i. Denna kan
otvivelaktigt vara ganska olika mellan grupperna tonåringar i
gymnasieskolan å ena sidan och yrkeserfarna men studieovana
vuxna i komvux å den andra. Utskottet anser för övrigt att
lärarna inte bara kan utan har skyldighet att anpassa sin
pedagogik till skilda elevgruppers förutsättningar, eftersom
deras uppgift är att hjälpa alla elever att nå målen för
utbildningen. Målen å andra sidan anges i läroplanen och
kursplanerna, som fastställs centralt av regeringen resp. --
för flertalet kursplaner -- av Skolverket.
Den del av komvux som enligt regeringens planer skall styras
av samma kursplaner som gymnasieskolan är den gymnasiala
vuxenutbildningen. Det förefaller också vara på det området som
farhågorna är störst att kommunerna skall dra in på den
särskilt för vuxna organiserade utbildningen och i stället
hänvisa vuxna till undervisning tillsammans med gymnasieelever.
Utskottet vill här peka på att kommunerna i skollagen (11 kap.
17 §) är ålagda att sträva efter att erbjuda vuxna gymnasial
utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Av
specialmotiveringen till denna bestämmelse i proposition
1990/91:85 (s. 200) framgår att därmed avses bl.a. att
kommunerna skall ge utbildningen en med hänsyn till resor,
tidsplanering och uppbyggnad lämplig form. Att kursplanerna är
gemensamma för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning och
att skolformerna har en gemensam värdegrund och vissa
gemensamma mål fritar inte kommunerna från denna skyldighet.
Ansvaret för hur utbildningen organiseras och genomförs är
numera i mycket stor utsträckning överlämnat till kommunerna.
Inom ramen för de ekonomiska och andra resurser som kommunerna
förfogar över skall de på bästa möjliga sätt uppfylla de krav
som statsmakterna ställer på dem när det gäller utbildning för
barn, ungdomar och vuxna. Att ungdomar och vuxna erbjuds
undervisning i gemensamma grupper är ett sätt att på orter där
underlaget är litet ändå kunna erbjuda undervisning som
invånare i olika åldersgrupper behöver. Självklart gäller de
mål som anges i läroplanen för resp. skolform även i sådana
situationer, vilket ställer särskilt stora krav på hur
undervisningen organiseras och genomförs. Statens skolverk har
till uppgift särskilt att följa upp och utvärdera
skolverksamheten i förhållande till de mål som ställts upp och
de riktlinjer som givits i de riksgiltiga styrdokumenten,
främst skollagen och läroplanerna.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och godkänner regeringens
förslag till riktlinjer för en ny, gemensam läroplan.
Regeringen begär riksdagens godkännande av de riktlinjer för
läroplanens principiella uppbyggnad som redovisas i
propositionen. Därefter avser regeringen att formulera och
utfärda läroplanen i enlighet med de riktlinjer som riksdagen
godkänt. Läroplanen skall enligt regeringens förslag ange dels
värdegrunden och målen för utbildningen av ungdomar och vuxna,
dels -- som redan nämnts -- särskilda mål för de olika
skolformer, för vilka läroplanen skall gälla och dels
riktlinjer för arbetet i skolan. Målen och riktlinjerna skall
enligt regeringens bedömning grupperas i följande huvudområden:
Kunskaper
Normer och värden
Elevernas ansvar och inflytande
Utbildningsval -- arbetsliv
Rektors ansvar
Betyg och bedömning
Läroplanen skall ange vem som har ansvar för olika delar av
verksamheten i skolan och vad detta ansvar innebär.
De föreslagna riktlinjerna innebär i vissa avseenden
förändringar i förhållande till Läroplanskommitténs förslag,
som således kommer att bearbetas ytterligare (utöver vad som
skett i bilaga A till propositionen), när riksdagen fattat sitt
beslut.
Under rubriken Den gymnasiala utbildningens värdegrund tar
regeringen bl.a. upp det internationella perspektivet i
utbildningen. Den pågående internationaliseringen motiverar
enligt regeringen att skolan skall ge både djupare
språkkunskaper och kunskaper i fler språk än i dag. Vidare är
det viktigt att underlätta och stimulera internationellt utbyte
för elever och lärare. Skolans uppgift att förmedla vårt
kulturarv får ny aktualitet som grund för internationell
samverkan och för förståelse av andra folks kulturer. Skolan
skall bidra till att människor får en identitet som kan
innefatta och relateras inte bara till det specifikt svenska
utan också till en nordisk, europeisk och ytterst en global
identitet. Till utgångspunkterna för läroplaner och kursplaner
hör ett antal internationella fördrag och konventioner som
Sverige har undertecknat. Dessa bör på lämpligt sätt göras
tillgängliga och kända för dem som arbetar i skolan, men det är
enligt regeringen inte lämpligt att förteckningen över dessa
dokument -- så som Läroplanskommittén föreslagit -- ges
förordningskaraktär genom att tas in som bilaga till den av
regeringen utfärdade läroplanen.
Det internationella perspektiv som regeringen skisserar är
enligt motionerna 1993/94:Ub40 (m) och 1993/94:Ub45 (kds) för
snävt inriktat på det europeiska och på den industrialiserade
världen. Skolan måste ha ett globalt perspektiv, vilket inte
kommer till tydligt uttryck i propositionen, anser
motionärerna. Enligt den sistnämnda motionen riskerar
undervisningen om tredje världen och de globala sambanden att
minska betydligt och solidaritetsaspekten att tonas ner i
gymnasieskolan, när den nya läroplanen införs. Samma motionär
anför också att de internationella fördragen och konventionerna
borde ingå som bilaga till läroplanen. Förslag om detta
framförs i motion 1993/94:Ub43 (v) yrkande 2.
I motionerna 1993/94:Ub37 (c) och 1993/94:Ub41 (m) efterlyses
en starkare betoning i läroplanen av den nordiska dimensionen.
Utskottet erinrar om att såväl regeringen som riksdagen i
samband med propositionen om skolans internationalisering
(prop. 1992/93:158, bet. UbU12, rskr. 329) understrukit att det
internationella perspektivet inte får begränsas till den
västeuropeiska integrationen. Utskottet utgick (s. 4 f.) från
att de aspekter som framfördes bl.a. i en motion från
Vänsterpartiet -- de grundläggande frågorna om rika och fattiga
länder, de globala problemen, mänskliga rättigheter, arbetet
mot rasism och fredsfostran -- kommer att finnas med i ett
kommande regeringsförslag till läroplaner när det gäller
undervisningens mål och innehåll. Det ankommer på regeringen
att fastställa läroplanen, sedan riksdagen tagit ställning till
riktlinjer för denna. Mot bakgrund bl.a. av riksdagens
ställningstagande till propositionen om skolans
internationalisering och av omnämnandet i förevarande
proposition av såväl en nordisk som en global identitet
förutsätter utskottet att regeringen avser att ge det nordiska
och det globala perspektivet ett tydligt uttryck i den nya
läroplanen. Regeringen har den 23 september 1993 givit
Skolverket i uppdrag att göra kända de internationella
deklarationer och rekommendationer som Sverige har förbundit
sig att beakta i skolan.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag
på motionerna 1993/94:Ub37, 1993/94:Ub40, 1993/94:Ub41,
1993/94:Ub43 yrkande 2 och 1993/94:Ub45 godkänner de riktlinjer
som regeringen föreslagit när det gäller det internationella
perspektivet i läroplanen.
När det gäller de frivilliga skolformernas värdegrund i
övrigt hänvisar regeringen till det resonemang som förs i
proposition 1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan m.m.
rörande skolans värdegrund och etiska ansvar. Som normer som
skolans verksamhet skall bygga på nämns respekt för människans
värdighet, individens frihet och integritet, jämställdhet
mellan kvinnor och män, omsorgen om dem som har det svårt samt
det personliga ansvaret. Dessa värden har en djup förankring i
vårt land och vår kultur. Det är normer och grundläggande
värden som har djupa rötter i vår historiska utveckling. Som
särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förankrad i
kristen etik och västerländsk humanism. Skolan har en viktig
uppgift i att hävda dessa värden och förklara hur de vuxit fram
och förankrats, och att hjälpa eleverna att utveckla ett
personligt förhållningssätt till dem och till den grund de
vilar på. En ökad invandring och mångkulturella inslag i
samhället leder enligt regeringen till att etiska frågor kräver
större uppmärksamhet, bl.a. för att bemöta tendenser till
främlingsfientlighet som i grunden strider mot de mest
fundamentala värden om alla människors rätt till värdighet,
respekt och integritet. Det är en viktig uppgift för skolan att
aktivt motarbeta åsikter och uttrycksformer som träder andra
för när och att ingripa mot alla slags trakasserier eller
kränkande behandling av medmänniskor i skolan.
Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 1
begära ett nytt förslag till riktlinjer för läroplanen när det
gäller den gymnasiala utbildningens värdegrund. Enligt
motionärerna finns det en uppenbar målkonflikt i att dels säga
sig välkomna ett mångkulturellt samhälle, dels vilja värna vår
kristna etik och vårt västerländska humanistiska kulturarv. De
ser en risk att läroplanen lämnar ett dubbelt budskap, genom
att denna målkonflikt inte tydligt behandlas i propositionen.
Det finns enligt motionärerna ingenstans på jorden exempel på
harmoniska mångkulturella samhällen.
Formuleringarna "människolivets okränkbarhet" och "allas lika
värde" bör enligt motion 1993/94:Ub46 (kds) finnas med i
läroplanstexten om skolans värdegrund.
I motion 1992/93:Ju618 (v) yrkande 1 anförs att skolans
undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och rasism måste
förstärkas. Enligt motion 1992/93:Ju619 (s) yrkande 1 behövs en
utökad och mer kvalificerad undervisning om rasism och
främlingsfientlighet i alla skolor, och lärarnas
kvalifikationer för detta behöver förbättras.
Enligt utskottets mening har regeringen i proposition
1992/93:220, till vilken hänvisas i förevarande proposition,
gjort helt klart att de grundläggande värdena skall
upprätthållas i skolan. Den tolerans och respekt för
medmänniskor som skolan skall fostra till innebär inte att
vilka åsikter som helst skall bejakas i skolans verksamhet.
Enligt utskottets mening föreligger det inte någon motsättning
mellan att vara öppen för och se möjligheterna i ett
mångkulturellt samhälle och samtidigt värna om och få en fast
förankring i det nationella kulturarvet. Medvetenhet och
kunskap om kulturarvet och en trygg identitet är viktiga att
utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i
andras villkor och värderingsgrunder. Skolan har, sägs det i
Läroplanskommitténs förslag (prop. s. 115), som social och
kulturell mötesplats en möjlighet och ett ansvar för att stärka
denna förmåga hos alla som arbetar där. Utskottet, som delar
denna uppfattning, föreslår att riksdagen avslår motion
1993/94:Ub44 yrkande 1.
Såväl i den nuvarande läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70)
som i direktiven till Läroplanskommittén (dir. 1991:117)
framhålls de etiska normer, bl.a. människolivets okränkbarhet
och allas lika värde, som skolans verksamhet även i
fortsättningen skall bygga på. Utskottet delar de värderingar
som dessa formuleringar ger uttryck för. Det ankommer på
regeringen att slutligt formulera läroplanstexten. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub46.
Insatser för att motverka främlingsfientlighet och rasism är
redan i dag en förpliktelse för skolan mot bakgrund av gällande
läroplaner. De riktlinjer för en ny läroplan som regeringen nu
föreslår innebär att denna förpliktelse bekräftas. På vilket
sätt och i vilka former den skall uppfyllas kommer dock enligt
regeringens förslag inte att föreskrivas i läroplanen, utan
skall bestämmas av den professionella personalen i skolorna.
Varje kommun skall ha en skolplan av vilken det framgår vilka
åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de
nationella mål som har satts upp för skolan. Kommunen skall
kontinuerligt följa upp samt utvärdera skolplanen (2 kap. 8 §
skollagen). Statens skolverk har i uppgift att på riksnivå
följa upp och utvärdera hur väl skolverksamheten uppfyller de
mål som statsmakterna har fastlagt. Skolverket skall också ge
stöd till kommunernas utveckling av skolan. Det sker bl.a.
genom insatser för kompetensutveckling och genom att verket ger
ut referens- och annat idématerial.
Ett särskilt anslag för åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism infördes budgetåret 1992/93 under Kulturdepartementets
huvudtitel. Anslaget (D 11), som fördelas av regeringen,
omfattar innevarande budgetår 10 miljoner kronor. Medel ur
anslaget, med uppdrag att vidta åtgärder, har tilldelats
Skolverket, Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Statens
invandrarverk. De fyra myndigheterna, som samverkar, har i en
skrivelse till regeringen den 30 september 1993 begärt att
tiden för uppdraget förlängs och att medel anvisas även
budgetåret 1994/95. Enligt Skolverkets rapport över det första
årets verksamhet kan långsiktiga effekter av åtgärderna ännu
inte påvisas, men vissa omedelbara kortsiktiga effekter
redovisas. Skolverkets insatser hittills har bestått i stöd
till projekt i 23 kommuner, spridda med avseende på geografiskt
läge, storlek, skolstorlek samt befolkningsstruktur och social
struktur. Målet är att få fram goda exempel på insatser i
skolan för att påverka attityder och normer. En broschyr om
skolors arbete mot rasism och främlingsfientlighet publicerades
i september 1993 och sprids i kommunerna. Vidare har
Skolverket, med medel ur reguljära anslag, gjort insatser för
fortbildning av skolpersonal och rektorsutbildning på detta
område. Ett samarbete med SIDA har genomförts i fyra av SIDA:s
åtta regioner och har enligt Skolverkets bedömning visat goda
resultat på kort sikt. Under innevarande budgetår planerar
Skolverket att även rikta sig till universitet och högskolor
som har lärarutbildning.
Utskottet anser liksom de berörda myndigheterna att de
långsiktiga effekterna av de påbörjade insatserna ännu inte kan
bedömas. Regeringen har anlitat en forskare att utvärdera
insatserna som görs med medel från det särskilda anslaget.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör
avslå motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis och
1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för
de frivilliga skolformernas värdegrund som regeringen
föreslagit.
Motionerna 1992/93:Ub509 (fp) yrkande 2 och 1993/94:Ub47 (fp,
s, m) rör undervisning om nazismen, andra världskriget och
Förintelsen. Motionärerna anser att det finns risk för att
sådana händelser som Förintelsen kan upprepas, särskilt som
nynazistiska och närbesläktade grupper bedriver en antisemitisk
propaganda som bl.a. går ut på att Förintelsen aldrig ägt rum.
Det är därför nödvändigt att alla elever genom skolan får
korrekt information om vad som hände. Detta är av så
övergripande betydelse att det enligt motionärernas mening hör
hemma i läroplanen och inte enbart i kursplanerna.
Utskottet erinrar om vad som sagts i det föregående om
skolans ansvar att hävda varje människas värde och värdighet
och att motverka främlingsfientlighet och rasism. Detta kan
inte ses skilt från skolans kunskapsförmedlande uppgift. Det är
enligt utskottets mening naturligt att den massiva kränkning av
människovärdet som Förintelsen utgör tas upp i skolans
undervisning i historia. Detta ämne är obligatoriskt i
grundskolan. I gymnasieskolan, där historia inte ingår i alla
elevers program, är det också naturligt att ta upp dessa
händelser som ett led i skolans insatser mot
främlingsfientlighet och rasism, vilka självfallet skall rikta
sig till alla elever. Utskottet utgår från att den kommande
läroplanen för de frivilliga skolformerna, i likhet med
Läroplanskommitténs förslag, kommer att stryka under vikten av
att eleverna lär sig att kritiskt granska påståenden om fakta
och att de tillägnar sig ett alltmer vetenskapligt sätt att
tänka och arbeta. För att utveckla elevernas kritiska tänkande
och för att motverka rasistiska värderingar skulle den
antisemitiska propaganda, som motionärerna talar om, kunna
användas som arbetsmaterial. Utskottet noterar i detta
sammanhang att de fyra nyss nämnda myndigheterna, som samverkar
om åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, avser att
utveckla samarbetet bl.a. med Svenska kommittén mot
antisemitism (enligt rapport från Statens invandrarverk
1993-09-30). Det är enligt utskottets mening en självklarhet
att den information som skolan förmedlar till eleverna skall
vara sakligt korrekt. Om detta skall komma till uttryck i
läroplanen bör det ske som en generell princip och inte knytas
till undervisningen på något särskilt område. Utskottet anser
inte att det är lämpligt att i läroplanen för de frivilliga
skolformerna -- som i övrigt inte specificerar vilket stoff som
skall behandlas i undervisningen -- föreskriva att Förintelsen
skall behandlas. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening
avslå motionerna 1992/93:Ub509 yrkande 2 delvis samt
1993/94:Ub47.
Studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan tas upp i
två motioner. Enligt motion 1993/94:Ub42 (c) ställer
kursutformningen ökade krav på denna vägledning, och det är
viktigt att den bedrivs av för ändamålet utbildad personal.
Motionären anser att det i gymnasieskolan bör avsättas en
minsta garanterad tid för studie- och yrkesvägledning. I motion
1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 4 anförs å andra sidan att de bästa
och mest kvalificerade syo-insatserna kräver kunskaper och
erfarenheter som mera sällan finns inom skolans enligt
motionärerna slutna värld men som med fördel kan hämtas från
olika håll i arbetslivet.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att i läroplanen
slå fast rektors ansvar för att eleverna får studie- och
yrkesvägledning (prop. s. 28). Med utvecklingen mot allt mera
variation och fler alternativ och möjliga vägar såväl inom
högre utbildning som arbetsliv, måste enligt propositionen
gymnasieskolans avnämare, dvs. universitet och högskolor,
branscher och arbetsgivare ta ett mycket större ansvar för
information och rekrytering i gymnasieskolan. Därför anser
regeringen inte att syo-personalens uppgifter bör definieras i
läroplanen, vilket Läroplanskommittén föreslagit.
För egen del anser utskottet att riksdagen inte bör göra
några sådana tillkännagivanden som begärs i de två motionerna.
Riksdagen har tagit ställning för att det bör finnas
professionell personal för studie- och yrkesvägledning i
skolorna. Det kommer till uttryck dels i skollagens bestämmelse
om att kommunerna får ge tillsvidareanställning för sådan
verksamhet endast åt den som har en utbildning avsedd för detta
(2 kap. 6 § skollagen), dels i att det vid universitet och
högskolor på riksdagens initiativ har inrättats en särskild
studie- och yrkesvägledarexamen (bet. 1992/93:UbU3, rskr. 103).
Utskottet är helt överens med regeringen och motionärerna bakom
motion 1993/94:Ub44 när det gäller behovet av att även
intressenter utanför skolans organisation engagerar sig i
studie- och yrkesvägledningen av gymnasieskolans elever. Det
är viktigt att gymnasieskolans avnämare, inom universitet och
högskolor och inom arbetslivet, medverkar i studie- och
yrkesvägledningen i skolan. Också lärarna i gymnasieskolan bör
spela en viktig roll i denna vägledning. I linje med det nya
styrsystemet har den centrala regleringen av tidsanvändningen i
gymnasieskolan begränsats till att timplanen, som anger den
minsta garanterade undervisningstiden i olika ämnen, ingår som
bilaga till skollagen. Utskottet ser inte anledning att frångå
den ordningen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1993/94:Ub42 och 1993/94:Ub44 yrkande 4 och
godkänner de riktlinjer för läroplanen som regeringen
föreslagit beträffande studie- och yrkesvägledning.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna de av regeringen
föreslagna riktlinjerna i övrigt för den principiella
uppbyggnaden av läroplanen.
2. En mer kursutformad gymnasieskola
Huvuddragen i den nuvarande gymnasieorganisationen beslutades
av riksdagen våren 1991 efter förslag i propositionen Växa med
kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Under
rubriken Gymnasieskolan i framtiden anförde föredragande
statsrådet (s. 52) att förutsättningar måste skapas för en
övergång till en på sikt kursutformad gymnasieskola. I en sådan
kan innehållet i enskilda kurser förändras och kurser avvecklas
och nya kurser inrättas när behoven förändras, utan att
systemet i övrigt påverkas. Något ställningstagande av
riksdagen begärdes inte i denna del, och gjordes inte heller.
Därefter gav den dåvarande regeringen i uppdrag till Skolverket
att utforma kursplaner för gymnasieskolan och komvux. Detta har
resulterat i att Skolverket har utfärdat kursplaner där
flertalet ämnen är indelade i olika kurser.
Regeringen föreslår i förevarande proposition ett antal
förändringar i skollagen i syfte att underlätta en övergång
till en mer kursutformad gymnasieskola. De fördelar som
regeringen vill uppnå med detta är enligt propositionen (s. 32)
ökad valfrihet för eleverna att påverka sin utbildning,
bättre möjligheter att successivt och i takt med arbetslivets
förändrade behov förnya utbildningen genom utbyte av kurser,
större möjligheter för kommunerna att profilera sin
utbildning mot det lokala arbetslivets behov,
möjligheter att sätta samman utbildning med klarare
definierad yrkesinriktning än vad nationella program och grenar
ger,
ökade möjligheter till en flexibel planering,
möjligheter att utveckla ämnesinstitutioner som i sin tur kan
bidra till lärarnas kompetensutveckling,
större möjligheter för eleverna att kombinera
studieförberedande och yrkesförberedande kurser än de nuvarande
nationella programmen,
större möjligheter för eleverna att sätta samman sina program
efter individuella önskemål, vilket ökar elevernas
studiemotivation,
möjligheter för elever att gå långsammare eller snabbare
igenom gymnasieskolan än på normaltiden tre år,
möjlighet att låta elevernas studier börja på vars och ens
egen kunskapsnivå, varigenom anknytningen till grundskolan blir
lättare,
förberedelse inför den högre utbildningens arbetsformer,
utvecklad samverkan med komvux bl.a. genom möjligheter till
samläsning och
möjligheter att utnyttja komvux erfarenhet av kursutformning,
både vad det gäller organisation och pedagogik.
Regeringen pekar också på vissa risker som måste undvikas.
Kurserna får inte bli så hårt strukturerade att elevernas
inflytande inom kursen försvinner. Förutsättningarna i kommuner
av olika storlek måste också uppmärksammas.
De förslag som regeringen nu lägger fram innebär inte att
systemet med program överges. En modell av total frihet att
välja kurser är inte aktuell för ungdomsskolan, åtminstone inte
för närvarande, framhåller regeringen.
I skollagens 5 kap. föreslås en ny paragraf, 4 a §. Där
fastslås att utbildningen i varje ämne sker i form av en eller
flera kurser. Vidare introduceras begreppet gymnasiepoäng som
mått på omfattningen av en fullständig gymnasieutbildning och
av olika kurser. Gymnasiepoängtalet för varje ämne motsvarar
det minsta antal undervisningstimmar som eleven garanteras
enligt timplanen (bilaga 2 till skollagen). I 3 § i samma
kapitel står nu att gymnasieskolans nationella och
specialutformade program omfattar tre årskurser. Detta föreslås
ändrat till att sådana program är avsedda att kunna genomgås på
tre läsår.
Genom att utbildningens omfattning definieras i gymnasiepoäng
och inte i undervisningstid blir det därmed möjligt för elever
att genomgå ett nationellt program även på kortare eller längre
tid än tre år. Elever i gymnasieskolan har rätt till
undervisning i hela den omfattning som timplanen anger.
Kommunen kan dock, om det finns efterfrågan, erbjuda samma
kurser även med färre undervisningstimmar, så som nu vanligen
sker inom komvux. En gymnasieelev skall i sådana fall kunna
välja att gå kursen med den mindre omfattande undervisningen,
om han eller hon så önskar. Poängtalet för kursen är inte
beroende av den undervisningstid som eleven faktiskt har
utnyttjat, utan är förknippat med kursen som sådan och de mål
för den som anges i kursplanen. En elev som har uppnått kursens
mål och fått godkänt betyg tillgodoräknas kursens poängtal, och
eleven kan inte göra anspråk på ytterligare undervisning inom
den kursen. Ingen elev i gymnasieskolan kan tvingas att välja
mindre undervisningstid än den som följer av timplanen.
En möjlighet att kombinera kurser från både
studieförberedande och yrkesförberedande program finns redan
genom möjligheten att få ett specialutformat program.
Regeringen föreslår vissa förändringar av 13 § i 5 kap.
skollagen i syfte att tydliggöra att specialutformade program
kan erbjudas både en enstaka elev och en grupp av elever. I det
senare fallet skall enligt regeringens förslag styrelsen för
utbildningen fastställa programmål för programmet.
Liksom hittills skall det för elever i individuella och
specialutformade program finnas en individuell studieplan, som
fastställs av styrelsen (5 kap. 13 § fjärde stycket). Någon
reglering i skollagen när det gäller individuell studieplan för
elever i nationella program föreslås inte i propositionen. I
Läroplanskommitténs förslag till läroplan ingår som en punkt
under rubriken Rektors ansvar att varje elev -- alltså även
elever i nationella program -- vid olika tillfällen under
utbildningen skall göra upp en individuell studieplan i dialog
med skolan. Regeringen säger sig dela kommitténs uppfattning.
I propositionen redovisas också regeringens bedömning av hur
kurser och kursplaner bör vara beskaffade för att underlätta en
ökad grad av kursutformning av gymnasieskolan. Ingen kurs bör
få omfatta mindre än 30 gymnasiepoäng (motsvarande en
garanterad undervisningstid på 30 timmar), men detta är i
flertalet fall en alltför liten omfattning för att eleverna
skall få sammanhang och djup i sina studier. Ämnen med stort
timtal och som vanligen läses under hela gymnasietiden bör
enligt regeringens mening delas upp i något mindre kurser. För
detta talar både planeringsskäl och betygsskäl, heter det i
propositionen. Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att
göra en sådan uppdelning.
Kurserna skall vara påbyggbara, utbytbara eller sidoordnade.
Det skall inte vara möjligt för en elev att i något program ha
med flera kurser med innehåll som täcker varandra helt eller
delvis. Kurser som överlappar varandra bör därför enligt
regeringens uppfattning inte förekomma.
Varje kursplan skall innehålla kursens syfte och mål samt de
kunskaper som eleverna skall ha fått genom undervisningen.
Detta skall anges så tydligt att det inte råder något tvivel om
vad som avses. Kursplanerna skall inte innehålla några
anvisningar om metoder för undervisningen eller preciseringar
av stoff. Lärarna skall i samarbete med eleverna lägga upp
undervisningen så att eleverna når kunskapsmålet. Eftersom det
i många ämnen skall kunna förekomma kurser som bygger på
varandra, anser regeringen till skillnad från
Läroplanskommittén att kursplanerna för gymnasieskolan inte
skall innehålla mål att sträva mot.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vänder sig i var sin
partimotion mot regeringens förslag om en mer kursutformad
gymnasieskola.
I den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Ub38 anförs
(yrkande 2) att regeringens förslag är dåligt underbyggt och
att regeringens avsikt med att framhålla kursutformning är
otydlig. Regeringen hävdar att den inte vill tvinga in kommuner
i denna modell, men det blir enligt motionärerna resultatet av
förslagen. Motionärerna saknar en beskrivning i propositionen
av hur de olika ämnena skall delas in i kurser och en
presentation av betygskriterier för dessa. De avstyrker
(yrkande 5 delvis) regeringens förslag om 4 a § i 5 kap.
skollagen. Det viktigaste nu är enligt motionärerna att
reformen med den programbaserade gymnasieskolan genomförs i
kommunerna. De förordar (yrkande 3) ett fortsatt
utvecklingsarbete inom gymnasieskolan längs olika vägar, där
kursutformning är en modell. Andra modeller bör också prövas,
där särskilt möjligheterna att utveckla långtgående samverkan
mellan samtliga lärare och elever inom den sammanhållna klassen
uppmärksammas.
Vänsterpartiet avstyrker i motion 1993/94:Ub43 yrkande 1
regeringens förslag till kursutformad gymnasieskola. Förslaget
leder enligt deras mening till att valfriheten för eleverna
bara blir att välja kurser från en redan dukad bricka, och att
klassgemenskapen försvinner genom kurssystemet. Motionärerna
påpekar också att erfarenheterna av den nya programbaserade
gymnasieskolan är begränsade. De ifrågasätter vidare om en
indelning i kurser verkligen är rätt sätt att tillvarata
lärarnas professionalism och kreativitet.
Tveksamhet inför kursutformningen framförs också i motion
1992/93:Ub494 (s). Motionärerna anser att en utredning om
fördelar och nackdelar med kursutformning omedelbart bör
tillsättas. Denna motion väcktes innan propositionen lades fram
för riksdagen.
Tre andra motioner, också väckta innan propositionen lades
fram, pekar på fördelar med en kursutformad gymnasieskola. I
motion 1992/93:Ub32 (m) sägs bl.a. att lärarresurserna skulle
kunna utnyttjas effektivare i en sådan gymnasieskola. Den bästa
metoden att motivera elever är att låta dem själva ta ansvar
för sin studieplanering, heter det i motion 1992/93:Ub424 (fp).
En friare studietakt och möjligheter att gå ut och in i
gymnasieskolan skulle vara till fördel framför allt för de
skoltrötta tonåringarna, enligt motion 1992/93:Ub470 (fp). I
övrigt framhåller motionärerna liknande fördelar som också
anförts i propositionen.
Utskottet vill först och främst slå fast, att regeringens
förslag inte innebär att den programbaserade gymnasieskolan
överges. Nationella, specialutformade och individuella program
skall finnas kvar. Såväl för nationella som för
specialutformade program skall även i fortsättningen gälla att
samtliga kärnämnen skall ingå i utbildningen. De lagändringar
som regeringen föreslår ökar utrymmet för att lokalt organisera
utbildningen på olika sätt men tvingar inte kommunerna att
ändra sin gymnasieorganisation om de inte vill. Systemet med
gymnasiepoäng gör det enligt utskottets uppfattning lättare att
anpassa studietiden till olika elevers förutsättningar och ökar
därmed gymnasieskolans karaktär av en skola för alla.
Ämnenas indelning i kurser är en fråga som närmare kommer att
övervägas av regeringen och Skolverket. Utskottet konstaterar
att regeringen inte har uttalat sig för en uppdelning av alla
ämnen i småkurser. Minimitalet 30 gymnasiepoäng för
omfattningen på en kurs är föranlett av den timplan som
riksdagen fastställt, och som omfattar tre kärnämnen med 30
undervisningstimmar var, nämligen religionskunskap, estetisk
verksamhet och naturkunskap. För de omfattande ämnen där
regeringen bedömer att en uppdelning i kurser kan vara lämplig,
är det uttryckligen fråga om en uppdelning i något mindre
(kurs. här) kurser (prop. s. 46). Utskottet tolkar detta som
att det i allmänhet torde bli fråga om kurser av större
omfattning än 30 gymnasiepoäng. När den nya läroplanen har
utfärdats, skall programmål och kursplaner utfärdas, som är
anpassade till denna. Regeringen har den 23 september 1993
givit Skolverket i uppdrag bl.a. att senast den 1 februari 1994
lämna regeringen förslag till kursplaner i kärnämnen.
Skolverket skall också, i den utsträckning som den nya
läroplanen och de nya riktlinjerna för kursplaner kräver,
utarbeta nya eller revidera befintliga kursplaner i övriga
ämnen för de frivilliga skolformerna.
Utbildningen i gymnasieskolan skall vara likvärdig, varhelst
den anordnas i landet. För likvärdighetens skull är det
nödvändigt att indelningen i kurser när det gäller nationella
program och grenar fastställs på riksnivå och att kursplanerna
för dessa också är nationellt fastställda. Utskottet erinrar om
att det för behov som inte täcks av någon nationell kursplan
kan inrättas lokala kurser med lokalt fastställda kursplaner.
Sådana kurser kan förekomma inom ämnesblocken estetiska ämnen,
ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen, som
individuellt val och lokalt tillägg på nationella program, inom
lokala grenar av sådana program och på specialutformade och
individuella program.
Utskottet tillstyrker de i det föregående beskrivna
lagändringarna. Dock anser utskottet att ordföljden i andra
meningen i 4 a § bör ändras. Meningen bör enligt utskottets
uppfattning lyda: För varje ämne motsvarar antalet
gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i
ämnet.
