Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU20

Socialpolitik -- inriktning och anslag


Innehåll

1993/94

SoU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av
socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen
och vissa motioner väckta under den allmänna motionstiden.
Därefter behandlas anslagsyrkanden och övriga yrkanden i
budgetpropositionen samt motioner med anknytning härtill.
Frågor om inriktningen av bl.a. familjepolitik och
alkoholpolitik behandlas i separata betänkanden. Anslaget till
Statens handikappråd (F 14) behandlas senare i samband med
förslag från regeringen om inrättandet av en Handikappombudsman.
Utskottet ställer sig i huvudsak bakom den inriktning av
socialpolitiken som anges i budgetpropositionen. En majoritet av
utskottets ledamöter (s och nyd, samt även v-suppleanten)
föreslår med anledning av motionsyrkanden från (s) och (v) ett
tillkännagivande till regeringen att lagen (1993:588) om
husläkare skall upphävas. Regeringen föreslås snarast återkomma
till riksdagen med förslag  till hur en avveckling bör
genomföras. Övriga motioner från s, nyd och v om en annan
inriktning av delar av socialpolitiken än den av regeringen
förda avstyrks av utskottet.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsyrkanden och övriga
yrkanden i budgetpropositionen med undantag för dels
anslaget till Bidragsförskott vilket föreslås minskas med 160
miljoner kronor till 3 027 miljoner kronor dels anslaget
till Bidrag till husläkarsystem vilket föreslås minskas med 195
miljoner kronor till 5 miljoner kronor.
Utskottet föreslår med anledning av motioner att regeringen
ges till känna vad utskottet anfört dels om
fördelningsprinciper för statsbidrag till tolktjänst, dels
om Stöd till Föreningen Plötslig spädbarnsdöd.
S-ledamöterna och nyd-ledamoten redovisar i nio resp. fem
reservationer sin syn på inriktningen av socialpolitiken och i
vissa andra frågor. Utskottets  m-, fp-, c- och kds- ledamöter
har anmält reservationer när det gäller frågan om upphävande av
lagen om husläkare, anslag till Bidrag till husläkarsystem och
om fördelningsprinciper för statsbidrag till tolktjänst.
V-suppleanten redovisar i en meningsyttring sina
ställningstaganden.
FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1993/94:100 bilaga 6

Regeringen har under anslagen A 1, A 4--A 6 (s. 26, s. 29--30)
föreslagit
A 1 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat
förslag till
dels lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,
dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000
000 kr.
A 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 3 187 000 000 kr.
A 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 8 500 000
kr.
A 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 26 400 000 kr.
Regeringen har under anslagen C 1--C 7 (s. 99--111) föreslagit
C
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta
nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet
Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god
läkemedelsförsörjning upplöses,
dels att riksdagen godkänner det som regeringen i
anslutning till avsnittet Tandvård förordar om förutsättningarna
för en tandläkare att få legitimation.
C 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kr.
C 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr.
C 3 att riksdagen till Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i
krig för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000
kr.
C 4 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kr.
C 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kr.
C 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 2 591 000 kr.
C 7 att riksdagen till Bidrag till husläkarsystem för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000
kr.
Regeringen har under anslagen D 1, D 2, D 4--D 11 (s. 124--125
och s. 130--142) föreslagit
D 1
dels att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen
av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss
ombyggnad av sjukhem m.m.,
dels att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000
000 kr.
D 2 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500
000 kr.
D 4 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 146 000 000 kr.
D 5 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 70 124 000 kr.
D 6 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr.
D 7 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna
för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 446 000 kr.
D 8 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 700 000 kr.
D 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kr.
D 10 att riksdagen till Kostnader för statlig
assistansersättning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 2 527 000 000 kr.
D 11 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB--Statens
Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1
000 kr.
Regeringen har under anslagen E 1--E 3 (s. 158--161)
föreslagit
E 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 480 000 000 kr.
E 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000
kr.
E 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1994/95 anvisar
ett anslag på 7 964 000 kr.
Regeringen har under anslagen F 3--F 13, F 15--F 19 (s.
179--211 och s. 214--219) föreslagit
F 3 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.
F 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr.
F 5 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kr.
F 6 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kr.
F 7 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kr.
F 8 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.
F 9 att riksdagen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7
474 000 kr.
F 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 15 566 000 kr.
F 11 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.
F 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
6 113 000 kr.
F 13 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kr.
F 15--16
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 20 572 000 kr,
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
450 000 000 kr,
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att för
budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en
anslagskredit på
9 % av anslaget till vårdverksamhet.
F 17--18
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 5 651 000 kr,
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 86 772 000 kr.
F 19 att riksdagen till Avveckling av Statens bakteriologiska
laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

Motioner

Motioner om riktlinjer
1993/94:So233 av Alwa Wennerlund och Ulf Björklund (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anhörigvårdarnas situation och om
riktlinjer för deras ersättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ge anhörigvårdare utbildning och
kontinuerlig avlastning/växelvård.
1993/94:So246 av Gudrun Schyman m.fl (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
brottsbalken enligt vad i motionen anförts om att näringsidkare
inte får diskriminera människor med funktionshinder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av åtgärder som underlättar för
funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och
miljöomådet, vid telekommunikation att ta del av
samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid resor.
1993/94:So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den vid
förhandlingar med landstingen tar upp frågan om bevarande och
utvecklande av verksamheten vid de geriatriska klinikerna.
1993/94:So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en gemensam finansiering och demokratisk
styrning av äldreomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Ädelreformen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rehabiliteringens betydelse,
6. att riksdagen hos regeringen begär en analys av hur
resurser fördelas och bedömningar görs inom hemtjänsten och
utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anhörigvården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om brister i avtalen mellan kommunerna och
privata entreprenörer.
1993/94:So261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att socialtjänstlagen bör omarbetas till
en rättighetslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjliga system för kvalitetskontroller och
kvalitetssäkringar.
1993/94:So276 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nationella mål för handikappolitiken.
1993/94:So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gemensam finansiering och demokratisk
styrning av hälso- och sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rättvis fördelning efter behov av
resurserna till hälso- och sjukvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformning av hälso- och sjukvården så att
den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som
valfrihet och inflytande över sin situation,
4. att riksdagen hos regeringen begär en samlad beskrivning
och utvärdering av den svenska hälso- och sjukvården i ett
nationellt och internationellt perspektiv,
6. att riksdagen hos regeringen begär att alla propositioner
som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en
konsekvensbeskrivning med avseende på hälsoeffekterna,
7. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur
WHO:s mål från år 1983 på folkhälsans område har uppfyllts och
förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet,
8. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
möjligheten att föra in patienträttigheter i hälso- och
sjukvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att återge sjukvårdshuvudmännen
möjlighet att garantera en rättvis vård efter behov, genom att
upphäva lagen om husläkare och lagen om fri etablering för
specialistläkare m.fl.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om effektiv resurshushållning inom hälso- och
sjukvården,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sambandet mellan ojämlikhet i samhället
och ohälsa.
1993/94:So443 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upphäva lagen om husläkare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upphäva lagen om fri etablering som
specialistläkare m.fl.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdslagen bör utökas
med en bestämmelse som ger alla rätt att välja läkare.
1993/94:So462 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upphäva lagen om husläkare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upphäva lagen om fri etableringsrätt
för specialistläkare och sjukgymnaster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att stärka patientens rättigheter i hälso-
och sjukvårdslagen.
1993/94:So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att husläkarlagen
avskaffas,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagregler
så att man i avvaktan på husläkarsystemets avveckling ger
enskilda landsting dispens från husläkarlagen enligt vad i
motionen anförts om möjligheten att genomföra försöksverksamhet
med alternativ till husläkarsystemet.
1993/94:So499 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen skall vara
producentoberoende vilket innebär att ansvaret för produktionen
och finansieringen skiljs åt och att pengarna följer patienten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att på sikt införa en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring med grundskydd för sjuk- och omvårdnad,
omfattande alla medborgare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras
som är baserat på behov och prestationer i stället för på
budgetsystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att landstingens rätt att beskatta
medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter bör upphöra i
samband med en på sikt införd allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring.
1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den generella välfärdspolitikens betydelse
för barns uppväxtvillkor.
1993/94:So614 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid omstruktureringen av den
offentliga sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga
resurser för att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn
och omsorg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid den offentliga sektorns
omstrukturering ta till vara olika personalgruppers kunskaper om
framför allt barnens hemförhållanden och deras situation inom
barnomsorg, skola etc.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verka för en utveckling av samarbetet
mellan olika verksamheter som har med barn och barns uppväxt att
göra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verka för en ökad samverkan mellan de
delar inom den offentliga sektorn som har med barns uppväxt och
andra förhållanden att göra och föräldrar/vårdnadshavare.
Motioner under littera A
1993/94:So602 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att slopa flerbarnstillägget och i stället införa ett
flerbarnsavdrag.
1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk
kampanj bland landets daghem.
1993/94:So611 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ändring i 22 § lagen om bidragsförskott avseende beslut om
eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet
bidragsförskott.
1993/94:So612 av Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av regler och handläggning av
bidragsförskott och barnbidrag.
1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med
flerbarnstillägg senast inom två år,
2. att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1
januari 1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt
barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn,
3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 16 780 000 000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den redan i
kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med en
utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott.
Motioner under littera C
1993/94:So408 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om etableringsfrihet för legitimerade
sjuksköterskor.
1993/94:So413 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättning genom det allmänna
försäkringssystemet, rehabilitering för utredning och behandling
utförd av legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att frågan om ersättning löses inom ramen
för HSU 2000.
1993/94:So417 av Barbro Westerholm och Kenth Skårvik (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Utredningen om
hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation.
1993/94:So418 av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en positiv inställning till
metadonbehandling av narkomaner under kontrollerade former,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatt sprututbytesprogram i Lund/Malmö
under kontrollerade former.
1993/94:So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nedläggning av Spri.
1993/94:So436 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det hiv/aidsförebyggande arbetet.
1993/94:So438 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden för
hivinfektion.
1993/94:So445 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utarbetande av en nationell hivpolicy.
1993/94:So455 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Europarådets rekommendationer om
behandling av hivpositiva,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet
får i uppdrag att göra en översyn av smittskyddslagen med
avseende på hivinfekterade,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får
i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur hivspårning
kan utföras på frivillig grund.
1993/94:So458 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att frågan om ersättning genom det allmänna försäkringssystemet
och de särskilda medlen för tidig och samordnad rehabilitering,
för utredning och behandling utförd av legitimerad psykolog och
av legitimerad psykoterapeut, får sin snara lösning bl.a. inom
ramen för HSU 2000.
1993/94:So459 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillägg till det uppdrag som givits till
Utredningen om hälso- och sjukvårdens organisation.
1993/94:So472 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om etableringsfrihet för sjuksköterskor, barnmorskor m.fl.
yrkesgrupper.
1993/94:So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att de medel som avsatts
för husläkarlagens genomförande fördelas till andra viktiga
områden i budgeten.
Motioner under littera D
1993/94:So205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelning av statsbidrag för utbyggnad av
tolkservice per landsting, med utgångspunkt i antalet
tolkanvändare i respektive län.
1993/94:So225 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning av polishundar.
1993/94:So235 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av reglerna för bilstödet till
handikappade.
1993/94:So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till ett nytt konto
anslår 3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om
handikapprörelsens behov av ett EU-kontor i Bryssel.
1993/94:So255 av Erling Bager och Bengt Lindqvist (fp, s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att möjliggöra fortsatt verksamhet vid
Ågrenska hälsocentret för barn.
1993/94:So265 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lämplig fördelningsgrund för statsbidrag
för merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med
funktionshinder.
1993/94:So421 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till SIDS/Föräldraförening.
1993/94:So427 av Maud Ekendahl och Elisabeth Fleetwood (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att föräldraföreningen Plötslig
Spädbarnsdöd genom en omfördelning av medel bör ingå i kretsen
av organisationer som erhåller organisationsstöd.
1993/94:So454 av Marianne Jönsson och Ingbritt Irhammar (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Föreningen Plötslig
Spädbarnsdöd bör erhålla statligt organisationsstöd inom ramen
för det statliga organisationsstödet.
1993/94:So473 av Magnus Persson (s) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nuvarande
regler så att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla
statsbidrag.
1993/94:So487 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, kds,
nyd, v, -) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd skall
jämställas med andra föreningar och därigenom erhålla
organisationsstöd inom ramen för det statliga
organisationsstödet.
1993/94:U507 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett särskilt EU-kontor i Bryssel
för handikapprörelsen.
Motioner under littera E
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1994/95 anslår 1 100 000 kr utöver regeringens
förslag enligt vad i motionen anförts om bidrag till
Kvinnoforum.
1993/94:So256 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 anvisa
4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag
till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet.
Motioner under littera F
1993/94:So210 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
Barnombudsmannen för att kunna föra talan i för barn och
ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden,
2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95
anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 8 708 000 kr.
1993/94:So214 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kriminalisering av konsumtion av
dopningsmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hårdare straff för handel och överlåtelse
av dopningsmedel.
1993/94:So216 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en snabb ratificering av Haagkonventionen
om internationella adoptioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödet till adoptivfamiljer den närmaste
tiden efter ankomsten av ett adoptivbarn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att uppföljningsansvaret när
det gäller adoptivbarn regleras.
1993/94:So241 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till
vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur
Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med
motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund, samt utser
revisorer.
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall
placeras hos Folkhälsoinstitutet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar
för utarbetandet av folkhälsorapporter.
1993/94:So259 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
adoptivbarns situation i vuxen ålder.
1993/94:So401 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av att förebygga självmord.
1993/94:So411 av Lena Klevenås och Britt Bohlin (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att resurser och befogenheter
för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU)
avsevärt utökas till förmån för dess viktiga utvärderande
funktion.
1993/94:So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införandet av en medicinalstyrelse.
1993/94:So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet
ges i uppdrag att tillsammans med landsting, kommuner och
organisationer initiera kartläggningar av hälsorisker och
offensiver mot ohälsa.
1993/94:So434 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalisering av bruket av anabola
steroider.
1993/94:So447 av Lars Svensk (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett förändrat straffvärde för
dopningsbrott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kommunal ledarinformation.
1993/94:So449 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av konkreta insatser för
att förebygga missbruk av beroendeframkallande läkemedel.
1993/94:So452 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om registrering av läkares förskrivning av
bensodiazepiner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samkörning av de olika apotekens register
för en kartläggning av den totala förskrivningen av
bensodiazepiner.
1993/94:So453 av Göran Magnusson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om registrering av enskilda läkares
förskrivning av bensodiazepiner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förbättrad utbildning och
fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande
läkemedelsmissbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att resurserna för vård och behandling av
läkemedelsberoende bör förstärkas.
1993/94:So456 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att kriminalisera bruket av anabola steroider
i enlighet med vad i motionen anförts.
1993/94:So470 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel.
1993/94:So471 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av metallinblandning i läkemedel samt eventuellt
förbud mot detta.
1993/94:So475 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet ges ytterligare
resurser för information och forskning kring allergi.
1993/94:So480 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare decentralisering av
folkhälsoarbetet.
1993/94:So483 av Elisabeth Persson och Eva Zetterberg (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om subventionering av kondomer.
1993/94:So484 av Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att se över sekretessbestämmelserna för
naturläkemedel.
1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får
i uppdrag att utarbeta förslag om administration av gratis
p-piller för kvinnor under 20 års ålder enligt vad i motionen
anförts,
6. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar 5 000 000 kr utöver regeringens förslag enligt
vad i motionen anförts.
1993/94:So613 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning om adoptionsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning om adoptivbarn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvalificerat psykologiskt stöd till
adoptivfamiljer.
1993/94:Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget F 3.
Socialstyrelsen anvisar 150 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslår eller således 197 353 000 kr.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anabola steroider.
1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari
yrkas
33. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95
anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 340 406 000 kr,
34. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 156 839 000 kr,
35. att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 81 109 000 kr,
36. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 158 863 000 kr,
37. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 15 367 000 kr,
38. att riksdagen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000 kr,
39. att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar 311 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 255 000 kr,
40. att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 122 000 kr mindre
än vad regeringen föreslagit eller således 5 991 000 kr,
41. att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret
1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 8 679 000 kr,
42. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central
förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr,
43. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000
kr,
44. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 113 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit eller således 5 538 000 kr,
45. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar 1 735 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 85 037 000 kr.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om
inkorporering av barnkonventionen.
1993/94:Jo234 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av kostnader för
registrering av rena naturprodukter.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informationsmedel till
kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger
och tobak.
1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning
anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för
uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
Anslagspost E 2.

Utskottet

Inriktningen av socialpolitiken
Frågorna om inriktningen av socialpolitiken behandlar
socialutskottet mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen
om välfärdspolitiken, hälso- och sjukvården, äldre och
handikappade och vissa motioner härom.
Motioner om olika alkoholfrågor har utskottet nyligen
behandlat i betänkandet 1993/94:SoU22 i samband med behandlingen
av proposition 1993/94:136 Riktlinjer för ett nytt
tillståndssystem för import, export, tillverkning och
partihandel med alkoholdrycker.
Familjepolitiska frågor behandlar utskottet i kommande
betänkanden dels med anledning av propositionen 1993/94:148
Vårdnadsbidrag dels över motioner om främst barnomsorg.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen 1993/94:100 bilaga 6 redovisar
regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.
Välfärdspolitiken syftar till att värna medborgarnas ekonomiska
trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och
handikapp, vid arbetslöshet och på äldre dagar samt att erbjuda
sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet
anpassade till människornas skilda behov.
Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssytemet som
omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom
vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för
den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna,
medan statens roll är mer övergripande och inriktad på
nationella mål, tillsyn m.m.
En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom
Socialdepartementets ansvarsområde. De samlade sociala
utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för
hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt
andra sociala insatser beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca
475 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 31 % av BNP. Staten och
socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kronor av de
totala utgifterna.
Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger fast. De
ekonomiska trygghetssystemen skall också i framtiden vara
universiella enligt propositionen. Stöd och insatser kan grundas
på antingen inkomstbortfallsprincipen eller vara helt eller
delvis oberoende av inkomst. Vård, omsorg och service skall
erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.
Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas.
Det stora underskottet i de offentliga finanserna medför att
nära en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning.
Räntekostnaderna för statsskulden riskerar enligt regeringen att
successivt tränga undan angelägna utgifter för t.ex. vård,
omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna saneras.
För att långsiktigt trygga välfärden måste därför obalanserna i
ekonomin undanröjas.
Regeringen har sedan den tillträdde vidtagit en rad åtgärder
med syfte att få ned underskottet i de offentliga finanserna. I
stort sett samtliga offentliga transfereringssystem är under
översyn eller har redan förändrats. Inriktningen är bl.a. att
införa ett större inslag av egenavgifter och självrisker i
systemen. Detta arbete kommer att drivas vidare inom ramen för
det av riksdagen antagna saneringsprogrammet på 81 miljarder
kronor för åren 1994--1998.
I det förnyelsearbete som måste till är det, enligt
propositionen, särskilt viktigt att värna om svaga och utsatta
grupper.
Den långsiktiga inriktningen i regeringens välfärdspolitik är
vidare att ställa den enskilde i centrum och att öka hans
valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till den
offentliga tjänstesektorn måste därför kunna erbjudas. Denna
konkurrenssituation skapar förutsättningar för såväl
effektiviseringar som kvalitetsförbättringar.
Det omfattande förnyelsearbetet som pågår inom kommuner och
landsting exemplifierar hur förändrade verksamhetsformer och en
ökad konkurrens ger en ökad produktivitet och ett bättre
resursutnyttjande. Regeringen följer noga förnyelsearbetet och
kommer på olika sätt att bevaka att alla får vård och service av
god kvalitet. Förnyelsen och välfärdspolitiken har stor
betydelse också för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Familjepolitiken är i allt väsentligt inriktad på att ge
barn goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om
barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid
barnens vård och fostran. Familjepolitiken skall underlätta för
föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen som
passar dem och barnen bäst. Om varje barnfamilj får möjlighet
att lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större
trygghet för såväl barn som föräldrar. För att underlätta för
barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar
till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period de har
en stor försörjningsbörda. Samhällets direkta ekonomiska stöd
till barnfamiljer utgörs av allmänna barnbidrag inkl.
flerbarnstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäkring,
bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för barn med
funktionshinder. Det sammanlagda direkta stödet till
barnfamiljerna beräknas till ca 51 miljarder kronor (inkl.
studiehjälp).
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige
är enligt propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården,
dvs. en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela
befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön,
sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.
Sverige har också anslutit sig till de mål som
Världhälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i
programmet Hälsa för alla år 2000. En uppdatering av hälsomålen
gjordes under åren 1990 och 1991 där hänsyn bl.a. togs till
utvecklingen inom Europaregionen och till förändringar i
kunskapsläget. Hälsomålen följs upp genom olika s.k.
indikatorer. Avsikten är att en samlad uppföljning för
Europaregionen skall kunna presenteras hösten 1994.
Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö,
arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer påverkar den
enskildes hälsa. Fortfarande finns det skillnader i sjuklighet
och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper och mellan
regioner. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett
kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta
är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och
kräver samverkan mellan olika sektorer, heter det i
propositionen.
Hälso- och sjukvården är inne i ett intensivt skede av
förändring och förnyelse. Denna utveckling är enligt regeringen
angelägen av många skäl. Ett viktigt inslag är enligt
regeringens mening en ökad kontinuitet i relationerna mellan
patient och personal inom hälso- och sjukvården.
Husläkarreformen är ett betydelsefullt steg i denna riktning.
Andra inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den
enskilde, när han eller hon söker vård, men också för personalen
vad gäller drift- och arbetsformer, bl.a. för att ett
effektivare resursutnyttjande skall kunna uppnås. Nya mer
flexibla verksamhetsformer och olika alternativ till den
offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas enligt
propositionen. Styrning, ledning och organisation inom den
offentliga verksamheten behöver därvid ses över och revideras.
Initiativ till att förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras.
Ett ökat inslag av olika former av privata vårdgivare kan skapa
en konkurrenssituation som stimulerar utvecklingsarbetet, heter
det.
Regeringen stödjer denna utveckling genom att undanröja
etableringshinder och skapa förutsättningar för
konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter.
Husläkarreformen är ett första steg i denna utveckling som
senare följts av förslag till nya anslutnings- och
ersättningsregler från det offentliga till privatpraktiserande
läkare resp. sjukgymnaster. En utveckling sker också inom detta
område genom de upphandlingssystem och den öppning för ökad
konkurrens i vården som olika sjukvårdshuvudmän har genomfört
eller planerat att införa. Europaintegrationen kan också medföra
en positiv utveckling inom hälso- och sjukvården genom förstärkt
samverkan över gränserna.
Förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom en
resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.
Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter
för år 1994 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av
hälso- och sjukvården, statsbidrag inkl. ersättningar från
sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a.
patientavgifter, för resterande 10 %. Statsbidragens betydelse
som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt
minskat under senare år. Ambitionen har varit att skapa
nettoströmmar mellan staten och landstingen varvid den s.k.
skatteutjämningsavgiften avskaffats. Nya vägar kan behöva sökas
för statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso-
och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de
övergripande målen uppnås enligt propositionen.
Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och
styrning, bl.a. med ett ökat antal privata vårdgivare, ställer
nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens
resultat. Utvecklingen av system för insamling och redovisning
av adekvat information måste påskyndas enligt propositionen. De
statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande
finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på
ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och
utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål
skall kunna göras heter det i propositionen. Som ett led i detta
arbete har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med
Landstingsförbundet, SCB, och Spri utveckla en regelbunden
rapportering till regering och riksdag om förhållandena i hälso-
och sjukvården.
De två parlamentariska utredningar som arbetar på hälso- och
sjukvårdens område, Kommittén om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation HSU 2000 (S 1992:04) och
Prioriteringsutredningen (S 1992:02) skall slutredovisa sina
arbeten under år 1994.
Regeringens övergripande mål för äldreomsorgen är dels
att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och
veta att de får den omsorg de behöver, dels att äldre själva
skall få bestämma över sin livssituation och få behålla sin
integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.
Dessa mål är enligt propositionen vägledande både för
planeringen av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och
vårdarbetet. Insatser för äldre med stora omsorgs- och vårdbehov
måste, enligt regeringen, fortsätta utvecklas liksom kvalitet
och innehåll i verksamheten. Insatser från anhöriga närstående
och den frivilliga sektorn har en mycket stor betydelse för den
samlade omsorgen om äldre och människor med funktionshinder.
Stödet till denna informella omsorgssektor måste utvecklas,
heter det i propositionen. Socialstyrelsen har regeringens
uppdrag att under en femårsperiod kontinuerligt följa och
utvärdera Ädelreformen, vilken genomfördes den 1 januari 1992.
Rapporten Utvärdering av Ädelreformen -- Årsrapport 1993:8
lämnades i oktober 1993. Sammanfattningsvis är det allmänna
omdömet om reformen positivt och genomförandet av den har varit
betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på
reformen har i många avseenden infriats även om det enligt
propositionen ännu återstår många delar att utveckla. När det
gäller avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt
boende följer regeringen tillämpningen av avgiftsreglerna
särskilt mot bakgrund av att ett av Socialstyrelsen framtaget
material tyder på att justeringar kan behövas.
Regeringens utgångspunkt för handikappolitiken är
uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt.
Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall
beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen
och delta i olika aktiviteter. Målet för handikappolitiken är
att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Enligt propositionen
åvilar ansvaret för att detta mål kan infrias på hela samhället,
men ytterst staten, kommunerna och landstingen. De förbättringar
som har uppnåtts under senare årtionden såvitt gäller stödet
till personer med funktionshinder har enligt propositionen
åstadkommits genom en kombination av en generell
välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappolitiska insatser
och åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhället.
Trots de reformer som genomförts är personer med funktionshinder
alltjämt eftersatta i viktiga avseenden. Att förbättra
livsvillkoren för dessa personer är enligt propositionen en av
de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken.
Handikapputredningens slutbetänkande har remissbehandlats och
remissvaren har publicerats i en särskild departementsstencil
(Ds 1993:95).
Regeringen planerar att under våren återkomma till riksdagen
med en proposition om en Handikappombudsman.
I budgetpropositionen framhålls vidare att slutbetänkandet i
vissa delar redan utgjort underlag för bedömningar och förslag
från regeringen. I forskningspropositionen framhölls att det
behövdes ett förstärkt forsknings- och utvecklingsarbete vad
gällde habilitering för barn och ungdomar med komplicerade
funktionshinder, studier om omfattningen av olika
funktionshinder samt studier om samhällsekonomi och arbetslivets
tillgänglighet. I kompletteringspropositionen lämnades förslag
om åtgärder för att öka ROT-insatserna (reparation, ombyggnad
och tillbyggnad). Regeringen föreslog att ROT-projekt som leder
till ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör
ges särskild uppmärksamhet vid prövningen av olika
projektansökningar. Rätten till tillfällig föräldrapenning vid
vård av sjukt barn utvidgades i samband med beslutet om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS).
Slutbetänkandet i övriga delar bereds för närvarande vidare
inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är föremål för
ytterligare utredning i av regeringen särskilt tillkallade
kommittéer eller bereds vidare i annan särskild ordning.
Regeringen avser att på olika sätt stimulera förnyelsearbete
inom individ- och familjeomsorgen. Enligt propositionen
skall bistånd till de mest utsatta grupperna utformas så att det
stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt
liv. Ingen som råkar i svårigheter ska behöva oroa sig för att
bli lämnad utan hjälp. Det offentligas ansvar är otvetydigt.
Formerna för hur stödet ges behöver dock breddas. Nytänkande och
ökad mångfald bör känneteckna åtgärderna. Enskilda initiativ bör
uppmuntras, heter det. Ideell verksamhet präglas ofta av
engagemang, nytänkande och flexibilitet.
Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar
barnen. Enligt propositionen är det därför viktigt att följa upp
hur barns och ungdomars hälsa påverkas när hela familjens
förutsättningar ändras. Regeringen har vidtagit en rad olika
åtgärder som direkt rör utsatta barn och ungdomar. Särskild
vikt har enligt propositionen lagts vid att utveckla skyddet och
förbättra situationen för utsatta barn och ungdomar, dvs. barn
som riskerar att fara illa på olika sätt. Regeringen har därför
uppdragit åt Socialstyrelsen att följa utvecklingen i landets
kommuner och se hur kommunernas omställnings- och
förnyelsearbete påverkar situationen för barnen.
Socialförsäkringen utgör en central del i välfärdssystemet
genom att säkra människors behov av ekonomisk trygghet vid
ålderdom, sjukdom och handikapp. I propositionen anges att
inriktningen av regeringens politik på detta område är att
socialförsäkringssystemen skall vara robusta och ekonomiskt
stabila. Regeringen gör en omfattande genomgång och omprövning
av de stora transfereringssystemen. Det är enligt propositionen
angeläget att successivt åstadkomma en ökad
försäkringsmässighet vad gäller
inkomstbortfallsersättningarna. Den utveckling som inleddes med
införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften bör
fortsätta. Därmed synliggörs sambandet mellan kostnader och
förmåner inom socialförsäkringen. Genom att betalningsansvaret i
ökad utsträckning hänförs till den enskilde blir systemet mer
begripligt, heter det. Vidare anförs att det även finns skäl att
överväga en ökad renodling av finansieringsprinciperna så att
ersättningar som syftar till standardtrygghet avgiftsfinansieras
medan fördelningspolitiskt motiverade inslag finansieras av
allmänna skattemedel.
En annan huvudlinje för regeringens politik är att
arbetslinjen inom socialförsäkringen fullföljs samtidigt som
förutsättningarna för samarbete och gemensamt ekonomiskt
ansvarstagande bland olika berörda förstärks.
Utgiftsutvecklingen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
uppvisade en drastisk ökning under senare delen av 1980-talet,
något som bl.a. förorsakades av att systemen inte innehöll
starka motiv för rehabilitering vare sig för arbetstagare eller
arbetsgivare, enligt propositionen. De senaste årens
samhällsekonomiska läge med minskad produktion och ökad
arbetslöshet har inneburit att lönesumman och därmed såväl
inkomstskatter som socialavgiftsintäkter har minskat. De
åtgärder som vidtagits i form av sänkta kompensationsnivåer inom
sjukförsäkringen och för olika vårdförmåner liksom av ett
striktare arbetsskadebegrepp och slopandet av
arbetsskadesjukpenningen innebär dock att flera brister i
systemen rättats till och att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarnas tidigare uppvisade underskott har
vänts i ett överskott, heter det.
Enligt regeringen är det en fråga av största vikt att
pensionssystemet reformeras, både för att skapa stabilitet i
systemet och därmed en tryggare pensionering för den enskilde
och för att komma tillrätta med de samhällsekonomiska problemen.
I propositionen hänvisas till den parlamentariskt sammansatta
pensionsarbetsgruppens (S 1991:14) förslag. Enligt ett av
gruppen redan presenterat delförslag bör den allmänna
pensioneringen i framtiden konstrueras så att pensionsförmånen
baseras på den samlade livsinkomsten, dvs. summan av de
pensionsavgifter som inbetalats under hela den yrkesverksamma
tiden. Pensionssystemets följsamhet visavi den
samhällsekonomiska utvecklingen skall förbättras, heter det.
I propositionen anförs att det är nödvändigt att den nuvarande
trenden inom förtidspensioneringen bryts både av kostnadsskäl
och för att inte permanent utestänga människor från
arbetsmarknaden.
Regeringen har beslutat om direktiv till en beredning med
uppdrag att lämna förslag till en ny modell för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna innebärande bl.a. att dessa
försäkringar flyttas ut ur statsbudgeten.
Regeringen har för avsikt att under innevarande år företa en
översyn och reformering av högkostnadsskyddet.
Motioner
Välfärdspolitiken
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
den generella välfärdspolitikens betydelse för barns
uppväxtvillkor (yrkande 1). Motionärerna anför att flera
samhällssektorer skär ned samtidigt. Kommunerna och landstingen
drar ned på sin verksamhet. Ersättningsnivåerna i
försäkringssystemen sänks och arbetslösheten ökar. Detta
drabbar barnen. Kunskaperna om de sammantagna effekterna av
nedskärningarna är ofullständig. Motionärerna efterlyser en
samlad analys över de olika åtgärdernas effekter med avseende på
kunskap om barns behov och kunskap om konsekvenser av olika
handlingsalternativ. Vidare anförs att ett bra välfärdssystem
som omfattar alla är det bästa fördelningspolitiska instrumentet
-- mer effektivt än något skatte- eller lönesystem. Inget
privatsystem för skolor, sjukhus, sjukförsäkring eller pensioner
har någonstans visat sig vara mer effektivt, mindre byråkratiskt
eller bättre på att hushålla med resurserna än solidariskt
finansierade offentliga välfärdssystem, enligt motionen.
I motion So614 av Eva Zetterberg (v) förs liknande
tankegångar som i motion So607 fram. Motionären anför att
lågkonjunktur och omstrukturering i samhället under de senaste
åren har inneburit stor arbetslöshet som i sin tur medfört
neddragningar av service  i form av bl.a. offentlig barnomsorg.
Barngrupperna per personal har inom förskolan blivit större.
Fritidsverksamheten har skurits ner liksom också
skolhälsovården. I och med husläkarreformens införande är även
barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid osäker, enligt
motionen. Motionären begär således ett tillkännagivande till
regeringen om att vid omstruktureringen av den offentliga
sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga resurser för
att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn och omsorg
(yrkande 1). Motionären begär vidare ett tillkännagivande om
att vid den offentliga sektorns omstrukturering ta till vara
olika personalgruppers kunskaper om framför allt barnens
hemförhållanden och deras situation inom barnomsorg, skola etc.
(yrkande 2). Motionären anför att ifrågasättandet av t.ex.
mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och skola under senare tid
har gjort att personalen där mer eller mindre tappat
arbetsglädje och motivation. Motionären begär vidare ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att verka för en
utveckling av samarbetet mellan olika verksamheter som har med
barn och barns uppväxt att göra (yrkande 3). Vi har inte råd
att kasta bort erfarenheter och kunskaper, heter det. Slutligen
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att
verka för en ökad samverkan mellan de delar inom den offentliga
sektorn som har med barns uppväxt och andra förhållanden att
göra och föräldrar/vårdnadshavare (yrkande 4). Motionären
anför att de flesta föräldrar har ambitionen att vara goda
föräldrar och är det också. Många föräldrar har dock genom brist
på socialt nätverk utanför det offentliga systemet behov av
utbyte av erfarenheter och kunskaper med andra föräldrar,
exempelvis inom föräldrautbildningen och den öppna förskolan.
I motion So261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag
(yrkande 2). Motionärerna anför att socialtjänsten är det
yttersta skyddsnätet för individen som passerat det generella
trygghetssystemet. När arbetslösheten stiger, sjukersättning och
arbetslöshetsersättning minskar då ökar antalet människor som är
beroende av socialbidrag och trycket på socialtjänsten ökar.
Motionärerna anför att socialtjänstlagen är en ramlag som inte
klart anger vad den enskilda människan har rätt att kräva. I
knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt,
heter det i motionen. Motionärerna vill också garantera rätt
till kvalitet när det gäller tjänster, omvårdnad och vård. De
begär ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om möjliga
system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande
5). Utarbetandet av kvalitetsnormer, kvalitetssäkring och
kvalitetskontroll för att få fram en "VDN-märkning" måste,
enligt motionärerna, prioriteras av regeringen. Om en
rättighetslagstiftning som säkrar människors rätt till vård,
omvårdnad och annan samhällsservice skall kunna införas
förutsätts, enligt motionen, kvalitetskontroller.
