I betänkandet behandlar utskottet två motioner som efterlyser
en banlag och åtgärder för att påskynda den administrativa
hanteringen i samband med investeringar i vägar och järnvägar.
Utskottet anser att det är angeläget att handläggningen av olika
tillstånds- och prövningsfrågor för investeringar i trafikens
infrastruktur kan ske effektivt och skyndsamt samt i former som
tryggar den enskildes rättssäkerhet. Med hänvisning till
regeringens pågående beredning av de aktuella frågorna avstyrker
utskottet motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation av s-ledamöterna
samt ett särskilt yttrande av nyd-ledamoten.
Motionerna
1992/93:T209 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att påskynda
tillståndshandläggningen m.m. inför infrastruktursatsningarna.
1992/93:T216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en banlag.
Utskottet
Motionsförslag
Två motioner har väckts under den allmänna motionstiden vid
1992/93 års riksmöte som behandlar olika administrativa frågor i
samband med investeringar i vägar och järnvägar.
I motion T209 (m) konstateras att under det senaste året har
större satsningar än någonsin tidigare beslutats och påbörjats
på infrastrukturområdet. Det krävs dock enligt motionären mycket
av prövningar och undersökningar, inte minst på miljöområdet,
innan tillstånd kan utfärdas och arbetena komma i gång. Det
anses därför nödvändigt att på alla sätt söka påskynda
förberedelsearbetena så att handläggningstiden kan avkortas.
Motionären vill mot den bakgrunden att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om möjligheterna att påskynda
infrastruktursatsningarna. Aktuella områden är bl.a.
miljöprövningar, övriga tillståndsförfaranden samt marklösen.
I motion T216 (s) framhålls att det är av stor vikt att ett
förslag om en banlag föreläggs riksdagen utan dröjsmål. Den
kommande banlagen bör enligt motionärerna likna den väglag som
finns sedan många år.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har den 9 juni i år lagt fast riktlinjer för
utbyggnaden av trafikens infrastruktur för den kommande
tioårsperioden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). Planen
omfattar väg- och järnvägsinvesteringar för nära 100 miljarder
kronor. Mot bakgrund av rådande arbetsmarknadssituation och
behovet av att snabbt göra ett antal strategiska
infrastruktursatsningar gäller att en stor del av
investeringarna skall utföras i början av tioårsperioden.
Utskottet kan konstatera att riksdagens beslut ställer de
närmast berörda trafikverken -- Banverket och Vägverket -- inför
omfattande arbetsuppgifter. Den förändring som skett i synen på
trafikens infrastruktur kräver att verken snabbt anpassar sig
till en högre verksamhetsvolym så att investeringarna inom väg-
och järnvägssektorn kan förverkligas på ett effektivt sätt. Som
berörs i motionerna innebär också den omfattande
investeringsverksamheten att stora krav kommer att ställas på
planeringssystemet och den administrativa hanteringen i form av
olika prövningar och tillstånd.
Utskottet anser att det är angeläget att beslutade
infrastrukturinvesteringar kan genomföras skyndsamt. Därmed kan
som åsyftats en utbyggnad av infrastrukturen användas som ett
verksamt medel för att höja aktiviteten i ekonomin och bekämpa
arbetslösheten. Höga krav bör därför ställas på en skyndsam
hantering såväl hos berörda trafikverk som vid handläggningen av
olika tillstånd m.m. hos berörda myndigheter. Utskottet
förutsätter att regeringen mot denna bakgrund noggrant följer
utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan komma att erfordras.
Med utgångspunkt från målsättningen att snabbt och effektivt
förverkliga investeringarna i former som tryggar rättssäkerheten
är det naturligt att intresset också riktas mot den lagstiftning
som reglerar markfrågor och planeringssystemet. Enligt nuvarande
lagstiftning erfordras normalt expropriation för att mark
tvångsvis skall få tas i anspråk för järnvägsändamål.
Expropriationsförfarandet innebär att tillstånd i allmänhet
skall sökas hos regeringen. Många anser att detta medför en
onödigt långdragen och kostsam process. Förfarandet har också
alltmer kommit att framstå som betungande såväl för Banverket
som för regeringskansliet. I sammanhanget kan vidare nämnas att
sedan länge har önskemål framförts om en mer smidig
markreglering för att lättare kunna reducera antalet
plankorsningar mellan väg och järnväg och därmed förbättra
trafiksäkerheten.
