I betänkandet behandlar utskottet 23 motionsyrkanden som
väckts under den allmänna motionstiden 1994 och som rör frågor
med anknytning till barn och ungdom.
När det gäller personer som i sin yrkesutövning möter problem
förbundna med sexuella övergrepp mot barn föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av två motioner ger regeringen till
känna att det är angeläget med utökad utbildning och
fortbildning samt forskning och metodutveckling inom området.
Regeringen bör överväga de förslag som förs fram i motionerna
och återkomma till riksdagen med förslag på insatser.
Övriga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats två reservationer (nyd) och en
meningsyttring (v).
Motionerna
1993/94:So221 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av 71 §
socialtjänstlagen.
1993/94:So222 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av översyn av reglerna för flyttning av barn.
1993/94:So223 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behov av översyn av reglerna om umgängesrätt i vissa fall.
1993/94:So230 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om metodutveckling och forskning gällande
incest.
1993/94:So232 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lagändring för att tillvarata långtidsplacerade barns
intressen.
1993/94:So251 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsättandet av en kommission för att
lösa problem i familjehemsvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomisk bastrygghet för
familjehemsföräldrar.
1993/94:So260 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds,
nyd, -) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en genomgång av olika utbildningar, t.ex. polis, jurist och
militärtjänstgöring, bör göras för att se hur kunskaper om barn,
barns utveckling och barnkonventionen kan fördjupas.
1993/94:So262 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verksamheten med placering i
hem för vård eller boende för barn och ungdom ses över.
1993/94:So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall ta initiativ till en
internationell konferens om filmvåld och dess påverkan på normer
och beteenden.
1993/94:So266 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns
och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen.
1993/94:So267 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för stöd
till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i
förebyggande syfte enligt vad som anförts i motionen.
1993/94:So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd,
v, -) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning, metodutveckling och
kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för
sexuella övergrepp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett nationellt kunskapscentrum om sexuella
övergrepp mot barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om pediatrisk gynekologi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för stöd till de närstående och
om samordnad handläggning av sexuella övergrepp,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning kring övergrepp på pojkar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till ideella organisationer som utför
behandlingsarbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp
och om alternativa behandlingsinstitutioner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anmälningspliktsfria
behandlingsinstitutioner.
1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpt syn på LVU,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nya regler för skolans
narkotikaprovtagning.
1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbyggnad av allaktivitetshus och
Ungdomens hus,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ungdomsmottagningar.
Utskottet
Utskottet har denna dag behandlat årets budgetproposition och
de motioner som väckts med anledning av den (bet.
1993/94:SoU20). I betänkandet instämmer utskottet i regeringens
välfärdspolitik som bl.a. har till målsättning att alla barn och
ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god
omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran måste, enligt
utskottets mening, ligga på familjen, medan statens och
kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande och
kompletterande och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna.
Utskottet anser att ett barnperspektiv måste prägla arbetet på
alla samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs.
Det är enligt utskottet viktigt att följa upp hur barns och
ungdomars hälsa påverkas när hela familjens förutsättningar
ändras. Barns och ungdomars situation avspeglar i hög grad
samhällets värderingar. Föräldrarnas arbetslöshet och osäkerhet
inför framtiden påverkar barnen. Utskottet ser med oro på
uppgifter om att den psykiska hälsan försämrats hos barn och
ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. I det sociala
arbetet med barn och familjer finns positiva exempel på
förbättringar. Eftersom insikten om familjens betydelse i
samhället samtidigt varit bristfällig och stödet till familjen
länge varit otillräckligt så finns det fortfarande brister.
Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det är
viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som
alternativ inom och utom den offentliga sektorn.
Utskottet vill i betänkandet erinra om att Socialstyrelsen
hösten 1992 fick i uppdrag att tillsammans med Barnombudsmannen,
Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket följa
utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas
omställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för
barnen. En delrapport publicerades för cirka ett år sedan.
Uppdraget kommer att slutredovisas inom kort.
Här behandlas nu de motioner från den allmänna motionstiden
som väckts om olika frågor rörande barn och ungdom.
Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen
Motionen
I motion So221 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av 71 §
socialtjänstlagen. Motionärerna anför bl.a. att myndigheter vars
verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom
hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast
till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om
något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en
underårigs skydd. Om en stor del av den kommunala barnomsorgen
övergår till att bli barnomsorg i privat regi innebär det att
personalen inte faller inom de yrkesutövare som har anmälnings-
och upplysningsskyldighet enligt 71 § socialtjänstlagen.
Bakgrund
Enligt 71 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620)
(SoL) är myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt
andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta
gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt
läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har
sådan anställning.
I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens
proposition 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och
ungdomar våren 1990, utvidgades den anmälnings- och
uppgiftsskyldiga kretsen enligt 71 § SoL. Av propositionen
framgår att Socialstyrelsen i remissyttrande framfört att det
kunde ifrågasättas om inte ytterligare privatpraktiserande
yrkesutövare borde omfattas av anmälningsskyldigheten.
