Utskottet tillstyrker regeringens förslag om högst 11,5
miljarder kronor i statliga lånegarantier för fortsättningen av
förberedelsearbetet med utbyggnaden av vissa vägprojekt i
Stockholms län enligt den s.k. Dennisöverenskommelsen.
Lånegarantierna omfattar de väginvesteringar som har byggstart
före juli 1995 och gäller därmed inte utbyggnaden av Öster- och
Västerleden. Riksdagen kommer senare att få ta ställning till
frågan om ytterligare lånegarantier.
Utskottet ställer sig också bakom regeringens bedömning att
de nya vägprojekten bör finansieras med vägtullar.
Avgiftssystemet förutsätts utformas så att miljöaspekterna
beaktas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett särskilt
skydd erfordras för de samlade kulturmiljöerna och naturvärdena
i Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området.
Utskottet tillstyrker vidare att Vägverket temporärt får
belasta anslaget Byggande av vägar med 80 miljoner kronor för
att förbereda utbyggnaden av vägsystemet i Göteborgsområdet.
Till betänkandet har fogats en reservation av nyd-ledamoten
som yrkar avslag på propositionen med hänvisning främst till att
vägtullar inte kan godtas som finansieringsform. V-suppleanten
vill också att riksdagen avslår propositionen. Hans invändningar
gäller såväl den planeringsprocess som föregått
överenskommelserna som trafiklösningarnas inriktning.
Propositionen
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:T30 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att ge utredaren ett vidgat uppdrag och också pröva valet av
avgiftssystem med hänsyn till miljön.
1993/94:T31 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av statliga lånegarantier till
Norra länken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att berörda myndigheter får i uppdrag
att med utgångspunkt i parkområdenas bevarande och värden gå
igenom trafiktekniska lösningar för Haga--Brunnsviken-området
för att åstadkomma en långsiktigt hållbar helhetslösning av
områdets trafik- och miljöproblem.
1993/94:T32 av Rune Thorén (c) och Erling Bager (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förutsättningen för riksdagens
bemyndigande till regeringen beträffande vägobjekt inom den s.k.
Göteborgsöverenskommelsen.
1993/94:T33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:86 med
motivering att det saknas en samlad miljökonsekvensbeskrivning
av de framtida transportsektorerna i Stockholms- resp.
Göteborgsregionerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att påskynda och utveckla
investeringarna i kollektivtrafiken i berörda regioner.
1993/94:T34 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av de ordinarie
väganslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effekterna på sysselsättningen, miljön
och trafiksäkerheten vid ett genomförande av Dennispaketets
samtliga delförslag i ett sammanhang.
1993/94:T35 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:86,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att biltullar inte får användas för
finansiering av Stockholms och Göteborgs aktuella
infrastrukturbyggnationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny lösning av trafikproblemen i
Stockholm och Stockholms län,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla utredningar om biltullsystem
omedelbart skall läggas ned.
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari
1994
1993/94:T213 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Dennisuppgörelsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av resurser till
trafikinvesteringar i Stockholmsområdet som bättre svarar mot
regionens trafikarbete.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att förbättra
Storstockholms väg- och kollektivtrafik,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en brådskande upprustning och
ombyggnad av Slussen.
1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av
Storstockholmsöverenskommelsen vad gäller anslag till
trafikinvesteringar i Stockholmsregionen och nödvändiga
förändringar i lagstiftningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Stockholmsregionens andel av
ordinarie anslag till väg- och kollektivtrafikinvesteringar inte
får minska,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fortsatt utbyggnad av
spårbunden trafik i Stockholms län, även efter det att nu
påbörjade och beslutade projekt är färdiga.
Yttrande från skatteutskottet
Trafikutskottet har inhämtat yttrande från skatteutskottet
över de delar av propositionen och motionerna som berör
skatteutskottets beredningsområde. Yttrandet (1993/94:SkU4y) har
bifogats betänkandet.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i
proposition 1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i
Stockholms län m.m. Vidare behandlas motioner som väckts med
anledning av propositionen samt motioner från den allmänna
motionstiden i januari 1994.
Utskottet har mottagit en rad synpunkter i form av
uppvaktningar och skrivelser från olika myndigheter,
organisationer och enskilda personer.
Utskottet
1 Ärendet och dess beredning
1.1 Överenskommelsernas tillkomst
Regeringen tillkallade år 1990 tre förhandlare -- en för
Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för
Malmöregionen -- med uppdrag att tillsammans med berörda parter
träffa överenskommelser om trafiksystemen i de tre
storstadsregionerna. Syftet var att i dessa regioner förbättra
miljösituationen, öka tillgängligheten samt skapa
bättreförutsättningar för utveckling. De preliminära
överenskommelserna redovisades för riksdagen våren 1991 (prop.
1990/91:87).
I sitt av riksdagen godkända betänkande bedömde
trafikutskottet att ett fullföljande av uppgörelserna skulle
leda till att en angelägen utveckling främjades så att trafiken
kunde utvecklas och miljöproblemen bemästras (bet. 1990/91:TU24,
rskr. 286). Utskottet ansåg också att överenskommelserna rimmade
väl med de trafikpolitiska beslut som riksdagen tidigare
antagit. Utskottet framhöll mot denna bakgrund att det var
angeläget att uppgörelserna kunde genomföras. Enligt
riksdagsbeslutet förutskickades, i enlighet med
överenskommelserna, ett statligt bidrag på sammanlagt 5,5
miljarder kronor, varav 3,5 miljarder kronor till
Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor till Göteborgsregionen
och 700 miljoner kronor till Malmöregionen. Ett villkor för att
statsbidragen skulle utgå var att syftet med uppgörelserna kunde
uppnås i sina huvuddrag.
Efter riksdagsbeslutet har överenskommelserna
vidareutvecklats. Slutgiltiga överenskommelser träffades i
september 1992 för Stockholmsregionen och i juni 1993 för
Göteborgsregionen. För Malmöregionen har en överenskommelse
träffats med berörda parter i juni 1992.
1.2 Dennisöverenskommelsens innehåll
Den övenskommelse som träffades den 29 september om trafik och
miljö för Stockholmregionen (Dennis II), fortsättningsvis
benämnd Dennisöverenskommelsen, innebär trafikinvesteringar för
nära 36 miljarder kronor fram till år 2005. Av investeringarna
utgör kollektivtrafikåtgärder ca 15,8 miljarder kronor,
utbyggnad av trafikleder ca 18,2 miljarder kronor samt övriga
väganknutna investeringar ca 1,9 miljarder kronor.
Kollektivtrafikåtgärderna innehåller följande projekt:
Miljoner kronor
________________________________________________________________
Utbyggda järnvägsspår
Nya spår Stockholm C-Årsta 1 550
Dubbelspår Kallhäll-Kungsängen 1 248
Nynäsbanan 1 121
Upprustning, utbyggnad och förnyelse
av tunnelbanan
Nya vagnar och reinvesteringar i bana 6 433
Utbyggnad Hjulsta-Barkaby 290
Övriga åtgärder
Utbyggnad och upprustning av Roslagsbanan 611
Utbyggnad av snabbspårväg, etapp I 2 057
Utbyggnad av snabbspårväg, etapp II och III 2 100
Miljövänliga bussar 340
Summa 15 750
För vägtrafiken ingår en utbyggnad av följande trafikleder:
Miljoner kronor
________________________________________________________________
Infartsparkering 230
Miljöåtgärder i Stockholms inner- och ytterstad 1 630
Summa 1 860
Enligt överenskommelsen skall finansieringen ske genom
statliga investeringsanslag, investeringsmedel från Stockholms
läns landsting samt genom avgifter på biltrafiken. Vägtullarna
skall enligt överenskommelsen införas år 1996, då de första nya
lederna på Ringen beräknas öppnas för trafik. Åtgärder i
gatusystemet, bullerskydd, framkomlighetsförbättrande åtgärder i
Stockholms innerstad och infartsparkeringar skall också enligt
uppgörelsen helt eller delvis finansieras med medel från
vägtullarna.
Tullarna på vägtrafiken skall enligt överenskommelsen tas ut
under den period som behövs för att uppnå en betryggande
finansiering. Tullarna har därmed förutsatts behöva tas ut fram
till år 2025. Därutöver tillkommer kostnaden för drift och
underhåll som också skall finansieras genom tullar på
vägtrafiken. Ett genomförande av de planerade projekten
förutsätter enligt överenskommelsen att staten medverkar
finansiellt genom att utställa en lånegaranti för upplåning av
investeringsmedel för utbyggnaden av Ringen och Yttre tvärleden.