Enligt 1993 års budgetproposition pågår ett arbete inom
regeringskansliet med utformningen av en banlag i vilken bl.a.
krav på miljökonsekvensbeskrivningar avses föras in. Liknande
förfaringssätt kan då komma att gälla vid väg- resp.
järnvägsprojekt. Därmed kan enligt propositionen de krav
tillgodoses som ställs inom ramen för EES-avtalet på
miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyggande.
Enligt vad utskottet erfarit pågår detta beredningsarbete
fortfarande men i delvis nya banor. Förutom frågan om en banlag
övervägs även andra sätt att uppnå det åsyftade målet om en
snabbare handläggningsordning som ändock uppfyller
rättssäkerheten. Enligt utskottets mening är det angeläget att
detta arbete påskyndas. Med tanke på den samhälleliga betydelse
som de aktuella investeringarna har är det väsentligt att
beslutade investeringsplaner kan förverkligas snabbt. Samtidigt
gäller att nya regler måste utformas så att de tillgodoser högt
ställda krav på rättssäkerhet för såväl markägare som för andra
enskilda som berörs av investeringsplanerna. Självfallet måste
också hänsyn tas till olika samhällsintressen. Exempelvis bör,
som regeringen framhållit, konsekvenserna för miljön av olika
investeringar belysas. Utskottet förutsätter att regeringen i
lämpligt sammanhang snarast återkommer till riksdagen i frågan
och redovisar resultatet av sina överväganden.
Med hänvisning till vad som nu anförts torde syftet med
motionerna i allt väsentligt kunna tillgodoses. Motionsyrkandena
påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks
följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande Banrätt m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T209 och 1992/93:T216
yrkande 19.
res. (s)
Stockholm den 9 november 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove
Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson
(s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s),
Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Torén (c) och Tom
Heyman (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar
med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att om järnvägen skall kunna
utvecklas som transportmedel och spela en viktig roll i
framtidens transportförsörjning krävs att
markanskaffningsfrågorna kan lösas på ett mer tillfredsställande
sätt än vad som för närvarande är fallet.
Ett belysande exempel på järnvägens markproblem utgör
Västkustbanan. Riksdagen har genom tidigare beslut sedan länge
framhållit att en utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan är
ett av de mest angelägna järnvägsprojekten i landet.
Erforderliga statliga medel för en utbyggnad har också tagits
fram. Genom långdragna lokala diskussioner och konflikter om
spårdragningen riskerar dock detta projekt att fördröjas
allvarligt. Detta är till men såväl för utvecklingen av den
nationella trafikförsörjningen som för den internationella
tågtrafiken.
Utskottet kan också erinra om att inom
kommunikationsdepartementet har tidigare gjorts en utredning om
järnvägens markproblem (Ds 1989:69 Markanvändning för järnväg).
I utredningen lämnades en grundlig analys av frågan, och ett
utarbetat förslag presenterades med en färdig lagstiftning om
banrätt. Utredningen har därefter beretts vidare inom
departementet, men trots det långvariga arbetet har ännu inget
förslag presenterats för riksdagen.
Utskottet anser det nödvändigt att detta beredningsarbete
snarast slutförs. Genom att stifta en särskild banlag med
utgångspunkt i väglagen kommer väg- och järnvägssektorn att ha
ungefär samma regelsystem vilket är angeläget. Regeringen bör
därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i
ärendet.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T216
(s) tillstyrks i aktuell del -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär
vidare att syftet med motion T205 (m) torde få anses delvis
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande Banrätt m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 19
och med anledning av motion 1992/93:T209 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Kenneth Attefors (nyd) anför:
Ny demokrati har genom ett flertal beslut och initiativ verkat
för att en snabb och kraftfull satsning skall kunna göras på
våra vägar och järnvägar. För att denna satsning skall kunna
bidra till att ge arbeten och sätta fart på Sverige krävs att
den administrativa hanteringen fungerar smidigt och effektivt.
Inom näringslivet finns många goda exempel på hur man genom att
tänka i nya banor lyckats halvera tiden för att klara
produktionsprocessen. Motsvarande borde kunna göras även inom
den offentliga sektorn utan att den enskildes rättstrygghet går
förlorad. Jag anser därför att regeringen senast i samband med
1994 års budgetproposition bör redovisa för riksdagen sina
slutsatser om hur problemet med den omständliga byråkratin i
samband med trafikinvesteringar kan reduceras. I avvaktan på
denna redovisning ställer jag mig bakom utskottsmajoritetens
skrivningar.