Utskottet delar uppfattningen att ett fortsatt
utvecklingsarbete inom gymnasieskolan bör äga rum. Sådant
förekommer också i många kommuner. Regeringen har tillsatt en
arbetsgrupp som följer utvecklingen av kursutformad
gymnasieskola i ett antal kommuner. Arbetsgruppen har
publicerat en delrapport (Ds 1993:69) med titeln Centrala
frågor i utvecklingen av kursutformad gymnasieskola. Där
beskrivs i ett inledande avsnitt vad regeringens förslag om en
mera kursutformad gymnasieskola betyder och vad det inte
betyder. Rapporten innehåller bidrag från företrädare för några
kommuner samt Svenska kommunförbundet, som diskuterar olika
frågor kring utvecklingen av en kursutformad gymnasieskola. Ett
bidrag handlar om frågan om klassgemenskapen. Arbetsgruppen
framhåller vikten av att en kursutformning inte tvingas fram
och att förändringen förankras hos alla berörda parter inom
skolan. Utskottet anser inte att något tillkännagivande till
regeringen om fortsatt utvecklingsarbete kring olika modeller
är påkallat.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424,
1992/93:Ub470, 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkandena 2, 3 och 5
delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 antar regeringens förslag
till lag om ändring av skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a
samt 13 §§, med den ändringen att 4 a § ges den lydelse som
utskottet i det föregående har förordat.
I partimotionen 1993/94:Ub38 (s) yrkande 4 föreslås att
regeringen skall tillsätta en politiskt sammansatt kommitté
för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Den bör
enligt motionärerna bestå av företrädare för riksdagen och
kommunerna och samarbeta med den nyss nämnda arbetsgruppen.
Utskottet delar uppfattningen att en parlamentarisk kommitté
bör tillsättas för att följa utvecklingsarbetet. Enligt
utskottets mening bör den bestå av företrädare för partierna i
riksdagen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning
av motion 1993/94:Ub38 yrkande 4 som sin mening ge regeringen
till känna.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion
1992/93:Ub444 (s) som föreslår en försöksverksamhet med ett
samlat ekonomiprogram inom gymnasieskolan. Motionärerna anser
att det är otidsenligt att dela upp gymnasieutbildningen på det
ekonomiska området i ett studieförberedande program
(samhällsvetenskapsprogrammets ekonomiska gren) och ett
yrkesförberedande program (handels- och
administrationsprogrammet). Det skulle vara mera ändamålsenligt
med en ekonomisk utbildning i gymnasieskolan som förbereder
ungdomarna både för yrkesarbete och fortsatta studier senare i
livet.
Utskottet hänvisar till att en sådan utbildning som
motionärerna avser kan inrättas som ett specialutformat
program. Detta kan ske genom lokalt beslut i den eller de
kommuner som är intresserade. Ett initiativ i frågan från
riksdagens sida är enligt utskottets mening inte påkallat,
varför motionen bör avslås.
3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning
I gymnasieskolan har i mer än 20 år tillämpats ett system med
s.k. grupprelaterade betyg i en femgradig skala (1--5 med 5 som
högsta betyg). Betyget skall ge en anvisning om elevens
kunskaper och färdigheter i förhållande till övriga elever i
samma årskurs i landet som helhet.
Det relativa betygssystemet har varit mycket omdiskuterat
ända från sin tillkomst. Flera betygsutredningar har genomförts
under åren. Den senaste, Betygsberedningen, tillsattes i
november 1990 och avgav sitt förslag Ett nytt betygssystem (SOU
1992:86) i september 1992. Betygsberedningen var
parlamentariskt sammansatt. Dess uppdrag och dess förslag avsåg
både grundskolan, gymnasieskolan och komvux.
Regeringen begär nu att riksdagen godkänner de riktlinjer
för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning som framläggs i propositionen. Liksom
Betygsberedningen föreslår regeringen att det relativa
betygssystemet ersätts med ett mål- och kunskapsrelaterat
system med en definierad gräns för godkänt. Betygsättningen
knyts till varje kurs, inte till termin. Varje elevs kunskaper
skall jämföras med de kunskapsmål som anges i kursplanen.
Betyget skall ange i vilken utsträckning eleven har nått målen.
Regeringens förslag innebär till skillnad från
Betygsberedningens att skilda betygsskalor skall gälla för
grundskolan å ena sidan och gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning å den andra.
För gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning föreslår
regeringen att en fyragradig skala skall användas, nämligen
Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl
godkänd (MVG). Till skillnad från i dag skall betyg sättas även
på specialarbetet, vilket även Betygsberedningen föreslagit.
Regeringen avser att till kursplanen för varje kurs låta foga
betygskriterier för betygen Godkänd och Väl godkänd. Det
överlämnas till lärarna att själva definiera den högsta
kvalitetsnivån, alltså nivån Mycket väl godkänd.
Betygsättning i ämne i stället för på kurs förordas i den
socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Ub38 yrkande 6. Som
framgått av det föregående avvisar motionärerna den föreslagna
nya 4 a § i 5 kap. skollagen och därmed också att
betygsättningen anpassas till en kursutformad gymnasieskola
(yrkande 5 delvis). Betygssystemet bör i stället anpassas för
den programbaserade gymnasieskolan, enligt motionärerna. De
godtar den föreslagna fyragradiga skalan men anser att betyg
skall sättas terminsvis i ämne. De kommuner som under
utvärderingsperioden utvecklar och genomför metoder för
kursutformning och vill ha rätt att prova betygsättning på kurs
föreslås kunna få dispens av Skolverket för att göra det.
I motion 1992/93:Ub503 (m) anförs att betyg enligt centrala
direktiv endast borde sättas efter årskurs 3 i gymnasieskolan.
I övrigt skall enligt motionären varje skola avgöra när och hur
betyg skall ges.
Avslag på regeringens förslag yrkas i Vänsterpartiets
partimotion 1993/94:Ub43 yrkande 3. Behovet av betyg för urval
till universitet och högskolor kvarstår inte längre. Dessa har
numera stor frihet att bestämma om sin antagning, och
motionärerna anser det inte nödvändigt att gymnasieskolan
tillhandahåller dem ett sorteringsinstrument. Det borde därför
finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en helt
betygsfri gymnasieskola, heter det i motionen. Även i motion
1992/93:Ub502 (v) yrkande 12 framställs förslag om utredning av
möjligheter, villkor, arbetssätt etc. som en betygsfri skola
skulle ge.
Ny demokrati anför i sin partimotion 1993/94:Ub44 yrkande 3
att huvudlinjerna i regeringens förslag till nöds kan
accepteras. Motionärerna anser att betygens viktigaste funktion
är att ge eleven feedback om sin kunskapsutveckling i
förhållande till läroplaner och kursplaner. Däremot är de inte
avsedda att vara urvalsinstrument till högre studier. Utöver
de ämnesinriktade betygen bör eleverna i samtliga årskurser få
en kort verbal beskrivning av sina starka sidor och var resp.
elev har sin förbättringspotential. Likaså bör i samtliga
årskurser betyg ges i ordning och uppförande (enligt en
tregradig skala).
Utskottet anser inte att det finns anledning att riksdagen nu
tar initiativ till en ny utredning, som skulle gälla en
betygsfri skola.
När det gäller riktlinjerna för betygssystemet konstaterar
utskottet att enighet råder om själva betygsskalan och om att
betygen skall relateras till målen för undervisningen sådana de
beskrivs i kursplanerna. Den timplan som gäller för
gymnasieskolan är en stadietimplan, som inte reglerar i vilka
terminer eller årskurser som ämnet skall förekomma. Det är
därför inte möjligt att med betygsättning terminsvis eller i
endast en viss årskurs åstadkomma betyg som är jämförbara
mellan elever i olika skolor när det gäller vilka kunskaper
eleverna har uppnått. Att betygen blir jämförbara i den
bemärkelsen är enligt utskottets mening angeläget från flera
synpunkter. Dels är det en rättvisefråga för elever från olika
skolor som söker till högre utbildning och blir jämförda med
hjälp av betygen, dels har det betydelse för möjligheterna att
bevaka i vilken mån principen om likvärdighet förverkligas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag
på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503
delvis, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis samt yrkande 6 och
1993/94:Ub43 yrkande 3 godkänner regeringens förslag till
riktlinjer för betygssystemet för gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning.
Graderade betyg bör inte sättas i kärnämnet estetisk
verksamhet, hävdas det i motion 1992/93:Ub427 (s). Ämnets
funktion att ge utrymme för kreativitet och gemensamma
upplevelser motverkas av kravet att sätta betyg. Det tvingar
läraren att fokusera intresset på enskilda prestationer i
stället för en kreativ helhet. De elever som av olika skäl vill
ha betyg i ämnen inom ämnesblocket estetiska ämnen kan antas
välja t.ex. bild eller musik som individuellt val, och får där
sina betyg. Den obligatoriska delen -- kärnämnet estetisk
verksamhet -- blir inte sämre om det i slutbetyget endast
markeras att eleven deltagit i verksamheten.
Utskottet konstaterar att betyg hittills har satts i alla
praktisk-estetiska ämnen. De skäl som motionärerna anför för
att undanta kärnämnet estetisk verksamhet från betygsättning
räcker enligt utskottets mening inte för att riksdagen skall gå
emot regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion 1992/93:Ub427.
Som nämnts i det föregående föreslås i motion 1993/94:Ub44
(nyd) yrkande 3 att betyg skall ges även i ordning och
uppförande. Förslag att betyg skall ges i ordning och
uppförande framförs också i motion 1992/93:Ub460 (m).
Utskottet noterar att Betygsberedningen haft i uppdrag att
överväga frågan om betyg i ordning och uppförande borde
återinföras. Utskottet ansluter sig till beredningens slutsats
att sådan betygsättning inte bör ske, men att skolan bör
rekommenderas att använda sig av regelbundna individuella
samtal med varje elev. I sådana samtal mellan en lärare och en
elev kan frågor om normer och värden behandlas och redas ut på
ett sätt som utvecklar eleven och som kan få en förebyggande
effekt när det gäller sådana förseelser som eljest begås under
anonymitetens täckmantel. Regeringen har inte föreslagit att
betyg skall ges i ordning och uppförande. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub460 delvis och
1993/94:Ub44 yrkande 3.
I motion 1992/93:Ub463 (m) anförs att alla elever bör ha rätt
att genom kompletterande studier och prövningar förbättra
sina betyg och att få tillgodoräkna sig dessa i merithänseende.
Motionen väcktes innan propositionen lades fram för riksdagen.
Utskottet hänvisar till vad regeringen i propositionen anför
om komplettering av betyg (s. 59 f.). Betyg får redan nu
kompletteras genom prövningar, oavsett om det gäller ett ämne
som eleven inte har betyg i eller om det gäller att försöka
höja ett betyg. Det som hittills inte har varit möjligt är att
generellt få tillgodoräkna sig ett genom prövning höjt betyg
vid ansökan till högre utbildning. Hittills har endast s.k.
behörighetskomplettering beaktats. Det är numera varje
universitet och högskola själv som har att ta ställning till
hur man vill göra urval bland sökande till högre utbildning.
Det finns inte längre några centrala föreskrifter om hur
betygspoäng skall beräknas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1992/93:Ub463 delvis.
Ett avgångsbetyg bör enligt motion 1992/93:Ub472 (m) kunna
överklagas (yrkande 1). Exakt samma skrivning kan enligt
motionären bedömas med helt olika betyg av olika lärare, vilket
visar att lärarna är vanliga människor med sympatier och
antipatier. Systemet behöver därför en kontrollfunktion via en
överprövningsmöjlighet. Motionären föreslår att överklagande
skall kunna göras av eleven till skolstyrelsen eller möjligen
Skolverket. Om överklagningsmyndigheten misstänker en subjektiv
bedömning, bör eleven få rätt till ny prövning för annan lärare
(yrkande 2). Motionären anför också att det bör vara regel att
man använder medbedömare vid betygsättning i avgångsklasser.
Frågan om möjligheten att överklaga betyg diskuterades av
1957 års skolberedning, som föreslog att frågan skulle utredas.
Till det förslaget anslöt sig 1960 års gymnasieutredning.
Utredningen genomfördes enligt Kungl. Maj:ts uppdrag inom
Skolöverstyrelsen av kanslirådet Gunnar Wejle och redovisades i
PM om elevbetygens rättskraft (Skolöverstyrelsen 1968).
Utredarens slutsats var att lärares ämnesbetyg inte bör kunna
överklagas. Skälen för detta var dels farhågor för
överväldigande belastning på den eller de myndigheter som
skulle pröva överklaganden, dels olägenheter med att andra
beslut, avhängiga betygen (t.ex. antagning till högre
utbildning), skulle försenas vid sådana överklaganden, dels
sannolikheten för att överklaganden inte skulle kunna leda till
ändring av besluten annat än i sällsynta undantagsfall,
eftersom det torde vara svårt att förebringa bevisning för att
det överklagade betyget varit felaktigt. Även i de fall då
sådan bevisning skulle kunna företes, skulle det enligt
utredaren bli nödvändigt att skaffa underlag för att sätta ett
riktigare betyg. Därmed skulle det bli nödvändigt att eleven
genomgick en ny prövning, exempelvis för en annan lärare.
På den högre utbildningens område har det under lång tid
varit stadgat att beslut om betyg inte får överklagas. Frågan
aktualiserades år 1968 av Universitetskanslersämbetets
arbetsgrupp för fasta studiegångar, som hänvisade till ett
Kungl. brev den 15 april 1829. I den nuvarande
högskoleförordningen (SFS 1993:100) räknas i 13 kap. upp de
ärenden som får överklagas. I övrigt gäller (4 §) att beslut av
en högskola får överklagas endast om det är särskilt medgivet i
annan författning. Så är inte fallet med beslut om betyg, som
således inte får överklagas. I den högre utbildningen fanns i
äldre tid en rätt till offentlig tentamen, som gav en student
som ansåg sig orättvist bedömd möjlighet att få sina kunskaper
bedömda av mer än en lärare. Denna anordning ersattes år 1977 i
högskoleförordningen (1977:763) av en rätt för studenten att,
sedan han underkänts två gånger i samma prov, begära att en
annan lärare skall förordnas att bestämma betyg för honom (7
kap. 6 § andra stycket). I den högskoleförordning som
utfärdades i februari 1993 (1993:100) finns ingen motsvarande
bestämmelse. Behovet av en "omprövningsmöjlighet" sattes av
Berit Sandqvist-Örnberg i Högskolan i lag och förordning (Liber
UtbildningsFörlaget 1977) i samband med föreskriften att betyg
inte får överklagas.
Syftet i motion 1992/93:Ub472 kan enligt utskottets mening
tillgodoses genom möjligheten att genomgå ny prövning och
tillgodoräkna sig ett därvid höjt betyg. Denna möjlighet har
eleven utan att behöva övertyga någon myndighet om att det
redan satta betyget grundar sig på en subjektiv bedömning.
Utskottet utgår från att en elev som önskar pröva på nytt kan
få göra det för en annan lärare än den som satt det tidigare
betyget, om eleven begär det. Detta bör gå att lösa på det
lokala planet utan särskilda åtgärder från riksdagens sida.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1992/93:Ub472.
I motion 1992/93:Ub457 (fp) föreslår motionärerna att
skolbetyg skall utfärdas i original på två språk (t.ex.
svenska och engelska). Det skulle underlätta för elever som
planerar att studera utomlands både genom att spara dem tid och
pengar och genom att öka förtroendet för betygsdokumentet på
det främmande språket.
Utskottet hänvisar till gymnasieförordningens 1 kap. 15 §.
Enligt denna fastställer Skolverket de formulär som behövs för
tillämpningen av förordningen. Därmed avses bl.a.
betygsblanketter. Ingenting hindrar att Skolverket även
fastställer betygsformulär på engelska. Enligt vad utskottet
erfarit överväger Skolverket att utarbeta ett internationellt
slutdokument som kan vara av värde för elever som önskar
studera eller arbeta utomlands.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionen.
4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan
Elever som i den nya grundskolan inte når godkänd nivå i
något av de grundläggande ämnena svenska, matematik och
engelska bör enligt regeringens bedömning hänvisas till studier
på ett individuellt program i gymnasieskolan. De saknar
nämligen förutsättningar att följa undervisningen på ett
nationellt program innan de kompletterat sina kunskaper genom
studier på individuellt program. Regeringen föreslår en ändring
i 5 kap. 5 § första stycket skollagen i enlighet med detta.