1.3 Reviderade beräkningar
Av propositionen framgår att Vägverket har reviderat de
tidigare intäktsberäkningarna genom att beakta aktuella
uppgifter om ekonomisk utveckling, befolkningstillväxt och
sysselsättning. De nya intäktsberäkningarna visar att intäkterna
kommer att bli lägre än vad som förutsatts i
Dennisöverenskommelsen. Vägverkets prognos över trafiken för år
1997 visar exempelvis på ett trafikflöde om ca 98 % av det
tidigare uppskattade flödet. Den årliga trafikökningstakten
beräknas också dämpas i jämförelse med vad som tidigare har
förutsatts.
Vägverket bedömer att vägtullarna därmed förmår bära en
investeringsvolym om totalt 25,5 miljarder kronor inkl.
kostnaden för avgiftssystemet och de väganknutna
investeringarna. I förutsättningarna för beräkningen ingår att
drift och underhåll av trafiklederna betalas genom anslag på
statsbudgeten, att realräntan är 4 %, att avgiftsstationerna
tas i bruk den 1 januari 1997 och att vissa förskjutningar sker
i tidsplanen för genomförandet.
Vägverket har vidare tillsammans med företrädare för de
regionala parterna reviderat standardkraven och
kostnadsberäkningarna för de i överenskommelsen ingående
vägtunnlarna. Nya beräkningar som parterna gjort visar att
utbyggnaderna av trafiklederna kommer att kosta ca 22,4
miljarder kronor med bibehållna krav på tunnelarea och frihöjd,
men med minskad standard på ramper, sprinklers m.m. Utöver
kostnaderna för trafiklederna tillkommer ca 1,9 miljarder kronor
för innerstadsåtgärder, infartsparkering m.m. som enligt
överenskommelsen skall betalas av vägavgifter. Den totala
utgiften som skall betalas med vägavgifter blir således enligt
parterna 24,3 miljarder kronor. Detta är en utgiftsökning med
3 800 miljoner kronor jämfört med vad som tidigare har
beräknats. De tillkommande utgifterna beror på standardhöjande
åtgärder (1 740 miljoner kronor) och tidigare ofullständigt
kalkylerade utgifter (2 060 miljoner kronor). Härutöver har
kostnaderna för drift och underhåll av de nya trafiklederna samt
för avgiftssystemet räknats upp.
1.4 Redovisning enligt naturresurslagen
På regeringens uppdrag har Länsstyrelsen i Stockholms län
tillsammans med berörda kommuner lämnat en redovisning för
projektet enligt 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. (NRL). Redovisningen, som remitterats till
ett antal myndigheter, omfattar bl.a. miljökonsekvenserna av
Dennisöverenskommelsen, bebyggelseutvecklingen, den fortsatta
planerings- och beslutsprocessen, effekter för kollektivtrafiken
samt frågor om avgiftssystemets utformning.
2 Dennisöverenskommelsen m.m.
2.1 Propositionens huvuddrag
Propositionen innehåller förslag om statliga lånegarantier om
totalt högst 11,5 miljarder kronor. Garantierna gäller för
fortsättningen av förberedelsearbetet med och utbyggnaden av
vissa vägprojekt i Stockholms län som har byggstart före juli
1995. Enligt regeringen bör garantierna få justeras med hänsyn
till ökade räntekostnader för upptagna lån samt för prisökningar
i samhället. Vidare läggs fram förslag om att låta Vägverket ta
i anspråk de lån som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande
att teckna statlig borgen.
Enligt propositionen kommer regeringen att förelägga
riksdagen förslag till lagstiftning om vägtullar under våren
1995. Riksdagen kommer vidare att få möjlighet att ta ställning
till ytterligare lånegarantier. Vägtullarna skall finansiera
kostnaderna för väginvesteringarna och vägtullssystemet,
informationsverksamheten, drift och underhåll av de nya vägarna
samt sådana investeringar som bidrar till att miljöåtgärder i
Stockholms innerstad och övriga väganknutna investeringar kan
genomföras. Regeringen anger att man avser att tillsätta en
utredare vars uppdrag skall vara att med utgångspunkt i
finansieringsbehovet värdera och komplettera framtaget underlag
och redovisa förslag till lagstiftning och tekniskt system för
vägtullarna. I propositionen förordas vidare att riksdagen
godkänner vad som förordats om begränsad regressrätt för
utbetalningen av medel för utbyggnaden av kollektivtrafikens
infrastruktur i Stockholms län.
För Göteborgsområdet föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att medge att Vägverket tillfälligt får belasta
anslaget Byggande av vägar med 80 miljoner kronor. Därmed blir
det möjligt att påbörja vägsystemets utbyggnad i Göteborg i
enlighet med den slutliga uppgörelse som träffats om trafik och
miljö i Göteborgsregionen.
2.2 Motionsförslag
Tre motioner har väckts som avvisar regeringens riktlinjer för
finansieringen av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
och som yrkar avslag på propositionen. Invändningarna gäller
såväl den planeringsprocess som föregått överenskommelserna, den
valda finansieringslösningen som de trafiklösningar som ingår i
överenskommelserna.
I motion T35 (nyd) föreslås att propositionen avslås med
hänvisning främst till att vägavgifter inte kan godtas som
finansieringskälla. Enligt motionärerna är det en medborgerlig
rättighet att kunna åka in till städer och samhällen utan att
erlägga biltullar vid städernas infarter. Biltullar är också
fördelningspolitiskt förkastligt och måste därför förbjudas.
Genom biltullar dräneras Stockholmarna på pengar som dessa så
väl behöver till sin dagliga konsumtion. Biltullar minskar
vidare tillväxten i samhället. Riksdagen bör därför meddela
förbud mot biltullar samt förklara för regeringen att alla
utredningar om biltullssystem omedelbart skall upphöra.
Motionärerna föreslår i stället att de medel som behövs till
Stockholms infrastrukturutbyggnad finansieras via statsbudgeten
under en period av minst tio år.
Enligt motionen finns vidare när storstadsöverenskommelserna
är färdigbyggda förmodligen inte den miljöförstörande bilen kvar
i samhället. I sammanhanget erinras om det riksdagsbeslut som
enligt motionen tillkommit på initiativ av Ny demokrati
innebärande 120 miljoner kronor i forskning kring utveckling av
elhybridbilen. Därmed försvinner argumentet att miljön
förbättras med Dennisöverenskommelsen. Kvar står bilisterna med
stora anläggningar och dyra räkningar som skall betalas med
biltullar. I stället räcker det enligt motionen med att bygga
bort de värsta flaskhalsarna. Därtill är det viktigt att
trafikplaneringen utvecklas. God vägstandard och förnuftiga
lösningar på trafikplatser, korsningar, anslutningar osv. anges
innebära att trafiken kan flyta bättre och utsläppen minska.
I motionen redovisas även synpunkter på olika trafikprojekt.
På kollektivtrafikområdet anges att tunnelbanesystemet i
Stockholm är bra men att det har för låg standard. En allmän
upprustning av tåg, banor och stationer är därför motiverad. Den
föreslagna snabbspårvägen anges däremot vara en felsatsning som
därför inte bör komma till stånd. Den s.k. Yttre tvärleden bör
byggas ut men dock inte Västerleden. Denna led uppges ha ett för
litet trafikunderlag, samtidigt som leden innebär stora
naturingrepp. Motionärerna anser att det vore tillräckligt att
bygga en s.k. hästsko, dvs. Norra länken fram till Lidingövägen
och Södra länken från Värmdöleden till Årstalänken. En
förutsättning för att få "hästskon" att fungera är dock enligt
motionen att den nuvarande tvåfiliga Klarastrandsleden byggs ut
till minst fyra filer i två plan.
I motion T33 (v) föreslås också att propositionen avslås.
Regeringens godkännande av vägprojekt i Dennisöverenskommelsen
utan fullständiga miljökonsekvensbeskrivningar och utan en
samlad bedömning av möjliga alternativ anges som ännu ett
exempel på en felaktig beslutsordning. Fortfarande saknas enligt
motionärerna ett helhetsperspektiv på den fysiska planeringen
samt en beskrivning av hur framtidens transportsystem skall
miljöanpassas och hur berörda regioner skall utvecklas.
Avgörande för om nya infrastrukturer med lång livslängd
skall byggas är enligt motionen om de kan ingå i ett framtida
samhälle som är miljöanpassat, dvs. att de inte påverkar miljön
negativt. Nya sexfiliga motorvägar i storstadsregionerna uppges
inte bidra till att utveckla ett miljöanpassat samhälle. Det är
enligt motionen just i storstadsregionerna som moderna,
energisnåla, miljövänliga kollektiva transportslag i första hand
skall byggas ut i stället för vägar. Regeringens stöd till fler
stadsmotorvägar anges vidare strida mot internationella
konventioner liksom mot de tankar regeringen redovisat om det
framtida kretsloppssamhället och om risken för
klimatförändringar.
I jämförelse med ett alternativ där investeringarna styrs
till kollektivtrafik ökar enligt motionärerna ett flertal
miljöproblem om Dennisöverenskommelsen genomförs.
