I betänkandet behandlar utskottet 20 motionsyrkanden som
väckts under den allmänna motionstiden 1994 och som främst rör
frågor om barnomsorg samt ett motionsyrkande som väckts med
anledning av proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag.
Samtliga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats tre reservationer (s) och en
meningsyttring (v).
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att hemspråksstödet skall upphöra,
1993/94:So603 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgifter i enskild barnomsorg.
1993/94:So604 av Anne Rhenman (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utökad föräldrautbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
förstärkt föräldrautbildning.
1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållandet av 17 § socialtjänstlagen
med krav på kommunerna att upprätta barnomsorgsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad segregering inom
förskoleverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot differentierade avgifter mellan
en kommuns skol- och förskoleverksamheter,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets
barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om ett rättvisare
avgiftssystem,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln om
alla barns rätt till barnomsorg,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som
stärker föräldrars och personals inflytande över
barnomsorgsverksamheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en begränsning av barngruppernas storlek
inom barnomsorgen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kravet på utbildning av personalen vid
landets daghem.
1993/94:So606 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett långsiktigt program för
familjestabilitet.
1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklingen inom barnomsorgen under de
senaste åren,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas skyldighet att ge bidrag till
privata daghem.
1993/94:So608 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, v, -)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reglerna för utbetalning av
barnbidrag och bidragsförskott till barnfamiljer som håller sig
gömda.
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökad föräldrautbildning,
6. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av
barnvårdarorganisationen.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av kunskaper och utbildning hos
personalen inom barnomsorgen för att möta asylsökande barns
behov.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:148 om
vårdnadsbidrag
1993/94:So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets
barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om effekterna av
ett eventuellt vårdnadsbidrag och för ett rättvisare
avgiftssystem.
Utskottet
Utvecklingen inom barnomsorgen m.m.
Motionerna
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om ökad segregering inom
förskoleverksamheten (yrkande 3), förslag till regler som
stärker föräldrars och personals inflytande över
barnomsorgsverksamheten (yrkande 7) och en begränsning av
barngruppernas storlek inom barnomsorgen (yrkande 9). För
barnens, föräldrarnas och personalens del är det en trygghet att
förskolan står under samhällets kontroll. Motionärerna motsätter
sig privata alternativa driftsformer som samhället skall betala
men som kan hamna utanför en demokratisk kontroll. Redan i dag
följer valet av barnomsorg ett socialt mönster. Motionärerna
befarar att detta mönster kommer att förstärkas ytterligare. Det
behövs klara politiska besked för barnomsorgen om personals och
brukares rätt att delta i beslutsprocessen. Barn mår bra av att
vistas i grupp och att utveckla samspel med andra barn. De allt
större barngrupperna är ett problem. Motionärerna föreslår att
riksdagen hos regeringen begär en reglering av högsta tillåtna
antal barn som får finnas i en barngrupp inom barnomsorgen.
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivanden till regeringen om principerna för rättvisa,
kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 2),
utvecklingen inom barnomsorgen under de senaste åren (yrkande
3) och kommunernas skyldighet att ge bidrag till privata
daghem (yrkande 4). Motionärerna anför bl.a. Den borgerliga
regeringen har haft det övergripande ansvaret för barnomsorgen i
två och ett halvt år. Vikten av valfrihet och en barnomsorg med
god kvalitet för alla barn har hela tiden framhållits. Dagens
situation på barnomsorgsområdet visar att det inte är
tillräckligt med välvilliga uttalanden. Kvaliteten i
barnomsorgen skulle förbättras, valfriheten öka, barnomsorgsköer
skulle inte finnas. Motionärerna anser att sanningen är att
kvaliteten försämrats, valfriheten minskat och köerna kommit
tillbaka. Enligt motionärerna är utvecklingen av barnomsorgen
ute i kommunerna under de senaste åren djupt oroande. All
kommunal verksamhet tvingas till besparingar, men i barnomsorgen
sker också stora strukturella förändringar. Barngrupperna på
daghemmen har ökat samtidigt som personalen har minskat. Den
allvarligaste och mest genomgående förändringen är dock att
möjligheterna att ta hand om barn med behov av särskilt stöd
minskar. Motionärerna anser att det förslag till barnomsorgslag
som den borgerliga majoriteten röstade igenom i riksdagen
innebär att kommunerna tvingas ge bidrag till nya barnstugor
även om kommunerna redan har full behovstäckning. Regeringen
försäkrar sig genom detta mot att kommunernas knappa resurser
skall lägga hinder i vägen för privatiseringar. För regeringen
är systemskiftet det viktigaste. Av ideologiska skäl tvingar man
kommunerna att ge ekonomiskt stöd till privata förskolor.
Motionärerna anser det självklart att kommunen måste ha
möjlighet att planera och därmed ta ansvar för barnomsorgen inom
den egna kommunen. Det är oacceptabelt att kommunernas pengar
skall gå till verksamhet som det inte finns behov av.
Utredningsarbete
I juni 1991 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté
Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50 och 1993:72) för att
göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (SoL). Av motiven
framgår följande. Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering
av SoL:s tillämpning och syfta till att tydligare avgränsa och
klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden.
Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara, att det synsätt
som kommer till uttryck i SoL:s målformuleringar skall ligga
fast. Översynen bör bl.a., utifrån en utvärdering av hur SoL
tillämpats, inriktas på ställningstaganden till vilket uppdrag
socialtjänsten skall ha och hur detta uppdrag skall genomföras.
Utredningen bör bl.a. utvärdera hur ansvarsfördelningen fungerat
mellan statsmakterna och kommunerna. Det ökade trycket på
socialtjänsten ställer allt högre krav på effektiv användning av
tillgängliga resurser och på organisation och samverkan mellan
olika huvudmän. Kommitténs arbete bör i första hand inriktas mot
vissa huvudfrågor, bl.a. socialtjänstens framtida inriktning och
organisation samt tillsyn, uppföljning och utvärdering. Det står
kommittén fritt att ta upp även andra frågeställningar som
aktualiseras under utredningsarbetet.
Kommittén kommer enligt uppgift att avlämna sitt
huvudbetänkande sommaren 1994.
Socialstyrelsen fick i september 1992 i uppdrag att följa
utvecklingen av barns villkor i samhället med anledning av det
förnyelse- och omställningsarbete som pågår i kommuner och
landsting. I uppdraget ingick bl.a. att följa utvecklingen i
kommunerna i samband med de omstruktureringar och andra
förändringar som sker inom barnomsorgen. Socialstyrelsen borde
särskilt uppmärksamma konsekvenserna av personalminskningar och
ökade gruppstorlekar för barn med behov av särskilt stöd eller
på annat sätt utsatta barn.
Socialstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget i Barns
villkor i förändringstider slutrapport (1994:4).