Hälso- och sjukvård
I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
gemensam finansiering och demokratisk styrning av hälso- och
sjukvården (yrkande 1). Vidare hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvis
fördelning efter behov av resurserna till hälso- och sjukvården
(yrkande 2). Motionärerna anför att hälso- och sjukvården
inte är någon handelsvara. Ingen kan välja att inte bli sjuk.
Därför skall hälso- och sjukvården vara gemensamt finansierad
via skattsedeln. Avgifter kan vara ett styrmedel, men skall inte
användas som finansieringskälla, enligt motionärerna. En
fördelning av resurserna rättvist och efter behov kräver att
hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd. Marknadskrafterna
får inte vara styrande. Hur mycket människor är beredda att
betala, efterfrågan, skall inte vara avgörande. Motionärerna
anför vidare att i den demokratiska styrningen av hälso- och
sjukvården ingår att prioritera mellan olika hälso- och
sjukvårdsbehov. Det är viktigt att skilja på vad som är
politiska resp. medicinska prioriteringar. Fördelningen av
resurser inom och mellan olika sektorer inom hälso- och
sjukvården är självklara politiska prioriteringar. Frågor om
utbud, kvalitet, väntetid och valfrihet är exempel på vad som
faller inom den politiska sfären. Det är däremot en fråga för
den medicinska professionen att avgöra vilka behandlingar som
skall sättas in på olika patienter. Om man inte klarar ut dessa
ansvarsförhållanden är risken uppenbar, enligt motionärerna, att
-- i en alltmer ansträngd ekonomi -- en styrning av resurserna
efter behov alltmer kommer att ersättas av en
efterfrågestyrning. Det leder i sin tur till att resurser
successivt kommer att dras från primärvård och förebyggande
insatser till sjukhusvården. En annan effekt av en
efterfrågestyrd sjukvård kan, enligt motionärerna, bli att vissa
patientgrupper blir eftersatta, därför att de är en svag grupp
eller att deras sjukdomar inte är så intressanta för läkarkåren.
Exempel på sådana grupper kan vara psykiskt sjuka, kroniker och
de som behöver vård i livets slutskede. Slutsatsen är att en
politisk styrning baserad på behov är den enda vägen att gå för
att bibehålla en god och rättvis sjukvård i enlighet med
intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen, heter det i motionen.
En sjukvård för alla, demokratiskt styrd, med valfrihet och
där vården fördelas rättvist efter behov, kräver enligt
motionärerna en organisation där personalen arbetar för
sjukvårdens långsiktiga målsättningar, demokratiskt fattade
beslut och samtidigt sätter den enskilde patientens behov och
önskemål i centrum. För att garantera att alla som behöver får
den bästa och mest högkvalificerade vården krävs att sjukvården
är offentligt finansierad. Motionärerna anför vidare att
marknadslösningar bygger på efterfrågestyrning och
vinstintresse. Men efterfrågan är inte, enligt motionärerna,
detsamma som behov. Sjukdomar drabbar oberäkneligt. Den som har
ekonomiska och sociala problem kan ha stora vårdbehov men liten
betalningsförmåga. Patienten kan aldrig, bli en "kund" som
prövar sig fram på vårdmarknaden. Marknadslösningar passar inte
för en sjukvård som skall fördelas  rättvist och efter behov,
heter det i motionen.
Motionärerna begär också att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utformningen av hälso- och
sjukvården så att den ger individen/patienten såväl trygghet och
säkerhet som valfrihet och inflytande över sin situation
(yrkande 3). Motionärerna anför att det skall vara lätt att
få vård. För de flesta är det viktigare att vården finns och är
lätt tillgänglig när den behövs än att kunna välja vårdgivare.
Primärvården bör lokaliseras nära befolkningen i bostadsområden
och nära arbetsplatser. Patienten skall veta vem som är ansvarig
för vården. Bestämmelsen om patientansvarig läkare blir ofta en
formalitet utan reell innebörd, enligt motionen. Sekretess för
patientjournaler måste garanteras i samband med datorisering.
Dålig ekonomi får inte medföra att människor avstår från
nödvändig vård. Patientavgifter bör hållas låga och
högkostnadsskyddet bör förändras förslagsvis med ett
konstnadstak per månad. Motionärerna anför vidare att
valfriheten bör ges en vidare innebörd än mer eller mindre
tvångsmässig listning hos husläkare. Den som tycker att det är
viktigare att få en snabb behandling än att få komma till samma
läkare bör enligt motionärerna få göra det.
I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och
sjukvården. Motionärerna anför att under lång tid har den
svenska sjukvården stått som en förebild internationellt när det
gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning av vården
efter behov. De senaste årens utveckling av vården har visat att
den svenska modellen också är mycket kostnadseffektiv.
Sjukvårdens produktivitet har ökat kraftigt under senare år.
Dess andel av BNP har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %.
Minskningen har skett trots att andelen äldre i den svenska
befolkningen blivit högre och behoven av sjukvård därmed blivit
större. Motionärerna hemställer vidare om att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv
resurshushållning inom hälso- och sjukvården (yrkande 11).
Bara i en demokratiskt styrd sjukvård går det att kombinera krav
på kostnadseffektivitet med krav på rättvisa, valfrihet och
kvalitet. Prioriteringar och strukturbeslut skall, enligt
motionen, avgöras genom demokratiskt fattade beslut, inte genom
konkurrens och kamp om vårdkonsumenterna. De folkvalda
politikerna ansvarar för att hela sjukvården fungerar, också den
som bedrivs av privata entreprenörer. Vårdorganisationen skall
sträva efter att ge bästa möjliga vård, rättvist fördelad efter
behov. Hög kostnadseffektivitet är ett sätt att skapa resurser,
aldrig ett mål i sig. Det finns, enligt motionen, ingen enkel
organisationsmodell som garanterar en bra och kostnadseffektiv
sjukvård. Behoven av hälso- och sjukvård varierar kraftigt
mellan olika delar av landet och mellan olika
befolkningsgrupper. En bra personalpolitik är enligt
motionärerna viktig för ett effektivt resursutnyttjande.
Flera yrkanden i motionen berör olika folkhälsoaspekter. I
yrkande 19 begärs att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sambandet mellan ojämlikhet i
samhället och ohälsa. Hälsan är klassbunden. Statens politik
påverkar folkhälsan på en rad områden. Staten måste därför ta
ett tydligare ansvar när det gäller att ge förutsättningar för
en god folkhälsa. Ett åskådligt exempel är, enligt motionen,
arbetsmarknadspolitiken. Villkoren i vårt dagliga liv styr vår
hälsa. Om man vill ge förutsättningar för en jämlik hälsa måste
ett jämlikt samhälle skapas. Uppväxtmiljö, ekonomisk politik,
bostadpolitik och arbetsmarknadspolitik är helt avgörande om man
vill påverka folkhälsan, heter det i motionen. Landstingens och
kommunernas uppgift att bedriva förebyggande hälsovård skall
därför ha ett mycket brett register. Utöver den rena hälsovården
handlar det om att stimulera till bra arbetsmarknad och ett rikt
fritidsliv, att tillgodose behovet av goda kommunikationer och
bra utbildning samt att planera samhället med utgångspunkt från
människors bästa.
I yrkande 6 begärs att riksdagen hos regeringen begär att
alla propositioner som kan ha effekter på folkhälsan skall
innehålla en konsekvensbeskrivning med avseende på
hälsoeffekterna. Motionärerna anser att det finns fog för att
påstå att alla politiska beslut påverkar den samlade folkhälsan
mer eller mindre ingripande. I yrkande 7 begärs att
riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål
från år 1983 på  folkhälsans område har uppfyllts samt förslag
till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet.
Motionärerna anför att Sverige har undertecknat WHO:s mål "Hälsa
för alla". Det övergripande målet är att år 2000 skall
skillnaden i hälsotillståndet mellan länder och mellan grupper
inom länder, ha minskat med minst 25 %. Med sex år kvar till år
2000 anser motionärerna att det finns all anledning att
utvärdera hur dessa folkhälsomål har uppfyllts.
I motion So499 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara
producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion
och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer
patienten (yrkande 1). Motionärerna anser att medborgarna
garanteras god sjukvård och gott omhändertagande om ett rättvist
försäkringssystem införs, dvs. att pengarna följer patienten.
Effektivitetsproblemen inom sjukvården beror, enligt
motionärerna, främst på ett systemfel, som inte kan lösas utan
en genomgripande strukturförändring. Det  räcker inte med en
s.k. reformerad landstingsmodell. Politikernas dubbla roller,
som konsumentansvarig och producentansvarig, har skapat en
situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det
viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de
låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen
kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste, enligt
motionärerna, öppnas och utsättas för konkurrenspress. Inga
medborgare skall få betraktas såsom olönsamma utan alla skall ha
rätt till vård och omvårdnad oavsett bostadsort, ålder och
diagnos.
I yrkande 2 i samma motion begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt
införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring med grundskydd
för sjuk- och omvårdnad, omfattande alla medborgare.
Motionärerna anser att för att uppnå valfrihet för patienterna
och åstadkomma effektivitet i vårdproduktionen måste ansvaret
för finansieringen och produktionen av sjukvård åtskiljas.
Försäkringen skulle i ett inledande skede administreras av
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, men på sikt är
det, enligt motionärerna, önskvärt att öppna denna
försäkringsmarknad för fri konkurrens. Motionärerna begär också
ett tillkännagivande om att landstingens rätt att beskatta
medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter bör upphöra i
samband med en på sikt införd allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring (yrkande 4). Genom att samla resurserna
i en  gemensam försäkring för grundskydd, utformad lika för
alla, och genom att skapa valfrihet genom avskaffande av gränser
i sjukvården uppnås också en större rättvisa i sjukvården, heter
det i motionen.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om att ett
ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och
prestationer i stället för på budgetsystem och som därför är
oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga
politiska beslut (yrkande 3). Ett ersättningssystem baserat
på prestationer ger enligt motionärerna förutsättningar att
bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom
sjukvården. Detta lägger grunden för trygga arbeten, där
framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna
arbetsinsatsen. Motionärerna anför att husläkarreformen bör leda
till ett förbilligande av primärvården. Kravet på att antalet
listade patienter skall ligga mellan 1 000 och 3 000 innebär
enligt motionärerna en avsevärd skärpning av arbetsinsatserna
jämfört med vad många distriktsläkare har haft tidigare. Den
fria etableringen av specialister innebär också en bättre och
billigare sjukvård enligt motionärerna.
Flera motioner berör lagen om husläkare och lagen om
läkarvårdsersättning resp. lagen om sjukgymnastikersättning.
I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar återge sjukvårdshuvudmännen möjlighet att
garantera en rättvis vård efter behov genom att upphäva lagen om
husläkare och lagen om fri etablering för specialistläkare m.fl.
(yrkande 10). Husläkarlagen är en kostsam och krånglig
lösning på ett problem som knappast finns. Flertalet landsting
ger redan den enskilde rätt att välja vilken läkare de vill gå
till. Varje landsting måste ges rätt att organisera primärvården
efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns inga
skäl att lagstiftningsvägen centralstyra landstingens
primärvård, enligt motionärerna. Husläkarlagen bör tas bort. Det
angelägna är den enskildes rätt till kontinuitet i sin
läkarkontakt, inte läkarens rätt att etablera sig som husläkare.
Sjukvårdshuvudmannen måste ha möjlighet att planera och
prioritera. En kostnadseffektiv och rättvist fördelad sjukvård
innebär nej till etablering för läkare och annan vårdpersonal.
Fri etablering gör det svårare att garantera vårdkvaliteten,
svårare att prioritera, svårare att utveckla vården och att
fatta nödvändiga strukturbeslut. Den nya lagen om fri
etableringsrätt för specialistläkare m.fl. måste därför
upphävas, enligt motionärerna. Privata entreprenörer som privata
"husläkare", kooperativ och andra driftformer kan vara
värdefulla komplement till offentliga vårdgivare. Detta bör
lösas genom avtal mellan landsting och vårdgivare, inte med en
generell etableringsfrihet eller licensiering, heter det.
Liknande yrkanden finns i motionerna So443 av Berit Andnor
m.fl. (s) (yrkandena 1 och 2), So462 av Torgny Larsson m.fl. (s)
(yrkandena 1 och 2). I motion So476 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs att husläkarlagen avskaffas (yrkande 1). De
sistnämnda motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagregler som skulle ge landsting möjlighet
till dispens från husläkarlagen och som alternativ genomföra
försöksverksamheter i avvaktan på husläkarsystemets avveckling
(yrkande 3). Sådana alternativ skulle kunna vara en sjukvård
byggd på samarbete mellan olika personalgrupper, vårdlag, eller
områdesbaserad bassjukvård, där man inom en geografisk sektor
försöker tillgodose en rad medicinska behov.
I motionerna So430 (s) (yrkande 8), So443 (s) (yrkande 3)
och So462 (s) (yrkande 3) begärs tillkännagivanden om att
patientens rättighet att välja läkare bör införas i hälso- och
sjukvårdslagen. Även andra rättigheter för patienten skulle
kunna införas i hälso- och sjukvårdslagen enligt motionärerna.
Äldreomsorg
I motion So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts dels
om en gemensam finansiering och demokratisk styrning av
äldreomsorgen (yrkande 1), dels om Ädelreformen (yrkande
2), och dels om rehabiliteringens betydelse (yrkande 5).
Motionärerna anför att äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet
som skall finansieras solidariskt och styras offentligt.
Resurserna skall fördelas efter behov. Verksamheten skall
präglas av trygghet och kontinuitet och skall i så stor
utsträckning som möjligt utformas efter de äldres behov och
önskemål.
Motionärerna anför vidare att Socialstyrelsens utvärdering av
Ädelreformen visar att det allmänna omdömet om reformen är
positivt. Genomförandet av reformen har varit betydligt mindre
problematiskt än vad som kunde befaras. Till det mest positiva
hör att antalet medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården
och geriatriken halverats. Det innebär att resurser frigjorts
för akutsjukvård. Det är också positivt att kommunernas
betalningsansvar och det riktade statsbidraget för nybyggnad och
ombyggnad av särskilda boendeformer resulterat i en ökning av
särskilda boendeformer för äldre, vilket är ett trendbrott i
förhållande till utvecklingen under 1980-talet.
Utvärderingen har även visat på en del brister. Skillnaderna
i kvalitet och innehåll i verksamheten vid olika sjukhem är
stora. Vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard och
en bristande medicinsk vård. I vissa avseenden är
ansvarsfördelningen mellan landsting och komuner fortfarande
otydlig, vilket påverkar verksamheten. Detta gäller t.ex.
ansvaret för rehabiliteringen.
Under 1980-talet utvecklades de geriatriska klinikerna till
enheter med särskilda resurser för utredning, diagnostisering,
medicinsk behandling och rehabilitering. Efter Ädelreformen har
kommunerna fått ansvaret för rehabiliteringen till de äldre inom
hemsjukvården och de särskilda boendeformerna. Landstingen är
fortfarande ansvariga för verksamheten vid de speciliserade
geriatriska klinikerna. Omkring 600 geriatriska
rehabiliteringsplatser har, enligt motionärerna, dragits in, och
det är inte klarlagt om dessa indragningar har kompenserats med
rehabiliteringsresurser i hemvården och de särskilda
boendeformerna. Enligt motionärerna måste de båda huvudmännen nu
ta sitt ansvar och samarbeta när det gäller rehabiliteringen.
Motionärerna framhåller att Ädelreformen skall fullföljas och
att de brister som kunnat konstateras i Socialstyrelsens
utvärdering skall åtgärdas.
Motionärerna oroas samtidigt av signaler om besparingar inom
äldreomsorgen runt om i landet. Den ekonomiska situationen ute i
kommuner och landsting får, enligt motionärerna, inte äventyra
de nationella mål som ställts upp för äldrevård och äldreomsorg.
I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
analys av hur resurserna fördelas och bedömningar görs inom
hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder
(yrkande 6) och att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om anhörigvården (yrkande
7).
I motionen anförs att under senare tid har allt färre personer
fått hemhjälp. Kvinnor och lågutbildade har drabbats av
hjälpminskningen mer än andra. Det är i dag vanligare med
hemhjälp bland högutbildade än lågutbildade. Enligt motionärerna
borde det vara tvärtom eftersom lågutbildade har betydligt sämre
hälsa. Bedömningen av behovet av hemhjälp håller på att
förändras, från en bruttobedömning som tar hänsyn också till
behov av kontakt, aktivitet och rehabilitering av mer långsiktig
karaktär till en nettobedömning som enbart tar fasta på de
äldres nedsatta funktioner och på så sätt minimerar insatser och
kostnader. Motionärerna anför att en analys bör göras av den
förändring som håller på att ske när det gäller bedömningarna
och de konsekvenser dessa får för de äldre liksom de mer
långsiktiga ekonomiska konsekvenserna.
Det är, enligt motionärerna, väl känt att de anhöriga står för
merparten av omsorgen av de äldre. Därför är det viktigt att
samhället på olika sätt stödjer anhöriga. Naturligtvis är
ekonomiskt stöd viktigt, men minst lika viktigt är
avlastningsmöjligheter, utbyggnad av dagvård och växelvård och
förutsättningar för anhöriga att träffa varandra för att utbyta
erfarenheter.
Slutligen hemställs i motionen att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brister i
avtalen mellan kommunerna och privata entreprenörer (yrkande
10). Motionärerna pekar på att organisationsförändringar
förekommer runt om i kommuner och landsting i dag. Det tillhör
den kommunala självstyrelsen att organisera verksamheten utifrån
lokala förutsättningar. Enligt motionärerna pågår dock i en del
kommuner något som närmast kan betecknas som
privatiseringshysteri, och producentintresset, dvs. de som
driver verksamheten, synes vara det väsentliga och inte
medborgarnas behov och önskemål. Formen måste, enligt
motionärernas uppfattning, underordnas verksamhetens innehåll
och producentintresset underordnas de äldres behov och önskemål.
Äldreomsorgen är och kommer att förbli en till mycket stor del
skattefinansierad verksamhet. Därför skall medborgarna som
enskilda individer och genom demokratiskt valda ombud ha det
avgörande inflytandet över hur verksamheten utformas och hur
resurserna används. Motionärerna oroas av att kommunernas avtal
med privata entreprenörer ofta är bristfälliga ur
rättssäkerhetssynpunkt. Mest uppseendeväckande anser
motionärerna det vara med bristen på krav på insyn, kontroll och
kvalitet i entreprenadverksamheten samt planer på uppföljning av
verksamhetens överensstämmelse med gällande lagstiftning och
mål. Länsstyrelsens tillsyn berörs inte heller annat än
undantagsvis i avtalen.
Även i motion So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas frågan
om rehabiliteringsresurserna upp. Motionärerna hemställer att
riksdagen hos regeringen begär att den vid förhandlingar med
landstingen tar upp frågan om bevarande och utvecklande av
verksamheten vid de geriatriska klinikerna (yrkande 1).
Motionärerna anför att brist på rehabilitering har uppstått när
landstingen och kommunerna fått minskade resurser samt att
kommunerna har dåliga kunskaper om rehabilitering av gamla och
handikappade. Enligt motionärernas mening får inte de
geriatriska klinikerna nedrustas, utan ytterligare översyn av
rehabiliteringsinsatserna måste göras. Motionärerna kräver
därför att regeringen tar initiativ för att hålla en god
standard på de geriatriska klinikerna.
Motion So233 av Alva Wennerlund och Ulf Björklund (båda
kds)
tar upp frågan om anhörigvårdarna. I motionen yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts dels om anhörigvårdarnas situation och om
riktlinjer för deras ersättning (yrkande 1), dels om att ge
anhörigvårdare utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård
(yrkande 2). Motionärerna anför att den som vill vårda sin
anhörige i hemmet skall kunna göra detta och känna stöd från
samhället. Stöd bör ges genom rätt till skälig ersättning,
kontinuerlig avlastning/växelvård och inte minst rätt till stöd
i form av anhörigträffar. Det är vidare viktigt att ge stöd i
form av utbildning för den som vill tillbaka till yrkesarbete
efter att vården upphört. Motionärerna anför att i takt med att
antalet vårdplatser inom slutenvården minskar överlämnas vården
alltmer till anhöriga. Härigenom bör resurser frigöras som kan
användas för att avlöna anhöriga.
Omsorg om handikappade
I motion So276 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationella mål för handikappolitiken
(yrkande 1). Motionärerna anför att erkännandet av det
relativa eller miljörelaterade handikappbegreppet varit
grundläggande för svensk handikappolitik. Med detta menas att en
funktionsnedsättning blir ett handikapp först då samhället,
miljön, omgivningen inte är tillgänglig eller anpassad för den
funktionshindrade. Denna ideologiska utgångspunkt ser
motionärerna som än viktigare i dag när Sverige närmar sig det
övriga Europa, där handikappbegreppet oftast ses om en brist hos
den enskilde.
Motionärerna ansluter sig till inriktningen av förslagen i
Handikapputredningens slutbetänkande och anför att dessa
reformer är lika angelägna som lagen om stöd och service för
vissa funktionshindrade. Om förslagen genomförs kommer stora
delar av samhället att bli tillgängliga för alla, vilket nu inte
är fallet.
Motionärerna förordar ett välfärdssamhälle som bygger på en
generell välfärdspolitik. Erkännandet av alla människors lika
värde innebär, enligt motionärerna, ett ansvar att via samhället
skapa förutsättningar för att lika värde också blir lika
möjligheter. Därför avvisas selektiva och utpekande lösningar,
vilka riskerar att skapa ett undantagssamhälle för vissa
människor.
Den generella välfärdspolitiken är nödvändig för att skapa ett
samhälle som fungerar för alla, men inte tillräcklig. Det krävs,
enligt motionärerna, även riktade och kompenserande insatser för
att människor med funktionshinder skall kunna bli jämställda med
andra. Det är viktigt att dessa konstrueras så att de medger ett
stort inflytande för den enskilde.
Sammanfattningsvis anför motionärerna att de nationella målen
för handikappolitiken kan formuleras enligt följande:
--Generell välfärdspolitik för den grundläggande tryggheten
och likabehandlingen.
--Generell anpassning av samhället i vid bemärkelse, som gör
att funktionshinder inte behöver bli handikapp. Samhället skall
göras tillgängligt för alla.
--Kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor
mellan människor med och utan funktionshinder.
--Stort inflytande för brukarna över alla individuella
insatser.
I motion So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen  begär en översyn av brottsbalken enligt vad i
motionen anförts om att näringsidkare inte får diskriminera
människor med funktionshinder (yrkande 2), vidare begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
vikten av åtgärder som underlättar för funktionshindrade på
arbetsmarknaden, på bostads- och miljöområdet, vid
telekommunikation att ta del av samhällsinformation och kultur-
och mediautbudet samt vid resor (yrkande 3). I yrkande 1 i
samma motion, som remitterats till Konstitutionsutskottet,
hemställs om en ändring i grundlagen så att lagar och
bestämmelser inte får utformas så att människor med
funktionshinder diskrimineras. Motionärerna hänvisar till att
Handikapputredningen lagt en rad förslag om hur samhället kan
göras tillgängligt för alla. Vidare föreslås ändringar i
brottsbalken som innebär att näringsidkare inte får diskriminera
människor med funktionshinder genom negativt bemötande eller
bristande tillgänglighet i verksamheten. Utredningen tar vidare
upp sju samhällsektorer som är av särskild vikt --
arbetsmarknaden, kommunal verksamhet, resor,
telekommunikationer, samhällsinformation, bostäder och miljö,
kultur och medier. Enligt utredningens förslag skall lagar och
avtal som styr dessa olika sektorers verksamhet ange en
skyldighet att anpassa verksamheterna till funktionshindrades
behov. Finansieringen av utredningens förslag i dessa hänseenden
skall ske genom ansvars- och finansieringsprincipen. Det innebär
att den som ansvarar för viss verksamhet också ansvarar för att
den är tillgänglig för funktionshindrade.
Motionärerna anför vidare att Handikapputredningens förslag i
ovan nämnda avseende snarast bör föreläggas riksdagen för
beslut. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser
det synnerligen olyckligt om en funktion som Handikappombudsman
inrättas utan att samtidigt ge Handikappombudsmannen det lagliga
stöd som är erforderligt för ett kraftfullt agerande när det
gäller funktionshindrades fulla deltagande i samhällslivet.
Utskottets överväganden
Välfärdspolitiken
Utskottet ställer sig inledningsvis bakom regeringens
välfärdspolitik som syftar till att värna medborgarnas
ekonomiska trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom
och handikapp, vid arbetslöshet och på äldre dagar samt att
erbjuda sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet
anpassade till människors skilda behov. Den långsiktiga
inriktningen är att ställa den enskilde i centrum och att öka
hans valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till
den offentliga tjänstesektorn skapar konkurrens vilket ger
förutsättningar för såväl effektiviseringar som
kvalitetsförbättringar. Utskottet delar regeringens inställning
att välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För att
långsiktigt trygga välfärden måste, enligt utskottet, som därmed
delar regeringens bedömning, obalanserna i ekonomin undanröjas.
Grunderna för den generella välfärdspolitiken måste emellertid
ligga fast, vilket innebär att de ekonomiska trygghetssystemen
skall vara universiella också i framtiden. Vård, omsorg och
service skall enligt utskottets mening erbjudas på lika villkor
och med rättvis fördelning.
I motion So607 (s) begärs ett tillkännagivande om den
generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor.
Motionärerna anför att nedskärningar i kommuners och landstings
verksamhet, sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystem och
ökad arbetslöshet drabbar barnen samtidigt som kunskaperna om de
sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständiga.
Motionärerna efterlyser en samlad analys av effekterna. Liknande
tankegångar förs fram i motion So614 (v) yrkande 1. I denna
begärs också tillkännagivanden om att vid omstrukturering av den
offentliga sektorn ta till vara olika personalgruppers kunskaper
om barnens situation (yrkande 2), verka för en utveckling av
samarbete mellan olika verksamheter som har med barns uppväxt
att göra (yrkande 3) och samarbete mellan dessa och
föräldrar (yrkande 4).
Utskottet instämmer i regeringens politik som bl.a. har till
målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under
trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård
och fostran måste, enligt utskottets mening, ligga på familjen,
medan statens och kommunernas insatser i första hand skall vara
stödjande och kompletterande och bygga på ett nära samarbete med
föräldrarna.
Ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner har införts.
Samtidigt med det nya statsbidraget har ett stort antal
specialdestinerade statsbidrag till såväl kommuner som landsting
upphört och därmed också de detaljstyrande regler som var
förenade med många av dessa bidrag. Den tidigare statliga
detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven på rättssäkerhet
och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock samtidigt
till att försvåra förnyelse och effektivitet i, och lokal
anpassning av, den kommunala verksamheten. Huvudsyftena med det
nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska
skillnaderna mellan kommunerna, dels genom att ge största
möjliga handlingsutrymme för kommunerna att själva utforma sin
verksamhet. Behovet av flexibilitet och av att kunna utforma
verksamheten efter lokala behov har ökat under senare år.
Begränsade resurser ställer också allt större krav på förnyelse
och effektivisering.
Utskottet anser att ett barnperspektiv måste prägla arbetet på
alla samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs.
Det är viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa
påverkas när hela familjens förutsättningar ändras. Barns och
ungdomars situation avspeglar i hög grad samhällets värderingar.
Föräldrarnas arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar
barnen. Utskottet ser med oro på uppgifter om att den psykiska
hälsan försämrats hos barn och ungdomar i familjer som drabbats
av arbetslöshet. I det sociala arbetet med barn och familjer
finns positiva exempel på förbättringar. Eftersom insikten om
familjens betydelse i samhället samtidigt varit bristfällig och
stödet till familjen länge varit otillräckligt, finns det
fortfarande brister. Utskottet delar därför regeringens
uppfattning att det är viktigt att öka satsningen på såväl
metodutveckling som alternativ inom och utom den offentliga
sektorn.
Utskottet vill erinra om att Socialstyrelsen hösten 1992 fick
i uppdrag att tillsammans med Barnombudsmannen, Statens
kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket följa utvecklingen
i landets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och
förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. En delrapport
publicerades för ca ett år sedan. Uppdraget kommer att
slutredovisas inom kort.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att något
initiativ från riksdagen inte behövs med anledning av motionerna
So607 yrkande 1 och So614. Motionsyrkandena avstyrks.
I motion So261 begärs tillkännagivanden om att
socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag. Den
nuvarande ramlagen anger inte klart vad den enskilda människan
har rätt att kräva, och i knappa tider väljer kommunerna att
tolka lagen restriktivt heter det i motionen (yrkande 2). En
rättighetslagstiftning förutsätter, enligt motionen, system för
kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande 5).
Utskottet erinrar om att Socialtjänstkommittén har i uppdrag
att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. I ett
delbetänkande har kommittén lämnat förslag till en precisering
av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den
enskildes försörjning. Betänkandet har remissbehandlats och
bereds vidare inom regeringskansliet. Kommittén skall överlämna
sitt slutbetänkande under innevarande år. Utskottet anser att
regeringens kommande förslag på detta område inte nu bör
föregripas. Motion So261 yrkandena 2 och 5 avstyrks.
Hälso- och sjukvård
I motion So430 (s) yrkandena 1 och 2 begärs
tillkännagivanden om att hälso- och sjukvården bör vara
gemensamt finansierad via skattsedeln och demokratiskt styrd
samt att resurserna bör fördelas rättvist efter behov.
I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och
sjukvården. Motionärerna anför bl.a. att den svenska hälso- och
sjukvården varit en förebild internationellt sett.
I yrkande 11 begär motionärerna ett tillkännagivande om
effektiv resurshushållning inom hälso- och sjukvården.
Prioriteringar och strukturbeslut skall, enligt motionärerna,
avgöras genom demokratiskt fattade beslut inte i konkurrens och
kamp om vårdkonsumenterna. Mellan olika delar av landet samt
mellan olika befolkningsgrupper varierar behoven av hälso- och
sjukvård kraftigt.
Inledningsvis konstaterar utskottet att det övergripande målet
för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika
villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla oavsett
ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.
Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och
början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer.
Många människor drabbades av orimligt långa väntetider till
t.ex. höftledsoperationer samt operationer mot grå starr och mot
kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta
problem och i syfte att bidra till en jämnare fördelning av
vårdutnyttjandet över landet träffade företrädare för staten och
Landstingsförbundet våren 1991 en överenskommelse om statligt
bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Genom
ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kronor till
sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet.
Vårdgarantin gällde även år 1993, dock utan statligt bidrag.
Enligt en uppföljning och utvärdering av Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet har vårdgarantin förbättrat situationen och
huvudsakligen uppfattats som en positiv reform.
Hälso- och sjukvården är nu inne i ett intensivt skede av
förändring och förnyelse. Denna utveckling är angelägen enligt
utskottet. Ett viktigt inslag är ökad kontinuitet i relationerna
mellan patient och personal i sjukvården. Andra viktiga inslag i
förnyelsen är ökad valfrihet för den enskilde att söka vård men
också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer.
Utskottet anser att ett ökat inslag av privata vårdgivare kan
skapa konkurrenssituationer som stimulerar utvecklingen på
området. Det förnyelsearbete som pågår måste dock ske inom en
resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.
Samtidigt har statsbidragens betydelse som finansieringskälla
för hälso- och sjukvården successivt minskat.
Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter
för år 1994 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av
hälso- och sjukvården, statsbidragen inklusive ersättningar från
sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a.
patientavgifter, för resterande 10 %. Utskottet delar
regeringens uppfattning att ledning och organisation av den
offentliga verksamheten successivt bör ses över. Nya vägar kan
även behöva sökas för att bättre kunna följa utvecklingen av
hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och uppfyllelsen av
de övergripande målen för vården. Flera initiativ för detta
liksom för att förnya den offentliga sektorn har tagits under
denna mandatperiod och bör fullföljas.
HSU 2000 och Prioriteringsutredningen har stora och viktiga
uppdrag på hälso- och sjukvårdens område.
HSU 2000 skall ta ställning till vem som skall finansiera
vården, vem som skall ansvara för att vården finns tillgänglig,
i vilka former produktionen skall ske samt hur samhällets
kontrollsystem skall vara uppbyggt. Kommitténs
ställningstaganden skall utgå från en analys och värdering av i
första hand tre finansierings- och organisationsmodeller, en
reformerad landstingsmodell, en primärvårdsstyrd vård och en
modell med obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för
hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga
försäkringsgivare. Förslagen skall utgå från att konkurrens
mellan olika typer av vårdproducenter, offentliga såväl som
privata, i allmänhet främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden
skall kommittén undersöka förutsättningarna för att bl.a.
överföra vissa offentliga vårdinrättningar till stiftelser,
offentliga eller privata bolag m.m.
Enligt uppgift skall HSU 2000 närmast redovisa två
delbetänkanden, varav det ena behandlar sjukvårdsreformer i
andra länder och erfarenheterna av de senaste årens reformarbete
i den svenska sjukvården och det andra hälso- och sjukvården och
samhällsekonomin. I en fristående expertrapport skall redovisas
en modell för en obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Kommittén
fortsätter sitt arbete i höst.
Prioriteringsutredningen skall enligt direktiven överväga
hälso- och sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta fram
grundläggande etiska principer som kan ge vägledning och ligga
till grund för öppna diskussioner om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården. Utredningen avlämnade i november 1993 rapporten
Vårdens svåra val (SOU 1993:93). För närvarande pågår
sammanställning av remissvaren. Samtidigt utgör rapporten
underlag för en fortfarande pågående debatt. Utredningen
förväntas avlämna sitt slutbetänkande i slutet av 1994.
Utskottet delar uppfattningen att den svenska hälso- och
sjukvården har hög kvalitet i ett internationellt perspektiv.
Den  har goda resurser särskilt i form av välutbildad,
kvalificerad och motiverad personal vilket ger goda
förutsättningar att lösa de många problem som finns. Som exempel
på sådana problem kan nämnas diskrepansen mellan å ena sidan de
ökade medicinska och tekniska möjligheterna samt allmänhetens
krav och förväntningar och å andra sidan de tillgängliga
ekonomiska resurserna. I det pågående förändringsarbetet vill
utskottet understryka att ambitionen måste vara att dra nytta av
de positiva elementen i marknadens sätt att fungera samtidigt
som inriktningen mot verksamhetens övergripande mål, en god
hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen, fullföljs
och kraven bl.a. på god kvalitet på vården tillgodoses.
Utskottet anser att regeringens kommande förslag på grundval
av arbetet inom HSU 2000 och Prioriteringsutredningen bör
avvaktas innan riksdagen tar något initiativ. Utskottet
avstyrker därför motion So430 (s) yrkandena 1, 2, 4 och 11.
I motion So499 (nyd) begärs tillkännagivanden om att
sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, att en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring bör införas på sikt varvid
landstingens beskattningsrätt bör upphöra (yrkandena 1, 2 och
4) samt att ett prestationsbaserat ersättningssystem bör
införas (yrkande 3).
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet åtminstone
delvis tillgodoser syftet med motionen. HSU 2000 torde vara
oförhindrad att överväga även frågan om prestationsersättning
inom sjukvården. Utskottet har i samband med behandlingen av
propositionen om husläkare m.m. uttalat att effektiviteten inom
husläkarverksamhet liksom inom all hälso- och sjukvård måste
vara hög. Kvalitetsaspekter får dock inte förbigås.
Motionsyrkandena avstyrks.
Tre yrkanden i motion So430 (s) berör olika folkhälsoaspekter.
I yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om sambandet mellan
ojämlikhet i samhället och ohälsa. I yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande med innebörd att alla propositioner som kan ha
effekter på folkhälsan borde innehålla en konsekvensbeskrivning
med avseende på häloseffekterna. I yrkande 7 hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål
på folkhälsans område har uppfyllts samt förslag till nationella
folkhälsomål för det kommande decenniet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en betydelsefull
förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest
utsatta gruppernas hälsa förbättras. Flera faktorer såsom
uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö men
även ärftliga faktorer påverkar hälsan. Hälsoläget har
successivt förbättrats i takt med att den allmänna
levnadsstandarden har höjts. Det är dock fortfarande skillnader
i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper
och mellan regioner. Utvecklingen av olika riskfaktorer för
ohälsa fordrar uppmärksamhet. Den i dagsläget höga
arbetslösheten bland ungdomar är t.ex. ett stort problem. Ett
annat är att andelen unga kvinnliga rökare har ökat under de
senaste åren. För att bryta denna utveckling krävs att de
förebyggande insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att
skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras. De
skärpningar av tobakslagen som riksdagen nyligen beslutat om ger
förutsättningar för en sådan utveckling (1993/94:SoU17, rskr.
149). Det fortsatta folkhälsoarbetet kräver samverkan mellan
olika sektorer. Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet har
förutsättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå
förbättrats. Även inrättandet av ett centrum för epidemiologi
och social analys vid Socialstyrelsen förväntas få stor
betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Centrumets
huvuduppgift är att på nationell nivå följa och analysera
orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar. Utskottet vill
vidare erinra om att i den Folkhälsorapport som Socialstyrelsen
skall presentera senare i vår särskild uppmärksamhet kommer att
ägnas åt kvinnors, invandrares och arbetslösas hälsa. Regeringen
har för avsikt att därefter för riksdagen redovisa sin bedömning
av befolkningens hälsoläge m.m. och sina förslag för att
åstadkomma förbättringar.
Utskottet har nyligen i ett yttrande till
konstitutionsutskottet konstaterat att konsekvensanalyserna i
propositionerna är av skiftande kvalitet och skulle kunna
utvecklas ytterligare. Utskottet framhöll vikten av att arbetet
med att utveckla kostnads- och konsekvensanalyserna fortsätter.
Utskottet utgår ifrån att regeringen i fortsättningen i
förekommande fall även kommer att redovisa folkhälsoaspekterna
på sina förslag.
Utskottet vill påpeka att arbetet med en uppföljning för
Sveriges del av WHO:s  hälsomål för Europaregionen för
närvarande pågår inom Socialdepartementet. Motsvarande
uppföljningar pågår i övriga medlemsstater. Uppföljningen av
hälsomålen, som sker vart tredje år, görs med ledning av olika
s.k. indikatorer (standards). Socialstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen har tagit fram
underlagsmaterial för den svenska uppföljningen. Redovisningen
till WHO beräknas ske i slutet av denna månad.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion
So430 yrkandena 6, 7 och 19 behövs inte. Yrkandena avstyrks.
I flera motioner ställs krav på upphävande av lagen om
husläkare resp. lagen om läkarvårdsersättning och lagen om
sjukgymnastikersättning.
I motion So430 (s) yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 1,
So462 (s) yrkande 1 och So476 (v) yrkande 1 begärs sålunda
att lagen om husläkare avskaffas. Motionärerna anser att
husläkarlagen är en kostsam och krånglig lösning på ett problem
som knappast finns. I motion So430 (s) begärs ett
tillkännagivande om att hälso- och sjukvården bör utformas så
att den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som
valfrihet och inflytande över sin situation (yrkande 3). I
sistnämnda motion begärs en redovisning av möjligheterna att
föra in patienträttigheter i hälso- och sjukvårdslagen
(yrkande 8). Liknande yrkanden finns i So443 (yrkande 3)
och So462 (yrkande 3).
Utskottet anser att husläkarsystemet slår sönder primärvården.
Landstingen är skyldiga att finansiera och administrera systemet
men kan inte längre fördela läkarresurserna efter behov och
därmed inte heller garantera en fullgod service. Det
förebyggande arbetet kommer därmed i andra hand.
Vårdcentralernas områdesansvar och lagarbete bryts nu upp som en
följd av husläkarsystemet. Vårdlagen splittras på många små
läkarmottagningar. Distriktssköterskor, undersköterskor och
andra personalgrupper, som hittills svarat för huvuddelen av det
förebyggande arbetet, bli färre och ges en mindre självständig
roll. På många håll sker nedläggningar av mödravårds- och
barnavårdscentraler. Uppsplittringen av primärvården ger också
sämre förutsättningar för samarbete mellan sjukhusen och
primärvården. Kunskapsutvecklingen kommer att hämmas och
patientsäkerheten försämras. För den enskilde minskas
valfriheten.
Varje landsting måste ges rätt att organisera primärvården
efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns,
enligt utskottet, inga skäl att lagstiftningsvägen centralstyra
och detaljreglera landstingens primärvård. De delar av
husläkarlagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och
läkarnas fria etableringsrätt leder enligt utskottet till ökade
kostnader, krångel och byråkrati. Det viktiga är att garantera
den enskildes rätt till kontinuitet i sin läkarkontakt, en fast
läkarkontakt, inte läkarens rätt att etablera sig som husläkare.
Kontinuiteten mellan den  enskilde och vårdpersonalen är ett av
de viktigaste inslagen även i det förebyggande arbetet. En
förtroendefull kontakt mellan patient och läkare blir då möjlig.
Utskottet anser att primärvården bör utvecklas. Härigenom
skulle en individuellt anpassad sjukvård för alla kunna
säkerställas. Förutsättningar bör skapas för förebyggande
insatser på arbetsplatsen, i skolan och i bostadsområdet.
Vårdcentralerna bör vara navet i primärvården.
Utskottet anser mot denna bakgrund att lagen om husläkare bör
upphävas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till hur en avveckling bör genomföras. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna So430 (s) yrkandena 3, 8
och yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkandena 1 och 3, So462 (s)
yrkandena 1 och 3 och So476 (v) yrkande 1 ges regeringen till
känna.
I motion So476 (v) yrkande 3 begärs förslag till lagregler
som skulle ge landsting möjlighet till dispens från
husläkarlagen.
Utskottet anser att husläkarlagen bör upphävas. Några
dispensregler behövs då inte heller. Motionsyrkandet avstyrks.
I motionerna So430 (s) yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande
2 och So462 (s) yrkande 2 begärs att lagen om
läkarvårdsersättning resp. lagen om ersättning för sjukgymnastik
skall upphävas.
Utskottet konstaterar att riksdagen nyligen har fattat beslut
om dessa lagar. Patienten sätts härigenom i centrum. Valfriheten
för patienten ökar också. Genom den fria etableringen för läkare
och  sjukgymnaster ökar resurserna i öppenvården. Vården blir
mer effektiv och billigare. Möjligheterna till vård hos
sjukgymnast ökar också genom reformen. Detta har stor betydelse
för rehabiliteringen. Motionsyrkandena avstyrks.
Äldreomsorg
I motion So249 (s) begärs tillkännagivanden dels om att
äldreomsorgen skall finansieras gemensamt och styras
demokratiskt (yrkande 1), dels om att Ädelreformen skall
fullföljas och konstaterade brister åtgärdas (yrkande 2),
dels om rehabiliteringens betydelse (yrkande 5) och dels om
anhörigvården (yrkande 7). Även i motion So248 (v) tas
frågan om rehabilitering upp. Motionärerna yrkas att riksdagen
begär att regeringen vid förhandlingar med landstingen tar upp
frågan om bevarande och utvecklande av verksamheten vid de
geriatriska klinikerna (yrkande 1). I motion So233 (kds)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts
dels om anhörigvårdarnas situation och om riktlinjer för deras
ersättning (yrkande 1), dels om att ge anhörigvårdare
utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård (yrkande
2).
Utskottet vill än en gång understryka att vård och omsorg
skall erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den enskildes
valfrihet och inflytande måste öka och att alternativ och
komplement till den offentliga tjänstesektorn måste kunna
erbjudas. Detta skapar förutsättningar för såväl
effektiviseringar som kvalitetsförbättringar. Insatser från
anhöriga, närstående och den frivilliga sektorn har mycket stor
betydelse för den samlade omsorgen om äldre och människor med
funktionshinder. Stödet till denna informella omsorgssektor
måste utvecklas. Många äldre människor vill helst vårdas i
hemmet. Insatser från anhöriga är av avgörande betydelse för
kvaliteten på denna vård men ofta även för institutionsvården.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
motionerna att det är angeläget att stödet till denna informella
sektor utvecklas. Det gäller såväl ekonomiskt stöd som i fråga
om utbildning, rådgivning och avlastning. Utskottet vill påminna
om sitt uttalande i betänkandet 1992/93:SoU16 om det angelägna i
att Socialstyrelsen överväger och kommer med förslag på vilket
sätt vården av gamla och patienter i livets slutskede kan
förbättras. Därvid bör beaktas på vilket sätt förslag som
utarbetats med svensk medverkan inom EG kan föras ut och
tillämpas i Sverige. I förslaget behandlas bl.a. åtgärder att på
ett strukturerat sätt ta till vara, utveckla och stödja
anhörigmedverkan och medverkan av övriga delar av den informella
sektorn.
Något initiativ från utskottets sida behövs inte med anledning
av motionerna So233 (kds) och So249 (s) yrkande 7. Yrkandena
avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att
genomförandet av Ädelreformen varit mindre problemfyllt än
befarat och att reformen i stort är positiv. Förväntningarna på
reformen har i många avseenden infriats men ännu återstår att
utveckla delar av verksamheten. För att utveckla och säkra
kvaliteten i de mer hälso- och sjukvårdsinriktade delarna av
Ädelreformen samt i samspelet mellan de sociala och medicinska
insatserna beslutade riksdagen i december, efter förslag från
regeringen, om ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för
första halvåret 1994.
Socialstyrelsens rapport om Ädelreformen tyder på att det kan
finnas skäl att överväga justeringar i tillämpningen av reformen
dels vad gäller rehabiliteringsmöjligheterna och den medicinska
vården, inkl. läkartillgången vid sjukhemmen, dels vad gäller
avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt
boende. Utskottet konstaterar liksom flera motionärer och
regeringen att rehabiliteringsmöjligheterna är av stor
betydelse. Stimulansbidrag har också, som nämnts, lämnats för
detta ändamål.
Ädelreformen innebar att andelen äldre som blev liggande kvar
på främst medicinska kliniker i avvaktan på annan vård minskade
under åren 1992 och 1993. Samtidigt minskade medelvårdtiderna
och patientomsättningen ökade på medicinklinikerna. Det har
uppmärksammats att i början av 1994 har beläggningen av framför
allt äldre och akut sjuka människor ökat på ett antal
medicinkliniker. På en del av dessa har överbeläggningar
uppstått med resultat att vården och omvårdnaden av patienter
kan ha blivit eftersatt.
Regeringen har med anledning av det uppkomna läget uppdragit
åt Socialstyrelsen att, i samråd med Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet, kartlägga det medicinska
omhändertagandet och omvårdnaden av framför allt de äldre,
främst med avseende på vårdinsatserna vid akut insjuknande och
vid försämring av en kronisk sjukdomsbild. Regeringen anför i
uppdraget att Socialstyrelsen i sitt arbete bör kunna ta del av
länsstyrelsernas kunskaper om den kommunalt bedrivna vården och
omsorgen. Socialstyrelsen skall återrapportera uppdraget till
regeringen senast den 15 maj 1994 och då ge förslag till
åtgärder för att komma till rätta med påvisade problem och
brister i det medicinska omhändertagandet och omvårdnaden.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen har för avsikt att
ta initiativ till en överläggning med Svenska kommunförbundet
för att diskutera tillämpningen av avgiftsreglerna.
Utskottet vill också framhålla att det i proposition
1993/94:173 om bostadstillägg till pensionärer föreslås att
bostadstillägg för boende i särskild boendeform skall lämnas för
en- och tvåbäddsrum men inte för övriga flerbäddsrum. Detta
förslag ligger i linje med utskottets uttalande angående
boendebegreppet vid behandlingen av frågan om avgifterna inom
äldre- och handikappomsorgen (prop. 1992/93:129, bet.
1992/93:SoU12, rskr. 132). Propositionen bereds för närvarande i
socialförsäkringsutskottet.
Socialstyrelsen följer även i fortsättningen Ädelreformen.
Utskottet anser att riksdagen inte behöver ta något initiativ
med anledning av motionerna So248 (v) yrkande 1 och So249 (s)
yrkandena 1, 2 och 5. Yrkandena avstyrks.
I motion So249 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en analys av hur resurserna fördelas och bedömningar görs
inom hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder
(yrkande 6).
Utskottet konstaterar att enligt propositionen har det skett
en omfördelning av hjälpinsatserna mot de allra äldsta och mot
dem som har omfattande vårdbehov. De äldsta, över 80 år, utgör
en växande andel bland dem som får omfattande insatser.
Merparten av de totala insatserna fördelas på en mindre andel av
dem som behöver omfattande hjälp. Andelen som får hjälp på
kvällar och nätter ökar också enligt propositionen. Den andel av
befolkningen som får hemtjänst skiftar dock avsevärt mellan
kommunerna.
Inom ramen för Ädeluppföljningen kommer Socialstyrelsen under
våren 1994 att genomföra en intervjuundersökning av äldre som
bor i eget boende. Intervjuerna kommer bl.a. att beröra
hemtjänstens service.
Utskottet har inhämtat att Socialstyrelsen i dagarna startar
ett projekt för att belysa konsekvenserna av nedskärningar inom
äldre- och handikappomsorgen.
Utskottet anser inte att det nu behövs något initiativ med
anledning av motion So249 (s) yrkande 6. Yrkandet avstyrks.
I motion So249 (s) yrkas vidare att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
brister i avtalen mellan kommuner och privata entreprenörer
(yrkande 10).
Utskottet konstaterar att riksdagen samtidigt som den
beslutade om lagen om stöd och service för vissa
funktionshindrade också antog ändringar i socialtjänstlagen som
innebar att bestämmelser om tystnadsplikt infördes för dem som
är eller har varit verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild
verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.
Utskottet behandlade frågan om insyn och kvalitetsbedömningar
m.m. i privat verksamhet också vid beredningen av proposition
1993/94:11 om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m.
(bet. 1993/94:SoU11, rskr. 117). Utskottet hänvisade då till att
Socialtjänstkommittén har att överväga innehållet och formerna
för tillsynen av såväl den kommunala socialtjänsten som de
privata vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt frågan om villkor som bör vara förenade med tillstånd
att driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över
hemmen bör vara utformad. Kommittén bör vidare överväga vilken
uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan
underlättas och stärkas. I kommitténs uppdrag ingår också att
överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 §
socialtjänstlagen bör vara utformade.
Utskottet anser att riksdagen inte behöver ta något initiativ
med anledning av motion So249 (s) yrkande 10. Yrkandet avstyrks.
Omsorg om handikappade
I motion So276 (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen  om nationella mål för handikappolitiken (yrkande
1). I motionen anförs att mål kan sammanfattas i generell
välfärdspolitik, generell anpassning av samhället, kompenserande
insatser för att skapa jämlika levnadsvillkor och stort
inflytande för brukarna över alla individuella insatser.
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla
människors lika värde och lika rätt. Utskottet delar
propositionens uppfattning att en generell välfärdspolitik,
särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder för att uppnå
ökad tillgänglighet i samhället kommer att utgör grundstenarna i
handikappolitiken även i framtiden. Att förbättra livsvillkoren
för personer med funktionshinder är en av de viktigaste
uppgifterna inom välfärdspolitiken. Något initiativ från
riksdagens sida behövs inte med anledning av motion So276 (s)
yrkande 1. Yrkandet avstyrks.
I motion So246 (v) yrkas att riksdagen begär en översyn av
brottsbalken så att näringsidkare inte får diskriminera
människor med funktionshinder (yrkande 2). Vidare begärs ett
tillkännagivande om vikten av åtgärder som underlättar för
funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och
miljöområdet, vid telekommunikation, när det gäller att ta del
av samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid
resor (yrkande 3).
Utskottet konstaterar att regeringen i regeringsförklaringen i
oktober 1993 lagt fast att 1994 års handikappreform skall följas
upp med ytterligare reformförslag. I budgetpropositionen
aviseras att ett förslag om inrättande av en Handikappombudsman
kommer att föreläggas riksdagen under våren 1994. Vidare
redovisas förslag till förbättringar för personer med
funktionshinder i Kultur-, Kommunikations- och
Arbetsmarknadsdepartementens bilagor i budgeten.
Handikapputredningens slutbetänkande i övriga delar bereds
vidare inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är
föremål för ytterligare utredning i av regeringen särskilt
tillkallade kommittéer eller bereds vidare i annan särskild
ordning.
Utskottet anser att regeringens kommande förslag bör avvaktas
innan riksdagen tar något initiativ. Motion So246 (v) yrkandena
2 och 3 avstyrks.
Anslag
Anslaget F 14, Statens handikappråd, kommer utskottet att
behandla i samband med förslagen i den av regeringen aviserade
propositionen om inrättande av en Handikappombudsman.
Familjer och barn (A 1, A 4--A 6)
Allmänna barnbidrag (A 1)
Allmänna barnbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med
9 000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas
flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett
halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för
det fjärde barnet och ett och ett halvt barnbidrag för det femte
barnet och varje ytterligare barn. Även 16--19-åringar som
studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar
medräknas vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg.
Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse.
Motsvarande gäller när rätt till barnbidrag annars uppkommit.
Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.
Kostnaden för barnbidragen täcks helt av medel från
statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
I budgetpropositionen föreslås att flerbarnstillägget
fr.o.m. den 1 juli 1994 skall lämnas med ett belopp som
motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och ett
helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare
barn.
Förslaget innebär en återgång till de regler som gällde före
år 1988, då flerbarnstillägg lämnades med ett halvt extra
barnbidrag för tredje barnet och ett helt extra för varje
ytterligare barn. I propositionen redovisas att för att undvika
orimligt höga marginaleffekter i samband med att reglerna för
bostadsbidrag ändrades år 1988, överfördes en del av
bostadsbidraget för de största familjerna till
flerbarnstilläggssystemet. År 1989 överfördes ytterligare medel
så att det för det fjärde barnet lämnades 1,9, för det femte
barnet 2,4 och för därpå följande barn 1,6 extra barnbidrag i
flerbarnstillägg. I samband med skattereformen återfördes dessa
medel till bostadsbidragsystemet och avsikten var att samtidigt
återgå till det ursprungliga systemet för flerbarnstillägg.
Sänkningen genomfördes dock inte fullt ut; det femte och därpå
följande barn fick ett och ett halvt extra barnbidrag i stället
för som tidigare ett extra bidrag.
Regeringen anser det nu rimligt att återgå till de regler som
gällde före år 1988. Förslaget innebär ett minskat anslagsbehov
med 55 miljoner kronor per helt år.
Förslaget föranleder en ändring i 2 a § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag. Se (bilaga.)
För budgetåret 1994/95 föreslås riksdagen anvisa ett
förslagsanslag på 17 300 000 000 kr till Allmänna barnbidrag.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd)  yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med
flerbarnstillägg senast inom två år (yrkande 1) och om
behovsprövade barnbidrag (yrkande 4). Vidare begärs att
riksdagen beslutar att flerbarnstillägget fr.o.m. den 1 januari
1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag
för det fjärde barnet och varje ytterligare barn (yrkande 2)
och att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit (yrkande 3).
Motionärerna anför att regeringens förslag till besparing är
otillräckligt, ytterligare besparingar är nödvändiga. Hela
systemet med flerbarnstillägg bör avskaffas inom två år. Det
första steget föreslås innebära att för det fjärde barnet och
följande barn bör utgå ett halvt barnbidrag per barn i
flerbarnstillägg. Motionärerna föreslår att regeringens förslag
om sänkning av flerbarnstillägget till femte barnet och varje
ytterligare barn bör genomföras fr.o.m. den 1 juli 1994 och att
motionärernas förslag om att ett halvt tillägg bör utgå för
fjärde barnet och varje ytterligare barn bör träda i kraft den 1
januari 1995. På grund härav bör anslaget till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1994/95 kunna minskas med 520 miljoner
kronor.
Motionärerna hänvisar vidare till tidigare motioner om att
barnbidraget bör behovsprövas och anser att frågan bör utredas.
I motion So602 av Hugo Hegeland (m) hemställs att
riksdagen beslutar att slopa flerbarnstillägget och i stället
införa ett flerbarnsavdrag. Motionären anser att alla
möjligheter att minska statens utgifter måste utnyttjas för att
hejda tillväxten  av den offentliga skulden. En möjlighet är att
slopa flerbarnstillägget som uppgår till 1,3 miljarder kronor.
En ytterligare möjlighet är att införa flerbarnsavdrag genom att
reducera barnbidraget till tredje barnet med 25 %, till fjärde
med 50 % och till femte och därutöver med 75 %. Motionären anför
att det inte finns befolkningspolitiska skäl till att främja
barnafödandet och att familjens kostnad per barn vanligtvis
sjunker med stigande barnantal. Totalt innebär förslaget en
besparing på närmare 2 miljarder kronor per år.
I betänkande 1991/92:SoU15 lämnades en redogörelse för
motiven för införande av allmänna barnbidrag. Vidare uttalade
utskottet följande med anledning av motioner om inkomstprövning
av barnbidrag.
Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst-
och behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett
komplement till familjebeskattningen som innebär att
inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket
som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar
skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det.
Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och
marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas
genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid
ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket
enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning
skulle det krävas en betydande administration för att bestämma
och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom
och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med
det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).
Någon anledning att utreda förutsättningarna för och
konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte
heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).
Utskottet behandlade även en motion om behovsprövade
barnbidrag i föregående års budgetbetänkande, 1992/93:SoU15.
Utskottet framhöll då att det nuvarande barnbidragssystemet bör
behållas och hänvisade till tidigare uttalande.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller
införandet av ett behovsprövat barnbidrag och avstyrker därför
motion Sf271 (nyd) yrkande 4. Utskottet motsätter sig att
systemet med flerbarnstillägg slopas. Utskottet delar dock
uppfattningen i propositionen att det är rimligt att återgå till
de regler för flerbarnstillägg som gällde före 1988. Utskottet
tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag och avstyrker motionerna So602
(m) och Sf271 (nyd) yrkandena 1 och 2.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Allmänna barnbidrag och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkande 3.
Bidragsförskott (A 4)
Bidragsförskottet har två funktioner. Den första är att
garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att
betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till
särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär
bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrars
ekonomi.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna
har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än
föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna
har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna
åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott
lämnas emellertid också för barn som studerar i åldern 18--20
år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.
Fusk med bidragsförskott
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd)  hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den
redan i kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen
med en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott (yrkande
5). Motionärerna anför att den nuvarande konstruktionen med
bidragsförskott inbjuder till fusk och att det är alltför lätt
att undandra sig sitt underhållsansvar. Tillämpningen måste
stramas upp och kontrollen öka. Motionärerna är medvetna om att
frågan om bidragsförskott för närvarande utreds, men anser att
åtgärder för att beivra fusket inte kan anstå utan att
regeringen redan i kompletteringspropositionen måste återkomma
med förslag om hur fusket skall beivras.
Socialförsäkringsutskottet behandlade hösten 1993 sex
motioner om åtgärder för att motverka bidragsfusk (bet.
1993/94:SfU2). Riksförsäkringsverket och
Försäkringskasseförbundet yttrade sig över två av motionerna.
Socialförsäkringsutskottet föreslog ett tillkännagivande till
regeringen om att denna skyndsamt borde låta göra en
kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med
förmåner och bidrag av social karaktär. Först när kartläggningen
är gjord kan man bedöma om åtgärder behövs för att komma till
rätta med ett bidragsfusk. Regeringen borde, enligt utskottet,
redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och,
beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att
komma till rätta med ett bidragsfusk. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 1993/94:11).
Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.
Socialutskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om bidragsfusk bereds i
regeringskansliet. Något uttalande från riksdagen behövs inte.
Motion Sf271 (nyd) yrkande 5 avstyrks.
Handläggning av bidragsförskott och barnbidrag
I motion So612 av Maj-Inger Klingvall (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en
översyn av regler och handläggning av bidragsförskott och
barnbidrag. Motionären pekar på att svåra problem kan uppstå för
barn och föräldrar när vårdnaden ändras. Detta gäller framför
allt tidpunkten när utbetalningen av bidraget skall ändras eller
när försäkringskassan blir skyldig att göra en utredning
angående ändrade bostadsförhållanden för barnet. Enligt
motionären kan det ta flera månader innan utbetalningen av
barnbidrag och bidragsförskott ändras, vilket kan medföra svåra
påfrestningar på ekonomin. Riksdagen bör därför ge regeringen i
uppdrag att se över regler och handläggning både av
bidragsförskott och barnbidrag så att olägenheter av den typ som
beskrivits kan elimineras.
I motion So611 av Fanny Ritzell (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
ändring i 22 § lagen om bidragsförskott avseende beslut om
eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet
bidragsförskott. Motionären anför att socialförsäkringsnämnderna
skall fatta beslut i ärenden där besluten har stor betydelse för
den försäkrade ur trygghetssynpunkt och samtidigt inrymmer
betydande inslag av skälighetsbedömningar. Ärenden angående
eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet
bidragsförskott ingår bland de ärenden som skall prövas av
nämderna. I 85--90 % av ärendena om eftergift är huvudskälet,
enligt motionären, en ändring i den underhållsskyldiges
ekonomiska förhållanden. Majoriteten av ärendena saknar således
betydande inslag av skälighetsbedömningar, vilket var
huvudskälet till att dessa ärenden skulle avgöras av
förtroendevalda. Motionären anför att 22 § i lagen om
bidragsförskott bör ändras så att beslut om eftergift av
återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott
i fortsättningen skall prövas av tjänsteman samt att
tjänstemannen ges möjlighet att hänskjuta ett ärende till
socialförsäkringsnämnden där personliga förhållanden eller
särskilda skäl är avgörande för det slutliga ställningstagandet.
Den föreslagna ändringen innebär en rationalisering av
administrationen och därmed en besparing.
Regeringen tillkallade våren 1993 en särskild utredare för
att se över reglerna om fastställande av underhållsbidrag m.m.
--  De allmänna försäkringskassornas medverkan vid
fastställande av underhållsbidrag m.m. (dir. 1993:82). Utredaren
skall bl.a. överväga om reglerna i 7 kap. föräldrabalken om
bestämmande av underhållsbidrag kan göras enklare och om
reglerna i lagen (1964:143) om bidragsförskott är ändamålsenligt
utformade. Vidare skall utredaren överväga om de allmänna
försäkringskassorna kan ges en mer framträdande roll när
underhållsbidrag till barn skall fastställas och om statens
kostnader för bidragsförskotten kan minskas.
Utredaren skall avsluta sitt arbete senast den 30 september
1994.
Utskottets bedömning
En översyn sker för närvarande av reglerna om fastställande av
underhållsbidrag m.m. Även reglerna om bidragsförskottet
omfattas av översynen. Arbetet skall avslutas under hösten 1994.
Riksdagen bör enligt utskottet inte föregripa utredningens
kommande förslag. Motionerna So611 (kds) och So612 (s) avstyrks.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås 3 187 000 000 kr anvisas
under anslaget A 4. Bidragsförskott.
Utskottets bedömning
Utskottet anser, vilket också framförts från
socialdemokratiskt håll när det gäller inriktningen av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken, att det går att spara
160 miljoner kronor på anslaget till bidragsförskott genom en
effektivare administration. Betalningsviljan hos
underhållsskyldiga har under senare tid sjunkit. 20 % av de
underhållsskyldiga betalar numera inte, mot tidigare 10 %. En
bättre bevakning av kraven bör leda till att tidigare
betalningsnivå uppnås igen och att statens kostnader därmed kan
sänkas. Utskottet föreslår därför att medelsanvisningen till
Bidragsförskott bestäms till 3 027 000 000 kr.
Pedagogisk kampanj på daghem
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk kampanj
bland landets daghem (yrkande 8). Motionärerna föreslår en
kraftfull kampanj för att aktualisera det pedagogiska arbetet
inom förskolan och att 5 miljoner kronor avsätts för detta
ändamål i budgeten. Pengarna kan, enligt motionärerna, med
fördel tas från det konto på 200 miljoner kronor som skapats för
att införa husläkarsystemet.
Innevarande budgetår har under Socialstyrelsens ramanslag 13
miljoner kronor avsatts till pedagogiska utvecklingsprojekt för
yngre förskolebarn och insatser för att öka antalet män i
barnomsorgen. Vidare har 2,5 miljoner kronor avsatts för
utbildning av barnomsorgspersonal. Även för nästa budgetår
kommer enligt uppgift resurser att avsättas för dessa ändamål.
Socialstyrelsen har vidare i uppgift att följa utvecklingen
inom barnomsorgen och särskilt beakta eventuella konsekvenser
som borttagandet av de specialdestinerade statsbidragen kan ge
upphov till.
Utskottets bedömning
Utskottet vill framhålla betydelsen av att ett pedagogiskt
utvecklingsarbete kontinuerligt bedrivs inom barnomsorgen.
Socialstyrelsen följer utvecklingen inom barnomsorgen. För
innevarande budgetår har resurser avsatts under styrelsens
ramanslag för ett aktivt pedagogiskt arbete och för utbildning
av barnomsorgspersonal. Enligt uppgift kommer resurser även för
nästa budgetår att avsättas för dessa ändamål. Motion So605 (v)
yrkande 8 avstyrks därför.
Övriga medelsanvisningar under A
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
(A 5) och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
(A 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Hälso- och sjukvård (C 1--C 7)
Läkemedelsepidemiologi
I inledningen till avsnittet C Hälso- och sjukvård i
propositionen redogör regeringen för utvecklingen inom
läkemedelsområdet (s. 79). En av regeringen tillsatt arbetsgrupp
med uppgift att överväga och lämna förslag till hur ett centrum
för läkemedelsepidemiologi och utveckling av läkemedelsterapier
kan bildas lämnade i september 1992 en rapport (Ds 1992:104)
Nätverk för läkemedelsepidemiologi -- NEPI. Rapporten har
beretts inom regeringskansliet. Avsikten är enligt propositionen
att Apoteksbolaget AB och Apotekarsocieteten tillsammans skall
bilda  en stiftelse för detta ändamål.
Som en följd av detta kommer Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling och en god
läkemedelsförsörjning att upplösas. Stiftelsen bildades i
anslutning till att en ny organisation av
läkemedelsförsörjningen beslutades (prop. 1970:74, SU 98 och
2LU:37, rskr. 223 och 234). Villkoren för stiftelsen återfinns i
ett avtal mellan staten och Apotekarsocieteten som samtidigt
godkändes av riksdagen.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen
att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i
avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins
utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Legitimation för tandläkare
I propositionen anförs i inledningen under rubriken
Tandvården (s. 96 f.) att nuvarande studieordning för tandläkare
infördes år 1979. Den omfattar fyra och ett halvt års
grundutbildning (teori och praktik) samt ett års
allmäntjänstgöring (AT). Allmäntjänstgöringen skall förläggas
till en klinik i folktandvården som Socialstyrelsen har godkänt.
Den avslutas med ett kunskapsprov anordnat av
universitetsmyndigheterna. Efter avslutad utbildning erhåller
tandläkaren legitimation som ger oinskränkt rätt att utöva
yrket.
De direktiv inom EG som berör tandläkarutbildningen uppställer
som minimikrav för grundutbildningen att den omfattar minst fem
års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning
vid universitet eller högskola samt att den innehåller vissa
angivna ämnen. Utbildningen skall leda fram till oinskränkt rätt
att utöva yrket.
Landstingsförbundet har i olika skrivelser påtalat behovet av
en översyn av AT-perioden i tandläkarutbildningen. Landstingen
har i ökande utsträckning svårigheter att placera
AT-tandläkarna, då patientunderlaget inte räcker till för att
sysselsätta en AT-tandläkare förutom redan anställda tandläkare.
Landstingen kan tvingas entlediga tandläkare för att bereda
plats för en AT-tandläkare.
I propositionen anförs att en radikalt förbättrad tandhälsa
och ett minskat behov av reparativa och rekonstruktiva åtgärder
innebär ett i framtiden successivt minskat behov av tandläkare.
Olika omständigheter talar för att möjligheterna att placera
tandläkare för allmäntjänstgöring kommer att minska drastiskt
under de närmaste åren. Enligt uppgift har redan inför hösten
1994 ett antal huvudmän anmält att de inte kommer att kunna ta
emot sin andel av AT-platserna. Det förefaller inte heller
troligt att tandläkare i någon större utsträckning skulle kunna
erhålla praktiktjänstgöring i andra länder, även om ett sådant
alternativ skulle skapas. Till våren 1995 kommer dessutom ett
antal studerande vid Tandläkarhögskolan i Malmö, där
utbildningen återupptagits, att behöva placeras. Detta skulle
innebära att många studerande inte kan avsluta sin utbildning
fram till en legitimation inom rimlig tid, vilket medför att de
inte heller kan söka arbete i något annat EES-land.
Grundutbildningen bör därför enligt propositionen förlängas till
fem år och berättiga till legitimation. Detta uppfyller
EG-direktivens krav på tandläkarutbildningen.
Så länge AT-tjänstgöringen finns kvar bör den enligt
regeringen kunna fullgöras även inom privattandvården.
Socialstyrelsen bör utarbeta närmare förutsättningar för denna
tjänstgöring.
Om den särskilda AT-tjänstgöringen avskaffas måste kraven på
innehållet i grundutbildningen skärpas. Den kliniska färdighet
som tandläkaren i nuvarande utbildningssystem får inom ramen för
allmäntjänstgöringen måste i fortsättningen i viss utsträckning
ingå i grundutbildningen. Genom ett nära samarbete med kliniker
i folktandvården och privattandvården kan goda förutsättningar
skapas för att en praktisk-klinisk träning som är anpassad till
tandläkarens yrkesverksamhet efter utbildningen kan integreras i
grundutbildningen, heter det i propositionen.
Förslag till behövliga ändringar i lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt
övergångsbestämmelser kommer att presenteras under våren 1994.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det som
regeringen i anslutning till avsnittet Tandvården förordar om
förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad regeringen
förordat i avsnittet Tandvården om förutsättningarna för en
tandläkare att få legitimation.
Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1)
Från anslaget betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i
enlighet med en överenskommelse om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Vidare betalas från anslaget ersättningar
för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av
myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam
sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen
(1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid
ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom
och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa
kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för
läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom
betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för
patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Enligt propositionen har betydande förändringar i
statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens
beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.
1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93:447) lett till att rundgången av medel mellan stat och
landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan
sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har
därigenom minskat.
Med utgångspunkt i överenskommelsen beräknar regeringen
anslagsbehovet för Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen
för budgetåret 1994/95 till 772 miljoner kronor enligt
nedanstående tabell.

Ändamål                                              Totalbelopp
mkr
Bidrag till hälso- och sjukvård                            700,0
Särskild ersättning för psykoterapeutisk                    39,5
verksamhet
Särskild ersättning för informationsförsörjning             21,0
och produktkontroll
Särskild ersättning till Centrum för                         5,0
epidemiologi och social analys
Särskild ersättning för handledning av                       0,5
kiropraktorer
Särskild ersättning för vissa                               0,25
patientöverföringar
Särskild ersättning för rikssjukvård för                    5,75
hivsmittade
Summa                                                      772,0
Det sammanlagda medelsbehovet för ersättning till smittbärare
m.m. för budgetåret 1994/95 beräknas till 6 miljoner kronor.
Kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa
skador beräknas till 1 350 000 kr.
Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet till
779 350 000 kr.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Bidrag till hälso- och sjukvård.
Privata vårdgivares anslutning till försäkringen m.m.