Socialstyrelsen ansåg att alla anställda vid privata förskolor
och privata hem för vård eller boende borde omfattas av denna
skyldighet. Föredraganden ansåg det vara en svår uppgift, som
kräver vidare överväganden, att fastställa vilken personkrets en
sådan utvidgning borde omfatta och var inte beredd att föreslå
någon utvidgning av de angivna yrkesutövarnas krets.
Vid utskottets behandling av propositionen, betänkande
1989/90:SoU15 (s. 55 f.) behandlades även en motion om
anmälnings- och uppgiftsskyldighet för privata och kooperativa
verksamheter som angår barn. Utskottet ansåg att en utvidgning
av den anmälningsskyldiga kretsen borde övervägas och att frågan
borde bli föremål för en särskild utredning. Detta gav riksdagen
regeringen till känna (rskr. 1989/90:112).
Det ingår i Socialtjänstkommitténs uppdrag att överväga
hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § SoL bör vara
utformade. Kommittén avser att avlämna sitt huvudbetänkande
sommaren 1994.
Utskottets bedömning
Bestämmelserna i 71 § socialtjänstlagen ingår i
Socialtjänstkommitténs översyn av lagen. Kommitténs kommande
förslag bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet
avstyrker därför motion So221 (s).
Flyttning av barn
Motionen
I motion So222 av Lena Öhrsvik (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av
reglerna för flyttning av barn. Motionären anser att ett barn
som tagits till Sverige utan att familjen fått medgivande enligt
25 § socialtjänstlagen skall kunna flyttas från familjehemmet
med omedelbar verkan. Barnet skall tillförsäkras trygga och goda
förhållanden. I dag kan familjehemmet åläggas att betala böter.
Barnet kan dock inte flyttas från familjehemmet om inte
förhållandena är sådana att bestämmelserna i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga är tillämpliga.
Bakgrund
Utskottet behandlade hösten 1993 en liknande motion i
betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 19). Utskottet angav följande
som bakgrund.
Enligt 25 § SoL får en underårig inte utan socialnämndens
medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett
enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller annan
som har vårdnaden om honom. Om det är fråga om att ta emot ett
utländskt barn i syfte att adoptera det, skall medgivande
inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland, anges det vidare.
Den som inte följer föreskrifterna i 25 § kan dömas till böter
enligt 75 § SoL.
Utskottet gjorde följande bedömning.
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) antogs
av riksdagen våren 1990 och trädde i kraft den 1 juli samma år.
Socialstyrelsen utövar den löpande tillsynen såvitt avser
tillämpningen av lagens bestämmelser. Utskottet finner för
närvarande inte anledning att ta något initiativ när det gäller
att ändra förutsättningarna för att få tillgripa tvångsåtgärder
med stöd av LVU.
Utskottet avstyrkte motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
motion So222 (s).
Umgänge i samband med vård enligt LVU
Motionen
I motion So223 av Lena Öhrsvik (s) hemställs om ett
tillkännagivande om behov av översyn av reglerna om umgängesrätt
i vissa fall. Motionären anför bl.a. att socialnämnden kan
besluta om umgänge mellan vårdnadshavare och barn som är
omhändertaget med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga. Även andra vuxna kan kräva att få träffa barnet. I
dessa fall är det familjehemmet där barnet är placerat som
beslutar om umgänge. Socialnämnden bör kunna fatta beslut om
umgängesinskränkningar även när umgänget gäller annan person än
vårdnadshavaren.
Bakgrund
Enligt 11 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU) bestämmer socialnämnden hur vården av den unge
skall ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. Nämnden
eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården skall ha
uppsikt över den unge och, i den utsträckning det behövs för att
genomföra vården, bestämma om hans personliga förhållanden.
Socialnämnden har enligt 14 § LVU ett ansvar för att den unges
behov av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om
honom så långt som möjligt tillgodoses.
Motioner liknande den nu aktuella har behandlats av utskottet
tidigare, senast hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s.
20). Utskottet avstyrkte motionen och angav som sin mening att
gällande bestämmelser ger socialnämnden, eller den som agerar på
nämndens vägnar, tillräckliga möjligheter att bestämma om
umgänget m.m. för den som omhändertagits enligt LVU.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
motion So223 (s).
Vårdnadsöverflyttningar
Motionen
I motion So232 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett
tillkännagivande om lagändring för att tillvarata
långtidsplacerade barns intressen. Motionären anför bl.a. att de
barn som vistas längre än tre år i familjehem, de
långtidsplacerade barnen, uppfattar i större eller mindre
utsträckning familjehemmet som sitt hem. Lagstiftningen lyfter
fram två mot varandra stående principer. Principen om
återförening och principen om barnets bästa. En undersökning har
visat att när barnets bästa och återförening kommit på
kollisionskurs har domstolarna i samtliga fall uttryckt att
barnen skall flytta till sina biologiska föräldrar. I
avvägningen mellan principerna tillvaratar inte svensk
lagstiftning de långtidsplacerade barnens intresse tillräckligt.
Bakgrund
Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner, senast
hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 21 f.). Som
bakgrund angav utskottet bl.a. följande.