Av rapporten framgår bl.a. följande (s. 6 f.)
Stora förändringar
För närvarande pågår omfattande organisationsförändringar i
kommunerna, inte minst i verksamheter som berör barn och unga.
Förändringstakten är hög. Nya nämndstrukturer, organisations-
och driftsformer införs. Förändringar sker i riktning mot ökad
samordning och integration, decentralisering av beslutsfattande,
ökad marknadsanpassning och konkurrens mellan olika
driftsformer. Förhoppningarna är att förändringarna ska leda
till bättre resursutnyttjande och ett mer samlat grepp i
kommunen över barn- och ungdomsfrågor. Inte minst samordningen
mellan skola och skolbarnsomsorg har skett i en sådan anda.
Erfarenheterna av integration och samordning av olika
verksamheter är goda. Ibland har dock omställningsproblemen
varit stora. Många förändringar på kort tid skapar osäkerhet i
organisationerna och har medfört ett krympande
planeringsperspektiv. Metoder för långsiktigt planeringsarbete
och för kontinuerlig uppföljning och utvärdering saknas i stor
utsträckning.
Minskade satsningar på barn och unga
Förändringsarbetet i kommunerna har skett samtidigt som kravet
på besparingar varit stora. SCB har på uppdrag av
Socialstyrelsen genomfört en studie av hur verksamheter för barn
och unga prioriteras när kommunerna sparar.
Studien visar att kommunernas besparingar under 1993 och 1994
väntas bli något större i verksamheter som riktas till barn och
unga än i den totala kommunala verskamheten (7 procent jämfört
med 6 procent). Speciellt stora är besparingarna i
storstadsregionerna. Där räknar kommunerna med
kostnadsminskningar inom barn- och ungdomsverksamheter på i
genomsnitt 9 procent.
De största besparingarna görs inom barnomsorgen. Storstäderna
väntas minska sina kostnader inom barnomsorgen med 15 procent
under de två åren, jämfört med 7 procent i den totala
verksamheten.
-- -- --
Det vanligaste sättet att spara är att minska antalet
anställda. Cirka 90 procent av kommunerna har använt sig av
personalminskningar för att minska kostnaderna inom barn- och
ungdomsverksamheter. Att göra barngrupper större och/eller höja
taxor är också vanliga besparingsåtgärder.
Barnomsorg för förskolebarn
Hösten 1993 hade ungefär hälften av alla förskolebarn
barnomsorgsplats -- 320 000 i daghem och 92 000 i familjedaghem.
Barnomsorgen är en av de större kommunala verksamheterna och
också en av dem som berörts mest av kommunernas besparingar.
Socialstyrelsens bedömning är att den generella kvaliteten
inom barnomsorgen för förskolebarn är god på de flesta håll i
landet. I de kommuner där besparingar och förändringar varit
genomtänkta och förberedda har verksamheten kunnat anpassas till
förändrade ramar utan allvarliga kvalitetsförsämringar.
Det finns dock ett växande antal kommuner med brister i flera
viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och
förortskommuner har besparingar och förändringar varit så
omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en
verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för
barnomsorgen.
Sedan 1991 har gruppstorlekarna i barnomsorgen höjts i hela
landet. Det gäller både daghem, familjedaghem och
deltidsförskolor. I september 1993 hade t.ex. var tredje
daghemsavdelning 18 eller fler barn. Samtidigt minskar
personaltätheten. Under hela 1980-talet gick det ungefär fyra
barn på varje heltidsanställd vid daghemmen. Mellan åren 1991
och 1993 steg antalet till fem. Det är dock stora skillnader
mellan -- och även inom -- kommunerna. Förändringarna har varit
störst i förortskommunerna.
Vissa barn är mer beroende än andra av en hög generell
kvalitet i barnomsorgen. Det gäller t ex barn med behov av
särskilt stöd, invandrar- och flyktingbarn och de yngsta barnen.
För dessa grupper har situationen generellt försämrats inom
barnomsorgen.
I flera studier anges att barn med behov av särskilt stöd ökar
och att allt fler inte får det stöd de behöver. Hemspråksstödet
till invandrar- och flyktingbarn har minskat stadigt sedan 1991.
Hösten 1993 fick mindre än 30 procent av barnen hemspråksstöd,
jämfört med närmare 60 procent år 1990. Antalet små barn i stora
grupper ökar. Cirka 40 procent av antalet barn under tre år
fanns hösten 1993 i grupper med fler än 15 barn, en ökning från
25 procent ett år tidigare.
Socialstyrelsens studier visar att frågor som rör hälsa och
säkerhet blivit aktuella inom barnomsorgen. Personalminskningar
har medfört att ensamarbetet har ökat vid barnstugorna och på
många håll införs förenklade måltider.
Skolbarnsomsorg
Integrationen och samordningen av skola och skolbarnsomsorg
har ökat och i merparten av kommunerna finns idag nämnder och
förvaltningar med ett samlat ansvar för skola och fritidshem. I
Socialstyrelsens uppföljningar är verksamhetsledning, personal
och föräldrar i allmänhet positiva till den ökande samordningen
som man menar gynnat barnen.
För en positiv samverkan krävs dock att det finns tid för
förberedelser och att de olika personalgruppernas kompetens tas
till vara. Negativa konsekvenser rapporteras i de fall samverkan
har uppfattats som påtvingad och styrd. Problem rapporteras även
från kommuner där barngrupperna är stora, lokalerna inte
anpassade till verksamheten och/eller då personalen splittrats
på allför många verksamheter.
De yngsta barnen blir fler inom skolbarnsomsorgen medan
antalet 10--12-åringar minskar. Hösten 1993 fanns drygt hälften
av alla 7--9-åringar inskrivna i fritidshem och familjedaghem,
bland 10--12-åringarna var andelen 6 procent. Även den öppna
verksamheten för mellanstadiebarnen minskar i omfattning.
Grupperna blir större även i skolbarnsomsorgen. Mellan åren
1992 och 1993 ökade gruppstorleken från i genomsnitt 21 barn
till 23 barn. Samtidigt ökade antalet barn per årsarbetare från
9 till 10. De lokala variationerna är stora. Störst grupper
finns i förortskommunerna.
Socialstyrelsens studier visar att mål och styrdokument för
skolbarnsomsorgen i stor utsträckning saknas. Lokala
styrdokument, som främst gäller de yngre skolbarnen, finns i en
tredjedel av kommunerna.
Tidigare riksdagsbehandling
I proposition 1991/92:65 Valfrihet i barnomsorgen, förslog
regeringen att riksdagen skulle godkänna de riktlinjer som
angivits för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och
fritidshem som drivs av annan än en kommun. Som skäl för
förslaget anförs det i propositionen att en fri etableringsrätt
inom barnomsorgen är angelägen för att ge en ökad valfrihet för
småbarnsfamiljerna. Den ger föräldrarna ökade möjligheter att
välja mellan olika barnomsorgsformer, och den ökar också
personalens frihet att välja under vilka former de vill arbeta.