Bullerstörningar ökar för tusentals människor, det gröna bältet
med Ekoparken hotas, luftföroreningarna ökar -- bl.a.
koldioxidutsläppen. Den fysiska stadsplaneringen försvåras och
styrs av vägtrafikens behov. Stora markområden tas i anspråk för
väganläggningar. Boendemiljön i ett flertal bostadsområden
försämras. Energikonsumtionen ökar.
Sammanfattningsvis konstateras att regeringen gör samma fel
som man kritiserar den förra socialdemokratiska regeringen för
när det gäller hanteringen av Öresundsbron: Först ett rejält
beslut, sedan eventuellt en miljökonsekvensbeskrivning. För
Vänsterpartiet framstår detta som kvalificerat hyckleri och
etiskt oförsvarligt -- oavsett om det bedöms utfrån kristen
eller vanlig etik.
Vänsterpartiet anser i stället att beslutade
kollektivtrafikinvesteringar skall genomföras oberoende av
väginvesteringarna. Ett antal kollektivtrafikinvesteringar som
inte finns med i Dennisöverenskommelsen bör dessutom genomföras,
som t.ex. en hel ringlinje av spår, utbyggnad av tunnelbanan,
fler miljöanpassade bussar och effektivare pendeltåg. Samtidigt
bör en miljökonsekvensbeskrivning göras för berörda regioner där
olika alternativ jämförs. Intäkter från biltullar skall också
kunna användas till investeringar i kollektivtrafik. En samlad
bedömning av alla konsekvenser får avgöra vad intäkterna från
biltullar skall användas till.
I motion A453 (v) framförs synpunkter på
Dennisöverenskommelsen som i stora drag överensstämmer med dem i
ovanstående motion. Överenskommelsen anges sålunda vara en dålig
kompromiss, där liten hänsyn tagits till miljön. I stället för
stora satsningar på nya sexfiliga motorvägar måste enligt
motionen en utbyggnad och utveckling av en miljövänlig
kollektivtrafik prioriteras. Vägutbyggnader skall endast ske som
miljö- eller trafiksäkerhetsåtgärder. Att flytta biltrafiken
några kilometer från Stockholms innerstad till Öster- och
Västerleden uppges inte förbättra miljön i regionen. Tvärtom
talar all erfarenhet för att fler trafikleder medför ökad
bilism. Infrastrukturåtgärder och nödvändiga investeringar i
kollektivtrafiken är inte bara till nytta för resenärerna och
miljön. Även företagen har behov av en bra kollektivtrafik. Det
är då också rimligt enligt motionen att näringsliv och
fastighetsägare är med och betalar för denna service via
markavgifter. Oskyddade trafikanter skall ges företräde i
gatumiljön. Ett sammanhängande nät av cykelbanor bör vidare
byggas i Stockholms län. Mer mark måste användas till gång- och
cykeltrafiken på bekostnad av vägtrafiken. Fler bilfria zoner
och gator skall planeras och byggas. SL:s försök med
etanolbussar skall stödjas och utvecklas. Försöken med
hybridfordon måste påskyndas. I motionen skisseras mot dessa
utgångspunkter en plan för utbyggnad av en ekologiskt inriktad
trafikpolitik för Stockholmsregionen.
2.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet framhöll våren 1991 att det är angeläget att trafik-
och miljösituationen i landets storstadsområden förbättras
(prop. 1990/91:87 delvis, bet. TU24, rskr. 286). Åtgärder i
storstädernas trafiksystem hade enligt utskottet stor betydelse
för miljösituationen och tillväxten i hela landet. Utskottet
bedömde att för detta krävdes långsiktiga beslut om omfattande
investeringar och ett stort antal samverkande åtgärder där olika
parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade
trafikpolitiska mål.
Utskottets uppfattning att det är nödvändigt att förbättra
trafik- och miljöförhållandena i våra storstadsområden ligger
fast. I alla tre storstadsregionerna behövs förbättrade
trafiksystem för att lösa trafikproblemen, öka tillgängligheten
och skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling.
Utvecklade trafikstrukturer i storstadsområdena är också
nödvändiga av miljöskäl. Det är därför enligt utskottets mening
positivt att regeringen nu lägger fram förslag som innebär att
angelägna åtgärder kan genomföras.
Beträffande de invändningar som riktats mot beslutsprocessen
vill utskottet erinra om den redovisning som regeringen
initierat för att bedöma miljökonsekvenserna av
Dennisöverenskommelsen. Den nu föreliggande propositionen har
sålunda föregåtts av en redovisning från berörda kommuner och
Länsstyrelsen i Stockholms län enligt 6 kap. 2 §
naturresurslagen. Redovisningen omfattar bl.a.
miljökonsekvenserna av Dennisöverenskommelsen och ger en samlad
bild av hur olika hushållningsfrågor enligt naturresurslagen
behandlas. Redovisningen, som remitterats till ett flertal
myndigheter, har ingått i underlaget vid regeringens arbete med
propositionen.
Utskottet vill även hänvisa till att lånegarantierna är
knutna till särskilda projekt och att de endast omfattar de
delar av Dennisöverenskommelsens väginvesteringar som har
byggstart före juli 1995. Riksdagen kommer enligt propositionen
inför budgetåret 1995/96 att få möjlighet att ta ställning till
frågan om ytterligare lånegarantier. Vidare gäller att
lånegarantierna inte innebär något ställningstagande till de
olika projektens utformning eller exakta lokalisering. Projekten
skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med
tillämpning av gällande lagstiftning. I sammanhanget kan även
hänvisas till att i propositionen aviseras ett särskilt skydd
för Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området.
Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts att
propositionens riktlinjer för att genomföra angelägna
utbyggnader av trafiksystemen kan ligga till grund för ett
ställningstagande. Utskottet avstyrker därmed motionerna T33
(nyd), T35 (v) och A453 (v) i nu behandlad del.
3 Begränsade statliga lånegarantier m.m.
3.1 Regeringens förslag
Regeringen anger att de nya vägprojekt som ingår i
Dennisöverenskommelsen skall betalas med vägtullar. Staten
föreslås genom Riksgäldskontoret ställa ut en lånegaranti för
vägprojekt intill en kostnad av högst 9 miljarder kronor.
Lånegarantin omfattar samtliga vägprojekt som har påbörjats
under år 1993 och som skall påbörjas under år 1994 och under
första halvåret 1995. Därutöver föreslås en statlig garanti
intill en kostnad av högst 1 miljard kronor för erforderligt
förberedelsearbete och marklösen m.m. Vidare bör enligt
propositionen staten utställa en lånegaranti intill en kostnad
av högst 1,5 miljarder kronor för utveckling av avgiftssystemet
och övriga väganknutna miljöinvesteringar.
Den statliga lånegarantin omfattar därmed följande projekt
enligt propositionen:
Miljoner kronor
________________________________________________________________
Utveckling av vägtullssystemet,
ledningscentral, information 641
Miljöåtgärder i gatusystemet, bullerskydd,
framkomlighetsförbättrande åtgärder i Stockholms
innerstad, infartsparkering 859
Summa 1 500
De garantier som föreslås ställas ut för marklösenkostnader
avser endast kostnader för lösen av mark för de vägprojekt som
statsgaranti skall lämnas för. Att lånegarantier föreslås lämnas
för projektering och förberedelsearbete för projekt som inte
ingår i propositionen anges inte innebära att regeringen har
tagit ställning till lämnande av statsgaranti för byggande av
dessa projekt. Lånegarantierna innebär inte heller något
ställningstagande till de olika projektens utformning eller
exakta lokalisering. Projekten skall före genomförandet prövas
på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning.
Regeringen anmäler att man avser att noga följa att de
uppställda miljöpolitiska målen uppfylls.
Garantierna omfattar, utöver byggkostnaden, även vad som
hittills lånats upp för förberedelser av vissa vägprojekt i
Stockholms län m.m. Därutöver omfattar den statliga lånegarantin
räntekostnader för upptagna lån samt behov av justeringar för
prisökningarna i samhället.
Regeringen avser att inför budgetåret 1995/96 återkomma till
riksdagen med ett förslag till lag om vägtullar i Stockholms
län. Riksdagen kommer då även att få möjlighet att ta ställning
till ytterligare lånegarantier.
Det samlade ansvaret för projektet åvilar staten genom
Vägverket. För att hålla isär projektet från Vägverkets
anslagsfinansierade del har ett särskilt bolag bildats,
Stockholmsleder AB. Bolagets verksamhet är renodlad till att
omfatta upptagande av lån och ekonomisk kontroll av projektet.
De lån som Stockholmsleder AB tar upp vidareförmedlas till
Vägverket för att finansiera förberedelser och utbyggnad av
lederna. Stockholmsleder AB kommer således att dels ha en skuld
i förhållande till sina långivare, dels en fordran i förhållande
till Vägverket. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att den
bemyndigas att låta Vägverket sätta sig i skuld för de lån som
tas upp för att finansiera förberedelser och utbyggnader av de
projekt som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att
teckna statlig borgen.