I propositionen om vård i vissa fall av barn och ungdomar
(prop. 1989/90:28) angavs att möjligheten att få vårdnaden
överflyttad till familjehemsföräldrarna föreföll ha utnyttjats i
liten utsträckning. Föredraganden ansåg bl.a. att det var
angeläget att den fortsatta utvecklingen i fråga om
överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrar följdes.
Föredraganden utgick från att Socialstyrelsen i sin löpande
verksamhet uppmärksammade dessa frågor. Utskottet (bet.
1989/90:SoU15) ansåg också att det var angeläget att den
fortsatta utvecklingen följdes, såvitt gällde socialnämndernas
benägenhet att medverka till att vårdnadsöverflyttningar kommer
till stånd. Utskottet ansåg att det borde vara en uppgift för
Socialstyrelsen att göra en analys av orsakerna till att
socialnämnderna i så förhållandevis få fall aktualiserat frågan
om vårdnadsöverflyttningar m.m.
I betänkandet 1991/92:SoU1 upplyste utskottet att
Socialstyrelsen undersökte förekomsten av
vårdnadsöverflyttningar till familjehem. Utskottet ansåg som sin
mening att resultatet av undersökningen borde avvaktas innan
riksdagen tog ställning till förslagen i den då aktuella
motionen.
Socialstyrelsen har nu redovisat sina erfarenheter från
undersökningen till Socialdepartementet. Socialstyrelsen har
därefter i mars i år erhållit regeringens uppdrag att utveckla
och stärka familjehemsvården. Bl.a. skall styrelsen sammanställa
kunskap och överväga behovet av allmänna råd beträffande
vårdnadsöverflyttningar till vägledning för socialsekreterare
och andra som arbetar med barn i familjehem. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 april 1995.
Utskottet gjorde, i betänkandet, den bedömningen att syftet
med den då behandlade motionen i huvudsak fick anses
tillgodosett genom det arbete som pågår på området. Motionen
avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Socialstyrelsens redovisning av uppdraget
att utveckla och stärka familjehemsvården bör avvaktas och
avstyrker därför motion So232 (kds).
Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar
Sexuella övergrepp mot barn
Motioner
I två motioner behandlas sexuella övergrepp mot barn.
I motion So230 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s)
begärs ett tillkännagivande om metodutveckling och forskning
gällande incest. Motionärerna anför bl.a. att de som i sin
yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot
barn ställs inför speciella krav på erfarenhet och kunskap.
Yrkesgrupper som berörs återfinns inom socialtjänsten, hälso-
och sjukvården, skolan samt rättsväsendet. De som arbetar med
incestfrågor behöver kontinuerlig fortbildning för att klara sin
uppgift och få kunskap om nya metoder. Ytterligare åtgärder
måste vidtas hos de forskningsstödjande myndigheterna och
organen för att stimulera till kvalificerad forskning om incest.
Forskningen måste vara så inriktad att den skapar underlag för
bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som
drabbats av sexuella övergrepp och av deras familjer liksom
också inriktad så att den kan bidra till att förebygga återfall
hos förövarna.
I motion So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds,
nyd, v, -) begärs ett tillkännagivande om forskning,
metodutveckling och kunskapsspridning kring behandling av barn
som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 2), ett
nationellt kunskapscentrum om sexuella övergrepp mot barn
(yrkande 3), pediatrisk gynekologi (yrkande 4),
riktlinjer för stöd till de närstående och om samordnad
handläggning av sexuella övergrepp (yrkande 5), forskning
kring övergrepp på pojkar (yrkande 8), stöd till ideella
organisationer som utför behandlingsarbete med barn som utsatts
för sexuella övergrepp och om alternativa
behandlingsinstitutioner (yrkande 9) och
anmälningspliktsfria behandlingsinstitutioner (yrkande 10).
Motionärerna anför att utökad utbildning och fortbildning om
barn som utsatts för sexuella övergrepp är ständigt aktuellt.
Forskningen kring sexuella övergrepp måste fortsätta. Det behövs
ett nationellt kunskapscentrum som samlar och systematiserar
befintlig kunskap, provar och utvärderar nya metoder. I flera
länder tillämpas nya former för den medicinska undersökningen
inom en särskild disciplin för pediatrisk gynekologi. Detta bör
införas i Sverige för att stimulera utvecklingen av nya
undersökningsmetoder och därmed öka kunskapen om skador av
sexuella övergrepp, anför motionärerna. Det är viktigt med en
samordning mellan vård, socialtjänst och rättsväsende. Det är
angeläget att finna nya vägar och metoder för att behandla
pojkar eftersom pojkar tycks ha svårare än flickor att berätta
om självupplevda sexuella övergrepp. De arbetsmetoder och idéer
som finns hos många frivilligorganisationer bör användas och
uppmuntras. Det behövs behandlingsinstitutioner med terapeutisk
personal befriade från anmälningsplikt för att barn ska våga
berätta och söka hjälp.
Bakgrund
Socialstyrelsen har under senare år ställt
utvecklingsmedel till förfogande för ett flertal projekt, som
avsett insatser för barn och ungdomar som utsatts för sexuella
övergrepp. Vidare har Socialstyrelsen gett ut Allmänna råd
(1991:3) om handläggningen av ärenden rörande sexuella övergrepp
mot barn.
