I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:136
och 13 motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget. I
betänkandet behandlas också ett femtiotal motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 1994. Utskottet tillstyrker förslagen
i propositionen och avstyrker motionerna. En meningsyttring har
avgivits av Vänsterpartiets suppleant i utskottet.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen
1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för ett nytt
tillståndssystem som skall ersätta import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen
(avsnitt 6),
2. godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande av en
ny myndighet inom alkoholområdet (avsnitt 6),
3. godkänner de föreslagna riktlinjerna för finansiering av
verksamheten vid den nya myndigheten (avsnitt 7).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:So40 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet.
1993/94:So41 av Knut Billing och Inger René (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avskaffa de nuvarande import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller
spritdrycker, vin och starköl fr.o.m. den 1 maj 1994.
1993/94:So42 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att ge en tydlig struktur för den
nya konkurrensutsatta marknaden för alkoholdrycker samt att
avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet till att enbart avse
den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten.
1993/94:So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:136 om upphävande
av Vin & Sprit AB:s monopol,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att
Systembolaget AB får överta Vin & Sprit AB:s monopol på all
partihandel med och import av vin, spritdrycker och utländskt
tillverkat starköl,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till
att Systembolaget AB återfår monopol på partihandel med
svensktillverkat starköl.
1993/94:So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att frågor om distribution av
alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall
handläggas av Systembolaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att handläggningen av frågorna om
tillståndsgivning för teknisk sprit och andra alkoholhaltiga
produkter sker hos den nya tillståndsmyndigheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att befolkningsunderlaget skall vara
vägledande för antalet serveringstillstånd inom en kommun,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att åldersgränsen för servering på
restauranger och barer skall vara 20 år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i avgifternas storlek medräknas
kostnaden för sociala konsekvenser av alkoholhanteringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den nya myndighetens kompetens,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statlig ägarmajoritet i Vin & Sprit AB och
att Vin & Sprit AB åläggs hälsopolitiska direktiv vid all
marknadsföring och försäljning.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:So201 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar upphäva Systembolagets monopol på
detaljförsäljning av alkohol i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1993/94:So202 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medge vinauktioner.
1993/94:So206 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en sänkning av åldern för inköp av
alkoholhaltiga drycker från 20 år till 18 år.
1993/94:So207 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om höjning av åldersgränsen till 20 år för att bli serverad
starköl, vin och sprit på restauranger och andra näringsställen.
1993/94:So209 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om höjning av åldersgränsen vid inköp av alkohol i butik.
1993/94:So213 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information i syfte att förebygga
fosterskador till följd av missbruk.
1993/94:So218 av Harald Bergström m.fl. (kds, s, fp, c, v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om
alkoholreklam med direktiv att skärpa både lagregler och
straffsatser.
1993/94:So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sambandet mellan totalkonsumtionen av
alkohol och skador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot hembränning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sambandet mellan våld och alkohol,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förändringar av alkoholpolitiken måste
göras varsamt.
1993/94:So231 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att åldersgränsen för utskänkning och
utminutering skall vara densamma, dvs. 20 år.
1993/94:So234 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder mot diskriminering i nöjeslivet.
1993/94:So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den framlägger
förslag om höjd åldersgräns till 20 år för inköp av alkohol på
restaurang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om langning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till förebyggande arbete, särskilt i
alkoholfria ungdomsorganisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utskänkningstillstånd och öltält,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsmakternas attityd till alkohol och
alkoholpolitiken som helhet.
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Alkoholpolitiska
kommissionen får tilläggsdirektiv om att utarbeta en
beredskapsplan för ett eventuellt inträde i EU,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en delegation
inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i samband
med ett eventuellt inträde i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tillsynen av serveringstillstånden för alkohol finns kvar på
regional nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillståndsgivningen för servering av
alkohol finns kvar på regional nivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sanktionerna för brott mot
serveringsbestämmelserna även fortsättningsvis skall ligga på en
regional nivå,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållandet av den kommunala vetorätten
vid etablering av serveringsställen för alkohol,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållandet av nuvarande regler för
försäljning av öl klass II,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa regler om minibarer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av inköpsregistrering vid inköp av
alkohol,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Systembolagets ansvar för information
kring alkohol,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre lagefterlevnad när det gäller lagen
om handel med drycker (LHD),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en satsning på att bygga upp
alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som
förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl enligt
vad i motionen anförts om symbiosen mellan bryggeri- och
restaurangnäringen,
20. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till att
avgiftsbelägga teknisk sprit enligt vad i motionen anförts om 72
miljoner kronor till förebyggande och vårdande insatser.
1993/94:So252 av Pehr Löfgreen (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om avskaffande av Systembolagets
försäljningsmonopol på vin och öl.
1993/94:So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en kartläggning angående
alkoholskadade barn bör företas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av information kring alkohol och
graviditet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av stöd till alkoholmissbrukande
gravida kvinnor.
1993/94:So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva förbudet att sälja vin och
starköl i vanliga livsmedelsbutiker m.fl. försäljningsställen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en massiv utbildnings- och
upplysningskampanj om alkoholens skador och kostnader för
samhället bör startas i skolor och media,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minibryggerier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att godkänt restaurangkök inte skall vara
en förutsättning för tillstånd till alkoholservering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillåta etablering av rena drinkbarer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det inte skall finnas någon
begränsning i fråga om alkoholservering på teatrar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fri etablering av minibarer på hotell,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lokalprövningsregeln måste begränsas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det inte får förekomma några
begränsningar i fråga om serveringstider,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om friare servering av öl klass II,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglerna för tillfällig servering till
allmänheten inte får stramas upp,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till inköp av starköl från
bryggeri,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ta bort regeln om prövotider,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett serveringstillstånd i princip
skall gälla alla dryckesslag utan begränsning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inte någon ytterligare inskränkning av
restaurangernas annonsering får göras,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prisreglering genom prisrelationer,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om friare Happy Hours,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inte något lagkrav på alkoholfria
dryckesalternativ bör finnas,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att administrativa ingripanden bör skötas
av kommunerna och inte av länsstyrelserna.
Utskottet
Bakgrund
Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska den
totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Detta
slogs fast av riksdagen redan år 1977 (prop. 1976/77:108,
SkU40, rskr. 231). I samband härmed antogs också de lagregler
som fortfarande i huvudsak styr alkoholhanteringen. Riksdagen
har därefter vid flera olika tillfällen uttalat sitt stöd för en
fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, bl.a. i betänkandena
1990/91:SoU23, 1990/91:SoU4y och 1991/92:SoU15. I dessa
betänkanden har riksdagen också uttalat att det europeiska
integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en
effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.
Sverige har också ställt sig bakom
Världshälsoorganisationens (WHO) hälsostrategi för Europa, i
vilken bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 %
under perioden 1980--2000.
Sveriges viktigaste medel för att begränsa tillgängligheten är
alkoholmonopolen och prispolitiken. Den svenska
alkoholpolitiken kompletterar dessa åtgärder med bl.a. följande:
begränsning av den privata införseln
restriktiva regler för serveringstillstånd till restauranger
åldersgränser vid försäljning av alkoholdrycker
allmän hälsoupplysning, information om alkoholens
skadeverkningar och
förebyggande verksamhet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård
m.m.
Alkoholmonopolen skall utgöra en garant för att marknadsföring
och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker
återhållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet
efterlevs. Det huvudsakliga motivet till alkoholmonopolen är
desintresseringsprincipen, dvs. begränsningen av det privata
vinstintresset i syfte att hålla nere alkoholkonsumtionen. Ingen
skall genom en aktiv marknadsföring tillåtas tjäna pengar på
andras beroende. Social hänsyn skall vara vägledande i
marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker -- inte minst
som ett skydd för ungdomar. Förbud mot att överlåta
alkoholdrycker till ungdomar, åldersgränserna för inköp av
alkoholdrycker liksom för servering av alkoholdrycker på
restauranger är exempel på åtgärder som vidtagits för att skydda
ungdomar.
Den svenska alkoholpolitiken syftar också till att åstadkomma
en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Denna
politik har till stor del varit framgångsrik. Spritdryckernas
andel av den totala alkoholförsäljningen har sedan 1970-talet
minskat med över 20 procentenheter medan vin- och
ölförsäljningens andel har ökat med ca 10 procentenheter
vardera.
Utredningar på alkoholområdet
Mot bakgrund av bl.a. den integrationsprocess som pågår med
övriga Europa beslutade regeringen i december 1991 att tillsätta
en parlamentarisk alkoholpolitisk kommission (dir. 1991:124)
vars främsta uppgift är att formulera en strategi för att nå
målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa
alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissionen finner att
delar av det svenska regelsystemet inom detta område kan
förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller
någon alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med
hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag
till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall enligt
direktiven utreda hur de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas
även inom ramen för ett medlemskap i EG.
I april 1993 presenterade Alkoholpolitiska kommissionen
delbetänkandet Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50). I
betänkandet lämnas förslag till förändringar av bl.a. reglerna
för serveringstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med
drycker (LHD). Kommissionens förslag har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom Socialdepartementet. Kommissionen
väntas avsluta sitt arbete före utgången av mars månad 1994.
Regeringen har även tillkallat en särskild utredare för
att göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna
av att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från
länsstyrelserna till kommunerna. Utredningen, som antagit namnet
LHD/LVM-utredningen, har i betänkandet Kommunernas roll på
alkoholområdet (SOU 1993:31) bl.a. föreslagit att
länsstyrelsernas LHD-hantering överförs till kommunerna.
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås riktlinjer för ett nytt system för
tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet. Det nya
systemet innebär att de nuvarande import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffas när det
gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett
alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Vidare föreslås att
en ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn
inrättas. Regeringen har för avsikt att under hösten 1994
återkomma till riksdagen med de lagförslag som behövs för
införande av det nya tillståndssystemet och inrättandet av den
nya myndigheten.
Regeringen har även för avsikt att till hösten förelägga
riksdagen en proposition med anledning av betänkandena från
Alkoholpolitiska kommissionen och LHD/LVM-utredningen.
Riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och
tillsyn inom alkoholområdet
Nuvarande ordning
Försäljningen och tillverkningen av alkoholdrycker regleras i
lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) och i lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD). Handeln med
spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två statliga
monopolbolag, Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och
Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget.
Vin & Sprit AB har ensamrätt till import av spritdrycker, vin
och starköl, export av spritdrycker och utländskt vin samt
tillverkning av spritdrycker. Vidare har Vin & Sprit AB
ensamrätt till partihandel med spritdrycker, vin och utländskt
starköl (med undantag för Systembolagets försäljning till
restauranger).
Systembolaget AB sköter all detaljhandel med spritdrycker, vin
och starköl. Systembolaget har i dag ca 370 butiker spridda i
hela landet. Till detta kommer ca 550 utlämningsställen, dvs.
butiker på landsbygden där beställning av varor ur
Systembolagets sortiment kan ske utan extra kostnad för
beställaren. Vidare har Systembolaget partihandelsmonopol
gentemot serveringsställen. Ett undantag från
partihandelsmonopolet är att svenska bryggerier, som har
tillstånd att tillverka starköl, får sälja sådant öl för export,
till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan
tillverkare samt till den som har rätt att servera starköl.
Socialstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet för
ärenden enligt LTD. I uppgiften att utöva tillsyn över lagens
tillämpning ingår inspektionsbesök hos tillståndgivare och
granskning av försäljningsrapporter. Om skäl finns kan
Socialstyrelsen återkalla tillstånd eller meddela
tillståndshavare varning. Socialstyrelsens beslut i
tillståndsärenden kan överklagas hos regeringen.
Socialstyrelsen utövar även den centrala tillsynen över
efterlevnaden av LHD. Länsstyrelsen, socialnämnder och
polismyndigheter skall övervaka efterlevnaden av lagens
bestämmelser på regional och lokal nivå.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system för
tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet skall
införas. Detta innebär att de nuvarande import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffas och ersätts
med ett alkoholmotiverat tillståndssystem.
Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande. Det övergripande
målet att minska den totala alkoholkonsumtionen i Sverige ligger
fast. EES-avtalet som trätt i kraft den 1 januari 1994
innebär att det inte får finnas statliga handelsmonopol som är
diskriminerande. I första hand berör detta monopol som hindrar
varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna
mellan Sverige och EU har en skriftväxling ägt rum mellan EG-
kommissionen och den svenska regeringen. Kommissionen har i
skriftväxlingen erinrat om import-, export-, tillverknings- och
partihandelsmonopolens oförenlighet med EG:s bestämmelser om
monopol. Kommissionen utgår från att Sverige kommer att avskaffa
dessa. Mot denna bakgrund kan, enligt regeringens mening,
Alkoholpolitiska kommissionens slutbetänkande på detta område
inte avvaktas. Vidare har regeringen erfarit att de förslag som
läggs fram i propositionen är väl förenliga med de överväganden
och förslag som Alkoholpolitiska kommissionen inom kort avser
att redovisa.
Beträffande kriterierna för tillstånd för import, export,
tillverkning och partihandel sägs följande i propositionen. I
enlighet med vad som har kommit till uttryck i regeringens
skriftväxling med EG-kommissionen skall tillståndsprövning inom
alkoholområdet baseras på objektiva, tydliga och i lag,
förordning eller föreskrifter fastställda kriterier. Om dessa
krav uppfylls står det Sverige fritt att utforma och införa de
kriterier som krävs för att uppnå de alkoholpolitiska målen. Det
nya tillståndssystemet skall både tillgodose Sveriges
alkoholpolitiska krav och överensstämma med EES-avtalets krav på
icke-diskriminering och objektivitet. En likartad behandling av
tillståndssökande måste eftersträvas. Ekonomisk skötsamhet, god
vandel och god kännedom om de regler som gäller för svensk
alkoholhantering bör vara grundläggande kriterier för att få
tillstånd.
I det nya tillståndssystemet, som föreslås för all yrkesmässig
import, export, partihandel och tillverkning av alkoholdrycker,
är det enligt regeringens bedömning lämpligt att även starkölet
inordnas. De aktörer som uppfyller de uppställda kriterierna
skall kunna få tillstånd. Enligt propositionen kan
Systembolaget dock ej få import-, export- eller
tillverkningstillstånd. För att garantera
detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga länkar finnas
mellan detaljhandelsmonopolet och egen tillverkning, import och
export. Systembolagets verksamhet skall även framdeles
koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade
kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Bolaget bör dock
inte förhindras att söka tillstånd att bedriva viss partihandel
genom att sälja varor vidare till restauranger.
I och med att ett nytt tillståndssystem införs bör enligt
regeringens bedömning Vin & Sprit AB (V&S) fråntas sina
monopol på import, export, tillverkning och partihandel med
alkoholdrycker. Det lagstadgade avtalet mellan staten och V&S
måste sägas upp eller omförhandlas. V&S blir därefter ett av
flera konkurrerande företag på marknaden.
I propositionen föreslås inte någon förändring beträffande
Systembolagets detaljhandelsmonopol. Detaljhandelsmonopolet
är ur alkoholpolitisk synvinkel klart viktigast eftersom det
bidrar till att begränsa alkoholens tillgänglighet, sägs det i
propositionen.
I propositionen återfinns som tidigare nämnts en redogörelse
för den skriftväxling som ägt rum mellan EG-kommissionen och
regeringen. Vad gäller det svenska detaljhandelsmonopolet, anser
EG-kommissionen att alla effekter som är diskriminerande mellan
nationella varor importerade från övriga medlemsstater måste
avlägsnas. Med reservation för EG-domstolens framtida
rättstillämpning och kommissionens roll som väktare av fördraget
om europeiska unionen, finner kommissionen med utgångspunkt från
existerande tolkning av regelverket inte någon anledning att på
eget initiativ vidta åtgärder mot bibehållande av
detaljhandelsmonopolet.
I skriftväxlingen sägs vidare att det -- för att säkerställa
att detaljhandelsmonopolets verksamhet är förenligt med EG:s
regelverk -- är av yttersta vikt att EG-kommissionen blir
delaktig i en nära och regelbunden övervakning. Regeringen har i
brev till kommissionen ställt sig bakom de principer som
redovisas i kommissionens brev.
I propositionen (s. 7 f.) uppges vidare att genom de
expertsamtal som förekommit mellan företrädare för regeringen
och berörda grenar inom kommissionen har principer identifierats
och preciserats för att detaljhandelsmonopolet skall fungera
icke-diskriminerande. Samtalen har resulterat i att
Konkurrensverket kommer att få i uppdrag av regeringen att
särskilt övervaka att detaljhandelsmonopolet inte missbrukar sin
dominerande ställning. Konkurrensverket skall enligt
propositionen rapportera direkt till EG-kommissionen.
Särskilt om bryggeriernas rätt till partihandel
I regeringens proposition 1991/92:170, bil. IV (bet.
1992/93:EU1) om EES konstaterades att i vissa hänseenden kan
ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en
anpassning till EG:s regelsystem, bl.a. vad gäller
restaurangernas inköp av svenskt resp. utländskt starköl.
Mot denna bakgrund överlämnade regeringen den 3 juni 1993 till
riksdagen proposition 1992/93:253 Import och partihandel med
starköl. I propositionen lämnades förslag till vissa ändringar
av gällande regler med innebörd att utländska tillverkare av
starköl skulle ges tillträde till den svenska marknaden på samma
villkor som de svenska tillverkarna. Socialutskottet föreslog i
bet. 1993/94:SoU9 att riksdagen skulle anta regeringens förslag.
Riksdagen beslutade dock att avslå propositionen (rskr.
1993/94:59).
Motionerna
Två motionärer vill att Vin & Sprit AB:s nuvarande monopol
avskaffas fr.o.m. första maj innevarande år.
I motion So41 av Knut Billing och Inger René (m) yrkas
att riksdagen beslutar att avskaffa nuvarande import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopol när det gäller
spritdrycker, vin och starköl från och med den 1 maj 1994.
Motionärerna anser att risken för att Sverige skall prickas av
EES-avtalets övervakningsmyndighet, ESA, för brott mot avtalet
är överhängande om inte avmonopoliseringen träder i kraft före
1995.
I en motion framförs krav på att Vin & Sprit AB:s monopol
skall behållas.
I motion So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen avslår propositionen om upphävande av Vin & Sprit AB:s
monopol (yrkande 1). Vid avslag på yrkande 1 hemställs att
riksdagen beslutar att Systembolaget AB får överta Vin & Sprit
AB:s monopol på all partihandel med och import av vin,
spritdrycker och utländskt tillverkat starköl (yrkande 2).
Motionärerna är kritiska till att regeringen har rättat sig
efter EG-kommissionens uttalanden om avveckling av
alkoholmonopolen redan innan de svenska
medlemskapsförhandlingarna slutförts. Detta måste enligt
motionärerna ses som en eftergift åt marknadskrafterna.
Regeringens förslag i den aktuella propositionen föregriper
dessutom den kommande folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap.
Enligt motionärernas uppfattning ger EES-avtalet inte anledning
att slopa de svenska import-, export-, partihandels- och
tillverkningsmonopolen. Den norska regeringen utgår från att de
norska alkoholmonopolen accepteras i EES-avtalet och att de kan
behållas även vid ett medlemskap i EU. Motionärerna anser att
Sverige bör föra samma politik som Norge. Vin & Sprit AB:s
monopol bör behållas. I det fall riksdagen inte bifaller
hemställan om att behålla Vin & Sprit AB:s monopol anser
motionärerna att Systembolaget bör får monopol på all
partihandel och import av starköl, vin och spritdrycker.
I en motion behandlas frågan om hälsopolitiska direktiv till
Vin & Sprit AB.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om statlig
ägarmajoritet i Vin & Sprit AB och att bolaget åläggs
hälsopolitiska direktiv vid all marknadsföring och försäljning
(yrkande 7). Motionärerna anser att V&S bör inordnas i det
hälsopolitiska arbetet och att riksdag och regering därför bör
ha majoritetsställning i det nya bolaget. I den nya
bolagsordningen bör V&S åläggas att beakta de hälsopolitiska
effekterna av sin verksamhet vid försäljning av alkoholhaltiga
varor såväl inom som utom landet, menar motionärerna.
