I betänkandet lägger utskottet fram förslag om ändrade regler
på flera olika områden.
Kraftvärmeverken har sedan energiöverenskommelsen år 1991 fått
ett särskilt avdrag som syftar till att kompensera dessa verk
för den konkurrenssnedvridning som de nuvarande skattereglerna
ger upphov till. Krisuppgörelsen hösten 1992 innebar att detta
avdrag skulle slopas, och efter ytterligare beslut under
hösten 1993 gäller för närvarande att avdraget halveras den 1
juli 1994 och slopas helt den 1 januari 1995. Utskottet
föreslår att kraftvärmeverken får behålla det halva avdraget
även efter den 1 januari 1995 i avvaktan på att mer
långsiktiga regler kan utarbetas.
Kraftvärme- och fjärrvärmeverken erhåller viss kompensation
för skatten på det bränsle som använts för leverans av värme
till industriföretag. Härigenom blir dessa leveranser
beskattade på samma sätt som om värmen producerats inom ett
industriföretag. En förutsättning för kompensationen är att
skatt faktiskt tagits ut. För att göra det mer lönsamt för
verken att använda biobränslen för dessa leveranser föreslår
utskottet att kompensationen skall utgå oberoende av om verket
använt ett fossilt bränsle eller ett skattefritt biobränsle.
Kompensationen föreslås uppgå till 9 öre per kWh levererad
värme. För att inte ytterligare stimulera till användning av
råtallolja, som används som råvara inom den kemiska industrin,
undantas dock värme som producerats med denna olja från
kompensationen. Dessa regler föreslås träda i kraft den 1 juli
1994.
I vissa näringar som metallurgisk industri och cement- och
kalkindustrin används kol och olja som råvara. Omläggningen av
industrins energiskatter den 1 januari 1993 innebar stora
förändringar för dessa näringar, och det fanns ett behov att
närmare utreda i vilken utsträckning insatt olja och kol var
att betrakta som en råvara. Särskilda övergångsregler gäller
därför under år 1993 och 1994. Utskottet konstaterar att
utredningen ännu inte är klar och begär ett tillkännagivande
om att dessa övergångsregler bör gälla också under år 1995.
Beslutet att lägga om industrins energiskatter omfattar även
växthusnäringen, men i denna del träder reglerna i kraft först
den 1 januari 1995. Samtidigt står det klart att ett
eventuellt svenskt inträde i EU detta datum kommer att
innebära stora påfrestningar för näringen. Med anledning av
ett flertal yrkanden om skattelättnader för växthusnäringen
föreslår utskottet att växthusnäringen får ytterligare ett års
uppskov med övergången till industribeskattning.
Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet slutligen
att vindkraften får en särskild miljöbonus som motsvarar
skatten på den el som levereras till hushållen, för närvarande
8,8 öre per kWh. Eftersom elkraft inte beskattas hos
producenten utan hos den som distribuerar elkraften tillförs
bonusen distributören som ett avdrag för vindkraftsproducerad
el. Avsikten är att bonusen skall slussas vidare till
producenten genom det system för prissättning som gäller på
detta område. De nya reglerna skall träda i kraft den i juli
1994.
I betänkandet behandlar utskottet vidare allmänna motioner om
energiskatter, vägtrafikskatter, alkohol- och tobaksskatt,
reklamskatt etc. Utskottet avstyrker motionerna.
Vid betänkandet har fogats tio reservationer, två särskilda
yttranden och en meningsyttring.
Motionerna
1993/94:Sk350 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet för
småföretag.
1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beskattningen av tobak samt
spritdrycker, vin och öl,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införselreglerna för spritdrycker, vin
och öl,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett ökat skatteuttag på miljöskadlig
produktion och konsumtion,
40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd skatt
på industrins energikonsumtion enligt vad i motionen anförts,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om höjda trafikskatter -- främst bensin,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalt differentierad bensinskatt,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skatten och prisutvecklingen för fossila
bränslen,
44. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöklassning av bensin enligt vad i motionen anförts,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning kring skatteväxling från
fordonsskatt till drivmedelsskatt,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en miljöklassning av fordon,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en höjning och breddning av
reklamskatten till etermedia.