Denna ändring föreslås tillämpas först fr.o.m. läsåret 1998/99.
Den innebär att det införs ett allmänt behörighetsvillkor för
tillträde till nationella program.
Det är regeringens mening att samma krav skall gälla för
specialutformade program, som i fråga om utbildningens nivå
skall motsvara nationella program.
Socialdemokraterna avstyrker i motion 1993/94:Ub38 förslaget
om ändring av skollagens 5 kap. 5 § första stycket (yrkande 1).
Även om huvudregeln enligt motionärerna måste vara att elever
som börjar på ett nationellt program skall ha godkända
kunskaper i alla basämnen är det olämpligt med stela
behörighetsregler som stänger ute elever som visserligen har
brister i sina kunskaper, men intresse och fallenhet för visst
utbildningsprogram. Lokala intagningsmyndigheter bör kunna ta
in sådana elever i nationella program. I sådana fall krävs det
en individuellt upplagd studieplan inom det program som eleven
valt.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag medför att
elever som inte har godkända betyg i de tre basämnena blir
hänvisade till individuella program. Det kan gälla såväl
svenska elever som invandrarelever som inte nått upp till
godkändnivån i svenska eller inte har läst engelska i
grundskolan. Elever som har fått undervisning i svenska som
andraspråk uppfyller behörighetsvillkoret, om de fått godkänt
betyg i svenska.
Utskottet erinrar om regeringens förslag i proposition
1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m. Där anförs (s.
39) att grundskolan skall ge alla elever sådana kunskaper och
färdigheter som är nödvändiga för var och en, både som individ
och samhällsmedlem, och som ger en grund för fortsatt
utbildning (kurs. här).
Utskottet ser förslaget som ett uttryck för ett tydligt
resultatansvar för grundskolan. Alla lärare skall kontinuerligt
följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem
uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder
sättas in tidigt för att de kunskapsmål skall kunna nås som
alla elever, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i
grundskolan.
Utskottet vill också peka på elevens möjligheter att erhålla
ett godkänt betyg genom en förnyad prövning för att därmed bli
behörig sökande till ett nationellt program. Utskottet vill
vidare understryka kommunernas ansvar för att erbjuda
individuella program till de elever som inte tas in på
nationella eller specialutformade sådana. I ett individuellt
program bör självfallet kurser som eleven har speciellt
intresse eller fallenhet för kunna tas med. Möjligheten till
ämneskombinationer utanför de på förhand fastställda programmen
är en av huvudpoängerna med att gymnasieskolan byggs upp av
kurser.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion
1993/94:Ub38 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt
punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Regeringen tar i propositionen också upp frågan om behovet
att ha särskilda behörighetsvillkor för vissa nationella
program. Sådana kan enligt skollagens nuvarande lydelse bara
fastställas för lokala grenar eller utbildningar på främmande
språk (prop. 1991/92:157, bet. UbU20, rskr. 311). Regeringen
tänker sig nu att det kan finnas anledning exempelvis att
ställa krav på godkänt betyg i musik eller bild för tillträde
till det estetiska programmet. Därför föreslås en ändring av 5
kap. 5 § fjärde stycket skollagen, som öppnar möjlighet för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att
fastställa särskilda krav på förkunskaper för vissa
utbildningar. Därmed kan regeringen fastställa sådana krav även
när det gäller nationella program.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
5. Gymnasiesärskolan
För elever som fullgjort sin skolplikt i särskolan och som
inte kan gå i gymnasieskolan finns den frivilliga särskolan
(fram till den 1 juli 1992 benämnd yrkessärskolan). Den är
fyraårig och organiserad i yrkesutbildning, yrkesträning och
verksamhetsträning. Yrkesutbildningen anordnas på ett antal
linjer och i vissa fall grenar.
Regeringen föreslår i propositionen att den frivilliga
särskolan skall benämnas gymnasiesärskolan. Yrkesutbildningen i
gymnasiesärskolan föreslås bli organiserad i nationella
program, som omfattar kurser i kärnämnen och karaktärsämnen
(yrkesämnen) och som ger utrymme för dels elevens individuella
val, dels lokal profilering. Program och programmål skall
fastställas av regeringen. En elev skall också kunna få ett
specialutformat program, som sätts samman av kurser ur
gymnasiesärskolans yrkesförberedande nationella program. Av det
totala timtalet i gymnasiesärskolans nationella och
specialutformade program bör minst 15 % utgöras av
arbetsplatsförlagd utbildning.
Regeringen föreslås få bemyndigande att föreskriva att
utbildningen i gymnasiesärskolan skall omfatta minst vissa
ämnen och omfattningen av dessa ämnen. Kärnämnena i
gymnasiesärskolan bör enligt regeringens bedömning vara desamma
som i gymnasieskolan, men varken innehållet i eller
proportionerna mellan kärnämnena kan vara desamma som i
gymnasieskolan.
De ungdomar, som styrelsen för särskolan bedömer kan klara av
att gå en yrkesutbildning, skall erbjudas ett urval av
nationella program. Vilka olika utbildningar som erbjuds skall
avgöras av styrelsen för särskolan i resp. kommun. Urvalet
skall anpassas till elevernas önskemål.
Ungdomar som inte kan eller vill delta i nationella eller
specialutformade program i gymnasiesärskolan skall erbjudas
utbildning på individuella program. För elever som får
yrkesträning inom ramen för individuella program bör
utbildningen enligt regeringens bedömning omfatta ämnena
svenska, matematik, samhällsorientering, idrott och hälsa samt
praktik. Elever som får verksamhetsträning inom individuella
program i gymnasiesärskolan bör få undervisning i kommunikation
och socialt samspel, verklighetsuppfattning och
omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt
vardagsaktiviteter. Den minsta garanterade undervisningstiden
för varje elev i gymnasiesärskolan föreslås vara 3 600 timmar.
De föreslagna förändringarna av gymnasiesärskolan medför
ett antal ändringar i 6 kap. skollagen. Bestämmelserna
om särvux i 12 kap. skollagen anpassas till de nya
bestämmelserna om gymnasiesärskolan. Vidare införs termen
gymnasiesärskolan i 9 kap. om fristående skolor.
I proposition 1992/93:220 om en ny läroplan m.m. för
grundskolan m.fl. skolformer, som utskottet behandlat i
betänkande 1993/94:UbU1, föreslås att stadieindelningen i
grundskolan avskaffas. I förevarande proposition föreslås mot
den bakgrunden även en ändring i 6 kap. 3 § andra stycket,
innebärande att den obligatoriska särskolans stadieindelning
slopas.
Inga motioner har väckts med anledning av regeringens förslag
om gymnasiesärskolan.
Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag. Det
är enligt utskottets mening särskilt viktigt för
gymnasiesärskolans elever att, som ett led i sin yrkes- och
arbetslivsorientering, under skoltiden få vara ute på olika
arbetsplatser. Utskottet vill liksom regeringen understryka att
15 % av den totala undervisningstiden är en minimiregel, och
att andelen kan höjas genom lokala beslut. Det är också viktigt
att kommunerna anstränger sig att finna arbetsplatser för
gymnasiesärskolans elever, så att möjligheten att byta ut den
arbetsplatsförlagda utbildningen mot motsvarande utbildning i
skolan kommer till användning så litet som möjligt.
Även i 14 kap. skollagen förekommer uttrycket "den frivilliga
särskolan" i 4 §. Det bör enligt utskottets mening ersättas med
"gymnasiesärskolan".
Utskottet föreslår att riksdagen dels antar regeringens
förslag till lag om ändring av skollagen såvitt avser 6 kap. 3
och 7 samt 9--11 §§, 9 kap. 16 § och 12 kap. 1 § första
stycket, dels antar utskottets förslag till ändring av 14
kap. 4 § skollagen.
Regeringen ger i propositionen även förslag till riktlinjer
för betygssystemet för gymnasiesärskolan. Av varje kursplan
skall framgå vilka mål varje elev avses uppnå. Enligt förslaget
skall elever som uppnår målet kunna få betyget Godkänd eller
Väl godkänd. Betygskriterier skall fogas till kursplanerna. För
elever som inte når upp till målet utfärdas intyg om att eleven
har deltagit i kursen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som
regeringen föreslagit.
6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i
vuxenutbildningen
Betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och
påbyggnadsutbildning i komvux föreslås ändrat så att
betygsgraderna blir Icke godkänd, Godkänd och Väl godkänd.
Regeringen anför att den nuvarande tvågradiga betygsskalan i
och för sig skulle kunna bibehållas i grundläggande
vuxenutbildning och särvux. Mot bakgrund av att regeringen nu
föreslår ett utökat antal betygssteg i grundskolan och att
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning föreslås få en
fyragradig skala anser regeringen det dock befogat att införa
en möjlighet till överbetyg även i de nu aktuella formerna av
vuxenutbildning. Fler steg än tre behövs dock inte i en
utbildning vars slutbetyg inte används för urval till fortsatt
utbildning, anser regeringen.
Den tregradiga skalan föreslås också gälla för
påbyggnadsutbildning i komvux. Där har hittills den femgradiga
sifferskalan gällt för vissa utbildningar och en tvågradig
skala (Icke godkänd och Godkänd) för andra.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som
regeringen föreslagit.
Regeringen föreslår också vissa lagändringar beträffande
komvux och särvux. I 11 kap. 1 § och i 12 kap. 1 § skollagen
föreslås bestämmelser om att utbildningen inom komvux och
särvux skall anordnas i form av kurser. Vidare föreslås
bestämmelser i skollagen om att elever i komvux och särvux har
rätt att fullfölja en kurs som de har tagits in på och påbörjat
(11 kap. 7 a § första stycket samt 12 kap. 12 § första
stycket). Bestämmelsen att undervisningen skall upphöra, om en
elev saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen
eller annars inte gör tillfredsställande framsteg, föreslås
även omfatta elever i gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning (11 kap. 7 a § andra stycket samt 12
kap. 12 § andra stycket). I vilka fall en elev, för vilken
utbildningen upphört enligt nämnda stycke, på nytt kan eller
skall beredas utbildning föreslås bli reglerat i 11 kap.
7 a § tredje stycket. Den nya 7 a § motsvarar i huvudsak
tidigare 13 §, som föreslås bli upphävd. I 11 kap. 22 §
regleras vem som beslutar i sådana frågor, och i 23 § hur
sådana beslut kan överklagas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
7. Lärarfrågor
Regeringen för i propositionen ett resonemang om
lärarprofessionalitet. Den ansvarsfördelning som läroplanen
utgår från innebär att ansvaret för att välja arbetssätt och
precisera innehåll i undervisningen för att eleverna skall
kunna uppnå de nationellt fastställda målen ankommer på
lärarna. Rektorernas pedagogiska ledningsansvar får ökad tyngd.
Det utökade ansvar för elevernas uppfostran som skolan fått i
och med att de flesta barn och ungdomar befinner sig i skolan i
12 år medför ökade krav på lärarna och rektorerna. Detsamma gör
de ökade kraven från elever och föräldrar på inflytande över
skolan. Lärarna har också genom decentraliseringen av ansvaret
för skolan fått ökade möjligheter och skyldigheter att utveckla
den egna skolan och att delta i beslut om hur dess resurser
bäst skall användas.
Regeringen påpekar att lärarnas karriärmöjligheter inom
skolområdet är starkt begränsade. Det är viktigt att kommunerna
erbjuder möjligheter till karriär och kompetensutveckling,
anför regeringen. Den förändrade gymnasieutbildningen med
program inriktade mot bredare yrkesområden medför att det i
framtiden blir mycket svårt för lärare i yrkesämnen att besitta
alla skilda yrkeskompetenser inom ett program. En översyn av
kompetenskraven för gymnasielärare med inriktning mot
yrkesämnen aviseras. Regeringen pekar också på möjligheterna
att skapa nya kombinationer av tjänster för lärare i olika
utbildningsformer.
Ett led i lärarkårens professionalisering är enligt
regeringen att kraven på lärarna görs tydliga. Ett annat är att
utbildning, fortbildning och forskning ordnas så att de stödjer
en professionalisering. Regeringen framhåller att
professionalitet bara kan utvecklas av de professionella
själva. Med den pågående debatten om lärarcertifikat har lärare
och skolledare visat vilja och intresse att göra detta. Det
finns enligt regeringen skäl att följa den vidare diskussionen
om lärarcertifikat och lärarlegitimation med stor öppenhet.
Utskottet noterar att en särskild utredare numera har
tillsatts för den aviserade översynen av kompetenskraven för
lärare i yrkesämnen (dir. 1993:79).
Fram till den 1 januari 1991 reglerade staten i
skolförordningen att det i gymnasieskolan skulle finnas
forskarutbildade lärare, lektorer, i vissa ämnen och i viss
omfattning. I och med övergången till mål- och resultatstyrning
har denna reglering upphört. Riksdagen har på senare år på
olika sätt sökt slå vakt om att lektorstjänster bibehålls i
tillräcklig omfattning och besätts med forskarutbildade. Det
skedde bl.a. genom ett tillkännagivande till regeringen i
december 1990 (bet. 1990/91:UbU4 s. 24 f., rskr. 76), till
vilket utskottet återkom våren 1991 (bet. 1990/91:UbU16 s. 61
f., rskr. 356). Frågan om gymnasieutbildningens
forskningsanknytning har förutsatts ingå i den statliga
uppföljningen och utvärderingen av skolverksamheten. Våren 1992
hänvisade utskottet på nytt till sina tidigare
ställningstaganden rörande vikten av lektorstjänsterna (bet.
1991/92:UbU20 s. 35).
Regeringen föreslår nu att det i skollagens 2 kap. 3 § införs
ett nytt stycke, i vilket kommuner och landsting åläggs att
sträva efter att för undervisning i gymnasieskolan, gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning använda lärare som har
forskarutbildning.
Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen av 2 kap. 3 §
skollagen.
Enligt regeringens mening (prop. s. 83) bör som lektor kunna
anställas även personer som avlagt licentiatexamen enligt den
nuvarande ordningen. Utskottet konstaterar att skollagen enbart
reglerar att den som anställs som lärare med förordnande tills
vidare måste ha en lärarutbildning med huvudsaklig inriktning
på den undervisning anställningen avser, eller motsvarande
utbildning. Det är numera kommunernas sak att bestämma vilken
benämning de vill ge olika lärartjänster liksom vilka
kvalifikationer i fråga om ämnesutbildning som skall fordras.
Licentiatexamen kunde avläggas enligt äldre bestämmelser fram
till den 1 juli 1971. Denna examen gav behörighet till
lektorstjänst enligt de tidigare bestämmelserna i
skolförordningen. Med början år 1983 infördes vid de
filosofiska fakulteterna en ny licentiatexamen, som utgör en
etapp i forskarutbildningen. Den nya licentiatexamen har
hittills inte ansetts ge tillräcklig kompetens för att bli
lektor i gymnasieskolan.
Riksdagen avslog för fyra år sedan ett motionsyrkande om att
lektorstjänster skulle kunna besättas med sökande som avlagt
den nya licentiatexamen (bet. 1988/89:UbU22 s. 13, rskr. 197).
Därvid hänvisade utskottet till att uppställandet av
doktorsexamen som behörighetsvillkor till vissa tjänster hade
stor betydelse för rekryteringen av unga forskare. Utskottet
delar regeringens uppfattning att det är viktigt att öka
antalet lektorer i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning
och påbyggnadsutbildning. Om även personer med den nya
licentiatexamen kan anställas på sådana tjänster, kan antalet
lektorer sannolikt ökas. Möjligen kan också detta bidra till en
ökad rekrytering till forskarutbildningen. Risken för att
studenternas motivation för att avlägga doktorsexamen samtidigt
minskas måste emellertid beaktas. Utskottet utgår från att
regeringen -- som i den senaste forskningspropositionen
föreslagit att antalet doktorsexamina skall fördubblas till år
2000 (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388) -- håller dessa
frågor under uppsikt.
Lärare vid svensk skola måste vara väl förtrogna med och
behärska det svenska språket, framhålls i motion 1992/93:Ub415
(m). Motionären hänvisar till skolans viktiga roll som
förmedlare av kulturarvet bl.a. till de "nya" svenskarna.