En fri etableringsrätt kan enligt propositionen också förväntas
bidra positivt till utvecklingen av såväl kvalitet som
kostnadseffektivitet inom all barnomsorg. En fri etableringsrätt
blir därför en viktig del i en strategi för att klara full
behovstäckning inom barnomsorgen, anförs det i propositionen.
Utskottet gjorde följande bedömning i betänkandet
1991/92:SoU12 (s. 11).
I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag ändras
så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av
annan än en kommun underlättas genom att bl.a. tidigare
restriktioner beträffande organisationsformer, intagningsregler
och föräldraavgifter tas bort. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det är angeläget att införa en fri
etableringsrätt med statsbidrag inom barnomsorgen så att
barnfamiljernas och även personalens valfrihet ökar och
förutsättningarna samtidigt förbättras för att nå full
behovstäckning. Propositionens förslag beträffande statsbidrag
till daghem och fritidshem är en första etapp i utvecklingen mot
ökad valfrihet inom barnomsorgen.
Utskottet tillstyrkte propositionens förslag. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1991/92:85).
I proposition 1993/94:11 utvidgad lagreglering på
barnomsorgsområdet, m.m. redovisas regeringens familjepolitik
för valfrihet och jämställdhet. Förnyelsen av familjepolitiken
syftar enligt propositionen till att ge barnfamiljerna ökade
möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt de själva önskar,
genom god barnomsorg utanför hemmet och genom bättre ekonomiska
möjligheter för dem som önskar stanna hemma när barnen är små. I
propositionen föreslås att bestämmelser införs i
socialtjänstlagen (SoL) som preciserar barnomsorgens uppgift
samt de kvalitetskrav som bör gälla för verksamheten.
Kvalitetskraven som anges innebär dock inte detaljreglering av
verksamheten.
Det är enligt regeringen en strävan att genom bl.a.
vidareutbildning successivt öka andelen högskoleutbildad
personal och att på sikt få en mer enhetlig personalstyrka inom
barnomsorgen. Vidare framhålls det att samarbetet mellan
föräldrarna och barnomsorgspersonalen är en självklar del av
verksamheten. Initiativet för att upprätthålla en aktiv dialog
med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets och
skolans ansvar, så att föräldrarna blir delaktiga och får
medinflytande i verksamheten.
För att barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald
skall, enligt propositionen, kommunen tilldela enskilda
förskolor och fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg
medel för verksamheten.
I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet
propositionen samt motioner som väckts bl.a. med anledning av
propositionen. En motion med yrkanden om personalinflytande,
brukardemokrati, barngruppernas storlek och segregation ansåg
utskottet åtminstone delvis tillgodosedd genom regeringens
förslag till ändringar i SoL och avstyrkte motionen. Riksdagen
följde utskottet.
Enligt ändringarna kommer följande att gälla fr.o.m. den 1
januari 1995.
För barn som är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas
i kommunen skall, enligt 13 § (SoL), bedrivas förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg.
Förskoleverksamhetens uppgift enligt 13 b § SoL är att genom
pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad.
Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt
erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. För
bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall det
finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att
barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan
tillgodoses. Barngrupperna skall ha en lämplig sammansättning
och storlek. Lokalerna skall vara ändamålsenliga. Verksamheten
skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska
eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall
ges den omsorg som deras speciella behov kräver.
Enligt 35 § SoL får kommunen ta ut skäliga avgifter, enligt
grunder som kommunen bestämmer bl.a. för plats i av kommunen
anordnad förskola eller fritidshem. Avgifterna får dock inte
överstiga kommunens självkostnader.
Enligt 18 § SoL skall enskilda förskolor, enskilda fritidshem
och enskild integrerad skolbarnsomsorg tilldelas medel för
verksamheten av den kommun där verksamheten bedrivs. För varje
barn skall kommunen lämna ett belopp som inte oskäligt avviker
från kommunens kostnad per barn i motsvarande verksamhet.
Kommunen får ställa som villkor för bidraget bl.a. att
avgifterna för den enskilda verksamheten inte oskäligt
överstiger den avgift som kommunen tar ut för motsvarande
verksamhet och att den som driver verksamheten i mån av plats
tar emot barn som hänvisas av kommunen.
Utskottets bedömning
Riksdagen har efter förslag från regeringen i proposition
1993/94:11 beslutat om övergripande mål för barnomsorgen och om
skyldighet för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg för barn
i åldrarna 1 till och med 12 år. Barnomsorgens uppgift och
kvalitetskrav har också preciserats. Motionerna So605 yrkandena
3, 7 och 9 samt So607 yrkandena 2--4 avstyrks därmed.
Barnomsorgsplaner
Motionen
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om bibehållandet av 17 §
socialtjänstlagen med krav på kommunerna att upprätta
barnomsorgsplaner (yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att
riksdagen har tagit bort reglerna i 17 § andra stycket
socialtjänstlagen där kommunerna ålades att upprätta en
barnomsorgsplan. Barnomsorgsplanen skall vara det instrument som
kommunerna skall använda för att styra utvecklingen av
barnomsorgen inom kommunen. Barnomsorgsplaner finns i alla
kommuner. Där är inriktningen av kommunens förskoleverksamhet
inskriven. Där finns de övergripande målen, reglerna om
turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd etc.
Bakgrund
Enligt 17 § socialtjänstlagen (1980:620), i dess lydelse
fram till den 1 januari 1995, skall kommunen genom en planmässig
utbyggnad av förskole- och fritidsverksamheten sörja för att de
barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier
eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan omvårdnad, när
inte behovet tillgodoses på annat sätt. Enligt paragrafens andra
stycke skall i kommunen finnas en av kommunfullmäktige antagen
plan för förskole- och fritidsverksamheten. Planen skall avse en
tid av minst fem år.
Regeringen föreslog i proposition 1993/94:11 att kravet på
en av kommunfullmäktige antagen plan för förskole- och
fritidshemsverksamheten skulle slopas. Regeringen anförde att
kravet på en plan för förskole- och fritidshemsverksamheten
förlorat sin betydelse i takt med utbyggnaden av barnomsorgen.
Regeringen föreslog samtidigt att kommunens ansvar för att
tillhandahålla barnomsorg skulle skärpas genom ändringar i
socialtjänstlagen. Enligt regeringen var det därför inte
nödvändigt att i detalj reglera kommunens planeringsverksamhet.