I flera motioner från den allmänna motionstiden yrkas att
Systembolagets detaljhandelsmonopol skall upphöra.
Yrkande om att riksdagen skall besluta att upphäva
Systembolagets monopol på detaljförsäljningen av alkohol
framförs i motion So201 av Knut Billing m.fl. (m).
Motionärerna anser det vara ett avancerat förmynderi att inte
kunna handla alkoholhaltiga drycker i vanliga affärer.
Systembolagets ensamrätt på försäljning av alkohol skall därför
avskaffas och ersättas med licensierade affärer på sätt som i
dag sker i t.ex. Storbritannien. Licensieringen bör ske för att
få god kontroll och för att hindra minderåriga från att inhandla
alkoholhaltiga drycker.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framförs
krav på att riksdagen skall upphäva förbudet mot att sälja vin
och starköl i vanliga livsmedelsaffärer m.fl.
försäljningsställen (yrkande 1). Enligt motionärerna är
Systembolagets monopol inte anpassat till verkligheten och
kommande tider med EU-gemenskap och öppna gränser. Det är dags
att en lagändring kommer till stånd så att det blir möjligt att
köpa vin och starköl i vanliga livsmedelsaffärer. Monopolets
avskaffande bör föregås av en intensiv informationskampanj om
alkoholens skadeverkningar och de kostnader som uppkommer genom
missbruk.
I motion So252 av Pehr Löfgreen (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att Systembolagets monopol på
detaljförsäljning av vin och öl avskaffas. Motionären anser att
svensk alkoholpolitik är otidsenlig och inte har den effekt på
alkoholbeteendet som avses. För att undvika en försämring av
utbud och kvalitet föreslår motionären att Systembolagets
nuvarande utformning behålls. Vidare föreslås att Systembolagets
handelsmonopol ersätts av licensierade butiker med rätt att
sälja vin och öl, att försäljningen i livsmedelsbutiker sker på
samma villkor som i Systembolaget vad gäller öppettider,
åldersgränser och allmän ordning samt att Vin & Sprit AB
ombildas till en Riksorganisation för de licensierade butikerna
och Systembolaget.
I en motion behandlas vinauktioner.
I motion So202 av Birgitta Wistrand (m) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om att medge vinauktioner.
Motionären pekar på att svenskarnas vinseder har utvecklats
dramatiskt under de senaste decennierna. En månggrenad förening
av god mat- och vinkultur har fått fasta rötter i Sverige. Det
är enligt motionären kränkande att vinkonsumtionen huvudsakligen
ses som en hälsofara. Ett sätt att förstärka vinets roll som
kulturbärare är att tillåta vinauktioner.
I tre motioner behandlas frågor om omfattningen av
Systembolagets monopol.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågor om distribution av
alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall
handläggas av Systembolaget (yrkande 1). Motionärerna
föreslår att Systembolaget skall få importmonopol för barer och
restauranger. På så sätt kommer all detaljdistribution av
alkohol till enskilda konsumenter att handläggas av en
myndighet, som har hög kompetens på kvalitetskontroll och
information till allmänheten. Eftersom EG-kommissionen sagt sig
kunna lita på Systembolaget när det gäller distribution till
allmänheten vid direktförsäljning, bör även försäljning till
restauranger och barer kunna ske via Systembolaget. I
propositionen framhålls också att Systembolaget inte skall
hindras i rätten att distribuera varor till restauranger och
barer.
I motion So40 av Wiggo Komstedt (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avgränsa detaljhandelsmonopolets
verksamhet. För att i framtiden kunna bibehålla Systembolagets
detaljhandelsmonopol anser motionären det vara av yttersta vikt
att bolagets verksamhet koncentreras till den alkoholpolitiskt
betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Detta
bör enligt motionärerna inte hindra restauranger från att göra
inköp i Systembutik till detaljhandelspriser.
Även i motion So42 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om vikten av att ge en
tydlig struktur för den nya konkurrensutsatta marknaden för
alkoholdrycker samt att avgränsa detaljhandelsmonopolets
verksamhet till att enbart avse den alkoholpolitiskt betingade
kärnverksamheten. Att Systembolaget utöver
detaljhandelsförsäljningen skall ha möjlighet att bedriva någon
annan verksamhet, såsom partihandel gentemot restauranger
förefaller enligt motionärerna vara en ologiskhet eller ett
skrivfel i propositionen. Motionärerna anser det vara av
yttersta vikt att det nya regelverket klart anger gränserna för
monopolverksamheten och att denna icke blandas med
konkurrensutsatt verksamhet. Detta är inte minst viktigt med
hänsyn till möjligheten att långsiktigt behålla Systembolaget
som ett alkoholpolitiskt motiverat monopol i ett
EES/EU-perspektiv. En sådan strikt struktur hindrar inte mindre
restauranger att kunna göra inköp i Systembutik, men då till
detaljhandelspriser.
I några motioner behandlas bryggeriernas rätt till
partihandel.
I motion So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att
Systembolaget AB återfår monopol på partihandel med
svensktillverkat starköl (yrkande 3). Motionärerna
framhåller att sedan partihandelsmonopolet för inhemskt
starköl slopades har bryggerierna gett rabatter och bonus till
restaurangerna, som i sin tur sänkt priserna på starköl. Detta
har medfört att restaurangernas försäljningsvolym har ökat.
Motionärerna framhåller också att starköl blivit den stora
ungdomsdrycken. Den fria partihandeln skapar enligt motionärerna
även nya former av kriminalitet i själva ölhanteringen.
Även i motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas en
återgång till de regler som gällde före 1977 beträffande
starkölsförsäljningen (yrkande 19). Motionärerna menar att
bryggeriernas rätt att idka partihandel med starköl har lett
till att de i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt i
restaurangerna. Detta står enligt motionärerna i strid med en
princip i svensk alkoholpolitik om att tillverknings- och
serveringsleden skall hållas strängt åtskilda från varandra i
fråga om drift och ansvar.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om minibryggerier (yrkande
6). Motionärerna anser att pubar och restauranger bör tillåtas
att ha ett eget minibryggeri i direkt anslutning till
serveringslokalen, där de kan brygga sitt eget öl.
Tidigare behandling av frågan om Systembolagets
detaljhandelsmonopol och bryggeriernas rätt till partihandel
I utskottets betänkande 1991/92:SoU15 återfinns en
noggrann redogörelse för regleringen av de svenska
alkoholmonopolen och den tidigare behandlingen av dessa frågor.
Med anledning av motioner om bl.a detaljhandelsmonopolet
uttalade utskottet bl.a att det inte kunde ställa sig bakom de
olika förslag om en friare och utvidgad detaljhandel som lades
fram i motionerna. En sådan utveckling skulle stå i strid med
riksdagens vid upprepade tillfällen uttalade alkoholpolitiska
målsättning att få till stånd en varaktig minskning av
alkoholkonsumtionen. I betänkandet uttalade utskottet också att
alkoholpolitiken självfallet måste anpassas till en föränderlig
verklighet. Inte minst den svenska europeiska integrationen som
kan komma att ställa krav på vissa ändringar av lagstiftningen
kring alkohol. Vidare erinrades om alkoholpolitiska
kommissionens uppdrag att se över den svenska alkoholpolitiken
utifrån bl.a. denna utgångspunkt. Utskottet avstyrkte de då
aktuella motionerna. I betänkandet 1992/93:SoU17 ansåg
utskottet att riksdagen inte borde ta något initiativ med
anledning av motioner med krav på avskaffande av Systembolagets
detaljhandelsmonopol. Motionerna avstyrktes.
Motionsyrkanden om att frånta bryggerierna rätt att bedriva
partihandel med starköl har behandlats av riksdagen vid tidigare
tillfällen. I betänkandet 1991/92:SoU15, s. 114 f. uttalade
utskottet följande.
Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av
starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var
att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig
administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet
direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt
skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108).
I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 68) anförde utskottet med
anledning av en motion (v) att det inte såg något skäl att
återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrkte därför
motionen (res. v).
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte
motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det ur
alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla
Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar
till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed
alkoholskadorna. Utskottet är därför inte berett att föreslå
någon ändring beträffande Systembolagets detaljhandelsmonopol.
Utskottet är i avvaktan på Alkoholpolitiska kommissionens
ställningstaganden inte heller berett att uttala sig i fråga om
vinauktioner.
Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att tillämpa EG:s
regelverk om monopol. Detta innebär att det inte får finnas
statliga handelsmonopol som är diskriminerande. I första hand
avses monopol som hindrar varors fria rörlighet mellan länder i
det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med hänsyn till
EES-avtalet, den skriftväxling som förevarit mellan regeringen
och EG-kommissionen samt den pågående marknadsintegrationen
delar utskottet regeringens uppfattning att Vin & Sprit AB:s
monopol på import, export, tillverkning och partihandel med
alkoholdrycker bör avvecklas. Regeringen har för avsikt att
återkomma till riksdagen med förslag till ändrad lagstiftning
under hösten 1994. Utskottet utgår från att arbetet inom
regeringskansliet bedrivs skyndsamt.
När det gäller frågan om hälsopolitiska direktiv till Vin &
Sprit AB konstaterar utskottet att avtalet mellan staten och Vin
& Sprit AB kommer att sägas upp eller omförhandlas i och med att
det lagstadgade monopolet för import, export, tillverkning och
partihandel med alkoholdrycker upphävs. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med förslag i fråga om den framtida
utvecklingen för Vin & Sprit AB. Utskottet anser inte att
riksdagen nu bör ta något initiativ i frågan.