Därför, anför han, måste kravet på kompetens, behörighet och
ett därtill anpassat meritvärdessystem vara ett väl
genomarbetat instrument. Riksdagen föreslås göra ett
tillkännagivande till regeringen om kvalitetskrav och
meritvärdering vid lärartillsättning.
Utskottet erinrar om att skollagen nyligen ändrats så att
krav införts på att lärare i den svenska skolan skall behärska
svenska (prop. 1992/93:100 bil. 9, bet. UbU11, rskr. 274). I
detta avseende är alltså motionen tillgodosedd. Regeringen
anmälde i budgetpropositionen 1993 också sin avsikt att upphäva
meritvärderingsförordningen. En motion om att bibehålla denna
avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen (mot.
1992/93:Ub502 yrk. 3, bet. UbU11, prot. 106). Utskottet har
inte funnit anledning att ändra sitt ställningstagande på denna
punkt. Meritvärderingsförordningen upphörde att gälla den 1
juli 1993 (SFS 1993:301). Mot bakgrund av det anförda föreslår
utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub415.
I skollagens 2 kap. finns en bestämmelse (7 §) om att varje
kommun och landsting skall se till att fortbildning
anordnas för den personal som har hand om utbildningen.
Regeringen föreslår nu ett tillägg om att de skall vinnlägga
sig om en planering av personalens fortbildning. Bakgrunden är
en rapport från Skolverket från september 1992, i vilken det
visats att en stor del av kommunerna saknade planer för sin
fortbildning inför gymnasiereformen, något som regeringen
bedömer som otillfredsställande.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor
betydelse för skolans utveckling att det finns en genomtänkt
planering för kompetensutvecklingen av personalen, och att
denna planering görs utifrån klara prioriteringar. Riksdagen
bör därför anta regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 2 kap. 7 §.
Motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 2 tar upp begreppet
lärarprofessionalitet och framhåller att det finns gott om
skickliga lärare även ute i arbetslivet, utan att de för den
skull har formell lärarutbildning. Skolan skulle enligt
motionärerna bli mycket bättre om man hade modet att ta till
sig denna kompetens och erfarenhet från yrkeslivet. De påpekar
också vikten av att ställa krav på redovisning av faktiskt
genomförda åtgärder, vilket enligt deras mening är mera
verkningsfullt än att kräva att kommunerna håller sig med
planer på olika områden.
Utskottet konstaterar att skollagens bestämmelse om villkor
för att anställas som lärare har införts för att slå vakt om
kvaliteten i skolans verksamhet. Motionärerna föreslår heller
inte någon ändring av skollagen.
De nya bestämmelserna om entreprenadverksamhet i skolan ger
utrymme för att anlita företag för att genomföra utbildningen i
gymnasieskolan i yrkesämnen och yrkesinriktade inslag inom
ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen och tekniska
ämnen (prop. 1992/93:230, bet. UbU17, rskr. 406). Därvid krävs
att de som handhar undervisningen hos företaget har kompetens
för denna, men inte nödvändigtvis lärarutbildning.
Utskottet anser att det kan tillföra skolan värdefull
erfarenhet, om personer som är verksamma i yrkeslivet anlitas
för att medverka i undervisningen i lämpliga sammanhang. Detta
bör dock ske efter de professionella lärarnas och skolledarnas
bedömande och på deras ansvar. Utskottet har ingen annan
uppfattning än motionärerna om det nödvändiga i att kommuner
och skolor redovisar vad de faktiskt gjort i olika avseenden.
Den mål- och resultatorienterade styrning som numera gäller för
skolan innefattar bl.a. att Skolverket följer upp och
utvärderar skolverksamheten. Uppgifter av de slag som
motionärerna nämner insamlas regelbundet inom ramen för
uppföljningsarbetet.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något sådant
tillkännagivande som föreslås i motion 1993/94:Ub44 yrkande 2,
som alltså bör avslås av riksdagen.
8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och
betygssystem
Utskottet har ingenting att invända mot lagförslaget i
övrigt utan föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt i det föregående.
Den nya läroplanen skall enligt regeringens förslag
träda i kraft den 1 juli 1994 och då gälla för all
utbildning -- alltså även utbildning som påbörjats dessförinnan
-- i de berörda skolformerna. De nya betygssystemen skall
likaså tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1994 för de reformerade
skolformerna. För kvarvarande utbildning på linjer och
specialkurser i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skall dock
hittillsvarande betygssystem tillämpas fram till dess de gamla
utbildningarna upphör. Detsamma gäller hittillsvarande
kursplaner och timplaner för dessa utbildningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
9. Vissa ämnen och kunskapsområden
Ett stort antal motioner, flertalet väckta under allmänna
motionstiden 1993, behandlar innehållet i eller utrymmet för
vissa ämnen och kunskapsområden i gymnasieskolan.
Bilden är ett kommunikationsmedel precis som ordet, framhålls
i motion 1992/93:Ub510 (fp). Skapandet av bilder kan också i
sig bidra till att teoretiska kunskaper blir lättare att lära
in. Motionären anser att bild bör vara ett obligatoriskt
ämne både i grundskolan och i gymnasieskolan. Liknande
synpunkter på bildämnets betydelse framförs i motion
1992/93:Ub516 (s), som särskilt invänder mot
Läroplanskommitténs förslag att skära ner den obligatoriska
undervisningen i ämnet bild i grundskolan.
Utskottet behandlar frågan om ämnet bild i grundskolan i
betänkande 1993/94:UbU1.
När det gäller gymnasieskolan erinrar utskottet om att
estetisk verksamhet utgör ett av kärnämnena, som läses på alla
nationella och specialutformade program. Kärnämnet omfattar 30
timmar. När timplanen fastställdes gjordes ingående
överväganden om utrymmet för olika ämnen (prop. 1990/91:85,
bet. UbU16). Enligt den kursplan för kärnämnet estetisk
verksamhet som regeringen fastställde våren 1992 skall eleverna
efter genomgången utbildning kunna använda något eller några
estetiska uttrycksmedel för att gestalta en idé, kunna hämta
stimulans ur kulturella upplevelser och kunna reflektera över
och diskutera olika konstnärliga uttryck. Utskottet utgår från
att alla elever i nationella och specialutformade program inte
minst i ämnet svenska kommer i kontakt med bild och får
erfarenhet av bildskapande, bildtolkande, kritisk granskning
och värdering av bilder i olika medier. Motionärerna kan därför
anses vara tillgodosedda.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Ub510 och 1992/93:Ub516, båda delvis.
I motion 1992/93:Ub501 (s) yrkande 1 föreslås att dans
skall beredas plats bland de estetiska programmen i
gymnasieskolan. Några kommuner tar nu in dansen i det estetiska
programmet, heter det i motionen, men ytterligare kommuner bör
stimuleras så att dansen blir tillgänglig i fler
gymnasieskolor.
Utskottet noterar att det estetiska programmet innefattar en
gren för dans och teater. Detta program med denna gren anordnas
redan eller planeras nu i betydligt fler kommuner än det antal
som hade den tidigare försöksvis anordnade estetisk-praktiska
linjen med en gren för dans eller dans och teater. Kommunerna
har skyldighet att anpassa sitt utbud av program och grenar i
gymnasieskolan med hänsyn till elevernas önskemål. Motionärerna
påpekar att intresset för dans växer påtagligt, vilket således
redan har visat sig leda till att fler elever än tidigare får
tillfälle till utbildning i dans i gymnasieskolan. Utskottet
anser inte att något initiativ av riksdagen är påkallat i denna
fråga och avstyrker därför motion 1992/93:Ub501 yrkande 1
delvis.
Ämnet geografi bör enligt motion 1992/93:Ub462 (m)
återinföras som ett självständigt ämne i gymnasieskolan. Det
bör enligt motionären ha en inriktning på både natur, människa
och miljö.
Utskottet konstaterar att motionärens yrkande är tillgodosett
i och med att geografi -- på utskottets initiativ -- har
införts som ett karaktärsämne på två av grenarna inom
samhällsvetenskapsprogrammet. Elever som följer andra grenar
eller program kan välja ämnet som individuellt val. Den
kursplan som Skolverket har utfärdat för geografi är inriktad
på både natur, människa och miljö. Utskottet föreslår med
hänvisning till det anförda att riksdagen avslår motionen.
Idrott och hälsa omfattar enligt skollagen 80 timmar på
samtliga program utom samhällsvetenskapsprogrammet och
naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga gren. De senare
har 130 timmar. Läroplanskommittén föreslog (Skola för
bildning, SOU 1992:94) att ämnets timtal på de
studieförberedande programmen skulle minskas till 80 timmar för
att bereda utrymme för utökad undervisning i svenska inom
dessa. Hur utökningen av svenska inom
naturvetenskapsprogrammets tekniska gren skulle åstadkommas
berördes inte av kommittén.
Under allmänna motionstiden -- alltså innan proposition
1992/93:250 lades fram för riksdagen -- väcktes ett antal
motioner om idrottsämnets utrymme i gymnasieutbildningen.
Motionerna 1992/93:Ub421 (fp), 1992/93:Ub423 (fp),
1992/93:Ub442 (c), 1992/93:Ub492 (s) och 1992/93:Ub515 (kds)
pläderar alla för att någon minskning av timtalet inte skall
ske. I motion 1992/93:Ub511 (s) anförs att minst tre
veckotimmar bör avsättas för ämnet idrott och hälsa genom hela
skolan.
Ämnets innehåll berörs också i flera motioner. I motion
1992/93:Ub515 anförs att ergonomin måste få plats i ämnet.
Motion 1992/93:Ub423 (fp) tar upp gymnastiken, som enligt
motionären i undervisningen fått träda tillbaka för andra
aktiviteter, framför allt bollspel. Hon menar att varje
idrottslektion borde inledas med uppvärmning i form av
fristående gymnastik. Poängräkningsreglerna för ämnet idrott
ger vidare enligt motionären fel signal till unga människor att
idrott skulle vara mindre viktigt.
I motion 1992/93:Ub405 (m) yrkande 2 anförs att ämnets namn
bör vara "idrott och hälsa" både i grundskolan och
gymnasieskolan.
Utskottet vill inledningsvis framhålla, att regeringen inte
lagt fram samma förslag som Läroplanskommittén när det gäller
hur utrymme skall skapas för ytterligare undervisning i svenska
på de studieförberedande programmen. Något förslag till
riksdagen om minskning av den garanterade undervisningstiden i
idrott och hälsa föreligger alltså inte. Timplanen har
fastlagts av riksdagen efter ingående överväganden (prop.
1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) och under stora svårigheter
att tillgodose alla befogade önskemål. En utökning till tre
timmar per vecka under vart och ett av tre gymnasieår skulle --
om en veckotimme avser en lektion à 40 minuter per vecka under
ca 32 veckor -- innebära en sammanlagd garanterad
undervisningstid på ca 190 timmar à 60 minuter.
Ämnets namn är i gymnasieskolan redan "idrott och hälsa".
Ergonomi ingår i ämnet enligt den kursplan som regeringen har
fastställt för idrott och hälsa som kärnämne och enligt den
kursplan som Skolverket har fastställt för undervisningen
utöver kärnämneskursen på de studieförberedande programmen.
Dessa kursplaner gäller för närvarande, i avvaktan på en ny
läroplan. I kursplanen för kärnämnet sägs att undervisningen
skall bidra till att eleverna, var och en utifrån sina
förutsättningar, får möjlighet att uppleva glädje, rekreation
och gemenskap i fysisk aktivitet av olika slag. Eleverna skall
bl.a. få pröva hur olika former av gymnastik, rörelse och dans
till musik kan ge motion och rekreation. När det gäller
värderingen av betyget i idrott och hälsa vid antagning till
högre utbildning noterar utskottet att detta numera är en fråga
som avgörs av varje universitet eller högskola själv. Enligt
vad utskottet erfarit har universiteten och högskolorna
hittills i allmänhet fortsatt att beakta betyget i idrott, om
det är lika med eller högre än medelvärdet av betygen i övriga
ämnen i avgångsbetyget, men att bortse från det om det drar ner
medelvärdet.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några sådana
tillkännagivanden som föreslås i motionerna. Riksdagen bör
enligt utskottets mening alltså avslå motionerna 1992/93:Ub405
yrkande 2, 1992/93:Ub421, 1992/93:Ub423, 1992/93:Ub442,
1992/93:Ub492, 1992/93:Ub511 och 1992/93:Ub515, samtliga
delvis.
För att förebygga att flickor utsätts för våld, eller tvingas
inskränka sin frihet på grund av hot om våld, bör enligt motion
1992/93:Ub502 (v) yrkande 8 självförtroendeträning,
eventuellt med inslag av självförsvar, ingå i
flickornas utbildning i gymnasieskolan. Motionärerna framhåller
att pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor och
ofta drabbar flickorna. Förslag om obligatorisk undervisning i
självförsvar för flickor framläggs också i motion 1992/93:Ub439
(nyd). Enligt motionären kan detta utan någon nämnvärd
kostnadsökning relativt omgående införas i undervisningen i
idrott och hälsa.
Utskottet vill peka på att skolans uppgift bl.a. är att
främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande
människor och samhällsmedlemmar. Det är viktigt att skolan
medverkar till att stärka självförtroendet hos elever som har
dåligt sådant. Skolan måste på alla tänkbara sätt motverka våld
och hot om våld mellan människor, både inom och utom skolan.
Åtgärder av de slag som föreslås i motionerna kan komma i fråga
i detta syfte. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen
bör ta ställning till det närmare innehållet i kursplanerna i
olika ämnen och inte heller till formerna för undervisningen.
Riksdagen bör därför avslå motionerna 1992/93:Ub439 och
1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis.
Behovet av kunskap om sambandet mellan kost och hälsa
tas upp i motionerna 1992/93:Ub507 (c) och 1993/94:Ub39 (m).
Enligt den förstnämnda motionen bör ett par obligatoriska
veckotimmar i någon årskurs på samtliga program i
gymnasieskolan avsättas för kost--hälsa-ämnet. I båda
motionerna understryks vikten av undervisning i praktisk
matlagning även i gymnasieskolan. Den sistnämnda motionen slår
vakt om hushållsekonomi med kostkunskap. Motionärerna menar
att läroplanens avsnitt om kunskaper bör formuleras tydligare,
så att det klart anges i vilken omfattning fördjupad kunskap
skall kunna nås inom hemkunskapens områden och vilka mål som
skall gälla för gymnasieskolan när det gäller vardagskunskaper.
Vidare betonar de vikten av att det i gymnasieskolan ges
möjligheter att sätta samman utbildning med klarare definierad
yrkesinriktning också vad gäller hem- och hushållskunskap och
hushålls- och konsumentekonomi.
Utskottet konstaterar att alla elever i gymnasieskolans
nationella och specialutformade program skall få kunskaper om
kostens betydelse för hälsan inom ramen för kärnämnet idrott
och hälsa enligt den kursplan som regeringen fastställt. En
grundkurs i matlagning ingår obligatoriskt i
naturbruksprogrammet. Utbildningen i gymnasieskolan är
organiserad så att det finns ett betydande utrymme för enskilda
elever att inom de nationella programmen välja ämnen och kurser
efter eget intresse. Systemet med specialutformade program gör
det också möjligt för kommuner och skolor att erbjuda
ämneskombinationer utöver dem som kan förekomma inom de
nationella programmen. I femton av de sjutton nationella
programmen och i den ekonomiska grenen av
samhällsvetenskapsprogrammet ingår för närvarande en kurs i
företagsekonomi, kallad Ekonomi -- grundkurs. Enligt den av
Skolverket fastställda kursplanen skall kursen ge insikt i
ekonomins betydelse för individen (kurs. här), företagen
och samhället. Som individuellt val eller som av kommunen
beslutat lokalt tillägg kan denna kurs ingå i utbildningen
också för elever på de program och grenar där den inte är
obligatorisk enligt Skolverkets föreskrifter.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att något
tillkännagivande av riksdagen är påkallat, varför motionerna
1992/93:Ub507 och 1993/94:Ub39 bör avslås.
I motionerna 1992/93:Ub404 (fp) och 1992/93:Ub420 (s) anförs
att skolorna i större utsträckning borde samverka med
kronofogdemyndigheterna för att sprida grundläggande
ekonomisk information till ungdomarna.