Samtidigt med propositionen behandlade utskottet även motioner
med kritik mot förslaget att ta bort kommunens skyldighet att
upprätta en barnomsorgsplan (bet. 1993/94:SoU11). Utskottet
delade regeringens bedömning att kommunerna genom de i
propositionen föreslagna ändringarna i socialtjänstlagen blir
skyldiga att erbjuda barnomsorg i den omfattning det behövs och
att det därmed inte blir nödvändigt att i lag reglera
kommunernas planeringsverksamhet. Utskottet tillstyrkte att 17 §
SoL upphävdes och avstyrkte de aktuella motionerna. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1993/94:117).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
motion So605 (v) yrkande 2.
Utbildning av personal
Motionerna
I två motioner tas frågor om personalutbildning upp.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om kravet på utbildning av
personalen vid landets daghem (yrkande 10). Enligt
motionärerna är arbetet i förskolan ett lagarbete där varje
situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling
och inlärning. Därför är det viktigt att all personal har
pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. De
som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat pedagogisk
utbildning för verksamheten.
I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om
ett tillkännagivande till regeringen om vikten av kunskaper och
utbildning hos personalen inom barnomsorgen för att möta
asylsökande barns behov (yrkande 41). Enligt motionärerna
skall omsorgen om barnen vara det centrala i
flyktingmottagningen. Det är av största vikt att personalen som
arbetar med barnen har kunskaper och utbildning för att möta
flyktingbarnens speciella behov. Under utredningstiden bör stora
resurser satsas för att hjälpa barn och föräldrar att dels
bearbeta sina tidigare upplevelser, dels förbereda sig för
framtiden. Ett bra samarbete mellan personal och föräldrar och
mellan barnomsorgen och övrig personal inom flyktingmottagningen
kan även innebära att många av dagens problem i mötet med det
svenska samhället kan elimineras.
Bakgrund
Enligt 13 b § andra stycket socialtjänstlagen, i dess
lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995, skall det, för bedrivande av
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, finnas personal med
sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg
och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Enligt tredje
stycket i paragrafen skall verksamheten utgå från varje barns
behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver
särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras
speciella behov kräver.
I proposition 1993/94:11 som föregick 13 b § SoL
framfördes bl.a. följande. Den svenska barnomsorgspersonalen är
av tradition välutbildad. Rekommendationen att hälften av de
anställda bör vara förskolelärare och hälften barnskötare i
förskolan oavsett barnens ålder har följts i de flesta kommuner
under hela utbyggnadsperioden. I dag är 42 % förskolelärare, 9
% fritidspedagoger, 42 % barnskötare, 2 % har annan
barnutbildning och 5 % saknar barnutbildning.
Personalen i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg är den
viktigaste kvalitetsfaktorn för verksamheten. Personalen skall
ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg
och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet
propositionen och ett motionsyrkande om utbildning av personal.
Utskottet konstaterade att i förslaget till ny 13 b § i
socialtjänstlagen införs bestämmelser som dels preciserar
förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgifter samt de
kvalitetskrav som skall gälla för verksamheten, dels anger
kraven på förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen för barn
med behov av särskilt stöd. Utskottet ansåg att motionsyrkandet
var åtminstone delvis tillgodosett och avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1993/94:117).
Riksdagen har nyligen beslutat att förlänga den barn- och
ungdomspedagogiska högskoleutbildningen till 120 poäng (prop.
1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363). Det
anförs i propositionen att det är en strävan att genom bl.a.
vidareutbildning successivt öka andelen högskoleutbildad
personal och att på sikt få en mer enhetlig personalstyrka inom
barnomsorgen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen att personalen i
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen är den viktigaste
kvalitetsfaktorn för verksamheten. De åtgärder som regeringen
föreslagit tillgodoser dessa syften. Utskottet avstyrker motion
So605 (v) yrkande 10.
Även motion Sf622 (v) yrkande 41 avstyrks.
Avgifter för barnomsorg m.m.
Motionerna
I motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets
barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om effekterna av
ett eventuellt vårdnadsbidrag och för ett rättvisare
avgiftssystem (yrkande 3). Motionärerna anför att
Vänsterpartiet vid flera tillfällen har krävt en översyn av
barnomsorgstaxorna, då det redan i dag finns en oacceptabelt
stor variation mellan olika kommunerns daghemstaxor. Regeringens
förslag om vårdnadsbidrag och en övergång till privat barnomsorg
kommer att öka orättvisorna. Motionärerna vill därför ha en
översyn av barnomsorgstaxorna, inkl. skolbarnsomsorgen, i syfte
att få rättvisa avgifter i landet.
I motion So603 av Inger Lundberg m.fl. (s) hemställs om
ett tillkännagivande till regeringen om avgifter i enskild
barnomsorg. Kommunerna, anför motionärerna, tillämpar normalt en
avgiftssättning som tar hänsyn till den enskilda barnfamiljens
ekonomi. En stor andel av de enskilda daghemmen tillämpar
däremot enhetstaxor. Taxorna blir därmed relativt låga för
höginkomsttagare men kan vara ett hinder för låginkomsttagare.
Taxesättningen bidrar därmed till ökad segregation. Enligt
motionärerna vore det naturligt att samhället som villkor för
bidrag till enskilda daghem kräver att avgifterna för en enskild
inkomstgrupp inte får överstiga kommunens avgifter och att de
enskilda daghemmen och fritidshemmen liksom de kommunala har att
tillämpa ett avgiftssystem som knyter an till principerna för
avgiftssättning i respektive kommun.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om förbud mot differentierade
avgifter mellan en kommuns skol- och förskoleverksamhet
(yrkande 4) samt att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen
anförts om ett rättvisare avgiftssystem (yrkande 5).
Motionärerna anser att det kan bli förödande för barnfamiljer
med låga inkomster om kommunerna får en privatiseringsvåg och
där den som inte kan betala avgiften till det privata daghemmet
kommer att förlora sin valfrihet. Det borde finnas ett
uttryckligt förbud mot differentierade avgifter mellan daghem i
samma kommun. Däremot kan enligt motionärerna givetvis olikheter
i föräldrarnas inkomster ge olika avgifter. Redan i dag finns en
oacceptabelt stor variation mellan olika kommuners daghemstaxor.
En övergång till privat barnomsorg kommer att öka orättvisorna.
Motionärerna vill ha en översyn av barnomsorgstaxorna, inklusive
skolomsorgen, i syfte att få rättvisare avgifter i landet.
Tidigare behandling m.m.
I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet förutom
proposition 1993/94:11 också en motion om daghemsavgifter.
Enligt utskottets mening fanns det anledning att noga följa
daghemsavgifternas utveckling. En kartläggning borde enligt
utskottets mening ske av hur avgifterna inom barnomsorgen
utvecklas. Kartläggningen borde vara slutförd senast den 30 juni
1994 vilket borde ges regeringen till känna. Vad utskottet
anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1993/94:117).
