I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:98,
sex motioner som väckts med anledning av förslaget och ett
tiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i
tobakslagen med undantag för ikraftträdandebestämmelserna till
tobakslagen. Vidare föreslår utskottet en följdändring i 14 §
tobakslagen. Med anledning av motionsyrkanden om förbud mot s.k
förtäckt tobaksreklam föreslår utskottet ett tillkännagivande om
att regeringen skyndsamt skall utreda frågan och därefter
återkomma till riksdagen. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter reserverar sig i fråga
om förtäckt tobaksreklam och avstyrker de aktuella motionerna.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993:581).
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:98.
1993/94:So34 av Margareta Winberg (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär dels lagförslag som förbjuder direkt
tobaksreklam, dels förslag till lagstiftning och eventuellt
andra åtgärder som motverkar förtäckt tobaksreklam.
1993/94:So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslag om ett förbud mot förtäckt reklam
för tobaksvaror.
1993/94:So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyndsam behandling av förbud
mot indirekt reklam, s.k. smygreklam, mot tobak.
1993/94:So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tobaksindustrins ansvar för produkternas
hälsorisker.
1993/94:So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om indirekt reklam.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:So406 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av Socialstyrelsens nya, större
varningstexter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av
tobaksprodukter.
1993/94:So440 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en åldersgräns för inköp av
tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att denna åldersgräns bör sättas vid 18
år.
1993/94:So465 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en intensifierad information och
undervisning om vikten av att alla barn får växa upp i en rökfri
miljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en medveten och kontinuerlig
satsning på att få barn och ungdomar att aldrig börja röka,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som
önskar sluta att röka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upplysningen och undervisningen bör
understödjas av hälsoinformation i radio och TV.
1993/94:So491 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbud mot förtäckt tobaksreklam.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
Riksdagen antog den 28 maj 1993 regeringens förslag till
tobakslag (prop. 1992/93:185, SoU26, rskr. 356). Samtidigt gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna vad
socialutskottet anfört om rökfria miljöer, åldersgräns för inköp
av tobaksvaror, direkt tobaksreklam och produktkontroll.
Tobakslagen trädde, med undantag för 12 § andra stycket andra
meningen, i kraft den 1 juli 1993. Vid samma tidpunkt upphörde
lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av tobaksvaror att gälla.
De i propositionen nu föreslagna lagändringarna har initierats
av riksdagen. Ändringarna innefattar förbud mot rökning på
skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och
fritidshem samt i lokaler där offentliga tillställningar eller
allmänna sammankomster anordnas liksom i andra lokaler dit
allmänheten har tillträde. Sistnämnda ändringsförslag omfattar
inte restauranger och andra serveringsställen. Arbetsgivare
föreslås, i andra fall än de som omfattas av reglerna om
begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen, svara för
att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök i
den arbetslokal eller det liknande utrymme där arbetstagaren är
verksam. Förslag framläggs vidare om förbud mot marknadsföring
av tobaksvara i en kommersiell annons i periodisk skrift.
Slutligen föreslås att regeringens rätt att föreskriva att
tillverkare eller importörer av tobaksvaror skall utreda om de
kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har
hälsovådliga effekter upphävs. Sådan tillverkare eller importör
skall i stället, i den utsträckning regeringen föreskriver, till
Socialstyrelsen lämna de uppgifter som behövs för att varans
hälsorisker skall kunna bedömas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Fråga om avslag på propositionen
I motion So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m)
yrkas att riksdagen avslår propositionen. Enligt motionärerna
andades tobakslagen redan i sin ursprungliga lydelse
förmyndarmentalitet och övetro på det politiska
beslutsfattandets möjligheter att påverka mänskligt beteende.
Denna inriktning förstärks genom de föreslagna skärpningarna av
lagen. Förbudet mot kommersiell tobaksreklam i tidningar och
tidskrifter innebär en inskränkning i yttrande- och
tryckfriheten.
Utskottets bedömning
Utskottet ser positivt på de ändringar i tobakslagen som
regeringen föreslagit i propositionen. Förslagen ansluter väl
till de tillkännagivanden som riksdagen gjorde med anledning av
propositionen om tobakslag (1992/93:185, SoU26, rskr. 356).
Motion So33 (m) avstyrks.
Varningstexter
I motion So406 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett
tillkännagivande om behovet av större varningstexter på
cigarettpaket och cigarettlimpor (yrkande 1). Motionären
anför att Socialstyrelsen i januari 1991 presenterade ett
förslag till nya varningstexter på tobaksprodukter, där
varningstexterna är tre gånger större än de nu förekommande.
