Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU34

Vårdnadsbidrag (förnyad behandling)


Innehåll

1993/94
SoU34

Ärendet
I betänkandet 1993/94:SoU25 Vårdnadsbidrag behandlade
utskottet regeringens proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag
samt motioner. Vid kammarbehandlingen den 18 maj 1994 av
betänkandet beslutade riksdagen att återförvisa betänkandet till
utskottet för ytterligare beredning.

Sammanfattning

Det återförvisade ärendet omfattar samtliga de frågor som
behandlades i betänkandet 1993/94:SoU25.
I betänkandet behandlas således förslagen i proposition
1993/94:148 om vårdnadsbidrag och nio motioner som väckts med
anledning av propositionen. Vidare behandlas tretton
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.
Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och
motionerna från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet och
arbetsmarknadsutskottet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i dess helhet och
avstyrker motionerna om avslag på propositionen och om ändringar
i propositionens förslag.
S-ledamöterna avstyrker i en reservation propositionen i dess
helhet. De redovisar vidare i en reservation sin syn på
barnfamiljernas ekonomi.
Nyd-ledamoten har avgett ett särskilt yttrande.
V-suppleanten redovisar i en meningsyttring sina
ställningstaganden.

Propositionen

I proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till
1. lag om vårdnadsbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m.,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
9. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
10. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
11. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadsbidrag till folkpension,
Regeringen har vidare föreslagit
12. att riksdagen till Vårdnadsbidrag för budgetåret 1994/95
under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
3 700 000 000 kr,
13. att riksdagen till Riksförsäkringsverket på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 000 000 kr,
14. att riksdagen till Ersättning till Postverket m.m. på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under
femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 100 000 kr,
15. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag
Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar
16 300 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100
bil. 6,
16. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Allmänna
försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar 40 000 000 kr
utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 6,
17. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag
Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
6 900 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100
bil. 6,
18. att riksdagen under sjunde huvudtitelns ramanslag
Riksskatteverket för budgetåret 1994/95 anvisar 1 500 000 kr
utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 8.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta har överlämnats till
skatteutskottet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:So45 av Margareta Viklund och Liisa Rulander (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tiden för ett adoptivbarns ankomst
till familjen likställs med tiden för ett barns födelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vårdnadsbidrag bör utgå i tre år efter
adoptivbarns ankomst till sin nya familj.
1993/94:So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148 om
införandet av vårdnadsbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen som
en bättre valfrihetsreform.
1993/94:So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1993/94:148 i dess helhet.
1993/94:So48 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den tidpunkt då adoptivföräldrar får
barnet i sin vård bör jämställas med tidpunkten för ett barns
födelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att adoptivföräldrar bör ges rätt till
lika lång tjänstledighet som biologiska föräldrar.
1993/94:So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148
Vårdnadsbidrag.
1993/94:So50 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att bestämmelserna om vårdnadsbidrag
skall gälla i tillämpliga delar också vid adoption av barn,
2. att riksdagen beslutar att tidpunkten då den försäkrade
fått barnet i sin vård skall vad avser vårdnadsbidrag jämställas
med tidpunkten för ett barns födelse.
1993/94:So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s) vari
yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148
om vårdnadsbidrag.
1993/94:So52 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas at riksdagen
antar regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med den ändringen att uttag av garantidagar
enligt äldre bestämmelser för barn som är födda före september
1991 kan ske fram till den 30 juni 1999.
1993/94:So53 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1993/94:148 om
vårdnadsbidrag.
Yrkande 3 i motion 1993/94:So46 behandlar utskottet i
betänkandet 1993/94:SoU29 Barnomsorg m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:So601 av Anne Rhenman (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att möjligheterna för privat barnomsorg i
hemmet bör underlättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade möjligheter att skapa
arbetstillfällen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skattelättnader och minskade sociala
kostnader för privat barnomsorg i hemmet.
1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om varför vårdnadsbidraget måste avvisas.
1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vårdnadsbidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om familjernas ekonomi.
1993/94:So609 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att adoptivbarn skall berättiga till ett eventuellt
vårdnadsbidrag i två år, i likhet med alla andra svenska barn.
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vårdnadsbidrag.
1993/94:So615 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för familjepolitiken.
1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de 90 dagarna med garantibelopp tas
bort ur föräldraförsäkringen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tiden för tjänstledighet inte får
höjas från 18 månader till tre år.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vårdnadsbidraget bör utformas så att det reellt ökar
småbarnsföräldrarnas möjlighet till förkortad arbetstid,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
avdrag för barnomsorgskostnader får göras för alla former av
barnomsorg.
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och
motionerna från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet och
arbetsmarknadsutskottet. Yttrandena fogas till promemorian som
bilagorna 2--4.
Flera skrivelser med synpunkter på förslagen i propositionen
har också inkommit till socialutskottet.
Utskottet har överlämnat förslaget i propositionen till lag om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta till skatteutskottet.

Utskottet

Propositionen
I propositionen föreslås en ny lag om vårdnadsbidrag. Enligt
lagförslaget skall vårdnadsbidrag lämnas med 2 000 kr per månad
för barn i åldrarna ett till tre år som inte har plats i den
offentligt finansierade barnomsorgen. Också när det är fråga om
ett adoptivbarn föreslås vårdnadsbidrag utges till dess barnet
fyllt tre år.
Vårdnadsbidraget är avsett att ge stöd för den som väljer att
avstå från förvärvsarbete för att själv vårda sitt barn eller
som väljer annan barnomsorg än den som tillhandahålls av eller
får ekonomiskt stöd av en kommun. Genom bidraget får också dessa
familjer del av det allmänna stöd som tillfaller barnfamiljer
med tillgång till offentligt finansierad barnomsorg.
Vårdnadsbidrag föreslås i enlighet med detta inte utges för tid
då barnet har en heltidsplats inom kommunal barnomsorg eller
enskild barnomsorg som får stöd av kommunen. Med heltid avses
enligt propositionen mer än 30 timmar per vecka. Om barnet inom
sådan barnomsorg har en plats som avser 16--30 timmar per vecka
föreslås vårdnadsbidrag utgå med 700 kr per månad och om platsen
avser högst 15 timmar per vecka med 1 350 kr per månad.
I propositionen framhålls att de tidsgränser som föreslås bör
bli föremål för noggrann uppföljning, särskilt med avseende på
de deltidsarbetandes situation.
Grundtanken bakom vårdnadsbidraget är att öka föräldrarnas
valmöjligheter när det gäller att ta ansvar för barnets vård och
fostran. Ett av syftena med vårdnadsbidraget är därmed att bidra
till föräldrarnas möjlighet att betala kostnader för sådan
barnomsorg som inte ekonomiskt stöds av kommunen.
Vårdnadsbidraget föreslås bli skattepliktigt som intäkt av
tjänst. Vidare föreslås att barnomsorgskostnader för enskild
barnomsorg skall vara avdragsgilla vid taxeringen om den
skattskyldige har förvärvsarbetat eller studerat på minst
halvtid. Avdragsrätten föreslås kopplas till vårdnadsbidraget
och beloppsmässigt begränsas till vad den skattskyldige uppburit
i vårdnadsbidrag under året. I propositionen framhålls att i
vissa fall kan en ej önskad årsskifteseffekt uppstå som är svår
att undvika. Det gäller i situationer där bidraget betalas ut
retroaktivt i början av ett år och avser slutet av föregående
år, och då föräldern har betalt barnomsorgskostnader för den tid
bidraget avser. Bidragsbeloppet kan då inte åberopas för avdrag
för barnomsorgskostnaden. Ändringar föreslås i flera
skattelagar.
Enligt propositionen skall vårdnadsbidraget och
barnomsorgskostnader inte påverka storleken på bostadsbidraget.
Vidare föreslås en ändring i socialtjänstlagen så att
kommunerna liksom enskilda förskolor som får bidrag av en kommun
åläggs att lämna uppgift till försäkringskassan om vilka barn
mellan ett och tre år som har plats inom förskoleverksamheten.
Rätten till hel ledighet för vård av barn föreslås förlängas
till tre år från barnets födelse, vilket föranleder ändring i
lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
Beträffande adoptivbarn finns inte, enligt propositionen, samma
anledning att förlänga den särskilda rätt till ledighet som är
relaterad till när arbetstagaren fick barnet i sin vård. Den
regeln får betydelse när barnet är äldre än ett och ett halvt år
vid den tidpunkt det kommer till sina adoptivföräldrar.
Vårdnadsbidraget föreslås utges bara till dess barnet fyllt tre
år, också när det är fråga om ett adoptivbarn.
Adoptivföräldrarnas särskilda rätt till ledighet bör, enligt
propositionen, därför även fortsättningsvis gälla under ett och
ett halvt år från den tidpunkt då de fick barnet i sin vård.
I samband med införandet av ett vårdnadsbidrag föreslås att de
90 dagarna i föräldraförsäkringen som ersätts med belopp
motsvarande garantinivån tas bort, liksom de 90 dagar vid
flerbarnsbörd som ersätts på samma sätt. Detta innebär ändringar
i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vissa
övergångsbestämmelser föreslås i samband med detta.
Föräldrar till barn som är födda under juli eller augusti 1991
föreslås få behålla 60 resp. 30 dagar med belopp enligt
garantinivån enligt de äldre bestämmelserna. Garantidagar som
inte tagits ut före den 1 juli 1996 föreslås vara förverkade.
I propositionen anförs att minskningen av antalet
föräldrapenningdagar innebär en försämring för de föräldrar som
efter reformens ikraftträdande har rätt till föräldrapenning men
inte till vårdnadsbidrag, dvs. de som vid reformens
ikraftträdande har barn som är mellan tre och åtta år och som
inte har utnyttjat föräldrapenningen fullt ut. För denna grupp
föreslås därför äldre föreskrifter i fråga om rätten till
föräldrapenning gälla. Ett bibehållande av rätten att ta ut
garantidagar till dess barnet har fyllt åtta år eller den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret innebär dock
att Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna måste
underhålla ADB-system och bibehålla rutiner för garantidagarna
åtminstone till 1999. Regeringen anser inte detta vara
ekonomiskt och administrativt försvarbart.
Övergångsbestämmelserna föreslås därför begränsas till två år
efter ikraftträdandet av vårdnadsbidraget. Förslaget innebär att
de föräldrapenningdagar som inte tagits ut före den 1 juli 1996
skall vara förverkade.
Bruttokostnaden för vårdnadsbidraget kombinerat med en
avdragsrätt för styrkta kostnader för barnomsorg som inte får
offentligt stöd har i propositionen beräknats till 3,7 miljarder
kronor. Skatteintäkterna har beräknats till 900 miljoner kronor
och besparingen av borttagandet av tre månader med garantidagar
till 500 miljoner kronor. Nettokostnaden för vårdnadsbidraget
uppgår därmed, enligt propositionen, till 2,3 miljarder kronor.