Riksdagen har medgivit att statliga medel skall kunna
utbetalas till kollektivtrafikinvesteringarna under
förutsättning att syftet med uppgörelsen kan uppnås i sina
huvuddrag. Det ankommer på regeringen att svara för
medelsprövningen. Regeringen har givit tillstånd till att
använda en betydande del av de anvisade statliga medlen för att
bygga ut kollektivtrafiken i Stockholmsregionen. Ett villkor för
medelsutbetalningen har varit att syftet med
Dennisöverenskommelsen uppfylls i sina huvuddrag. Regeringen
föreslår att när byggandet av de vägprojekt som omfattas av
propositionen har påbörjats skall statens regressrätt gentemot
regionen och kommunerna av kollektivtrafikinvesteringarna om 3,5
miljarder kronor i sin helhet anses förverkad. Staten skall
sålunda inte kunna kräva tillbaka bidragen när dessa vägprojekt
påbörjats.
3.2 Motionsförslag
Två motioner har väckts som understryker
Dennisöverenskommelsens stora betydelse och som framhåller att
utbyggnaden bör betraktas som en sammanhängande helhet.
I motion T34 (m) anges att Dennisöverenskommelsen har stor
betydelse för sysselsättningen, miljön, samhällsekonomin och
trafiksäkerheten. Vidare framhålls att uppgörelsen krävde
kompromissvilja. Slutresultatet av förhandlingarna innebar
därför att de olika parterna fick ge och ta. En viktig del av
överenskommelsen var vägsatsningarna i form av bl.a. den
kompletta ringen runt Stockholms innerstad. Motionärerna
framhåller mot denna bakgrund att samtliga delförslag i
Dennisöverenskommelsen bör genomföras i ett sammanhang.
I motion T213 (s) konstateras att Stockholmsregionens framtida
trafikproblem knappast kan lösas utan samverkan och samordning
med andra regioner och med olika statliga organ. Uppgörelsen
innebar att den mångåriga handlingsförlamning som legat som en
död hand över hela regionens trafiksatsningar hävdes. I motionen
åberopas den miljökonsekvensutredning som Länsstyrelsen i
Stockholm gjort och som visar att ett fullföljande av
Dennisuppgörelsen skulle få stora positiva effekter, framför
allt för innerstaden men också för länet som helhet. Enligt
motionen är det därför djupt beklagligt att regeringen inte
klarar av att hantera Dennisöverenskommelsen som en helhet utan
styckar upp den i smådelar. Vidare anges att i ett
storstadsområde som Stockholmsregionen måste trafiken styras med
hjälp av regleringar och ekonomiska styråtgärder för att minska
miljöskadorna. Men även med detta synsätt kommer ett stort antal
fordon att belasta våra vägar och gator. Det är då av största
vikt att minimera utsläpp och buller från personbilar, bussar,
lastbilar och andra fordon. Det är exempelvis viktigt att redan
nu arbeta fram metoder och program för kollektivtrafiken efter
Dennisöverenskommelsens genomförande.
3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är viktigt att trafik- och
miljösituationen i Stockholmsregionen förbättras. För detta
krävs långsiktiga beslut om investeringar och andra åtgärder.
Samtidigt är det viktigt att planerade insatser successivt följs
upp. I 1991 års riksdagsbeslut förutsattes att regeringen för
riksdagen årligen skulle redovisa hur arbetet med
överenskommelserna utvecklas. Enligt de riktlinjer som lagts
fast för den statliga garantigivningen gäller vidare att
garantier bör underkastas samma restriktiva prövning som gäller
för vanliga utgiftsåtaganden. Med tanke på den osäkerhet som
finns på såväl utgifts- som intäktssidan förutsattes att
riksdagen genom den begärda redovisningen gavs möjlighet att
noggrant följa ekonomin för utbyggnaden av trafiksystemet i
Stockholmsregionen.
Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom regeringens
förslag om sammanlagt högst 11,5 miljarder kronor i statliga
lånegarantier för att fortsätta förberedelserna och utbyggnaden
av vissa vägprojekt i Stockholms län enligt den s.k.
Dennisöverenskommelsen. Utskottet tillstyrker även regeringens
övriga förslag om jämkning av lånegarantierna, Vägverkets
skuldsättning och vad som anförts om utbetalning av medel för
utbyggnad av kollektivtrafikens infrastruktur i Stockholms län.
Riksdagen kommer senare att få ta ställning till frågan om
ytterligare lånegarantier. Av det anförda följer att motionerna
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida, varför de
avstyrks i nu behandlad del.
4 Vägtullarnas utformning
4.1 Regeringens förslag
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren 1995
med förslag till lagstiftning om vägtullar. Under tiden kommer
Vägverket i samarbete med berörda kommuner att fortsätta
förberedelserna med vägtullssystemet. Regeringen avser samtidigt
att tillsätta en utredare. Utredaren skall värdera det underlag
om vägtullarnas utformning som hittills har tagits fram och som
väntas komma fram under den närmaste tiden. Utredaren skall
också redovisa förslag till lagstiftning och föreslå ett
tekniskt system för vägtullarna.
Vägtullarna skall enligt propositionen läggas på en sådan
nivå att intäkterna på goda grunder kan beräknas räcka till
väginvesteringar och kostnader för vägtullssystemet enligt
Dennisöverenskommelsen. Vägtullarna skall vidare täcka
kostnaderna för informationsverksamhet, drift och underhåll av
de nya vägarna samt sådana investeringar som bidrar till att
miljöåtgärder i Stockholms innerstad och övriga väganknutna
investeringar kan genomföras.
4.2 Motionsförslag
I motion T30 (fp) konstateras att bilavgiftssystemet är den
del av överenskommelsen som har den största styrande effekten på
trafiken. Det är därför angeläget att bilavgifterna utformas så
att de, inom ramen för en trygg finansiering, även ger bästa
resultat för miljön. Utredaren bör ges i uppdrag att pröva valet
av avgiftssystem, då dess utformning sannolikt har vida större
betydelse för miljön än en avgiftsdifferentiering. Valet av
system anges till stor del vara betingat av tillgänglig teknik.
Det framhålls dock att utvecklingen går fort på detta område. I
uppgörelsen står bl.a. att den tekniska utvecklingen "kan leda
till att andra avgiftsalternativ kan bli aktuella". Motionären
anger att sådana alternativ bör studeras av utredaren så att
Dennisöverenskommelsens miljöprofil kan förbättras.
I motion A455 (fp) anförs att det är angeläget att regeringen
snarast möjligt föreslår riksdagen den ändrade lagstiftning som
erfordras. I enlighet med överenskommelsen bör lagstiftningen
medge att avgifterna används för att styra trafiken och uppnå
miljövinster. Avgifterna bör vidare differentieras med hänsyn
till exempelvis fordonstyngd och utrustning för avgasrening.
Riksdagen bör vidare uttala att mervärdesskatt på vägavgifter
inte bör utgå eller att den till fullo kompenseras genom bidrag
till projektens genomförande.
I motion A453 (v) framhålls att kommunerna bör få möjlighet
att själva fatta beslut om vägtullar och att intäkterna från
dessa oavkortat bör gå till kollektivtrafikens utbyggnad. Vidare
påtalas behovet av en skyndsam upprustning och ombyggnad av
Slussen i Stockholm. Utgångspunkten för upprustningen bör vara
att Slussen och Gamla stan är riksangelägenheter som bör
förbehållas fotgängare, småbåtstrafik samt cykel- och
kollektivtrafikresenärer. Kostnaden för den nödvändiga
renoveringen av Slussen beräknas uppgå till ca 1 miljard kronor
och föreslås delas mellan t.ex. berörda kommuner och staten.
Finansieringen anges kunna ske med intäkter från de planerade
biltullarna.
4.3 Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anger i sitt yttrande att vägtullar med den
utformning som beskrivs i propositionen närmast har karaktär av
skatt (1993/94:SkU4y). Skatteutskottet förutsätter att utredaren
gör en analys och bedömning av vägtullens rättsliga karaktär.
Skatteutskottet förutsätter även att utredaren går igenom de
andra frågor inom övrig beskattning som man måste ta ställning
till vid införandet av de planerade vägtullarna. Skatteutskottet
tänker bl.a. på frågan om moms skall utgå på tullen samt frågor
om avdragsrätt och -- om arbetsgivaren betalar tullen --
eventuell förmånsbeskattning vid inkomstbeskattningen. Även de
exekutionsrättsliga frågorna vid bristande betalning bör
belysas. Skatteutskottet tillstyrker mot denna bakgrund att det
utredningsarbete som aviseras i propositionen genomförs.