Vidare presenterades texter med tobaksrelaterade
sjukdomsbeskrivningar på cigarettlimpor, som i dag saknar
varningstexter. Dessa varningstexter är illustrerade med
symboler som dödskallar, kors, foster i rökande mammas mage,
passivt rökande barn m.m. På grund av fyra tobaksbolags kraftiga
reaktion samt överklagande, har dessa texter inte kommit i bruk.
Enligt motionären är det av största vikt att varningstexterna nu
snarast införs, då vi vid ett ingående i EG har mycket lättare
att få behålla de varningstexter vi redan tidigare brukat.
Gällande rätt
Nuvarande bestämmelser om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror återfinns i tobakslagen
(9--11 §§). Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak de
bestämmelser som tidigare fanns i lagen (1975:1154) om
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.
Denna lag upphörde att gälla den 1 juli 1993, dvs. samtidigt
som tobakslagen trädde i kraft.
I 9 § tobakslagen talas om varningstexter, vilket avser
att markera att det, liksom inom EG, skall föreskrivas att en
förpackning skall ha mer än en text. Av 9 § andra
stycket framgår att regeringen kan överlämna åt en myndighet
att lämna föreskrifter beträffande varningstexter och
innehållsdeklaration. Regeringen har överlåtit till
Socialstyrelsen att meddela föreskrifter om varningstexter och
innehållsdeklaration (4 § förordningen (1985:796) med vissa
bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.)
Tillverkaren eller importören svarar för att förpackning till
tobaksvara förses med varningstexter och innehållsdeklaration
(10 §).
Utskottets bedömning
Informationen om tobakens skadeverkningar är en väsentlig del
av arbetet med att åstadkomma en minskning av tobaksbruket. Det
är enligt utskottets mening därför av stor vikt att
förpackningar av tobaksvaror förses med tydliga varningstexter.
Bestämmelser härom finns också i tobakslagen. Lagens
bestämmelser överensstämmer med EG:s rådsdirektiv om märkning av
tobaksvaror (89/622/EEG). Enligt direktivet skall alla
förpackningar med tobaksvaror förses med en i direktivet
särskilt angiven allmän varningstext. Förpackningar med
cigaretter skall, förutom den allmänna varningstexten, ha en av
flera alternativa särskilda varningstexter. De särskilda
varningstexterna finns angivna i en bilaga till direktivet.
Direktivet omfattas av EES-avtalet. De svenska föreskrifterna om
varningstexter kan därför inte avvika från de materiella
märkningsregler som anges i EG:s direktiv. Motion So406 (kds)
yrkande 1 avstyrks.
Marknadsföring av tobaksprodukter
Propositionen
I propositionen föreslås att en bestämmelse införs i 12 §
tobakslagen som innebär att det vid marknadsföring av en
tobaksvara är förbjudet att använda en kommersiell annons i
periodisk skrift eller annan därmed jämförbar skrift på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Som skäl för förslaget
anges att riksdagen gett regeringen till känna att man önskar
förbud mot tobaksreklam och att förslaget bör ges en liknande
utformning som det som gäller för alkoholdrycker. (För en
närmare redovisning över nu gällande regler om marknadsföring av
tobaksvaror och bakgrunden till dessa regler hänvisas till
propositionen (s. 16 f.).
Beträffande marknadsföring av alkoholdrycker sägs följande i
propositionen. Marknadsföringen av alkoholdrycker regleras i
lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker (alkoholreklamlagen). Denna lag har samma
principiella uppbyggnad som den tidigare gällande lagen
(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
tobaksvaror (tobaksreklamlagen) vars regler överförts till
tobakslagen. Alkoholreklamlagen avser näringsidkares
marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Således
omfattas inte reklam i tidigare säljled. I lagen föreskrivs -- i
likhet med vad som nu på motsvarande sätt gäller för tobaksvaror
enligt 12 § första stycket tobakslagen -- att näringsidkare
som marknadsför alkoholdryck till konsumenter skall iaktta
särskild måttfullhet. Reklam eller annan marknadsföring som är
påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av alkohol får
inte förekomma. I lagen finns vidare förbud mot att vid
marknadsföring av alkoholdryck använda kommersiell annons i
ljudradio- eller televisionsprogram. I 12 § andra stycket
tobakslagen finns ett motsvarande förbud vid
marknadsföring av tobaksvaror.