Med hänsyn till att Sveriges förhandlingar med EU inte
resulterat i en överenskommelse i anslutningsfördraget utan i en
viss skriftväxling, som inte binder EU-domstolen, är det av stor
vikt att det regelverk som nu skapas, beaktar inte bara
alkoholpolitiska synpunkter utan också de konkurrensrättsliga
aspekterna. Det förtjänar därvid att påpekas att det är EU:s
grundläggande principer om varors fria rörlighet som föranlett
ett ifrågasättande av de svenska alkoholmonopolen, inte dess
socialpolitik. Ett strikt beaktande av EU:s bestämmelser om
monopol utgör den bästa garantin för ett bibehållande av
detaljhandelsmonopolet.
Utskottet anser att Systembolagets verksamhet även framdeles
skall koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade
kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Detta innebär att
Systembolagets partihandelsmonopol gentemot serveringsställen, i
likhet med regeringens förslag, bör avvecklas. I följd härav
motsätter sig utskottet också motionsyrkanden om att
Systembolaget skall få monopol på försäljning av svenskt
tillverkat starköl till restauranger och andra
serveringsställen. Utskottet anser vidare att en sammanblandning
av en monopoliserad detaljhandel och en konkurrensutsatt
partihandel bör undvikas. Det är därför väsentligt att den
konkurrensutsatta partihandeln i Systembolaget får bära sina
kostnader så att bolaget inte otillbörligt utnyttjar den
monopoliserade detaljhandeln i priskonkurrens med annan
partihandel. Det bör ankomma på Konkurrensverket att
uppmärksamma detta i sin tillsyn av branschen.
Utskottet godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn som
skall ersätta import-, export-, tillverknings- och
partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen och avstyrker
motionerna So40 (m), So41 (m), So42 (s), So43 (s) yrkandena 1, 2
och 3, So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 1 och 7, So201 (m),
So202 (m), So247 (v) yrkande 19, So252 (m) och So272 (nyd)
yrkandena 1 och 6.
Riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de
föreslagna riktlinjerna för inrättande av en ny myndighet inom
alkoholområdet. Dess beslut skall kunna överklagas till domstol.
Tillståndsgivningen avser import, export, tillverkning och
partihandel med sprit, vin och starköl. Avsikten är inte att
den nya myndigheten skall svara för tillstånd till servering.
Beredningsarbetet bedrivs i dessa delar med inriktning på en
kommunalisering av tillståndsgivningen. Den nya myndigheten
skall enligt propositionen vara tillståndsmyndighet och
tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en
intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll
av alkoholhanteringen. Myndigheten bör också stå för en löpande
uppföljning och utvärdering inom sitt verksamhetsområde.
Detta innebär att Socialstyrelsens nuvarande uppgifter på
området övertas av den nya myndigheten. Tillsammans med
Folkhälsoinstitutet och andra berörda myndigheter skall den nya
myndigheten ha till uppgift att säkerställa de alkoholpolitiska
målen. Frågan om även prövningen av tillstånd för handel med
teknisk sprit och godkännande av alkoholhaltiga preparat skall
handhas av den nya myndigheten bör enligt propositionen
övervägas under det fortsatta beredningsarbetet.
Myndighetens primära uppgift blir att utöva en aktiv
tillsyn på nationell nivå för att garantera att all försäljning
av alkohol sker ansvarsfullt och att lagar och bestämmelser på
alkoholområdet efterlevs. I propositionen sägs vidare att frågan
om den nya myndighetens samlade ansvar för den centrala
tillsynen inom alkoholområdet bör beredas ytterligare, t.ex.
frågan om hur den centrala tillsynen av restauranger med
tillstånd att servera alkoholdrycker bättre skall kunna möta den
nya situationen med en avmonopoliserad partihandel. Den nya
myndigheten skall också förstärka informations- och
utbildninginsatserna om hur det alkoholpolitiska regelsystemet
skall tillämpas. Insatserna skall främst rikta sig till olika
yrkeskategorier verksamma inom alkoholområdet, t.ex.
partihandlare, restauranganställda och personal vid
tillsynsmyndigheterna. Ett handlingsprogram för information och
utbildning bör utarbetas i samråd med Folkhälsoinstitutet.
Alkoholstatistiken utgör en viktig del av den
kunskapsmässiga basen för alkoholpolitiken. Riktlinjer för den
framtida statistikförsörjningen inom de områden som faller under
den nya myndighetens ansvarsområde bör utarbetas under den
fortsatta beredningen, sägs det vidare i propositionen.
Den nya myndigheten bör ha möjlighet att vidta sanktioner
mot de tillståndshavare som bryter mot gällande regler.
Skattesystemet ger vissa möjligheter att kontrollera den mängd
alkoholdrycker som är i omlopp på den inhemska marknaden.
Därutöver föreslås i propositionen att alla ekonomiska aktörer
inom alkoholområdet skall åläggas att lämna uppgifter om
tillverkning och försäljning till den nya myndigheten. Genom ett
heltäckande informationssystem bör den nya myndigheten ha
möjlighet till effektiv tillsyn och kontroll, sägs det vidare.
Den särställning V&S har i dag när det gäller kvalitetssäkring
och kontroll bör upphöra i samband med att dess monopolställning
upphör. Livsmedelsverket har inom ramen för livsmedelslagen
ansvar för kontroll och tillsyn över alkoholdryckers kvalitet
och redlighet.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)
begärs tillkännagivande om att den nya tillståndsmyndigheten bör
handlägga frågor om tillstånd för handel med teknisk sprit och
andra alkoholhaltiga produkter (yrkande 2). Det är enligt
motionärerna väsentligt att alla alkoholhaltiga varor handhas av
en myndighet med kompetens inom hela området. Vidare begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om den nya
myndighetens kompetens (yrkande 6). Motionärerna anser att
det finns oklarheter om den nya myndighetens kompetens. För att
den nya myndigheten skall få auktoritativ status krävs enligt
motionärerna att den är suverän och att andra berörda
myndigheter är skyldiga att biträda eller överföra sina frågor
till den nya myndigheten. På så sätt undviks administrativa
"långbänkar" i hanteringen av tillståndsfrågor och
rapportgivning. Det fortsatta utredningsarbetet bör således
inriktas på att tillskapa en stark myndighet i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande
av en ny central myndighet inom alkoholområdet. Frågan om den
nya myndigheten skall handlägga frågor om tillstånd för handel
med teknisk sprit och andra alkoholhaltiga produkter samt vilken
kompetens den nya myndigheten bör ha får övervägas under det
fortsatta arbetet i regeringskansliet. Motion So44 (c, s, fp,
kds, v) yrkandena 2 och 6 avstyrks därför.
Riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya
myndigheten
Verksamheten vid den nya myndigheten skall finansieras genom
ett avgiftssystem som utgår från principen om full
kostnadstäckning. Avgifterna skall bestämmas genom en
schablonmässig beräkning av kostnaderna för handläggningen av de
olika tillståndsärenden som kan komma i fråga samt efterföljande
tillsyn och kontroll av verksamheten. En del av avgiften som
avser tillståndsprövning bör tas ut som s.k. ansökningsavgift.
Förslag till konstruktion av avgiftssystem och avgiftsberäkning
bör tas fram under den fortsatta beredningen i samarbete med
Riksrevisionsverket. I sammanhanget bör övervägas i vilken mån
de avgiftssystem som finns inom Läkemedelsverkets ansvarsområde
kan användas som modell.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna
riktlinjerna för finansieringen.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)
begärs tillkännagivande om att i avgifternas storlek medräkna
kostnaden för sociala konsekvenser av alkoholhanteringen
(yrkande 5).
Utskottets bedömning
Utskottet godkänner de riktlinjer för finansiering av
verksamheten vid den nya myndigheten som föreslås i
propositionen. Under den fortsatta beredningen i
regeringskansliet får avgiftssystemet övervägas ytterligare.
Motion So44 (c, s, fp, kds, v) yrkande 5 avstyrks.
Alkoholpolitiken
I flera motioner från den allmänna motionstiden behandlas
frågor om alkoholpolitiken och sambandet mellan
alkoholkonsumtion och våld och skador.
I motion So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om sambandet mellan
totalkonsumtion av alkohol och skador (yrkande 1), om
sambandet mellan våld och alkohol (yrkande 3) och slutligen
om att förändringar av alkoholpolitiken måste göras varsamt
(yrkande 4). Insikten om kopplingen mellan den totala
alkoholförbrukningen och skadorna och sambandet mellan bruk och
missbruk är en viktig grund för den svenska alkoholpolitiken,
anför motionären. I motionen påpekas vidare att sambandet mellan
våldsbrott och alkoholkonsumtion är väl belagt i olika
undersökningar. I kampen mot våldsbrottsligheten måste därför
samhällets olika åtgärder bättre avpassas till det klara
sambandet mellan alkoholkonsumtion och våld. Vidare hänvisas
till en internationell arbetsgrupp som på uppdrag av
Systembolaget studerat vad som skulle hända om tillgängligheten
till alkoholdrycker ökade i Sverige. Mot bakgrund av de resultat
som forskargruppen kommit fram till anser motionären att varje
förändring av alkoholpolitiken måste göras varsamt.
Även i motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) åberopas
den forskningsrapport som den internationella arbetsgruppen på
uppdrag av Systembolaget presenterat. Med hänsyn till att
forskningsrapporten visar att en förändring av Systembolagets
monopolställning kommer att leda till en ökning av
alkoholkonsumtionen och därmed också en ökning av
alkoholrelaterade sjukdomar, dödsfall och misshandelsfall anser
motionärerna det är angeläget att regering och riksdag ser
alkoholpolitiken i sin helhet. Varje förändring som kan leda
till ökad konsumtion måste enligt motionärerna åtföljas av ett
beslut som dämpar konsumtionen. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna (yrkande 5).
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att alkoholpolitiska kommissionen
får tilläggsdirektiv om att utarbeta en beredskapsplan för ett
eventuellt inträde i EU (yrkande 1) och att en delegation
inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i samband
med ett eventuellt inträde i EU (yrkande 2).
I motion So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en kartläggning angående
alkoholskadade barn (yrkande 1) och om behovet av stöd till
alkoholmissbrukande gravida kvinnor (yrkande 3). Enligt
motionärerna råder det i dag osäkerhet beträffande antalet barn
som föds med alkoholskador. Vidare framhålls att gravida kvinnor
med missbruksproblem har behov av ett omfattande stöd och ett
personligt engagemang från personal verksam inom
mödrahälsovården och socialtjänsten. Det finns kompetens för att
organisera stödet, men ofta saknas tillräckliga resurser.