Förslaget har finansierats genom budgetförstärkningar i
budgetpropositionen. Till vårdnadsbidrag för budgetåret 1994/95
föreslås riksdagen därmed under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag på 3,7 miljarder kronor.
De ökade skatteintäkterna för kommunerna föranleder en
reglering mellan staten och kommunsektorn. Regleringen för andra
halvåret 1994 kommer, enligt propositionen, att göras i samband
med kompletteringspropositionen 1994.
Införandet av vårdnadsbidraget innebär vidare vissa
administrativa kostnader. För administration av vårdnadsbidraget
som föreslås utbetalas fr.o.m. juli månad 1994 måste ett
tillfälligt ADB-system byggt på befintliga register skapas under
våren. Kostnader uppstår också under innevarande budgetår för
blanketter, porto samt information. I propositionen föreslås
därför att riksdagen på tilläggsbudget för innevarande budgetår
anvisar dels ett ramanslag på 8 miljoner kronor till
Riksförsäkringsverket, dels ett förslagsanslag på 1,1
miljoner kronor till Ersättning till Postverket m.m.
Vidare föreslås riksdagen för budgetåret 1994/95 utöver vad
riksdagen beslutat med anledning av proposition 1993/94:100 bil.
6 (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 204 och bet 1993/94:SfU12, rskr.
000) dels till Riksförsäkringsverket anvisa ett ramanslag på
16,3 miljoner kronor, dels till Allmänna försäkringskassor
anvisa ett ramanslag på 40 miljoner kronor, dels till
Ersättning till Posten AB m.m. anvisa ett förslagsanslag på 6,9
miljoner kronor. Slutligen föreslås riksdagen för budgetåret
1994/95 till Riksskatteverket anvisa 1,5 miljoner kronor utöver
vad riksdagen beslutat med anledning av proposition 1993/94:100
bil. 8 (bet. 1993/94:SkU22, rskr. 168).
Frågan om avslag på propositionen
I fem motioner yrkas avslag på propositionen i dess helhet.
I motion So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas sålunda
att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna anför att
regeringen, i det mycket svåra ekonomiska läge som Sverige
befinner sig i, lägger fram en proposition som sammantaget
kostar mer än 3,7 miljarder kronor och som mest gynnar familjer
med högavlönade män och kvinnor. Orättvisorna ökar och
jämställdheten hotas. Vårdnadsbidraget blir en kvinnofälla och
marginaleffekterna är extrema. För LO:s 450 000 kvinnor som
arbetar deltid blir det knappt lönsamt att arbeta, detsamma
gäller också heltidsarbetande kvinnor i låglöneyrken.
Enligt motionärerna gäller i verkligheten inte talet om att
vårdnadsbidraget skall underlätta för föräldrar att minska sin
arbetstid när barnen är små. Den vanligast förekommande formen
av deltidsarbete när barnen är små är 30 timmar per veckan. Det
betyder att barnomsorg behövs mer än 30 timmar per vecka och då
utgår inget vårdnadsbidrag alls. Inte heller ensamstående kommer
att få någon nytta av vårdnasbidraget då de måste arbeta minst
30 timmar per vecka för att försörja sig. För de kvinnor som
väljer att stanna hemma är vårdnadsbidraget ett bakslag för
jämställdheten. Kvinnorna blir åter igen beroende av männens
inkomster och tappar fotfästet på arbetsmarknden. Tre års
tjänstledighet är lång tid, och risken är stor att många kommer
att utestängas från arbetsmarknaden.
Regeringen har, enligt motionärerna, inte angivit var pengarna
till reformen skall tas. Samtidigt som budgetunderskottet är
över 200 miljarder kronor talas det i propositionen om att
allmänna besparingar skall finansiera vårdnadsbidraget. För
motionärerna är det uppenbart att det inte finns några pengar
till vårdnadsbidraget.
Slutligen framhåller motionärerna att socialdemokraterna står
för den bästa familjepolitiken, med föräldraförsäkring,
barnbidrag lika för alla barn, bra barnomsorg och skola för alla
barn.
Också i motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen avslår propositionen (yrkande 1). Motionärerna
anför att de i tidigare motioner har radat upp olägenheterna med
införandet av ett vårdnadsbidrag (se nedan motionerna So605 och
So610). Det finns, enligt motionärerna, risk för att
vårdnadsbidraget leder till förhöjda avgifter inom barnomsorgen
och att föräldrar av ekonomiska skäl därför inte begär
daghemsplats. De som då drabbas är de mest utsatta barnen som av
sociala skäl behöver vara på daghem.
I motion So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen avslår propositionen i dess helhet. Regeringen begär
att riksdagen skall anslå 3,7 miljarder kronor för att
finansiera vårdnadsbidraget. Regeringen anser sig ha finansierat
det föreslagna vårdnadsbidraget genom allmänna
budgetförstärkningar. Motionärerna anser att så inte är fallet.
Redan i dag är kostnaderna för familjepolitiken alldeles för
höga. Motionärerna anser att i dagens ytterst bekymmersamma
ekonomiska läge är detta en anmärkningsvärd brist på ekonomiskt
ansvarstagande. I motion So615 har motionärerna presenterat ett
förslag till familjepolitik som är avsevärt mindre kostsamt för
skattebetalarna (se nedan).
I motion So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s)
yrkas att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna anför att
den svenska föräldraförsäkringen är unik i världen. Den sätter
barnet i centrum och har genom sin flexibilitet givit familjer
med mycket olika villkor möjlighet att utnyttja tiden med barnen
efter sitt behov. Sverige har också en internationellt sett
unikt välutbyggd barnomsorg av hög kvalitet. Familjepolitiken
har gjort det möjligt att förena jämställdhet mellan kvinnor och
män med en trygg uppväxt för barnen. Regeringens förslag
innebär, enligt motionärerna, att föräldrar får betalt för att
avstå från den kommunala barnomsorgen och i stället engagera
anhöriga som barnvakter eller skaffa barnflicka till barnen.
Småbarnsmammor som vill satsa på kommunal barnomsorg och
halvtidsarbete genom vårdnadsbidraget får  marginaleffekter som
gör att det inte lönar sig att arbeta. Det finns risk för att de
barn som har störst behov av en barnomsorgsplats inte får det,
då en ekonomiskt trängd småbarnsfamilj med speciella problem
ställs inför valet att avstå från vårdnadsbidraget för att ge
barnet en daghemsplats.
Slutligen anför motionärerna att de finner det anmärkningsvärt
att regeringen i en situation med ett dramatiskt
budgetunderskott lägger fram ett förslag som kraftig ökar det
statliga budgetunderskottet.
I motion So53 av Margareta Israelsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen beslutar avslå propositionen. Motionärerna citerar
FN:s barnkonvention och menar att det förslag som nu läggs fram
av regeringen innebär att föräldrar som förvärvsarbetar får
mindre tid med sina barn än tidigare, vilket strider mot
konventionens uttalande att barnets bästa skall komma i första
rummet.
Genom föräldraförsäkringens flexibilitet har barnens rätt till
tid med föräldrarna stärkts. Många familjer har "sparat"
garantidagar för att utnyttja under barnets uppväxt, från
inskolning på dagis till inskolning i grundskolan. Motionärerna
framhåller att samtidigt som staten premierar föräldrar som är
hemma med sina barn, genom införande av vårdnadsbidrag,
inskränker staten de ekonomiska möjligheterna för
förvärvsarbetande att tillbringa mer tid tillsammans med sina
barn. Än mer anmärkningsvärt finner motionärerna det att de
föräldrar som inte utnyttjar garantidagarna före den 1 juli 1996
förlorar dem.
Också i tre motioner från den allmänna motionstiden yrkas att
vårdnadsbidraget inte införs.
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vårdnadsbidrag (yrkande 5). I motionen
anförs, liksom i motion So49, att den socialdemokratiska
famljepolitiken har varit framgångsrik och lett till att
välfärden varit relativt jämnt fördelad. Vårdnadsbidraget är en
dyrbar reform som det inte finns ekonomiskt utrymme för i det
ekonomiska läge Sverige befinner sig i, och som inte heller ökar
valfriheten för barnfamiljerna. Motionärerna säger därför nej
till förslaget.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om varför vårdnadsbidraget måste avvisas
(yrkande 1). Motionärerna anser att vårdnadsbidraget inte är
en bra reform. Den motverkar jämlikheten mellan män och kvinnor
och konserverar gamla könsrollsmönster. Vårdnadsbidraget leder
till lägre livslön, mindre sjukpenning och en fattigare
ålderdom. Bidraget är en fattigdomsfälla, som motionärerna
kraftigt vill avvisa.
I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vårdnadsbidrag (yrkande 1). Motionärerna
anför att vårdnadsbidraget ger signalen att kvinnorna inte hör
hemma på arbetsmarknaden under småbarnsåren och att
förvärvsarbetande kvinnor med barn utgör en kostnad för
samhället. Vårdnadsbidraget kan vidare fresta småbarnsföräldrar
att hanka sig fram med tillfälliga lösningar av barnpassningen
för att förstärka familjens ekonomi med ett vårdnadsbidrag.
Motionärerna menar att barnomsorgen fyller två syften: att
möjliggöra förvärvsarbete för föräldrar och att erbjuda alla
barn rätt till en stimulerande uppväxt. För barn som far illa är
vårdnadsbidraget inget stöd.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att förslaget om
vårdnadsbidrag och avdragsrätt för vissa styrkta
barnomsorgskostnader är ett viktigt steg för ökad valfrihet när
det gäller omsorgen om barnen. Förslaget bör genomföras. För de
familjer som vill avstå från förvärvsarbete eller som vill lösa
barnomsorgen på privat väg innebär förslaget att även de får del
av det allmänna stöd som tillfaller barnfamiljer med tillgång
till offentligt finansierad barnomsorg. Det föreslagna
vårdnadsbidraget innebär att det ekonomiska avbräcket minskar
för den som vill stanna hemma en längre tid eller gå ned i
arbetstid.
Utskottet avstyrker därmed motionerna So46 (v) yrkande 1, So47
(nyd), So49 (s), So51 (s), So53 (s), So605 (v) yrkande 1, So607
(s) yrkande 5 och So610 (v) yrkande 1.
Adoptivföräldrars rätt till vårdnadsbidrag
I motion So50 av Birgit Henriksson (m) yrkas att riksdagen
beslutar att bestämmelserna om vårdnadsbidrag i tillämpliga
delar skall gälla också vid adoption av barn (yrkande 1) och
att riksdagen beslutar att tidpunkten då den försäkrade fått
barnet i sin vård vad avser vårdnadsbidrag skall jämställas med
tidpunkten för ett barns födelse (yrkande 2).