I alkoholreklamlagen finns vidare ett förbud mot att vid
marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl använda
kommersiell annons i periodisk skrift eller annan därmed
jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är
tillämplig. Förbudet fanns med redan vid införandet av lagen. Av
hänsyn till den svenska tobaksindustrin togs något motsvarande
förbud inte in i den numera upphävda tobaksreklamlagen.
Regeringen har enligt propositionen tolkat riksdagens uttalanden
i betänkandet 1992/93:SoU26 (tobaksbetänkandet) som att
riksdagen velat ha en motsvarande reglering för tobakens del.
Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om förbud mot
kommersiell annonsering för tobaksvaror i periodiska skrifter
tas in i tobakslagen. Mot bakgrund av den föreslagna
utformningen av annonsförbudet anser regeringen att bestämmelsen
i 13 § tobakslagen om återgivande av varningstexter m.m. är
obehövlig och att den därför bör utgå. I
specialmotiveringen till lagförslaget lämnas en
närmare redogörelse för vad som omfattas av förbudet liksom vad
som avses med begreppet kommersiell annons.
I alkoholreklamlagen föreskrivs undantag från annonsförbudet
för sådan skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe
för den dryck som marknadsföringen avser. Som motiv för
bestämmelsen anfördes det väsentliga i att information kan
lämnas på försäljningsställe för varan (prop. 1977/78:178). I
propositionen föreslås inte något sådant undantag beträffande
tobaksvaror. Skälet härför är att sådana varor säljs i stort
sett överallt såsom t.ex. i livsmedelsaffärer, kiosker,
bensinstationer, gatukök m.fl. ställen.
I tobaksbetänkandet uttalade socialutskottet -- med anledning
av motioner med krav på förbud mot förtäckt tobaksreklam -- att
frågan om förtäckt reklam t.ex. genom att använda samma
varumärke för tobak och andra varor måste övervägas ytterligare
av regeringen. Denna fråga behandlas inte i den nu föreliggande
propositionen. Enligt regeringen beror detta på att frågan är av
komplicerad natur och kräver ytterligare överväganden.
Motionerna
I motion So34 av Margareta Winberg (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen dels begär lagförslag som förbjuder
direkt tobaksreklam, dels förslag till lagstiftning och
eventuellt andra åtgärder som motverkar förtäckt tobaksreklam.
Motionären anser att de i propositionen föreslagna ändringarna i
tobakslagen inte innehåller något förbud mot direkt tobaksreklam
utan endast ett förbud mot annonsering i periodisk skrift. Till
följd av detta kommer tobaksreklamen att vara mindre reglerad än
alkoholreklamen. Reklamförbudet bör även omfatta skyltning i och
i anslutning till säljställen för tobak, s.k. cigarettflickor i
särskilda kläder med märkesreklam för olika tobaksprodukter,
tobaksannonser i prislistor och liknande samt märkesreklam för
tobak på personalkläder, pennor och andra tillbehör. Vidare
anser motionären det vara angeläget att regeringen påskyndar
sitt arbete med att överväga åtgärder mot förtäckt tobaksreklam.
I motion So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förslag
om förbud mot förtäckt reklam för tobaksvaror. Motionärerna
noterar med stor tillfredsställelse att regeringen i
propositionen föreslår ett förbud mot reklam av tobaksprodukter
i tidningar, radio och TV. Motionärerna anser det allvarligt att
reklamförbudet inte omfattar all marknadsföring. Från
reklamförbudet undantas affischer, reklambroschyrer, foldrar,
etiketter, prislistor och liknande tryckalster. Därmed öppnas
dörren för vidgade marknadsföringsåtgärder just genom sådana
tryckalster. Om förtäckt reklam inte förbjuds kommer, enligt
motionärerna, s.k. brand stretching att expandera drastiskt.
Motionärerna pekar på att tobaksbolagen i länder, där det finns
restriktioner för marknadsföring av tobaksvaror, i ökad
utsträckning saluför kläder, klockor, skor m.m. med
tobaksmärkets namn. Varorna är tydligt riktade till ungdomar. I
och med att direkt reklam förbjuds tror motionärerna att sådana
marknadsföringsåtgärder kommer att öka även i Sverige.