4.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att en förutsättning för de
investeringar som ingår i överenskommelserna för såväl
Stockholms- som Göteborgsregionen är att möjligheter finns att
kunna införa avgifter på väg- och gatutrafiken. Som framgår av
propositionen kräver vägtullar lagstiftning varför regeringen
senare avser återkomma till riksdagen med förslag om sådan
lagstiftning.
Regeringen har den 10 mars 1994 beslutat tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till utformning
av vägtullar. Enligt vad utskottet erfarit skall utredaren
redovisa förslag till lagstiftning och ge förslag till ett
tekniskt system för vägtullarna. Vägtullarna skall läggas på en
sådan nivå att intäkterna på goda grunder täcker kostnaderna för
förutsedda ändamål. Utredaren skall vidare pröva
förutsättningarna för en differentiering av vägtullarna som,
utan att äventyra finansieringen, bidrar till att uppnå
överenskommelsernas miljömål. Utredaren skall dessutom analysera
den konstitutionella och rättsliga karaktären av vägtullarna
samt kartlägga och vid behov lägga fram förslag om vägtullarnas
påverkan på och påverkan av övrig beskattning. Det gäller bl.a.
frågor om avdragsrätt och förmånsbeskattning. Även de
exekutionsrättsliga aspekterna avses därvid beaktas.
Utskottet kan därmed konstatera att de frågor som
skatteutskottet har påtalat i sitt yttrande synes komma att ingå
bland de uppgifter som utredaren har att överväga. Beträffande
frågan om mervärdesskatt har utskottet erfarit att en
utgångspunkt för utredarens arbete skall vara de
överenskommelser som tidigare träffats. Enligt
Dennisöverenskommelsen gäller att mervärdesskatt inte skall utgå
eller till fullo kompenseras. Utredaren avses även komma att
pröva en utformning av vägtullarna så att de främjar
utvecklingen av ett miljöanpassat trafiksystem. Utskottet utgår
därmed från att miljöaspekterna beaktas.
Av det anförda följer att utskottet inte har något att
erinra mot vad regeringen anfört om vägtullar. I avvaktan på
resultatet av utredningsuppdraget bör motionerna T30 (fp) och
A455 (fp) inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida
varför de avstyrks. Utskottet anser vidare att förslaget i
motion A453 (v) om specialdestinering av vägavgifter till en
upprustning av Slussen inte är förenligt med den överenskommelse
som träffats om trafik och miljö för Stockholmsregionen.
Motionsyrkandet avstyrks därför.
5 Ökade statliga medel till Stockholmsregionen
5.1 Motionsförslag
Krav på ökade statliga medel till utbyggnaden av
Stockholmsregionens trafiksystem framförs i några motioner. Som
skäl framhålls att det för närvarande råder obalans mellan
tilldelningen av statliga anslag och de trafikintäkter som
genereras i regionen. Fördelningen av de statliga väganslagen
anges även missgynna Stockholmsregionen genom att inte beakta
regionens många samhällsekonomiskt lönsamma projekt. Vidare
efterlyses ett klarläggande av statens långsiktiga
finansieringsansvar för regionens trafiksystem.
I motion T213 (s) anges att under en följd av år har
Stockholmsregionens andel av resurserna för trafikinvesteringar
varit betydligt lägre än det behov som trafikarbetet skapar.
Genom Dennisöverenskommelsen får regionen ett välbehövligt
tillskott. Detta räcker ändå inte enligt motionen. Sammantaget
har Stockholms läns andel av väganslagen minskat i förhållande
till föregående planeringsperiod trots att
Dennisöverenskommelsen förutsatte att länets andel av de
ordinarie anslagen inte skulle minska. Hade denna princip
fullföljts skulle länet ha tilldelats ytterligare 1,5 miljarder
kronor. Detta belopp borde lämpligen utnyttjas till
investeringar i länstrafikanläggningar. Som skäl härför nämns
bl.a. att investeringar i länsvägar och
kollektivtrafikanläggningar ger en mycket god samhällsekonomisk
avkastning, inte minst i form av ökad trafiksäkerhet och
förbättrad miljö. Denna högre planeringsnivå anges kunna ge
Stockholmsregionen möjligheter att bygga bort flaskhalsar,
förbättra utsatta kollektivtrafikavsnitt m.m.
I motion T34 (m) konstateras att huvudstadslänets andel av
rikets befolkning är nära 20 %. Regionens trafikandel samt
statens intäkter från trafiken uppges vara av samma
storleksordning. Under en följd av år har dock länet bara
tilldelats ca 10 % av de totala väganslagen. Genom
huvudstadslänets låga tilldelning av statliga anslag finns det
många samhällsekonomiskt lönsamma vägprojekt som inte har kunnat
genomföras. Motionärerna framhåller vidare att den nya
planeringsinriktningen för vägsystemet med en stråkinriktad
utbyggnad missgynnar huvudstadsregionen.
I motion A455 (fp) framhålls att en fungerande
huvudstadsregion är en nationell angelägenhet. De
trafikinvesteringar som nu planeras och genomförs är därför av
riksintresse. Staten måste följaktligen i högre grad medverka
ekonomiskt. Det är därför angeläget att staten målmedvetet och
långsiktigt stödjer genomförandet av Dennisöverenskommelsen och
andra angelägna utbyggnadsprojekt. I överläggningar med
regionens företrädare bör regeringen enligt motionen skapa
klarhet om statens finansieringsbidrag under överenskommelsens
senare hälft.
Vidare framhålls att regionens andel av ordinare anslag till
väg- och kollektivtrafikinvesteringar inte får minska. Detta
anges vara en nödvändig förutsättning med hänsyn till att syftet
med de omfattande avgifterna i regionen inte är att bekosta
vägar i andra landsdelar. Överenskommelsen förutsätter också att
de statliga investeringsmedel som frigörs genom att vägprojekten
finansieras med bilavgifter överförs till investeringar i
kollektivtrafiken samt att dessa medel med indexuppräkning
reserveras i aktuella flerårsplaner. Medel för bidrag till
länstrafikanläggningar enligt överenskommelsen måste också
enligt motionärerna reserveras i aktuella flerårsplaner.
5.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns en rad
exempel på angelägna åtgärder som behöver vidtas i
Stockholmsregionens trafiksystem. Insatser som är
samhällsekonomiskt lönsamma och som har stor betydelse för såväl
trafik- som miljösituationen. Det är därför angeläget att
finansieringsfrågorna kan hanteras i lämpliga former.
Utskottet kan samtidigt konstatera att det finns en rad krav
på upprustning och utbyggnad av vägar och järnvägar runt om i
landet. De många förslag som finns om utbyggnader av vägar och
järnvägar ställer stora krav på ett väl utvecklat
planeringssystem som förmår peka ut de objekt som är lämpligast
och som uppvisar den högsta samhällsekonomiska avkastningen.
Enligt utskottets mening bör riksdagens uppgift i denna
planeringsprocess framför allt vara att ange de övergripande
ramarna och riktlinjerna för investeringsplaneringen samt svara
för att det skapas en effektiv organisation för att förvalta de
resurser som avsätts för investeringar i trafikens
infrastruktur. En viktig uppgift är vidare att följa upp och
utvärdera de åtgärder som vidtas. Detta betyder att riksdagen
inte bör fastlägga olika regioners andel av de resurser som
avsätts för trafikens infrastruktur.
Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att invånarna i
Stockholmsregionen genom Dennisöverenskommelsen tagit på sig ett
ökat finansieringsansvar för utbyggnaden av infrastrukturen
såväl för kollektivtrafiken som för vägtrafiken. I
överenskommelsen har mot denna bakgrund uttalats att det inte
kan vara rimligt att invånarna i regionen skall belastas hårdare
med avgifter och skatter än vad som gäller för invånare i övriga
landet. Förhandlarna har vidare utgått från att staten på olika
sätt medverkar till att den obalans som råder i
finansieringshänseende inte ytterligare förstärks. Tvärtom bör
regionen kompenseras för de extra uppoffringar som sker bl.a.
genom överenskommelsen. I sammanhanget kan vidare erinras om att
år 1996 skall parterna genom överläggningar med staten skapa
klarhet om statens bidrag till finansieringen av regionens
investeringar i trafiksystemet under avtalsperiodens senare
hälft.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu
behandlade motionerna T34 (m), T213 (s) och A455 (fp) i aktuell
del inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De
avstyrks därför av utskottet.
6 Stadsnationalpark
6.1 Regeringens bedömning
Regeringen anger att
Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området
representerar viktiga och samlade kulturmiljöer och naturvärden.
Enligt regeringens bedömning erbjuder nuvarande lagstiftning
inte tillfredsställande möjligheter att på ett översiktligt och
samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog för att i ett
långsiktigt perspektiv slå vakt om områdets samlade kultur- och
naturvärden.