Regeringen beslutade den 10 februari 1994 att uppdra åt
Socialstyrelsen att dels utarbeta de närmare
riktlinjer som erfordras för tillämpningen av den utvidgade
lagregleringen på barnomsorgsområdet, dels genomföra den
kartläggning av barnomsorgsavgifternas utveckling som riksdagen
begärt.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Socialstyrelsens redovisning av uppdraget
att kartlägga barnomsorgsavgifternas utveckling bör avvaktas och
avstyrker därför motionerna So46 (v) yrkande 3, So603 (s) och
So605 (v) yrkandena 4 och 5.
Sanktioner mot kommuner
Motionen
I en motion yrkas sanktioner för kommuner som inte följer
bestämmelserna om alla barns rätt till barnomsorg.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs förslag
till sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln
om alla barns rätt till barnomsorg (yrkande 6). I dag finns
det enligt motionärerna kommuner som sätter sig över lagar. De
bryr sig inte om att fullfölja sina skyldigheter gentemot
medborgarna. Motionärerna kräver att det utarbetas ett system av
kraftiga böter för kommuner som trilskas och inte uppfyller
lagstiftarnas intentioner om alla barns rätt till barnomsorg.
Tidigare behandling
Frågan om sanktionssystem för att förmå kommuner att
verkställa beslut av förvaltningsdomstol behandlades av
utskottet senast i betänkandet 1993/94:SoU11. Utskottet
konstaterade då att Lokaldemokratikommittén avlämnat ett
delbetänkande om de förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots
och lagtrots. Utskottet ansåg att beredningen av frågan inom
regeringskansliet borde avvaktas och avstyrkte den aktuella
motionen.
Lokaldemokratikommitténs delbetänkande Förtroendevaldas
ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109)
remissbehandlas för närvarande.
Utskottets bedömning
Frågan om sanktioner mot kommuner bereds inom
regeringskansliet. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning
och avstyrker motion So605 (v) yrkande 6.
Barnvårdare
Motionen
I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan
för återuppbyggnad av barnvårdarorganisationen (yrkande 6).
Motionärerna anför bl.a. att antalet dagbarnvårdartjänster har
minskat i kommunerna. Barnvårdare kommer hem till barn när de
blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen.
Det behövs en ökad beredskap i kommunerna för att ställa upp för
ensamföräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk eller
familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar in i
en krissituation. Uppbyggnaden av barnvårdarsystemet är en
viktig fråga. Motionärerna önskar en plan för denna verksamhets
återuppbyggnad.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat likalydande yrkanden, senast
i betänkandet 1993/94:SoU11. Utskottet vidhöll då sin
tidigare uppfattning att barnvårdarverksamheten är ett
nödvändigt komplement till barnomsorgen, men att det bör ankomma
på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning
barnvårdarverksamheten skall ha. Utskottet avstyrkte den
aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker
motion So610 (v) yrkande 6.
Hemspråksundervisning
Motionen
I motion So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
hemspråksstödet skall upphöra (yrkande 11). Enligt
motionärerna skall hemspråksstödet i förskolan upphöra i
nuvarande form och utföras genom frivilliga insatser.
Bakgrund
Genom förordning (1991:708) om statsbidrag till invandrar- och
flyktingbarn i förskolan kunde kommunerna få "öronmärkta" bidrag
till hemspråksstöd för förskolebarn. Förordningen upphörde att
gälla vid utgången av år 1992. Numera får kommunerna inte några
specialdestinerade bidrag.
Socialstyrelsen fick hösten 1992 i uppdrag att följa
utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och
förnyelsearbete som pågår i kommuner och landsting. I uppdraget
beskrivs några prioriterade områden, bl.a. utvecklingen av
invandrar- och flyktingbarnens situation inom barnomsorgen med
avseende bl.a. på hemspråksstödets omfattning och inriktning.
Socialstyrelsen har redovisat situationen under hösten 1992
och gjort bedömningar inför 1993 i en första rapport Barns
villkor i förändringstider (1993:2).
Socialstyrelsen har som tidigare framförts nyligen redovisat
uppdraget i Barns villkor i förändringstider, slutrapport
(1994:4).
Av slutrapporten framgår bl.a. följande (s. 74). Andelen
invandrarbarn som får hemspråksstöd har sjunkit under de senaste
åren och fortsätter att sjunka under 1993. År 1991 fick närmare
40 procent hemspråksstöd, hösten 1993 låg andelen under 30
procent. Lägst andel invandrarbarn med hemspråksstöd hösten 1993
hade storstäderna med 20 procent. De lokala variationerna är
förhållandevis stora. Det finns exempel på kommuner som dragit
in i stort sett allt hemspråksstöd till förskolebarnen. Det
finns också exempel på att tolk- och invänjningsstöd minskar
liksom tillgång till samordningspersonal och liknande
befattningshavare.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen har i dagarna avlämnat slutrapporten Barns
villkor i förändringstider. Utskottet ser med oro på
utvecklingen när det gäller hemspråksstöd till invandrarbarn och
förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag. Motion So264 (nyd) yrkande 11 avstyrks.
Föräldrautbildning
Motionerna
I två motioner tas frågor om föräldrautbildning upp.
I motion So604 av Anne Rhenman (-) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en utökad föräldrautbildning (yrkande 1) samt
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förstärkt
föräldrautbildning (yrkande 2). Separationsfrekvensen har
ökat för familjer med barn i förskoleåldern. Många gånger beror
separationer enligt motionären på att föräldrarna var dåligt
förberedda på det ansvar och den belastning de skulle klara och
blev överrumplade av oväntade problem och konflikter. Resurser
måste sättas in i förebyggande syfte redan under graviditeten,
då föräldrarna regelbundet besöker mödravårdscentralen och i
regel går igenom en enklare förberedande utbildning. Mot
bakgrund av skilsmässostatistiken bör en utredning om
förstärkning av föräldrautbildningen vid mödravårds- och
barnavårdscentraler snarast göras.
I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av ökad
föräldrautbildning (yrkande 5). Motionärerna anser att det
fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig omfattning.
Studieförbund som satsar på föräldrautbildning skall enligt
Vänsterpartiet ges extra stöd till denna verksamhet.
Tidigare behandling m.m.
Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger
tidigare behandlats av utskottet med anledning av motioner
liknande de nu aktuella.
I betänkandet 1990/91:SoU2 anförde utskottet följande.
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av
insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att
regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet
vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas
förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till
barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning
skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla
föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör
bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och
kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom
barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund.
Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper
om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och
gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och
skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad
utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna
förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till
hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan
utvecklas och stimuleras.
Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen
regeringen till känna (rskr. 1990/91:5).