I motion So472 av Margitta Edgren (fp) begärs
tillkännagivande om att även andra grupper av vårdgivare än
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som exempelvis
sjuksköterskor och barnmorskor fritt skall kunna etablera sig
samt att deras patienter skall få ekonomisk ersättning från den
allmänna försäkringen. I motion So408 av Maud Ekendahl och
Gullan Lindblad (båda m) framställs ett liknande yrkande om
legitimerade sjuksköterskor.
I motion So458 av Siw Persson (fp) begärs att riksdagen
ger regeringen till känna att frågan om ersättning genom det
allmänna försäkringssystemet och de särskilda medlen för tidig
och samordnad rehabilitering, för utredning och behandling
utförd av legitimerad psykolog och av legitimerad psykoterapeut,
får sin snara lösning bl.a. inom ramen för HSU 2000. En liknande
begäran framställs i motion So413 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
yrkandena 1 och 2.
I betänkandet 1993/94:SoU14 behandlade utskottet bl.a.
liknande motionsyrkanden (s. 30 f.) i samband med behandlingen
av regeringens proposition 1993/94:75 om arvoden till
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Motionsyrkandena
hade då lämnats över från socialförsäkringsutskottet
med yttrande (1993/94:SfU3y). Socialförsäkringsutskottet
anförde att frågan om privata vårdgivares anslutning till
försäkringen ryms inom ramen för den pågående översynen av
hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000).
Motionsyrkanden därom borde därför lämnas utan åtgärd av
riksdagen.
När det gällde frågan om en mer generell ersättningsform för
psykoterapi m.m. anförde socialförsäkringsutskottet att
riksdagen under en följd av år har avslagit motioner med sådan
inriktning på förslag av utskottet senast i betänkandet
1993/94:SfU4.
Utskottet hänvisade i detta betänkande "bl.a. till att
Psykiatriutredningen i sitt slutbetänkande Välfärd och valfrihet
(SOU 1992:73) funnit att de nuvarande villkoren för att få
tillgång till psykoterapi inte är acceptabla. Utredningen
framhåller att denna behandlingsform måste jämställas med andra
sjukvårdande behandlingar. Utredningen föreslår att frågan löses
i två steg. På kortare sikt skall legitimerade psykoterapeuter,
även sådana som inte är läkare, efter ansökan förtecknas hos
försäkringskassan som enskilda vårdgivare. I ett längre
perspektiv föreslår utredningen att psykoterapins finansiering
skall anpassas till de beslut som riksdagen kan väntas fatta med
anledning av förslag från HSU 2000. Utskottet ansåg att
beredningen av Psykiatriutredningens förslag borde avvaktas."
Utskottet erinrade också om att regeringen och
sjukvårdshuvudmännen i överenskommelsen för år 1994 beslutat om
en betydligt höjd ersättning för psykoterapeutisk behandling.
Ersättningen har höjts från högst 24,5 miljoner kronor år 1993
till högst 39,5 miljoner kronor år 1994.
Socialutskottet delade socialförsäkringsutskottets
inställning och avstyrkte då aktuella motioner.
Utskottets bedömning
Frågan om privata vårdgivares anslutning till försäkringen
ryms inom ramen för den pågående översynen av hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Något
initiativ från riksdagen behövs inte. Motionerna So408 (m) och
So472 (fp) avstyrks.
När det gäller frågan om en mer generell ersättningsform för
psykoterapi m.m. vidhåller utskottet sin tidigare inställning
att beredningen av Psykiatriutredningens förslag bör avvaktas.
Motionerna So413 (v) och So458 (fp) avstyrks.
Tilläggsdirektiv till HSU 2000
I två motioner begärs tillkännagivanden om tilläggsdirektiv
till utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation.
I motion So417 av Barbro Westerholm och Kenth Skårvik (båda
fp) pekas på utredningsdirektivens formulering att en av
utgångspunkterna för en analys och värdering av olika
finansierings- och organisationsmodeller skall vara hälso- och
sjukvårdens möjligheter att verka för en god hälsa och en vård
på lika villkor för hela befolkningen. Motionärerna anser att
det inom denna formulering borde rymmas förslag om hur hälso-
och sjukvården skall utformas för att tillgodose behoven hos
patienter med så sällsynta hälsoproblem att de rimligen endast
kan behandlas vid vissa sjukhus. Motionärerna anser att det
behövs tillägg till utredningsdirektiven med förtydliganden om
att dessa glömda patienters behov måste tillgodoses i
utredningens överväganden och förslag.
I motion So459 av Barbro Westerholm (fp) (yrkande 2)
anförs att någon samlad kunskap inte tycks finnas i Sverige om
hur många människor som fått olika problem på grund av sitt
medlemskap i en destruktiv sekt. Inte heller finns någon samlad
kunskap om hur man bäst kan hjälpa dem. Denna brist har, enligt
motionären, påtalats av svenska psykiatriker som efterlyst en
riksenhet där man skulle bedriva såväl forskning som vård,
behandling och rehabilitering av före detta sektmedlemmar med
psykiska problem. Utredningen om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation bör därför uppmärksammas på detta
behov, heter det.
Utskottets bedömning
De frågor som tas upp i motionerna omfattas av
sjukvårdshuvudmännens ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Frågorna faller, enligt utskottets mening, även inom
ramen för direktiven för HSU 2000 (dir. 1992:30). Något
initiativ av riksdagen behövs inte. Motionerna So417 (fp) och
So459 (fp) yrkande 2 avstyrks.
Insatser mot aids (C 2)
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att
bekämpa spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv),
som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune
deficiency syndrome -- förvärvad immunbrist). Aids utgör ett
allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av hiv hänförs enligt
smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga
sjukdomar som är samhällsfarliga.
Från anslaget lämnas också ett extra bidrag som utgår främst
till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs
kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men också till
andra huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till
psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av
Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för
fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner
och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för
aidsfrågor,  som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen
disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv
narkomanvård.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen beräknas ett oförändrat anslag till
insatser mot aids för budgetåret 1994/95 eller 185 220 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Insatser mot aids.
Nationell hivpolicy m.m.
I motion So445 av Isa Halvarsson (fp) yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförts om utarbetande av en
nationell hivpolicy. Motionären anser att det behövs en
nationell hivpolicy som från ett helhetsperspektiv behandlar
hivrelaterade frågor för att skapa ännu tydligare riktlinjer för
det förebyggande arbetet. Underlag för en sådan policy, där
omfattande erfarenheter av arbete med hiv tas till vara, finns
redan samlat i fyra skrifter som utarbetats av Läkare mot Aids
och stiftelsen Noaks Ark--Röda korset och som
Folkhälsoinstitutet  ställt sig bakom.
I motion So436 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c)
yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om det
hiv/aids-förebyggande arbetet. Enligt deras mening bör det
snarast ankomma på regeringen att återta initiativet i det
hiv/aids-förebyggande arbetet och tillse att de kunskapsresurser
som byggts upp på regional och lokal nivå kan tas till vara
också i den nya organisationen som riksdagen fattat beslut om.
Husläkarna, som nu skall börja verka, har i sitt grundåtagande
en skyldighet att bedriva individinriktat preventivt arbete.
Däremot ingår inte allmänpreventivt arbete i husläkarens
uppgifter. Det arbetet, där också insatser mot hiv och andra
sexuellt överförbara sjukdomar måste anses ingå, har därmed
hamnat utanför den nya organisationen. Detta betraktar
motionärerna som en stor riskfaktor.
I proposition 1987/88:79 om åtgärder mot AIDS redovisade
den dåvarande regeringen förslag om ett handlingsprogram för den
fortsatta bekämpningen av aids och infektion av hiv. Programmet
omfattade bl.a. information, psykosocialt stöd, insatser för att
begränsa smittspridningen samt insatser för vård och behandling
av narkotikamissbrukare. Riksdagen godtog förslaget (SoU10,
rskr. 165).
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 6)
sägs följande om läget när det gäller hivsituationen. WHO räknar
med att antalet smittade av hivinfektion kommer att öka från ca
14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid
årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i
världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aidsfall
i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3
515 anmälda fall av hivsmitta och hittills 860 anmälda aidsfall
i juli 1993, vilket i det globala perspektivet är relativt sett
få fall, är hivepidemin inte under kontroll enligt regeringen.
Den omfattande internationella smittspridningen i kombination
med ökat resande över landets gränser och pågående invandring
till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i
Sverige.
Hivsituationen bland narkotikamissbrukare i Sverige är också
förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30
juni 1993 förelåg totalt 648 anmälningar om hivsmitta bland
narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har
minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad.
Antalet aidsdiagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 juni 1993 har
sammanlagt 70 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare
gjorts.
Man får enligt regeringen räkna med att hiv kommer att finnas
kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske under flera
generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det
förebyggande arbetet.
Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd
för aidsfrågor, har den övergripande uppgiften att samordna
arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids.
Regeringen finner att fortsatta insatser mot hivsmittan är
nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka
smittspridningen på både lång och kort sikt och därvid främst
bygga på de lokala aktiviteterna.
Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en
del av de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns
det enligt regeringen fortfarande ett starkt behov av att från
centralt håll initiera förebyggande insatser. Samverkan mellan
myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör
därvid utvecklas vidare.
Den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att
begränsa spridningen av hiv/aids överfördes år 1992 till det
nybildade Folkhälsoinstitutet. I verkets verksamhetsplan för
1993/94 lämnas en utförlig beskrivning för hiv/aids-programmet.
Målsättningen för det förebyggande arbetet är att
 minimera smittspridning av hiv
 motverka omotiverad ångest och rädsla
 att motverka utstötning och diskriminering
 att se till att befolkningen bibehåller goda kunskaper om
hiv/aids.
Verksamheten ses av verket mer och mer ur ett
smittskyddsperspektiv, varför ökat samarbete sker med
institutets sex- och samlevnadsprogram. Angelägna grupper att
nå, utifrån det epidemiologiska perspektivet och olika
hotbilder, är ungdomar, män som har sex med män,
invandrare/flyktingar samt hivpositiva och deras närstående.
Frivilligorganisationerna utför enligt verket ett viktigt
arbete.
Att samhällets olika organ samverkar är en viktig
förutsättning för ett framgångsrikt hivpreventivt arbete. Det
långsiktiga målet är att det smittförebyggande arbetet alltmer
skall kunna integreras i ordinarie strukturer.
Det utökade samarbetet i Europa kan enligt verket komma att
ställa nya krav på det svenska hivförebyggande arbetet och på
samarbetsformer med andra europeiska länder. Folkhälsoinstitutet
avser att under kommande budgetår diskutera vad EES-avtalet och
ett eventuellt medlemskap i EG innebär för det svenska
hivförebyggande arbetet. Här bör, enligt institutet, också
uppmärksammas landstingens och kommunernas utvecklingsarbete
bl.a. vad gäller den s.k. beställande delen. Folkhälsoinstitutet
kommer att aktivt följa utvecklingen för det preventiva arbetet
i ett sådant system. De massmediala informationsaktiviteterna
fortsätter, men utformas mer så att de blir ett stöd i det
lokala arbetet.
Folkhälsoinstitutet avser att under budgetåret 1993/94 arbeta
fram en nationell plan för hivpreventiva insatser.
När det gäller husläkarnas åligganden sägs bl.a. följande i
proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. (s. 33):
De minimikrav som skall gälla för en husläkarverksamhet bör
preciseras på central nivå och gälla över hela landet. Dessa
uppgifter bör dock begränsas till de mest grundläggande
funktionerna för en väl fungerande relation mellan patient och
läkare för att lämna utrymme för lokala variationer i
husläkaråtagandet. De uppgifter som ett husläkaråtagande minst
måste omfatta för att en husläkarverksamhet skall anses
föreligga bör regleras i lag.
Ett husläkaråtagande skall minst omfatta
mottagningsverksamhet, hembesök, jour, råd och förebyggande
insatser till enskilda samt samverkan med andra service- och
vårdgivare. Husläkaren skall dessutom medverka till att den egna
verksamheten kan följas upp och utvärderas samt rapportera om
lokala hälsoproblem.
-- -- --
För att den pågående utvecklingen av primärvården skall kunna
fortgå är det angeläget att huvudmännens samlade
planeringsansvar säkerställs även i samband med
husläkarreformen.
Sjukvårdshuvudmännen skall därför enligt min mening ha
möjligheter att fastställa ett vidgat husläkaråtagande utöver
det s.k. grundåtagandet. Ett sådant vidgat åtagande kan omfatta
alla de läkarinsatser som i dag förekommer inom primärvårdens
verksamhetsområde samt skyldighet att tillhandahålla insatser av
distriktssköterska.
I husläkarlagen (1993:588) finns bestämmelser om
husläkarnas åligganden i 9 och 10 §§.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar enligt hälso- och
sjukvårdslagen omfattar såväl sjukvård som
befolkningsinriktade och individinriktade förebyggande insatser.
I den mån sjukvårdshuvudmannen väljer att inte lägga allmänt
förebyggande insatser på husläkarna måste skyldigheterna på
området anförtros andra befattningshavare.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning av hivsituationen. Bl.a.
det ökade internationella resandet innebär en risk för fortsatt
smittspridning. Hivepidemin kan ännu inte sägas vara under
kontroll. Utskottet delar också regeringens bedömning av behovet
av insatser för att motverka fortsatt smittspridning. Ett
omfattande arbete bedrivs redan här i landet på såväl lokal som
central nivå. När det gäller frågan om utarbetande av en
nationell hivpolicy med bl.a. riktlinjer för det förebyggande
arbetet konstaterar utskottet att Folkhälsoinstitutet numera har
den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa
spridningen av hiv/aids. Inom institutets rådgivande råd för
aidsfrågor pågår för närvarande arbete med att ta fram en ny
strategi för hiv/aids-arbetet. Motion So445 (fp) får sålunda i
huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därmed.
När det gäller det förebyggande hiv/aids-arbetet konstaterar
utskottet att de omfattande insatser som görs här i landet för
att minska spridningen av hiv måste fortsätta.
Folkhälsoinstitutet har en omfattande verksamhet på detta
område. Institutet arbetar bl.a. med en plan för hivpreventiva
insatser. Sjukvårdshuvudmännen har enligt hälso- och
sjukvårdslagen ansvar för såväl den individinriktade som den
befolkningsinriktade preventiva verksamheten. Utskottet utgår
från att arbetet med att på det regionala och lokala planet
förebygga hivinfektion och aids kommer att upprätthållas och
vidareutvecklas. Något initiativ från riksdagen behövs inte.
Motion So436 (c) avstyrks.
Smittskyddslagen
Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkar i motion So455 dels att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om
Europarådets rekommendationer om behandling av hivpositiva
(yrkande 1), dels att riksdagen begär att
Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att göra en översyn av
smittskyddslagen med avseende på hivinfekterade (yrkande 2),
dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet (yrkande 3), dels att riksdagen hos regeringen
begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta råd och
anvisningar om hur hivspårning kan utföras på frivillig grund
(yrkande 4).
Motionärerna anför bl.a.:
År 1989 antog Europarådets ministerkommitté rekommendationer
om behandling av hivpositiva (14/1989). Där fastslogs att all
hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras
under garanterad sekretess. Det ställdes även stränga krav på
när systematisk hivtestning skall få förekomma. Europarådet
menade även att kontaktspårning måste ske på frivillig grund för
att vara effektiv och i rekommendationerna tas avstånd från
hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska regeringen
reserverade sig mot Europarådets rekommendationer. Sverige ville
ha kvar den möjlighet till isolering som smittskyddslagen
innebär. Motionärerna anser att Europarådets hållning är riktig
och vill att regeringen återtar sin reservation. I en skrivelse
till Socialdepartementet av den 4 oktober 1993 säger sig
Folkhälsoinstitutet vara villigt att göra en översyn av hela
smittskyddslagen. Motionärerna anser att regeringen skall
bifalla denna begäran.
Det finns enligt motionärerna många som skulle vilja genomgå
en hivtest men som avstår av rädsla för de åtgärder som
myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig vara positiv.
Motionärerna föreslår därför en ändring i patientjournallagen
(1985:562).
Motionärerna anser att kontaktspårning endast kan göras i ett
förtroendefullt samarbete mellan patient och läkare. Regeringen
bör därför uppdra åt Socialstyrelsen att utarbeta anvisningar om
hur kontaktspårning kan utföras på frivillig grund.
I motion So438 yrkar Lennart Fridén (m) att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförts om obligatorisk test
för dem som kommer från högriskområden för hivinfektion. På
senare tid har enligt motionären alarmerande rapporter kommit om
ökningen av antalet hivsmittade och aidssjuka i Sverige. Fall av
smittospridning har också förekommit. Det talas enligt
motionären om "en andra smittvåg". Utvecklingen har enligt hans
mening lett fram till att det måste övervägas att införa
obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden.
Självfallet skall en sådan lagstiftning vara generell och
omfatta alla oavsett nationalitet.
Utskottet har flera gånger behandlat motioner om
smittskyddslagen och smittskyddsarbetet när det gäller
hivinfekterade.
I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 60 f.) behandlas bl.a.
tämligen ingående sådana frågor som tas upp i motion So455 om
Europarådets rekommendation, om patientjournallagens bestämmelse
och om smittspårning. Utskottet avstyrkte de då aktuella
motionerna, bl.a. med hänvisning till den utvärdering av
smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen som gjorts av
Socialstyrelsen och som överlämnats till Socialdepartementet.
Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1992/93:SoU15 behandlade utskottet en motion
om hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är stor.
Utskottet ansåg det nödvändigt att vidmakthålla övervakningen av
utvecklingen av hiv i landet. En översyn av delar av
smittskyddslagen gjordes i Socialdepartementet med sikte på en
proposition senare under våren 1993. Utskottet utgick från att
även frågor om testning för hiv skulle komma att övervägas i det
sammanhanget. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
En proposition om vissa ändringar i smittskyddslagen har
numera aviserats till maj 1994.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att en utvärdering av
smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen gjorts av
Socialstyrelsen och överlämnats till Socialdepartementet.
Regeringen har numera till maj 1994 aviserat en proposition om
vissa ändringar i smittskyddslagen. Riksdagen bör inte föregripa
regeringens kommande förslag i dessa frågor. Motion So455 (v)
avstyrks därmed. Även motion So438 (m) avstyrks.
Metadonbehandling
I motion So418 av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp)
yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om en positiv
inställning till metadonbehandling av narkomaner under
kontrollerade former (yrkande 1).
Motionärerna framhåller att metadonbehandlingen av narkomaner
har pågått i Sverige sedan 1966 vid Ulleråkers sjukhus, senare i
Malmö/Lund liksom i Stockholm. Det är i dag enligt motionärerna
en väletablerad behandlingsform för heroinister med mångårigt
missbruk. Tre fjärdedelar av patienterna blir missbruksfria. De
kan arbeta eller studera. Överdödligheten sjunker med
metadonbehandling till den för åldern statistiskt normala.
Dessutom sjunker kriminaliteten kraftigt. Risken för spridning
av hiv minskar bland de metadonbehandlade dels genom att vanorna
att dela samma sprutor upphör, dels genom att de kvinnor som
tidigare prostituerat sig för att få pengar till heroin inte
längre behöver göra det. Motionärerna utgår ifrån att
behandlingen ges under kontrollerade former och att de
narkomaner som får metadonbehandling följs upp speciellt med
avseende på eventuellt fortsatt missbruk under behandlingen. Det
finns, med denna bakgrund, enligt motionärerna inga iakttagelser
som motiverar att vi i Sverige skulle upphöra med
metadonbehandling. Det är ett etiskt ställningstagande som har
att göra med ansvaret för de svagaste i samhället och med allas
rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet.
Utskottet behandlade metadonfrågan senast i oktober 1993 i
betänkandet 1993/94:SoU7. I betänkandet redovisas
utvecklingen och den tidigare behandlingen i riksdagen av denna
fråga. Den då aktuella motionen avstyrktes med motiveringen att
Socialstyrelsens kvalitetssäkringsgrupp avsåg att under hösten
lämna en rapport om metadonprogrammens kvalitet och i vilken mån
de uppfyller fastställda kriterier och riktlinjer. En
vetenskaplig utvärdering av samtliga metadonprojekt hade nyligen
påbörjats av Karolinska institutet. Utskottet utgick från att
regeringen noga följer dessa frågor. Enligt utskottets mening
borde riksdagen inte ta något initiativ med anledning av
motionen. Riksdagen följde utskottet.
(Den vetenskapliga utvärderingen av metadonprojekten beräknas
kunna redovisas vid årsskiftet 1994/95.)
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker
motion So418 (fp) yrkande 1.
Sprututbytesprogram
I motion So418 (fp) yrkas ett tillkännagivande om vad som
anförts om fortsatt sprututbytesprogram i Lund/Malmö under
kontrollerade former (yrkande 2).
Motionärerna framhåller att sprututbytesprogrammet i Sverige
ifrågasatts av främst ideologiska och inte av vetenskapliga
skäl. De utvärderingar som genomförts har enligt dem gjorts i
ett ideologiskt inflammerat klimat. Därför är det, enligt
motionärerna, utöver de svenska värderingar som gjorts viktigt
att också ta del av den utvärdering Världshälsoorganisationen
(WHO) redovisat. WHO skriver att det kanske mest fullständiga
beviset för effektivitet hos sprututbytesprogram kommer från
försöken i Skåne. Det skånska sprututbytesprogrammet inrymmer
förutom sprututbyte även hälsoupplysning, kondomutdelning,
hivtestning och möjlighet till avvänjning. Detta har enligt
motionärerna visat sig leda till låg förekomst av hivsmitta
bland narkomanerna i området (0,2 %) jämfört med 13 % i
Stockholmsområdet och 15 % i Köpenhamn som ju gränsar till
Skåne.
Utskottet behandlade senast i betänkandet 1993/94:SoU7 ett
liknande yrkande av samma motionärer. Utskottet vidhöll sin
tidigare inställning att utbyte av sprutor och kanyler endast
får förekomma i samband med en noga kontrollerad
försöksverksamhet, som har till syfte att söka vetenskapligt
stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet
konstaterade att Socialstyrelsens rapport om försöksverksamheten
med utbyte till rena sprutor i Malmö och Lund bereddes i
regeringskansliet och att regeringens kommande förslag inte
borde föregripas. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
I årets budgetproposition anförs följande om insatserna
mot spridning av hiv bland narkotikamissbrukare.
Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en
offensiv narkomanvård. En aktiv och offensiv narkomanvård har av
riksdagen betraktats som en förutsättning för att förebygga
spridningen av hiv bland intravenösa missbrukare. Målet är att
nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och
behandling.
Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både
Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit
framgångsrika, och vi har i dag en internationellt sett mycket
låg andel nysmittade injektionsmissbrukare. Huvudparten av
injektionsmissbrukarna beräknas ha genomgått provtagning. Av det
totala antalet aidssjuka i Sverige utgör injektionsmissbrukarna
ca 7 %. I Europa är medeltalet ca 34 %.
Fortfarande diagnostiseras nya fall av hivsmittade bland
narkotikamissbrukare. Det rör sig om två à tre fall per månad.
Det hivförebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste
därför fortsätta. Regeringen har gett Socialstyrelsen nya
direktiv när det gäller det fortsatta arbetet. Ett huvudmoment
utgör en fortsatt satsning på kompetensutveckling inom framför
allt den öppna vården. Det gäller metoder för motivationsarbete,
behandlingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta
grupperna såsom psykiskt störda och hivsmittade missbrukare.
Socialstyrelsens rapport om försöksverksamheten i Malmö och
Lund bereds fortfarande i Socialdepartementet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker
därför motion So418 (fp) yrkande 2.
Bidrag till Spri (C 4)
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso-
och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är
staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av
finansieringen av Spri. Ägarna tillskjuter dels vissa medel i
basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri. Medel för
uppdrag beräknas under anslaget F 3. Socialstyrelsen och F 10.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad senast
den 1 september.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget som omfattar
enbart medel för basfinansieringen till Spri beräknas till 26
900 000 kr.
I motion So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (båda m)
(yrkande 2) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av
Spri. Motionärerna anser att en nedläggning av Spri är fullt
möjlig och rimlig, inte minst mot bakgrund av att landstingen,
som i teorin skall vara Spris största kund, i allt större
utsträckning använder sig av utomstående konsulter för att
utvärdera den egna verksamheten. En annan organisation och
finansiering av sjukvården i framtiden skulle kunna innebära att
landstingen försvinner och att Spri inte fyller någon funktion.
Detta utgör, enligt motionärerna, ett ytterligare motiv för en
nedläggning av Spri.
I betänkandet 1992/93:SoU15 behandlade utskottet en
liknande motion. Utskottet noterade att en utvärdering av Spris
verksamhet pågick och beräknades vara avslutad hösten 1994.
Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa regeringens
kommande förslag i frågan och avstyrkte därmed motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om Spri
och avstyrker därför motion So425 (m) yrkande 2.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Bidrag till Spri.
Bidrag till husläkarsystem (C 7)
Från anslaget utbetalas ett särskilt statsbidrag för vissa
insatser i samband med att ett nationellt husläkarsystem införs
med början den 1 januari 1994. Större delen av statsbidraget
lämnas i form av ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen
för vissa kostnader som dessa får i samband med
husläkarsystemets införande. En överenskommelse har träffats
mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om hur
stimulansbidraget skall fördelas mellan huvudmännen.
Från anslaget betalas också ut medel för den teoretiska
utbildning, främst s.k. specialistkompetenskurser, som kan komma
i fråga för att andra specialister än specialister i
allmänmedicin skall kunna komplettera sina kunskaper för att
uppnå husläkarkompetens. I budgetpropositionen anförs att det
för närvarande i stort sett saknas relevant information om
prestationer, effekter och kostnader inom primärvården samt att
det är svårt att få fram uppgifter om vårdkonsumtion i olika
åldrar och i skilda delar av landet. Det anförs att det är
nödvändigt att denna brist på information undanröjs och att det
är angeläget att det pågående arbetet med att utveckla system
för kvalitetssäkring och verksamhetsredovisning intensifieras. I
budgetpropositionen anförs att en inte oväsentlig del av det
särskilda statbidraget används till att stimulera och utveckla
informationsförsörjning inom primärvården och anknyta detta till
husläkarsystemets införande. Från anslaget betalas vidare
kostnader för Husläkardelegationens arbete.
Från anslaget betalas också ut det statliga stimulansbidrag
som lämnas för att anordna viss utbildning för
distriktssköterskor, nämligen kompletterande utbildning i
läkemedelslära som är nödvändig för att distriktssköterskor
skall få möjlighet att förskriva vissa läkemedel.
Enligt budgetpropositionen bör staten bidra med vissa
tidsbegränsade statliga stimulansåtgärder för att underlätta
såväl genomförandet av husläkarreformen som att säkerställa att
verksamheten får en hög och jämn kvalitet i hela landet.
Regeringen föreslår att medel till dessa utgifter för
budgetåret 1994/95 beräknas till 200 miljoner kronor.
I proposition 1992/93:160, Husläkare m.m., lämnades en
översiktlig redovisning av kostnaderna för de tidsbegränsade
statliga stimulansåtgärderna som föreslogs i samband med
husläkarsystemets införande (s. 104). För vart och ett av
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 föreslogs således 200
miljoner kronor med följande fördelning varje budgetår.

Bidrag till sjukvårdshuvudmännen                      130,0 mkr
Specialistkurser                                        7,0  "
Informationsförsörjning (ADB-stöd)                     50,0  "
Kvalitetssäkring                                        5,0  "
Husläkardelegation m.m.                                 3,0  "
Utbildningsinsatser för distriktssköterskor             5,0  "
I motion So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att de medel som avsatts för
husläkarlagens genomförande fördelas till andra viktiga områden
i budgeten (yrkande 2). Motionärerna anför att i och med att
de säger nej till husläkarlagen gör de också en besparing på 200
000 000 kr som de fördelar till andra och viktigare områden.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan (s. 37--38) utförligt redovisat sina skäl
för att upphäva lagen om husläkare. En komplettering av hälso-
och sjukvårdslagen med rätt för envar att själv välja läkare
skulle enligt utskottet uppfylla målen med husläkarlagen. De
delar av lagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och
läkarnas fria etableringsrätt leder till ökade kostnader,
krångel och byråkrati och minskar valfriheten genom att tvinga
alla människor att vara knutna till en enda läkare.
Utskottet anser inte att det behövs några statliga
stimulansbidrag till husläkarsystemet. Utskottet avstyrker
därför förslaget till medelsanvisning till Bidrag till
husläkarsystem såvitt avser husläkarsystemet. Utskottet har
ingen erinran mot förslaget till medelsanvisning för att anordna
viss utbildning för distriktssköterskor.
Med anledning av propositionen förordar utskottet att
medelsanvisningen bestäms till 5 miljoner kronor.
Utskottet avstyrker motion So476 (v) yrkande 2.
Övriga medelsanvisningar under C
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i
krig (C 3), Bidrag till WHO (C 5) och Bidrag till WHO-enheten
för rapportering av läkemedelsbiverkningar (C 6), vilka inte
mött någon erinran i form av motioner.
Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2, D 4--D 11)
Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1)
Under anslaget betalas bidrag till anordnande av gruppbostäder
och andra alternativa boendeformer med 500 000 kr per
gruppboendeenhet. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag till
viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommet
enkelrum. Från anslaget utbetalas också bidrag till kommunerna
för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk
akutsjukvård och geriatrisk vård.
För att åstadkomma en mer flexibel användning av medlen under
anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och
bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. föreslås att dessa
anslagstekniskt och tidsmässigt samordnas inom en totalram på
600 miljoner kronor per år. Vidare föreslås 300 miljoner kronor
avsättas till bidrag till kommunerna för kostnader för
medicinskt färdigbehandlade.
I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen
godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av
gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.,
dels anvisar 900 000 000 kr under anslaget D 1. Stimulansbidrag
inom äldreomsorgen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den föreslagna
samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag
till viss ombyggnad av sjukhem m.m. och tillstyrker även den
föreslagna medelsanvisningen till Stimulansbidrag inom
äldreomsorgen (D 1).
Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2)
Under anslaget utges statsbidrag till viss verksamhet inom
handikappområdet enligt följande:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser
avseende
 stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,
statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt
 statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom
habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom
hjälpmedelsförsörjningen.
Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av
proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa
funktionshindrade (1992/93:SoU19, rskr. 321). Stimulansbidragen
till habilitering/rehabilitering och till
hjälpmedelsförsörjningen är tillfälliga och avses utgå under
åren 1994--1997.
Statsbidragen under punkt 1 fördelas av Socialstyrelsen till
landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av
antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri
kommun den 31 december året innan budgetåret. Stimulansbidragen
under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp.
Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver
verksamheten i fråga.
Statsbidrag till tolktjänst
I motion So205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
fördelning av statsbidrag för utbyggnad av tolkservice per
landsting, med utgångspunkt i antalet tolkanvändare i resp. län.
Motionärerna pekar på att i Örebro län bor 3 % av landets
befolkning, men 18 % av landets tolkanvändare. Detta beror bl.a.
på en allmän hög servicenivå för dessa grupper. I Örebro finns
Birgittaskolan samt daghem och fritidshem med specialpedagogiskt
utbildad personal för döva och hörselskadade barn och ungdomar.
Vidare finns Ekeskolan med resurscentrum för synskadade barn med
tilläggshandikapp, Riksgymnasiet för döva och gymnasieskola för
hörselskadade. Vidare erbjuder högskolan akademisk utbildning
till döva/hörselskadade studenter på flera linjer.
Landstinget tillgodoser de döva/hörselskadades behov främst
genom den hörsel- och dövpedagogiska verksamheten. Landstinget
driver också landets största tolkcentral för dessa grupper med
sammanlagt 41 anställda tolkar.
Motionärerna framhåller att fördelningen av statsbidrag för
utbyggnaden av tolkservice utifrån befolkningsunderlaget
följaktligen missgynnar ett län med så stor andel
döva/hörselskadade. Enligt motionärernas uppfattning borde
fördelningen av statsbidrag för detta ändamål fortsättningsvis
ske utifrån andelen tolkanvändare i resp. län.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den föreslagna
fördelningsmodellen missgynnar landsting och landstingsfria
kommuner med ett stort antal döva/hörselskadade. Utskottet anser
att regeringen bör se över fördelningsprinciperna för
statsbidraget så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom
landstinget resp. kommunen och därefter återkomma till riksdagen
med förslag. Vad utskottet anfört med anledning av motion So205
(s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom
habiliterings- och rehabiliteringsområdet
I motion So255 av Erling Bager och Bengt Lindqvist (fp, s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att möjliggöra fortsatt verksamhet vid
Ågrenska hälsocentret för barn. Motionärerna anför att
Ågrenska hälsocentret för barn bedriver en unik verksamhet för
familjer med barn vilka har olika funktionshinder. Sedan starten
1989 har familjeverksamhet för 52 olika diagnosgrupper
genomförts. Merparten av dessa diagnosgrupper har varit små och
mycket ovanliga. I några fall har det totala antalet
diagnostiserade barn i Sverige understigit tio stycken.
Vistelsen har medfört stora förändringar för familjerna inte
bara genom ökad kunskap om deras barns funktionshinder och
sociala kontakter med familjer i samma situation utan även genom
att direkt ha påverkat kvaliteten på hela familjens fortsatta
liv. Motionärerna anför vidare att Ågrenska under sin korta
verksamhetstid visat på resultat som enligt alla berörda är
mycket berömvärda. Med hänsyn till att familjerna är spridda
över hela Sverige anser motionärerna att staten måste känna ett
ansvar för den fortsatta verksamheten. Familjeverksamheten har
hittills finansierats med projektmedel ur Allmänna arvsfonden
och med visst bidrag från Första Majblommans riksförbund.
I propositionen (1992/93:159) om stöd och service till
vissa funktionshindrade framhöll föredraganden att
kunskapscenter på riksnivå är ett bra sätt att åstadkomma en
samordning av kunskaper och resurser om små och mindre kända
handikappgrupper.  Centren skall arbeta utifrån en helhetssyn
och kunna erbjuda kompetens såväl på det medicinska som på de
psykologiska, sociala, pedagogiska och tekniska områdena.
Föredraganden pekade också på de insatser som görs för att
personer som tillhör dessa grupper skall få möjligheter att
träffa andra i liknande situation, som genom
handikapporganisationernas kurs- och rekreationsverksamhet samt
familjeverksamheten vid Ågrenska stiftelsen i Göteborg.
För att få till stånd en snabb utveckling av stödet till små
och mindre kända handikappgrupper föreslogs ett stimulansbidrag
på 25 miljoner kronor per år under en fyraårsperiod. Medlen
föreslogs fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.
Utskottet tillstyrkte medelstilldelningen till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet. Riksdagen följde utskottet
(1992/93:SoU19, rskr. 321).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Ågrenska hälsocentret för barn AB utför
ett betydelsefullt arbete för att familjer med funktionshindrade
barn som tillhör små handikappgrupper skall få möjlighet att
träffa andra familjer i liknande situation. Det ankommer dock på
Socialstyrelsen att pröva ansökningarna om stimulansbidrag till
specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och
rehabiliteringsområdet. Motion So255 (fp, s) avstyrks därför.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 672 500 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
(D 5)
I budgetpropositionen föreslås 70 124 000 kr under
anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder. Därav avses 15 miljoner kronor användas till
ett utökat statsbidrag till handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar.
Bidraget till viss verksamhet för personer med funktionshinder
är avsett att öka organisationernas möjligheter att själva driva
vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med
funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF
Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar
samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda
erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och
Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under
anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska
laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, vissa
rekreationsanläggningar som drivs av handikapporganisationerna,
Föreningen rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt
handikappades riksförbund.