Brottsförebyggande rådet har genomfört ett flerårigt
forsknings- och utredningsprojekt beträffande sexuella övergrepp
mot barn. För en mer noggrann genomgång av det arbete som
utförts hänvisas till utskottets betänkande 1992/93:SoU2.
Våren 1993 behandlade utskottet två motioner (v, fp, kds) om
inrättande av ett rikscentrum för barn som utsatts för
sexualbrott (bet. 1992/93:SoU15). Utskottet anförde
följande.
Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att
samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har
en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och
sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts
för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn,
följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och
förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer
styrelsen själv.
Motionerna avstyrktes.
I sitt forskningsbetänkande våren 1993 behandlade utskottet en
motion om ökad forskning om incest (bet. 1992/93:SoU25 s. 16
f.). Utskottet var ense med motionärerna i fråga om behovet av
ökade insatser såvitt avser forskning och metodutveckling inom
området. Utskottet ansåg det angeläget att forskningsresultaten
förs ut till olika personalkategorier, som kommer i kontakt med
dem som drabbas, och menade att Barnombudsmannen i det avseendet
har en viktig funktion att fylla. Utskottet utgick från att
Socialvetenskapliga forskningsrådet beaktar behovet av ökade
forsknings- och utvecklingsinsatser beträffande incest utan
något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrktes.
I betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 14) konstaterade utskottet
följande med anledning av motioner på området. Den nyinrättade
Barnombudsmannens arbetsuppgifter kommer att få stor betydelse
för de barn som utsatts för sexualbrott. I direktiven till
Socialtjänstkommittén berörs särskilt samhällets insatser för
utsatta barn och ungdomar. Kommittén utreder bl.a. behovet av
och formerna för socialtjänstens allmänt inriktade och
förebyggande insatser och i dessa delar särskilt behovet av
samordning mellan olika verksamheter. Socialutskottet bör inte
föregripa riksdagens kommande behandling av förslag inom detta
område. Utskottet avstyrkte de motioner som var uppe till
behandling.
Socialstyrelsen fick år 1991 regeringens uppdrag att
utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet
med barn inom individ- och familjeomsorgen. Projektet som fått
namnet Barn i fokus, kommer enligt uppgift att slutredovisas
kommande år.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att samhället
måste ägna stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en
utsatt ställning. Detta gäller särskilt de barn som utsatts för
sexuella övergrepp. De personer som i sin yrkesutövning möter
problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn behöver
särskild kunskap och erfarenhet. Utskottet anser att det är
angeläget med utökad utbildning och fortbildning för dessa
grupper om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet
delar motionärernas uppfattning om behovet av forskning och
metodutveckling inom området. Forskningen bör vara inriktad på
att skapa underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering
av de barn som drabbats av sexuella övergrepp. Utskottet anser
att regeringen bör överväga de förslag som förs fram i
motionerna och återkomma till riksdagen med förslag på insatser.
Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge regeringen till
känna med anledning av motionerna So230 (s) och So273 (fp, s, m,
c, kds, nyd, v, -) yrkandena 2--5 och 8--10.
Övriga frågor om utsatta barn och ungdomar
Motioner
I tre motioner behandlas förebyggande åtgärder för utsatta
barn och ungdomar.
I motion So266 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om ett åtgärdsprogram för att motverka barns
och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Motionärerna anför
bl.a. att problemet med gatubarn finns också i Sverige. Barn som
lever utanför samhället och som inte har någon familj att hämta
trygghet hos. Dessa barn och ungdomar är relativt få, men det
finns anledning att befara att antalet utslagna barn och
ungdomar ökar. Ett åtgärdsprogram bör tas fram i syfte att
förbättra situationen.
I motion So267 av Jan Fransson m.fl. (s) begärs förslag
till åtgärder för stöd till barn och ungdomar som far illa samt
till insatser i förebyggande syfte enligt vad som anförts i
motionen. Motionärerna anför bl.a. att riksdagen bör lämna
uppdrag till en parlamentariskt sammansatt kommitté att till
riksdagen redovisa situationen för barn och ungdom i Sverige med
utgångspunkt i samhällets ansvar enligt socialtjänstlagen och
hälso- och sjukvårdslagen med förslag på åtgärder för stöd till
barn och ungdom som far illa och insatser i förebyggande syfte.
I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om utbyggnad av allaktivitetshus och Ungdomens
hus (yrkande 1) och om ungdomsmottagningar (yrkande 4).
Motionärerna anför bl.a. att kommunerna bör få stöd för en
utbyggnad av fler Ungdomens hus. Verksamheten bygger på
ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltande.
På sikt bör en ungdomsmottagning inrättas i varje kommun, där en
heltäckande verksamhet skall bedrivas innefattande upplysning
och hjälp till ungdomar vad gäller mobbning, sexualitet, droger
m.m.
I tre motioner tas upp frågor om vårdande insatser för utsatta
barn och ungdomar.