1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reklamskatt
på TV- och radiosänd reklam.
1993/94:Sk604 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m,fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa lagen om hundregister.
1993/94:Sk605 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att reklamskatt ej skall utgå för efternamnsuppgifter i
telefonkatalogen för privata hushåll.
1993/94:Sk607 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allmänna riktlinjer och branschspecifika
förslag rörande utredningsarbetet med skatteväxling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utredningsarbetet med skatteväxling
skall påskyndas.
1993/94:Sk608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om differentierad skatt på
förpackningar.
1993/94:Sk609 av Stefan Attefall och Dan Ericsson i Kolmården
(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och
skatteväxling för att minska miljöbelastningen.
1993/94:Sk610 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatterabatt på el för Vansbro kommun.
1993/94:Sk613 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lyxskatten.
1993/94:Sk616 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anpassning av svenska ölskatter till
EU-nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenska ölskatters anpassning till en
nivå som ligger nära våra grannländers.
1993/94:Sk617 av Rune Backlund och Gunhild Bolander (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av lagen om allmän energiskatt att de nu uppkomna
hindren för en fortsatt snabb utbyggnad av småskalig vindkraft
undanröjs.
1993/94:Sk620 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att vindkraftproducerad el skall få
en "miljöbonus" enligt de principer som redovisats i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma
till riksdagen med konkret förslag till hur en "miljöbonus"
skall utformas.
1993/94:Sk623 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av hundskatten.
1993/94:Sk624 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av skattebelastningen på bilar och
bilskrotningspremiens storlek och utformning.
1993/94:Sk630 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att all
kraftproduktion från vindkraftverk med en installerad effekt
under 500 kW befrias från energiskatt.
1993/94:Sk634 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att se över tillämpning och
kontroll av reklamskatten.
1993/94:Sk635 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om justering av svensk ölbeskattning till en nivå
motsvarande Danmarks.
1993/94:Sk637 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reklamskatten.
1993/94:Sk640 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av skattesystemet för dieselolja.
1993/94:Sk641 av John Andersson och Bertil Måbrink (-, v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattebefrielse för "miljöbensin".
1993/94:Sk646 av Bengt Kindbom och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och
skatteväxling.
1993/94:Sk647 av Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av bensin- och
dieselskattesystemet i syfte att kompensera
glesbygdsbefolkningen för längre avstånd och därmed dyrare
transportkostnader.
1993/94:Sk648 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag för
att skattebefria tvåtaktsbränsle som uppfyller bestämda
miljökrav.
1993/94:Sk649 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)
vari yrkas att riksdagen beslutar att etanol skall befrias
från skatt när den används tillsammans med bensin och diesel i
blandbränslen.
1993/94:Sk651 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa reklamskatt i radio och TV.
1993/94:So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas,
såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen beslutar att sänka skatten på alkoholhaltiga
drycker så att marknaden kan anpassas till EU.
1993/94:So406 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas, såvitt nu är
i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en avgift på varje cigarettpaket för
information om tobakens skadeverkningar, med skolungdom som
målgrupp.
1993/94:T223 av Jan Erik Ågren och Rose-Marie Frebran (kds)
vari yrkas, såvitt nu är i fråga
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om slopad skatt på låginblandade
biobränslen.
1993/94:Jo210 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c)
vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lättnader i energibeskattningen för
växthusnäringen i enlighet med arbetsgruppens förslag (Ds
1993:73).
1993/94:Jo217 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas, såvitt nu är
i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av lättnader i
växthusnäringens energibeskattning.
1993/94:Jo227 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas,
såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen beslutar att energiskatten för
trädgårdsnäringen maximeras till 0,6 % av saluvärdet.