Motionärerna pekar på att vissa organisationer som t.ex.
Kvinnoforum fått minskade resurser. Den projektverksamhet --
riktad till blivande och nyblivna föräldrar -- som landstingen
bedrivit i bl.a Älvsborgs och Jämtlands län har enligt
motionärerna givit gott resultat. Dessa projekt bör dock följas
upp och breddas till att omfatta hela landet.
I propositionen föreslås som tidigare nämnts inte någon
ändring såvitt avser Systembolagets detaljhandelsmonopol.
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6)
uttalar regeringen bl.a. följande beträffande den framtida
alkoholpolitiken:
Med tanke på den integrationsprocess som pågår med övriga
Europa behövs framöver en kraftfull mobilisering på
alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala
alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka
alkoholskadorna. På nationell nivå behövs kraftfulla
informationsinsatser för att öka kunskapen om alkoholens
skadeverkningar. Förstärkta utbildningsinsatser till olika
yrkeskategorier inom t.ex. primärvård, socialtjänst och
restauranghantering blir också angeläget.
På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a
uppmuntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det
gäller här inte minst att intensifiera arbetet med tidig
upptäckt och utveckling av enkla behandlingsåtgärder. Dessutom
behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper och
risksituationer. Barn och ungdom bör uppmärksammas särskilt,
liksom gravida kvinnor. Frågan hur missbrukares barn och
anhöriga kan få ett förstärkt stöd är vidare av stor betydelse.
Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs
intensifierade insatser. När den alkoholpolitiska kommissionen
överlämnat sitt slutbetänkande avser regeringen att återkomma
med förslag till ett alkoholpolitiskt program för att bättre
kunna förebygga alkoholskador. ----- En av Folkhälsoinstitutets
uppgifter inom alkohol- och drogområdet är att ta fram och
tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutet
skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala
drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och
myndigheter. ---- Att utveckla nya och effektiva metoder för det
förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.
I den alkoholpolitiska kommissionens uppdrag ingår framför
allt att lägga fram en strategi för framtiden efter en
utvärdering av den hittillsvarande alkoholpolitiken.
Kommissionen skall också bl.a. kartlägga och analysera
missbrukets konsekvenser för missbrukarnas familjer och bedöma
vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas,
särskilt barnens behov av stöd.
Åldersgränser för inköp och servering
I två motioner föreslås att åldersgränsen för inköp på
Systembolaget skall ändras.
I motion So206 av Kurt Ove Johansson (s) hemställs om en
sänkning av åldersgränsen för inköp av alkoholhaltiga drycker
till 18 år. I motion So209 av Widar Andersson (s) föreslås
att åldersgränsen för inköp av alkohol i butik höjs till 23 år.
Motioner om en sänkning av åldersgränsen vid inköp av alkohol
har behandlats av utskottet under åren 1991, 1992 och 1993 (bet.
1990/91:SoU23, 1991/92:SoU15 och 1992/93:SoU17). Vid samtliga
dessa tillfällen avstyrktes motionerna i fråga bl.a. med
hänvisning till att en sänkning av åldersgränsen för inköp
allvarligt skulle motverka strävandena att begränsa ungdomars
tillgång till alkohol.
I några motioner föreslås att utskänkningsåldern på
restauranger höjs från 18 till 20 år. Yrkanden med detta
innehåll framförs i motionerna So44 av Karin Israelsson m.fl.
(c, s, fp, kds, v) yrkande 4, So207 av Kjell Eldensjö (kds),
So231 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) och So238 av Gudrun
Norberg m.fl. (fp) yrkande 1.
Motioner med liknande innehåll behandlades av utskottet i
betänkandet 1990/91:SoU23 med anledning av
folkhälsopropositionen. Utskottet uttalade att det inte var
berett att föreslå någon ändring av utskänkningsåldern och
avslog då aktuella motioner.
När liknande motioner behandlades av utskottet förra våren
(bet. 1992/93:SoU17) avstyrktes dessa med motiveringen att
Alkoholkommissionen inom kort skulle överlämna ett betänkande om
serveringsbestämmelser.
I Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkande
Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) behandlas inte frågan om
vilken åldersgräns som skall gälla för servering av
alkoholdrycker. Kommissionen har för avsikt att återkomma med
ställningstagande till denna fråga i sitt slutbetänkande. I
betänkandet kommer också frågan om åldersgränser vid inköp i
detaljhandeln att behandlas.
Servering av alkoholdrycker
Serveringstider
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett
tillkännagivande om att det inte får förekomma några
begränsningar i fråga om serveringstider (yrkande 12).
Enligt motionärerna framstår bestämmelser om serveringstider som
ett inte oväsentligt ingrepp i näringsfriheten och den
personliga friheten. Serveringstiderna bör i princip vara fria
och stängningsregeln tas bort.
Bestämmelser om serveringstider finns i 46 och 47 §§ LHD.
I Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkande (SOU 1993:50,
s. 124 f.) framläggs förslag till ändrade serveringstider.
Restaurangernas stängningstid bör dock enligt kommissionen
oförändrat vara 30 minuter efter serveringstidens utgång. Som
tidigare nämnts är kommissionens förslag föremål för beredning
inom Socialdepartementet.
Mattvång m.m.
I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får
meddelas endast om det kan antagas att tillhandahållande av
lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen.
Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat
finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl
föreligger.
I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin
och starköl skall lagad mat finnas att tillgå.
I 9 § LHD stadgas att vid detaljhandel med och servering
av alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i
tillfredsställande urval och omfattning.
Alkoholpolitiska kommissionen har i delbetänkandet
Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) uttalat att "den svenska
modellen" med ett samband mellan mat och alkoholservering skall
finnas kvar, men vara enklare utformad. För tillstånd bör det
enligt kommissionen räcka med ett godkänt restaurangkök och att
lagad mat tillhandahålls. Beträffande drinkbarer anser
kommissionen att dessa inte får blir alltför dominerande och
föreslår att regeln om att de skall utgöra en mindre del av
restaurangrörelsen behålls. Det är för närvarande inte tillåtet
att servera vin eller starköl i pausen på teatrar utan att
samtidigt servera lagad mat. Kommissionen föreslår att tillstånd
för pausservering av vin, starköl och öl utan krav på lagad mat
skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Minibarer på
hotellrum föreslås på vissa villkor tillåtas på hotell med
serveringstillstånd. Det skall enligt kommissionens mening bl.a.
krävas ett aktivt val av hotellgästen vid incheckningen för att
få tillgång till minibar med alkoholdrycker på hotellrummet.
Hotellet måste också kontrollera att minibar inte ställs till
förfogande till personer som kan antas vara underåriga. Vidare
anser kommissionen att sambandet mellan ölförsäljning (klass II)
och försäljning av matvaror resp. servering av mat bör behållas.
Kommissionen föreslår dock att den särskilda tillståndsplikten
slopas med undantag för partihandel med öl.
Beträffande alkoholfria dryckesalternativ är det kommissionens
uppfattning att lagregeln om alkoholfria dryckesalternativ bör
behållas.
I två motioner (v och nyd) riktas kritik mot de förslag
som Alkoholpolitiska kommissionen fört fram i delbetänkandet.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl (v) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts dels om bibehållandet av
nuvarande regler för försäljning av öl klass II (yrkande 7),
dels om behovet av att införa regler om minibarer (yrkande
8). Motionärerna är kritiska till Alkoholpolitiska
kommissionens förslag om minibarer i hotellrum. Ett nytt snårigt
regelsystem med råd och anvisningar kommer därmed att belasta
hotellägarna. Motionärerna anser att den hotellgäst som vill ha
alkohol på rummet kan bekväma sig med att inhandla dryckerna i
receptionen. Detta skulle också vara hänsynsfullt mot personer
som är alkoholberoende.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att godkänt restaurangkök inte skall vara en
förutsättning för tillstånd till alkoholservering (yrkande
7), om etablering av rena drinkbarer (yrkande 8), om att
det inte skall finnas någon begränsning i fråga om
alkoholservering på teatrar (yrkande 9), om fri etablering
av minibarer på hotell (yrkande 10), om friare servering av
öl klass II (yrkande 13) och om att slopa lagkravet på
alkoholfria dryckesalternativ (yrkande 21). Enligt
motionärerna måste den fria konkurrensen få spela en mer
framträdande roll även inom det alkoholpolitiska området. Kravet
på mathållning för att få tillstånd att servera alkoholdrycker
bör utmönstras ur lagstiftningen. Vidare anser motionärerna att
renodlade cocktailbarer eller liknande helt dryckesinriktade
serveringsställen bör få etableras. Teatrar och konsertlokaler
bör få tillstånd att servera alkoholdrycker i pausen. Minibarer
bör få etableras även i hotell som inte har serveringstillstånd,
och något krav på att alkoholfria dryckesalternativ skall finnas
i minibarer behövs inte. Slutligen anförs att öl klass II bör
får säljas fritt i t.ex. videobutiker, kiosker o.d. Regeln om
alkoholfria dryckesalternativ är onödig eftersom det knappast
torde finnas någon restaurang som skulle kunna överleva
konkurrensen utan att tillhandahålla efterfrågade alkohofria
drycker.
Tillstånd till servering m.m.
Nuvarande ordning
I LHD finns bestämmelser rörande serveringstillstånd och
tillsyn. Enligt LHD kräver i princip all servering av
alkoholdrycker tillstånd. I samband med tillståndsgivningen
skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens
lämplighet och serveringsställets ändamålsenlighet. Tillstånd
prövas av den länsstyrelse där serveringsstället är beläget.
Beträffande nya permanenta serveringstillstånd eller utökade
sådana rättigheter, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från
kommunfullmäktige och polismyndigheten på den ort där
serveringsstället är beläget. Kommunen gör behovsprövningen,
vars syfte i första hand är att förhindra överetablering.