I motion So262 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson
(nyd) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att verksamheten med placering i hem för
vård eller boende för barn och ungdom ses över. Motionärerna
anför bl.a. att omhändertagande av barn som faller under lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller
barnavårdslagen sker i form av placering i fosterhem,
storfosterhem eller behandlingshem. Vem som helst kan starta ett
storfosterhem eller ett behandlingshem. I vissa fall bildar
vårdnadsgivarna ett bolag och tar ut en kraftig dygnskostnad per
vårdnadstagare. Länsstyrelsens funktion inskränker sig i dag
endast till att värdera hemplaceringen.
I motion So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett
tillkännagivande om skärpt syn på LVU (yrkande 5) och nya
regler för skolans narkotikaprovtagning (yrkande 8).
Motionärerna anför bl.a. att det i många fall kan ta bortemot
fyra år innan någon form av tvångsomhändertagande görs mot en
ung människas narkotikamissbruk. Tillämpningen av lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör
utredas samt kriterierna och formerna för omhändertagande ändras
så att ingripandena kommer tidigare och mer effektivt.
Tolkningarna av förutsättningarna för att skolan skall få ta
narkotikaprov på eleverna varierar. Någon auktoritativ grund för
praxis synes inte finnas. I avsikt att skapa enhetliga och
effektiva regler måste riksdagen införa en speciell paragraf i
skollagen.
I motion So251 av Liisa Rulander (kds) begärs ett
tillkännagivande om tillsättandet av en kommission för att lösa
problem i familjehemsvården (yrkande 1) och ekonomisk
bastrygghet för familjehemsföräldrar (yrkande 3). Motionären
anför bl.a. att när det gäller anklagelser mot familjehem från
placerade barn/undgdomar eller deras närstående finns i dag
mycket liten beredskap för att hantera de frågor som uppkommer.
En centralt placerad "haverikommission", bestående av experter,
borde snabbt kunna tillkallas för att utreda vad som hänt när
det finns misstanke om brott. Många omplaceringar skulle kunna
undvikas med bättre stöd, vilket vore det bästa för barnet,
anför motionären. Familjehemsföräldrar ersätts i dag genom dels
ett arvode som utbetalas för uppdraget, dels genom
kostnadsersättning som avser att täcka de mest primära
utgifterna i samband med placeringen. Ersättningarna upphör
omedelbart när barnet flyttar. Motionären anför att det är svårt
att hitta familjer som vill ägna sitt liv åt detta sociala
arbete i sina hem. Dessutom är de flesta människor beroende av
en fast inkomst för att klara sina kostnader. För att kunna
hålla god kvalitet i familjehemmen måste viss kontinuitet
eftersträvas, vilket förutsätter att en ekonomisk bastrygghet
införs för familjehem.
Bakgrund
I juni 1991 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté
Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50 och 1993:72) för att
göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (1980:620). Av
motiven framgår följande. Översynen skall bl.a. innefatta en
utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta till att
tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och
ansvarsområden. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara,
att det synsätt som kommer till uttryck i socialtjänstlagens
målformuleringar skall ligga fast. Översynen bör bl.a., utifrån
en utvärdering av hur socialtjänstlagen tillämpats, inriktas på
ställningstaganden till vilket uppdrag socialtjänsten skall ha
och hur detta uppdrag skall genomföras. Utredningen bör bl.a.
utvärdera hur ansvarsfördelningen fungerat mellan statsmakterna
och kommunerna. Det ökade trycket på socialtjänsten ställer allt
högre krav på effektiv användning av tillgängliga resurser och
på organisation och samverkan mellan olika huvudmän. Kommitténs
arbete bör i första hand inriktas mot vissa huvudfrågor även om
det bör stå kommittén fritt att ta upp även andra
frågeställningar som aktualiseras under utredningsarbetet.
Översynen skall inriktas bl.a. mot följande huvudområden,
socialtjänstens framtida inriktning och organisation samt
tillsyn, uppföljning och utvärdering.
I ett läge kännetecknat av resursproblem blir frågan om
avvägningen mellan olika insatser högaktuell. I direktiven
berörs särskilt samhällets insatser för utsatta barn och
ungdomar.
Det markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av
barn, ungdomar och missbrukare motiverar bl.a. en översyn av de
regler som finns för tillstånd och tillsyn av verksamheten.
Kommittén bör överväga innehållet i och formerna för tillsynen
av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata
vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
frågan om vilka villkor som bör vara förenade med tillstånd att
driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen
bör vara utformad. Kommittén bör överväga vilken uppföljning och
utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan underlättas och
stärkas.
Kommittén kommer enligt uppgift att avlämna sitt
huvudbetänkande sommaren 1994.
Socialstyrelsen fick år 1991 regeringens uppdrag att
utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet
med barn inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Projektet som fått namnet Barn i fokus kommer enligt uppgift
att slutredovisas kommande år.
Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag
att i samråd med andra myndigheter följa utvecklingen av barns
villkor i samhället med anledning av det förnyelse- och
omställningsarbete som pågår i kommuner och landsting. I
uppdraget ingår bl.a. att följa individ- och familjeomsorgens
insatser riktade till utsatta barn, ungdomar och deras familjer.