I två motioner begärs tillkännagivanden till regeringen med
likartad innebörd. I motion So45 av Margareta Viklund och
Liisa Rulander (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att tiden
för ett adoptivbarns ankomst till familjen likställs med tiden
för ett barns födelse (yrkande 1), dels om att
vårdnadsbidrag bör utgå i tre år efter adoptivbarns ankomst till
sin nya familj (yrkande 2). Även i motion So48 av Märtha
Gårdestig (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att den tidpunkt
då adoptivföräldrar får barnet i sin vård bör jämställas med
tidpunkten för ett barns födelse (yrkande 1), samt vad i
motionen anförts om att adoptivföräldrar bör ges rätt till lika
lång tjänstledighet som biologiska föräldrar (yrkande 2).
I alla tre motionerna framhålls att adoptivbarn i Sverige har
varit helt likställda med biologiska barn vad gäller
familjeförmåner. Adoptivbarns ankomst till familjen har
likställts med tiden för ett biologiskt barns födelse.
Motionärerna menar att utformningen av vårdnadsbidraget
missgynnar adoptivfamiljerna. Samtidigt framhålls att
adoptivbarn ofta har särskilda behov av de nya föräldrarna och
att de äldre adoptivbarnen har ett stort behov av att under en
längre tid få knyta trygga relationer till sina
adoptivföräldrar. Även vid utgivande av vårdnadsbidrag och vid
rätt till ledighet bör adoptivbarns ankomst till familjen därför
likställas med barns födelse.
Också i motion So609 av Bengt-Ola Ryttar (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att adoptivbarn skall berättiga till ett
eventuellt vårdnadsbidrag i två år, i likhet med alla andra
svenska barn. Motionären anser att vårdnadsbidraget innebär ett
stort steg tillbaka för det jämställdhetsarbete som bedrivits i
Sverige under många år. Förslaget bör därför avvisas. Om
riksdagen ändå beslutar att införa ett vårdnadsbidrag måste
detta dock utformas så att adopterade barn likställs med
biologiska barn.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att vårdnadsbidraget bör omfatta barn i åldern
ett till tre år och att samma åldersgräns bör gälla även för
adoptivbarn. Utskottet avstyrker därmed motionerna So45 (kds),
So48 (kds), So50 (m) och So609 (s).
Vårdnadsbidragets utformning
I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vårdnadsbidraget bör utformas så att det reellt ökar
småbarnsföräldrarnas möjlighet till förkortad arbetstid
(yrkande 41). Motionärerna pekar på att kvinnors vardag ofta
är pressad. Detta gäller framför allt heltidsarbetande kvinnor
med små barn. Det aviserade vårdnadsbidraget måste därför,
enligt motionärerna, ge föräldrarna ekonomiska möjligheter att
förkorta sin arbetsdag. Speciellt viktigt är det att förbättra
situationen för ensamstående föräldrar. Vårdnadsbidraget bör
vara beskattat och pensionsgrundande.
Utskottets bedömning
Den föreslagna utformningen av vårdnadsbidraget ökar, enligt
utskottets mening, föräldrarnas möjlighet att deltidsarbeta.
Utskottet anser liksom regeringen att det är angeläget att
tidsgränserna som föreslås vid utnyttjande av en kommunalt
finansierad barnomsorgsplats bör bli föremål för noggrann
uppföljning. Utskottet vill för tydlighetens skull framhålla att
med uttrycket "den tid platsen avser" menas den tid som
föräldern avtalat med kommunen om att utnyttja platsen. Motion
A815 (c) yrkande 41 är därmed i huvudsak tillgodosedd. Utskottet
avstyrker yrkandet. Utskottet tillstyrker förslaget till lag om
vårdnadsbidrag.
Garantidagar
I motion So52 av Lennart Fremling (fp) yrkas att riksdagen
antar regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med den ändringen att uttag av garantidagar
enligt äldre bestämmelser för barn som är födda före september
1991 kan ske fram till den 30 juni 1999. Motionären anför att
enligt lagen om allmän försäkring kan s.k. garantidagar i
föräldraförsäkringen tas ut av föräldrarna till dess att barnet
fyllt 8 år eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det
första skolåret. Med förslaget om vårdnadsbidrag upphör
garantidagarna, vilket motionären finner rimligt. Motionären
anser dock att övergångsbestämmelserna inte tillräckligt beaktar
att familjer kan ha planerat in garantidagar fram till dess
barnet gått ut det första skolåret. Har familjen sparat alla
garantidagarna kan det, enligt motionären, bli svårt att hinna
ta ut dem under en tvåårsperiod, speciellt om man har fler än
ett barn.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande till
socialutskottet överlämnat motion Sf271 av Ian Wachtmeister
och Arne Jansson (nyd) yrkande 9. I motionsyrkandet begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att garantidagarna i
föräldraförsäkringen bör tas bort.
Socialförsäkringsutskottet, som begränsat sitt yttrande
till socialutskottet till att avse regeringens förslag till
ändringar i föräldraförsäkringen samt förslag till
medelsanvisning som rör försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket, motsätter sig att regeringens förslag
genomförs. Utskottet anför:
Utskottet motsätter sig att regeringens förslag genomförs.
Socialutskottet bör därför hemställa att riksdagen med bifall
till motionerna So46 yrkande 1, So47, So49, So51 och So53 avslår
propositionen i de delar utskottet nu behandlat och därvid även
avslår motion Sf271 yrkande 9. Vid en sådan utgång kan motion
So52 lämnas utan åtgärd. Vidare bör vid en sådan utgång motion
So46 yrkande 2 inte föranleda något riksdagens uttalande.
I en avvikande mening har socialförsäkringsutskottets m-, fp-,
c- och kds-ledamöter anfört att de tillstyrker att
garantidagarna i föräldraförsäkringen tas bort på föreslaget
sätt under förutsättning att riksdagen beslutar införa
vårdnadsbidrag i enlighet med regeringens förslag. Ledamöterna
delar därvid regeringens uppfattning att det av administrativa
skäl är nödvändigt att tidsmässigt begränsa föräldrapenning för
garantidagar enligt äldre bestämmelser till utgången av juni
1996.
Utskottets bedömning
Utskottet finner det skäligt att garantidagarna i
föräldraförsäkringen tas bort under förutsättning att riksdagen
beslutar att införa vårdnadsbidrag i enlighet med regeringens
förslag. Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att det
av administrativa skäl är nödvändigt att tidsmässigt begränsa
föräldrapenning för garantidagar enligt äldre bestämmelser till
utgången av juni 1996. Utskottet avstyrker därmed motion So52
(fp) och tillstyrker propositionens förslag till ändring i lagen
om allmän försäkring med en formell ändring. I 4 kap. 3 § femte
styckets första mening skall ordet "från" utgå. Utskottet
avstyrker också motion Sf271 (nyd) yrkande 9.
Rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till
socialutskottet överlämnat motion Sf271 av Ian Wachtmeister
och Arne Jansson (nyd) yrkande 11. I motionen avstyrks en
förlängd föräldraledighet till tre år. En så lång ledighet är en
kvinnofälla, framhåller motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande inte tagit
ställning till frågan om lämpligheten av att införa ett
vårdnadsbidrag utan begränsat sitt yttrande till att behandla
frågan om utsträckt rätt till ledighet för vård av barn.
Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att förslaget
om en förlängd föräldraledighet på sätt som föreslås i
propositionen bör avvisas. Utskottet anför bl.a. följande:
Enligt utskottets mening har konsekvenserna av en förlängd
föräldraledighet inte belysts i förslaget om vårdnadsbidrag. I
vart fall förs inte något resonemang i frågan, än mindre görs
det någon analys av de effekter som ett genomförande av
förslaget kan ge upphov till. Avsaknaden av en sådan analys är
utan tvekan en försvårande omständighet när man skall ta
ställning till frågan om en utsträckt ledighet. Vilka effekter
har en utvidgad föräldrarledighet för de mindre företagen? Hur
löser man vikariatsfrågan vid upprepade långa ledigheter?
Påverkas skyddsregeln i 11 § föräldraledighetslagen av en så
lång ledighet? Hur kan den enskilde anställde få del av
kompetensutveckling och annan utbildning inom företaget? Vilken
inverkan på lön och möjlighet att avancera inom företaget har en
lång frånvaro från arbetet? En förlängd föräldraledighet kan
troligen komma att få ytterligare konsekvenser när det gäller
löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som utskottet ser det
måste dessa frågor utredas och en avvägning göras mellan olika
intressen innan ett sådant förslag som det föreliggande
genomförs.
Vidare anförs att Utredningen om ledighetslagstiftningen i
dagarna lagt fram ett betänkande (SOU 1994:41)
Ledighetslagstiftningen -- en översyn. Utredningen visar att
redan nuvarande regler trots många positiva effekter också kan
medföra vissa problem även om dessa inte synes vara alltför
stora. Utskottet framhåller att för unga kvinnor kan den
förlängda ledigheten komma att innebära svårigheter att över
huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter anför i
en avvikande mening att någon ingående analys av effekterna av
en treårig frånvaro från arbetsmarknaden i det nu föreliggande
regeringsförslaget inte gjorts. Ledamöterna anser dock att det
inte bör dras alltför långtgående slutsatser av den utredning om
ledighetslagstiftningen som nyligen presenterats, eftersom denna
utgår från nuvarande kortare ledighetsperioder. Ledamöterna
utgår från att det är möjligt att praktiskt hantera problemen,
men att det är viktigt med en aktiv uppföljning såväl ur
arbetstagarens som arbetsgivarens synvinkel. Ledamöterna
framhåller arbetsgivarens ansvar att underlätta för
arbetstagarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap samt
att frågan om föräldraledighet i första hand är en fråga som den
enskilde arbetstagaren själv har att ta ställning till.
Ledamöterna tillstyrker därmed regeringens förslag att hel
föräldraledighet som en konsekvens av införandet av
vårdnadsbidraget utvidgas till tre år från barnets födelse.
Ledamöterna delar regeringens bedömning att det inte finns samma
anledning att förlänga rätten till föräldraledighet för
adoptivföräldrar.
Utskottets bedömning
Som en konsekvens av införandet av ett vårdnadsbidrag bör,
enligt utskottets mening, rätten till hel föräldraledighet
utvidgas till tre år fr.o.m. barnets födelse. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det inte finns samma anledning att
förlänga rätten till föräldraledighet för adoptivföräldrar.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf271 (nyd) yrkande 11 och
tillstyrker förslaget till ändring i lagen om rätt till ledighet
för vård av barn, m.m.