Av propositionen framgår vidare att inom Miljö- och
naturresursdepartementet har utarbetats en promemoria, Förslag
till skydd för området Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården
(Ds 1994:3), med förslag till ett förstärkt skydd för det
aktuella området. Förslaget i promemorian innebär att de områden
som i dag är exploaterade även fortsättningsvis kan användas för
avsedda ändamål. Frågor som rör ny- och utbyggnad av
verksamheter skall prövas inom ramen för gällande lagstiftning
med stöd av en ny bestämmelse i naturresurslagen.
I propositionen anges mot denna bakgrund att regeringen har
för avsikt att, efter sedvanlig beredning inom
regeringskansliet, presentera förslag till förstärkt skydd för
området under våren 1994 genom en ändring i lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser. Samma avvägningar i
tillståndsfrågor skall härvid göras för det aktuella området som
för andra områden vilka omfattas av skydd enligt
naturresurslagen.
6.2 Motionsförslag
I motion T31 (s) framhålls att i de nuvarande planerna för
Norra länken kantas södra Brunnsviken av fyra vida synliga
avgastorn. Planerna innebär också att den sexfiliga tunneln
genom den värdefulla Bellevueparken, anlagd efter ritningar av F
M Piper på 1700-talet, byggs från ytan. Planerna leder vidare
till att tekniska anläggningar placeras i parken och att skador
uppstår på vegetationen. Grundvattennivån kan också störas.
Planerna medför vidare nya vägar och vägbroar vid Brunnsviken
och på Norra Djurgården. Dessutom sprängs värdefulla
landskapsrum sönder av tunnelmynningar. De nuvarande planerna
kan enligt motionären leda till påtaglig skada på de värden som
avses att få ett stärkt lagskydd.
Motionären anser därför att det är nödvändigt att de
trafiktekniska lösningarna för området gås igenom samfällt av
Stockholm och Solna samt andra berörda myndigheter, och att
denna genomgång föregår ett ställningstagande från riksdagen
till statliga garantier till Norra länken. Härigenom skulle
möjligheter ges till ett planarbete som har förutsättningar att
leda till en långsiktigt hållbar helhetslösning av områdets
trafik- och miljöproblem.
6.3 Utskottets ställningstagande
Riksdagen har tidigare slagit fast att det aktuella området
har ett starkt skyddsvärde. Jordbruksutskottet angav i december
1991 i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet.
1991/92:JoU10) att området har utomordentligt stora natur-,
kultur- och rekreationsvärden. Jordbruksutskottet fann det
därför angeläget att området skyddades mot fortsatt exploatering
och förutsatte att regeringen på lämpligt sätt skulle återkomma
till riksdagen och informerade om inriktningen av den fortsatta
planeringsprocessen.
Utskottet delar såväl regeringens som motionärens
uppfattning att särskild hänsyn måste tas vid val av
lokalisering och utformning av Norra länkens olika delar. Detta
krävs för att bl.a. tillgodose områdets natur- och kulturvärden,
för att begränsa buller och andra emissioner samt för att inte
störa stadsbilden. Utskottet instämmer vidare i regeringens
bedömning att det är lämpligt att
Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området ges ett
långsiktigt samlat skydd. Detta skulle betyda att samma
avvägningar i tillståndsfrågor kommer att gälla för det aktuella
området som för andra områden vilka redan omfattas av skydd
enligt naturresurslagen.
Av vad som ovan redovisats framgår att de frågeställningar
som tas upp i motionen berörs av den beredning som för
närvarande pågår inom regeringskansliet. En proposition med
förslag till skydd av det aktuella området kommer att lämnas
till riksdagen under våren. I avvaktan härpå påkallar motionen
ingen åtgärd från riksdagens sida. Den avstyrks följaktligen av
utskottet.
7 Förberedelsearbetet för nya vägar i Göteborg
7.1 Regeringens förslag
I propositionen anges att den slutliga överenskommelsen om
trafiksystemet för Göteborgsregionen förutsätter statliga
väginvesteringar om sammanlagt 860 miljoner kronor. Resterande
vägar i uppgörelsen förutsätts finansieras med bilavgifter.
Enligt regeringen möjliggör uppgörelsen en lånefinansiering som
säkerställer att vägobjekten kan genomföras under en
tioårsperiod. Upplåningsbehovet bedöms maximalt uppgå till 6,5
miljarder kronor. Vidare framgår av propositionen att regeringen
avser att begära en redovisning enligt 6 kap. 2 § NRL av
kommuner berörda av Göteborgsöverenskommelsen om hur dessa i sin
planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att
tillgodose vissa hushållningsintressen enligt naturresurslagen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en
utförlig redovisning av innehållet i den slutliga
överenskommelsen och därvid ta upp frågan om statliga
lånegarantier. För att påbörja förberedelsearbetet för
utbyggnaden av vägsystemet i Göteborg föreslås dock att
riksdagen redan nu bemyndigar regeringen att låta Vägverket
belasta ramanslaget Byggande av vägar med 80 miljoner kronor.
När staten beslutar om garantier för utbyggnaden av de
avgiftsfinansierade väglederna i Göteborgsregionen skall
ianspråktagna anslag omvandlas till lån och medlen återbetalas.
7.2 Motionsförslag
I motion T32 (c, fp) anges att det inom Göteborgsregionen
råder delade meningar om finansieringsformen. Exempelvis har
såväl Folkpartiet som Centerpartiet i Göteborg avvisat förslaget
om biltullar. Dessutom ifrågasätts om vissa i överenskommelsen
upptagna projekt bör komma till stånd. Enligt motionärerna
skulle en förändring av innehållet i uppgörelsen medföra
minskade kostnader och därmed kanske också en annan
finansiering. Regeringens förslag att använda 80 miljoner kronor
för projektering av vissa vägobjekt bör därför inte innebära att
vare sig regeringen eller riksdagen binder upp sig för de
föreslagna projekten. Mot denna bakgrund begärs att riksdagens
bemyndigande till regeringen skall ske under förutsättning av
att riksdagen vid den slutliga redovisningen kan pröva
överenskommelsen fritt utan bindningar till vare sig
avgiftsfinansiering eller till vilka objekt som skall ingå i ett
kommande beslut.
7.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser det angeläget att trafik- och miljösituationen
i Göteborgsområdet förbättras. För detta krävs att ett
helhetsperspektiv anläggs på trafikens infrastruktur där olika
parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade
trafikpolitiska mål.
Regeringen avser att under våren 1994 förelägga riksdagen en
proposition om trafiklösningar i Göteborgsområdet. I
propositionen kommer att redovisas regeringens ställningstagande
till bl.a. utbyggnadsinriktning och finansiering av
trafiksystemets utbyggnad i Göteborgsområdet. Förslag kommer
vidare att lämnas om statliga lånegarantier. Utskottet avser att
behandla regeringens förslag senare i vår.
Utskottet anser att riksdagen nu bör godta regeringens
förslag att 80 miljoner kronor tillfälligt får tas i anspråk
från anslaget Byggande av vägar för att påbörja
förberedelsearbetet för en utbyggnad av vägsystemet i Göteborg i
enlighet med den överenskommelse som har träffats. Utskottet
kommer vid sin behandling av den aviserade propositionen att ta
ställning till den närmare utformningen av
Göteborgsöverenskommelsen.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion
T32 (c, fp) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Den avstyrks därför av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T33, 1993/94:T35 och
1993/94:A453 yrkande 2 i denna del,
res. (nyd)
men. (v) - delvis
2. beträffande begränsade statliga lånegarantier m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:T34 yrkande 2 och 1993/94:T213
yrkande 2
a) godkänner det som i propositionen förordats om garantier
för vissa väginvesteringar i Stockholms län,
b) godkänner det som i propositionen förordats om
utbetalning av medel för utbyggnad av kollektivtrafikens
infrastruktur i Stockholms län,
c) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna
statlig borgen för förberedelsearbete och byggande av projekten
Fors--Jordbro, Haningeleden 2:1, Haningeleden 2:2, Haningeleden
4, Häggviksleden, Söderhall--Rösa, Norra länkens förlängning och
Södra länken, inom en ram om högst 9 000 miljoner kronor i
prisnivån januari 1992,
d) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna
statlig borgen för förberedelsearbete för övriga vägprojekt och
marklösen inom en ram om högst 1 000 miljoner kronor i
prisnivån januari 1992,
e) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret för
utvecklingen av avgiftssystemet och övriga väganknutna
miljöinvesteringar teckna statlig borgen inom en ram om högst
1 500 miljoner kronor i prisnivån januari 1992,
f) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera
enligt propositionen föreslagna garantier med tillkommande
räntekostnader för upptagna lån samt beräknade behov av
justeringar för prisökningar i samhället,
g) bemyndigar regeringen att låta Vägverket sätta sig i
skuld för de lån som Stockholmsleder AB tar upp och
vidareförmedlar till Vägverket för att finansiera de
förberedelser och utbyggnader av vissa vägprojekt i Stockholms
län som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att teckna
statlig borgen,
3. beträffande vägtullarnas utformning
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T30,
1993/94:A453 yrkande 2 i denna del och yrkande 12 samt
1993/94:A455 yrkande 6 i denna del godkänner det som i
propositionen förordats om att vägtullar skall finansiera
utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län m.m.,
men. (v) - delvis
4. beträffande ökade statliga medel till Stockholm
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T34 yrkande 1,
1993/94:T213 yrkande 4 och 1993/94:A455 yrkandena 6 i denna del,
7 och 11,
5. beträffande stadsnationalpark
att riksdagen avslår motion 1993/94:T31,
6. beträffande Göteborgsöverenskommelsen
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:T32 bemyndigar
regeringen att låta Vägverket belasta sjätte huvudtitelns
ramanslag Byggande av vägar med 80 miljoner kronor för att
påbörja förberedelsearbetet för utbyggnaden av vägsystemet i
Göteborg i enlighet med den slutliga uppgörelsen om trafik och
miljö i Göteborgsregionen.