Särskild uppmärksamhet borde ges de mest utsatta barnen som med
stöd av socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges
samhällets skydd. Likaså bör individ- och familjeomsorgens
tillsyn över familjehemmen uppmärksammas.
Socialstyrelsen har i rapporten Barns villkor i
förändringstider 1993:2 lämnat en första redovisning av
uppdraget avseende situationen 1992 och bedömningar inför 1993.
Enligt rapporten skapar den stigande arbetslösheten och det
ökande behovet av socialbidrag risk för växande sociala problem
i barnfamiljer. Särskilt i redan hårt ansträngda barnfamiljer
och i bostadsområden som redan tidigare har en hög koncentration
av sociala problem bedömer Socialstyrelsen att barn och ungdomar
kan komma att behöva mera stöd och skydd från socialtjänsten.
Flertalet kommuner har enligt rapporten delvis utvecklat sin
verksamhet för barn och ungdom i positiv riktning under 1992.
Ändå är situationen otillfredsställande i vissa kommuner,
särskilt i sedan lång tid socialt hårt belastade bostadsområden.
Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli
1993 med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen och därvid särskilt uppmärksamma att
lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas
konvention om barnets rättigheter. BO skall ägna särskild
uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta barn och ungdomar.
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 6 s.
149) anges bl.a.
Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest
använda vårdformen för barn och unga i behov av samhällets
omhändertagande. Socialtjänsten har sedan länge utsatts för
kritik för brister i familjehemsvården. Även riksdagen har
behandlat frågan.
Med anledning av de förslag som framförts av riksdagens
revisorer rörande familjehemsvården har riksdagen (bet.
1992/93:SoU4, rskr. 1992/93:16) givit regeringen till känna att
åtgärder behövs för att utveckla denna vårdform, bl.a. genom
utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna.
Regeringen har med anledning härav i mars 1993 uppdragit åt
Socialstyrelsen att utveckla och stärka familjehemsvården.
Enligt uppdraget skall Socialstyrelsen i regionala konferenser
för beslutsfattare m.fl. inom kommunal socialtjänst föra fram
och diskutera den kritik som anförs i olika utredningar och ge
kommunerna ett underlag att åtgärda de brister som finns idag
och påskynda en utveckling av familjehemsvården i landet.
Uppdraget skall redovisas den 1 april 1995.
Utskottet har i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 11), vid
behandling av liknande motioner uttalat att pågående
utredningsuppdrag bör avvaktas. Utskottet fann vidare (s. 19)
bl.a. med hänsyn till att LVU antogs av riksdagen våren 1990 och
trädde i kraft den 1 juli samma år, att det inte fanns anledning
att ta initiativ till att ändra förutsättningarna för att få
tillgripa tvångsåtgärder med stöd av LVU.
I 14 kap. skollagen (1985:1100) finns bestämmelser om
skolhälsovård. Skolhälsovården har till ändamål att följa
elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och
kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem.
Elever i bl.a. grundskola och gymnasieskola skall erbjudas
tillfälle att genomgå allmän hälsokontroll. Om skolläkaren på
förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan
behöver undersökas särskilt skall eleven genomgå sådan
undersökning.
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om de särskilda
ungdomsmottagningarnas förtjänstfulla arbete. I betänkandet
1990/91:SoU4 (s. 38 f.) finns en noggrann redovisning av
ungdomsmottagningarnas verksamhet. I betänkandet
1991/92:SoU15 (s. 82) avstyrkte utskottet en motion om
stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av
ungdomsmottagningar. Motioner om ungdomsmottagningar behandlades
senast av utskottet hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1
(s. 17) då utskottet avstyrkte en motion om resurser för
ungdomsmottagningar med hänvisning till bl.a.
socialtjänstkommitténs uppdrag såvitt avser utsatta ungdomar.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet i
Socialtjänstkommittén och i Socialstyrelsen bör avvaktas innan
riksdagen tar några initiativ i dessa frågor. Utskottet
avstyrker därför motionerna So251 (kds) yrkandena 1 och 3 samt
So262 (nyd).
Utskottet avstyrker av samma skäl motionerna So266 (s), So267
(s) samt So492 (v) yrkandena 1 och 4.
Utskottet anser inte att det finns anledning att ta initiativ
till en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU). Utskottet anser inte heller att det finns
anledning att införa en bestämmelse om narkotikaprovtagning i
skollagen. Utskottet avstyrker därför motion So274 (nyd)
yrkandena 5 och 8.
Utbildning i barnkunskap
Motionen
I motion So260 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds,
nyd, -) begärs ett tillkännagivande att en genomgång av olika
utbildningar, t.ex. polis, jurist och militärtjänstgöring, bör
göras för att se hur kunskaper om barn, barns utveckling och
barnkonventionen kan fördjupas (yrkande 1). Motionärerna
anför bl.a. att många yrkesgrupper, t.ex. lärare och
förskollärare, som arbetar direkt med barn får utbildning i
barns utveckling och vad som händer när den normala utvecklingen
störs vid skrämmande händelser. Andra yrkesgrupper som poliser
och jurister som kommer i kontakt med barn får inte någon
utbildning i barnkunskap.