Kommunen kan helt eller delvis avstyrka en ansökan. Ett sådant
beslut blir bindande för länsstyrelsen (kommunalt veto). Detta
innebär att länsstyrelsen inte får meddela serveringstillstånd
om det avstyrkts av kommunen och inte heller låta det omfatta
starkare drycker än kommunen tillstyrkt. Socialstyrelsen utövar
den centrala tillsynen över tillämpningen av LHD. Länsstyrelsen
har huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen
tillsammmans med polismyndigheten och socialnämnden.
Länsstyrelsen har också som tillståndsmyndighet huvudansvaret
och befogenheten att besluta om återkallelse av tillstånd och
andra administrativa ingripanden. Länsstyrelsens beslut kan
överklagas hos kammarrätten.
Alkoholpolitiska kommissionen
Alkoholpolitiska kommissionen föreslår i delbetänkandet att
det kommunala vetot och behovsprövningen ersätts med att
tillståndsmyndigheten vid prövningen av ansökningar om
serveringstillstånd skall inrikta prövningen i denna del på att
undvika att en etablering medför alkoholpolitiska olägenheter.
Tillståndsprövningen bör flyttas från länsstyrelserna till
kommunerna. I LHD anges olika typer av serveringstillstånd.
Kommissionen föreslår att de tillståndskategorier som används i
dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen.
Kommissionen föreslår inte någon ändring av reglerna om
lämplighetsprövning. Lokalprövningen skall följa strikta regler.
Vissa grundförutsättningar måste vara uppfyllda för att lokalen
skall anses lämplig för restaurangverksamhet. Variationer i
lokalernas utformning bör dock kunna tillåtas.
Vidare föreslås att tillståndsmyndighetens möjligheter att
använda prövotider utvidgas. Prövotider är t.ex. användbara för
restauranger med tydlig inriktning på ungdomar och där
tillståndsmyndigheten behöver en längre tid på sig innan slutlig
ställning kan tas till ansökan om alkoholservering.
Beträffande tillsynen anser kommissionen att kommunerna skall
sköta den direkta tillsynen av restaurangerna och att tillsynen
naturligt kan knyta an till socialtjänstens uppsökande
verksamhet. Länsstyrelserna bör även i fortsättningen vara
beslutsmyndighet för de administrativa ingripanden som står till
buds om bestämmelserna i lagen inte följs.
När det gäller inköp från bryggeri föreslår kommissionen att
lagstiftningen i denna del skärps. Enligt kommissionen bör
endast innehavare av tillstånd för stadigvarande servering få
köpa starköl direkt från bryggeri. Andra hänvisas till
Systembolaget.
Ansökningar om tillfälliga serveringstillstånd har ökat
kraftigt på senare år. Servering till allmänheten vid s.k.
festivaler står för en betydande del av denna ökning. Det råder
enligt kommissionen delade meningar om hur reglerna skall
tillämpas. Kommissionen föreslår att kommunerna bör utforma
särskilda riktlinjer om festivaler och andra större evenemang
som vänder sig till allmänheten. För servering till allmänheten
bör samma krav på branschvana och matutbud gälla för tillfälliga
tillstånd som för tillsvidaretillstånd.
Motioner
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)
begärs ett tillkännagivande om att befolkningsunderlaget skall
vara vägledande för antalet serveringstillstånd inom en kommun
(yrkande 3). På detta sätt skulle man undvika att en kommun
är tillåtande i sin tillståndsgivning medan grannkommunen av
sociala och hälsopolitiska skäl önskar vara restriktiv.
Tillstånd efter befolkningsunderlag är en väg att objektivt
fördela tillstånd med en alkoholpolitisk inriktning.
I motion So234 av Martin Nilsson (s) hemställs om ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om åtgärder mot
diskriminering i nöjeslivet. Motionären påpekar att när
utskänkningstillstånd beviljas så kontrolleras krogen ur en rad
olika aspekter, dock inte ur diskrimineringssynpunkt. Ett krav
på att inte diskriminera någon på grund av kön eller etniskt
ursprung bör ställas för att få utskänkningstillstånd.
I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkas
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
utskänkningstillstånd och öltält (yrkande 4). Enligt
motionärerna har kommunerna intagit en alltmer generös hållning
beträffande utskänkningstillstånd. Antalet tillstånd har
mångdubblats, vilket motionärerna anser vara oförnuftigt.
Regeringen bör påtala detta för Kommunförbundet. Vidare anförs
att s.k. öltält inte bör få förekomma vid ungdomssamlingar.
I två motioner har kritik riktats mot Alkoholpolitiska
kommissionens förslag om nya regler för tillståndsgivningen och
tillsynsverksamheten.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om att tillsynen av serveringstillstånden för
alkohol och tillståndsgivningen för servering av alkohol skall
finnas kvar på regional nivå (yrkandena 3 och 4), om att
sanktionerna för brott mot serveringsbestämmelserna även
fortsättningsvis skall ligga på en regional nivå (yrkande 5)
och om att den kommunala vetorätten vid etablering av
serveringsställen för alkohol skall bibebehållas (yrkande
6). Motionärerna vänder sig mot Alkoholpolitiska kommissionens
förslag om att kommunerna skall handha ärenden om
serveringstillstånd och kontrollen av hur LHD efterlevs, men är
positiva till förslaget om att sanktionerna skall finnas kvar på
länsnivå. Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar
under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör därför inte
i dagsläget åläggas kommunerna. Det är enligt motionärerna en
stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om
kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Motionärerna
pekar också på att erforderlig kompetens på detta område endast
finns att tillgå i större kommuner. Motionärerna befarar också
att kommunens hantering av serveringstillstånden och tillsynen
kommer att bli rutinmässig. Vidare anser motionärerna att den
kommunala vetorätten bör bibehållas tills vi av EU-domstolen
tvingas att avskaffa denna. Vetorätten kan försvaras med
hänvisning till folkhälsan och hävd.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om bättre
lagefterlevnad när det gäller LHD (yrkande 17). Enligt
motionärerna har det inom restaurangbranschen skett en
förskjutning från restaurangverksamhet till dryckes- och
nöjesverksamhet för ungdom. Utvecklingen har enligt motionärerna
skett i strid med gällande rätt, och det är därför dags att se
till att branschen följer de lagar och förordningar som finns.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lokalprövningsregeln måste begränsas
(yrkande 11), om att reglerna för tillfällig servering till
allmänheten inte får stramas upp (yrkande 14), om rätt till
inköp av starköl från bryggeri (yrkande 15), om att regeln
om prövotider tas bort (yrkande 16) och om att ett
serveringstillstånd i princip skall gälla alla dryckesslag utan
begränsning (yrkande 17). I motionen anförs följande. Den
som får tillfälligt serveringstillstånd bör ges automatisk rätt
att köpa starköl direkt från bryggeriet. Krav på varierat
matutbud bör lika litet som för permanenta tillstånd ställas för
tillfälligt tillstånd. Möjligheten att ge serveringstillstånd
med prövotid bör tas bort eftersom det inte längre finns något
egentligt behov. Ett serveringstillstånd skall gälla för såväl
spritdycker som vin och starköl. Det skall inte vara möjligt att
begränsa tillståndet till att avse endast en eller två av dessa
drycker.
I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad som
anförts om att administrativa ingripanden bör skötas av
kommunerna och inte av länsstyrelserna (yrkande 22). Frågor
om återkallelser av tillstånd och andra ingripanden bör enligt
motionärerna läggas på kommunerna i stället för länsstyrelsen. I
detta sammanhang bör närhetsprincipen kunna göra sig gällande
liksom det förhållandet att kommunerna numera har de nödvändiga
erfarenheterna och kunskaperna för att klara verksamheten.
Prisrelationer -- Happy Hours
Enligt 50 § LHD får priser på alkoholdrycker vid servering
inte sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt
tillägg för serveringskostnaden. Priserna skall avvägas så att
försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.
Denna bestämmelse gäller även när restauranger tillämpar lägre
priser vissa tider på dagen, s.k. Happy Hours.
Alkoholpolitiska kommissionen har i betänkandet
Serveringsbestämmelser uttalat att den instämmer i
lagbestämmelsens huvudtanke. Beträffande Happy Hours eller
liknande företeelser behöver bestämmelserna skärpas.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisreglering genom prisrelationer och om
friare Happy Hours (yrkandena 19 och 20). Motionärerna
ifrågasätter den prisreglering som kommer till uttryck i 50 §
LHD, dels därför att lagstiftad prisreglering normalt inte bör
förekomma i en marknadsekonomi, dels därför att de skäl som
åberopats för regleringen är mycket svaga. För Happy Hours
behövs inga särskilda bestämmelser om prisrelationer menar
motionärerna.
Inköpsregistrering
Motionärerna i motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begär ett tillkännagivande om behovet av registrering vid inköp
av alkohol (yrkande 10). I motionen påpekas att en hög
totalkonsumtion av alkohol ger fler högkonsumenter och fler
alkoholskadade. Den totala konsumtionen måste därför reduceras.
Inköpsregistrering kan ha en viss hämmande effekt på
konsumtionen och bör övervägas om årskonsumtionen ökar.
Utskottet har behandlat motioner om inköpsrestriktioner och
inköpsregistrering vid flera tidigare tillfällen (betänkandena
1989/90:SoU2, s. 41, 1990/91:SoU23, s. 47, 1991/92:SoU15 s. 110
och 1992/93:SoU17). I betänkandet 1991/92:SoU15 uttalade
utskottet att det inte ville stödja ett förslag som skulle
innebära en påtaglig skärpning av den förda alkoholpolitiken.
Utskottet hänvisade också till tidigare uttalanden om att
alkoholpolitiken måste ses som en gemensam strävan, grundad på
en väl belagd medicinsk erfarenhet, och att den inte får
upplevas som krångel och onödig kontroll. Med det sagda avslogs
de då aktuella motionerna. I betänkandet 1992/93:SoU17
vidhöll utskottet sin inställning.
Langning och hembränning
I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om langning (yrkande 2). Motionärerna anser
att samma bestämda ställningstagande bör intas såväl när det
gäller alkohol som när det gäller tobak. Motionärerna pekar på
att det för ett antal år sedan bedrevs en kampanj mot langning.