1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas,
såvitt nu är i fråga
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av miljöavgifter.
1993/94:Jo689 av Karin Pilsäter och Siw Persson (fp) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till
internationellt införande av skatt på bl.a. koldioxidutsläpp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljödifferentierad skatt på bensin och
andra fordonsbränslen.
1993/94:N245 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behov av satsningar på anläggningar för
produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.
1993/94:N417 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för ökad konkurrensneutralitet
mellan miljövänliga och miljöskadliga bränslen.
1993/94:N420 av Kenneth Lantz och Ulf Björklund (kds) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av beskattningen av
miljöbränsle.
1993/94:N424 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas, såvitt nu är i
fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att låta de kvaliteter av bensin som är
mer miljöbelastande bli dyrare i förhållande till de mindre
skadliga kvaliteterna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att göra fossila bränslen för
dieselfordon dyrare i förhållande till förnyelsebara,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bränsle med låginblandning av
exempelvis rapsolja skall bli helt befriat från koldioxidskatt
för denna del.
1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga
5. att riksdagen beslutar att skattesystemet successivt görs
om så att investeringar som minskar industrins
energikonsumtion gynnas.
1993/94:N431 av Marianne Jönsson och Birger Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att en miljöbonus skall utgå till
all vindproducerad el.
1993/94:N432 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad
användning av ekonomiska styrmedel i energipolitiken.
1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en vidareutveckling av de ekonomiska
styrmedlen i energipolitiken.
Utskottet
Skatteväxling m.m.
I proposition 1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling
redovisar regeringen arbetet med genomförande av de beslut som
fattats vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED.
En av grundtankarna är att ekonomiska och ekologiska frågor
skall integreras, och ett sätt att öka integrationen är genom
skatteväxling, dvs. att man inom ramen för det totala
skatteuttaget gör förändringar, så att skattesystemet inriktas
mot ett ökat inslag av miljörelaterade skatter. De intäkter
som de miljörelaterade skatterna ger kan skapa utrymme för
angelägna skattesänkningar, samtidigt som de bidrar till
samhällsekonomisk effektivitet på så sätt att de korrigerar
brister i den samhällsekonomiska prissättningen. Hänsyn måste
härvid tas till andra angelägna mål som exempelvis en
bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte höjs vid
eventuella förändringar. Enligt regeringens bedömning finns
det anledning att utreda förutsättningarna för en
skatteväxling som innebär ytterligare miljörelatering inom
skattesystemet.
I motion N432 yrkande 3 av Margareta Winberg m.fl. (s)
framhåller motionärerna behovet av en ökad användning av
ekonomiska styrmedel i energipolitiken för att förbättra
möjligheterna att avveckla kärnkraften. I motionerna Sk352
yrkande 39 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Sk607 yrkande 1 och
3 av Jan Jennehag m.fl. (v) begär motionärerna ett
tillkännagivande om att en miljöinriktad skatteväxling med
ökade skatter på energi och sådan konsumtion som påverkar
miljön i negativ riktning bör genomföras. Detta innebär enligt
motionärerna bl.a. höjda skatter på koldioxid, kväve och
svavel liksom avgifter på klorerade organiska ämnen, arsenik
och krom, förpackningar och avfall som bränns eller deponeras.
Enligt motionärerna bör utredningsarbetet bedrivas skyndsamt.
Också i motionerna Sk609 av Stefan Attefall och Dan Ericsson i
Kolmården (kds) och Sk646 av Bengt Kindbom och Stina
Gustavsson (c) anför motionärerna att en överflyttning av
skattebelastningen från arbete till miljöbelastande utsläpp,
begränsade naturresurser och energi är önskvärd. Även i motion
N433 yrkande 2 av Lennart Brunander m.fl. (c) anför
motionärerna att miljöskatterna bör utvecklas ytterligare och
begär ett tillkännagivande härom.