Bakgrund
Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU24
(s. 11) bl.a. regeringens förslag om anslag till
domstolsväsendet samt ett antal motioner avseende
medelstilldelningen och i övrigt med anknytning till
domstolsväsendet. I en motion yrkades bl.a. ett tillkännagivande
att den personal, poliser, psykologer, jurister,
barnhälsovårdspersonal m.fl. som har att göra med barn i svåra
situationer bör utbildas för den uppgiften. Utskottet anförde
bl.a.
När det gäller utbildningsinsatser avseende just sexuella
övergrepp mot barn kan bl.a. nämnas att Domstolsverket anordnat
regionala utbildningsdagar vid flera länsrätter i detta ämne.
Domstolsverket bekostar också deltagande för domare i kurser och
konferenser anordnade av t.ex. Brottsförebyggande rådet (BRÅ),
Rädda Barnen och BRIS. BRÅ har t.ex. anordnat flera konferenser
i ämnet under medverkan av bl.a. domare (se BRÅ-PM 1992:4).
Beträffande Rädda Barnen kan även nämnas att dess länsförbund
planerar att under åren 1993--1995 anordna regionala seminarier
för bl.a. domare om sexuella övergrepp på barn och
barnmisshandel. Rädda Barnen har också framställt en videofilm
om sexuella övergrepp på barn, vilken inköpts av Domstolsverket
för utlåning till domstolarna. Information sprids också
skriftligen till domstolarna, t.ex. genom ett flertal
BRÅ-rapporter angående sexualbrott mot barn (se t.ex.
BRÅ-rapporter 1990:6, 1990:8, 1991:1 och 1992:4 samt BRÅ-PM
1992:4).
Även nämndemännen arrangerar genom sina organisationer och med
ekonomiskt stöd från Domstolsverket seminarier, studiebesök och
föredrag där frågor om bl.a. sexuella övergrepp mot barn
behandlas.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att det inom
domstolsväsendet kontinuerligt pågår utbildning för domare i
dessa frågor.
Justitieutskottet avstyrkte bifall till motionen men förordade
en anslagsökning med 3 miljoner kronor bl.a. för att möjliggöra
ökade utbildningsinsatser inom domstolarna när det gäller det
sexualiserade våldet, något som enligt utskottets mening
framstod som angeläget. Riksdagen följde utskottets förslag
(rskr. 1992/93:289).
Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU21
(s. 28 f.) bl.a. motioner som gällde utbildning inom polisen.
Justitieutskottet anförde.
När det gäller sexualbrott mot barn erbjuder Polishögskolan
såväl grundkurser som fortbildningskurser i ämnet "Utredning av
sexuella övergrepp och misshandel av barn". Övergrepp mot
kvinnor och barn uppmärksammas dessutom särskilt i polisens
grundutbildning i ämnen som psykologi, förhörslära och
rättsmedicin.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är angeläget att utbildningen i
barnkunskap ökar för bl.a. personal inom domstols- och
polisväsendena. Det är vidare angeläget att den personal som
erbjuds deltaga i sådan utbildning också utnyttjar denna
möjlighet. Med hänsyn till den utveckling som skett på området
anser utskottet dock att det för närvarande inte finns anledning
för riksdagen att ta något initiativ i frågan och avstyrker
därför motion So260 (v, s, m, fp, c, kds, nyd, -) yrkande 1.
Konferens om filmvåld
Motionen
I motion So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd)
begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall ta initiativ
till en internationell konferens om filmvåld och dess påverkan
på normer och beteenden (yrkande 3). Motionärerna anför.
Våldet bland barn och ungdomar ökar. I medier har misshandel och
våld i många fall förknippats med gärningsmännens upplevelser av
våldsfilmer i TV eller andra media. Sverige bör ta initiativ
till en internationell konferens om filmvåld för att
filmindustrin skall få klara ramnormer för sin filmproduktion.
Bakgrund
Regeringen inrättade sommaren 1990 Rådet mot skadliga
våldsskildringar med uppgift att samordna verksamhet mot
skadliga våldsskildringar i rörliga bilder. En grundläggande
uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för bl.a.
Socialstyrelsen, Statens biografbyrå, Brottsförebyggande rådet,
Statens ungdomsråd, Arkivet för ljud och bild och
Barnombudsmannen. En av rådets viktigaste uppgifter är att följa
marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Rådet kan ta
initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende och
föreningsliv.
Enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer
och videogram skall en framställning i en film eller ett
videogram vara granskad och godkänd av Statens biografbyrå innan
den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig
tillställning. Framställningen i en film eller ett videogram
eller en del därav får inte godkännas för visning, om
händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att
framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen skall
särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller
utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur,
skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i
pornografiska sammanhang.
Hösten 1994 skall en världskonferens äga rum i New York med
temat "Violence in the media".