Langningen framstod då i negativ dager. När kampanjen var över
var det snart accepterat igen att hjälpa de unga med att skaffa
alkoholdrycker. Regeringen bör utarbeta förslag till riksdagen
om hur langning skall motverkas.
I motion So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande av vad som anförts om åtgärder mot hembränning
(yrkande 2). Motionären anför att hembränning och
resandeinförsel bör motverkas dels därför att det leder till
ökad konsumtion med ökade skador som följd, dels medför ett icke
obetydligt skattebortfall.
Motioner om åtgärder mot langning behandlades av utskottet i
samband med dess behandling av folkhälsopropositionen. Utskottet
ansåg i betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 53) liksom tidigare
att det var angeläget med en förstärkt opinionsbildning mot
langning och ökad medvetenhet om farorna med alkoholkonsumtion i
ungdomsåren. Attityder och beteenden hos både ungdomar och
föräldrar måste påverkas, ansåg utskottet. Målet för
opinionsbildningen måste vara att få langningen av alkohol till
ungdomar att upphöra och att verka för konsekvens i föräldrars
attityder till alkohol, uttalade utskottet vidare. Utskottet
hänvisade till prioriteringen i Folkhälsoinstitutets
alkoholprogram och ansåg därmed att syftet med då aktuella
motioner fick anses vara tillgodosett. I betänkandet
1992/93:SoU17 uttalade utskottet med anledning av motioner i
ämnet att såväl Folkhälsoinstitutet som Alkoholpolitiska
kommissionen kan ta upp frågor om åtgärder mot langning. Något
initiativ från riksdagens sida ansåg utskottet inte behövas.
Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:SoU23 även
frågan om hembränning. Motionerna avstyrktes med hänvisning till
de initiativ som regeringen redovisat i propositionen. Utskottet
delade regeringens uppfattning att straffbestämmelserna var så
pass stränga att det inte fanns skäl till ytterligare skärpning.
Utskottet fann att regeringen redovisat övertygande skäl mot en
licensbeläggning av försäljning av aktivt kol. Riksdagen följde
utskottet.
I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 120 f.) uttalade utskottet
att arbetet med att minska den totala alkoholkonsumtionen i
landet även måste inriktas mot drickandet av hemtillverkad
alkohol och alkohol som införts från utlandet. Utskottet
hänvisade till att såväl Alkoholpolitiska kommissionen som
Folkhälsoinstitutet skall uppmärksamma dessa frågor. Med det
sagda avstyrkte utskottet en motion om åtgärder mot den
oregistrerade alkoholkonsumtionen.
Teknisk sprit
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
regeringen skall återkomma med förslag om att avgiftsbelägga
teknisk sprit för att tillföra statskassan 72 miljoner kronor
till förebyggande och vårdande insatser (yrkande 20). Enligt
motionärerna föreligger ett klart samband mellan regelbundet
missbruk av tekniska alkoholdrycker och social utslagning med
arbetslöshet, bostadslöshet, ohälsa och hög vårdkonsumtion som
följd. Läkemedelsverket planerar att ta ut en avgift om 10 öre
per liter för att täcka sina kostnader. Motionärerna föreslår
att ytterligare 2 kr tas ut i avgift för förebyggande verksamhet
bland t.ex. ungdomar och för omvårdnad av grava missbrukare.
Även importen bör drabbas av samma avgift.
Motionsyrkanden om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit och
avgiftsbeläggning har behandlats av utskottet vid flera tidigare
tillfällen.
I betänkandet 1990/91:SoU17 behandlade utskottet
proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat samt en motion liknande den nu
aktuella. Utskottet framhöll bl.a. att enligt propositionen var
avsikten att avgifterna inte skulle tas ut i vidare mån än som
behövdes för att täcka Läkemedelsverkets kostnader för
tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och tillsynen.
Utskottet tillstyrkte det i propositionen framlagda lagförslaget
och avstyrkte motionen med hänvisning till vad utskottet anfört.
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att en
specialdestinering av inkomster för vissa ändamål borde
undvikas. Utskottet ansåg vidare att frågan om behovet av
insatser för bl.a. grava alkoholmissbrukare borde prövas i
samband med andra missbruks- och alkoholpolitiska frågor.
I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet sin
uppfattning och avstyrkte en motion med i huvudsak samma
innehåll som den nu aktuella.
Våren 1992 behandlade skatteutskottet ett motionsyrkande (v)
som motsvarar det nu aktuella. Skatteutskottet instämde i
uppfattningen att det är viktigt att i möjligaste mån motverka
missbruket av teknisk sprit. Detta är emellertid frågor som bör
lösas på andra vägar än genom beskattningsåtgärder, anförde
utskottet. Motionsyrkandet avstyrktes (1991/92:SkU25 s. 11).
Information och förebyggande insatser
I flera motioner betonas vikten av förebyggande verksamhet i
form av bl.a. informationsinsatser och skapandet av alkoholfria
miljöer.
I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om stöd till
förebyggande arbete, särskilt i alkoholfria
ungdomsorganisationer (yrkande 3). Om möjligheterna att föra
en restriktiv alkoholpolitik försvåras genom ett EU-medlemskap
måste detta enligt motionärernas mening kompenseras genom
kraftfulla förebyggande åtgärder. Breda upplysningskampanjer
främst riktade till ungdomar är en viktig åtgärd för att markera
ett avståndstagande från alkoholbruk. I motionen påtalas också
vikten av en ökad satsning på alkoholfria miljöer, ideellt
nykterhetsarbete och ungdomsverksamhet.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om Systembolagets ansvar för information kring
alkohol (yrkande 13) och om behovet av en satsning på att
bygga upp alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna (yrkande
18). Motionärerna anser att Systembolaget har ett stort
ansvar för alkoholinformationen. Genom sin monopolställning och
närkontakt med kunder har Systembolaget också unika möjligheter
att föra ut en bred information. Systembolaget bör använda en
viss fastställd procentsats av sin vinst till alkoholinformation
föreslår motionärerna. För att kunna möta det sydeuropeiska
dryckesmönstret och förlänga ungdomars alkoholfria uppväxttid
anser motionärerna att samhället måste satsa på alkoholfria
nöjesställen såsom musikkaféer, aktivitetshus etc.
I motion So213 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m)
begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet
av information i syfte att förebygga fosterskador till följd av
missbruk. Motionärerna pekar på att upplysningskampanjer som
riktar sig till gravida kvinnor är en mycket viktig åtgärd för
att förebygga fosterskador till följd av missbruk under
graviditeten. Målet för kampanjen, som lämpligen kan drivas av
Folkhälsoinstitutet, bör givetvis vara en ringa eller ingen
konsumtion av alkohol under graviditeten, men även en minskning
av missbrukarnas konsumtion skulle få positiva effekter för
barnet. Samtidigt skulle samhällets kostnader minska för varje
barn som föds utan alkoholskador.
Även i motion So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om behovet av information kring alkohol och
graviditet (yrkande 2). Motionärerna framhåller att det före
1980 var ungefär 1 barn av 600 som föddes med allvarliga skador
till följd av moderns alkoholmissbruk (Fetal Alcohol Syndrome).
Därefter startade en intensiv upplysningskampanj som ledde till
en drastisk minskning av antalet skadade barn. I dag finns en
betydande oro bland dem som arbetar med droginformation till
gravida kvinnor att antalet alkoholskadade barn återigen har
ökat.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om behovet av massiva utbildnings- och
upplysningskampanjer i skolor och media om alkoholens skador och
kostnader för samhället (yrkande 3).
I propositionen anförs att det med tanke på den
integrationsprocess som pågår i Europa och det intensifierade
sociala och kulturella utbyte som kan förväntas behövs framöver
en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att ytterligare
begränsa den totala alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka
missbruket och motverka alkoholskadorna. Informations- och
opinionsbildande insatser behövs därför för att öka kunskapen om
alkoholens skadeverkningar. Det är också angeläget med
förstärkta utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier vad
gäller alkoholens skadeverkningar och det alkoholpolitiska
regelssystemet. Dessutom behövs förstärkta insatser när det
gäller olika riskgrupper och risksituationer. Ungdomar, gravida
kvinnor och barn till missbrukare nämns som exempel på grupper
som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt regeringens mening
bör kommuner och landsting uppmuntras att ta fram
alkoholpolitiska handlingsprogram. Antalet lokala
folkhälsoprojekt inom arbetslivet bör kunna mångdubblas. I
propositionen sägs att detta är exempel på frågor som regeringen
avser att återkomma till när Alkoholpolitiska kommissionen
slutfört sitt arbete. Regeringens avsikt är att till riksdagen
återkomma med förslag till ett samlat alkoholpolitiskt program.
I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 109) behandlade utskottet
ett antal motioner om informationsfrågor. Utskottet delade
uppfattningen, som kommit till uttryck i flera motioner, att
information och opinionsbildning är en mycket viktig del av den
svenska alkoholpolitiken och av avgörande betydelse för att
alkoholkonsumtionen skall kunna minskas. Riksdagen hade också
redan tidigare gett regeringen detta till känna, påpekade
utskottet, som mot bakgrund av Folkhälsoinstitutets och
Alkoholpolitiska kommissionens pågående arbete inte ansåg att
det behövdes något initiativ av riksdagen. Motionerna i ämnet
avstyrktes.
Även förra våren behandlades motioner om behovet av
information och andra förebyggande insatser liksom alkoholfria
miljöer i betänkandet 1992/93:SoU17 Alkoholpolitiken.
Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning och avslog då
aktuella motioner.
I samma betänkande behandlades motioner om Systembolagets
riskinformation. Utskottet hänvisade till sin tidigare
uppfattning om att Systembolaget bör framställa egen
riskinformation i vilken måste ingå saklig upplysning om
alkoholens skadeverknigar och avslog därmed motioner i ämnet.