Stockholm den 29 mars 1994
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s),
Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan
Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl
Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Thorén (c)
och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1993/94:86
1. att riksdagen godkänner det som i propositionen förordats
om garantier för vissa väginvesteringar i Stockholms län
(avsnitt 3.3),
2. att riksdagen godkänner det som i propositionen förordats
om utbetalning av medel för utbyggnad av kollektivtrafikens
infrastruktur i Stockholms län (avsnitt 3.3),
3. att riksdagen godkänner det som i propositionen förordats
om att vägtullar skall finansiera utbyggnaden av vissa
vägprojekt i Stockholms län m.m. (avsnitt 3.4),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för förberedelsearbete
och byggande av projekten Fors--Jordbro, Haningeleden 2:1,
Haningeleden 2:2, Haningeleden 4, Häggviksleden,
Söderhall--Rösa, Norra länkens förlängning, Södra länken, inom
en ram om högst 9 000 miljoner kronor i prisnivån januari 1992
(avsnitt 3.3),
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för förberedelsearbete
för övriga vägprojekt och marklösen inom en ram om högst 1 000
miljoner kronor i prisnivån januari 1992 (avsnitt 3.3),
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret för utvecklingen av avgiftssystemet och övriga
väganknutna miljöinvesteringar teckna statlig borgen inom en ram
om högst 1 500 miljoner kronor i prisnivån januari 1992
(avsnitt 3.3),
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret justera enligt propositionen givna garantier
med tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade
behov av justeringar för prisökningar i samhället (avsnitt 3.3),
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Vägverket
sätta sig i skuld för de lån som Stockholmsleder AB tar upp och
vidareförmedlar till Vägverket för att finansiera de
förberedelser och utbyggnader av vissa vägprojekt i Stockholms
län som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att teckna
statlig borgen (avsnitt 3.3),
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Vägverket
belasta sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar med 80
miljoner kronor för att påbörja förberedelsearbetet för
utbyggnaden av vägsystemet i Göteborg i enlighet med den
slutliga uppgörelsen om trafik och miljö i Göteborgsregionen
(avsnitt 4).
Reservation
Avslag på propositionen (mom. 1)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet framhöll" och på s. 12 slutar med
"behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag inte kan ligga till
grund för ett ställningstagande från riksdagens sida. Den
ekonomiska grundbult som vägavgifter utgör för propositionen bör
avvisas som finansieringskälla. Det är som framhålls i motion
T35 (nyd) en medborgerlig rättighet att kunna åka in till städer
och samhällen utan att erlägga biltullar vid städernas infarter.
Genom biltullar dräneras stockholmarna på pengar som dessa så
väl behöver till sin dagliga konsumtion. Biltullar minskar
vidare tillväxten i samhället i det längre perspektivet.
Redan på grund av det anförda finns det enligt utskottet
anledning att motsätta sig införande av dessa biltullar. Därtill
kommer att vägtullar från fördelningspolitisk synpunkt framstår
som synnerligen förkastliga eftersom de träffar blint och utan
hänsyn till de förhållanden under vilka bilfärden företas.
Handikappade, arbetslösa, lågavlönade, alla drabbas av
biltullarna hur angeläget deras aktuella ärende in till staden
än är. Också tanken att ta ut biltullar just från bilister i och
kring våra två största städer innebär en orättvisa från
fördelningspolitisk synpunkt.
Det är inte heller bra om införandet av vägtullar i
Stockholm och Göteborg får en spridningseffekt som innebär att
andra kommuner anmäler intresse för denna nya skattekälla. Man
riskerar således en utveckling som innebär att man så småningom
blir tvungen att betala vägtull på en mängd platser i vårt land.
Bilismen är emellertid redan nu tillräckligt högt beskattad och
en ytterligare beskattning i form av vägtullar kan få en negativ
inverkan på sysselsättningen inom den svenska bilindustrin till
följd av minskad försäljning.
Utskottet anser att de miljöproblem som bilismen förorsakar
bör angripas på annat sätt än genom ökade skatter och andra
pålagor. Till saken hör också att ett dylikt system för
skatteuttag är ett mycket krångligt och administrativt sett
dyrbart system som bl.a. förutsätter tullstationer och
övervakare. Man kan också erinra om t.ex. de uppbördsproblem som
uppkommer om bilen har stulits och alltså framförs av någon
annan än ägaren och om föraren inte betalar tullen. Utskottet
anser att de medel som behövs för infrastrukturutbyggnad i
Stockholmsområdet bör finansieras via statsbudgeten under en
period av minst tio år.
Utskottet bedömer vidare att inriktningen av trafiksystemets
utbyggnad bör helt förändras. Som anges i motion T35 (nyd)
räcker det med att bygga bort de värsta flaskhalsarna. Därtill
är det viktigt att trafikplaneringen förbättras. God vägstandard
och förnuftiga lösningar på trafikplatser, korsningar,
anslutningar osv. gör att trafiken flyter bättre och utsläppen
minskar. En allmän upprustning av tåg, banor och stationer är
därför motiverad. Den föreslagna snabbspårvägen är dock en
felsatsning och bör därför inte byggas.
Enligt utskottets mening bör det mot denna bakgrund ankomma
på regeringen att tillsammans med berörda parter ta fram en
utbyggnadsplan för trafiksystemet i storstadsregionerna enligt
de förutsättningar och utgångspunkter som skisserats i motion
T35 (nyd).
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (nyd)
tillstyrks medan propositionen och motionerna T33 (v) och A453
(v) avstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T35, med
anledning av motionerna 1993/94:T33 och 1993/94:A453 yrkande 2 i
denna del samt med avslag på propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Avslag på propositionen
Jag anser att regeringens klartecken för vägprojekt i
Dennisöverenskommelsen utan fullständiga
miljökonsekvensbeskrivningar och utan en samlad bedömning av
möjliga alternativ är ännu ett exempel på en felaktig
beslutsordning. Fortfarande saknas helhetsperspektivet på den
fysiska planeringen, en beskrivning av hur framtidens
transportsystem skall miljöanpassas och hur berörda regioner
skall utvecklas. Ett flertal miljöproblem förstärks också om
Dennisöverenskommelsen genomförs. Regeringen gör därmed enligt
min mening samma fel som man kritiserar den förra
socialdemokratiska regeringen för när det gäller hanteringen av
Öresundsbron: Först ett rejält beslut, sedan eventuellt en
miljökonsekvensbeskrivning. För Vänsterpartiet framstår detta
som kvalificerat hyckleri och etiskt oförsvarligt -- oavsett om
det bedöms utfrån kristen eller vanlig etik.
Beslutade kollektivtrafikinvesteringar bör i stället
genomföras oberoende av väginvesteringarna. Dessutom bör ett
antal kollektivtrafikinvesteringar som inte finns med i
Dennisöverenskommelsen genomföras, som t.ex. en hel ringlinje av
spår, utbyggnad av tunnelbanan, fler miljöanpassade bussar och
effektivare pendeltåg. Samtidigt bör en
miljökonsekvensbeskrivning göras för berörda regioner där olika
alternativ jämförs.
Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens
proposition eftersom det saknas en samlad
miljökonsekvensbeskrivning av de framtida transportsektorerna i
Stockholms- resp. Göteborgsregionerna. Vidare bör
investeringarna i kollektivtrafiken i berörda regioner påskyndas
och utvecklas.