Riksdagen behandlade ett motsvarande yrkande vid riksmötet
1991/92. Utskottet anförde då att frågor om samarbete mellan
skolan och olika myndigheter och organisationer bör avgöras i
kommunerna med utgångspunkt i lokala förhållanden (bet.
1991/92:UbU4 s. 17). Utskottet står kvar vid denna uppfattning
och föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/92:Ub404 och
1992/93:Ub420.
Skolans sex- och samlevnadsundervisning måste
effektiviseras, enligt motion 1992/93:So475 (fp) yrkande 4. I
motion 1992/93:Ub522 (s) yrkande 4 anförs att ett huvudproblem
är att denna undervisning på flertalet gymnasielinjer inte kan
anknytas till något visst ämne, och att det har medfört att
enstaka gymnasieskolor helt försummar detta område, medan
undervisningen på andra håll uppvisar en mycket hög nivå.
Motionärerna anser det inte tillfredsställande att ålägga
rektor ensam ansvaret för att undervisning bedrivs i ämnet. De
vill att det olösta problemet med sex- och
samlevnadsundervisningens organisation i gymnasieskolan blir
föremål för en utredning. Enligt motion 1992/93:Ju839 (fp, s,
kds, nyd, v) yrkande 6 bör skolan få ett utökat ansvar för att
behandla frågor som rör våld och sexuella övergrepp mot
kvinnor. Syftet bör vara att påverka attityderna och att
förmedla information om hur man bör agera då en kvinna utsatts
för sådana övergrepp.
Utskottet anser det viktigt att undervisning om sex- och
samlevnadsfrågor inleds i grundskolan och fortsätter i
gymnasieskolan. Det är allvarligt, om det i några
gymnasieskolor inte förekommer sådan undervisning. Utskottet
förutsätter att det i den nya läroplanen kommer att markeras
att eleverna i gymnasieskolan skall få kunskaper inom detta
område. Form, innehåll och tyngdpunkt i denna undervisning
måste anpassas till elevernas successivt ökande mognad.
Regeringen har i proposition 1992/93:220 om ny läroplan för
grundskolan m.m. (s. 61 f.) nämnt sex och samlevnad bland de
ämnesövergripande frågor som Skolverket bör stödja med
kommentar- och referensmaterial. I det kommande
kursplanearbetet avser regeringen att beakta sådana frågor, som
ofta berör flera ämnen och där kunskapsområdet inte naturligt i
sin helhet kan infogas i ett enda ämnes kursplan. Utskottet
utgår från att regeringen har samma avsikter när det gäller
sex- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan. Skolans
viktiga uppgift att påverka elevernas attityder till våld mot
medmänniskor har utskottet behandlat i det föregående.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Ju839 yrkande 6, 1992/93:So475 yrkande 4 och
1992/93:Ub522 yrkande 4.
Svenska som andraspråk tas upp i två motioner. Enligt
motion 1992/93:Sf644 (s) yrkande 4 är det angeläget att detta
ämne förstärks och får ställning som kärnämne för berörda
elever. Vidare bör det övervägas om betyg i ämnet skall ge
allmän behörighet till studier vid universitet och högskolor. I
motion 1992/93:Ub469 (fp) påtalas som ett problem att det är
obligatoriskt för skolan att anordna undervisning i detta om
det bedöms att elever har behov av det, men inte obligatoriskt
för elever att delta. Antingen bör obligatorium införas för
eleven eller obligatoriet för kommunen avskaffas, anser
motionären.
Utskottet konstaterar att propositionen inte tar upp frågan
om detta ämnes ställning i gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. För närvarande gäller att för elever i
gymnasieskolan som har annat språk än svenska som hemspråk och
som behöver och önskar delta i undervisning i svenska som
andraspråk skall sådan undervisning anordnas. Det kan ske
antingen inom ramen för individuellt val, i utbyte mot ämnet
svenska (om eleven bedöms ha så bristfälliga kunskaper i
svenska att han inte kan följa den ordinarie undervisningen i
svenska på ett tillfredsställande sätt) eller i form av utökad
studiekurs. Bland de kursplaner som regeringen och Skolverket
fastställt att gälla provisoriskt till dess ny läroplan
utfärdats finns också en kursplan för svenska som andraspråk.
Därav följer att betyg också kan sättas i ämnet. I
grundläggande vuxenutbildning är svenska som andraspråk ett
kärnämne som alternativ till svenska. Slutbetyg från
grundläggande vuxenutbildning skall utfärdas när en elev fått
godkänt betyg i samtliga kärnämnen. I gymnasial vuxenutbildning
finns ämnet också med en egen kursplan, för närvarande en annan
än den som gäller för gymnasieskolan.
Enligt vad utskottet erfarit är det en ganska samstämmig
uppfattning bland språkpedagoger att elever med annat modersmål
behöver en annan undervisning i svenska än den som övriga
elever får i kärnämnet svenska. Detta behov finns kvar också
när eleverna har lärt sig att klara svenska språket i
vardagligt umgänge. Det förefaller vara ett problem att elever
tenderar att övergå till "vanlig" undervisning i svenska
alltför tidigt. De går då miste om en specialanpassad
undervisning som skulle ha kunnat hjälpa dem att utveckla sin
språkfärdighet så att svenskan kan bli ett intellektuellt
redskap för deras studier i alla ämnen. Skolverket redovisade
den 31 mars 1993 ett regeringsuppdrag om regelförenkling
avseende svenskundervisning för invandrare, sfi, och svenska
som andraspråk. I anslutning till detta har Skolverket givit ut
ett arbetsmaterial, bestående av bl.a. förslag till kursplan i
svenska som andraspråk och avsett att under läsåret 1993/94
kunna utgöra underlag för planering och diskussioner i
skolorna. Skolverket understryker att det inte ersätter de
provisoriskt fastställda kursplanerna som nämnts i det
föregående. I nämnda arbetsmaterial sägs bl.a. följande (s. 7).
Ungdomar som studerar ämnet skall utveckla två språk
samtidigt, både sitt modersmål och sitt andraspråk, svenska.
Studiesituationen är krävande, eftersom dessa elever måste
inhämta faktakunskaper i skolans olika ämnen genom ett språk
som de ännu inte behärskar. De bör, som stöd för sin språk- och
kunskapsutveckling, få riktad språkundervisning även på
fördjupad nivå. Utvecklingen av ett andraspråk till en så hög
nivå att man kan följa gymnasiestudier i teoretiska ämnen är en
tidskrävande process som i allmänhet förutsätter undervisning i
svenska som andraspråk under hela skoltiden.
Skolverket beskriver i arbetsmaterialet kurser på fem nivåer.
Den lägsta nivån anger mål för kurser för nybörjare i svenska.
Den femte nivån i ämnet svenska som andraspråk beskriver den
språkfärdighet som eleverna bör uppnå i slutet av gymnasial
utbildning. Om denna nivå sägs att målen för kursen är
språkfärdighet och kunskap om språk på samma nivå som elever
får som läser kärnämnet svenska i gymnasial utbildning.
Utskottet anser det mycket angeläget att elever med annat
modersmål än svenska under sin gymnasietid får en undervisning
som ger dem lika goda förutsättningar som övriga elever att
tillägna sig kunskaper i de ämnen som de valt för sina
gymnasiestudier, och att gå vidare till högre utbildning. Den
senaste tidens omfattande invandring på grund av händelser i
vår omvärld förstärker behovet av medvetna åtgärder för att
detta skall bli verklighet. Principen om mål- och
resultatstyrning gör att kursplaner framdeles inte avses styra
hur undervisningen bedrivs eller vilka lärare som skall sköta
den, utan renodlas till att ange vilka mål som skall uppnås i
olika ämnen och kurser. Målet för invandrarelevers undervisning
i svenska skall enligt utskottets mening sättas lika högt som
för svenska elevers. Riksdagen avslog vid föregående riksmöte
ett motionsyrkande om att betyg i svenska som andraspråk skulle
ge allmän behörighet till högskoleutbildning. Utskottets
motivering var att målet för undervisningen i svenska som
andraspråk var lägre än för undervisningen i kärnämnet svenska
(bet. 1992/93:UbU3 s. 30 f.). De kursplaner som därvid
åsyftades är de som fortfarande provisoriskt gäller i avvaktan
på en ny läroplan.
Sedan riksdagen godkänt riktlinjer och regeringen utfärdat
den nya läroplanen ankommer det på regeringen och Skolverket
att utforma kursplaner som är anpassade till denna. Det är ett
viktigt ansvar för kommunerna att anordna undervisningen för
olika elevgrupper på det sätt som bäst hjälper eleverna att nå
målet. Utskottet utgår från att undervisning i särskilda
grupper och med lärare med särskild kompetens i stor
utsträckning kommer att behövas för undervisningen i svenska
för elever med annat modersmål. Frågan om obligatorium för
skolan resp. för eleven har hittills reglerats av regeringen i
förordning. Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu
ändra på det förhållandet.
Utskottet anser således att riksdagen bör avslå motionerna
1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469.
10. Övriga frågor om gymnasieskolan
Regeringen föreslår att den nationella regleringen av
friluftsdagarna skall slopas. Hittills har denna
reglering skett i gymnasieförordningen. I riksdagens beslut år
1991 om ny gymnasieskola (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.
356) ingick ett tillkännagivande om att läsåret bl.a. skulle
omfatta friluftsverksamhet under 4 dagar, vid sidan av den
garanterade undervisningstiden.
Utskottet har inget att erinra mot att den nationella
regleringen av antalet friluftsdagar i gymnasieskolan slopas.
Riksdagen bör alltså godkänna regeringens förslag därom.
Ett nytt lärlingssystem bör enligt motionerna
1992/93:Fi211 yrkande 15 och 1992/93:Ub499 (båda nyd) införas.
Motionärerna hänvisar till de goda erfarenheterna av det tyska
lärlingssystemet och vill ha en lärlingsutbildning där
yrkesutbildning i ett företags regi kombineras med studier av
vissa ämnen i skolan.
Utskottet konstaterar att den nuvarande skollagen just
innebär möjlighet att ordna individuella program i
gymnasieskolan för elever som vill kombinera yrkesutbildning i
ett anställningsförhållande med studier av vissa ämnen i
skolan. Denna form av lärlingsutbildning infördes den 1 juli
1992 efter förslag i proposition 1991/92:157 (bet. UbU26, rskr.
311). Det tyska lärlingssystemet innebär enligt motionärerna
att staten reglerar även den yrkesutbildning i företagsregi som
ingår i lärlingsutbildningen. Så är inte fallet med det svenska
systemet. Utskottet har inte funnit anledning att förändra den
nuvarande svenska lärlingsutbildningen i det avseendet och
föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande
15 och 1992/93:Ub499.
En översyn av bestämmelserna om undervisningsgruppernas
storlek i vissa C-språk begärs i motion 1992/93:Ub412 (s).
Det gäller bestämmelsen i 5 kap. 6 § gymnasieförordningen (SFS
1992:394), där det sägs att kommunen är skyldig att anordna
undervisning i andra C-språk än tyska och franska endast om
antalet elever som önskar detta uppgår till minst fem i
kommunen. Enligt motionären är detta ett mycket högt krav som
kan bli kostsamt för kommunerna och innebära att stora
besparingar måste göras i övrig undervisning. Statsmakterna bör
understryka vikten av att eleverna kan få sina önskemål om
olika ämnesinriktningar tillgodosedda, men det bör inte ske på
ett sätt som omöjliggör ett effektivt resursutnyttjande i de
olika kommunerna.
Utskottet noterar att den bestämmelse som motionärerna
åsyftar infördes på regeringens initiativ den 1 juli 1991.
Tidigare fanns bestämmelser om att undervisning fick
startas endast om antalet elever på en viss gren eller variant
var lägst åtta vid undervisningens början. För vissa grenar och
varianter gällde andra gränser. Dessa regler, som hade samband
med det tidigare statsbidragssystemet, upphörde att gälla den
30 juni 1991.
Den nya bestämmelsen utgör en garanti för att de "mindre"
språken skall förekomma i gymnasieskolan i verkligheten och
inte bara i teorin. Utskottet ser inte anledning för riksdagen
att göra annan bedömning av detta än den dåvarande regeringen
gjorde och föreslår därför att riksdagen avslår motionen.
I motion 1992/93:Ub428 (nyd) föreslås bestämmelser som
ålägger idrottslärare och övriga lärare i bl.a.
gymnasieskolan att låta eleverna under alla lektioner utföra
vissa rörelser i syfte att förebygga arbetsskador.
Utskottet anser inte att föreskrifter av detta slag hör hemma
i den mål- och resultatstyrning som statsmakterna numera
tillämpar. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub428
delvis.
Riksdagen bör uttala ett fortsatt stöd för
hemortsalternativet för idrottsaktiva ungdomar, anförs det i
motion 1992/93:Kr514 (s) yrkande 4. Motionärerna anser att det
är bra att allt fler idrottsgymnasier har startats under de
senaste åren. De anser det viktigt att också det s.k.
hemortsalternativet blir kvar och utvecklas, när gymnasieskolan
nu reformeras.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
I den gymnasieorganisation som föregick det nuvarande
programsystemet fanns det två former för gymnasiestudier där
elitidrottande ungdomar kunde förena idrottsträning med
studier. Det ena var de s.k. idrottsgymnasierna, där ungdomar
från hela landet kunde söka till en specialanpassad utbildning
i vissa kommuners gymnasieskola. Många av eleverna fick alltså
gå i denna utbildning långt från hemorten. Det andra var
försöksverksamheten med s.k. hemortsalternativ. Det innebar att
eleven genom individuella timplanejämkningar fick byta ut högst
fem veckotimmar per årskurs i ämne eller ämnen på sin studieväg
för att under motsvarande tid ägna sig åt idrottsträning
utanför skolan. Förutsättningen var att eleven hade särskilt
goda förutsättningar inom den idrottsgren som träningen avsåg,
och att han eller hon hade gynnsamma träningsförhållanden på
skolorten.
Idrottsgymnasierna är i den nya gymnasieorganisationen
riksrekryterande. Hemkommunerna är skyldiga att betala för sina
ungdomar om de söker och antas till sådan utbildning. I det nya
systemet finns däremot inte hemortsalternativet kvar som en
särskild anordning. De nationella programmen ger utrymme för
individuella val och lokala tillägg som totalt omfattar
290--320 timmar, varierande mellan programmen. Såväl
individuellt val som lokalt tilläg kan användas för ämnet
specialidrott, för vilket det finns en särskild kursplan. Det
ankommer på kommunerna att bestämma på vilka sätt och i vilken
utsträckning som elever med olika specialintressen skall få
utrymme för att utveckla dessa inom gymnasieskolans ram.
Utskottet har noterat att regeringen den 14 oktober 1993 har
givit Skolverket i uppdrag att göra en översyn av systemet med
riksrekryterande idrottsgymnasier. Uppdraget skall redovisas
senast den 15 april 1994.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr514
yrkande 4.
Det finns enligt motion 1992/93:Ub432 (fp) mycket som tyder
på att pojkar i skolan gynnas på flickornas bekostnad. Pojkar
tar för sig och flickor sitter tysta och väntar på sin tur. De
tysta flickorna kan enligt motionärerna iakttas särskilt på
gymnasiet. Detta skulle kunna motverkas genom att undervisa
flickor och pojkar i skilda grupper. Motionärerna nämner som
ett exempel på en möjlig åtgärd i sammanhanget att Skolverket
tar initiativ och uppmuntrar sådana anordningar i grundskolor
och gymnasieskolor.
Utskottet har noterat att Skolverket har fått i uppdrag att
utforma en strategi för utvärdering och utveckling av
jämställdheten i skolan. I sin fördjupade anslagsframställning
för perioden 1994/95--1996/97 kommenterar Skolverket detta
uppdrag och anför bl.a. följande (s. 23).
En förutsättning för att förverkliga skolans jämställdhetsmål
är att könsskillnader i skolan definieras som en pedagogisk
fråga där skolans ansvar och hur man hanterar könsskillnader i
undervisningen betonas. Samundervisning av flickor och pojkar
är här den givna grunden för arbetet, vilket inte utesluter
tillfälliga enkönade undervisningsgrupper med tydliga syften.