I motion So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,
m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
skyndsam behandling av förbud mot indirekt reklam av
tobaksvaror. Motionärerna framhåller att den s.k. smygreklamen
är praktiskt taget helt inriktad på att stimulera rökdebut hos
barn och ungdomar. Sådan marknadsföring återfinns på barn- och
ungdomskläder, i reklam på diskotek m.m. Till följd av denna
mycket påträngande smygreklam börjar många ungdomar röka tobak,
och flertalet av dessa är sedan under sitt liv hänvisade till
det lidande som tobaksbruket medför. Det är därför enligt
motionärernas mening angeläget att arbetet med att utreda frågan
om förbud mot smygreklam bedrivs skyndsamt och att ett förslag
kan läggas fram för riksdagen under våren 1994.
I motion So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om indirekt reklam.
Motionärerna pekar på att den förtäckta tobaksreklamen, som
bl.a. återfinns på kläder, sportartiklar och liknande, är
omfattande. Det finns anledning att befara att denna typ av
marknadsföring kommer att öka i och med att den direkta reklamen
förbjuds.
I motion So491 av Torgny Larsson (s) hemställs om ett
tillkännagivande om vad som anförts om förbud mot förtäckt
tobaksreklam. Motionären anser att det behövs en översyn av hur
regelsystemet för reklamförbudet skall tolkas.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att ett förbud
mot direkt reklam för tobaksvaror bör införas i tobakslagen.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om ändring i
12 § tobakslagen och avstyrker motion So34 (s) i denna del.
Utskottet tillstyrker också att bestämmelsen i 13 § tobakslagen
om återgivande av varningstexter utgår. Till följd härav bör
även 14 § tobakslagen ändras på så sätt att hänvisningen till
13 § utgår. Utskottet föreslår att riksdagen antar det av
utskottet utarbetade förslaget till ändring i 14 § i bilaga
2.
Utskottet konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt
tobaksreklam övervägs inom regeringskansliet. Enligt utskottets
mening bör regeringen skyndsamt utreda frågan och därefter
återkomma till riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna
med anledning av motionerna So34 (s) delvis, So35 (kds), So36
(kds, m), So38 (v) och So491 (s).
Åldersgräns vid inköp av tobaksvaror
I motion So406 av Tuve Skånberg (kds) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
åldersgräns på 18 år för inköp av tobak (yrkande 3). Ett
förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdom under 18 år är
enligt motionären ett normbildande och lättadministrerat sätt
att förhindra eller skjuta upp tobaksdebuten hos ungdomar.
I motion So440 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)
begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts dels om
behovet av åldersgräns (yrkande 1), dels om att denna
åldersgräns bör sättas vid 18 år (yrkande 2). Motionärerna
pekar på att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder
och att många studier visar att tobaksrökning medför större
risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför viktigt att en
åldersgräns för inköp av tobak införs. Denna kan sättas vid 18
år. Samma åldersgräns gäller för inköp av öl (klass II). Ingen
har föreslagit att den skall avskaffas även om den inte
efterlevs till fullo. Alkohol och åldergränsers positiva
inverkan på ett minskat drickande är väl belagt. Detta tyder på
att en åldersgräns snarare är avskräckande än lockande. Ett
ytterligare skäl att förhindra rökdebut bland barn och ungdomar
är att benägenheten att pröva narkotika har visat sig vara
större bland ungdomar som röker än bland dem som inte röker.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om
åldersgräns för inköp av tobak, senast i samband med riksdagens
behandling av regeringens proposition 1992/93:185 om tobakslag.
I tobaksbetänkandet uttalade utskottet följande.
Många studier och undersökningar visar att tobaksrökning
medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är också
väl känt att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder.
Utskottet ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka.
Insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda
tobak måste enligt utskottet ges högsta prioritet. Information
och utbildning om tobakens skadeverkningar är viktig. Skolans
förebyggande insatser mot rökning måste prioriteras. Särskild
vikt måste enligt utskottet läggas vid att nå de ungdomsgrupper
som vi i dagsläget vet röker mycket. Effekterna av
Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring
ungdomars rökvanor bör noga följas. En åldersgräns för inköp av
tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Den kan
också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Om rökning
bland ungdomar inte minskar bör regeringen enligt utskottet
överväga införande av en åldersgräns för tobaksinköp och
återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna om införande av
åldersgräns och hemställde att riksdagen skulle ge regeringen
till känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 356).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker
motionerna So406 (kds) yrkande 3 och So440 (kds).