I betänkandet 1991/92:SoU12 anförde utskottet att det
utgick från att regeringen, så snart Socialstyrelsen redovisat
sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av
föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till
riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med
utskottets tidigare tillkännagivande. Utskottet avstyrkte de då
aktuella motionerna.
Utredningar
Den förra regeringen gav i mars 1991 Socialstyrelsen i uppdrag
att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett inom
barnhälsovården under senare år. I uppdraget ingick också att i
fråga om utveckling, omfattning och innehåll redovisa den del av
föräldrautbildningen som är kopplad till barnhälsovården.
Socialstyrelsen har i januari 1992 redovisat sitt uppdrag
att kartlägga barnhälsovården i rapporten Skydda
skyddsnätet. Enligt rapporten är föräldrautbildningen ojämt
och olikvärdigt utbyggd i landet. Omkring hälften av föräldrarna
med barn 6--18 månader gamla har erbjudits gruppverksamhet. Av
dessa har 60 % deltagit och redovisar övervägande positiva
erfarenheter. Barnavårdscentralerna spelar en klart mindre roll
för föräldraskapet när barnet är i lekåldern jämfört med första
och andra levnadsåret. Föräldrarna i storstadsområden har haft
mest nytta av BVC. Minst nytta redovisas från glesbygds- och
landsbygdsområden. Skillnaderna speglar enligt rapporten
sannolikt olikheter både i resurser och organisation och behov
hos föräldrarna.
Rapporten har remissbehandlats och bereds, såvitt gäller
föräldrautbildning inom ramen för mödra- och barnhälsovården,
fortfarande inom regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen redovisade i januari 1992 sitt uppdrag att
kartlägga barnhälsovården och den del av föräldrautbildningen
som är kopplad till den. Utskottet utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag om hur en
föräldrautbildning kan utvecklas och stimuleras. Motionerna
1993/94:So604 (-) och 1993/94:So610 (v) yrkande 5 avstyrks.
Familjestabilitet m.m.
Motionen
I motion So606 av Ingvar Svensson (kds) hemställs om ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av ett långsiktigt
program för familjestabilitet. Enligt motionären har familjen
inte bara praktiska och ekonomiska funktioner. I den lilla
gemenskapen möter medlemmarna kärlek, omtanke, förståelse,
tålamod och ansvar. En positiv hemmiljö ger enligt motionären de
bästa förutsättningarna för en harmonisk utveckling. Det borde
vara naturligt för de offentliga myndigheterna, främst
lagstiftaren, att klargöra att stabila familjerelationer bör
vara ett viktigt mål i politiken och genomsyra samlevnads-,
social- och skattepolitiken. Även om det inte går att bevisa
statistiskt att äktenskapet som sådant verkar
familjestabiliserande, anser motionären att det finns skäl att
tro på vissa sådana samband. Regeringen bör ges i uppdrag att ta
fram ett långsiktigt program för familjestabilitet.
Bakgrund
Enligt 1 § socialtjänstlagen skall bl.a. samhällets
socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund främja
människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i
levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar
för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och
utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten
skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och
integritet.
I årets budgetproposition 1993/94:100 bilaga 14 (s. 3 f.)
uttalar regeringen bl.a. Det är angeläget att arbeta för ett
mjukt samhälle, där varje människa får utvecklas till en individ
med personlig värdighet i gemenskap med andra människor. En
viktig del av den utvecklingen sker i små naturliga gemenskaper
varav familjen är den viktigaste. Insikten om att varje människa
är ansvarig för sina handlingar inför medmänniskor och kommande
generationer är den bästa utgångspunkten för ett hållbart
samhällsbygge. Regeringens politik har som målsättning att alla
barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden
och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran ligger på
familjen medan statens och kommunernas insatser i första hand
skall vara stödjande och kompletterande och bygga på ett nära
samarbete med föräldrarna. Vi har av olika skäl fått ett alltmer
generationsuppdelat samhälle. För att skapa samhällsgemenskap
behövs åtgärder som underlättar samvaro mellan olika
generationer liksom åtgärder för att stärka familjen och de små
sociala nätverken.
Förenta nationerna har utropat år 1994 till Familjens
år. Med anledning av detta har i Sverige tillsatts en kommitté
för FN:s familjeår. Kommittén är en interdepartemental kommitté
under Socialdepartementet och har i uppgift att förbereda och
samordna insatserna i Sverige. I uppgifterna ingår att i
samverkan med myndigheter och frivilligorganisationer stimulera
till utvecklingsarbete och lokala initiativ, särskilt
samverkansprojekt som syftar till att stärka samhörigheten
mellan barn och föräldrar samt förebygga social utslagning.
Kommittén har i handlingsplanen för Sveriges medverkan pekat
ut vissa särskilt angelägna områden för förebyggande insatser
och stöd till barn och ungdomar. Dessa handlar bl.a. om familjer
med osäkra arbetsvillkor, splittrade familjer, ungdomar som
söker vuxenroller, barn och familjer som lever i mångkulturella
miljöer samt familjer där föräldrarna av olika orsaker sviktar i
föräldrarollen.
Kommittén höll i oktober 1993 en offentlig utfrågning om
skilsmässor och familjesplittring. Vid utfrågningen medverkade
forskare och experter som är verksamma på området samt personer
som i sitt dagliga arbete i myndigheter och organisationer
kommer in på området. Syftet med utfrågningen var att göra en
bred kunskapsinventering och hölls som ett led i arbetet för att
utveckla och effektivisera samhällets insatser till stöd för
familjer som splittrats.
Regeringen beslutade i december 1993 att ställa 10 miljoner
kronor till Kommitténs för FN:s familjeår förfogande. Pengarna
skall användas för utvecklingsarbete och lokala initiativ med
anknytning till den svenska handlingsplanen för FN:s familjeår
1994.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att flera insatser görs i
regeringskansliet med det syfte som avses i motion So606 (kds).
Motionen får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott
Motionen
I motion So608 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, v,
-) begärs ett tillkännagivande till regeringen om reglerna för
utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott till barnfamiljer
som håller sig gömda. Motionärerna anför bl.a. att enligt
reglerna för barnbidrag och bidragsförskott betalas sådant ut
till förälder/vårdnadshavare där barnet varaktigt vistas på känd
adress i Sverige. Detta får till följd att de inte kan betalas
ut till dem som håller sig gömda och av rädsla inte vågar uppge
sin vistelseadress till försäkringskassan. I de fall
barnfamiljerna håller sig gömda och vistas i Sverige borde
barnbidrag och bidragsförskott kunna betalas ut via tredje man,
genom att vårdnadshavaren personligen besöker försäkringskassan
eller genom att en trovärdig person hos socialtjänsten,
kvinnojouren eller liknande intygar att barnet vistas inom
landet men under konfidentiell adress.