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Rådet mot skadliga våldskildringar har en
viktig uppgift att samordna insatserna mot skadeverkningar av
våldsskildringar i rörliga bilder. En världskonferens om
filmvåld skall äga rum hösten 1994. Utskottet anser att
riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning av motion
So264 (nyd) yrkande 3. Motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande 71 § socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So221,
2. beträffande flyttning av barn
att riksdagen avslår motion 1993/94:So222,
3. beträffande umgänge i samband med vård enligt LVU
att riksdagen avslår motion 1993/94:So223,
4. beträffande vårdnadsöverflyttningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:So232,
5. beträffande sexuella övergrepp mot barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So230 samt
1993/94:So273 yrkandena 2--5 och 8--10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande vissa insatser för utsatta barn och
ungdomar
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So251 yrkandena 1 och
3 samt 1993/94:So262,
7. beträffande Ungdomens hus m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So266, 1993/94:So267
och 1993/94:So492 yrkandena 1 och 4,
men. (v) - delvis
8. beträffande översyn av LVU
att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkandena 5 och 8,
res. 1 (nyd)
9. beträffande utbildning i barnkunskap
att riksdagen avslår motion 1993/94:So260 yrkande 1,
men. (v) - delvis
10. beträffande konferens om filmvåld
att riksdagen avslår motion 1993/94:So264 yrkande 3.
res. 2 (nyd)
Stockholm den 24 mars 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s), Ingrid Hemmingsson
(m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl
(nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson
(s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Ulla Tillander (c) och
Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Översyn av LVU (mom. 8)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt på s. 14 som börjar med "Utskottet
anser inte" och slutar med "yrkandena 5 och 8." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det kan ta alltför lång tid innan något
tvångsingripande görs när det gäller en ung missbrukande
människa. Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU) bör utredas samt kriterierna
och formerna för omhändertagande ändras så att ett ingripande
kommer tidigare och därigenom blir mer effektivt.
När det gäller möjligheterna för att skolan skall få ta
narkotikaprov på eleverna varierar praxis. För att skapa
enhetliga regler bör en bestämmelse om narkotikaprovtagning
införas i skollagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion
So274 (nyd) yrkandena 5 och 8, som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:
8. beträffande översyn av LVU
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So274 yrkandena
5 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Konferens om filmvåld (mom. 10)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med
"Utskottet anser att" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att alla insatser som görs för att motarbeta
våld bland barn och ungdomar måste intensifieras. Misshandel och
våld förknippas ofta med gärningsmännens upplevelser av
våldsfilmer i TV och andra media. Filmindustrin bör ges klara
ramnormer för sin filmproduktion. Utskottet anser därför att
Sverige bör ta initiativ till en internationell konferens om
filmvåld.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion
So264 (nyd) yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:
10. beträffande konferens om filmvåld
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So264 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
1. Ungdomens hus m.m. (mom. 7)
Kommunerna har ett stort ansvar för att ungdomar får tillgång
till en meningsfull fritid. Det finns en koppling mellan våld
och drogmissbruk och ungdomars brist på en meningsfull
fritidssysselsättning. Ungdomars sårbarhet ökar betydligt när
kommunerna tvingas dra ner på barn- och ungdomsverksamheten.
Jag anser i likhet med vad som anförs i motion So492 (v) att
kommunerna bör få stöd för en utbyggnad av fler Ungdomens hus.
För ungdomar fungerar ofta allaktivitetshus eller Ungdomens hus
bra och ibland bättre än fritidsgårdar. Verksamheten bygger på
ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltande.
Enligt min mening gör ungdomsmottagningarna stora insatser för
ungdomar. Där skall en heltäckande verksamhet bedrivas som
innefattar upplysning och hjälp till ungdomar när det gäller
bl.a. mobbning, sexualitet, droger, våld, anorexi och bulimi. En
ungdomsmottagning bör på sikt inrättas i varje kommun.
Det behövs förslag till åtgärder för stöd till barn och
ungdomar som far illa samt till insatser i förebyggande syfte.
Problemet med gatubarn finns också i Sverige: barn som lever
utanför samhället och som inte har någon familj att hämta
trygghet hos. Ett åtgärdsprogram bör tas fram för att motverka
barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Jag vill
därför tillstyrka motionerna So266 (s) och So267 (s).
2. Utbildning i barnkunskap (mom. 9)
Enligt min mening är det mycket angeläget med utbildning i
barnkunskap för personal inom bl.a. domstols- och
polisväsendena. Den utbildning som erbjuds är ofta resultatet av
frivilligorganisationers arrangemang och initiativ. Med hänsyn
till betydelsen av utbildningsinsatser på detta område bör
utbildningen ingå som ett moment i dessa personalgruppers
fortbildning och inte som en tillfällig eller frivillig
möjlighet till utbildning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
7 och 9 borde ha hemställt :
7. beträffande Ungdomens hus m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So266,
1993/94:So267 och 1993/94:So492 yrkandena 1 och 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande utbildning i barnkunskap
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So260 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utskottet 3
Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen 4
Flyttning av barn 5
Umgänge i samband med vård enligt LVU 6
Vårdnadsöverflyttningar 6
Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar 8
Sexuella övergrepp mot barn 8
Övriga frågor om utsatta barn och ungdomar 10
Utbildning i barnkunskap 14
Konferens om filmvåld 16
Hemställan 17
Reservationer (nyd) 18
Meningsyttring (v) 19