Regeringen har den 10 mars 1994 beslutat tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utifrån ett
samhällsekonomiskt perspektiv analysera de miljöstyrande
inslagen i nuvarande skattelagstiftning och mot bakgrund av
denna analys undersöka förutsättningarna för en ökad
miljörelatering av det svenska skattesystemet, bl.a. genom
analys av relevanta förslag på området (dir. 1994:11).
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheterna
till en ökad miljöstyrning inom skattesystemet nu analyseras
och att hänsyn därvid kan tas till andra viktiga mål som t.ex.
behovet att bibehålla industrins internationella
konkurrenskraft. Den kommitté med parlamentariska inslag som
regeringen beslutat tillsätta kommer att ha vida befogenheter
att ta upp frågor som är av betydelse vid en analys av dessa
frågor. Utskottet ser inte någon anledning att nu söka påverka
inriktningen av kommitténs arbete utan avstyrker de aktuella
motionsyrkandena.
I motion Jo689 yrkande 2 av Karin Pilsäter och Siw Persson
(fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att Sverige --
bl.a. mot bakgrund av vad som sägs i Riodokumenten om vikten
av en fri handel för att främja en global utveckling -- bör ta
initiativ till ett internationellt samarbete för införande
av skatt på bl.a. koldioxidutsläpp så att de godstransporter
som den ökande handeln leder till får bära sina
miljökostnader.
Vid FN:s konferens om miljö- och utveckling (UNCED) i Rio de
Janeiro i juni 1992 gjorde de industrialiserade länderna ett
gemensamt åtagande om att till år 2000 försöka stabilisera
utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Regeringen har
tillsatt en utredare med uppgift att lämna förslag om hur
Sverige kan samarbeta med andra nationer för att uppfylla de
åtaganden som gjorts i bl.a. klimatkonventionen. Också andra
åtgärder vidtas, och utskottet vill i denna del hänvisa till
Finansplanens bilaga 1.4 och redovisningen i proposition
1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling. Regeringen
har också i proposition 1992/93:179 Åtgärder mot
klimatpåverkan m.m. klargjort att Sverige internationellt bör
verka för att ekonomiska styrmedel, i första hand likformiga
koldioxidskatter och energiskatter för alla samhällssektorer,
införs gemensamt.
Enligt utskottets uppfattning bedriver Sverige redan i dag ett
aktivt internationellt arbete för att få till stånd en
gemensam beskattning av koldioxidutsläpp. Utskottet ser därför
inte någon anledning till ett tillkännagivande i frågan utan
avstyrker motionsyrkandet.
Energibeskattning
I detta sammanhang föreslår utskottet justeringar av de regler
som gäller för kraftvärmeverken, för värmeleveranser till
industrin och för kolanvändning inom bl.a. cement- och
kalkindustrin.
Kraftvärme
I energiöverenskommelsen våren 1991 mellan Socialdemokraterna,
Folkpartiet och Centerpartiet konstaterades att det ur
teoretisk synpunkt är rimligast att bränslen beskattas i
förhållande till de utsläpp som de ger upphov till och
oberoende av det ändamål som energin används för och att ett
sådant system skulle gynna användningen av kraftvärmeteknik
och förnybara bränslen. En sådan teoretiskt riktigare
beskattning skulle emellertid också leda till en kraftig
höjning av kostnaden för elkraft eftersom det bränsle som
används i elproduktion då måste beskattas. I avvaktan på en
internationell samordning som möjliggör en sådan beskattning
borde, enligt överenskommelsen, andra styrmedel användas för
att gynna biobränslen och kraftvärmeteknik. 1991 års
energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, SkU26) innebar
därför bl.a. att kraftvärmeverkens konkurrenskraft förstärktes
genom att de befriades från den allmänna energiskatten på den
del av bränslet som används för värmeproduktion.