I budgetpropositionen redovisas att Handikapputredningen i
sitt slutbetänkande behandlade frågan om funktionshindrade
personers möjlighet till fritid och rekreation. Utredningen
konstaterade att personer med funktionshinder oftast är
utestängda från vanliga hotell och rekreationsanläggningar
eftersom dessa inte är tillgängliga. Handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar utgör därför den enda möjligheten till
semestervistelse, rekreation och avkoppling. Utredningen ansåg
att de befintliga anläggningarna måste få finnas också i
fortsättningen och föreslog utökat statligt stöd till
anläggningar för rekreation och semester.
Frågan har också tagits upp i motioner i riksdagen och vid
olika uppvaktningar hos regeringen.
Mot bakgrund av detta uppdrog regeringen under våren 1993 åt
Statens handikappråd att göra en utredning om
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Handikapprådet föreslår att ett utökat statligt stöd införs
för driften av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar
tillgodoses. Rådet uppskattar stödbehovet för driften till
6,5--10 miljoner kronor per år och investeringsbehovet till
sammanlagt ca 40 miljoner kronor.
I budgetpropositionen föreslås nu stödet till
rekreationsanläggningarna öka till totalt 15 miljoner kronor.
Bidraget bör kunna utgå till rekreationsanläggningar som är
inriktade på fritidsaktiviteter och semesterverksamhet, som
drivs av de centrala handikapporganisationerna. Det bör ankomma
på Socialstyrelsen att administrera bidraget. Styrelsen bör
årligen lämna förslag till regeringen om hur statsbidraget skall
fördelas. Regeringen bör enligt propositionen besluta i frågan.
I motion So265 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om lämplig fördelningsgrund för statsbidrag för
merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med
funktionshinder. Motionärerna konstaterar med tillfredsställelse
att det i budgetpropositionen föreslås förstärkningar av
statsbidraget till rekreationsanläggningar med 6 778 000 kr
jämfört med föregående budgetår. I motsats till tidigare år
innehåller budgetpropositionen inte något förslag om hur
statsbidragen skall fördelas mellan berörda anläggningar utan
regeringen avser att i en förordning lägga fast riktlinjer för
detta.
Med hänsyn till det intresse som föregående års riksdag ägnade
fördelningsfrågan, bl.a. med anledning av en tidigare motion av
motionärerna, bör riksdagen ge till känna sin mening i denna
del. Motionärerna menar att bidraget skall utgå dels som ett
grundbidrag per gästnatt för handikappad, dels som ett
tilläggsbidrag baserat på gästernas behov av särskilda
anpassningsåtgärder.
Utskottet behandlade frågan om stöd till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar senast i bet.
1992/93:SoU15. Utskottet konstaterade då att
Handikapputredningens slutbetänkande som innebar förslag om ett
nytt system för fördelning av statsbidrag remissbehandlades.
Utskottet utgick från att frågan om statsbidrag till vissa
rekreationsanläggningar och riktlinjer för hur bidragen skall
fördelas mellan olika anläggningar kommer att beredas skyndsamt
av regeringen. Utskottet ansåg vidare att regeringen vid behov
bör kunna göra omdisponeringar inom ramen för anslaget för att
tillgodose angelägna behov.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att stödet till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar ökas till 15
miljoner kronor per år och att bidrag skall kunna utgå såväl
till driften av anläggningarna som till underhåll och
investeringar. Utskottet anser det angeläget att
rekreationsanläggningar som ännu inte är färdigställda, som
t.ex. Mättinge, nu färdigställs. Regeringen avser att senare
lägga fast de närmare riktlinjerna för statsbidraget i en
förordning. Utskottet avstyrker motion So265 (s, c).
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.
Bidrag till handikapporganisationer (D 6)
I budgetpropositionen föreslås 129 248 000 kr under
anslaget D 6. Bidrag till handikapporganisationer.
Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till
sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av
anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag från
Statens handikappråd. Under innevarande budgetår har 37
organisationer fått bidrag.
I motion So427 av Maud Ekendahl och Elisabeth Fleetwood
(båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att föräldraföreningen
Plötslig Spädbarnsdöd genom en omfördelning av medel bör ingå i
kretsen av organisationer som erhåller organisationsstöd.
Motionärerna anför att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd (PSD)
har erhållit stöd ur Allmänna arvsfonden i tre års tid för att
bygga upp sin verksamhet. Verksamheten har också ökat kraftigt.
Föreningen har undersökt möjligheterna att vara en
handikapporganisation under Handikappförbundens samarbetsorgan.
Tyvärr har det inte gått eftersom PSD är en krisorganisation som
står utanför de ekonomiska bidrag som Handikappförbundens
samarbetsorgan är berättigat till. Motionärerna anför att det
vore önskvärt att föreningen ses som en vanlig riksorganisation
och erhåller medel som andra sådana riksorganisationer. Enligt
motionärernas uppfattning bör PSD erhålla stöd genom en
omfördelning av bidrag inom kretsen av organisationer som ingår
i Handikappförbundens samarbetsorgan.
Även i motion So454 av Marianne Jönsson och Ingbritt
Irhammar (båda c) och i motion So487 av Birgitta Carlsson
m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) yrkas att Föreningen
Plötslig Spädbarnsdöd skall erhålla statligt organisationsstöd
inom ramen för det statliga organisationsstödet (yrkande 2).
I motion So473 av Magnus Persson (s) hemställs att
riksdagen begär en översyn av nuvarande regler så att Föreningen
Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla statsbidrag (yrkande 3).
Också i motion So421 av Kenth Skårvik (fp) begärs stöd till
SIDS/Föräldraförening (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd har en
angelägen verksamhet. Föreningen kan emellertid inte erhålla
stöd från detta anslag. Enligt utskottet bör regeringen överväga
om organisationen kan erhålla statligt stöd från annat anslag.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So421 (fp)
yrkande 2, So427 (m), So454 (c), So473 (s) yrkande 3 och So487
(c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Bidrag till handikapporganisationer.
Bilstöd till handikappade (D 9)
I budgetpropositionen föreslås att 191 000 000 kr anvisas
under anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och
föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning
av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper
och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstöd
finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd
till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade.
I propositionen redovisas att en särskild utredare har
tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet
(dir. 1993:35). I uppdraget ingår att bl.a. se över bilstödets
konstruktion och överväga om det finns anledning att ändra detta
i något avseende. Utredaren skall också pröva om enbart
anpassningsbidrag i framtiden skall kunna utges i de fall
förutsättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut.
Utredaren skall även behandla frågan om bilstöd till föräldrar
med funktionshindrade barn. Ett betänkande av kommittén beräknas
avlämnas under våren 1994.
I motion So235 av Krister Örnfjäder (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av reglerna för bilstöd till
handikappade. Motionären föreslår att bilstödet ses över så att
varje bidragsdel blir självständig och kan sökas var för sig.
Utskottets bedömning
En särskild utredare har tillkallats för att göra en
utvärdering och översyn av bilstödet. Utredaren skall bl.a.
överväga om enbart anpassningsbidrag skall kunna utgå i de fall
förutsättningarna för bilstödet inte är uppfyllda fullt ut.
Utskottet, som anser att resultatet av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas, avstyrker motion So235 (s).
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Bilstöd till handikappade.
Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola (D 11)
I budgetpropositionen föreslås 1 000 kr under anslaget D
11. Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola.
Riksdagen beslutade i december 1991 (prop. 1991/92:7, bet.
1991/92:SoU9, rskr. 1991/92:82) att Statens Hundskola skulle
upphöra som myndighet och ombildas till ett aktiebolag.
Verksamheten i det nybildade aktiebolaget Sveriges Hundcenter
AB--Statens Hundskola startade den 1 juli 1992. Sollefteå kommun
ingår som delägare i bolaget med en ägarandel motsvarande 30 %
av aktiekapitalet och staten har resterande 70 %.
Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i
regeringens proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges
Hundcenter AB--Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag
på 2 miljoner kronor för innevarande budgetår (bet.
1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Medelstillskottet avses täcka
statens andel av det kapitalunderskott som bedöms uppstå under
första halvåret 1994. I nämnda proposition påpekades vidare att
det finns signaler om en ökad etablering av leverantörer av
ledarhundar.
I motion So225 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning av polishundar. Motionären anför
att Polisen fått allt svårare att införskaffa lämpliga hundar
och utbilda hundförare. Hundanskaffningen till Polisen har
tidigare i ganska stor omfattning skett från Statens Hundskola
som bedriver en mycket kvalificerad tjänstehundsavel.
Hundskolan har dock under senare år haft svårt att få fram
efterfrågat antal polishundar. Detta beror på att en alltför
liten del av unghundarna som kommer tillbaka från fodervärdarna
för mentaltest bedöms lämpliga. Detta beror, enligt motionären,
inte på dålig avel utan på att fodervärdarna inte varit erfarna
nog att hantera och utveckla en valp till unghund lämplig för
tjänstebruk. Med bristande försäljningsunderlag höjde Hundskolan
priserna på sina hundar. Priserna ligger nu på en sådan nivå att
det blivit ohållbart för Rikspolisstyrelsen att köpa hundar från
Hundskolan. De senaste åren har inte heller någon utbildning för
hundförare genomförts i Sollefteå eftersom kurskostnaderna varit
så höga att ingen myndighet haft råd att låta personalen genomgå
utbildningen.
Rikspolisstyrelsen (RPS) har uppmärksammat problemet och gjort
en grundlig utredning. Utredningen föreslår bl.a. inrättandet av
en central polishundskola under Polishögskolan med uppgift att
ansvara för utbildning av hundförare och utgöra grunden i en
organisation för Polisens hundverksamhet. Motionären anför att
det borde vara av vikt att RPS själv och utan hinder får avgöra
om Polisen skall starta en egen hundskola. Lämpliga lokaler
finns utanför Eskilstuna.
I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU12 uttalades att
det är angeläget att de samlade resurserna för utbildning av
tjänstehundar, ledarhundar och sökhundar utnyttjas så effektivt
som möjligt. Utskottet framhöll att en översyn bör komma till
stånd av hur behovet av ledarhundar, tjänstehundar och sökhundar
i framtiden lämpligen bör tillgodoses. Utskottet utgick från att
en sådan översyn sker under parlamentarisk medverkan.
Inom Socialdepartementet har nyligen tillsatts en
arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av
tjänstehundsförsörjningen. Arbetsgruppens översyn skall vara
avslutad den 1 juni 1994. I arbetsgruppen skall ingå, förutom
företrädare för Socialdepartementet, företrädare för
Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och
Finansdepartementet. Till arbetsgruppen skall knytas en
referensgrupp med företrädare för riksdagspartierna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa den pågående
översynen av tjänstehundsförsörjningen och avstyrker därför
motion So225 (m).
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till
Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola.
EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen
I motion So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen för budgetåret 1994/95 till ett nytt konto anslår
3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om handikapprörelsens
behov av ett EU-kontor i Bryssel (yrkande 6). Motionärerna
anför att Sveriges undertecknande av EES-avtalet och framtida
eventuella medlemskap i EU ställer specifika krav på information
till och inom handikapprörelsen. Handikapprörelsen har hittills
under stora uppoffringar lyckats finansiera en person som på
deltid arbetar i Bryssel med att samla information om för
handikapprörelsen viktiga frågor som behandlas inom ramen för
EES och EU. Motionärerna pekar också på att
EG-konsekvensutredningen kommit med ett betänkande som bl.a.
behandlar välfärdsfrågorna. Utredningen snarare väcker än
besvarar frågor, enligt motionärerna, och stor osäkerhet råder i
flera av de analyser som görs på viktiga områden. Vänsterpartiet
finner det därför synnerligen angeläget att den svenska
handikapprörelsen ges resurser att bygga upp ett permanent
informationskontor i Bryssel. För att finansiera detta föreslås
3 miljoner kronor avsättas i statsbudgeten för 1994/95.
I motion U507 av Jan Andersson och Bo Nilsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett särskilt EU-kontor i
Bryssel för handikapprörelsen. Motionärerna anser att det är
viktigt att den svenska handikapprörelsen är med i det fortsatta
integrationsarbetet mellan Sverige och EU och bevakar vad som
händer inom EU. Svensk handikapprörelse har, enligt
motionärerna, mycket att tillföra av erfarenheter och kunskaper
till gagn för en framtida handikappolitik i Europa. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen med förslag om utformning
och finansiering av ett särskilt EU-kontor i Bryssel för
handikapprörelsen.
I socialutskottets betänkande 1991/92:SoU15 behandlades en
motion om behov av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för
handikapprörelsen tillsammans med ett par motioner om
handikapporganisationernas betydelse i Sverige och i det
europeiska integrationsarbetet. Utskottet anförde bl.a. följande
(s. 187):
Utskottet delar inställningen i propositionen och motionerna
att handikapporganisationerna bör ha goda möjligheter att delta
i det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. -- Det
bör enligt utskottet ankomma på handikapporganisationerna själva
att inom ramen för tillgängliga medel bestämma formerna för sin
medverkan i det europeiska integrationsarbetet.
De då aktuella motionerna avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att
handikapporganisationerna bör ges goda möjligheter att delta i
det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. Det bör
ankomma på regeringen att inom ramen för tillgängliga medel
stödja handikapprörelsens medverkan i det europeiska
integrationsarbetet. Motionerna So246 (v) yrkande 6 och U507 (s)
är därmed i huvudsak tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.
Övriga medelsanvisningar under D
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
(D 4), Bidrag till pensionärsorganisationer (D 7), Ersättning
för texttelefoner (D 8) och Kostnader för statlig
assistansersättning (D 10), vilka inte har mött någon erinran i
form av motioner.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E
1--E 3)
Bidrag till organisationer (E 2)
I budgetpropositionen föreslås 31 630 000 kr under
anslaget E 2. Bidrag till organisationer.
Bidraget bör, enligt propositionen, utgå till organisationer
och stiftelser som arbetar med stödjande insatser till f.d.
missbrukare inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Medlen bör
disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn tagen till
den uppföljning och utvärdering som för närvarande genomförs av
styrelsen. Den del av anslaget som avses gå till lokala
länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna som har
att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och
familjer, t.ex. Barnens rätt i samhället (BRIS), Hassela
solidaritet och familjehemmens organisationer, bör även erhålla
bidrag ur anslaget.
Stöd bör också kunna utgå till Kvinnojourernas
riksorganisation och till utvecklingsarbete som kvinnojourerna
bedriver lokalt samt till invandrarorganisationer som stödjer
misshandlade kvinnor. Medel för det lokala utvecklingsarbetet
bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som
Socialstyrelsen meddelar.
Bidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet
Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet
(LP-stiftelsen) bedriver sedan år 1960 ett omfattande arbete
bland alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm.
Verksamheten har utvidgats och finns numera på ett stort antal
platser i landet. Stiftelsens verksamhet vänder sig främst till
personer som frivilligt söker ett kristet vårdalternativ.
I motion So256 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen belutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 anvisa
4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag
till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet. Enligt
motionären har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn
indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna
har enligt uppgift lett till att åtminstone vissa kommuner visat
mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket
har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska
problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda,
tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare
och hemlösa på ett 40-tal orter i landet. Med hänsyn till de
betydande insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården
är det helt nödvändigt att stiftelsens arbete kan drivas vidare.
Riksdagen bör därför, enligt motionärerna, bevilja stiftelsen
det engångsbidrag som behövs för att fortsatt verksamhet skall
kunna säkras.
Utskottet behandlade en likalydande motion i samband med
budgetbehandlingen i betänkande 1992/93:SoU15. Utskottet
anförde då följande (s. 60):
LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid
behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan
fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett
engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till
uttryck i form av både frivilliga insater och gåvor. Stiftelsen
brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste
lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter.
Men även insatser från samhällets sida fordras för att
rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en
fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor
att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.
Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning
av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen
positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).
Utskottets bedömning
Utskottet vill än en gång framhålla att LP-stiftelsen har
visat sig vara mycket framgångsrik i sitt arbete med
missbrukare. Det ankommer dock på Socialstyrelsen att pröva
frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till
organisationer som bedriver rehabiliteringsverksamhet. Utskottet
avstyrker därför motion So256 (fp).
Medelsanvisning m.m.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95
anslår 1 100 000 kr utöver regeringens förslag enligt vad i
motionen anförts om bidrag till Kvinnoforum (yrkande 9).
Motionärerna anför att Alkoholpolitiska kommissionen enligt sina
direktiv skall beakta att kvinnors missbrukssituation i stort
ser ut som männens men även har andra dimensioner. Trots vikten
av att skapa vårdformer för kvinnor har Socialstyrelsen dragit
ner Kvinnoforums anslag med 1,1 miljon kronor. Motionärerna
anför att Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta kvinnorna och
deras barn och att de behöver samma stöd som tidigare. De bör
därför erhålla ytterligare 1,1 miljon kronor.
Kvinnoforum är en ideell stiftelse och ett idéburet
kunskapsföretag som arbetar med information, utbildning och
forskning samt projekt för att förbättra villkoren för utsatta
kvinnor ur ett kvinnoperspektiv.
Socialstyrelsen har med medel avsatta för
utvecklingsarbete inom området individ- och familjeomsorg samt
inom alkoholområdet stött Kvinnoforums utvecklingsinsatser för
utsatta kvinnor. Styrelsen gör nu en fördjupad utvärdering bl.a.
av Kvinnoforums verksamhet för att bedöma fortsatt stödform.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen genomför för närvarande en fördjupad
utvärdering av ett flertal organisationers verksamhet, däribland
Kvinnoforum, för att bedöma förutsättningarna för stöd i mer
permanent form till organisationerna. Utskottet vill inte
föregripa utvärderingen. Utskottet, som finner den i
propositionen föreslagna medelsanvisningen välavvägd, avstyrker
motion So247 (v) yrkande 9 och tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning till Bidrag till organisationer.
Övriga medelsanvisningar under E
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård (E 1) och Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (E 3), vilka inte mött någon erinran i
form av motioner.
Myndigheter under Socialdepartementet (F 3--F 13, F 15--F 19)
Socialstyrelsen (F 3)
Medelsanvisningen
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom
socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd,
smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt
frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt
det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att
handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall
Socialstyrelsen bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning,
utvärdering och kunskapsförmedling.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
347 353 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) yrkas att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret
1994/95 anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 340 406 000 kr (yrkande 33).
Motionärerna anför att med hänsyn till de ansträngda
statsfinanserna måste kravet på högre produktivitet och
effektivitet inskärpas. Ett allmänt besparingskrav på ca 2 %
utöver eventuella krav som regeringen ställt måste därför läggas
på varje myndighet där det kan komma i fråga.
I motion Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget F 3.
Socialstyrelsen anvisar 150 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslår eller således 197 353 000 kr (yrkande 3).
Motionärerna anför att Socialstyrelsen under de senaste 10 åren
bantats till en sådan nivå att styrelsen inte kan genomföra de
åligganden som finns i direktiven; därför bör verksamheten
ändras. Motionärerna vill ha en utveckling mot
rättighetslagstiftning på många områden. Detta kräver en
tillsynsfunktion. Styrelsens verksamhet bör läggas på regionerna
som fungerar som tillsynsfunktion. Centralt skall endast finnas
en liten samordnings- och styrelsedel. Utredningsdel och
utvecklingsarbete kan läggas på universitet och högskolor. Denna
omorganisation kan ge en besparing på 150 miljoner kronor.
Utskottet behandlade ett likartat yrkande som i motion Ju808 i
betänkandet 1992/93:SoU15. Utskottet motsatte sig då en så
drastisk nedskärning av Socialstyrelsens verksamhet.
Utskottets bedömning
Utskottet motsätter sig en så drastisk nedskärning av
Socialstyrelsens verksamhet som föreslås i motion Ju808.
Utskottet finner den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen
med bifall till propositionen och med avslag på motionerna Ju808
(v) yrkande 3 och Sf271 (nyd) yrkande 33 till Socialstyrelsen
anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.
Epidemiologiskt centrum m.m.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att ett epidemiologiskt
centrum skall placeras hos Folkhälsoinstitutet (yrkande 11)
och att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av
folkhälsorapporter (yrkande 12). Motionärerna pekar på att
Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på
alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags
verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det
epidemiologiska centrum som skall studera sjukdomarnas
utbredning inte ingår i institutet utan placeras under
Socialstyrelsen. Även ansvaret för att skriva folkhälsorapporter
borde, enligt motionärerna, ligga på Folkhälsoinstitutet.
Utskottet behandlade i betänkandet 1992/93:SoU15 (s. 65
f.) samma yrkanden. Utskottet hänvisade då till utskottets
behandling i betänkandet 1990/91:SoU23 av proposition
1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor. I propositionen, där
regeringen föreslog att ett folkhälsoinstitut skulle bildas,
framhölls att Socialstyrelsen även fortsättningsvis skulle ha
ansvar för olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
insatser inom sin sektor. Vidare konstaterades att
Socialstyrelsen höll på att upprätta ett epidemiologiskt centrum
och att styrelsen på regeringens uppdrag vart tredje år skulle
utvärdera hälsoläget. Med hänsyn till folkhälsorapportens delvis
sektorsövergripande karaktär borde arbetet drivas i nära
samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda myndigheter och
organisationer. Utskottet framhöll vid sin behandling av
propositionen bl.a. att det epidemiologiska centrum som byggs
upp inom Socialstyrelsen behövs inte bara för att skapa grunder
för epidemiologiskt arbete inom folkhälsoområdet utan för hela
den uppföljnings- och utvärderingsuppgift som åvilar
Socialstyrelsen. I betänkande 1992/93:SoU15 vidhöll utskottet
denna uppfattning och underströk samtidigt att det är angeläget
med ett nära samarbete  mellan Socialstyrelsens epidemiologiska
centrum och Folkhälsoinstitutet och att även utarbetandet av
folkhälsorapporterna bör ske i nära samverkan med
Folkhälsoinstitutet. Den då aktuella motionen avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
motion So247 (v) yrkandena 11 och 12.
Inrättande av en medicinalstyrelse
I motion So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införandet av en medicinalstyrelse
(yrkande 1). Motionärerna anför att ansvarsfördelningen på
central nivå mellan olika organ för hälso- och sjukvården är
oklar. Detta gäller relationerna mellan Socialdepartementet,
Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Därtill kommer
ytterligare organ som t.ex. SPRI och Folkhälsoinstitutet.
Motionärerna anför vidare att för att upprätthålla en hög
kvalitet i vården behövs förutom patientens rätt att välja
läkare och sjukhus en väl fungerande tillsynsorganisation. Det
är därför angeläget att återinrätta en medicinalstyrelse som med
stor vetenskaplig och medicinsk kompetens kan fylla denna
funktion. Med den snabba medicinska och medicinsk-tekniska
utvecklingen är behovet av en särskild medicinalstyrelse större
nu än någonsin.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat
motionsyrkanden om återinrättande av en medicinalstyrelse. I
betänkandet SoU 1987/88:16 erinrade utskottet om tidigare
uttalanden och anförde att en offensiv hälsopolitik enligt
utskottets mening krävde en god samverkan mellan hälso- och
sjukvården, socialtjänsten och hälsoskyddet. Inriktningen av
hälso- och sjukvården mot förebyggande arbete och helhetssyn
inom såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård ansåg utskottet
starkt tala för en integrering på det centrala myndighetsplanet
av dessa frågor. Utskottet framhöll dock att det är viktigt att
Socialstyrelsen har en organisation som medger att styrelsen kan
fungera effektivt i sin roll som central förvaltningsmyndighet
för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst. Utskottet
framhöll också vikten av att Socialstyrelsen prioriterar
medicinsk uppföljning, tillsyn och rådgivning, utvärdering och
analys av hälso- och sjukvården samt resursanvändning och
effektivitet. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen (res.
m).
Utskottet behandlade också frågan i betänkandena
1988/89:SoU24 och 1990/91:SoU4. Utskottet vidhöll då
sin tidigare inställning och avstyrkte de aktuella motionerna.
Regeringen föreslog i proposition 1988/89:130 om
Socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning att
tillsynen för hälso- och sjukvården samt tandvården skulle
förstärkas. En regionalt lokaliserad tillsyn för hälso- och
sjukvård samt tandvård föreslogs inrättas på högst sex orter i
landet. För denna tillsyn skulle, enligt propositionen, finnas
tillgång till medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens. De
regionala enheterna skulle utgöra en del av Socialstyrelsen. I
propositionen anfördes vidare att en viktig del av de regionala
enheternas uppgifter borde vara tillsynen över den vård, som har
enskild huvudman. En annan borde vara att mer aktivt bedriva
tillsyn enligt stadgan om enskilda vårdhem när det gäller
enskilda vårdhem som i huvudsak bedriver hälso- och sjukvård. De
regionala tillsynsenheterna borde även ha det primära ansvaret
för handläggning av patientärenden och anmälningsärenden inom
hälso- och sjukvården. Vidare borde de följa
sjukvårdsorganisationens utveckling och verka för att hälso- och
sjukvården och tandvården inom resp. region utvecklas i enlighet
med statsmakternas vårdpolitiska ställningstaganden.
Utskottet behandlade regeringens förslag i betänkandet
1988/89:SoU24. Utskottet anförde då att det delade
propositionens bedömning att viss del av Socialstyrelsens
tillsynsverksamhet lämpligen kan fullgöras på regional nivå. En
regional tillsynsfunktion med tillgång till kvalificerad
medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens ansågs bli ett
betydelsefullt tillskott när det gäller att intensifiera
tillsynsverksamheten. Utskottet framhöll att en regional
tillsynsfunktion är särskilt lämplig för den verksamhet med
besök och inspektioner av olika slag som utgör ett viktigt
moment i tillsynen.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet behandlade i samma betänkande även ett par motioner
om inrättande av en medicinalstyrelse. Utskottet vidhöll sin
tidigare inställning och avstyrkte motionerna. Också i
betänkandet 1990/91:SoU4 avstyrktes likartade motioner.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen nu inrättat en
regional tillsynsverksamhet på sex platser i landet. Genom besök
och inspektioner, s.k. nedslag, utgör dessa ett viktigt moment i
tillsynen. Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering
och organisation, HSU 2000 (dir. 1992:30), överväger bl.a.
frågorna om kvalitetskontroll, nationell uppföljning och
utvärdering. I avvaktan på utredningens förslag bör riksdagen
inte ta något initiativ med anledning av motion So425 (m)
yrkande 1. Yrkandet avstyrks.
Folkhälsoinstitutet (F 4)
Folkhälsoinstitutet (FHI), som inrättades den 1 juli 1992,
är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och
annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets
verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga
förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid
sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är
utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara
vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för
lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting,
företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på
nationell nivå främja samarbetet mellan olika organ för att
påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet
skall också verka för att samhällets samlade resurser för
sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas
effektivare.
FHI:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.
Verksamheten drivs inom följande nio program.
1. Alkohol och narkotika (inkl. frågor om dopning och anabola
steroider)
2. Barns och ungdomars hälsa
3. Kvinnors hälsa
4. Sex och samlevnad, STD och oönskade graviditeter
5. Hiv/aids
6. Skador
7. Allergi
8. Mat och motion
9. Tobak
Under budgetåret 1994/95 avser institutet att genomföra ett
antal olika satsningar varav de viktigaste är: särskild satsning
på kvinnors hälsa med 10 miljoner kronor, en
sexualvaneundersökning, utarbetande av särskilda rapporter
angående psykisk ohälsa, insatser mot arbetslöshetens effekter
på folkhälsan, särskilda insatser för information m.m. kring
allergi bl.a. inför Allergiåret 1995.
Genom särskilda samarbetsavtal har samarbetscentra etablerats
vid Skaraborgsinstitutet och Folkhälsan i Sundsvall. Vid dessa
centra bedrivs lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med olika
lokala aktioner men med viktiga uppgifter i det nationella
folkhälsoarbetet. Arbetsmodellen kommer att vidareutvecklas.
Inom Alkohol- och narkotikaprogrammet bedrivs ett nära samarbete
med CAN. Den vetenskapliga anknytningen vidareutvecklas genom
samarbete med universiteten i Lund och Umeå.
Regeringen anser att det i princip är bra med avtal med de
organisationer som stöds av Folkhälsoinstitutet. Enligt
regeringen kan det dock vara nödvändigt att ett visst obundet
stöd behålls för att bibehålla organisationernas
folkrörelsekaraktär och oberoende.
Folkhälsoinstitutet har inom enheten för hälsa och
sexualitet inlett ett arbete som rör frågan om konsekvenserna av
att utjämna kostnadsbilden för olika preventivmedel. Ett
utvecklingsarbete pågår vad gäller frågan om huruvida
"tillgången" på kondomer styr användningen. FHI planerar att på
försök dela ut kondomer på vissa restauranger.
I samarbete mellan FHI och Socialstyrelsen pågår ett
projektarbete om landsting som subventionerar p-piller.
Projektet skall studera dels några landsting där abortsiffrorna
sjunkit, dels några landsting där så inte är fallet. Variabler i
sammanhanget kan också, enligt uppgift, vara ökade öppettider på
ungdomsmottagningar, ökade insatser i skolan, ökad information i
allmänhet m.m. En rapport över projektarbetet beräknas vara
färdig i augusti 1994.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) har under en
följd av år fått stöd från samhället. För budgetåret 1993/94 har
RFSU fått ett grundbidrag från Folkhälsoinstitutet på 490 000
kr, samma nivå som de senaste åren. Därutöver har RFSU fått
2 145 000 kr för STD-förebyggande verksamhet för budgetåret
1993/94. Projektmedlen går bl.a. till en STD-tjänst med
inriktning på ungdomar och invandrare, utbildning av
informatörer, sommarverksamhet med kärleksbussar, kurser om
manlig och kvinnlig sexualitet, material och opinionsbildning.
Av FHI:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95 framgår
att Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och
narkotikafrågor (KSAN) är mottagare av organisationsstöd.
Folkhälsoarbetets inriktning
I sju motioner tas olika frågor upp om inriktningen av
folkhälsoarbetet.
I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet ges i
uppdrag att tillsammans med landsting, kommuner och
organisationer initiera kartläggningar av hälsorisker och
offensiver mot ohälsa (yrkande 5). Motionärerna anser att
det vore ett sätt att öka effektiviteten av alla samlade
insatser som görs. De anser dock att det är viktigt att det inte
stannar vid kampanjer, utan att det sker ett fördjupat arbete på
folkhälsans område.
I motion So480 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (båda
c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
ytterligare decentralisering av folkhälsoarbetet. Motionärerna
anser att det borde prövas om det på fler områden än som redan
sker kan ingås samarbetsavtal mellan Folkhälsoinstitutet och
Landstinget Skaraborg. Motionärerna anför att samarbetet
hittills har varit till folkhälsoarbetets och båda
samarbetsparters fördel.
I motion So475 av Britt Bohlin m.fl. (s) begärs att
riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet ges ytterligare
resurser för information och forskning kring allergi.
Motionärerna anför att den planerade kampanjen kring allergi
nästa år är en vällovlig ambition men kraftlös om inte staten
anslår ytterligare medel för information och forskning.
I motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att
riksdagen ökar anslaget till Riksförbundet för sexuell
upplysning för uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa
ungdomar med 1 000 000 kr  (yrkande 4). Motionärerna
hänvisar till en undersökning som visar att flickor med tidig
sexualdebut i större omfattning än en jämförelsegrupp var
arbetslösa och fanns i kommunal ungdomsuppföljning samt hade
lägre utbildningsambitioner. Att arbetslöshet är en faktor  som
negativt påverkar bilden är enligt motionärerna uppenbart.
Därför är det särskilt angeläget att utveckla den sexuella
rådgivningen när ungdomsarbetslösheten, som nu, är rekordhög.
RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar på många håll i
landet stora möjligheter till en effektiv uppsökande verksamhet.
En ekonomisk förstärkning kan mycket snabbt få genomslag i
verksamheten. Det uppsökande arbetet bör inriktas mot
sexualupplysning, abort- och STD-förebyggande verksamhet
företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om informationsmedel till
kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger
och tobak (yrkande 44). Motionärerna föreslår att en viss
del av de särskilda informationspengar som aviserats i
Alkoholkommissionens arbete kanaliseras via
Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och
narkotikafrågor (KSAN) till alla där anslutna
kvinnoorganisationer.
I motion So483 av Elisabeth Persson och Eva Zetterberg (båda
v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
subventionering av kondomer. Motionärerna anför att samhället
subventionerar kvinnliga preventivmedel på olika sätt. De nämner
att spiral och pessar är helt gratis samt att allt fler
landsting subventionerar p-piller till unga kvinnor. I
kombination med ökad rådgivning har sådana subventioner lett
till sänkta aborttal, enligt motionärerna. Det kan dock finnas
en risk att samhällets subventionering av kvinnliga
preventivmedel förstärker uppfattningen att det är kvinnan som
skall ansvara för preventivmedlen, heter det. Motionärerna anser
att en väg att få ökad användning av det manliga preventivmedlet
är att också subventionera kondomer. Motionärerna nämner
momsbefrielse som exempel på subvention.
I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag om administration av
gratis p-piller för kvinnor under 20 års ålder (yrkande 5).
Motionärerna anför att ungdomsaborterna minskar när gratis
p-piller införs.
Utskottets bedömning
Folkhälsoinstitutet har sedan starten den 1 juli 1992 byggt
upp program på nio olika områden. Institutet har som mål att
vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i bl.a.
kommuner och landsting. Institutet skall också verka för att
samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och
hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare. Programmen bidrar
till att utveckla det tvärsektoriella arbetet.
När det först gäller frågan om att initiera kartläggningar av
hälsorisker och offensiver mot ohälsa konstaterar utskottet att
sådana kartläggningar redan görs och att Socialstyrelsen inom
kort överlämnar en folkhälsorapport till regeringen. En
proposition har aviserats till senare i vår. Utskottet anser
inte att det behövs något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motion So430 (s) yrkande 5. Motionsyrkandet
avstyrks.
Institutet har ett särskilt program för allergi innefattande
bl.a. planering av insatser för information och utbildning samt
allergipreventiv forskning. Inför Allergiåret 1995 planerar
Folkhälsoinstitutet särskilda insatser bl.a. för information om
allergi. Motion So475 (s) avstyrks.
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande
verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar delar
utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med
insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också
redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan.
Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda
aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för hälsa
och sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU
tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från
Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
A816 (s) yrkande 4.
Alkoholkommissionen kommer, enligt uppgift, som en väsentlig
del i sitt huvudbetänkande att behandla frågan om behovet av
informationsinsatser på området. Kvinnoorganisationernas
samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor finns med bland
mottagarna av organisationsstöd från Folkhälsoinstitutet. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna So475 (s) och A815
(c) yrkande 44.
Vad härefter gäller motion So480 (c) konstaterar utskottet att
Folkhälsoinstitutet har träffat särskilda samarbetsavtal om
lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med vissa
samarbetscentra. Denna arbetsmodell kommer enligt uppgift att
vidareutvecklas under den närmaste tiden. Något initiativ från
riksdagens sida behövs därför inte. Motionen avstyrks.
Frågan om subventionering av preventivmedel är, enligt
utskottet, i första hand en fråga för landstingen.
Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen driver också ett
projektarbete på området. Riksdagen bör inte ta något initiativ
med anledning av motionerna So483 (v) och So492 (v) yrkande 5.
Yrkandena avstyrks.
Medelsanvisningen m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr till
Folkhälsoinstitutet. I förslaget är inräknat det utökade
statliga stöd om 20 miljoner kronor för en samlad satsning på
förebyggande folkhälsoarbete under vart och ett av budgetåren
1993/94 och 1994/95 som riksdagen fastlagt i riktlinjerna för
institutets verksamhet.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) hemställs att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för
budgetåret 1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit (yrkande 34). Motionärerna anser att det
sammanlagda belopp som anvisats för myndighetsverksamheten är
oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna.
Motionärerna anser att krav på högre produktivitet och
effektivitet måste inskärpas och av det skälet måste ett allmänt
besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen
redan ställt läggas på varje myndighet där det kan komma i
fråga.