Vägtullar
Jag anser att den vägtull som beskrivs i propositionen bör
betraktas som en specialdestinerad skatt. Riksdagen har därmed
att fatta alla beslut rörande vägtullarna utom rena
verkställighetsföreskrifter. Som framhålls i motion A453 (v) bör
kommunerna ges möjlighet att själva fatta beslut om biltullar
och inkomsterna från dessa bör gå till kollektivtrafikens
utbyggnad. För Stockolm är en nödvändig upprustning av Slussen
ett projekt som skulle kunna delfinansieras med vägtullar. Den
utredare som tillkallats bör därför pröva en utvidgning av den
kommunala beskattningskompetensen i enlighet med vad som ovan
anförts.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1 och 3 borde ha hemställt:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T33 och
1993/94:A453 yrkande 2 i denna del, med anledning av motion
1993/94:T35 samt med avslag på propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande vägtullarnas utformning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A453 yrkande 2 i
denna del och yrkande 12, med anledning av regeringens förslag
och motionerna 1993/94:T30 och 1993/94:A455 yrkande 6 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Skatteutskottets yttrande
1993/94:SkU4y
Bilaga
Vägtullar
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1993/94:86 om finansiering av vissa
väginvesteringar i Stockholms län m.m. jämte motioner i de delar
som berör skatteutskottets beredningsområde. Med anledning härav
får skatteutskottet anföra följande.
Vad som främst berör skatteutskottet i propositionen är
regeringens begäran om ett godkännande av riktlinjerna för ett
utredningsarbete om vägtullar i enlighet med överenskommelsen i
det s.k. Dennispaketet eller Dennis II. Avsikten är att dessa
vägtullar skall finansiera kostnaderna för de väginvesteringar
och det vägtullssystem som överenskommits och dessutom
kostnaderna för informationsverksamhet, drift och underhåll av
de nya vägarna samt de investeringar som behövs för att
genomföra vissa miljöåtgärder i Stockholms innerstad, liksom
vissa övriga väganknutna investeringar. En utredare skall
värdera både det underlag som hittills har tagits fram och det
underlag som väntas komma fram under den närmaste tiden.
Utredaren skall också redovisa förslag till lagstiftning och ge
förslag till ett tekniskt system. Regeringen avser att förelägga
riksdagen förslag till lagstiftning om vägtullar under våren
1995.
En rad motioner har väckts med olika synpunkter och yrkanden
beträffande vägtullarnas utformning. I två motioner -- T35 av
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) och T33 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
-- yrkas avslag på propositionen, i den förstnämnda motionen i
den aktuella delen och i den sistnämnda i dess helhet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vägtullar med den
utformning som beskrivs i propositionen närmast har karaktär av
skatt men förutsätter att utredaren gör en analys och bedömning
av vägtullens rättsliga karaktär. Utskottet förutsätter också
att utredaren går igenom de andra frågor inom övrig beskattning
som man måste ta ställning till vid införandet av de planerade
vägtullarna. Utskottet tänker bl.a. på frågan om moms skall utgå
på tullen samt frågor om avdragsrätt och -- om arbetsgivaren
betalar tullen -- eventuell förmånsbeskattning vid
inkomstbeskattningen. Även de exekutionsrättsliga frågorna vid
bristande betalning bör belysas.
Utskottet tillstyrker således att det utredningsarbete som
aviseras i propositionen genomförs. Utskottet avstyrker därför
motionerna T35 (nyd) och T33 (v).
Stockholm den 22 februari 1994
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Ivar
Franzén (c), Anita Johansson (s), Karl-Gösta Svenson (m), Bruno
Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar
Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl
Hagström (s) och Karin Pilsäter (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Peter Kling (nyd) anför:
I Sverige gäller att man inom ramen för gällande lagar och
andra bestämmelser får röra sig fritt på allmänna platser. Det
är således en medborgerlig rättighet att åka in till städer och
samhällen för att t.ex. göra inköp utan att erlägga biltullar
vid infarten. Väg- och gatunätet har allmänheten redan betalt
för en gång genom att betala skatt.
Redan på grund av det anförda finns det anledning att motsätta
sig införande av dessa biltullar. Därtill kommer emellertid att
sådana vägtullar från fördelningspolitisk synpunkt framstår som
synnerligen förkastliga eftersom de träffar blint och utan
hänsyn till de förhållanden under vilka bilfärden företas.
Handikappade, arbetslösa, lågavlönade, alla drabbas av
biltullarna hur angeläget deras aktuella ärende in till staden
än är. Också tanken att ta ut biltullar just från bilister i och
kring våra två största städer innebär en orättvisa från
fördelningspolitisk synpunkt. Å andra sidan är det heller inte
bra om införandet av vägtullar i Stockholm och Göteborg får en
spridningseffekt och andra kommuner anmäler intresse för denna
nya skattekälla. Man riskerar således en utveckling som innebär
att man så småningom blir tvungen att betala vägtull på en mängd
platser i vårt land. Bilismen är emellertid redan nu
tillräckligt högt beskattad och en ytterligare beskattning i
form av vägtullar kan få en negativ inverkan på sysselsättningen
inom den svenska bilindustrin, som kan komma att drabbas av en
minskad försäljning till följd av biltullarna.
De miljöproblem som bilismen förorsakar bör angripas på annat
sätt än genom ökade skatter och andra pålagor. Till saken hör
också att ett dylikt system för skatteuttag är ett mycket
krångligt och administrativt sett dyrbart system med
tullstationer, övervakare och allt som behövs för genomförandet.
Man kan också erinra om t.ex. de uppbördsproblem som uppkommer
om bilen har stulits och alltså framförs av någon annan än
ägaren, och föraren inte betalar tullen.
Mot bakgrund av det anförda bör alla planer på att införa
vägtullar stoppas omedelbart. Propositionen bör således avslås i
denna del och motion T35 (nyd) bifallas.
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
I proposition 1993/94:86 redovisas inte någon samlad
miljökonsekvensbeskrivning. Av bland annat detta skäl föreslår
Vänsterpartiet i motion 1993/94:T33 att propositionen avslås.
Angående de vägtullar som beskrivs i propositionen anför
skatteutskottet att man delar regeringens uppfattning att de
närmast har karaktär av skatt. Jag vill understryka denna
uppfattning och dessutom anföra följande.
I allmänhet gäller att en skatt är ett bidrag, dvs. en inkomst
till det allmänna utan någon direkt motprestation från det
allmännas sida. En avgift erläggs däremot som vederlag för en
tjänst eller en vara som tillhandahålls av det allmänna. Enligt
allmän uppfattning bör man vara restriktiv med att behandla
pålagor som avgifter i de fall där kopplingen till
motprestationen framstår som tveksam.
Mot denna bakgrund bör man betrakta den vägtull som beskrivs i
propositionen som en skatt. Eftersom vägtullen skall användas
till att finansiera kostnaderna för vissa särskilda ändamål är
den att betrakta som en specialdestinerad skatt. Härav följer
att det är förbehållet riksdagen att fatta alla beslut rörande
vägtullarna utom rena verkställighetsföreskrifter.
Det torde således inte vara möjligt att utan ändringar i andra
lagar ge någon annan instans än riksdagen rätt att fatta beslut
angående de föreslagna vägtullarna. I motion 1993/94:A453 (v)
föreslås att kommunerna skall få möjlighet att själva fatta
beslut om biltullar och att dessa oavkortat skall gå till
kollektivtrafikens utbyggnad. Ett sådant beslut fordrar en
utvidgning av den kommunala beskattningskompetensen.
Den utredare som vid bifall till propositionen kommer att
tillkallas bör beakta vad som ovan anförts. Riksdagen bör med
anledning av propositionen och motion 1993/94:T33 (v) samt
motion 1993/94:A453 (v) som sin mening ge det anförda regeringen
till känna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen1
Förslag till riksdagsbeslut1
Motionerna2
Motioner väckta med anledning av propositionen2
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden
i januari 19943
Yttrande från skatteutskottet4
Inledning4
Utskottet5
1 Ärendet och dess beredning5
1.1 Överenskommelsernas tillkomst5
1.2 Dennisöverenskommelsens innehåll5
1.3 Reviderade beräkningar7
1.4 Redovisning enligt naturresurslagen8
2 Dennisöverenskommelsen m.m.8
2.1 Propositionens huvuddrag8
2.2 Motionsförslag9
2.3 Utskottets ställningstagande11
3 Begränsade statliga lånegarantier m.m.12
3.1 Regeringens förslag12
3.2 Motionsförslag14
3.3 Utskottets ställningstagande15
4 Vägtullarnas utformning16
4.1 Regeringens förslag16
4.2 Motionsförslag16
4.3 Skatteutskottets yttrande17
4.4 Utskottets ställningstagande17
5 Ökade statliga medel till Stockholmsregionen18
5.1 Motionsförslag18
5.2 Utskottets ställningstagande19
6 Stadsnationalpark20
6.1 Regeringens bedömning20
6.2 Motionsförslag20
6.3 Utskottets ställningstagande21
7 Förberedelsearbetet för nya vägar i Göteborg21
7.1 Regeringens förslag21
7.2 Motionsförslag22
7.3 Utskottets ställningstagande22
Hemställan23
Reservation25
Meningsyttring av suppleant26
Bilaga
Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU4y28