Alkoholreklam
Marknadsföring av alkoholdrycker regleras i lagen (1978:763)
med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
(alkoholreklamlagen). Alkoholreklamlagen avser näringsidkares
marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Således
omfattas inte reklam i tidigare säljled. I alkoholreklamlagen
finns ett förbud mot att vid marknadsföring av spritdryck, vin
eller starköl använda kommersiell annons i periodisk skrift
eller annan därmed jämförbar skrift på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Undantag görs för annons
i sådan facktidskrift som vänder sig huvudsakligen till
näringsidkare. I lagen finns vidare förbud mot att använda
kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. För öl
klass II gäller att särskild måttfullhet skall iakttas vid
marknadsföringen. Lättöl får marknadsföras helt fritt under
förutsättning att denna inte felaktigt kan uppfattas som reklam
för öl med högre alkoholhalt. Någon bestämmelse om annonsering
och reklam finns inte i LHD. Dock nämns förbudet mot
alkoholreklam i lagens förarbeten som en av den svenska
alkoholpolitikens grundpelare. Med ledning av uttalanden i
förarbetena till LHD har Socialstyrelsen sammanställt allmänna
råd om restaurangernas annonsering. Av Konsumentverkets
författningssamling (KOVFS 1979:5) framgår bl.a. att någon
märkesreklam inte får förekomma i dessa sammanhang. Bevakningen
av att restaurangerna följer bestämmelserna i sin annonsering
åvilar enligt praxis länsstyrelserna. Tolkningar av hur annonser
får utformas görs emellertid olika från länsstyrelse till
länsstyrelse.
Alkoholpolitiska kommissionen anser att särskild
måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av
alkoholdrycker i restaurangernas annonsering. För att åstadkomma
detta är det enligt kommissionen nödvändigt med detaljerade
föreskrifter, i linje med hur reglerna är utformade i
Konsumentverkets författningssamling. Kommissionen föreslår att
ett lagstöd för tillämpningsföreskrifter om annonsering
tillskapas genom införande av en ny paragraf i LHD. Det får
sedan ankomma på Socialstyrelsen att i samråd med
Konsumentverket utfärda mer detaljerad vägledning för
tillämpningen.
I motion So218 av Harald Bergström m.fl. (kds, s, fp, c,
v) begärs en översyn av alkoholreklamlagen med direktiv att
skärpa både lagregler och straffsatser. Motionärerna pekar på
att det i allt fler radio- och TV-program förekommer påträngande
reklam för alkohol och att flera annons- och gratistidskrifter
på ett flagrant sätt åsidosatt alkoholreklamlagens intentioner.
Översynen bör omfatta såväl tillämpningen av gällande lag som
straffpåföljderna vid överträdelser.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inte någon ytterligare inskränkning av
restaurangernas annonsering får göras (yrkande 18).
Motionärerna avvisar alla förslag som innebär att särskild
måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av
alkoholdrycker i restaurangers annonsering.
I propositionen påpekas att förutsättningarna på den
svenska marknaden kommer att förändras när flera företag kommer
att uppträda som importörer och partihandlare. Det finns därför
enligt regeringens mening skäl att överväga eventuella
förändringar av marknadsföringsreglerna för alkoholdrycker
utifrån den nya myndighetens uppgifter.
Motioner med yrkanden om en översyn av lagen (1978:763) om
vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
(alkoholreklamlagen) var föremål för utskottets behandling våren
1992 och våren 1993 (1991/92:SoU15, 1992/93:SoU17). Utskottet
ansåg som sin mening att resultatet av
Marknadsföringsutredningens översyn av den svenska
lagstiftningen om marknadsföring borde avvaktas innan riksdagen
övervägde något initiativ i fråga om alkoholreklamlagen.
Motionerna i ämnet avstyrktes.
Marknadsföringsutredningen, som bl.a. har haft att beakta
behovet av samordningen mellan marknadsföringslagen och den
lagstiftning som reglerar alkholreklamen, överlämnade i juni
förra året sitt slutbetänkande Ny marknadsföringslag, SOU
1993:59). Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och en
proposition är aviserad under våren 1994.
Utskottets bedömning
Överkonsumtionen och missbruket av alkohol i Sverige för med
sig omfattande sociala och medicinska problem. Kostnaderna för
samhället är mycket höga. Lidandet för den enskilde och dennes
anhöriga är stort. Missbruket har också en stark koppling till
våld och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal
olyckor samt orsakar en alltför tidig död. Utskottet vill därför
ånyo ställa sig bakom målet för alkoholpolitiken att minska den
totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Utskottet
ställer sig också bakom vad som i propositionen anförs om att
det i framtiden behövs en kraftfull mobilisering på
alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala
alkoholkonsumtionen och tränga tillbaka missbruket bl.a. med
tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och det
intensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas
för Sveriges del till följd av EES-avtalet och ett kommande
EU-medlemskap. I detta sammanhang är det utomordentligt
betydelsefullt med olika informations-, utbildnings- och
opinionsbildande insatser för att öka kunskapen om alkoholens
skadeverkningar.
Vid bedömningen av det stora antalet motionsyrkanden på
alkoholområdet i detta betänkande måste enligt utskottet beaktas
att den av regeringen tillsatta parlamentariska alkoholpolitiska
kommissionen, som haft ett mycket brett uppdrag att se över den
förda alkoholpolitiken, inom kort överlämnar sitt
slutbetänkande. Kommissionen har redan lämnat ett delbetänkande
om olika utskänkningsfrågor (SOU 1993:50), vilket bereds i
Socialdepartementet. Vidare har den s.k. LHD/LVM-utredningen,
som behandlat frågor om överförande av tillståndsgivningen
enligt LHD från länsstyrelserna till kommunerna, avlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1993:31) till regeringen. Även detta ärende
bereds i Socialdepartementet. Regeringen har meddelat sin avsikt
att under hösten 1994 lägga fram en proposition med förslag till
ändringar i alkohollagstiftningen.
Frågor om åldersgränser och olika bestämmelser om servering av
alkoholdrycker har behandlats av Alkoholpolitiska kommissionen i
betänkandet Serveringsbestämmelser och av LHD/LVM-utredningen i
dess betänkande. Utskottet anser att regeringens kommande
förslag i dessa frågor bör avvaktas och avstyrker därför
motionerna So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 3 och 4, So206 (s),
So207 (kds), So209 (s), So231 (c), So234 (s), So238 (fp)
yrkandena 1 och 4, So247 (v) yrkandena 3--8 och 17, So272 (nyd)
yrkandena 7--17 och 19--22.
Alkoholpolitiska kommissionen kommer enligt uppgift i sitt
slutbetänkande att behandla frågor om strategi på alkoholområdet
bl.a. i ett EG-perspektiv samt frågor om sambandet mellan
alkohol, våld och skador, inköpsregistrering, langning,
hembränning, teknisk sprit, information och förebyggande
insatser samt alkoholreklam. Enligt utskottets mening bör
regeringens kommande förslag avvaktas innan riksdagen tar något
initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna
So213 (m), So218 (kds, s, fp, c, v), So228 (s) yrkandena 1, 2, 3
och 4, So238 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, So247 (v) yrkandena 1,
2, 10, 13, 18 och 20, So258 (v, s, kds) yrkandena 1, 2 och 3
samt So272 (nyd) yrkandena 3 och 18.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för ett nytt
tillståndssystem
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:So40,
1993/94:So41, 1993/94:So42, 1993/94:So43, 1993/94:So44 yrkandena
1 och 7, 1993/94:So201, 1993/94:So202, 1993/94:So247 yrkande 19,
1993/94:So252 och 1993/94:So272 yrkandena 1 och 6 godkänner de i
propositionen föreslagna riktlinjerna för ett nytt
tillståndssystem som skall ersätta import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen inom
alkoholhanteringen,
2. beträffande riktlinjer för inrättande av en ny
central myndighet
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So44 yrkandena 2
och 6 godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna,
3. beträffande riktlinjer för finansiering av
verksamheten vid den nya myndigheten
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So44 yrkande 5
godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna,
4. beträffande övriga alkoholfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So44 yrkandena 3 och
4, 1993/94:So206, 1993/94:So207, 1993/94:So209, 1993/94:So213,
1993/94:So218, 1993/94:So228, 1993/94:So231, 1993/94:So234,
1993/94:So238, 1993/94:So247 yrkandena 1--8, 10, 13, 17, 18 och
20, 1993/94:So258 och 1993/94:So272 yrkandena 3, 7--22.
Stockholm den 22 mars 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),
Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m),
Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My
Persson (m), Martin Nilsson (s) och Chatrine Pålsson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Med hänsyn till att Alkoholpolitiska kommissionen inom kort
överlämnar sitt slutbetänkande och att regeringen aviserat sin
avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till
lagstiftning, som föranleds av bl.a. det föreslagna nya
tillståndssystemet, har jag avstått från att yrka bifall till
Vänsterpartiets motioner och övriga motioner jag biträtt. Detta
innebär inte någon ändring av min och Vänsterpartiets
inställning i alkoholpolitiska frågor, som bl.a. innebär en
restriktiv alkoholpolitik parad med goda behandlingsmöjligheter
för missbrukare.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Motioner väckta med anledning av propositionen 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 2
Utskottet 6
Bakgrund 6
Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken 6
Utredningar på alkoholområdet 7
Propositionen i huvuddrag 8
Riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och
tillsyn inom alkoholområdet 8
Nuvarande ordning 8
Propositionen 9
Särskilt om bryggeriernas rätt till partihandel 10
Motionerna 11
Tidigare behandling av frågan om Systembolagets
detaljhandelsmonopol och bryggeriernas rätt till
partihandel 14
Utskottets bedömning 14
Riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet 16
Utskottets bedömning 17
Riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya
myndigheten 17
Utskottets bedömning 18
Alkoholpolitiken 18
Åldersgränser för inköp och servering 20
Servering av alkoholdrycker 21
Serveringstider 21
Mattvång m.m. 21
Tillstånd till servering m.m. 22
Prisrelationer -- Happy Hours 25
Inköpsregistrering 26
Langning och hembränning 26
Teknisk sprit 27
Information och förebyggande insatser 28
Alkoholreklam 30
Utskottets bedömning 31
Hemställan 32
Meningsyttring (v) 34