I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95
anvisar 5 000 000 kr utöver regeringens förslag (yrkande 6).
Motionärerna anser att dessa medel bör användas till att påbörja
genomförandet av konkreta åtgärder mot anorexi och bulimi enligt
vad som föreslagits i rapporten Ett liv av vikt (Socialstyrelsen
och Folkhälsoinstitutet).
I motion So241 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds,
v) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att
Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur
Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med
motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund, samt utse
revisorer. Motionärerna anför att årets petita inte ger någon
som helst vägledning i den riktning socialutskottet hemställde
om (förra året). Vidare har inte regeringen eller annan part
tagit upp diskussioner med Samarbetsnämnden om formerna för den
framtida fördelningen, heter det i motionen.
I budgetpropositionen anförs bl.a. följande under hälso-
och sjukvårdsavsnittet om anorexi och bulimi (s. 94--95).
I rapporten framhålls bl.a. att förebyggande insatser bör ges
hög prioritet. Kunskaper om ätstörningar behöver komma in i
grundutbildningar och fortbildningsinsatser för de yrkesgrupper
som kommer i kontakt med problemet. Vidare behövs kompletterande
informationsmaterial om ätstörningar och angränsande frågor till
olika målgrupper. Enligt rapporten kommer Folkhälsoinstitutet
att arbeta vidare med dessa uppgifter för att sprida kunskap och
erfarenheter om ätstörningar och hur man kan arbeta för att
förebygga dem.
Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av
tillgängliga data bedöma om behandlingsresurserna är
tillräckliga men att den uppbyggnad som genomförts och planeras
bör ge förbättrade vårdmöjligheter. Det kan enligt
Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsens rapport t.o.m. finnas
risk för överetablering om ytterligare slutenvårdsutbyggnad
sker. Totalt satsar hälso- och sjukvården mer än 200 miljoner
kronor per år på ätstörningar. Socialstyrelsen avser att följa
utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt
vårdens tillgänglighet och kvalitet. -- -- --
Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen
när det gäller anorexi och bulimi.
I samband med budgetbehandlingen förra året behandlade
utskottet ett motionsyrkande liknande det i So241. Utskottet
anförde följande efter att ha redogjort för några
bakgrundsfaktorer om organisationsstöd (1992/93:SoU15 s.
70).
Utskottet förutsätter att medel till Samarbetsnämnden för
fördelning av bidrag till organisationer som bedriver
nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund
kommer att utgå även fortsättningsvis och att anslagen inte
kommer att urholkas på ett sådant sätt att organisationernas
viktiga arbete försvåras. Utskottet utgår från att regeringen
fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut
bidragen till nykterhetsorganisationerna. Mot bakgrund av det
sagda finner utskottet inte anledning att ta något initiativ med
anledning av motion So314 (c, s, m, fp, kds). Motionen avstyrks.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet anser den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen
med bifall till propositionen och med avslag på motionerna So492
(v) yrkande 6 och Sf271 (nyd) yrkande 34 till
Folkhälsoinstitutet anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr.
När det gäller medel till Samarbetsnämnden för fördelning av
bidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete och
till Nykterhetsrörelsens landsförbund vidhåller utskottet sin
tidigare inställning. Utskottet utgår således från att
regeringen fortlöpande överväger formerna för att fördela och
betala ut bidrag till nykterhetsorganisationerna.
Alkoholkommissionen kommer enligt uppgift att behandla denna
fråga. Utskottet finner för närvarande inte anledning att ta
något initiativ. Motion So241 (c, s, m, fp, kds, v) avstyrks
därför.
Dopning
Flera motioner innehåller krav på åtgärder mot dopning
samt kriminalisering av bruket m.m.
I motion Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att arbetet med att kartlägga
steroidmissbruket och dess effekter, även dess betydelse i
samband med brott, drivs på. Motionärerna anser att det också
bör prövas om även bruket av anabola steroider skulle vara
otillåtet (yrkande 6). I motionerna So214 av Stig
Bertilsson (m) yrkande 1, So456 av Karl-Gösta Svenson (m), So447
av Lars Svensk (kds) yrkande 1 och So434 av Ulrica Messing
m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om att bruket av anabola
steroider bör kriminaliseras. I motion So214 begärs också
ett tillkännagivande om behovet av hårdare straff för handel med
och överlåtelse av dopningsmedel (yrkande 2). I motion
So447 begärs ett tillkännagivande om behovet av kommunal
ledarinformation (yrkande 2). Motionärerna anser att det är
viktigt att kommunerna tar initiativ och ger ledarinformation
till föreningarna om droger, innan bidrag delas ut.
I betänkandet 1992/93:SoU20 anförde utskottet följande (s.
9).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
icke-medicinska bruket av anabola steroider och andra
dopningsmedel är djupt oroande. Flera initiativ har visserligen
nyligen tagits av myndigheter och organisationer för att sprida
information om dopningsmedel och konsekvenserna av användningen
av sådana men enligt utskottets uppfattning bör en samlad
översyn snarast komma till stånd under parlamentarisk medverkan.
Inledningsvis bör en analys göras av dopningsproblemets
omfattning och karaktär samt av följderna av missbruket på kort
och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och
annat missbruk och våldsbrott bör studeras närmare liksom
behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Sådana insatser
kan vara att kriminalisera det icke-medicinska bruket av dessa
medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade
internationella insatser för att stoppa insmugglingen av dessa
medel. Även behovet av resurser till förbättrade
informationsinsatser genom Folkhälsoinstitutet, hälso- och
sjukvården, skolan och idrottens organisationer bör övervägas.
Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen
i dessa frågor. Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge
regeringen till känna med anledning av motionerna.
Riksdagen följde utskottet.
I budgetpropositionen (s. 87 f.) anför regeringen att den
genom Folkhälsoinstitutet följer dopningsproblematiken i olika
avseenden. I syfte att göra en samlad översyn av omfattningen
och följderna av missbruket med dopningsmedel avser regeringen
att under våren tillkalla en särskild utredning med
parlamentarisk medverkan.
Nordiska rådet har nyligen tagit initiativ till en ökad
insats mot missbruket av anabola steroider (Socialutskottets
betänkande över medlemsförslag A 1058/s om insatser på nordiskt
plan mot hormondopning).
Utskottets bedömning
Regeringen har för avsikt att under våren tillkalla en
särskild utredning med parlamentarisk medverkan för att göra en
samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket av
dopningsmedel. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa
den kommande översynen. Motionerna So214 (m), So434 (s), So447
(kds) yrkandena 1 och 2, So456 (m) och Ju809 (s) yrkande 6
avstyrks.
Smittskyddsinstitutet (F 5)
Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det
epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland
människor och aktivt medverka till att skyddet mot sådana
sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt
informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma
sjukdomar bland människor, lämna förslag om åtgärder som kan
hindra spridningen av sjukdomarna och aktivt medverka till att
diagnostiken av de epidemiologiska sjukdomarna blir
tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning,
metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som
centralt expertorgan stå till förfogande att mot avgift utföra
diagnostik av unik natur.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 82 764 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) yrkas att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för
budgetåret 1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 81 109 000 kr (yrkande
35). Motionärerna anför att med hänsyn till de ansträngda
statsfinanserna måste kravet på högre produktivitet och
effektivitet inskärpas. Ett allmänt besparingskrav på ca 2 %
utöver eventuella krav som regeringen ställt måste därför läggas
på varje myndighet där det kan komma i fråga.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen
motion Sf271 (nyd) yrkande 35 och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning.
Läkemedelsverket (F 6)
Läkemedelsverket har som övergripande mål att svara för
tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter
m.m. Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall
täckas med avgifter.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås riksdagen till
Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisa ett anslag på
1 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Naturläkemedel
I motion So484 av Arne Andersson (m) yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av att se
över sekretessbestämmelserna för naturmedel. Motionären
framhåller att tillverkarna av naturläkemedel vill ha ett
sekretesskydd för sina produkter, som är jämförbart med det
skydd som vanliga läkemedel har. En möjlighet borde vara att
recepten för naturläkemedel sekretessbeläggs så att endast
innehållsförteckningen blir offentlig, medan det procentuella
innehållet för varje enskild ört endast redovisas till
Läkemedelsverket i samband med godkännande av produkten.
Regeringen bör enligt motionären överväga frågan på nytt eller
uppdra åt Läkemedelsverket att göra detta, så att naturläkemedel
ges ett rimligt sekretesskydd.
Britt Bohlin m.fl. (s) yrkar i motion Jo234 att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om behovet
av en översyn av kostnader för registrering av rena
naturprodukter (yrkande 2). Motionärerna anser att det har
stora utvecklingsmöjligheter i Sverige att använda sådant som
finns i naturen och att odla själv eller använda inhemskt
producerade växter. För enskilda personer och hushåll finns
enligt motionärerna såväl ekonomiska vinster som möjligheter att
påverka hälsan. Ett exempel på detta är hudvårdsprodukter där
man vid egen framställning kan undvika preparat som framkallar
allergi.
Lagstiftningen är enligt motionärerna ett hinder genom att den
är mycket restriktiv när det gäller inhemsk produktion av enkla
hudvårdsprodukter, krämer, salvor m.m. Registrering är mycket
kostsamt; ca 30 000 kr kostar det att registrera ett rent
naturmedel även om det är godkänt tidigare. Detta gynnar de
stora internationella företagen och hindrar en inhemsk
nischnäring att utvecklas.
Enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i
statlig myndighets verksamhet som består i t.ex.
tillståndsgivning och tillsyn med avseende på produktion, handel
m.m. för uppgift om bl.a. enskilds affärs- och
driftförhållanden, uppfinningar och forskningsresultat om det
kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
Bestämmelsen har bl.a. gjorts tillämplig på Läkemedelsverkets
verksamhet med godkännande av läkemedel inklusive naturläkemedel
för försäljning. Samma sekretessbestämmelser gäller alltså i
princip för läkemedel och naturläkemedel.
Bestämmelser om avgifter för bl.a. den statliga kontrollen av
naturprodukter finns i förordningen (1993:595) om avgifter för
den statliga kontrollen av läkemedel. För t.ex. naturläkemedel
som vid läkemedelslagens ikraftträdande är anmält som
naturmedel är avgiften för ansökan om godkännande 4 300 kr per
produkt. För andra naturläkemedel är den 23 700 kr (69 000 kr
för annat läkemedel än naturläkemedel). Årsavgiften är 4 500 kr
för helt år.
Utskottets bedömning
Samma sekretessbestämmelser gäller för såväl läkemedel som
s.k. naturläkemedel. Något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motion So484 (m) behövs inte. Motionen avstyrks.
Utskottet anser inte heller att något initiativ behövs med
anledning av motion Jo234 (s) yrkande 2. Motionsyrkandet
avstyrks.
Beroendeframkallande läkemedel
I tre motioner behandlas olika frågor om beroendeframkallande
läkemedel.
I motion So449 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt
(s) begärs tillkännagivande om vad som anförts om behovet av
konkreta insatser för att förebygga missbruk av
beroendeframkallande läkemedel. Motionärerna framhåller bl.a.
att socialutskottet i betänkandet 1993/94:SoU7 skriver att
utskottet vid upprepade tillfällen påtalat det angelägna i att
åtgärder vidtas för att komma till rätta med beroendet och
missbruket av läkemedel, som är ett stort problem såväl för
samhället som för de enskilda som drabbas. Effekterna av
utskottets tidigare uttalanden i frågan har enligt motionärerna
av allt att döma varit tämligen begränsade. Så t.ex. har
praktiskt taget ingenting åstadkommits för att begränsa
missbruket av de starkt beroendeframkallande bensodiazepinerna.
Mot denna bakgrund föreligger nu synnerligen starka skäl för
utskottet att hos regeringen begära att kraftfulla åtgärder mot
det uppenbara läkemedelsmissbruket verkligen kommer till stånd.
I motion So452 av Åke Carnerö (kds) begärs
tillkännagivanden dels om vad som anförts om registrering av
läkares förskrivning av bensodiazepiner (yrkande 1), dels om
vad som anförts om samkörning av de olika apotekens register för
en kartläggning av den totala förskrivningen av bensodiazepiner
(yrkande 2). Motionären framhåller att Socialstyrelsen
ansvarar för tillsynen av läkares förskrivning av
bensodiazepiner. Det är enligt motionären viktigt att resurser
finns här för att så snabbt som möjligt kunna uppmärksamma de
läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt.
Tillsynsutredningen (SOU 1991:63) menar att en större
tillgänglighet för Socialstyrelsen till de uppgifter om inköp
som finns vid apoteken skulle öka möjligheterna att identifiera
missbrukare av bensodiazepiner som vänder sig till flera olika
läkare för att erhålla recept. Psykiatriutredningen har i sitt
delbetänkande (SOU 1993:5) behandlat bensodiazepiner och
föreslagit att den enskilde läkarens förskrivning av dessa
läkemedel skall registreras av apoteken vad avser preparat, dos
och förpackningsstorlek. Denna information skall sedan återföras
av Apoteksbolaget till den förskrivande läkaren.
För att söka komma till rätta med problemet om flera läkare
förskrivit samma läkemedel till en patient bör enligt motionären
samkörning av de olika apotekens register ske. På så sätt kan
snabb hjälp till den enskilde patienten sättas in samtidigt som
en kartläggning av missbrukets utbredning kan ske. Utifrån
folkhälsoperspektiv är det viktigt att påskynda insatser mot
missbruk av bensodiazepiner.
I motion So453 av Göran Magnusson (s) yrkas
tillkännagivanden dels om vad som anförts om registrering av
enskilda läkares förskrivning av bensodiazepiner (yrkande
1), dels om vad som anförts om behovet av förbättrad
utbildning och fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande
läkemedelsmissbruk (yrkande 2), dels om vad som anförts om
att resurserna för vård och behandling av läkemedelsberoende bör
förstärkas (yrkande 3). Motionären framhåller att det finns
stora regionala skillnader i Sverige avseende bruket av
bensodiazepiner. Det kan bero på den vårdsyn läkarkåren har i
regionen. Ute i Europa finns det en avsevärt högre konsumtion av
läkemedel/bensodiazepiner än i Sverige.
Mot den bakgrunden är det enligt motionären viktigt att
Sverige skärper kraven för att registrera förskrivning av dessa
medel. Vidare är det väsentligt att läkarutbildningen,
vårdhögskolornas grundutbildning och fortbildningen av läkare
och vårdpersonal förbättras. Dessutom bör vården för
läkemedelsmissbrukare reformeras.
Socialutskottet behandlade förra hösten i betänkandet
1993/94:SoU7 motioner med liknande innehåll som de nu
aktuella. Utskottet lämnade då en redogörelse för tidigare
utredningsarbete på området (s. 57--59). Utskottet gjorde
följande bedömning:
I fråga om överutskrivning och beroende eller missbruk av
läkemedel vidhåller utskottet att det är angeläget att konkreta
åtgärder vidtas för att begränsa den felaktiga användningen av
läkemedel. Utskottet konstaterar samtidigt att under senare tid
flera utredningar, nämligen Tillsynsutredningen, Utredningen om
ett centrum för läkemedelsepidemiologi och utvecklingen av
läkemedelsterapier och Psykiatriutredningen, lagt fram förslag
som syftar till att förbättra förskrivning och användning av
läkemedel. Frågan om överföringen av det direkta
kostnadsansvaret för läkemedel i den öppna hälso- och sjukvården
övervägs vidare av Kommittén om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation, HSU 2000. Något initiativ av
riksdagen behövs därför inte för närvarande i denna fråga.
Riksdagen följde utskottet.
Propositioner på grundval av Tillsynsutredningens och
Psykiatriutredningens betänkanden har aviserats till senare
denna vår.
I budgetpropositionen föreslår regeringen, som ett led i
bildandet av en stiftelse, Nätverk för läkemedels epidemiologi,
NEPI, att regeringen bemyndigas att fatta nödvändiga beslut om
att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins
utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses.
I mars i år arrangeras på initiativ av Riksförbundet för hjälp
åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) och Kilen, kooperativt institut
för läkemedelsberoende, samt med stöd av bl.a.
Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och Socialdepartementet en
nordisk konferens med forskare, behandlare, klienter och
företrädare för olika myndigheter. Under konferensen behandlas
bl.a. frågor om förskrivning av beroendeframkallande läkemedel,
förebyggande av beroende och vård.
I höst planerar Läkemedelsverket en ny workshop om dessa
läkemedel.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning att
konkreta åtgärder på flera områden behövs för att minska
läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket. I de nu aktuella
motionerna ges flera exempel på insatser som bör övervägas för
att förbättra de förebyggande insatserna och vården av
läkemedelsberoende. Exempel på sådana insatser är att stärka den
producentoberoende informationen om dessa läkemedel och att
tillhandahålla mindre förpackningar av läkemedlen. En förbättrad
grundutbildning och fortbildning av vårdpersonal är andra
insatser liksom återföring till förskrivande läkare av
information om hans eller hennes förskrivningsmönster sett i
relation till andra läkares. Forskningen om beroendet och
missbrukets omfattning och om metoderna för vård av
läkemedelsberoende kan också behöva övervägas liksom
utvecklingen av metoderna att följa läkemedelsberoendet och
läkemedelsmissbruket.
Frågor om läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk har
behandlats av bl.a. Tillsynsutredningen och
Psykiatriutredningen. Betänkandena bereds fortfarande i
regeringskansliet. Regeringens kommande förslag bör enligt
utskottet avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa
frågor. Motionerna So449 (s), So452 (kds) och So453 (s) avstyrks
därför.
Kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel m.m.
I motion So470 av Siw Persson (fp) yrkas tillkännagivande
om vad som anförts om förbud mot kvicksilver som
konserveringsmedel i läkemedel. Motionären anser att
målsättningen måste vara att kvicksilver helt skall försvinna
som konserveringsmedel och föreslår därför ett förbud mot
användningen.
I motion So471 av samma motionär begärs ett
tillkännagivande om en översyn av metallinblandningen i
läkemedel samt eventuellt förbud mot detta. Motionären
framhåller att det finns ett allt oftare förekommande vitmedel,
titandioxid, E 171, och ett färgämne, järnoxid, E 172, som många
klagar över att de är överkänsliga emot eller får allergiska
reaktioner av. Titandioxid och järnoxid fyller enligt motionären
egentligen inga andra funktioner än estetiska men kan ge helt
onödiga biverkningar. Då denna typ av metallinblandningar saknar
farmaceutiskt värde borde de kunna försvinna ur läkemedlen.
Biverkningarna orsakar onödigt lidande för många människor och
innebär ökade kostnader både i sjukskrivningar, sjukvård och
utbyte av läkemedel. De nya läkemedlen måste dessutom ofta
beredas manuellt.
Utskottet behandlade samma yrkande som i motion So470 i
betänkandet 1993/94:SoU7. Utskottet avstyrkte motionen med
följande motivering:
När det gäller frågan om användningen av läkemedel med
kvicksilverhaltiga konserveringsmedel konstaterar utskottet att
antalet sådana läkemedel fortsätter att minska. Utskottet
vidhåller sin tidigare inställning att det är angeläget att
finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel men att något förbud mot kvicksilver i läkemedel för
närvarande inte bör införas.
Riksdagen följde utskottet.
Allmänt gäller enligt läkemedelslagen (1992:859) som krav
på läkemedel för att detta skall kunna godkännas för försäljning
bl.a. att det vid normal användning inte har skadeverkningar som
står i missförhållande till den avsedda effekten. Enligt
Läkemedelsverket, som kontaktat olika experter på området och
även sökt i olika databaser, ger en mycket snabb genomgång inte
vid handen att titandioxid eller järnoxid i läkemedel skulle
utgöra en allergirisk. Varken titandioxid eller järnoxid har
enligt verket enbart estetisk funktion i läkemedel. De används
för att ge tabletternas skal lämplig hårdhet samt för att
tabletterna genom annan färg och storlek skall kunna särskiljas
från andra tabletter.
Frågan om användning av kvicksilver i olika produkter
behandlas i propositionen 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt
kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska
riskerna med kemikaliehanteringen. I propositionen gör
regeringen bedömningen att kvicksilveranvändningen bör avvecklas
till år 2000 och att regeringen kommer att överväga att införa
förbud om avvecklingen då inte kommit till stånd.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om avveckling av användningen
av kvicksilver inom kort kommer att övervägas av riksdagen.
Utskottet avstyrker därför motion So470 (fp). När det gäller
frågan om metallinblandning i läkemedel finns det enligt
utskottet inte någon anledning för riksdagen att ta något
initiativ. Motion So471 (fp) avstyrks också.
Rättsmedicinalverket (F 7)
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet
för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och
rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte
skall handläggas av någon annan statlig myndighet.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 162 105 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) yrkas att riksdagen till Rättsmedicinalverket för
budgetåret 1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således
158 863 000 kr (yrkande 36). Med hänvisning till det
statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett
besparingskrav på 2 % läggs på myndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen
motion Sf271 (nyd) yrkande 36 och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8)
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift
att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso-
och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN
skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen
har utövat sitt yrke, och genom beslut om disciplinpåföljd eller
återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är
godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt
tandvården.
Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen
samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd.
Regeringen anför i budgetpropositionen att HSAN skall
vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda
fall. HSAN bör senast under budgetåret 1995/96 kunna nedbringa
den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid
som understiger sex månader. Regeringen anser att det är mycket
viktigt att ärendehandläggningen vid HSAN effektiviseras
ytterligare. Regeringen är därför beredd att räkna upp
medelsnivån fr.o.m. budgetåret 1994/95 med ca 1 miljon kronor
för att möjliggöra för HSAN att tillföra verksamheten ökad
kompetens och att säkra att handläggningstiderna skall kunna
fortsätta att förkortas trots det ökade antalet ärenden.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen
till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) hemställs att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit eller således 15 367 000 kr (yrkande
37). Motionärerna anser att det sammanlagda belopp som
anvisats för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är
oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna.
Motionärerna anser att krav på högre produktivitet och
effektivitet måste inskärpas och av det skälet måste ett allmänt
besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen
redan ställt läggas på varje myndighet där det kan komma i
fråga.
Utskottets bedömning
Utskottet anser den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen
med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271
(nyd) yrkande 37 till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.
Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9)
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till
uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om
psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner.
Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning,
dokumentation och information. Vid IPM finns för närvarande fyra
enheter, nämligen arbetsmiljö och hälsa, vårdmiljö och hälsa,
social miljö och hälsa samt invandrarmiljö och hälsa.
Institutets arbetsuppgifter och organisation framgår av
förordningen (1988:1242) med instruktion för Statens institut
för psykosocial miljömedicin.
Regeringen anför i budgetpropositionen att verksamheten
vid IPM har en hög samhällsrelevans inte minst mot bakgrund av
arbetslöshetssituationen. Vidare anför regeringen, med
hänvisning till vad utskottet uttalade i betänkandet
1992/93:SoU25 att det finns skäl till att genom avtal knyta
Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och
prevention till IPM:s verksamhet som en femte enhet.
Verksamheten bör enligt propositionen bedrivas i nära samarbete
med Folkhälsoinstitutet. Regeringen beräknar denna kostnad till
500 000 kr för budgetåret 1994/95.
I propositionen föreslås att riksdagen till IPM för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) hemställs att riksdagen till Statens institut för
psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000
kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000
kr (yrkande 38). Motionärerna anför att det sammanlagda
beloppet för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är
oacceptabelt högt. Krav på högre produktivitet och effektivitet
måste enligt motionärerna inskärpas och därför måste ett allmänt
besparingskrav på ca 2 %, utöver eventuella krav som regeringen
redan ställt, läggas på varje myndighet där det kan komma i
fråga.
I motion So401 av Kenth Skårvik (fp) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att förebygga självmord. Motionären anser att de höga
självmordstalen i Sverige och i Norden över huvud taget måste
fram i ljuset och bli föremål för omsorg och åtgärder på ett mer
djupgående sätt än hittills. I avvaktan på att Sverige får ett
nationellt program för förebyggande av självmord anser
motionären att regeringen bör ta initiativ och verka för ökad
insikt om självmordsbeteendet och riskgrupper.
Ett nationellt råd som har till uppgift att skapa ett
svenskt program för självmordsprevention har nyligen bildats. En
arbetsgrupp skall ta fram underlag för arbetet. Det svenska
programmet beräknas bli klart år 1995.
Utskottets bedömning
Vad först gäller frågan om förebyggande av självmord
konstaterar utskottet att regeringen anser att Stockholms läns
landstings centrum för suicidforskning och prevention bör knytas
till IPM genom avtal som en femte enhet. Verksamheten bör enligt
regeringen bedrivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet.
Ett nationellt råd med uppgift att skapa ett svenskt program för
självmordsprevention har nyligen bildats. Syftet med motion
So401 (fp) får därmed anses tillgodosett. Motionen avstyrks.
Utskottet delar regeringens inställning att verksamheten vid
IPM inte minst mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har en
hög samhällsrelevans. Utskottet anser den föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen
med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271
(nyd) yrkande 38 till Statens institut för psykosocial
miljömedicin anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10)
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU)
har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och
nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och
etiskt perspektiv. SBU skall därmed medverka till att resurser
inom hälso- och sjukvården utnyttjas rationellt för att
sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga
hälso- och sjukvård inom givna ekonomiska ramar med hänsyn till
aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad praxis.
SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1992:852) med instruktion för Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik.
I budgetpropositionen anförs att utvärdering av medicinsk
metodik är en verksamhet med betydande utvecklingspotential och
bör betraktas som ett strategiskt styrmedel för den svenska
sjukvården. En förutsättning för detta är den egna uppföljningen
och utvärderingen av resultaten. Effekterna av SBU:s verksamhet
utvärderas också genom särskilda studier fr.o.m. innevarande
budgetår.
Vidare anför regeringen att det är angeläget att det pågående
arbetet med att utveckla resultatmodeller, mätbara
verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen för SBU:s
verksamhet ger underlag för att bedöma såväl effektiviteten i
som effekten av verksamheten.
I propositionen föreslås att riksdagen till SBU för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr. Däri ligger en
resursförstärkning med 1,5 miljoner kronor för att intensifiera
arbetet med utvärderingsprojekt, effektivisera informations- och
kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet. Inom
föreslaget ramanslag har regeringen, på motsvarande sätt som för
innevarande budgetår, beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till
Spri.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) hemställs att riksdagen till Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar
311 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15
255 000 kr (yrkande 39). Motionärerna anför att det
sammanlagda beloppet under myndighetsverksamheten under
Socialdepartementet är oacceptabelt högt. Krav på högre
produktivitet och effektivitet måste enligt motionärerna
inskärpas och därför måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %
utöver eventuella krav som regeringen redan ställt, läggas på
varje myndighet där det kan komma i fråga.
I motion So411 av Lena Klevenås och Britt Bohlin (båda s)
hemställs att regeringen begär att resurser och befogenheter för
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik avsevärt
utökas till förmån för dess viktiga utvärderande funktion.
Motionärerna anför att antalet vårdplatser på sjukhus har
minskat med ca 20 % under 80-talet. Antalet 85-åringar, vilka
behöver förhållandevis många vårddagar, ökar och antalet
anställda inom sjukvården minskar enligt motionärerna. Samtidigt
som detta sker ökar antalet medicinska metoder och teknologier
närmast lavinartat på grund av den biomedicinska forskningens
framsteg. Mot denna bakgrund blir det, enligt motionärerna,
alltmer uppenbart att man som ett alternativ till det
traditionella sparandet i större utsträckning än tidigare måste
utvärdera vilka nya behandlingsmetoder och teknologier som har
ett bevisat värde för patienterna och vilka gamla som kan
utrangeras.
Utskottets bedömning
SBU har, enligt utskottet, en viktig uppgift att utvärdera
befintlig och ny medicinsk metodik med syfte att utmönstra
ineffektiva och föråldrade metoder och påskynda införandet och
användningen av effektiva medicinska åtgärder. Analyser som tas
fram bl.a. av SBU kan minska behovet av prioriteringar och öka
medvetenheten om sambandet mellan hälso- och sjukvårdens
kostnader och nytta. Om dessa analyser utnyttjas  i vården fås
ett rationellt underlag för prioritering av resurserna.
Utskottet anser den föreslagna medelstilldelningen välavvägd. I
medelstilldelningen ligger en resursförstärkning med 1,5
miljoner kronor för att intensifiera arbetet med
utvärderingsprojekt och effektivisera informations- och
kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen
och med avslag på motion Sf271 (nyd) yrkande 39 och So411 (s)
till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr.
Barnombudsmannen (F 11)
Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka frågor som
angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall
därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar
samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden
enligt Förenta nationernas konvention om barns rättigheter.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
7 708 000 kr.
Regeringen anförde i proposition 1992/93:173 om en
Barnombudsman m.m. att FN:s konvention om barns rättigheter har
vägt tungt vid beslutet att inrätta en Barnombudsman.
Ombudsmannen skall arbeta med konventionen som grunddokument och
utgångspunkt för sitt arbete. Konventionen behandlar alla de
rättsområden som i svensk lagstiftning berör barns och ungdomars
rättigheter. I regeringens proposition 1989/90:107 om
godkännande av konventionen gjordes en systematisk genomgång av
konventionens artiklar i förhållande till svensk lagstiftning.
Vid riksdagsbehandlingen godkändes konventionen utan förbehåll
(bet. 1989/90:SoU28, rskr. 1989/90:350). Konventionen som sådan
kan emellertid inte med hänsyn till svensk rättstradition
tillämpas som svensk lag. Konventionen är en överenskommelse
mellan Sverige som stat och övriga stater som förbundit sig att
följa konventionens bestämmelser. Sverige har därmed förpliktat
sig att se till att svensk lagstiftning stämmer överens med
konventionens bestämmelser. Att kontrollera den saken kommer att
vara en särskild uppgift för ombudsmannen enligt propositionen.
Huvudinriktningen av Barnombudsmannens uppgifter skall därmed
ligga på det generella planet. Denna inriktning gäller, enligt
propositionen, även när ombudsmannen svarar på frågor från barn
och ungdomar. Ombudsmannen skall kunna ge dem vägledning om vart
de kan vända sig i vissa frågor och göra uttalanden om hur
svensk lag enligt ombudsmannens mening bör tolkas i jämförelse
med de krav FN:s barnkonvention ställer på Sverige som stat. Den
generella inriktningen innebär således, enligt propositionen,
att ombudsmannen inte skall ägna sig åt enskilda fall, dvs. hur
exempelvis en konflikt skall lösas mellan enskilda eller mellan
en enskild och en myndighet.
Utskottet tillstyrkte i betänkandet 1992/93:SoU21 de i
propositionen föreslagna riktlinjerna för ombudsmannens
verksamhetsområde och uppgifter.
I motion So210 av Eva Zetterberg m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
Barnombudsmannen för att kunna föra talan i för barn och
ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden (yrkande
1) och att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret
1994/95 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 8 708 000 kr (yrkande 2).  Motionärerna anför
att Barnombudsmannen måste, för att allsidigt ta till vara barns
och ungdomars rättigheter, kunna anmäla och i domstol driva
principiellt viktiga mål. Grunden för rättspraxis är oftast ett
enskilt mål varför motionärerna anser att denna möjlighet bör
finnas reglerad. Samtidigt bör 1 miljon kronor för ytterligare
juridisk expertis tillföras Barnombudsmannens organisation.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
Barnombudsmannens uppgifter huvudsakligen skall ligga på det
generella planet. Ombudsmannen bör verka för att barns och
ungdomars intressen får en mer central plats i
samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut
som rör dem. Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda
fall som hur en konflikt skall lösas mellan enskilda eller
mellan en enskild och en myndighet. Motion So210 (v) yrkande 1
avstyrks därför.
Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen välavvägd.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen
och med avslag på motion So210 (v) yrkande 2 till
Barnombudsmannen anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.
Barnkonventionen
I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om inkorporering
av barnkonventionen (yrkande 26). När riksdagen godkände
Sveriges anslutning till barnkonventionen utgick man från att
svensk lag stod i fullständig överensstämmelse med
barnkonventionen. Det har nu, enligt motionärerna, visat sig att
så inte är fallet. Det är därför nödvändigt att konventionen
snarast införlivas med svensk lag på samma sätt som
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Regeringen har nyligen i proposition 1993/94:117
föreslagit en särskild lag om inkorporering av den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna. I propositionen anförs att
Europakonventionen intar en sådan särställning bland
konventionerna om mänskliga rättigheter att den i
inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än övriga
konventioner. Vidare anförs (s. 34):
Ett av de avgörande skälen för att införliva konventionen är
ju också att på området för mänskliga rättigheter skapa
rättslikhet mellan Europas stater och på så sätt ytterligare
markera den värdegemenskap som råder. Med ett sådant synsätt är
det givet att det är just den gemensamma fördragstexten som
skall ges rättsverkan i Sverige. Dessutom torde en önskvärd och
nödvändig följd av en inkorporering bli en ökad betydelse av och
intresse för såväl grundläggande fri- och rättigheter i
allmänhet som den europeiska utvecklingen i frågor som rör
mänskliga rättigheter. Även detta underlättas av att
konventionens originaltexter inkorporeras.
Sverige är bundet även av andra konventioner på de mänskliga
rättigheternas område, t.ex. 1966 års internationella konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter och 1989 års
konvention om barnets rättigheter. Fri- och rättighetskommittén
har emellertid ansett att Europakonventionen intar en sådan
särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att
den i inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än
övriga konventioner. Europakonventionen har en särställning
genom att dess tillämpning bygger på en utpräglat juridisk
grund, med prövning i domstol på talan av enskilda. Genom
konventionsorganens kontinuerliga praxisbildande verksamhet har
konventionens bestämmelser också successivt kommit att
preciseras på ett sätt som i viss utsträckning skiljer den från
andra konventioner. De nu nämnda omständigheterna har också
medfört att konventionen i de europeiska länderna kommit att få
en särställning i det allmänna rättsmedvetandet. Av dessa skäl
bör en inkorporering nu avse endast Europakonventionen.
Nordiska rådet har vid sin 44:e session, i mars 1994,
enhälligt rekommenderat de nordiska ländernas regeringar att
vidareutveckla sitt samarbete på de områden som FN:s
barnkonvention berör. Rådet har också enhälligt rekommenderat
att de nordiska länderna i olika internationella sammanhang
verkar för att efterlevnaden av FN:s barnkonvention prioriteras.
Nordiska rådets socialutskott anförde i sitt betänkande, som
låg till grund för rådets beslut, att nedskärningarna i
offentliga utgifter har haft negativa konsekvenser för barn och
unga och att FN:s konvention om barns rättigheter kan medverka
till att barnens rätt som självständiga individer tas på större
allvar än hittills i de nordiska länderna. Fråga har också
väckts om nordisk samverkan kring dessa frågor genom
barnombudsmannainstitutionerna. En av de viktigaste uppgifterna
för dessa institutioner är att övervaka att FN:s barnkonvention
följs upp i resp. land.
FN:s barnkonvention har inte enbart som mål att trygga barns
rättigheter, utan de länder som anslutit sig har också förbundit
sig att utveckla samhället så att synpunkter som gäller barn
bättre beaktas. I Norden finns det en gemensam tradition kring
dessa frågor, skriver utskottet, varför det borde vara goda
förutsättningar att föra positionerna gemensamt framåt.
Internationellt har de nordiska länderna en lång tradition av
aktiv medverkan till att FN:s konventioner efterlevs i olika
delar av världen. Ett problem är bruket av barnarbetskraft och
barnprostitution. Ett av de bästa sätten att förbättra sådana
barns ställning är att bidra till finansiering av ILO:s projekt
om dessa frågor, menar utskottet.
Utskottet anför att FN:s barnkonvention bör ingå i underlaget
för samarbetsprogrammet inom social- och hälsovårdssektorn inom
Nordiska rådet.