Avdrag för barnomsorgskostnader m.m.
I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avdrag
för barnomsorgskostnader skall få göras för alla former av
barnomsorg (yrkande 42). Motionärerna anser att avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader bör kunna utnyttjas för alla former
av barnomsorg. Samtidigt framhålls att ett varierat utbud av
barnomsorg med möjlighet till flexibla lösningar måste finnas
att tillgå.
I motion So601 av Anne Rhenman (-) begärs ett
tillkännagivande  till regeringen om att möjligheterna för
privat barnomsorg i hemmet bör underlättas (yrkande 1), om
ökade möjligheter att skapa arbetstillfällen (yrkande 2) och
om skattelättnader och minskade sociala kostnader för privat
barnomsorg i hemmet (yrkande 3). Enligt motionären kvarstår,
trots ny lag om barnomsorg, en rad problem kring de minsta
barnen för många föräldrar. För dem som återgår till arbetslivet
redan vid barnets ettårsdag är det inte  enkelt att finna
lösningar. Många skulle troligtvis välja att låta barnen vistas
i sitt eget hem med en barnflicka om större möjlighet fanns till
detta. Det finns gott om arbetskraft tillgänglig med hänsyn till
dagens arbetsmarknad, varför möjligheten att på rimliga villkor
anställa någon bör underlättas. Skatteavdrag för styrkta
kostnader bör kombineras med minskade sociala avgifter eller
inga alls för att göra kostnaderna för det enskilda hushållet
rimliga. Detta skulle, enligt motionären, skapa ett stort antal
arbetstillfällen.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande till
socialutskottet propositionen och tillstyrker därmed
avslagsyrkandena i motionerna. Utskottet anför bl.a. följande:
Skatteutskottet, som har att bedöma förslaget främst från
skattetekniska utgångspunkter, vill först understryka att man i
den ekonomiska situation som Sverige nu befinner sig i bör
inrikta sig på att begränsa budgetunderskottet. Det föreslagna
bidraget kommer att kosta 3,7 miljarder kronor om året och
begränsar sig till föräldrar med barn i en mycket liten
åldersgrupp, trots att underlag saknas för att närmare bedöma om
just dessa barnfamiljer har ett särskilt behov av utökat stöd
från samhällets sida.  -- -- --
Enligt utskottets uppfattning fyller den föreslagna
beskattningen med en motsvarande avdragsrätt inte något
meningsfullt syfte, utan reglerna förvärrar tvärt om
olägenheterna med vårdnadsbidraget. Därtill kommer att
skattereglerna i onödan innebär en väsentligt utökad byråkrati
hos skattemyndigheterna och ett ökat krångel för de
skattskyldiga.
Skatteutskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter anför i en
avvikande mening att skatteutskottet i sitt yttrande riktat
häftig och överdriven kritik mot det föreslagna
vårdnadsbidraget. Synpunkterna är, enligt ledamöterna, både av
finanspolitisk, familjepolitisk, fördelningspolitisk och
arbetsmarknadspolitisk art och grundar sig inte på någon
allsidig analys av de aktuella frågorna. Ledamöterna anser att
det bör ankomma på socialutskottet att göra denna allsidiga
bedömning och att det ur strikt skatteteknisk bedömning inte
finns anledning att avvisa förslaget. Ledamöterna vill dock peka
på att i den mån vårdnadsbidrag kommer att medges retroaktivt
för tid som avser ett avslutat beskattningsår bör
vårdnadshavaren också beviljas avdragsrätt för de kostnader som
kan ha uppstått under samma tid. Ledamöterna tillstyrker därmed
propositionen i vad avser skattefrågor och avstyrker motionerna
i motsvarande delar.
I ett särskilt yttrande anför nyd-ledamoten att regeringens
förslag är förenat med sådana nackdelar att det inte bör
genomföras.
Utskottets bedömning
I propositionen föreslås att kostnader för barnomsorg som inte
en kommun tillhandahåller eller ger bidrag till skall få dras av
vid deklaration, om den skattskyldige har förvärvsarbetat eller
studerat på minst halvtid. Avdragsrätten föreslås kopplas till
vårdnadsbidraget och beloppsmässigt begränsas till vad den
skattskyldige uppburit i vårdnadsbidag under året. Motionerna
So601 (-) och A815 (c) yrkande 42 är därmed åtminstone delvis
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Utskottet konstaterar att en beskattning av vårdnadsbidraget
medför att en avdragsrätt för motsvarande kostnader blir
naturlig för den som förvärvsarbetar. Utskottet har
uppmärksammat att en icke önskad årsskifteseffekt kan uppstå då
vårdnadsbidrag medges retroaktivt för tid som avser ett avslutat
beskattningsår. Bidragsbeloppet kan då inte åberopas för avdrag
för barnomsorgskostnaden. I den avvikande meningen i
skatteutskottets yttrande har detta problem uppmärksammats, och
ledamöterna förutsätter där att vårdnadshavaren också i dessa
fall beviljas avdragsrätt för de kostnader som kan ha uppstått.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer denna fråga och
återkommer till riksdagen om det skulle behövas.
Lagförslagen i övrigt
Utskottet tillstyrker övriga lagförslag med ett antal formella
ändringar. I förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall i 3 kap. 13 § ordet
arbetsmarknadsunderstöd ändras till arbetsmarknadsstöd. I
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
skall i ingressen anges att förutom  69 § även 48 § skall ha den
lydelse som anges i lagförslaget. Förslaget till ändrad lydelse
av 48 § skall kompletteras med uppräkningen av lagrum i första
stycket 2 kap. 8 § föräldrabalken. Vidare skall 69 § första
stycket inledas med "Vill en enskild person eller
sammanslutning". Förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension skall bygga på lydelsen enligt lagen (1992:1703),
vilket innebär att i första stycket sista meningen 5 § orden
"halv eller två tredjedelar av hel förtidspension" ersätts med
"partiell förtidspension".
Medelsanvisningen
Utskottet tillstyrker också de föreslagna medelsanvisningarna
för budgetåret 1993/94 och budgetåret 1994/95.
Barnfamiljernas ekonomi
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjernas ekonomi (yrkande 6).
Motionärerna framhåller att den svenska familjepolitiken varit
framgångsrik och att välfärden har varit relativt jämnt
fördelad. Den socialdemokratiska familjepolitiken har inriktats
på att stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag
men också via bostadsbidrag. Den har också inriktats på att ge
alla föräldrar möjlighet att vara hemma med de minsta barnen
genom en utbyggd föräldraförsäkring.
Motionärerna menar att om man vill förbättra barnfamiljernas
ekonomi och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten är det
en bättre lösning att se till att en god barnomsorg blir
tillgänglig för alla så att alla föräldrar som vill arbeta får
möjlighet till att göra det. Förvärvsarbete är den faktor som
har störst betydelse för familjens ekonomi och jämställdheten.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att riksdagen nyligen beslutat om en
utvidgad lagreglering på barnomsorgens område. Lagstiftningen
innebär bl.a. att kommunerna skall tillhandahålla
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i den omfattning det
behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier
eller barnets eget behov ( prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11,
rskr. 117). Något initiativ från riksdagen med anledning av
motion So607 yrkande 6 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Utbyggnad av föräldraförsäkringen
I motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen som en
bättre valfrihetsreform (yrkande 2). Motionärerna anför att
de 2,3 miljarder kronor som vårdnadsbidraget kostar med god
marginal räcker till att dels höja ersättningen för föräldrar
som inte, genom arbetslöshet eller på annat sätt, kvalificerat
sig för en dräglig ersättning, dels till att bygga ut
föräldraförsäkringen med tre månader till 15 månader. Dessa tre
månader kan, enligt motionärernas uppfattning, naturligt knytas
till pappan så att han ges favören att tidigt knyta an till sina
barn.
Socialförsäkringsutskottet har, som tidigare redovisats,
föreslagit att motion So46 inte bör föranleda något uttalande
från riksdagen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det för närvarande inte finns ekonomiskt
utrymme för att bygga ut föräldraförsäkringen. Utskottet
avstyrker därmed motion So46 (v) yrkande 2.
Riktlinjer för familjepolitiken
I motion So615 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för familjepolitiken.
Motionärernas förslag går ut på att subventionerna till
barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och bidragsförskott
används till dels en vårdnadsersättning som betalas under
barnets första sex levnadsår, dels ett barnbidrag som utbetalas
till sexton års ålder. Vårdnadsersättningen föreslås variera med
barnets ålder samt innehålla ett tak per månad och familj
oavsett antalet barn. Ersättningen föreslås bli skattefri och
disponeras fritt av föräldrarna. De skall kunna använda pengarna
som lön för sig själva för sin barnomsorg och då bör
ersättningen bli pensionsgrundande. Ersättningen skall också
kunna användas till att köpa extern barntillsyn på t.ex. daghem
eller genom att anställa en barnflicka. Motionärerna anser att
nuvarande system med föräldraförsäkring och bidrag till
barnomsorg har urartat. Lagstiftningen hindrar individer att
fatta sina egna beslut inom familjens ram. Det nya systemet som
föreslås bör införas successivt och innebär att statens
kostnader för familjepolitiken minskas med 21 miljarder kronor
när systemet är fullt infört.
Utskottet behandlade en motion med samma inriktning i
betänkande 1992/93:SoU15. Utskottet anförde då att det
motsatte sig förslagen eftersom de skulle få mycket negativa
konsekvenser för många barnfamiljer.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Utskottet
avstyrker motionen.
Vårdnadsbidragsreformens uppföljning
I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att tillkalla en
kommitté med uppdrag att följa och rapportera effekterna för
förvärvsarbete och utnyttjande av olika typer av barnomsorg med
anledning av vårdnadsbidragsreformen och de beslutade reformerna
inom barnomsorgs- och föräldraförsäkringsområdena.
Enligt utskottets mening bör denna kommitté ges en
parlamentarisk sammansättning. Den skall också ha möjlighet att
lägga fram de förslag som kan befinnas påkallade. Vad utskottet
nu anfört bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So46 yrkande 1,
1993/94:So47, 1993/94:So49, 1993/94:So51, 1993/94:So53,
1993/94:So605 yrkande 1, 1993/94:So607 yrkande 5 och
1993/94:So610 yrkande 1,
res. 1 (s)
2. beträffande förslaget till lag om vårdnadsbidrag
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1993/94:So45, 1993/94:So48, 1993/94:So50,
1993/94:So609 och 1993/94:A815 yrkande 41 antar regeringens
förslag till lag om vårdnadsbidrag,
3. beträffande förslaget till lag om ändring i
lagen om allmän försäkring
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1993/94:So52 och 1993/94:Sf271 yrkande 9 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med den ändringen att i 4 kap. 3 § femte
styckets första mening ordet "från" skall utgå,
4. beträffande förslaget till lag om ändring i
lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 11 antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård
av barn, m.m.