Att främja väljande och inflytande oberoende av kön innebär
att se, ta hänsyn till och förstå könsskillnader och deras
relationer till existerande skolkoder. Intresset har hittills i
hög grad koncentrerats till att nå en kvantitativt jämn
könsfördelning i skola, undervisning och läromedel. Framöver
måste intresset mer riktas mot kritisk granskning av hur
kunskaper förmedlas och införlivas samt effekterna av innehåll
och budskap i läromedel och undervisning.
Med dessa förutsättningar som utgångspunkt för en vägledande
strategi behöver insatser planeras på flera plan. Skolverket
skall i första hand utveckla och sammanställa sådan kunskap som
kan ligga till grund för lärares, skolledares m.fl. eget
tänkande och utvecklingsarbete. Ny kunskap skall tas fram i
form av forskning om bl.a. könsskillnadernas betydelse i
klassrumsinteraktionen.
Regeringen tillsatte i februari 1993 en arbetsgrupp för att
arbeta med frågor om kvinnligt och manligt i skolan. Utskottet
förutsätter att frågor rörande könsaspekter på bl.a. pedagogik
och klassrumssituationer behandlas av denna grupp.
Arbetsgruppen har nyligen publicerat en antologi med bidrag
från olika forskare (Visst är vi olika!). Antologin syftar till
kunskap och debatt om likheter och olikheter mellan pojkar och
flickor och deras olika villkor och förutsättningar i skolan.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1992/93:Ub432.
Mot bakgrund av den könsuppdelade arbetsmarknaden och
flickors tendens att välja traditionellt måste
syofunktionärerna ges ökat utrymme för att arbeta med
flickors yrkesval, framhålls det i motion 1992/93:A811 (c)
yrkande 40. Motionärerna vill att riksdagen gör ett
tillkännagivande om detta.
Utskottet erinrar om att riksdagen ställt sig bakom vissa mål
för jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105,
bet. UbU34 och AU27) som bl.a. innefattar en könsmässigt
betydligt jämnare rekrytering till olika utbildningsvägar.
Ansvaret för att genomföra skolverksamheten så att de av
riksdagen och regeringen angivna målen i olika hänseenden
uppfylls åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion 1992/93:A811 yrkande 40 delvis.
I motion 1992/93:Ub526 (nyd) framförs förslag om ökad
användning av interaktiv TV, skiftanvändning av skollokaler
och inrättande av skiftklasser. Därigenom skulle enligt
motionären nya utbildningsmöjligheter kunna skapas, vilket är
angeläget i den nuvarande sysselsättningskrisen.
Utskottet delar uppfattningen att man bör utnyttja
tillgängliga resurser så att så många medborgare som möjligt
kan erbjudas en bra utbildning. Det är emellertid kommunernas
ansvar att -- eventuellt i samverkan -- finna vägar för detta
på respektive ort. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion 1992/93:Ub526.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna
1. beträffande frågan om läroplanen skall vara gemensam för
de frivilliga skolformerna
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7
och 8 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
res. 1 (s)
2. beträffande det internationella perspektivet i
läroplanen
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub37,
1993/94:Ub40, 1993/94:Ub41, 1993/94:Ub43 yrkande 2 och
1993/94:Ub45 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
men. (v) - delvis
3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i
övrigt
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande
6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis, 1993/94:Ub44 yrkande
1 och 1993/94:Ub46 godkänner de riktlinjer regeringen
föreslagit,
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
4. beträffande undervisning om Förintelsen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub509 yrkande 2
delvis och 1993/94:Ub47,
5. beträffande ansvaret för studie- och yrkesvägledning
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub42 och
1993/94:Ub44 yrkande 4 godkänner de riktlinjer regeringen
föreslagit,
6. beträffande den principiella uppbyggnaden av läroplanen
i övrigt
att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
2. En mer kursutformad gymnasieskola
7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till
en mer kursutformad gymnasieskola
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub32,
1992/93:Ub424, 1992/93:Ub470, 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38
yrkandena 2, 3 och 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 5 kap. 3, 4 a samt 13 §§, med den ändringen att andra
meningen i 4 a § ges följande lydelse: För varje ämne motsvarar
antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade
undervisningstimmar i ämnet.,
res. 3 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande kommitté för att följa utvecklingsarbetet i
gymnasieskolan
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub38 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande ett samlat ekonomiprogram inom
gymnasieskolan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub444,
3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning
10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande
12 delvis, 1992/93:Ub503 delvis, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis
samt yrkande 6 och 1993/94:Ub43 yrkande 3 godkänner regeringens
förslag,
res. 4 (s)
men. (v) - delvis
11. beträffande betygsättning i kärnämnet estetisk
verksamhet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub427,
res. 5 (s)
12. beträffande betyg i ordning och uppförande
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub460 delvis och
1993/94:Ub44 yrkande 3,
res. 6 (nyd)
13. beträffande komplettering av betyg
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub463 delvis,
14. beträffande överklagande av betyg
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub472,
15. beträffande skolbetyg i original på två språk
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub457,
4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan
16. beträffande allmänt behörighetsvillkor för tillträde
till gymnasieskolans nationella program
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkande 1
antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,
res. 7 (s)
17. beträffande särskilda behörighetsvillkor för vissa
nationella program
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § fjärde stycket,
5. Gymnasiesärskolan
18. beträffande lagregleringen av gymnasiesärskolan
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 3, 7, 9--11 §§ samt 9
kap. 16 § och 12 kap. 1 § första stycket, dels antar
utskottets förslag till ändring av 14 kap. 4 § skollagen,
innebärande att uttrycket den frivilliga särskolan ersätts med
uttrycket gymnasiesärskolan,
19. beträffande betygssystem för gymnasiesärskolan
att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i
vuxenutbildningen
20. beträffande betygssystem för grundläggande
vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux
att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
21. beträffande vissa lagändringar rörande komvux och
särvux
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 11 kap. 1, 7 a, 22 och 23 §§ samt 12
kap. 1 § andra stycket och 12 §,
7. Lärarfrågor
22. beträffande lektorer i gymnasieskolan m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 2 kap. 3 §,
23. beträffande kvalitetskrav och meritvärdering vid
lärartillsättning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub415,
24. beträffande kompetensutveckling för skolans
undervisande personal
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 2 kap. 7 §,
25. beträffande lärarprofessionalitet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub44 yrkande 2,
res. 8 (s) - motiv
8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och
betygssystem
26. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 7, 16, 17, 18, 21, 22 och 24,
27. beträffande ikraftträdande av ny läroplan och nya
betygssystem
att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
9. Vissa ämnen och kunskapsområden
28. beträffande bild
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub510 och
1992/93:Ub516, båda delvis,
29. beträffande dans
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub501 yrkande 1 delvis,
30. beträffande geografi
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub462,
31. beträffande idrott och hälsa
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub405 yrkande 2,
1992/93:Ub421, 1992/93:Ub423, 1992/93:Ub442, 1992/93:Ub492,
1992/93:Ub511 och 1992/93:Ub515, samtliga delvis,
32. beträffande självförtroendeträning och självförsvar för
flickor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub439 och
1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis,
men. (v) - delvis
33. beträffande kostkunskap och hushållsekonomi
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub507 och
1993/94:Ub39,
34. beträffande samverkan med kronofogdemyndigheten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub404 och
1992/93:Ub420,
35. beträffande sex- och samlevnadsundervisning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju839 yrkande 6,
1992/93:So475 yrkande 4 och 1992/93:Ub522 yrkande 4,
36. beträffande svenska som andraspråk
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och
1992/93:Ub469,
res. 9 (s)
10. Övriga frågor om gymnasieskolan
37. beträffande regleringen av friluftsdagarna
att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer,
38. beträffande ett nytt lärlingssystem
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 15 och
1992/93:Ub499,
39. beträffande undervisningsgruppernas storlek i vissa
C-språk
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub412,
res. 10 (s)
40. beträffande åliggande för lärare att förebygga
arbetsskador
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub428 delvis,
41. beträffande hemortsalternativet för idrottsaktiva
ungdomar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr514 yrkande 4,
42. beträffande skilda undervisningsgrupper för pojkar och
flickor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub432 delvis,
43. beträffande syofunktionärernas arbete med flickors
yrkesval
att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 40 delvis,
44. beträffande interaktiv TV, skiftanvändning av
skollokaler och skiftklasser
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub526.
Stockholm den 2 december 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Hans NyhageI beslutet har deltagit:
Hans Nyhage (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Marianne Jönsson (c),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s),
Krister Örnfjäder (s),
Lena Öhrsvik (s) och
Christer Lindblom (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga
skolformerna (mom. 1)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 12 slutar med
"gemensam läroplan" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att gymnasieskolan, komvux,
gymnasiesärskolan och sfi enligt regeringens förslag även i
fortsättningen skall utgöra skilda skolformer. Att värdegrunden
är densamma för alla dessa skolformer är enligt utskottets
mening självklart. Det framgår av propositionen att regeringen
i den gemensamma läroplanen avser att ange både de mål som är
gemensamma för skolformerna och för varje skolform de mål som
är specifika för denna. Även när det gäller vem som har ansvar
för olika delar av verksamheten i skolan kan det finnas
anledning att skilja mellan skolformerna.
Frågor om undervisningens uppläggning, tidsplanering,
inlärningsmetoder etc. skall liksom för närvarande inte
regleras i läroplanen, och inte heller i andra centralt
fastställda dokument, utan ankomma på elever, lärare och
skolledare. Läraren skall självfallet anpassa sina metoder och
sina preciseringar av stoffurval vid olika tillfällen till den
inlärningssituation, som eleverna befinner sig i. Denna kan
otvivelaktigt vara ganska olika mellan grupperna tonåringar i
gymnasieskolan å ena sidan och yrkeserfarna men studieovana
vuxna i komvux å den andra.
Utskottet anser det viktigt att slå vakt om den kommunala
vuxenutbildningens särskilda prägel som en utbildning för vuxna
medborgare. En för ungdomsutbildning och vuxenutbildning
gemensam läroplan riskerar att bli en urvattnad produkt utan
nämnvärt styrande effekt, och som inte heller uppmärksammar de
särskilda behov som vuxna studerande har när det gäller både
utbudet av ämnen och kurser och när det gäller undervisningens
uppläggning, tidsplanering, läromedel etc. Utskottet anser
därför inte att de nu skilda läroplanerna för å ena sidan
gymnasial ungdomsutbildning, å andra sidan kommunal
vuxenutbildning, bör ersättas med en gemensam läroplan för
gymnasieskola, gymnasiesärskola, komvux, SSV, sfi och särvux.
Den del -- -- -- (= utskottet) -- -- -- denna skyldighet.
Ansvaret för -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och
läroplanerna.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och med anledning av regeringens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna
och om samverkan mellan gymnasieskolan och komvux.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande frågan om läroplanen skall vara gemensam för
de frivilliga skolformerna
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7
och 8 och med anledning av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en gemensam
läroplan för de frivilliga skolformerna och om samverkan mellan
gymnasieskolan och komvux,
2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (mom. 3)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 1" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige bör slå vakt om den kulturella
homogenitet som kännetecknar vårt land och som är en viktig del
av förklaringen till dess jämförelsevis harmoniska tillstånd.
Tolerans, förståelse och respekt för medmänniskor är
grundläggande värden som skolan skall slå vakt om, och som
genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup
förankring i vårt land. Det ligger en uppenbar målkonflikt i
att samtidigt hävda detta och välkomna ett mångkulturellt
samhälle. Regeringen behandlar i propositionen inte alls denna
målkonflikt, vilket är en allvarlig brist. Det är viktigt att
nationella styrinstrument och kulturbärare -- där läroplanen är
en av de viktigaste -- inte lämnar tvetydiga och dubbla
budskap. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till betydligt mer preciserade riktlinjer i dessa frågor där
målkonflikten antingen eliminerats eller tydligt behandlas och
diskuteras. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1993/94:Ub44 yrkande 1 och med anledning av propositionen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "regeringen
föreslagit" bort utgå,
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 1,
med anledning av propositionen och med avslag på motionerna
1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis
och 1993/94:Ub46 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om mer preciserade riktlinjer,
3. Åtgärder för att underlätta en övergång till en mer
kursutformad gymnasieskola (mom. 7)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet vill" och på s. 22 slutar med "har
förordat" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att framhålla att riksdagen nu
har att ta ställning till frågan om en kursutformad
gymnasieskola. Frågan har således inte tidigare varit föremål
för ett ställningstagande från riksdagens sida. Däremot har
föredraganden i propositionen Växa med kunskaper (1990/91:85)
bedömt att förutsättningar måste skapas för en övergång till en
på sikt kursutformad gymnasieskola. Utskottet noterar också att
många kommuner och gymnasieskolor kallar sitt förnyelsearbete
för kursutformning. Den nya stadietimplanen för den
programutformade gymnasieskolan ger stort utrymme för lokalt
utvecklingsarbete. Begreppet kursutformning har i dag en mycket
skiftande innebörd.
Regeringen har i nu föreliggande proposition olyckligtvis
valt ett språkbruk som inte korrekt beskriver innebörden i
förslagen. Regeringen talar om att "Övergången till en mer
kursutformad gymnasieskola skall underlättas". Förslagen
innebär dock att en kursutformad gymnasieskola skall införas
över hela landet redan från den 1 juli 1994. Utskottet anser
att detta förslag innebär en oacceptabel central styrning av
skolarbetet. Detta åstadkoms genom kombinationen av centralt
fastställd kursindelning och centralt fastställda
betygskriterier för dessa kurser. Gymnasieskolans ämnen
föreslås bli uppdelade i kurser, där många av dem inte omfattar
mer än 30 timmar garanterad undervisningstid. Till varje kurs
utformas centrala kursplaner där precisionen i kunskapsmålen
enligt propositionen föreslås vara sådan att "det inte får råda
något tvivel om vad som avses". Vidare fogas till varje
kursplan centralt fastställda betygskriterier i två steg.
Utskottet anser att ämnena i gymnasieskolans program skall ha
den omfattning som redan fastställts av riksdagen i bilaga 2 i
skollagen.
Ökad valfrihet för eleven är angeläget. Den programutformade
gymnasieskolan som håller på att genomföras medför enligt
utskottets mening ökade möjligheter för den enskilde eleven att
få en utbildning som är anpassad efter dennes behov och
intresse. Denna för eleven ökade valfrihet är således mycket
positiv. För att kunna förverkliga dessa möjligheter är det
ibland nödvändigt att dela ämnen i kurser. De positiva
konsekvenser som enligt vår mening kan erhållas med
kursutformning förtas av den centralstyrda modell som
regeringen valt.
En centralt fastlagd uppdelning av ämnen i kurser och för
varje kurs centralt fastställda betygskriterier innebär att
lärares och elevers frihet att tillsammans planera och
genomföra arbetet inskränks. Det innebär en minskad
flexibilitet i arbetet på att uppnå de mål som studierna i
ämnet bör syfta till.
Ökade valmöjligheter är en bärande tanke bakom den
programutformade gymnasieskolan. När det t.ex. gäller att
möjliggöra det individuella valet eller det lokala valet kan
det vara nödvändigt att dela upp ämnen i kurser. Det bör dock
göras endast då det är nödvändigt för att åstadkomma den
flexibilitet som den programutformade gymnasieskolan kräver.
Den enskilda skolan bör vara den som avgör när och hur en
kursindelning skall göras. Skolverket bör utarbeta
rekommendationer i dessa frågor, vilka lämpligen fogas till
kursplanen för ämnet. Utskottet anser således inte att det i
skollagen bör föreskrivas att utbildningen skall ges i form av
kurser (5 kap. 4 a § andra och tredje styckena i regeringens
lagförslag).
När det gäller den föreslagna 4 a § första stycket anser
utskottet att ordföljden i andra meningen bör ändras. Meningen
bör enligt utskottets uppfattning lyda: För varje ämne
motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade
undervisningstimmar i ämnet.
Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motion
1993/94:Ub38 (yrkande 3) om vikten av fortsatt
utvecklingsarbete inom gymnasieskolan, längs olika vägar, där
kursutformning är en modell. Genom sådant lokalt
förnyelsearbete kan erfarenheter vinnas till stöd för en analys
av förutsättningen för mer kursutformade gymnasieskolor.