Utskottets bedömning
En av Barnombudsmannens viktigaste arbetsuppgifter är enligt
lagen (1993:335) om Barnombudsman att uppmärksamma att lagar och
andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
Utskottet är inte berett att nu tillstyrka någon inkorporering
av barnkonventionen. Motion Sf622 (v) yrkande 26 avstyrks.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12)
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är
central förvaltningsmyndighet med ansvar för information,
tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella
adoptioner. Det övergripande målet för NIA är att underlätta
adoption i Sverige av utländskt barn. Nämnden skall därvid
sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i
enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i
Sverige.
Vidare redovisas i propositionen att regeringen i maj 1992
tillkallade en särskild utredare för att göra en översyn av
verksamheten med internationella adoptioner. Översynen har
initierats av NIA bl.a. mot bakgrund av det nu avslutade arbetet
inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att
utarbeta en konvention med regler för hanteringen av
internationella adoptioner. Utredaren beräknas redovisa
resultatet av sitt arbete under våren 1994. NIA har i sin
anslagsframställning till regeringen påtalat att konventionen om
skydd för barn och samarbete vad avser internationella
adoptioner, som antogs i Haag i maj 1993, kan få betydelse för
nämndens verksamhet framgent.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) hemställs att riksdagen till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar
122 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
5 991 000 kr (yrkande 40). Med hänvisning till det
statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett
besparingskrav på ca 2 % läggs på myndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen
med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271
(nyd) yrkande 40 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.
Adoptivbarnens situation m.m.
I motion So216 av Christer Eirefelt (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en snabb ratificering av Haagkonventionen om
internationella  adoptioner (yrkande 1), om stödet till
adoptivfamiljer den närmaste tiden efter ankomsten av ett
adoptivbarn (yrkande 2) och om behovet av att
uppföljningsansvaret när det gäller adoptivbarn regleras
(yrkande 3). Motionären anför att Sverige under flera år
arbetat för att konventionen skulle komma till stånd. Sveriges
nuvarande organisation på det här området sammanfaller också väl
med konventionens krav. Detta är enligt motionären skäl för att
Sverige bör vara bland de första att underteckna konventionen.
En snabb ratificering av konventionen skulle vidare gynna
kontakterna med barnens ursprungsländer.
Motionären anför att de allra flesta adoptivfamiljer fungerar
väl, men samtidigt kan adoptivfamiljer utsättas för speciella
påfrestningar. Alla adoptivbarn har tidigt i livet varit med om
minst en separation, och många barn har även andra traumatiska
upplevelser bakom sig som den nya familjen ställs inför att
överbrygga och kompensera barnet för. Ingen får ta emot ett
utländskt barn för adoption utan socialnämndens medgivande, men
ofta upphör kontakten helt när adoptionen är juridiskt klar.
Motionären anför att samhället har ett särskilt ansvar för att
adoptivfamiljen får den hjälp och det stöd den behöver.
Socialtjänsten bör därför få möjlighet att kontinuerligt erbjuda
hjälp även efter att adoptionen är juridiskt klar. Detta ligger
i linje med Haagkonventionen som föreskriver att myndigheterna i
mottagarländerna skall främja utvecklingen av "post-adoption
service" i sina länder. Motionären anser att detta bör kunna
regleras genom en komplettering av socialtjänstlagen och
socialtjänstförordningen.
I motion So259 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (båda
v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av adoptivbarns situation i vuxen ålder. Motionärerna anför att
samhället har ett ansvar för att de barn som kommer hit som
adopterade får en bra familjesituation. Blivande
adoptivföräldrar granskas och godkänns, men sedan de fått sina
barn har samhället ingen insyn i familjen. Många adopterade har
en så komplicerad bakgrund och uppväxt att de får känslomässiga
problem som de i vuxen ålder kan behöva hjälp att komma till
rätta med. En del får stöd från sina adoptivföräldrar, andra får
det inte. Motionärerna menar att samhället måste ha en beredskap
att ställa upp för vuxna adoptivbarn t.ex. med ekonomiskt
bistånd för psykoterapi så att de får möjlighet att bearbeta
sina svårigheter. Motionärerna anser vidare att en utredning
behövs om de vuxna adoptivbarnens situation. Utredningen bör
genomföras i nära samarbete med Adoptionscentrum, vuxna
adoptivbarns egna organisationer och övriga organisationer och
myndigheter som har kunskap på området.
I motion So613 av Elisabeth Persson m.fl. (v) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en
utredning om adoptionsfrågor (yrkande 1). Rättspraxis
utesluter homosexuella som adoptivföräldrar genom att göra en
speciell tolkning av vad som är för barnets bästa. Frågan om
sexuell läggning hos en person som önskar adoptera får dock,
enligt motionärerna, inte bli avgörande för bedömningen om
han/hon är lämplig som förälder. Samhällets inställning till
homosexuella har vidare förändrats i positiv riktning under
senare år. Därför bör en ny utredning göras trots att det bara
är ett par år sedan Förmyndarskapsutredningen lade fram sitt
betänkande. En statlig utredning innebär ett faktainsamlande av
aktuell forskning och kan också få pådrivande effekt på
forskningen i ämnet.
Motionärerna begär vidare tillkännagivande till regeringen om
dels vad i motionen anförts om forskning om adoptivbarn
(yrkande 2), dels vad i motionen anförts om kvalificerat
psykologiskt stöd till adoptivfamiljer (yrkande 3).
Motionärerna anför att forskningen kring adoptioner och om
adoptivbarns anpassning till sina familjer och nya hemland som
barn eller vuxna är mycket knapphändig. Behovet av forskning är
mycket stort. Vidare anförs  att samhällets stöd till
adoptivbarn och adoptivföräldrar måste utvecklas. Många onödiga
problem för såväl föräldrar som barn hade kunnat minskas eller
undvikas om samhällets stöd i form av psykologisk rådgivning
m.m. varit mer aktivt.
Förmyndarskapsutredningen presenterade sitt betänkande
Adoptionsfrågor, SOU 1989:100, i december 1989. I sin översyn av
adoptionslagstiftningen har utredningen i första hand undersökt
om bestämmelserna i tillräcklig mån tillgodoser barnens
intressen. Utredningen har också funnit det angeläget att se
till att reglerna är så enkla som möjligt och att onödig
byråkrati motverkas. Några omfattande sakliga ändringar föreslås
inte. Liksom hittills skall adoptioner i Sverige beslutas av
domstol. Vidare behålls kravet på att, om två personer vill
adoptera gemensamt, de skall vara gifta med varandra. Frågan om
homosexuellas rätt att adoptera berörs inte.
Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.
I Partnerskapskommitténs betänkande Partnerskap, SOU
1993:98, som behandlar frågan om lagstiftning för s.k.
registrerat partnerskap, behandlas också frågan om homosexuellas
rätt att adoptera. Utredningen, som förordar en lagstiftning om
partnerskap och en lag om sambor av samma kön, anser att
partnerskapslagen inte skall ge möjlighet till adoption.
Utredningen anför bl.a. följande i sin sammanfattning (s. 20):
Vi tror också att en lagstiftning som möjliggör gemensamt
rättsligt föräldraskap för homosexuella par sannolikt skulle
strida mot nuvarande värderingar i samhället. Eftersom en
övervägande del av de underåriga barn som adopteras i dag kommer
från främmande länder måste även givarländernas inställning
beaktas. Med tanke på de reaktioner som väckts utomlands i
samband med adoptioner där det efter adoptionsbeslut visat sig
att adoptanten lever i ett homosexuellt förhållande kan vi utgå
från att ett flertal länder skulle ställa sig negativa till
adoption till två öppet homosexuella personer.
Det förekommer såväl i heterosexuella som i homosexuella
familjebildningar barn som bara har en rättslig förälder. Frågan
om att trygga dessa barns rätt bör enligt vår uppfattning ses i
ett större sammanhang och kan inte lösas genom adoption av en
eventuell make eller partner.
Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om
adoption för homosexuella par, situationen för de barn som har
endast en rättslig förälder och även för de barn som har
tillkommit genom insemination inte glöms bort. Eftersom dessa
frågor täcker ett vidare område än vårt uppdrag omfattar
förordar vi att dessa frågor blir föremål för en särskild
utredning.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Översynen av verksamheten med internationella adoptioner
(dir. 1992:69) kommer enligt uppgift från utredningsmannen också
att beröra frågan om stöd till adoptionsfamiljer samt frågan om
uppföljning av adoptivbarnens situation.
Utskottets bedömning
Frågan om Sveriges anslutning till Haagkonventionen bereds i
regeringskansliet. Utskottet utgår från att beredningen sker
utan onödigt dröjsmål. Motion So216 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Utredningen om NIA, som skall avsluta sitt arbete under våren,
kommer enligt uppgift att behandla frågan om stödet till
adoptionsfamiljer och adoptivbarnens situation. Utskottet anser
att utredningens förslag bör avvaktas. Motionerna So216 (fp)
yrkandena 2 och 3, So259 (v) och So613 (v) yrkandena 2 och 3
avstyrks därmed.
Vad gäller yrkandet i motion So613 (v) konstaterar utskottet
att frågan om homosexuellas möjligheter att adoptera berörts i
Partnerskapsutredningens betänkande. Betänkandet bereds efter
remissbehandling i regeringskansliet. Utskottet anser att
kommande förslag bör avvaktas. Motion So613 (v) yrkande 1
avstyrks.
Nämnden för vårdartjänst (F 13)
Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med
uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till
verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade. NV:s övergripande mål är att
förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga
och vuxna med funktionshinder samt att administrera och utveckla
olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Nämnden
för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
8 856 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) yrkas att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för
budgetåret 1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 8 679 000 kr (yrkande 41). Med
hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår motionärerna
att ett besparingskrav på ca 2 % läggs på myndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen välavvägd. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker motion Sf271 (nyd)
yrkande 41.
Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16)
Statens institutionsstyrelse, som startade sin verksamhet den
1 juli 1993, skall fullt utbyggd svara för planering, ledning
och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa
institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM). Styrelsen skall svara för att
alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett
LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. Styrelsen
skall vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för
ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är
differentierat utifrån individuella vårdbehov.
I budgetpropositionen föreslås att Statens
institutionsstyrelse i fortsättningen disponerar två ramanslag,
ett för den centrala delen och ett för vårdverksamheten vid
institutionerna. Skälet till detta är att driften av
institutionerna delvis skall finansieras med vårdavgifter som
betalas av de kommuner som utnyttjar platserna. Riksdagen
föreslås till Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisa
ett ramanslag på 20 572 000 kr och till Vårdverksamheten ett
ramanslag på 450 000 000 kr. Vidare föreslås riksdagen
bemyndiga regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens
institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till
vårdverksamhet.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd)  yrkas att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr
(yrkande 42) och till Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000
kr (yrkande 43). Med hänsyn till de ansträngda
statsfinanserna måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %
utöver eventuella krav som regeringen ställt läggas.
Utskottets bedömning
Utskottet finner de i propositionen föreslagna
medelstilldelningarna välavvägda. Utskottet tillstyrker därmed
propositionens förslag till medelsanvisningar till Statens
institutionsstyrelse för Central förvaltning och för
Vårdverksamhet och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkandena 42 och
43. Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen
att medge Statens institutionsstyrelse den föreslagna
anslagskrediten.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 17--F 18)
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en
forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och
övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning och
tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och
folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och
aktuell forskning.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kr till Förvaltning och ett
reservationsanslag på 86 772 000 kr till Forskningsmedel.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda
nyd) hemställs att riksdagen till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar
113 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
5 538 000 kr (yrkande 44) och till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar
1 735 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
85 037 000 kr (yrkande 45). Med hänsyn till de ansträngda
statsfinanserna måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %
utöver eventuella krav som regeringen ställt läggas.
Utskottets bedömning
Utskottet finner de i propositionen föreslagna
medelstilldelningarna välavvägda. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag till medelsanvisningar till
Socialvetenskapliga forskningsrådet för Förvaltning och för
Forskningsmedel och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkandena 44
och 45.
Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium (F 19)
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition
1992/93:46 om ett nationellt smittskyddsinstitut m.m. (bet.
1992/93:SoU7, rskr. 1992/93:86) bl.a. godkänt att Statens
bakteriologiska laboratorium avvecklas i enlighet med vad som
anförts i propositionen.
I budgetpropositionen anförs att kostnaderna för
avvecklingsorganisationen under budgetåret 1994/95 preliminärt
kan uppskattas till 2,3 miljoner kronor. Enligt regeringens
mening kan emellertid anslagsbelastningen för nämnda budgetår
inte nu närmare beräknas. Regeringen föreslår därför att
anslaget tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr även för
budgetåret 1994/95.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Hemställan

Utskottet hemställer
Inriktningen av socialpolitiken
1. beträffande den generella välfärdspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So607 yrkande 1 och
1993/94:So614,
res. 1 (s)
men. (v) delvis
2. beträffande en rättighetslag
att riksdagen avslår motion 1993/94:So261 yrkandena 2 och 5,
men. (v) delvis
3. beträffande inriktningen av hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkandena 1, 2, 4
och 11,
res. 2 (s) - delvis
4. beträffande sjukvårdsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So499 yrkandena 1--4,
res. 2 (s) - delvis - motiv
res. 3 (nyd)
5. beträffande folkhälsoaspekter
att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkandena 6, 7
och 19,
res. 4 (s)
6. beträffande upphävande av lagen om husläkare m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So430
yrkandena 3 och 8 och yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkandena
1 och 3, 1993/94:So462 yrkandena 1 och 3 samt 1993/94:So476
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
res. 5 (m, fp, c, kds)
7. beträffande dispens från lagen om husläkare
att riksdagen avslår motion 1993/94:So476 yrkande 3,
res. 6 (m, fp, c, kds) - motiv
8. beträffande upphävande av lagen om
läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So430 yrkande 10
delvis, 1993/94:So443 yrkande 2 och 1993/94:So462
yrkande 2,
res. 7 (s)
9. beträffande anhörigvården
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So233 och
1993/94:So249 yrkande 7,
10. beträffande Ädelreformen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So248 yrkande 1 och
1993/94:So249 yrkandena 1, 2 och 5,
res. 8 (s) - delvis
men. (v) - delvis
11. beträffande hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1993/94:So249 yrkande 6,
res. 8 (s) - delvis
12. beträffande avtal med privata entreprenörer
att riksdagen avslår motion 1993/94:So249 yrkande 10,
res. 8 (s) - delvis
13. beträffande nationella mål för handikappolitiken
att riksdagen avslår motion 1993/94:So276 yrkande 1,
res. 9 (s)
14. beträffande diskriminering av handikappade m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:So246 yrkandena 2 och 3,
men. (v) - delvis
Anslag
A. Familjer och barn
15. beträffande behovsprövade barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf271 yrkande 4,
res. 10 (nyd) - delvis
16. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om
allmänna barnbidrag
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:So602 och
1993/94:Sf271 yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
res. 10 (nyd) - delvis
17. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 3 till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000
kr,
res. 10 (nyd) - delvis
18. beträffande fusk med bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf271 yrkande 5,
19. beträffande handläggningen av bidragsförskott och
barnbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So611 och
1993/94:So612,
20. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott
att riksdagen med anledning av propositionen till
Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 3 027 000 000 kr,
21. beträffande pedagogisk kampanj på daghem
att riksdagen avslår motion 1993/94:So605 yrkande 8,
men. (v) - delvis
22. beträffande övriga medelsanvisningar under A
att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar
a) till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett
förslagsanslag på 8 500 000 kr,
b) till Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner ett förslagsanslag på 26 400 000 kr,
C. Hälso- och sjukvård
23. beträffande Apotekarsocietetens stiftelse
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att fatta nödvändiga beslut för att avveckla
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins
utveckling och en god läkemedelsförsörjning,
24. beträffande legitimation för tandläkare
att riksdagen godkänner vad regeringen i avsnittet Tandvården
i propositionen förordat om förutsättningarna för legitimation
som tandläkare,
25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso-
och sjukvård
att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kr,
26. beträffande privata vårdgivares anslutning till
försäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So408 och
1993/94:So472,
res. 11 (s) - motiv.
27. beträffande ersättningen för psykoterapi m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So413 och
1993/94:So458,
men. (v) - delvis
28. beträffande tilläggsdirektiv till HSU 2000
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So417 och
1993/94:So459 yrkande 2,
29. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids
att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr,
30. beträffande en nationell hivpolicy
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So445 och
1993/94:So436,
31. beträffande smittskyddslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So455,
men. (v) - delvis
32. beträffande obligatorisk hivtest
att riksdagen avslår motion 1993/94:So438,
33. beträffande metadonbehandling
att riksdagen avslår motion 1993/94:So418 yrkande 1,
34. beträffande fortsatt sprututbytesprogram
att riksdagen avslår motion 1993/94:So418 yrkande 2,
35. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till Spri
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:So425 yrkande 2 till Bidrag till Spri för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000
kr,
36. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
husläkarsystem m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen till Bidrag
till husläkarsystem m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 5 000 000 kr,
res. 12 (m, fp, c, kds) - villk.
37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motion 1993/94:So476 yrkande 2,
res. 13 (m, fp, c, kds) - villk.
men. (v) - delvis
38. beträffande övriga medelsanvisningar under C
att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar
a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig ett
ramanslag på 167 916 000 kr,
b) till Bidrag till WHO ett förslagsanslag på 29
800 000 kr,
c) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett anslag på 2 591 000 kr,
D. Omsorg om äldre och handikappade
39. beträffande samordning av bidrag till byggande av
gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.
att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna
samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag
till viss ombyggnad av sjukhem m.m.,
40. beträffande medelsanvisningen till Stimulansbidrag inom
äldreomsorgen
att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
900 000 000 kr,
41. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till
tolktjänst
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So205 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 14 (m, fp, c, kds)
42. beträffande stimulansbidrag till Ågrenska hälsocentret
för barn AB
att riksdagen avslår motion 1993/94:So255,
43. beträffande medelsanvisningen till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet
att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
672 500 000 kr,
44. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:So265,
45. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder
att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 70 124 000 kr,
46. beträffande bidrag till Föreningen Plötslig
Spädbarnsdöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So421
yrkande 2, 1993/94:So427, 1993/94:So454, 1993/94:So473 yrkande 3
och 1993/94:So487 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
47. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
handikapporganisationer
att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr,
48. beträffande reglerna för bilstödet
att riksdagen avslår motion 1993/94:So235,
49. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till
handikappade
att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kr,
50. beträffande utbildning av polishundar
att riksdagen avslår motion 1993/94:So225,
51. beträffande medelsanvisningen till Sveriges
Hundcenter AB--Statens Hundskola
att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB--Statens
Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr,
52. beträffande EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So246 yrkande 6 och
1993/94:U507,
53. beträffande övriga medelsanvisningar under D
att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar
a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett
förslagsanslag på 146 000 000 kr,
b) till Bidrag till pensionärsorganisationer ett anslag
på 2 446 000 kr,
c) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag
på 72 700 000 kr,
d) till Kostnader för statlig assistansersättning ett
förslagsanslag på 2 527 000 000 kr,
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
54. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So256,
55. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
organisationer
att riksdagen med bifall till propositionen  och med avslag på
motion 1993/94:So247 yrkande 9 till Bidrag till
organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 31 630  000 kr,
men. (v) - delvis
56. beträffande övriga medelsanvisningar under F
att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar
a) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård ett
reservationsanslag på 480 000 000 kr,
b) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning ett anslag på 7 964 000 kr,
F. Myndigheter under Socialdepartementet
57. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1993/94:Ju808 yrkande 3 och 1993/94:Sf271 yrkande 33
till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 347 353 000 kr,
men. (v) - delvis
58. beträffande epidemiologiskt centrum m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:So247 yrkandena 11 och 12,
men. (v) - delvis
59. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse
att riksdagen avslår motion 1993/94:So425 yrkande 1,
res. 15 (nyd)
60. beträffande kartläggning av ohälsan
att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkande 5,
res. 16 (s)
61. beträffande information om allergi
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So475 och
1993/94:A815,
62. beträffande bidrag till RFSU
att riksdagen avslår motion 1993/94:A816 yrkande 4,
res. 17 (s)
63. beträffande information om droger och tobak
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 44,
64. beträffande decentralisering av folkhälsoarbetet
att riksdagen avslår motion 1993/94:So480,
65. beträffande subventionering av preventivmedel
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So483 och
1993/94:So492 yrkande 5,
men. (v) - delvis
66. beträffande medelsanvisningen till
Folkhälsoinstitutet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1993/94:So492 yrkande 6 och 1993/94:Sf271 yrkande 34
till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 160 039 000 kr,
men. (v) - delvis
67. beträffande fördelning av stödet till
nykterhetsorganisationer
att riksdagen avslår motion 1993/94:So241,
men. (v) - delvis
68. beträffande dopning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So214, 1993/94:So434,
1993/94:So447 yrkandena 1 och 2, 1993/94:So456 och
1993/94:Ju809 yrkande 6,
69. beträffande medelsanvisningen till
Smittskyddsinstitutet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 35 till Smittskyddsinstitutet
för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
82 764 000 kr,
70. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket
att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kr,
71. beträffande naturläkemedel
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So484 och
1993/94:Jo234 yrkande 2,
72. beträffande beroendeframkallande läkemedel
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So449, 1993/94:So452
och 1993/94:So453,
73. beträffande kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:So470,
74. beträffande metallinblandning i läkemedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:So471,
75. beträffande medelsanvisningen till
Rättsmedicinalverket
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 36 till Rättsmedicinalverket
för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
162 105 000 kr,
76. beträffande medelsanvisningen till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 37 till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
15 680 000 kr,
77. beträffande förebyggande av självmord
att riksdagen avslår motion 1993/94:So401,
78. beträffande medelsanvisningen till Statens institut för
psykosocial miljömedicin
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 38 till Statens institut för
psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 7 474 000 kr,
res. 18 (nyd)
79. beträffande medelsanvisningen till Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1993/94:So411 och 1993/94:Sf271 yrkande 39 till
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr,
80. beträffande Barnombudsmannens uppgifter
att riksdagen avslår motion 1993/94:So210 yrkande 1,
men. (v) - delvis
81. beträffande medelsanvisningen till Barnombudsmannen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:So210 yrkande 2 till Barnombudsmannnen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr,
men. (v) - delvis
82. beträffande barnkonventionen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf622 yrkande 26,
men. (v) - delvis
83. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 40 till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 6 113 000 kr,
84. beträffande ratificering av Haagkonventionen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So216 yrkande 1,
85. beträffande stöd till adoptivföräldrar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So216 yrkandena 2 och
3, 1993/94:So259 och 1993/94:So613 yrkandena 2 och 3,
res. 19 (nyd)
86. beträffande utredning om adoptionsfrågor
att riksdagen avslår motion 1993/94:So613 yrkande 1,
men. (v) - delvis
87. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för
vårdartjänst
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 41 till Nämnden för
vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
8 856 000 kr,
88. beträffande medelsanvisningen till Statens
institutionsstyrelse: Central förvaltning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 42 till Statens
institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kr,
89. beträffande medelsanvisningen till Statens
institutionsstyrelse: Vårdverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 43 till Statens
institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kr,
90. beträffande anslagskredit
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens
institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till
Vårdverksamhet,
91. beträffande medelsanvisningen till
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 44 till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 5 651 000 kr,
92. beträffande medelsanvisningen till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1993/94:Sf271 yrkande 45 till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kr,
93. beträffande medelsanvisningen till Avveckling av
Statens bakteriologiska laboratorium
att riksdagen med bifall till propositionen till Avveckling
av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 24 mars 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),
Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m),
Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s) och Ulla
Tillander (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Den generella välfärdspolitiken (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 32 börjar med
"Utskottet ställer sig" och på s. 33 slutar med
"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Välfärdspolitiken har många uppgifter. En är att ur
produktionsresurserna skapa och fördela ett utrymme för social
och ekonomisk trygghet för olika grupper av medborgare.
Utskottet anser att välfärdspolitiken skall vara solidariskt
finansierad och omfördela resurserna mellan unga och gamla,
mellan friska och sjuka, mellan barnlösa och barnfamiljer och
mellan bättre och sämre bemedlade. Utskottet förespråkar således
en generell välfärd. En annan av välfärdspolitikens uppgifter är
att fungera som motor i samhällets produktionsprocess.
Produktionen behöver det stöd som samhällets välfärdspolitik kan
ge. En tredje uppgift för välfärdspolitiken är att fungera som
enande kraft. En välfärdspolitik som ger alla rätt till förmåner
accepteras av de flesta och innebär därmed ett bättre stöd till
de allra svagaste också i dåliga tider. Ett bra välfärdssystem
som omfattar alla är enligt utskottets mening det bästa
fördelningspolitiska instrumentet.
I motion So607 (s) begärs ett tillkännagivande om den
generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor.
Motionärerna anför att nedskärningar i kommuners och landstings
verksamhet, sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystem och
ökad arbetslöshet drabbar barnen samtidigt som kunskaperna om de
sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständiga.
Motionärerna efterlyser en samlad analys av effekterna. Liknande
tankegångar förs fram i motion So614 (v) yrkande 1. I denna
begärs också tillkännagivanden om att vid omstrukturering av den
offentliga sektorn ta till vara olika personalgruppers kunskaper
om barnens situation (yrkande 2), verka för en utveckling av
samarbete mellan olika verksamheter som har med barns uppväxt
att göra (yrkande 3) och samarbete mellan dessa och
föräldrar (yrkande 4).
Hur väl ett samhälle fungerar speglas enligt utskottet i
barnens levnadsvillkor. Under flera årtionden har vi i Sverige
genomfört reformer för att säkerställa barns rätt till trygga
och jämlika uppväxtförhållanden. Den generella välfärdspolitiken
har lagt grunden för svenska barns goda hälsa och välbefinnande.
Utskottet anser att dessa goda resultat nu hotas. Barnen drabbas
hårdast av besparingarna i kommunerna. På område efter område
nedmonteras nu den svenska välfärdsmodellen. Det innebär att
segregationen ökar. Klassamhället är på väg tillbaka och det
syns tydligast i barnens villkor.
Enligt utskottet är kunskapen om de sammantagna effekterna av
nedskärningarna ofullständig. Inga kalkyler eller prognoser av
effekterna har gjorts -- förändringarna genomförs ändå.
Utskottet anser att politiska beslut skall grundas på kunskap om
barns behov och kunskap om konsekvenserna av olika
handlingsalternativ.
Utskottet anser att den oro som uttalades i några av
delrapporterna (mars 1993) vilka ingick som delredovisning i
Socialstyrelsens regeringsuppdrag med innebörden att följa
utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och
förnyelsearbete som pågår i kommunerna måste tas på största
allvar. Redan då uttalades oro inför framtiden och kommande
besparingar, framför allt inför 1994. Utskottet vidhåller denna
uppfattning. Slutredovisningen av uppdraget skall ske i dagarna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att politiska beslut
skall grundas på kunskap om barns behov och kunskap om
konsekvenserna av olika handlingsalternativ. Utskottet anser att
det krävs en samlad analys över de olika besparingsåtgärdernas
effekter. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av
motionerna So607 yrkande 1 och So614 yrkande 1 ges regeringen
till känna. Något tillkännagivande med anledning av motion So614
yrkandena 2--4 behövs inte. Yrkandena avstyrks.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande den generella välfärdspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So607
yrkande 1 och 1993/94:So614 yrkande 1 samt med avslag på motion
1993/94:So614 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av hälso- och sjukvården m.m. (mom. 3 och
motiveringen till mom. 4)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 34 börjar med
"Ett stort problem" och på s. 36 slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Under lång tid har den svenska sjukvården stått som en
förebild internationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet
och rättvis fördelning av vården efter behov. De senaste årens
utveckling av vården har visat att den svenska modellen också är
mycket kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har ökat
kraftigt under senare år. Dess andel av BNP har sjunkit och
uppgår nu till 8,5 %. Minskningen har skett trots att andelen
äldre i den svenska befolkningen blivit högre och behoven av
sjukvård därmed blivit större.
Utskottet anser att hälso- och sjukvården skall vara gemensamt
finansierad via skattsedeln. Utskottet anser också att
resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas rättvist
och efter behov. Det är inte efterfrågan, dvs. hur mycket
människor är beredda att betala, som skall vara avgörande utan
behovet. En sådan fördelning av resurserna kräver enligt
utskottet att hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd.
I den demokratiska styrningen av hälso- och sjukvården ingår
att prioritera mellan olika hälso- och sjukvårdsbehov. Utskottet
anser att det är viktigt att skilja på vad som är politiska
respektive medicinska prioriteringar. Fördelningen av resurser
inom och mellan olika sektorer inom hälso- och sjukvården anser
utskottet vara självklara politiska prioriteringar. Frågor om
utbud, kvalitet, väntetid och valfrihet är sålunda exempel på
vad som faller inom den politiska sfären. Det är däremot en
fråga för den medicinska professionen att avgöra vilka
behandlingar som skall sättas in på olika patienter. Utskottet
anser att om ansvarsförhållandena mellan dessa områden inte
klaras ut är risken uppenbar att i den alltmer ansträngda
ekonomin en styrning av resurserna efter behov alltmer kommer
att ersättas av en efterfrågestyrning. Utskottet anser att detta
kan leda till, dels att resurserna successivt kommer att
dras från primärvård och förebyggande insatser till sjukhusvård,
dels att vissa patientgrupper blir eftersatta, t.ex.
psykiskt sjuka, kroniker och de som behöver vård i livets
slutskede.
Utskottet anser sammanfattningsvis att en politisk styrning
baserad på behov är den enda vägen att gå för att bibehålla en
god och rättvis sjukvård i enlighet med intentionerna i hälso-
och sjukvårdslagen. Bara i en demokratiskt styrd sjukvård går
det att kombinera krav på kostnadseffektivitet med krav på
rättvisa, valfrihet och kvalitet. Prioriteringar och
strukturbeslut måste, enligt utskottet, avgöras genom
demokratiskt fattade beslut, inte genom konkurrens och kamp om
vårdkonsumenterna. De folkvalda politikerna ansvarar för att
hela sjukvården fungerar, också den som bedrivs av privata
entreprenörer. Vårdorganisationen skall sträva efter att ge
bästa möjliga vård, rättvist fördelad efter behov. Hög
kostnadseffektivitet är ett sätt att skapa resurser, aldrig ett
mål i sig. Det finns dock ingen enkel organisationsmodell som
garanterar en bra och kostnadseffektiv sjukvård. Behoven av
hälso- och sjukvård varierar kraftigt mellan olika delar av
landet och mellan olika befolkningsgrupper. En bra
personalpolitik är emellertid viktig för ett effektivt
resursutnyttjande.
Utskottet instämmer således i vad som anförs i motion So430
(s) yrkandena 1, 2, 4 och 11. Vad utskottet nu anfört bör med
anledning därav ges regeringen till känna.
Ny demokrati har i motion So499 begärt tillkännagivanden om
att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, att en
allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring bör införas på sikt
varvid landstingens beskattningsrätt bör upphöra (yrkandena 1,
2 och 4) samt att ett prestationsbaserat ersättningssystem bör
införas (yrkande 3).
Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och
sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak
skattefinansierad samt att den skall styras demokratiskt. Ett
prestationsbaserat ersättningssystem anser utskottet vara
kraftigt kostnadsdrivande. Utskottet avstyrker med hänvisning
härtill motion So499.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:
3. beträffande inriktningen av hälso- och
sjukvården
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430
yrkandena 1, 2, 4 och 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Sjukvårdsproduktionen (mom. 4)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med
"Utskottet anser att det pågående" och slutar med
"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att sjukvårdspolitiken bör övergå från
planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för
finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs.
Ett stort problem inom sjukvården är att nationens samlade
kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan
försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension,
arbetsskador m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där
ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och
kommun (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap
innebär dels att överblicken av den totala ekonomiska
situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av
totalkostnaderna minskar avsevärt. Den nyligen genomförda
Ädelreformen är här dock ett steg i rätt riktning, enligt
utskottets mening.
Sjukvården bör vara producentoberoende vilket innebär att
sjukpengen skall följa patienten. Patienterna skall inte
tillhöra sjukhusen utan sjukhusen skall tillhöra patienten.
Detta åstadkommer man genom att ansvaret för finansiering och
produktion av vård åtskiljs.
Utskottet anser att effektivitetsproblemen inom sjukvården
främst beror på ett systemfel som inte kan lösas utan en
genomgripande strukturförändring. Politikernas dubbla roller som
konsumentansvariga och producentansvariga har skapat en
situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det
viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de
låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen
kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas
och utsättas för konkurrenspress.
Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger
förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga
producentorganisationer inom sjukvården som inte är beroende av
planmässig tilldelning av resurser eller kortsiktiga politiska
beslut. Detta lägger, enligt utskottet, grunden för trygga
arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av
den egna arbetsinsatsen.
Utskottet delar därmed den uppfattning som framförs i motion
So499 (nyd) yrkandena 1--4. Vad utskottet nu anfört om en ny
sjukvårdsorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:
4. beträffande sjukvårdsproduktionen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So499
yrkandena 1--4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Folkhälsoaspekter (mom. 5)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 36 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 37 slutar med "Yrkandena avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Genom ett stort antal vetenskapliga undersökningar vet vi att
hälsan är klassbunden. Under 1980-talet har arbetarkvinnornas
hälsa försämrats. Bland de äldre som haft ett tungt arbete eller
en riskfylld arbetsmiljö är långvariga sjukdomar och
funktionsnedsättningar betydligt vanligare än bland äldre som
arbetat i tjänstemannayrken. Risken att dö i olycksfall är
större för barn till lågutbildade arbetare än för barn till
högutbildade. Föräldrarnas klass och hälsa är avgörande för
barns uppväxtvillkor och hälsa. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en förutsättning för en jämlik hälsa är att
skapa ett jämlikt samhälle.
Enligt utskottets mening är uppväxtmiljö, ekonomisk politik,
bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik helt avgörande om man
vill påverka folkhälsan. Endast genom politiska beslut kan hälsa
och välfärd fördelas rättvist. Eftersom statens politik påverkar
folkhälsan på en rad områden måste staten ta ett tydligare
ansvar när det gäller att ge förutsättningar för en god
folkhälsa. Alla politiska beslut påverkar den samlade folkhälsan
mer eller mindre ingripande. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att alla propositioner som innehåller förslag som
kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en
konsekvensbeskrivning av sådana hälsoeffekter.
Utskottet delar slutligen motionärernas uppfattning att
regeringen bör redovisa hur WHO:s mål från år 1983 på
folkhälsans område har uppfyllts. Vidare bör regeringen lämna
förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av motion So430 (s)
yrkandena 6, 7 och 19.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande folkhälsoaspekter
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430
yrkandena 6, 7 och 19 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Upphävande av lagen om husläkare m.m. (mom. 6)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla
Tillander (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 37 börjar med
"Utskottet anser att" och på s. 38 slutar med "ges regeringen
till känna" bort ha följande lydelse:
Husläkarreformen, som trädde i kraft den 1 januari 1994 och
som skall vara fullt genomförd vid utgången av nästa år, är
enligt utskottets mening ett betydelsefullt steg när det gäller
en ökad kontinuitet i relationerna mellan patient och personal
inom hälso- och sjukvården. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att primärvården utgör basen i den svenska hälso-
och sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och
skall omfatta en bred verksamhet. Primärvården skall, enligt
utskottet, finnas nära befolkningen och vara lätt tillgänglig
för alla. Samverkan såväl inom primärvårdsorganisationen som
utåt mot övrig hälso- och sjukvård och kommunernas
ansvarsområden anser utskottet vara av stor vikt. Det är vidare
viktigt att vården utformas efter de lokala behov och
förutsättningar som råder i respektive sjukvårdsområde.