5. beträffande avdrag för barnomsorgskostnader
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So601 och 1993/94:A815
yrkande 42,
6. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
b) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
c) lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter med den ändringen att i 3
kap. 13 § ordet "arbetsmarknadsunderstöd" ändras till
"arbetsmarknadsstöd",
d) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) med de
ändringar att i ingressen den första delsatsen skall lyda "dels
att 48 och 69 §§ skall ha följande lydelse", att i 48 § första
stycket orden "2 kap. 1, 4--6 och 9 §§" skall ändras till "2
kap. 1, 4--6, 8 och 9 §§" samt att i 69 § orden "Vill en enskild
eller en sammanslutning" skall ändras till "Vill en enskild
person eller sammanslutning",
e) lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
f) lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
g) lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension med den ändringen att
i 5 § första stycket sista meningen orden "halv eller två
tredjedelar av hel förtidspension" ändras till "partiell
förtidspension",
7. beträffande medelsanvisningarna för budgetåret
1993/94
att riksdagen under femte huvudtiteln på tilläggsbudget  till
statsbudgeten för budgetåret 1993/94 anvisar - utöver vad riksdagen tidigare
beslutat (1993/94:SfU22, Rskr. 306) -
a) till Riksförsäkringsverket ett ramanslag på
8 000 000 kr,
b) till Ersättning till Postverket m.m. ett
förslagsanslag på 1 100 000 kr,
8. beträffande vårdnadsbidraget
att riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret
1994/95 anvisar till Vårdnadsbidrag ett förslagsanslag på
3 700 000 000 kr,
9. beträffande övriga medelsanvisningar för budgetåret
1994/95
att riksdagen för budgetåret 1994/95
a) till Riksförsäkringsverket under femte huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 16 300 000 kr utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 6, 1993/94:SfU23,
rskr. 204),
b) till Allmänna försäkringskassor under femte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 40 000 000 kr utöver vad
riksdagen tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 6,
1993/94:SfU23, rskr. 204),
c) till Ersättning till Posten AB m.m. under femte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6 900 000 kr utöver
vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 6,
1993/94:SfU12, rskr. 289),
d) till Riksskatteverket under sjunde huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 1 500 000 kr utöver vad riksdagen tidigare
beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 8, 1993/94:SkU22, rskr. 168),
10. beträffande barnfamiljernas ekonomi
att riksdagen avslår motion 1993/94:So607 yrkande 6,
res. 2 (s)
11. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So46 yrkande 2,
men. (v)
12. beträffande riktlinjer för familjepolitiken
att riksdagen avslår motion 1993/94:So615,
13. beträffande vårdnadsbidragsreformens uppföljning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en
bordläggning.
Stockholm den 19 maj 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),
Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan
Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Martin Nilsson (s), Maud
Ekendahl (m), Chatrine Pålsson (kds), Stefan Kihlberg (nyd) och
Lennart Rhodin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Martin Nilsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Utskottet säger nej till vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget
ökar orättvisorna och hotar jämställdheten. Det är dessutom
ekonomiskt oansvarigt med hänsyn till Sveriges ekonomi.
I det mycket svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i
visar regeringen en anmärkningsvärd brist på ekonomiskt
ansvarstagande genom att lägga fram förslag om införande av ett
vårdnadsbidrag som av regeringen bedöms kosta mer än 3,7
miljarder kronor brutto och ca 2,3 miljarder kronor netto. När
budgetunderskottet är över 200 miljarder kronor går det, enligt
utskottets mening, inte att hävda att reformen är finansierad
genom allmänna besparingar.
Det går inte heller att hävda att ett vårdnadsbidrag skulle
öka valfriheten för barnfamiljerna. Ett vårdnadsbidrag på 1 600
kr efter skatt kan knappast ersätta förvärvsinkomsten. För
ensamstående med barn finns inga möjligheter att försörja sig
och familjen utan en inkomst av förvärvsarbete även om
vårdnadsbidrag införs. I många lågavlönade familjer är man också
beroende av att båda föräldrarna förvärvsarbetar, och för män
eller för högavlönade kvinnor medför vårdnadsbidraget knappast
en ökad möjlighet att vara hemma i stället för att
förvärvsarbeta. Utformningen av vårdnadsbidraget gynnar mest
familjer med högavlönade män och hemmafruar.
För de kvinnor som väljer att stanna hemma är vårdnadsbidraget
ett bakslag för jämställdheten. Kvinnorna blir återigen beroende
av männens inkomster. Kvinnorna tappar fotfäste på
arbetsmarknden och däri ligger också det största hotet mot
jämställdheten.
Utskottet anser att det finns bättre lösningar för att
förbättra barnfamiljernas ekonomi och samtidigt öka valfriheten
och jämställdheten. Den svenska familjepolitiken har varit
framgångsrik. Välfärden har varit relativt jämnt fördelad. Den
socialdemokratiska familjepolitiken har inriktats på att stödja
barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag men också via
bostadsbidrag. Den har också inriktats mot att ge föräldrar
möjlighet att vara hemma med de minsta barnen genom en utbyggd
föräldraförsäkring. En bra barnomsorg har gjort att föräldrar
kunnat förvärvsarbeta och känna trygghet i att barnen haft en
god omsorg. Den generella välfärdspolitiken har haft avgörande
betydelse för familjernas ekonomi och för barnens välbefinnande
och positiva utveckling.
Det viktigaste sättet att förbättra barnfamiljernas ekonomi
och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten är att se till
att en god barnomsorg blir tillgänglig för alla så att alla
föräldrar som vill förvärvsarbeta får möjlighet att göra det.
Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för
familjernas ekonomi och jämställdheten.
Utskottet anser att den bästa familjepolitiken består av en
flexibel föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bra
barnomsorg och skola för alla barn.
Utskottet tillstyrker motionerna So46 (v) yrkande 1, So47
(nyd), So49 (s), So51 (s), So53 (s), So605 (v) yrkande 1, So607
(s) yrkande 5 och So610 (v) yrkande 1 och avstyrker
propositionen i dess helhet.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So46
yrkande 1, 1993/94:So47, 1993/94:So49, 1993/94:So51,
1993/94:So53, 1993/94:So605 yrkande 1, 1993/94:So607 yrkande 5
och 1993/94:So610 yrkande 1 avslår propositionen,
2. Barnfamiljernas ekonomi (mom. 10)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Martin Nilsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Den svenska familjepolitiken har varit framgångsrik. Välfärden
har varit relativt jämnt fördelad. Den socialdemokratiska
familjepolitiken har inriktats på att stödja barnfamiljerna
ekonomiskt främst via barnbidrag men också via bostadsbidrag.
Den har också inriktats mot att ge föräldrar möjlighet att vara
hemma med de minsta barnen genom en utbyggd föräldraförsäkring.
En bra barnomsorg har gjort att föräldrar kunnat förvärvsarbeta
och känna trygghet i att barnen haft en god omsorg. Den
generella välfärdspolitiken har haft avgörande betydelse för
familjernas ekonomi och för barnens välbefinnande och positiva
utveckling.
Det viktigaste sättet att förbättra barnfamiljernas ekonomi
och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten är att se till
att en god barnomsorg blir tillgänglig för alla så att alla
föräldrar som vill förvärvsarbeta får möjlighet att göra det.
Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för
familjernas ekonomi och jämställdheten.
Utskottet anser att den bästa familjepolitiken består av en
flexibel föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bra
barnomsorg och skola för alla barn. Detta bör riksdagen enligt
utskottets mening ge regeringen till känna med anledning av
motion So607 (s) yrkande 6.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:
10. beträffande barnfamiljernas ekonomi
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So607 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Stefan Kihlberg (nyd) anför
Vårt familjepolitiska förslag innebär att de medel som går
till föräldraförsäkring, barnbidrag, kommunal barnomsorg etc.
läggs samman och fördelas till barnfamiljer som
vårdnadsersättning och barnbidrag. Vårdnadsersättningen ligger
maximalt på 8 000 kr i månaden. Det är skattefritt och
pensionsgrundande. Barnbidraget skulle bli 1 000 kr i månaden
per barn. Men vi vill inte ge till dem som inte behöver, och
därför sker en avtrappning vid 320 000 kr i årsinkomst och
tjänar man mer än en halv miljon utgår inga bidrag.
Finansdepartementet har räknat på förslaget och kommit fram till
att 20 miljarder kronor skulle sparas i familjepolitiken.
Förslaget omfattar båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst
-- oavsett om de är gifta, ogifta, bor åtskilda eller är
frånskilda. Ny demokrati anser inte att samhället skall tillåta
eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt
försörjningsansvar.
Förslaget leder till en total reformering av familjepolitiken.
Det nuvarande systemet är för dyrt och gynnar höginkomsttagare
på de andra skattebetalarnas bekostnad. På kort sikt finns det
dock en självklar besparingsmöjlighet, nämligen behovsprövade
barnbidrag. Inga bidrag bör utgå till familjer med höga
inkomster. Det gäller såväl barnbidrag som andra typer av
bidrag.
Regeringen har beräknat kostnaderna för barnbidragen till
cirka 17 miljarder kronor. Vårt förslag är att man behovsprövar
barnbidragen så att fullt bidrag utgår till barnfamiljer med
inkomster upp till ca 320 000 kr. Denna gräns är vald så att
inga betydande marginaleffekter skall uppstå (en familj med tre
eller fler barn kan få bostadsbidrag ända upp till en inkomst på
cirka 320 000 kr).
Vid en hushållsinkomst på 500 000 kr utgår inget bidrag. I
intervallet däremellan sker en kontinuerlig avtrappning. Detta
skulle, enligt Finansdepartementets beräkningar, ge en besparing
på 3 miljarder kronor.
Ny demokrati har nått en uppgörelse med regeringspartierna som
innebär att vi får den utredning som vi eftersträvat. En bred
parlamentarisk utredning kommer att tillsättas redan före
sommaren. I utredningen kommer våra förslag om familjepolitiken
och behovsprövade barnbidrag att beaktas.
Regeringens vårdnadsbidrag kan därigenom ses som ett första
steg på vägen mot förverkligande av vår familjepolitik, som ju
bygger på rättvisa och verklig valfrihet för barnfamiljerna.
Dessutom leder våra förslag till stora besparingar för stat och
kommuner.
Mot denna bakgrund är Ny demokrati berett att ansluta sig till
regeringens förslag om vårdnadsbidrag.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Avslag på propositionen (mom. 1)
Jag instämmer i huvudsak i reservation nr 1 som anmälts av
s-ledamöterna i utskottet.
Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 11)
Enligt min mening borde utskottet ha anfört att en utbyggnad
av föräldraförsäkringen är ett bättre alternativ för att öka
barnfamiljernas valfrihet än ett införande av ett
vårdnadsbidrag. En utbyggd föräldraförsäkring ger både en ökad
valfrihet och mer pengar till barnfamiljerna.
Föräldraförsäkringen kan tas ut på hel- eller på deltid allt
efter familjens behov och önskemål.
Så snart ekonomin tillåter det bör föräldraförsäkringen därför
byggas ut med tre månader till 15 månader. De tre nya månaderna
kan också, enligt min mening, naturligt knytas till pappan så
att han ges möjlighet att tidigt knyta an till sina barn.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
11 borde ha hemställt:
11. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So46 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande
1993/94:SkU6y
Bilaga 2
Vårdnadsbidrag
Till socialutskottet
Socialutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag jämte motioner.
I propositionen föreslås ett vårdnadsbidrag på 2 000 kr i
månaden för barn i åldern 1--2 år som inte har plats inom den
kommunala barnomsorgen eller inom enskild barnomsorg som får
bidrag av en kommun. Om barnet har sådan plats skall
vårdnadsbidrag utgå med 1 350 kr per månad om platsen avser
högst 15 timmar per vecka och med 700 kr per månad om platsen
avser 16--30 timmar per vecka.
Enligt propositionen skall bidraget bli skattepliktigt, och
den som har fått vårdnadsbidrag skall under vissa
förutsättningar få rätt till avdrag med högst motsvarande belopp
för vissa kostnader för barnomsorg. Som förutsättning för avdrag
skall gälla att den skattskyldige har förvärvsarbetat eller
studerat under sammanlagt minst halvtid. Avdrag skall då medges
för kostnader för annan barnomsorg än som kommunen har
tillhandahållit eller gett bidrag till. Avdragsrätten begränsas
till ett belopp som motsvarar vad den skattskyldige under året
har uppburit i vårdnadsbidrag.
Yrkanden om avslag på propositionen framställs i motion So46
av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1 och i motionerna So47 av
Harriet Colliander m.fl. (nyd), So49 av Ingvar Carlsson m.fl.
(s), So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s) och So53 av
Margareta Israelsson m.fl. (s). I detta sammanhang behandlas
även yrkande 3 i motion So601 av Anne Rhenman (-) där motionären
begär ett riksdagsuttalande om skattelättnader och minskade
sociala kostnader för privat barnomsorg i hemmet. I övrigt berör
motionerna i detta ärende inte skatteutskottets område.
Avslagsyrkandena grundar sig framför allt på socialpolitiska
och samhällsekonomiska skäl. Skatteutskottet, som har att bedöma
förslaget främst från skattetekniska utgångspunkter, vill först
understryka att man i den ekonomiska situation som Sverige nu
befinner sig i bör inrikta sig på att begränsa
budgetunderskottet. Det föreslagna bidraget kommer att kosta ca
3,7 miljarder kronor om året och begränsar sig till föräldrar
med barn i en mycket liten åldersgrupp, trots att underlag
saknas för att närmare bedöma om just dessa barnfamiljer har ett
särskilt behov av utökat stöd från samhällets sida. Inom denna
grupp kommer vårdnadsbidraget framför allt att gynna
fullständiga familjer med högavlönade män och hemmafruar.
Bidragsreglerna har alltså utformats på ett sätt som innebär att
orättvisorna kommer att öka, och de föreslagna skattereglerna
kommer att förstärka dessa effekter. Därtill kommer att starka
invändningar kan riktas mot förslaget från
arbetsmarknadspolitiska synpunkter.
De exempel som lämnas i propositionen och motionerna visar att
bidrags- och skattereglerna kommer att ge extrema
marginaleffekter. För kvinnor som arbetar deltid blir det
knappast lönsamt längre att förvärvsarbeta, och
marginaleffekterna innebär också att det blir svårare för
kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden och lättare att falla
ut.
Om man bortser från den lilla grupp som har råd att själva
anställa ett hembiträde eller en barnflicka innebär
skattereglerna att den som helt saknar arbetsinkomst under året
får störst glädje av vårdnadsbidraget. För den som har
deltidsarbete och åtnjuter reducerat vårdnadsbidrag innebär de
föreslagna skattereglerna regelmässigt att avdrag inte kommer
att medges för de nödvändiga kostnaderna för barntillsynen under
arbetstiden. Samtidigt innebär reglerna att man blir berättigad
till avdrag "från första kronan" upp till vissa belopp för allt
annat som kan betecknas som "barnomsorgskostnad", och vad som
kan inbegripas i detta begrepp har inte berörts närmare i
propositionen. De som av olika skäl arbetar mer än halvtid och
alltså anlitar barnomsorgen mer än 30 timmar får däremot inget
vårdnadsbidrag och inget avdrag alls.
Enligt utskottets uppfattning måste regler som får denna
innebörd bestämt avvisas. Reglerna kommer att slå mycket olika
från fall till fall. De negativa effekterna förstärks av att
bidragen ofta skulle komma att utgå endast under en del av året
samtidigt som avdragsreglerna avser förhållandena under hela
beskattningsåret. Därtill kommer att de skattetekniska
detaljerna inte heller i övrigt är genomtänkta utan kommer att
medföra en mängd tillämpningsproblem som försvårar eller gör det
omöjligt att upprätthålla en meningsfull kontroll.
Enligt utskottets uppfattning fyller den föreslagna
beskattningen med en motsvarande avdragsrätt inte något
meningsfullt syfte, utan reglerna förvärrar tvärt om
olägenheterna med vårdnadsbidraget. Därtill kommer att
skattereglerna i onödan innebär en väsentligt utökad byråkrati
hos skattemyndigheterna och ett ökat krångel för de
skattskyldiga.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen och
tillstyrker alltså avslagsyrkandena i motionerna.
Beträffande motion So601 nöjer sig utskottet med att hänvisa
till vad som har anförts om hushållsarbete i utskottets nyligen
avgivna betänkande 1993/94:SkU20.
Stockholm den 12 april 1994
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Anita Johansson (s),
Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd),
Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl
Hagström (s) och Inger Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Knut Wachtmeister (m), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson
(fp), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf
(kds) och Carl Fredrik Graf (m) anför:
Skatteutskottet har i sitt yttrande riktat häftig och
överdriven kritik mot det av regeringen föreslagna vårdbidraget.
De synpunkter som majoriteten anlägger är bland annat av
finanspolitisk, familjepolitisk, fördelningspolitisk och
arbetsmarknadspolitisk art och grundar sig inte på någon
allsidig analys av de aktuella frågorna. Som exempel kan nämnas
att de kostnader på 3,7 miljarder kronor som utskottet anger är
ett bruttobelopp. Om man vill ge en realistisk bild av de
samhällsekonomiska konsekvenserna bör man givetvis inte
underlåta att minska detta belopp med de ca 900 miljoner kronor
som följer av skatteeffekterna och 500 miljoner kronor för
utväxlingen mot garantidagar. Regeringen har också lagt fram
andra förslag som direkt kommer att begränsa kostnaderna för
reformen. Därtill kommer indirekta effekter som på sikt kan leda
till att det i själva verket totalt sett blir besparingar. En
utveckling i denna riktning kan förutses eftersom föräldrar med
barn i åldern 1--2 år får ökade ekonomiska möjligheter att avstå
från förvärvsarbete eller att välja andra lösningar som
begränsar kostnaderna för den offentligt finansierade
barnomsorgen. Man kan alltså konstatera att skatteutskottets
invändningar inte vilar på saklig grund.
Enligt vår uppfattning ankommer det på socialutskottet och
inte på skatteutskottet att göra en allsidig bedömning av
förslaget från olika utgångspunkter. Enligt vår uppfattning bör
man nu från skatteutskottets sida begränsa sig till en rent
skatteteknisk bedömning.
Regeringens förslag i skattefrågorna innebär att
vårdnadsbidraget skall beskattas och att den som förvärvsarbetar
eller studerar skall få avdrag med högst motsvarande belopp för
sina kostnader för sådan barnomsorg som inte subventioneras av
kommunerna. Enligt vår uppfattning finns det inte skäl att
behandla vårdnadsbidraget på annat sätt än andra likartade
skattepliktiga inkomster. En beskattning av vårdnadsbidraget
medför att en avdragsrätt för motsvarande kostnader blir
naturlig för den som förvärvsarbetar. En avdragsrätt innebär
också fördelen att de marginaleffekter som uppstår i samband med
förvärvsarbete begränsas och att man i större utsträckning får
in den privata barnomsorgen i skattesystemet. I den mån
vårdnadsbidraget kommer att medgivas retroaktivt för tid som
avser ett avslutat beskattningsår förutsätter vi att
vårdnadshavaren också beviljas avdragsrätt för de kostnader som
kan ha uppstått.
De administrativa problem som beskattningsfrågorna kan medföra
bör inte överdrivas. I och för sig kan man konstatera att
beskattningen och avdragsrätten givetvis måste hanteras av
skattemyndigheterna och andra berörda, men de hanteringstekniska
frågorna skiljer sig inte från vad som gäller i övrigt på
skatteområdet. Från Riksskatteverkets sida har man inte heller
motsatt sig det förslag som regeringen nu lägger fram, och inom
verket har man också godtagit de tekniska lösningarna.
Med det anförda tillstyrker vi propositionen i vad avser
skattefrågorna och avstyrker motionerna i motsvarande delar.
Särskilt yttrande
Peter Kling (nyd) anför:
Som utskottet konstaterar är regeringens förslag förenat med
sådana nackdelar att det inte bör genomföras.
Ny demokrati har i sin motion föreslagit en vårdnadsersättning
på maximalt 8 000 kr per månad. Tillsammans med våra andra
riktlinjer för familjepolitiken innebär Ny demokratis förslag
samhällsekonomiska besparingar på 20 miljarder kronor. Vårt
förslag syftar till att avskaffa det nuvarande
barnomsorgsmonopolet för kommunerna och skapa förutsättningar
för en helt fri konkurrens på detta område. Samtidigt vill vi
skapa större valfrihet för föräldrarna. De åtgärder som vi
föreslår ger föräldrar med barn under sju år bättre möjligheter
att själva ta ställning till om de skall förvärvsarbeta och
själva besluta om den omsorg som de anser vara bäst för sina
barn och sin familj. Ny demokratis vårdnadsersättning är också
bättre för mellan- och låginkomsttagarna än regeringens förslag.
Vi står fast vid vårt förslag om en skattefri
vårdnadsersättning.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1993/94:SfU5y
Bilaga 3
Vårdnadsbidrag
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 15 mars 1994 beslutat bereda bl.a.
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag jämte motioner.
Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till att
avse regeringens förslag till ändringar i föräldraförsäkringen
(avsnitt 8 och lagförslag 2.2) samt förslag till medelsanvisning
som rör försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket (avsnitt
12 och punkterna 13--17 i regeringens hemställan). Utskottet
yttrar sig också över motionerna So46 yrkandena 1 och 2, So47,
So49, So51, So52 och So53.
Utskottet överlämnar samtidigt med eget yttrande yrkande 9 i
motion 1993/94:Sf271, som är väckt under den allmänna
motionstiden.
Propositionen
I propositionen föreslås att vårdnadsbidrag införs fr.o.m. den
1 juli 1994. Vårdnadsbidrag skall utges för barn som har fyllt
ett men inte tre år. Fullt bidrag utgör 2 000 kr i månaden. För
barn som har plats inom kommunal barnomsorg eller barnomsorg med
kommunbidrag högst 30 timmar per vecka utges reducerat
vårdnadsbidrag. Om platsen avser mer än 30 timmar per vecka
utges inget vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag skall beslutas och
utges av försäkringskassa.
Föräldrapenning utges enligt nuvarande regler i princip med
360 dagar på sjukpenningnivå (90 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten delad med 365, dock lägst enligt garantinivå) och 90
dagar på garantinivå. Vid flerbarnsfödsel utges för varje barn
utöver det första 90 dagar på sjukpenningnivå och 90 dagar på
garantinivå. I propositionen föreslås att, i och med
vårdnadsbidragets införande, de 90 dagarna som berättigar till
ersättning enbart enligt garantinivån tas bort. Detta skall även
gälla de dagar som ersätts enligt garantinivån vid
flerbarnsfödsel. Regeringen föreslår vidare att garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs från 60 kr till 64 kr per dag.
Övergångsbestämmelser föreslås som på olika sätt reglerar
förhållandena för barn födda före juli 1993. Bl.a. föreslås att
för barn födda före september 1991 skall föräldrapenning för
garantidagar enligt äldre bestämmelser som inte tagits ut före
den 1 juli 1996 vara förverkad.
Genom förändringarna i föräldraförsäkringen räknar regeringen
med att göra en besparing på 500 miljoner kronor.
För att genomföra införandet av vårdnadsbidraget och
förändringarna i föräldraförsäkringen föreslås, såvitt gäller
socialförsäkringsutskottets beredningsområde, att för olika
ändamål 9,1 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för
innevarande budgetår och 63,2 miljoner kronor anvisas för
budgetåret 1994/95 utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen.
Motioner
I fem motioner begärs avslag på propositionen i sin helhet.
Det gäller motionerna So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), So53 av
Margareta Israelsson m.fl. (s), So51 av Inger Lundberg och Maud
Björnemalm (s), So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) och So46
yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v). I motion So46 begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om att en utbyggnad av
föräldraförsäkringen är en bättre valfrihetsreform.
I motion Sf271 yrkande 9 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson
(nyd) begärs ett tillkännagivande om att garantidagarna i
föräldraförsäkringen bör tas bort.
Slutligen begär Lennart Fremling (fp) i motion So52 att uttag
av garantidagar enligt äldre bestämmelser för barn födda före
september 1991 skall kunna ske fram till den 30 juni 1999.
Utskottet
Utskottet motsätter sig att regeringens förslag genomförs.
Socialutskottet bör därför hemställa att riksdagen med bifall
till motionerna So46 yrkande 1, So47, So49, So51 och So53 avslår
propositionen i de delar utskottet nu behandlat och därvid även
avslår motion Sf271 yrkande 9. Vid en sådan utgång kan motion
So52 lämnas utan åtgärd. Vidare bör vid en sådan utgång motion
So46 yrkande 2 inte föranleda något riksdagens uttalande.
Stockholm den 31 mars 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta
Dahl (s), Margit Gennser (m), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik
(s), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta
Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Maud
Björnemalm (s), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Ingela
Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Pontus
Wiklund (kds), Liselotte Wågö (m), Ingela Mårtensson (fp) och
Rune Backlund (c) anser att utskottets yttrande i avsnittet
Utskottet bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker att garantidagarna i
föräldraförsäkringen tas bort på föreslaget sätt under
förutsättning att riksdagen beslutar införa vårdnadsbidrag i
enlighet med regeringens förslag. Utskottet delar därvid
regeringens uppfattning att det av administrativa skäl är
nödvändigt att tidsmässigt begränsa föräldrapenning för
garantidagar enligt äldre bestämmelser till utgången av juni
1996.
Socialutskottet bör därför tillstyrka bifall till lagförslag
2.2 och till medelsanvisningarna punkterna 13--17 och i enlighet
härmed avstyrka bifall till motionerna So46 yrkandena 1 och 2,
So47, So49, So51 och So53. Härigenom tillgodoses motion Sf271
yrkande 9. Av de skäl som ovan anförts bör socialutskottet
avstyrka bifall även till motion So52.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1993/94:AU5y
Bilaga 4
Ledighet för vård av barn

Till socialutskottet
Socialutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag jämte
motioner.
Utskottet yttrar sig i det följande över den del av
propositionen och aktuella motioner som berör förslaget om
förlängd föräldraledighet.
Propositionen
I propositionen föreslås att det fr.o.m. den 1 juli 1994
införs ett skattepliktigt vårdnadsbidrag för barn i åldrarna ett
till tre år.
Som en följd av vårdnadsbidraget föreslås ändringar i en rad
författningar. Av intresse för arbetsmarknadsutskottet är därvid
den lagändring som berör lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av barn, m.m.
Rätten till hel ledighet för vård av barn förlängs från ett
och ett halvt till tre år från barnets födelse. Rätten till
förkortning av arbetstiden påverkas inte. Den rätt till ledighet
när arbetstagaren bl.a. uppbär föräldrapenningförmån som
regleras i 4 § den nämnda lagen påverkas heller inte av
lagändringen.
Vårdnadsbidraget utges bara till dess barnet fyllt tre år,
också när det är fråga om adoptivbarn. Adoptivföräldrars
särskilda rätt till ledighet föreslås även fortsättningsvis
gälla under ett och ett halvt år från den tidpunkt då
föräldrarna fick barnet i sin vård.
Motioner
Sammanlagt nio motioner har väckts med anledning av
propositionen.
I tre partimotioner So49 (s), So47 (nyd) och So46 (v) yrkas
att riksdagen avslår propositionen.
Följande fyra motioner berör i varierande grad förslaget om
utsträckt föräldraledighet i propositionen.
I den socialdemokratiska motionen (so49) varnar motionärerna
såvitt nu är i fråga för att löne- och anställningsvillkoren för
de kvinnor som stannar hemma kommer att försämras. Tre års
tjänstledighet är en lång tid och risken är stor att många
kommer att utestängas från arbetsmarknaden. Däri ligger det
största hotet mot jämställdheten.
Även vänsterpartiet (so46) menar att vårdnadsbidraget bl.a.
missgynnar kvinnors deltagande i arbetslivet.
I ett till arbetsmarknadsutskottet under den allmänna
motionstiden remitterat motionsyrkande 11 i motion 1993/94:Sf271
av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) avstyrks en
förlängd föräldraledighet till tre år. En sådan lång ledighet är
en kvinnofälla, framhåller motionärerna. Arbetsmarknadsutskottet
överlämnar detta motionsyrkande till socialutskottet i samband
med detta yttrande.
Märtha Gårdestig (kds) begär i motion So48 (yrkande 2) ett
tillkännagivande om att adoptivföräldrar får rätt till lika lång
tjänstledighet som andra föräldrar.
Arbetsmarknadsutskottets överväganden
Utskottet tar inte ställning till frågan om lämpligheten att
införa ett vårdnadsbidrag utan begränsar sitt yttrande till att
behandla frågan om utsträckt rätt till ledighet för vård av
barn.
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m. (föräldraledighetslagen) har en arbetstagare i
egenskap av förälder rätt till ledighet från sin anställning för
vård av barn dels i form av hel ledighet till dess barnet
uppnått ett och ett halvt års ålder, dels i form av förkortning
av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till
dess barnet uppnått åtta års ålder.
För arbetstagare som adopterar ett barn räknas rätten till hel
ledighet från den tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin
vård.
Rätten till ledighet är fristående från föräldraförsäkringens
förmånsregler. Arbetstagaren har dock alltid rätt att få ledigt
under den tid föräldrapenning utgår.
Regeringen föreslår nu som en konsekvens av införandet av
vårdnadsbidraget att rätten till hel ledighet för vård av barn
förlängs från ett och ett halvt år till tre år från barnets
födelse. Rätten till förkortning av arbetstiden påverkas inte.
Beträffande adoptivföräldrar föreslås ingen ändring i gällande
regler.
I några av de ovan redovisade motionerna framförs farhågor för
att en sådan utsträckt ledighet som föreslås kan komma att
innebära svårigheter på arbetsmarknaden för de kvinnor som
väljer att stanna hemma. Härigenom motverkas
jämställdhetssträvandena i samhället.
För egen del får utskottet anföra följande.
I dagarna har Utredningen om ledighetslagstiftningen lagt fram
ett betänkande (SOU 1994:41) Ledighetslagstiftningen -- en
översyn. Det bör framhållas att utredningen i det närmaste
avslutat sitt arbete innan den nu föreslagna utvidgningen av
föräldraledigheten lades fram. Utredningsförslaget har därför
inga direkta beröringspunkter med det föreliggande
regeringsförslaget. Dessutom är det vad gäller
föräldraförsäkringen en i huvudsak teknisk översyn.
Utredningen för vissa resonemang om samhällsnyttan av de
vanligaste ledighetslagarna: studieledighetslagen och
föräldraledighetslagen. Beträffande föräldraledighetslagen
understryker utredningen att det är en självklar utgångspunkt
för samhällets fortbestånd att det föds barn och att det finns
förutsättningar för att på bästa sätt vårda barnen. Utredningen
framhåller vidare att föräldraledigheten leder till flera
positiva effekter bl.a. för jämställdhet och ekonomisk tillväxt.
Föräldraledighetslagen kan emellertid också ge upphov till
negativa effekter. Sådana är i huvudsak av företagsekonomisk
natur och kan framför allt uppstå i form av ökad administration
samt störningar i produktionen. Dessa produktionsstörningar, som
trots åtgärder inte går att förhindra, får vägas mot de positiva
effekter som nyss nämnts men som "svårligen låter sig
kvantifieras", anser utredningen.
En enkätundersökning som utredningen låtit göra visar att de
problem som förknippas med föräldraledighetslagen uppges vara
större i stora företag än i mindre företag. Problemen anses vara
större i den offentliga sektorn och i kvinnodominerade företag
än i den privata sektorn och i mansdominerade företag. Fler
företag menar att problemen är större för produktionen än för
administrationen. Det kan slutligen tilläggas att
föräldraledigheten anses medföra större problem än vad som är
fallet med studieledigheten.