Utvecklingsarbetet bör också omfatta andra modeller, där
särskilt möjligheterna att utveckla långtgående samverkan
mellan samtliga lärare och elever inom den sammanhållna klassen
uppmärksammas.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att
riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande
2, med anledning av motionerna 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38
yrkande 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 5 kap. 4 a § andra och tredje styckena, dels med
bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om utvecklingsarbete
i gymnasieskolan. Utskottet föreslår vidare att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 5 kap. 3 §, 4 a § första stycket samt 13 § med den
ändringen att andra meningen i 4 a § ges den av utskottet
förordade lydelsen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till
en mer kursutformad gymnasieskola
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3 §, 4 a § första
stycket samt 13 § med den ändringen att andra meningen i 4 a §
ges följande lydelse: För varje ämne motsvarar antalet
gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i
ämnet., dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 2,
med anledning av motionerna 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkande
5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 5 kap. 4 a § andra och tredje styckena, dels med
bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om utvecklingsarbete
i gymnasieskolan,
4. Riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan
och gymnasial vuxenutbildning (mom. 10)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "När det" och på s. 25 slutar med "gymnasial
vuxenutbildning" bort ha följande lydelse:
När det gäller riktlinjerna för betygssystemet ansluter sig
utskottet till uppfattningen att det bör anpassas till den
programbaserade gymnasieskolan. Riksdagen bör alltså avslå
regeringens förslag att det nya betygssystemet skall grundas på
betyg på varje avslutad kurs. Betyg bör enligt utskottets
mening sättas i varje avslutat ämne, med användning av den
fyragradiga skala som regeringen föreslagit. Betygskriterier
för nivåerna Godkänd och Väl godkänd bör anges i kursplanerna.
För ämne som studeras under minst två terminer bör även
terminsbetyg ges, enligt samma skala. I ämnen som inom ett
program kan studeras under olika minsta garanterad
undervisningstid anges på betyget den omfattning i minsta
garanterad undervisningstid som eleven studerat ämnet
(gymnasiepoäng). I ämne som en elev studerat både obligatoriskt
och frivilligt kan det komma att behövas betyg dels för den
obligatoriska, dels för den frivilliga delen med angivande av
minsta garanterad undervisningstid (gymnasiepoäng) för resp.
betyg. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare
bestämmelser.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av regeringens
förslag och motion 1993/94:Ub38 yrkandena 5 delvis samt 6 och
med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis,
1992/93:Ub503 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1993/94:Ub38 yrkandena 5 delvis samt 6 och med avslag på
motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503
delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet (mom. 11)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion
1992/93:Ub427" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att betyg inte bör
sättas i kärnämnet estetisk verksamhet. Detta bör riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Ub427 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande betygsättning i kärnämnet estetisk
verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub427 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Betyg i ordning och uppförande (mom. 12)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 3" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att eleven utöver de ämnesinriktade betygen
på kurser bör få betyg i ordning och uppförande. Eleven bör
nämligen få en strukturerad och bra erfarenhetsåterföring inte
bara på sin kunskapsutveckling i de olika ämnena utan också på
sin personlighetsutveckling och på sitt sätt att utvecklas och
förhålla sig till andra elever och till sina medmänniskor.
Utskottet delar inte Betygsberedningens bedömning att betyg i
ordning och uppförande skulle vara uttryck för bestraffning.
För denna betygsättning föreslår utskottet omdömena Utmärkt
(som bör vara normalomdömet för skötsamma elever), Godtagbart
resp. Klandervärt. Därutöver bör eleven i gymnasieskolan varje
år få en kort verbal beskrivning av sina framträdande
personliga egenskaper. Vad utskottet här anfört bör riksdagen
med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 3 och med anledning
av motion 1992/93:Ub460 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande betyg i ordning och uppförande
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 3
och med anledning av motion 1992/93:Ub460 (delvis) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Allmänt behörighetsvillkor för tillträde till
gymnasieskolans nationella program (mom. 16)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "och
övergångsbestämmelserna" bort ha följande lydelse:
Utskottet understryker att alla lärare kontinuerligt skall
följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem
uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder
sättas in tidigt för att kunna nå de kunskapsmål som alla
elever, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i grundskolan.
Utskottet anser liksom motionärerna att huvudregeln måste
vara att elever som börjar ett nationellt program skall ha
godkända kunskaper i alla basämnen och att individuella program
normalt bör användas för elever som inte har sådana.
Gymnasieskolan skall vara öppen för alla ungdomar. Genom den
föreslagna ändringen av 5 kap. 5 § första stycket skollagen
skulle lokala intagningsmyndigheter bli förhindrade att ta in
en elev, som saknar godkänt betyg i något av basämnena, på ett
nationellt program, fastän eleven har intresse och fallenhet
för detta. Enligt utskottets uppfattning bör de ha möjlighet
att göra detta, om det befinns lämpligt för eleven. Utskottet
föreslår att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38
yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen på denna punkt.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande allmänt behörighetsvillkor för tillträde
till gymnasieskolans nationella program
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 1
avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med
"De nya" och slutar med "nödvändigtvis lärarutbildning" bort
utgå.
9. Svenska som andraspråk (mom. 36)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Sedan riksdagen" och slutar med "och 1992/93:Ub469"
bort ha följande lydelse:
För barn och ungdomar som invandrat till Sverige är det av
särskilt stor betydelse att skolan kan ge dem goda kunskaper i
svenska språket för att de skall kunna utnyttja sin kompetens
på en framtida arbetsmarknad och finna sig till rätta i det
svenska samhället.
Många elever även i gymnasieskolan måste tillägna sig det
svenska språket som ett främmande språk. Det förutsätter
att svenska som andraspråk kan studeras utifrån en egen metodik
med egen kursplan och med lärare utbildade för svenska som
andra språk. Målet skall vara att eleven genom studier av
svenska som andraspråk kan erhålla likvärdiga kunskaper som
erhålls efter studier i ämnet svenska.
Sedan riksdagen godkänt riktlinjer och regeringen utfärdat
den nya läroplanen ankommer det på regeringen och Skolverket
att utforma kursplaner som är anpassade till denna. Utskottet
utgår från att det finns ett behov av svenska som andraspråk
och av lärare med behörighet i detta. Det bör som nu vara
obligatoriskt för skolan att anordna undervisning i svenska som
andraspråk för de elever som har behov av detta.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
36. beträffande svenska som andraspråk
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf644
yrkande 4 och 1992/93:Ub469 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
10. Undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk (mom. 39)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avslår motionen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att bestämmelsen infördes på regeringens
initiativ den 1 juli 1991. Tidigare fanns bestämmelser om att
undervisning fick startas endast om antalet elever på en
viss gren eller variant var lägst åtta vid undervisningens
början. För vissa grenar och varianter gällde andra gränser.
Dessa regler, som hade samband med det tidigare
statsbidragssystemet, upphörde att gälla den 30 juni 1991.
Utskottet anser det inte befogat att så som nu skett prioritera
främmande språk framför all annan undervisning. Det absoluta
kravet på en särskild undervisningsgrupp för fem elever i t.ex.
portugisiska kan betyda att undervisningsgruppen i engelska för
industriprogrammets elever måste öka från 16 till 32.
Gymnasieförordningens absoluta krav på undervisningsgrupper bör
ses över i syfte att möjliggöra en mer effektiv organisation på
skolorna. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub412 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
39. beträffande undervisningsgruppernas storlek i vissa
C-språk
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub412 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Det internationella perspektivet i läroplanen (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anför:
I vår motion med anledning av regeringens proposition
1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan m.m. har vi
utvecklat vår syn på betydelsen av internationell och kulturell
förståelse. På gymnasieskolan är det minst lika angeläget att
behandla mänsklighetens stora överlevnadsfrågor.
Arbetet för internationell och kulturell förståelse måste
därför få stort utrymme i gymnasieskolan. Det internationella
beroendet ökar på alla plan, politiskt, tekniskt och
ekonomiskt.
För de unga är frågor om hur världsfattigdomen kan utrotas
och miljöförödelsen hejdas avgörande. Insikt måste skapas om
livsvillkoren i u-länderna. Grundläggande mänskliga rättigheter
kränks på många håll. Klyftan mellan de rikaste och fattigaste
länderna ökar. Det kommer att kräva enorma insatser att skapa
goda levnadsvillkor för jordens ökande befolkning och för att
upprätthålla en balans mellan befolkning, resurser och miljö.
Mot bakgrund av detta måste solidaritets- och
rättviseperspektivet mellan nationer, grupper och människor
ägnas stort utrymme i gymnasieskolan. Sveriges långa tradition
av solidaritet med och bistånd till tredje världen måste
återspeglas i gymnasieskolans arbete.
I dag breder främlingsfientligheten ut sig i Sverige liksom i
övriga delar av Europa. Förenklade och förljugna budskap sprids
som skapar oro bland människor. Det är en viktig uppgift för
gymnasieskolan att genom debatt och ställningstaganden med
kraft motverka främlingsfientlighet och rasism.
Vi beklagar att världen utanför Europa och de stora för
mänsklighetens framtid avgörande överlevnadsfrågorna har tonats
ner av regeringen i förhållande till nu gällande läroplan. Vi
utgår vidare ifrån att de nordiska länderna i förhållande till
övriga Europa måste få ett större utrymme i kommande läroplan.
2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (mom. 3)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anför:
Med anledning av att utskottet här i referatet av
propositionen nämner skolans värdegrund såsom förankrad i
kristen etik och västerländsk humanism vill vi hänvisa till
utskottets betänkande om läroplan för grundskolan (prop.
1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1). Där föreslår
utskottsmajoriteten att skolan inte skall vara konfessionell.
Det är också vår uppfattning. I en reservation föreslår vi att
begreppen kristen etik och västerländsk humanism inte skall
användas om skolans värdegrund i läroplanen eftersom dessa
begrepp ger utrymme för motstridiga tolkningar och riskerar att
skapa osäkerhet om den gemensamma uppslutningen kring
allmänmänskliga värden som respekt för människovärdet och
individens frihet. Vi har samma uppfattning när det gäller de
frivilliga skolformerna.
3. Ett nytt lärlingssystem (mom. 38)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist
Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (alla s) anför:
Socialdemokraterna reserverade sig mot förslaget i
proposition 1991/92:157 (bet. UbU26) om införande av en ny typ
av lärlingsutbildning med kombination av studier och
anställning och ansvaret uppdelat mellan skolan och
arbetsgivaren. Det fanns redan en väl fungerande gymnasial
lärlingsutbildning där skolan hade ansvar för hela
utbildningen. Vi står kvar vid uppfattningen att den tidigare
gymnasiala lärlingsutbildningen är att föredra framför systemet
med delat ansvar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
När det gäller frågan om läroplanen skall vara gemensam för
de frivilliga skolformerna instämmer jag i reservation 1.
Det internationella perspektivet i läroplanen har i
propositionen beskrivits alltför snävt. Det måste av läroplanen
tydligt framgå att det gäller en strävan mot ökad solidaritet
och global internationell förståelse. Jag anser också att
förteckningen över de internationella överenskommelser som
Sverige har åtagit sig att beakta i skolverksamheten skall
förtecknas i en bilaga till läroplanen.
I fråga om de frivilliga skolformernas värdegrund i
övrigt anser jag att skolan inte får överge sin tidigare
hållning i livsåskådningsfrågor. Formuleringen om skolans
värdegrund såsom förankrad i kristen etik och västerländsk
humanism kan enligt min mening uppfattas så att det krävs av
lärare att de har en kristen grundinställning. Detta kan i sin
tur få förödande konsekvenser för lärarutbildningen. Det finns
enligt min mening inget skäl att framhärda med formuleringar
som vållat så mycket oro. De farhågor om begynnande religiös
intolerans som formuleringen har väckt borde räcka för att helt
ta bort den. Jag menar att stor försiktighet bör råda med
användningen av sådana formuleringar då Sverige nu sakta
omvandlas till ett mångkulturellt samhälle med olika religioner
och livsåskådningar. Riksdagen bör därför göra ett
tillkännagivande om att begreppen kristen etik och västerländsk
humanism inte skall användas om skolans värdegrund i
läroplanen.
Jag vänder mig emot regeringens förslag om åtgärder för att
underlätta övergång till en mer kursutformad gymnasieskola.
Den valfrihet för eleverna, som regeringen säger sig
eftersträva med förslagen, blir i praktiken begränsad till det
utbud en viss skola kan erbjuda. Elevernas möjligheter att
påverka inskränks till att välja mellan på förhand centralt
planerade kurser. Eleverna görs med regeringens förslag till
konsumenter som skall välja och vraka från en redan given meny,
i stället för att betraktas som skapande varelser med intresse
för att aktivt påverka sin situation. Klassgemenskapen
försvinner, vilket är till nackdel för elevinflytandets
utveckling. Det är tveksamt att efter så kort tid som bara
något år gå in och ytterligare detaljstyra i den nya
programbaserade gymnasieskolan, som det ännu finns mycket
begränsade erfarenheter av.
Jag anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag till
riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och
gymnasial vuxenutbildning, anpassat till en kursutformad
gymnasieskola. Högskolor och universitet har nu "frihet" att
själva bestämma om sin antagning och finna sina
urvalsinstrument. Det är då inte nödvändigt att gymnasieskolan
står till tjänst med något sorteringsinstrument. Det borde
därför finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en
helt betygsfri gymnasieskola. Jag instämmer i den kritik mot
regeringens förslag som framförs i reservation 4.
Jag instämmer i reservation 5 om betygsättning i kärnämnet
estetisk verksamhet och i reservation 7 om allmänt
behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans
nationella program.
Likaså instämmer jag i reservation 8
(lärarprofessionalitet).
Pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor och
drabbar ofta flickorna. Självförtroendeträning med inslag av
självförsvarsträning bör enligt min mening ingå i
flickornas utbildning i gymnasieskolan.
Svenska som andraspråk bör enligt min mening ha en egen
kursplan. Jag instämmer i reservation 9.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 2, 3, 7, 10 resp. 32 bort hemställa:
2. beträffande det internationella perspektivet i
läroplanen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub43 yrkande 2,
med anledning av propositionen och motionerna 1993/94:Ub40 och
1993/94:Ub45 och med avslag på motionerna 1993/94:Ub37 och
1993/94:Ub41 som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i
övrigt
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619
yrkande 1 delvis, 1993/94:Ub44 yrkande 1 och 1993/94:Ub46 som
sin mening ger regeringen tillkänna vad som ovan anförts,
7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till
en mer kursutformad gymnasieskola
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub43 yrkande 1
och med anledning av motionerna 1992/93:Ub494 och 1993/94:Ub38
yrkandena 2, 3 och 5 (delvis) avslår regeringens förslag till
lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a samt 13
§§ jämte motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och
1992/93:Ub470,
10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub502
yrkande 12 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3, med anledning av
motion 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis och med avslag på
regeringens förslag och motionerna 1992/93:Ub503 delvis samt
1993/94:Ub38 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
32. beträffande självförtroendeträning och självförsvar för
flickor
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub439 och
1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis, som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 1
Översikt av utskottets behandling av motionerna
Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 9
Inledning 9
1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga
skolformerna 9
2. En mer kursutformad gymnasieskola 18
3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning 23
4. Behörighetskrav för nationella program i
gymnasieskolan 27
5. Gymnasiesärskolan 29
6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i
vuxenutbildningen 30
7. Lärarfrågor 31
8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och
betygssystem 34
9. Vissa ämnen och kunskapsområden 35
10. Övriga frågor om gymnasieskolan 41
Hemställan 44
Reservationer 49
1. Frågan om läroplanen skall vara gemensam för de
frivilliga skolformerna (s) 49
2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt
(nyd) 50
3. Åtgärder för att underlätta en övergång till en mer
kursutformad gymnasieskola (s) 51
4. Riktlinjer för ett nytt betygssystem för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning (s) 53
5. Betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet
(s) 54
6. Betyg i ordning och uppförande (nyd) 54
7. Allmänt behörighetsvillkor för tillträde till
gymnasieskolans nationella program (s) 55
8. Lärarprofessionalitet (s) -- motiveringen 55
9. Svenska som andraspråk (s) 56
10. Undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk
(s) 56
Särskilda yttranden 57
1. Det internationella perspektivet i läroplanen (s) 57
2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt
(s) 58
3. Ett nytt lärlingssystem (s) 58
Meningsyttring av suppleant (v) 59
Bilagor
1 Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100) 62
2 Översikt av utskottets behandling av motionerna 72