Husläkarreformen ger sådana möjligheter. En god hälso- och
sjukvård på lika villkor kan vara utformad på olika sätt, både
privat och offentlig. Ett av de främsta syftena med reformen är
att skapa förutsättningar för ett förtroendefullt förhållande
mellan läkare och patient. Alla har rätt att fritt välja sin
husläkare. Den enskilde husläkarens kunskap och verksamhet skall
präglas av en helhetssyn på den enskilde och dennes
livssituation.
Utskottet anser att husläkarreformen leder till ett bättre
resursutnyttjande och en geografisk utjämning av läkarinsatserna
inom primärvården. Den beslutade modellen ger
sjukvårdshuvudmännen goda möjligheter att fullgöra
planeringsansvaret och ta ställning till hur samverkan med övrig
hälso- och sjukvård skall ske. Husläkarreformen förbättrar också
förutsättningarna för att patienten tas emot på rätt vårdnivå,
vilket enligt utskottet är en grundförutsättning för en sund
sjukvårdsekonomi.
Husläkardelegationen skall under en treårsperiod följa
utvecklingen och effekterna av husläkarreformen och uppmärksamma
regering och riksdag på eventuella behov av förändringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So430 (s)
yrkande 3 och yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 1, So462 (s)
yrkande 1 och So476 (v) yrkande 1 om att husläkarlagen skall
avskaffas.
I motion So430 (s) yrkande 8, So443 (s) yrkande 3 och
So462 (s) yrkande 3 begärs att patientens rättighet att
välja läkare bör införas i hälso- och sjukvårdslagen.
Utskottet anser att dessa yrkanden får anses tillgodosedda
främst genom lagen om husläkare och lagen om
läkarvårdsersättning. Utskottet vill också peka på de initiativ
som tagits i många landsting och som innebär att patienterna
fritt kan söka läkare över landstingsgränserna. Motionsyrkandena
avstyrks.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:
6. beträffande upphävande av lagen om husläkare
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So430 yrkandena 3, 8
och 10 delvis, 1993/94:So443 yrkandena 1 och 3, 1993/94:So462
yrkandena 1 och 3 och 1993/94:So476 yrkande 1.
6. Dispens från lagen om husläkare (motiveringen
till mom. 7)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla
Tillander (c) anser
att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med
"Utskottet anser att husläkarlagen" och slutar med
"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att sjukvårdshuvudmännen fram till
utgången av år 1995 kan begränsa sitt ansvar att organisera den
öppna vården så att alla får tillgång till och kan välja en
husläkare. Mot bakgrund av husläkarreformens positiva effekter
och det stora utrymme som getts sjukvårdshuvudmännen att anpassa
organisationen efter lokala förhållanden och det rådrum som
getts sjukvårdshuvudmännen att genomföra reformen avstyrker
utskottet motionsyrkandet.
7. Upphävande av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om
ersättning för sjukgymnastik (mom. 8)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att fri etablering för läkare och annan
vårdpersonal gör det svårare att garantera vårdkvaliteten,
svårare att prioritera, svårare att utveckla vården och att
fatta nödvändiga strukturbeslut. Sjukvården kan inte bli
kostnadseffektiv och rättvist fördelad om läkare och annan
vårdpersonal har rätt att fritt etablera sig. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att lagen om läkarvårdsersättning och
lagen om ersättning för sjukgymnastik bör upphävas. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur en
avveckling bör ske. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna med anledning av
motionsyrkandena.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:
8. beträffande upphävande av lagen om
läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So430
yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkande 2 och 1993/94:So462
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Ädelreformen m.m. (mom. 10--12)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 39 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 41 slutar med "Yrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So249 (s) att
äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet som skall finansieras
solidariskt och styras offentligt. Resurserna skall fördelas
efter behov. Verksamheten skall präglas av trygghet och
kontinuitet och skall i så stor utsträckning som möjligt
utformas efter de äldres behov och önskemål.
Utskottet delar också den allmänna uppfattningen att
Ädelreformen är positiv och att genomförandet av reformen varit
mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen har
i många avseenden infriats. Bl.a. har en ökning skett av
särskilda boendeformer, vilket är ett trendbrott i förhållande
till utvecklingen under 1980-talet. Utvärderingen visar
emellertid att det finns en del brister. Skillnaderna i kvalitet
och innehåll i verksamheten vid olika sjukhem är stora. Detta
innebär att vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard
och en bristande medicinsk vård. I vissa avseenden är
ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner fortfarande
otydlig, vilket påverkar verksamheten. Detta gäller t.ex.
ansvaret för rehabiliteringen.
Socialstyrelsens rapport om Ädelreformen tyder på att det kan
finnas skäl att överväga justeringar i tillämpningen av reformen
dels vad gäller rehabiliteringsmöjligheterna och den medicinska
vården, inklusive läkartillgången, vid sjukhemmen, dels vad
gäller avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt
boende.
För att utveckla och säkra kvaliteten i de mer hälso- och
sjukvårdsinriktade delarna av Ädelreformen samt i samspelet
mellan de sociala och medicinska insatserna beslutade riksdagen
i december om ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för
första halvåret 1994. Utskottet delar uppfattningen i motionerna
So249 (s) och  So248 (v) att rehabiliteringsinsatserna nu måste
stärkas och att Socialstyrelsen noga bör följa utvecklingen och
vid behov föreslå ytterligare insatser. Det är nödvändigt att de
båda huvudmännen tar sitt ansvar och samarbetar när det gäller
rehabiliteringen. Utskottet vill vidare med anledning av motion
So249 (s) understryka att Ädelreformen skall fullföljas och att
bristerna skall åtgärdas.
Utskottet ser med stor oro på att allt färre personer får
hemtjänst och att kvinnor och lågutbildade har drabbats av
hjälpminskningen mer än andra. Detta är i högsta grad
otillfredsställande. Socialtjänstlagen säger att hjälpen skall
ges utifrån en helhetssyn och de sociala inslagen betonas
särskilt. Bedömningen  av hjälpbehov bör därför utöver
funktionsnedsättningen också ta hänsyn till behov av kontakt,
aktivitet och rehabilitering av mer långsiktig karaktär. Allt
fler bedömningar tenderar nu att bli s.k. nettobedömningar som
enbart tar fasta på funktionsnedsättningen och därmed minimerar
insatsen. Utskottet delar därför uppfattningen i motion So249
(s) att regeringen bör få i uppgift att snarast analysera
utvecklingen. Analysen bör belysa den förändring som håller på
att ske när det gäller bedömningarna, de konsekvenser dessa får
för de äldre liksom de mer långsiktiga ekonomiska
konsekvenserna. Mot bakgrund av analysen bör regeringen komma
med förslag som innebär att resurserna inom hemtjänsten fördelas
mer rättvist.
Det är välkänt att de anhöriga står för merparten av omsorgen
av de äldre. Utan de anhörigas insatser skulle äldreomsorgen i
dag inte fungera. Därför är det viktigt att samhället på olika
sätt stödjer anhöriga. Utskottet delar motionärernas uppfattning
i motionerna So249 (s) och So233 (kds) att det ekonomiska stödet
är viktigt, men att minst lika viktigt är
avlastningsmöjligheter, utbyggnad av dagvård och växelvård och
förutsättningar för anhöriga att träffa varandra för att utbyta
erfarenheter.
Slutligen vill utskottet framhålla att den enskildes
rättssäkerhet måste tryggas när kommunerna lägger ut verksamhet
till annan huvudman. I likhet med motionärerna i motion So249
(s) anser utskottet således att det behövs en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera krav på insyn, kontroll och
kvalitet i entreprenadverksamheterna.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So233 (kds),
So248 (v) yrkande 1 och So249 (s) yrkandena 1, 2, 5--7 och 10
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10--12 bort hemställa:
10--12. beträffande Ädelreformen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna
1993/94:So233, 1993/94:So248 yrkande 1 och 1993/94:So249
yrkandena 1, 2, 5--7 och 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Nationella mål för handikappolitiken (mom. 13)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 41 börjar med
"Utgångspunkten för" och på s. 42 slutar med "Yrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det miljörelaterade handikappbegreppet vara
grundläggande för handikappolitiken, dvs. ett handikapp uppstår
först då samhället, miljön och omgivningen inte är tillgänglig
eller anpassad för den funktionshindrade. Denna ideologiska
utgångspunkt är, enligt utskottet, ännu viktigare i dag när vi
närmar oss det övriga Europa. Där ses handikappet oftast som en
brist hos den enskilde.
Utskottet delar uppfattningen i motion So276 (s) att
utgångspunkten för handikappolitiken är den generella
välfärdspolitiken. Denna bygger på erkännandet av alla
människors lika värde och vårt gemensamma ansvar för att via
samhället skapa förutsättningar för att lika värde också blir
lika möjligheter. Utskottet säger nej till selektiva och
utpekande lösningar. Men den generella välfärdspolitiken är inte
tillräcklig. Samhället måste också göras tillgängligt för alla.
En generell anpassning av samhället i vid bemärkelse gör att
funktionshinder inte behöver bli handikapp. Slutligen behövs
också kompenserande insatser, som kan skapa jämlika
levnadsvillkor mellan människor med och utan funktionshinder. De
kompenserande insatserna måste konstrueras så att de medger
stort inflytande för den enskilde brukaren av insatsen.
Sammanfattningsvis kan de nationella målen för
handikappolitiken formuleras så här:
Generell välfärdspolitik för den grundläggande tryggheten och
likabehandlingen
Generell anpassning av samhället i vid bemärkelse, som gör att
funktionshinder inte behöver bli handikapp. Samhället skall
göras tillgängligt för alla.
Kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor
mellan människor med och utan funktionshinder.
Stort inflytande för brukarna över alla individuella insatser.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So276 (s) yrkande
1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:
13. beträffande nationella mål för
handikappolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So276
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Behovsprövade barnbidrag m.m. (mom.15--17)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 44 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Uskottet anser att barnbidrag inte bör utgå för barn till
höginkomsttagare. Frågan om att införa ett behovsprövat
barnbidrag bör därför utredas. Detta bör ges regeringen till
känna med anledning av motion Sf271 (nyd) yrkande 4.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Utskottet anser dock
att regeringens förslag till besparing är otillräckligt.
Ytterligare besparingar är nödvändiga.
Fr.o.m. den 1 januari 1995 bör flerbarnstillägget sänkas till
ett halvt extra barnbidrag för fjärde barnet och varje
ytterligare barn. Hela systemet med flerbarnstillägg bör
avskaffas inom två år. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So602 (m) och Sf271 (nyd) yrkandena 1 och 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genom de föreslagna ändringarna bör anslaget till Allmänna
barnbidrag kunna minskas med 520 miljoner kronor i enlighet med
motion Sf271 (nyd) yrkande 3.
dels att utskottet under mom. 15--17 bort hemställa:
15. beträffande behovsprövade barnbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf271
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. beträffande förslaget till lag om ändring i
lagen om allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och
motionerna 1993/94:So602 och 1993/94:Sf271 yrkandena 1 och 2
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf271
yrkande 3 och med anledning av propositionen till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 16 780 000 000 kr,
11. Privata vårdgivares anslutning till försäkringen
(motiveringen till mom. 26)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser att det avsnitt i betänkandet på s. 52 som börjar med
"Frågan om privata" och slutar med "behövs inte" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns skäl att utöka kretsen av
privata vårdgivare som arbetar inom ramen för den allmänna
försäkringen.
12. Medelsanvisning till Bidrag till husläkarsystem (mom. 36)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla
Tillander (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 62 som börjar med
"Utskottet har ovan" och slutar med "5 miljoner kronor" bort
utgå samt att utskottet bort anföra:
Utskottet delar inställningen i propositionen att medel behövs
för vissa kostnader som sjukvårdshuvudmännen får i samband med
husläkarsystemets införande. Utskottet finner den i
propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelstilldelning.
dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa:
36. beträffande medelsanvisningen till Bidrag
till husläkarsystem
att riksdagen med bifall till propositionen till
Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,
13. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (mom. 37)
Under förutsättning av avslag på reservation 5
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla
Tillander (c) anser
dels att meningen "Utskottet avstyrker motion So476 (v)
yrkande 2" på s. 62 bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att det statsbidrag som redan aviserats och
som sjukvårdshuvudmännen utgått ifrån i sin planering för det
kommande budgetåret i den uppkomna situationen bör användas för
att förbättra hälso- och sjukvården under tiden för
husläkarsystemets avveckling. Regeringen bör överlägga med
sjukvårdshuvudmännen om användning av medlen. Med anledning av
motion So476 (v) yrkande 2 förordar utskottet att
medelsanvisningen för de nu angivna ändamålen bestäms till 195
miljoner kronor.
dels att utskottet under mom. 37 bort hemställa:
37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och
sjukvården
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So476
yrkande 2 till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för
budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 195 000 000 kr,
14. Fördelningsgrund för statsbidrag till tolktjänst (mom. 41)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla
Tillander (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 64 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att tolkverksamheten byggs ut i
hela landet. För att påskynda utbyggnaden av tolktjänsten och
vidga möjligheterna till vardagstolkning för döva/hörselskadade
beslutade riksdagen våren 1993 för en uppbyggnadsperiod om fem
år om ett särskilt stöd till landstingen och de landstingsfria
kommunerna på grundval av antalet invånare. Utskottet är inte
berett att föreslå någon ändring av fördelningsprinciperna för
statsbidraget. Motion So205 (s) avstyrks därför.
dels att utskottet under mom. 41 bort hemställa:
41. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag
till tolktjänst
att riksdagen avslår  motion 1993/94:So205,
15. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 59)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 77 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Ansvarsfördelningen på central nivå mellan olika organ för
hälso- och sjukvården är oklar. För att upprätthålla en hög
kvalitet i vården behövs förutom patientens rätt att välja
läkare och sjukhus en väl fungerande tillsynsorganisation.
Utskottet anser därför att det är angeläget att återinrätta en
medicinalstyrelse som med stor vetenskaplig och medicinsk
kompetens kan fylla denna funktion. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So425 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 59 bort hemställa:
59. beträffande inrättande av en
medicinalstyrelse
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So425
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Kartläggning av ohälsan (mom. 60)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med
"När det först gäller" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:
För att öka effektiviteten av alla samlade resurser som görs
av kommuner, landsting och frivilliga organisationer anser
utskottet att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att
tillsammans med dessa aktörer initiera kartläggningar av
hälsorisker och offensiver mot ohälsa. Ett sådant arbete får
enligt utskottet inte stanna vid kampanjer utan måste leda till
ett fördjupat arbete på folkhälsans område. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion
So430 (s) yrkande 5.
dels att utskottet under mom. 60 bort hemställa:
60. beträffande kartläggning av ohälsan
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Bidrag till RFSU (mom. 62)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 81 som börjar med
"När det gäller" och slutar med "Motion A816 (s) yrkande 4" bort
ha följande lydelse:
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande
verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar, delar
utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med
sådana insatser. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar
på många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv
uppsökande verksamhet. Eftersom man redan har erfarenhet och
aktiviteter på detta område anser utskottet att en ekonomisk
förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten
bör vara såväl STD- som abortförebyggande och i arbetet bör
arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Utskottet
tillstyrker förslaget i motionen att bidraget till RFSU räknas
upp med 1 miljon kronor. Vad utskottet nu anfört bör med
anledning av motion A816 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa:
62. beträffande bidrag till RFSU
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A816
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Medelsanvisningen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin (mom. 78)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 92 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "ett ramanslag på 7 474 000 kr"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget till medelsanvisning till IPM är
oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna.
Krav på högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas.
Utskottet anser att ett allmänt besparingskrav på ca 2 % måste
läggas på myndigheten. Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionen och motion Sf271 (nyd) yrkande 38
till Statens institut för psykosocial miljömedicin anvisar ett
ramanslag på 7 325 000 kr.
dels att utskottet under mom. 78 bort hemställa:
78. beträffande medelsanvisningen till Statens
institut för psykosocial miljömedicin
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1993/94:Sf271 yrkande 38 till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
7 325 000 kr,
19. Stöd till adoptivföräldrar m.m. (mom. 85)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 100 som börjar
med "Utredningen om" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:
Samhället har ett ansvar för att de barn som adopteras får en
bra familjesituation. Blivande adoptivfamiljer granskas och
godkänns. Därefter har samhället ingen insyn i familjen.
Adoptivfamiljer utsätts för speciella påfrestningar. Alla
adoptivbarn har tidigt i livet varit med om minst en separation,
och många barn har även andra traumatiska upplevelser bakom sig
som den nya familjen ställs inför att överbrygga och kompensera
barnet för. Samhället måste därför, enligt utskottets mening, ha
en beredskap att ställa upp med kvalificerat psykologiskt stöd
till adoptivfamiljer. Även vuxna adoptivbarn kan behöva stöd,
t.ex. i form av ekonomiskt bistånd för psykoterapi så att de får
möjlighet att bearbeta sina svårigheter. Utskottet anser också
att det behövs forskning kring adoptioner och adoptivbarns
anpassning till sina familjer som barn och som vuxna. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna So216 (fp)
yrkandena 2 och 3, So259 (v) och So613 (v) yrkandena 2 och 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 85 bort hemställa:
85. beträffande stöd till adoptivföräldrar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So216
yrkandena 2 och 3, 1993/94:So259 och 1993/94:So613 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag instämmer i reservationerna nr 2, 4 och 7 som anmälts av
s-ledamöterna i utskottet.
Den generella välfärdspolitiken (mom. 1)
Lågkonjunktur och omstruktureringar i samhället har under de
senaste åren inneburit stor arbetslöshet som i sin tur medfört
neddragningar av service i form av bl.a. offentlig barnomsorg.
Barngrupperna per personal har inom förskolan blivit större.
Fritidsverksamheten har skurits ner liksom också
skolhälsovården. I och med husläkarreformens införande är även
barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid osäker. I dag
känner många föräldrar stor oro inför sin egen och sina barns
framtid. De upplever sig vara svikna av samhället. Det har
exempelvis visat sig att den psykiska barn- och ungdomsvården
fått en markant ökad efterfrågan på sina tjänster. Ökningen
beror enligt psykologerna dels på att den allmänna belastningen
på familjerna ökat, dels på neddragningar inom den offentliga
sektorn utan att det funnits andra alternativ. Det gäller
exempelvis inom skolans verksamhet och inom barnomsorgen samt i
primärvården.
Med anledning av den process som den offentliga sektorn nu
genomgår kan enligt min mening ifrågasättas om man verkligen
tänkt igenom vilka konsekvenser omstruktureringen av
primärvården får för de förebyggande verksamheterna mödra- och
barnhälsovård. Många omstruktureringsdiskussioner under senare
tid bland personal som arbetar med barn inom skola, mödra- och
barnhälsovård och barnomsorg har dock inneburit att det direkta
och indirekta ifrågasättandet av bl.a. dessa verksamheter gjort
att personalen där mer eller mindre tappat arbetsglädje och
motivation. Ändå vet vi vilken stor betydelse just de
verksamheterna har för välfärden i ett brett perspektiv. Sverige
är ett föregångsland för världens olika länder inom just de
områdena. Det sänder fel signaler till omvärlden om de
verksamheterna dras ner eller lågprioriteras.
Visst behöver verksamheter ses över för att bl.a. nya idéer
och tankar skall kunna omsättas. Det är viktigt att ha utrymme
för flexibilitet även i det omfattande skyddsnät som byggts upp
inom kommuner och landsting. Men det skyddsnätet går att
utveckla vidare. Det behöver inte bara bestå av den offentliga
sektorn. I ett sådant utvecklingsarbete är det viktigt att inte
"kasta ut barnet med badvattnet". Vi har inte råd att kasta bort
erfarenheter och kunskaper.
Samarbetet mellan olika verksamheter bör kunna utvecklas mer.
Föräldrars erfarenheter och kunskaper bör också kunna tas till
vara mer. Ett arbete för att öka samverkan mellan offentlig
sektor och föräldrar skulle kunna vara en uppgift under det
nyligen ingångna familjeåret.
En rättighetslag (mom. 2)
Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet för individer som
passerat det generella trygghetssystemet. När arbetslösheten
stiger, sjukersättning och arbetslöshetsersättning minskar, då
ökar antalet människor beroende av socialbidrag. Trycket på
socialtjänsten ökar.
Socialtjänstlagen har nu varit i bruk i drygt tio år. Vissa
brister i den har blivit uppenbara. Lagen är en ramlag som inte
klart anger vad den enskilda människan har rätt att kräva. I
knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt.
Jag anser att socialtjänstlagen bör omarbetas till en
rättighetslag. Om en sådan rättighetslagstiftning, som räknar
människors rätt till vård, omvårdnad och annan samhällsservice,
skall kunna införas, behövs också enligt min mening
kvalitetskontroller.
Ädelreformen m.m. (mom. 10)
Ädelreformen har nu utvärderats av Socialstyrelsen och
Kommunförbundet. Jag menar att utvärderingen visar att
kvaliteten är ojämn. På sjukhem har neddragning av läkarvård
skett, nivån på rehabiliteringsinsatserna är lägre och människor
är sjukare än före reformen när de tvingas lämna sjukhusen som
färdigbehandlade.
Bristen på rehabilitering har uppstått när landstingen och
kommunerna fått minskade resurser. Kommunernas kunskap om
rehabilitering av gamla och handikappade är också dålig. För att
hålla uppe rehabiliteringen får inte de geriatriska klinikerna
nedrustas. Ytterligare översyn av rehabiliteringsinsatserna
måste göras. Jag anser att regeringen nu måste ta initiativ för
att hålla en god standard på dessa kliniker.
Diskriminering av handikappade (mom. 14)
Handikapputredningen visar på sju samhällssektorer som den
anser vara av särskild vikt att insatser görs inom --
arbetsmarknad, kommunal verksamhet, resor, telekommunikationer,
samhällsinformation, bostäder och miljö samt kultur och media.
Jag anser att utredningens förslag inom dessa områden snarast
bör föreläggas riksdagen för beslut. Vidare anser jag att
riksdagen skall begära en översyn av brottsbalken så att
näringsidkare inte får diskriminera människor med
funktionshinder.
Pedagogisk kampanj på daghem (mom. 21)
Barn mår bra av att vistas i grupp och att utvecklas i samspel
med andra barn. De mår också väl av att ha vuxna nära sig i
barngruppen. Socialstyrelsens pedagogiska program handlar till
stor del om detta. Detta blir nu svårare att förena med allt
större barngrupper och sämre personaltäthet. Det pedagogiska
arbetet måste därför aktualiseras i en kraftfull kampanj. Jag
anser att 5 miljoner kronor bör avsättas i budgeten för detta
ändamål. Pengarna kan med fördel tas från de 200 miljoner
kronorna som skulle anslås för att införa husläkarsystemet.
Ersättning för psykoterapi m.m. (mom. 27)
Jag anser att det är av största vikt att psykologisk
behandling hos legitimerad psykolog ersätts via den allmänna
försäkringen på samma sätt som gäller för behandling av
somatiska sjukdomar utförda av läkare.
Smittskyddslagen (mom. 31)
Europarådet har i en rekommendation fastslagit att all
hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras
under garanterad sekretess. Det ställs även stränga krav på när
systematisk hivtestning skall få förekomma. Kontaktspårning
måste ske på frivillig grund för att vara effektiv, och rådet
tar avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska
regeringen har som enda land reserverat sig mot
rekommendationerna. Sverige ville ha kvar den möjlighet till
isolering som smittskyddslagen innebär. Jag anser att
Europarådets hållning är riktig och vill att regeringen återtar
sin reservation. I en skrivelse till Socialdepartementet har
Folkhälsoinstitutet förklarat sig villigt att göra en översyn av
hela smittskyddslagen. Jag anser att regeringen skall bifalla
denna begäran.
Många skulle vilja genomgå en hivtest men avstår av rädsla för
de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig
vara positiv. Jag föreslår därför en ändring i
patientjournallagen (1985:562). Jag anser att kontaktspårning
endast kan göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient
och läkare. Regeringen bör därför uppdra åt Socialstyrelsen att
utarbeta anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på
frivillig grund.
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (mom. 37)
Jag anser att de medel som enligt propositionen avsatts för
husläkarlagens genomförande skall fördelas till andra viktiga
områden i budgeten. 195 000 000 kr bör således användas till
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården.
Kvinnoforum (mom. 55)
Alkoholpolitiska kommissionen har enligt direktiven att beakta
att kvinnors missbrukssituation i stort ser ut som männens men
även har andra dimensioner. Trots att det råder bred politisk
enighet om betydelsen av att satsa särskilda resurser för
kvinnor med missbruksproblem har Socialstyrelsen dragit ner
Kvinnoforums anslag med 1,1 miljoner kronor. Jag anser att
Kvinnoforum, som arbetar med de mest utsatta kvinnorna och deras
barn, skall ha samma stöd som tidigare. De bör därför erhålla
ytterligare 1,1 miljoner kronor. Anslaget till Bidrag till
organisationer bör i enlighet med detta fastställas till
32 730 000 kr.
Socialstyrelsen (mom. 57)
Socialstyrelsen har under de senaste åren bantats till en
sådan nivå att styrelsen inte kan genomföra de åligganden som
finns i direktiven. Därför bör styrelsens verksamhet ändras. Jag
anser att en utveckling mot rättighetslagstiftning behövs på
många områden. Inom sjukvård och omsorger vill jag ha
kvalitetskontroller och kvalitetssäkring.
Socialstyrelsens regionala verksamhet med tillsyn bör därvid
stärkas och styrelsen centralt kraftigt minskas till en
samordnings- och styrelsedel. Utrednings- och utvecklingsarbete
kan, enligt min mening, läggas på universitet och högskolor.
Härigenom kan 150 miljoner kronor sparas.
Epidemiologiskt centrum (mom. 58)
Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret
på alkoholområdet, och Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags
verkställande utskott. Jag finner det därför märkligt att det
epidemiologiska centret som skall studera sjukdomars utbredning
inte ingår i Folkhälsoinstitutet utan har placerats under
Socialstyrelsen. Det är också märkligt att inte heller
folkhälsorapporterna skrivs av Folkhälsoinstitutet. Dessa båda
funktioner bör enligt min mening handhas av det nya institutet.
Subventionering av preventivmedel (mom. 65)
Samhället subventionerar kvinnliga preventivmedel på olika
sätt. Spiral och pessar är helt gratis. Vidare subventionerar
allt fler landsting p-piller till unga kvinnor. Det kan finnas
en risk att samhällets subventionering av kvinnliga
preventivmedel förstärker uppfattningen att det är kvinnan som
skall ansvara för preventivmedlen. Jag anser att kondomer bör
subventioneras, t.ex. genom momsbefrielse.
När det gäller p-piller föreslår Vänsterpartiet att p-piller
till kvinnor under 20 år blir gratis. Försök har visat att
ungdomsaborterna minskar när man inför gratis p-piller.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till
genomförande.
Medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet (mom. 66)
Jag anser att riksdagen bör anslå ytterligare 5 miljoner
kronor för att ge Folkhälsoinstitutet möjlighet att påbörja
genomförandet av de konkreta åtgärder mot anorexi och bulimi som
rapporten Ett liv av vikt tar upp.
Fördelning av stödet till nykterhetsorganisationer (mom. 67)
Jag anser att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag
till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur
Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med
motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund.
Barnombudsmannens uppgifter (mom. 80--81)
Jag anser att Barnombudsmannen för att allsidigt kunna ta till
vara barns och ungdomars rättigheter måste kunna anmäla och i
domstol driva principiellt viktiga mål. Grunden för rättspraxis
är oftast ett enskilt mål, därför måste denna möjlighet finnas
reglerad. Samtidigt bör 1 miljon kronor för ytterligare juridisk
expertis tillföras Barnombudsmannens organisation.
Barnkonventionen (mom. 82)
Jag anser att FN:s barnkonvention skall inkorporeras i svensk
lag. Vid behandlingen av Sveriges första rapport enligt
barnkonventionen anförde FN:s kommitté för barnets rättigheter
bl.a. följande:
Med avseende på generella tillämpningsåtgärder rekommenderar
Kommittén att inrättandet av en övervakningsmekanism noggrant
övervägs liksom indikatorer för att mäta framstegen i
tillämpningen av lagstiftnings- och andra åtgärder för att
skydda barnets rättigheter. Kommittén understryker att
tillämpningen av Konventionen bör ske i nära samarbete med
lokala myndigheter i syfte att garantera ett arbetssätt som är
effektivt och överensstämmer med Konventionens bestämmelser och
allmänna principer. I det sammanhanget bör regeringen tillse att
kommunala besparingar genomförs med tillbörlig respekt för
barnets bästa, i synnerhet såvitt avser barn från de mest
utsatta grupperna. För att stärka Konventionens tillämpning i
praktiken föreslår Kommittén att den fördragsslutande staten
överväger närmare samordning med frivilligorganisationerna på
policy-nivå; att direkt inkorporera Konventionens bestämmelser
i nationell lagstiftning; och att ytterligare stärka det
internationella samarbetet och biståndet, i synnerhet till
förmån för utsatta grupper såsom handikappade barn och barn i
behov av särskilt skydd.
Kommittén framhöll vidare att regeringen bör pröva
effektiviteten av gällande regler avseende utnyttjande av barn i
pornografiskt material. Vidare anfördes att regeringen inte bör
förbise problemet med sexuella övergrepp inom familjen.
Regeringen föreslogs också överväga det tillrådliga i att
tillåta ett sju år gammalt barn eller äldre att ta emot juridisk
eller medicinsk rådgivning utan målsmans medgivande.
Jag anser att vi inte minst mot bakgrund av FN:s uttalanden
bör inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning.
Adoptivbarnens situation m.m. (mom. 85--86)
Forskning kring adoptioner och adoptivbarns anpassning till
sina nya familjer och hemland som barn och som vuxna är mycket
knapphändig. Jag anser därför att forskningsinsatser på detta
område bör stimuleras.
Det är vidare angeläget att utreda stödet till
adoptionsfamiljer. Många onödiga problem för såväl föräldrar som
barn hade kunnat minskas eller undvikas om samhällets stöd i
form av psykologisk rådgivning m.m. hade varit mer aktivt. Jag
biträder därmed hemställan i reservation 19 (nyd).
Jag anser att det behövs en ny utredning om adoptionsfrågor.
Rättspraxis utesluter i dag homosexuella adoptivföräldrar genom
att göra en speciell tolkning om vad som är bäst för barnet.
Frågan om sexuell läggning hos en person som önskar adoptera
får, enligt min mening, inte bli avgörande för bedömningen om
han/hon är lämplig som förälder.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2, 10, 14, 21, 27, 31, 37, 55, 57--58, 65--67, 80--82 och 86
borde ha hemställt:
1. beträffande den generella välfärdspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So607 yrkande
1 och 1993/94:So614 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
2. beträffande en rättighetslag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So261 yrkandena 2
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
10. beträffande Ädelreformen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So248
yrkande 1 och 1993/94:So249 yrkandena 1, 2 och 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
14. beträffande diskriminering av handikappade m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So246 yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
21. beträffande pedagogisk kampanj på daghem
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So605 yrkande 8
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts, dels för budgetåret 1994/95 till
Pedagogisk kampanj på daghem anvisar ett anslag på
5 000 000 kr,
27. beträffande ersättningen för psykoterapi m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So413 och
1993/94:So458 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
31. beträffande smittskyddslagen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So455 som sin
mening ger              regeringen till känna vad ovan anförts,
37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och
                                                  sjukvården
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So476 yrkande 2
till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för
budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 195 000 000 kr,
55. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
                                   organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So247 yrkande 9
och med avslag på propositionen dels som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts, dels till
Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på  32 730 000 kr,
57. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju808 yrkande 3
och propositionen och med avslag på motion
1993/94:Sf271 yrkande 33 dels som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts, dels till
Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 197 353 000 kr,
58. beträffande epidemiologiskt centrum m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So247 yrkandena
11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
65. beträffande subventionering av preventivmedel
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So483 och
1993/94:So492 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
66. beträffande medelsanvisningen
till                                     Folkhälsoinstitutet
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1993/94:So492 yrkande 6 och med avslag på motion
1993/94:Sf271 yrkande 34 till Folkhälsoinstitutet för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 165 039 000
kr,
67. beträffande fördelning av stödet till
                                    nykterhetsorganisationer
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So241 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
80. beträffande Barnombudsmannens uppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So210 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
81. beträffande medelsanvisningen till
                                            Barnombudsmannen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So210 yrkande 2
och med anledning av propositionen till
Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 8 708 000 kr,
82. beträffande barnkonventionen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf622 yrkande 26
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
86. beträffande utredning om adoptionsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So613 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Proposition 1993/94:100 bilaga 6 2
Motioner 5
Motioner om riktlinjer 5
Motioner under littera A 8
Motioner under littera C 9
Motioner under littera D 10
Motioner under littera E 11
Motioner under littera F 11
Utskottet 16
Inriktningen av socialpolitiken 16
Budgetpropositionen 16
Motioner 22
Välfärdspolitiken 22
Hälso- och sjukvård 23
Äldreomsorg 28
Omsorg om handikappade 30
Utskottets överväganden 32
Välfärdspolitiken 32
Hälso- och sjukvård 34
Äldreomsorg 38
Omsorg om handikappade 41
Anslag 42
Familjer och barn (A 1, A 4--A 6) 42
Allmänna barnbidrag (A 1) 42
Bidragsförskott (A 4) 45
Fusk med bidragsförskott 45
Handläggning av bidragsförskott och barnbidrag 46
Medelsanvisningen 46
Pedagogisk kampanj på daghem 47
Övriga medelsanvisningar under A 48
Hälso- och sjukvård (C 1--C 7) 48
Läkemedelsepidemiologi 48
Legitimation för tandläkare 48
Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1) 50
Privata vårdgivares anslutning till försäkringen
m.m. 51
Tilläggsdirektiv till HSU 2000 52
Insatser mot aids (C 2) 53
Medelsanvisningen 53
Nationell hivpolicy m.m. 53
Smittskyddslagen 57
Metadonbehandling 58
Sprututbytesprogram 59
Bidrag till Spri (C 4) 60
Bidrag till husläkarsystem m.m. (C 7) 61
Övriga medelsanvisningar under C 62
Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2,
D 4--D 11) 63
Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1) 63
Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2) 63
Statsbidrag till tolktjänst 64
Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom
habiliterings- och rehabiliteringsområdet 64
Medelsanvisningen 65
Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder (D 5) 66
Bidrag till handikapporganisationer (D 6) 67
Bilstöd till handikappade (D 9) 68
Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola (D 11) 69
EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen 70
Övriga medelsanvisningar under D 71
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
(E 1--E 3) 72
Bidrag till organisationer (E 2) 72
Bidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk
verksamhet 72
Medelsanvisning m.m. 73
Övriga medelsanvisningar under E 74
Myndigheter under Socialdepartementet (F 3--F 13,
F 15--F 19) 74
Socialstyrelsen (F 3) 74
Medelsanvisningen 74
Epidemiologiskt centrum m.m. 75
Inrättande av en medicinalstyrelse 76
Folkhälsoinstitutet (F 4) 77
Folkhälsoarbetets inriktning 79
Medelsanvisningen m.m. 81
Dopning 83
Smittskyddsinstitutet (F 5) 84
Läkemedelsverket (F 6) 85
Medelsanvisningen 85
Naturläkemedel 85
Beroendeframkallande läkemedel 86
Kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel
m.m. 88
Rättsmedicinalverket (F 7) 90
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8) 90
Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9) 91
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(F 10) 92
Barnombudsmannen (F 11) 94
Medelsanvisningen 94
Barnkonventionen 95
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F
12) 97
Medelsanvisningen 97
Adoptivbarnens situation m.m. 98
Nämnden för vårdartjänst (F 13) 100
Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16) 101
Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 17--F 18) 102
Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium (F
19) 102
Hemställan 103
Reservationer 111
Meningsyttring av suppleant 126
Bilaga I propositionen framlagt lagförslag 133