Tillverkares och importörs ansvar
Enligt nuvarande lydelse av 15 § tobakslagen skall
tillverkare eller importör av tobaksvara, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen, utreda om de kemiska och toxikologiska
egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter.
I propositionen föreslås att denna bestämmelse tas bort
och ersätts med en bestämmelse enligt vilken tillverkare eller
importör av tobaksvaror skall, i den utsträckning som föreskrivs
av regeringen, till Socialstyrelsen lämna de uppgifter om
tobaksvaror som behövs för att varornas hälsorisker skall kunna
bedömas. I propositionen har regeringen redovisat de skäl som
talar för att det bör ankomma på Socialstyrelsen att som
opartisk myndighet i förekommande fall utreda hälsovådligheten
hos tobaksvaror. Uppgifterna skall vanligen ligga till grund för
bedömningar rörande innehållsdeklarationer. Även när det gäller
bedömningar rörande förbud enligt 16 § tobakslagen kan det bli
aktuellt för en tillverkare eller importör att lämna uppgifter
till Socialstyrelsen.
Som skäl för förslaget anförs i propositionen att
socialutskottet uttalat att det inte bör ankomma på
tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska
egenskaperna har hälsovådliga effekter. Detta borde enligt
utskottet åligga en opartisk myndighet. Utskottet önskade en
lagreglering i enlighet härmed.
I motion So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s) begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om
tobaksindustrins ansvar för produkternas hälsorisker.
Motionärerna anför att om Tobaksbolaget upphör med sin
produktutveckling som en följd av ett reklamförbud innebär det
att man springer ifrån det ansvar som varje industri har och i
synnerhet en sådan som tillverkar hälsofarliga produkter. Enligt
motionärernas mening har tobaksindustrin en skyldighet att göra
allt den kan för att minska hälsoriskerna i samband med rökning.
Regeringen och de hälsovårdande myndigheterna bör i
överläggningar med tobaksindustrin påtala vilket ansvar
industrin har för att minska hälsoriskerna för de människor som
använder tobaksprodukter, anser motionärerna.
Utskottets bedömning
Som utskottet tidigare uttalat bör det inte ankomma på
tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska
egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter.
Utskottet instämmer i förslaget om att införa en skyldighet för
tillverkare eller importör av tobaksvaror att till
Socialstyrelsen lämna de uppgifter som behövs för att bedöma
varornas hälsorisker. Det bör som föreslås i propositionen
ankomma på regeringen att närmare ange uppgiftsskyldighetens
omfattning.
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 15 §
tobakslagen.
Såväl i Sverige som utomlands förekommer produktutveckling i
syfte att åstadkomma tobaksvaror som innehåller mindre mängder
av skadliga ämnen. Detta gäller särskilt cigaretter. Utskottet
anser det vara angeläget att denna utveckling fortsätter och
delar därför de synpunkter som framförts i motionen. Utskottet
utgår från att regeringen och de hälsovårdande myndigheterna för
tobaksindustrin påtalar det ansvar industrin har för
produktutvecklingen. Något tillkännagivande med anledning av
motion So37 (s) behövs därför inte. Motionen avstyrks.
Lagförslaget i övrigt
Med hänsyn till att 12 § andra stycket andra meningen
tobakslagen trätt i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1646)
behövs inte någon ändring av ikraftträdandebestämmelserna till
tobakslagen. Förslaget avstyrks därför i denna del.
Utskottet tillstyrker övriga förslag till ändringar i
tobakslagen.
Information om tobakens skadeverkningar
I motion So465 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)
begärs tillkännagivanden om vad som anförts i motionen om vikten
av att barn får växa upp i en rökfri miljö, om vikten av en
medveten och kontinuerlig satsning på att förhindra rökdebut hos
barn och ungdomar, om behovet av upplysning och information till
vuxna som önskar sluta röka och om att upplysning och
undervisning bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV
(yrkandena 1--4).
Tidigare behandling, m.m.
Frågan om information och upplysning om tobakens
skadeverkningar har behandlats av utskottet vid ett flertal
tillfällen. I tobaksbetänkandet avstyrkte utskottet
motioner angående information och utbildning om tobakens
skadeverkningar med följande motivering. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 356). Utskottet anförde:
Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge
bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att
minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av
information och utbildning fortfarande grundläggande element i
ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det
tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet
bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot
tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser
vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att
informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal
nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc.
Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort
utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de
ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och
primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens
skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till
del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida
kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga
effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en
viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de
synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak
sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De
aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. -- -- --
I tobaksbetänkandet s. 28 f. lämnas en utförlig redogörelse
över vad utskottet tidigare uttalat i frågan.
Information och opinionsbildning ingår som ett led i
Folkhälsoinstitutets Tobaksprogram. I Institutets
verksamhetsberättelse för 1993/94 anges att institutet kommer
att prioritera sådana insatser som syftar till att förebygga
tobaksdebut samt sådana insatser som syftar till att få till
stånd fler rökfria miljöer. Inom Tobaksprogrammet kommer man
också att noga följa tobaksbranschens insatser. Ett fördjupat
samarbete kommer att ingås med Världshälsoorganisationen, WHO,
EG och de nordiska länderna. Vidare kommer Tobaksprogrammet
att
ta initiativ till en nationell kraftsamling för insatser i
skolan, förbättra fortbildningen i tobaksfrågor för olika
nyckelgrupper, såsom personal inom mödra- och barnavård samt
lärare, initiera riktade insatser till tonårsflickor och unga
kvinnor och nyframställa visst basalt informationsmaterial.
Av årets budgetproposition (prop.1993/94:100, bil. 6)
framgår att Folkhälsoinstitutet har för avsikt att under
kommande verksamhetsår vidareutveckla det tvärsektoriella arbete
där etableringen av programmen för kvinnors samt barns och
ungdomars hälsa kommer att bidra till särskilda
målgruppsinriktade satsningar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas uppfattning
som också väl överensstämmer med vad utskottet anförde i samband
med behandlingen av propositionen med förslag till tobakslag.
Något tillkännagivande till regeringen behövs inte varför
utskottet avstyrker motion So465 (kds).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1993/94:So33,
2. beträffande varningstexter
att riksdagen avslår motion 1993/94:So406 yrkande 1,
3. beträffande marknadsföring av tobaksprodukter
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So34 i denna del
antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen
(1993:581) såvitt avser 12 och 13 §§,
4. beträffande 14 § tobakslagen
att riksdagen dels beslutar att 14 § tobakslagen skall erhålla
ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2,
dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens
förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) som
föranleds härav,
5. beträffande förtäckt tobaksreklam
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So34 delvis,
1993/94:So35, 1993/94:So36, 1993/94:So38 och 1993/94:So491 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. (m, fp, c, kds)
6. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So406 yrkande 3 och
1993/94:So440,
7. beträffande tillverkares och importörs ansvar
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So37 antar
regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)
såvitt avser 15 §,
8. beträffande ikraftträdandebestämmelserna
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993:581) såvitt avser ny lydelse av
ikraftträdandebestämmelserna till tobakslagen,
9. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993:581) i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt under tidigare moment,
10. beträffande information om tobakens
skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:So465.
Stockholm den 15 februari 1994
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Göte Jonsson
(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),
Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan
Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s),
Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Maud Ekendahl (m) och
Chatrine Pålsson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Förtäckt tobaksreklam (mom. 5)
Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ulla Orring (fp), Rosa
Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Maud Ekendahl (m) och Chatrine
Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "So491 (s)." bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt reklam
övervägs inom regeringskansliet.
Ett ingripande genom lagstiftningsåtgärder mot den indirekta
reklamen är förenat med avsevärda svårigheter och komplikationer
av såväl varumärkesrättslig som tryckfrihets-, yttrandefrihets-
och näringsfrihetsrättslig natur. Noggranna överväganden måste
därför, som regeringen anför i propositionen, föregå varje
ansats att utvidga det annonsförbud som regeringen i enlighet
med den dåvarande riksdagsmajoritetens begäran har lagt fram.
Det är därför naturligt att denna fråga inte har kunnat
behandlas i den nu framlagda propositionen utan måste bli
föremål för fortsatta överväganden.
Motionerna So34 (s) delvis, So35 (kds), So36 (kds, m), So38
(v) och So491 (s) avstyrks.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande förtäckt tobaksreklam
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So34 delvis,
1993/94:So35, 1993/94:So36, 1993/94:So38 och 1993/94:So491,
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i tobakslagen
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
14 §
Marknadsföringsåtgärd Marknadsföringsåtgärd
som strider mot 12 § eller som strider mot 12 § skall
13 § skall vid vid tillämpningen av
tillämpningen av marknadsföringslagen
marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara
(1975:1418) anses vara otillbörlig mot
otillbörlig mot konsumenter.
konsumenter.