Bakgrund
Enligt 8 § barnbidragsförordningen (1986:386) och 5 §
förordning (1984:1102) om bidragsförskott, förlängt
bidragsförskott för studerande och särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn betalas förmånerna ut månadsvis genom insättning
på bidragsmottagarens postgiro- eller bankkonto eller genom
postal utbetalningshandling. Riksförsäkringsverket får i
särskilda fall besluta om utbetalning på annat sätt.
Enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) får en person
som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig
eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på
annat sätt, om han flyttat eller avser att flytta, efter ansökan
medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i
högst tre år (kvarskrivning).
Om det finns en uppenbar risk att en person som är folkbokförd
i landet kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som
riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet och om personen
inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, får Stockholms
tingsrätt enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter medge personen att använda andra
personuppgifter om sig själv än de verkliga under högst fem år.
Socialutskottet har inhämtat yttrande över motion So608 från
Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket.
Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande. Lagen
(1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft den 1
juli 1991. Personer med fingerade personuppgifter har ofta
svårigheter att på egen hand tillvarata sin rätt bl.a. inom
socialförsäkringsområdet. Det kan härvid vara frågan om rätten
till barnbidrag, bidragsförskott, sjukpenning,
arbetsskadeersättning m.m. Regeringen har i ett beslut den 9
december 1993 uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att utvärdera
lagen och föreslå förbättringar av reglerna. Vid uppdragets
fullgörande skall Rikspolisstyrelsen samråda med
Riksförsäkringsverket och övriga myndigheter som berörs av
lagstiftningen. Uppdraget skall redovisas före utgången av
november 1994.
Riksförsäkringsverket har anfört bl.a. följande. För att
få en uppfattning om det problem som beskrivs i motionen
förekommer eller har förekommit har samtliga försäkringskassor
tillskrivits. Av de inkomna svaren framgår att endast en kassa
har spärrat utbetalning vid några enstaka tillfällen på grund av
att någon av rädsla för förföljelse inte vågat uppge sin
vistelseadress till kassan. Samma kassa uppger att den inte
dragit in någon förmån på grund av dessa omständigheter, vilket
måste innebära att man efter utredning ansett att barnbidrag
skall utgå och därmed hävt spärren. Några kassor har påtalat att
de haft ärenden där bidragsmottagaren velat hemlighålla sin
adress. I dessa fall har kassorna försökt hitta en individuell
lösning som passat bidragsmottagarna. Bidragsanvisningen har då
t.ex. skickats till bidragsmottagaren under adress kvinnojour,
socialbyrå, juridiskt ombud eller arbetsgivare.
Att man vill hemlighålla sin adress behöver inte betyda
problem vid utbetalningen. Om man får sin förmån insatt på bank-
eller postgirokonto kan man ha tillgång till pengarna i hela
landet oavsett var de sätts in, förutsatt att man väljer posten
eller en rikstäckande bank. Däremot kan det bli problem vid
utsändande av besked om insättning och vid utbetalning via
postanvisning, eftersom det krävs en adress dit man kan skicka
anvisningen eller insättningsbeskedet. Detta problem borde i de
flesta fall kunna lösas med den möjlighet till kvarskrivning som
finns i folkbokföringslagen.
Riksskatteverket har bl.a. anfört följande. RSV anser, med
hänsyn till syftet med 16 § folkbokföringslagen, att barnbidrag
och bidragsförskott för kvarskrivna personer självklart bör
kunna utbetalas till förälder/vårdnadshavare utan att barnets
verkliga adress är känd, exempelvis genom vidarebefordran av
skattemyndigheten. Utöver de problem som motionen behandlar, kan
olägenheter för den enskilde uppstå även beträffande annat
utnyttjande av sociala tjänster som är knutna till var en person
är folkbokförd som exempelvis erhållande av bostadsbidrag, plats
på daghem, sjukhusvård etc. Eftersom den person som beviljats
kvarskrivning ofta är i en psykiskt pressande situation bör även
dessa olägenheter uppmärksammas och bli föremål för motsvarande
åtgärder som vid utbetalning av barnbidrag.
Utskottets bedömning
Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft
den 1 juli 1991. Rikspolisstyrelsen har fått regeringens
uppdrag att i samråd med Riksförsäkringsverket och övriga
myndigheter som berörs av lagstiftningen utvärdera lagen och
föreslå förbättringar av reglerna. Uppdraget skall redovisas
före utgången av november 1994. Rikspolisstyrelsens utvärdering
bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet avstyrker därför
motion So608 (fp, s, m, c, kds, v, -).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m.
att riksdagen avslår motionerna So605 yrkandena 3, 7 och 9
samt So607 yrkandena 2--4,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
2. beträffande barnomsorgsplaner
att riksdagen avslår motion So605 yrkande 2,
res. 2 (s) - motiv.
men. (v) - delvis
3. beträffande utbildning av personal
att riksdagen avslår motion So605 yrkande 10,
res. 3 (s)
4. beträffande utbildning för att möta asylsökande barns
behov att riksdagen avslår motion Sf622 yrkande 41,
men. (v) - delvis
5. beträffande avgifter för barnomsorg m.m.
att riksdagen avslår motionerna So46 yrkande 3, So603 samt
So605 yrkandena 4 och 5,
6. beträffande sanktioner mot kommuner
att riksdagen avslår motion So605 yrkande 6,
men. (v) - delvis
7. beträffande barnvårdare
att riksdagen avslår motion So610 yrkande 6,
men. (v) - delvis
8. beträffande hemspråksundervisning
att riksdagen avslår motion So264 yrkande 11,
9. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen avslår motionerna So604 och So610 yrkande 5,
men. (v) - delvis
10. beträffande familjestabilitet
att riksdagen avslår motion So606,
11. beträffande utbetalning av barnbidrag och
bidragsförskott
att riksdagen avslår motion So608.
Stockholm den 26 april 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),
Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),
Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Chatrine Pålsson (kds), Stefan
Kihlberg (nyd) och Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. (mom. 1)
Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan
Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med
"Riksdagen har" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha
följande lydelse:
Utvecklingen av barnomsorgen ute i kommunerna under de senaste
åren är djupt oroande. All kommunal verksamhet tvingas till
besparingar. I barnomsorgen sker även stora strukturella
förändringar. I många kommuner har barngrupperna på daghemmen
ökat samtidigt som personalen har minskat. Den allvarligaste
förändringen är dock att möjligheterna att ta hand om barn med
behov av särskilt stöd minskar.
Antalet privata alternativ i barnomsorgen ökar. Fler privata
alternativ har ansetts vara en metod att effektivisera och spara
pengar. Det är dock svårt att hitta exempel där privatiseringen
haft den effekten.