Utskottet får anledning att i ett annat sammanhang återkomma
till ledighetslagarna bl.a. efter det att nyssnämnda betänkande
beretts i regeringskansliet.
Enligt utskottets mening har konsekvenserna av en förlängd
föräldraledighet inte belysts i förslaget om vårdnadsbidrag. I
vart fall förs inte något resonemang i frågan, än mindre görs
det någon analys av de effekter som ett genomförande av
förslaget kan ge upphov till. Avsaknaden av en sådan analys är
utan tvekan en försvårande omständighet när man skall ta
ställning till frågan om en utsträckt ledighet. Vilka effekter
har en utvidgad föräldraledighet för de mindre företagen? Hur
löser man vikariatsfrågan vid upprepade långa ledigheter?
Påverkas skyddsregeln i 11 § föräldraledighetslagen av en så
lång ledighet? Hur kan den enskilde anställde få del av
kompetensutveckling och annan utbildning inom företaget? Vilken
inverkan på lön och möjlighet att avancera inom företaget har en
lång frånvaro från arbetet? En förlängd föräldraledighet kan
troligen komma att få ytterligare konsekvenser när det gäller
löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som utskottet ser det
måste dessa frågor utredas och en avvägning göras mellan olika
intressen innan ett sådant förslag som det föreliggande
genomförs.
Den nyssnämnda utredningen om ledighetslagstiftningen visar
att redan nuvarande regler trots många positiva effekter också
kan medföra vissa problem även om dessa inte synes vara alltför
stora.
Att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap är en viktig
beståndsdel i jämställdheten mellan kvinnor och män. Andelen
förvärvsarbetande kvinnor har stadigt ökat under de senaste
decennierna; även kvinnor med små barn utgör en betydande andel
av arbetskraften. Utvecklingen har inneburit att kvinnorna har
stärkt sin ställning på arbetsmarknaden. Kvinnornas ekonomiska
oberoende har därigenom ökat. Både kvinnor och män har som
utskottet ser det goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete
med rollen som förälder.
För att i dagens samhälle där utvecklingen går snabbt kunna
behålla kontakten med arbetslivet är det viktigt att frånvaron
från arbetet inte blir så långvarig att det uppstår svårigheter
vid ett återvändande efter ledigheten. Det torde nämligen vara
ofrånkomligt att långa perioder av frånvaro från yrkesarbete
försvårar möjligheterna att hålla kontakt med arbetslivet och
utvecklingen där. För den enskilde kan sådana långa avbrott
komma att innebära att man till sist utestängs från
arbetsmarknaden.
För unga kvinnor kan den förlängda ledigheten komma att
innebära svårigheter att över huvud taget ta sig in på
arbetsmarknaden. En arbetsgivare kan nämligen tänkas noga
överväga om han vill ta "risken" av att anställa en person som
kan komma att vara borta från arbetet under långa perioder.
Upprepade långa frånvaroperioder kan också skapa problem för
den eller de människor som anställs som vikarier.
Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att förslaget
om en förlängd föräldraledighet på sätt som föreslås i
propositionen bör avvisas.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet den nu föreslagna
utvidgningen av föräldraledigheten. Motionerna So46, So49
och Sf271 tillstyrks i motsvarande delar.
Av utskottets ställningstagande följer att motion So48
avstyrks i berörd del.
Stockholm den 12 april 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s),
Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld
(m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila
Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp),
Johnny Ahlqvist (s) och Berit Andnor (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Marianne
Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Harald Bergström
(kds) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "i berörd del"
bort ha följande lydelse:
Det har inte gjorts någon ingående analys av effekterna av en
treårig frånvaro från arbetsmarknaden i det nu föreliggande
regeringsförslaget. Av den nyss redovisade utredningen bör man
inte dra alltför långtgående slutsatser eftersom man i denna
utgår från nuvarande, kortare ledighetsperioder. Av intresse i
detta sammanhang är uppgiften att de små företagen synes ha
mindre problem förknippade med föräldraledighet än de större
företagen. Sett ur produktionens synpunkt kan det i och för sig
vara lättare för ett företag att planera för långa
frånvaroperioder, särskilt kan det gälla frågan om att få tag i
kvalificerade vikarier. Det kan emellertid inte uteslutas --
exempelvis genom svårigheter att följa med i den snabba tekniska
utvecklingen -- att en utsträckt föräldraledighet kan komma att
medföra ökade problem. Utskottet utgår från att detta är möjligt
att praktiskt hantera. Det är dock viktigt med en aktiv
uppföljning såväl ur arbetstagarens som arbetsgivarens
synvinkel. Inte minst mot bakgrund av kvinnornas möjligheter att
hävda sig på den framtida arbetsmarknaden är en sådan
uppföljning angelägen.
Vad härefter gäller möjligheterna att hålla kvar kontakten med
arbetslivet kan detta vara en fråga av stor betydelse för den
enskilde. För den förälder som är tjänstledig är det särskilt
viktigt att kunna uppehålla en sådan kontakt inför en återkomst
till förvärvsarbetet. Detta bör kunna lösas i samförstånd mellan
arbetstagaren och arbetsgivaren. Arbetsgivarna skall nämligen i
enlighet med jämställdhetslagen underlätta för arbetstagarna att
förena förvärvsarbete och föräldraskap. Utskottet vill också
erinra om att föräldraledighet kan tas ut i form av förkortning
av arbetstiden med tre fjärdedelar och att denna rätt sträcker
sig fram till dess att barnet fyllt åtta år.
Det förtjänar enligt utskottets mening att understryka att
frågan om föräldraledighet i första hand är en fråga som den
enskilde arbetstagaren själv har att ta ställning till.
Fördelarna för barnet att ha en förälder till hands under en
längre småbarnsperiod får vägas mot den vuxnes behov av och
önskemål om en tidigare återgång till förvärvsarbete.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet
regeringens förslag att hel föräldraledighet som en konsekvens
av införandet av ett vårdnadsbidrag utvidgas till tre år från
barnets födelse. Av detta följer att utskottet avstyrker
motionerna So46, So49 och Sf271 i aktuella delar. Utskottet
delar regeringens bedömning att det inte finns samma anledning
att förlänga rätten till föräldraledighet för adoptivföräldrar.
Följaktligen avstyrks motion So48 i aktuell del.
2. Sonja Rembo (m) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Det har inte gjorts någon ingående analys av effekterna av en
treårig frånvaro från arbetsmarknaden i det nu föreliggande
regeringsförslaget. Av den nyss redovisade utredningen bör man
inte dra alltför långtgående slutsatser eftersom man i denna
utgår från nuvarande, kortare ledighetsperioder. Av intresse i
detta sammanhang är uppgiften att de små företagen synes ha
mindre problem förknippade med föräldraledighet än de större
företagen. Sett ur produktionens synpunkt kan det i och för sig
vara lättare för ett företag att planera för långa
frånvaroperioder, särskilt kan det gälla frågan om att få tag i
kvalificerade vikarier. Enligt utredningen är emellertid
svårigheterna större på kvinnodominerade arbetsplatser. Det
kan inte uteslutas att en utsträckt föräldraledighet kan komma
att medföra ökade problem.
Den snabba tekniska och organisatoriska utvecklingen i
arbetslivet kan medföra stora svårigheter för såväl den som
efter en mångårig frånvaro önskar återgå till sin tidigare
antällning som för arbetsgivaren. Särskilda svårigheter kan
uppstå vid upprepade långa frånvaroperioder, framför allt om
dessa avbryts av kortvarig återgång i arbete. Problem kan också
uppstå för dem som anställs som vikarier och som kan möta ökade
svårigheter att få en fast fot på arbetsmarknaden.
Vad härefter gäller möjligheterna att hålla kvar kontakten med
arbetslivet kan detta vara en fråga av stor betydelse för den
enskilde. För den förälder som är tjänstledig är det särskilt
viktigt att kunna uppehålla en sådan kontakt inför en återkomst
till förvärvsarbetet. Detta bör kunna lösas i samförstånd mellan
arbetstagaren och arbetsgivaren. Arbetsgivarna skall nämligen i
enlighet med jämställdhetslagen underlätta för arbetstagarna att
förena förvärvsarbete och föräldraskap. Utskottet vill också
erinra om att föräldraledighet kan tas ut i form av förkortning
av arbetstiden med tre fjärdedelar och att denna rätt sträcker
sig fram till dess att barnet fyllt åtta år.
Det förtjänar enligt utskottets mening att understryka att
frågan om föräldraledighet i första hand är en fråga som den
enskilde arbetstagaren själv har att ta ställning till.
Fördelarna för barnet att ha en förälder till hands under en
längre småbarnsperiod får vägas mot den vuxnes behov av och
önskemål om en tidigare återgång till förvärvsarbete. Det är
angeläget att en utökad rätt till ledighet för vård av barn inte
motverkar intentionerna i jämställdhetslagen. Det är emellertid
oklart hur förslaget skall kunna kombineras med krav på
kompetensutveckling i arbetet och en mindre könssegregerad
arbetsmarknad.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts vill utskottet inte
motsätta sig regeringens förslag att hel föräldraledighet som en
konsekvens av införandet av ett vårdnadsbidrag utvidgas till tre
år från barnets födelse. Utskottet utgår från att utvecklingen
på arbetsmarknaden kommer att följas noga. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet motionerna So46, So49 och Sf271 i
aktuella delar. Utskottet delar regeringens bedömning att det
inte finns samma anledning att förlänga rätten till
föräldraledighet för adoptivföräldrar. Följaktligen avstyrks
motion So48 i aktuell del.

Innehållsförteckning

Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motioner väckta med anledning av propositionen 2
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 3
Ärendets beredning i utskottet 4
Utskottet 5
Propositionen 5
Frågan om avslag på propositionen 7
Adoptivföräldrars rätt till vårdnadsbidrag 10
Vårdnadsbidragets utformning 11
Garantidagar 11
Rätt till ledighet för vård av barn, m.m. 12
Avdrag för barnomsorgskostnader m.m. 14
Lagförslagen i övrigt 15
Medelsanvisningen 16
Barnfamiljernas ekonomi 16
Utbyggnad av föräldraförsäkringen 16
Riktlinjer för familjepolitiken 17
Vårdnadsbidragsreformens uppföljning 17
Hemställan 18
Reservationer (s) 20
Särskilt yttrande (nyd) 22
Meningsyttring av suppleant 23
Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 24
Bilaga 2 Skatteutskottets yttrande 44
Bilaga 3 Socialförsäkringsutskottets yttrande 48
Bilaga 4 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 51