I flera kommuner har barnomsorgstaxorna förändrats eller så
finns det planer på att de skall förändras från
inkomstrelaterade, progressiva taxor till tidsrelaterade taxor
där inkomsternas betydelse för avgiftens storlek minskar. Det
innebär ofta att personer med låga inkomster och långa
arbetsdagar, t.ex. ensamstående mammor, fått höjda taxor.
Utskottet anser att avgifterna i all barnomsorg bör bestämmas så
att barnomsorgen blir tillgänglig för alla barn.
Barnomsorg som en självklar service och med en genomtänkt
pedagogisk verksamhet kommer att upphöra om utvecklingen
fortsätter. Kvaliteten på barns omsorg blir beroende av
föräldrarnas betalningsförmåga. Förvärvsarbetande med låga
inkomster kan komma att tvingas söka billigare alternativ eller
avstå från barnomsorg. Kvaliteten i barnomsorgen har försämrats,
valfriheten har minskat och barnomsorgsköerna har kommit
tillbaka. Utvecklingen är djupt oroande.
Regeringen försäkrar sig genom att tvinga kommunerna att ge
bidrag till privata förskolor att kommunernas knappa resurser
inte skall lägga hinder i vägen för privatiseringar. Utskottet
anser att det är oacceptabelt att kommunernas pengar skall gå
till verksamhet som det inte finns behov av.
Utskottet anser att arbetet för god barnomsorg för alla barn
måste gå vidare bl.a. genom att garantier skapas för rättvisa,
kvalitet och valfrihet i barnomsorgen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So607 yrkandena
2--4 och med anledning av motion 1993/94:So605 yrkandena 3, 7
och 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Barnomsorgsplaner (motiveringen till mom. 2)
Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan
Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna även fortsättningsvis måste ges
förutsättningar att planera hur behovet av barnomsorg skall
tillgodoses och även fastställa mål för verksamheten.
Planeringen måste omfatta såväl den kommunalt bedrivna
verksamheten som den privata verksamhet som bedrivs med bidrag
från kommunen. Någon skyldighet för kommunerna att upprätta
barnomsorgsplaner behövs dock inte. Motion 1993/94:So605 yrkande
2 avstyrks.
3. Utbildning av personal (mom. 3)
Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan
Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 10." bort ha följande
lydelse:
Regeringen anser inte att det finns några speciella behov av
utbildning för den personal som skall arbeta inom barnomsorgen.
Enligt regeringen skall personalen ha en sådan utbildning eller
erfarenhet att barns behov av omsorg och god pedagogisk
verksamhet kan tillgodoses. Enligt utskottet är detta inte
tillräckligt. Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje
situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling
och inlärning. För att tillgodose kraven på god barnomsorg måste
kvaliteten i verksamheten vara hög. Den personal som arbetar med
barnen måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens
behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
Utskottet anser att kvalitetskraven måste gälla all barnomsorg
oavsett huvudman.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
med anledning av motion So605 (v) yrkande 10.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:
3. beträffande utbildning av personal
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So605 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
1. Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. (mom. 1)
Redan i dag följer valet av barnomsorg ett socialt mönster.
Det finns en risk att detta mönster kommer att förstärkas
ytterligare. Jag motsätter mig privata alternativa driftsformer
för förskolan som samhället skall betala men som hamnar utanför
en demokratisk kontroll. För föräldrarnas, barnens och
personalens del är det en trygghet att förskolan står under
samhällets kontroll.
Det behövs klara besked om personalens och brukarnas rätt att
delta i beslutsprocessen för barnomsorgen.
Enligt min mening är de allt större barngrupperna inom
barnomsorgen ett problem. Riksdagen bör hos regeringen begära en
reglering av högsta tillåtna antal barn som får finnas i en
barngrupp inom barnomsorgen.
2. Barnomsorgsplaner (mom. 2)
Enligt min mening bör den tidigare 17 § socialtjänstlagen
återinföras så att kommunen även fortsättningsvis blir skyldig
att upprätta en barnomsorgsplan. Barnomsorgsplanen skall vara
det instrument som kommunerna skall använda för att styra
utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Där finns de
övergripande målen, reglerna om turordning, bestämmelser för
barn som behöver särskilt stöd etc.
3. Utbildning av personal (mom. 3)
De som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat
pedagogisk utbildning för verksamheten. All personal inom
barnomsorgen bör ha kompetens och goda kunskaper om barns
utveckling. Jag instämmer i övrigt i reservation 3.
4. Utbildning för att möta asylsökande barns behov (mom. 4)
Det är viktigt att personalen inom barnomsorgen har kunskap
och utbildning för att kunna möta asylsökande barns speciella
behov. Omsorgen om barnen bör enligt min mening vara det
centrala i flyktingmottagningen. Under utredningstiden bör stora
resurser satsas för att hjälpa barn och föräldrar att dels
bearbeta sina tidigare upplevelser, dels förbereda sig för
framtiden.
5. Sanktioner mot kommuner (mom. 6)
Kommuner bryr sig inte alltid om att fullfölja sina lagliga
skyldigheter gentemot medborgarna. Enligt min mening bör det
utarbetas ett system med kraftiga böter för de kommuner som inte
uppfyller lagstiftarnas intentioner om t.ex. alla barns rätt
till barnomsorg.
6. Barnvårdare (mom. 7)
Det behövs enligt min mening en ökad beredskap i kommunerna
för att ställa upp för ensamföräldrar, föräldrar med bristande
socialt nätverk eller familjer som drabbas av sjukdom eller av
andra skäl råkar in i en krissituation. Socialstyrelsen bör
därför få i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av
barnvårdarorganisationen.
7. Föräldrautbildning (mom. 9)
Det finns ett stort behov av föräldrautbildning. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om föräldrautbildning.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2, 4, 6, 7 och 9 borde ha hemställt:
1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna So605 yrkandena 3, 7
och 9 samt So607 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
2. beträffande barnomsorgsplaner
att riksdagen med anledning av motion So605 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. beträffande utbildning för att möta asylsökande barns
behov
att riksdagen med anledning av motion Sf622 yrkande 41 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande sanktioner mot kommuner
att riksdagen med anledning av motion So605 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande barnvårdare
att riksdagen med anledning av motion So610 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med anledning av motion So610 yrkande 5 och med
avslag på motion So604 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 1
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:148 om
vårdnadsbidrag 2
Utskottet 3
Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. 3
Barnomsorgsplaner 8
Utbildning av personal 9
Avgifter för barnomsorg m.m. 11
Sanktioner mot kommuner 12
Barnvårdare 13
Hemspråksundervisning 13
Föräldrautbildning 14
Familjestabilitet m.m. 16
Utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott 18
Hemställan 20
Reservationer (s) 21
Meningsyttring av suppleant 23