I det krispaket som regeringen lade fram under hösten 1992 i
syfte att stabilisera den svenska ekonomin föreslogs bl.a. att
kraftvärmeverkens skattebefrielse skulle avskaffas i två
etapper med början den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:50,
FiU1, SkU3y). Vid riksdagsbehandlingen konstaterades att ett
ställningstagande till förslaget kräver ytterligare underlag
och ikraftträdandet sköts därför till den 1 januari 1994 så
att frågan skulle kunna utredas och resultatet redovisas i god
tid före ikraftträdandet. Regeringen tillsatte våren 1993 en
interdepartemental arbetsgrupp, Kraftvärmegruppen, med uppgift
att analysera energibeskattningens betydelse för utbyggnad och
drift av kraftvärmeverk och fjärrvärmeverk och för
bränslevalet i dessa verk. Arbetsgruppen avlämnade under
hösten 1993 en delrapport där konsekvenserna av en slopad
skattebefrielse redovisades. Med hänsyn till att arbetgruppen
inom kort skulle avlämna en slutrapport med förslag till
åtgärder som främjar kraftvärmeproduktion och användning av
biobränslen beslutade riksdagen på förslag av utskottet att
skjuta ikraftträdandet till den 1 juli 1994 (1993/94:SkU18).
Kraftvärmegruppen har under våren 1994 lagt fram rapporten
Förändrad kraftvärmebeskattning (Ds 1994:28). Gruppen
föreslår att koldioxidskatt skall tas ut för bränslen som
används i kraftvärme- och fjärrvärmeverk oberoende av vad som
produceras och således även vid produktion av elkraft. Gruppen
anger två olika nivåer för denna bränslebeskattning; 8 öre
resp. 33 öre per kg koldioxid. Den lägre nivån på 8 öre
motsvarar vad som i dag gäller för tillverkningsindustrin. Med
denna modell kommer skattenivån för bränslen som används för
värmeproduktion att sänkas och detta gör att biobränslen
förlorar i konkurrenskraft. För att kompensera detta föreslås
ett produktionsbidrag på 4 öre per kWh biobränsle.
Finansieringsbehovet för dessa åtgärder beräknas till 1 600
miljoner kronor, vilket täcks genom en särskild
värmeenergiskatt vid leveranser till den s.k. övrigsektorn,
som har en högre energiskattenivå. Den högre
bränslebeskattningen på 33 öre per kg bedöms som finansiellt
neutral men skall enligt förslaget kombineras med ett
produktionsbidrag för elkraft som motsvarar den allmänna
energiskatten på el. Kostnaden för detta bidrag beräknas till
600 miljoner kronor och finansieras med en höjning av den
allmänna energiskatten med 0,7 öre per kWh. I rapporten
redovisas ingående för- och nackdelar med respektive modell
och analyseras modellernas effekt på biobränslenas
konkurrenskraft och på förutsättningarna för en fortsatt
utbyggnad av kraftvärme och fjärrvärme. Rapporten har
remissbehandlats.
Enligt vad utskottet erfarit har de överväganden som nu görs
inom regeringskansliet med anledning av remissutfallet lett
till att de modeller som arbetsgruppen redovisat inte utan
betydande förändringar kan ligga till grund för ett förslag
till riksdagen.
Utskottet anser att ett förslag till riksdagen om en
långsiktig och hållbar lösning för kraftvärmeverken och
fjärrvärmeverken kräver ytterligare överväganden, och
utskottet utgår ifrån att frågan nu kommer att utredas vidare.
Målsättningen bör nu liksom tidigare vara att få till stånd
energiskatter som tydligt och varaktigt främjar en effektiv
och miljövänlig energianvändning och produktion.
Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund
anledning att nu ta upp frågan om kraftvärmeverkens befrielse
från allmän energiskatt på bränsle. Enligt de beslut som
riksdagen fattat kommer befrielsen att halveras den 1 juli
1994 för att upphöra helt den 1 januari 1995.
Kraftvärmegruppen har framhållit att en slopad befrielse för
kraftvärmeverken medför att den elkraft som produceras i dessa
verk förlorar i konkurrenskraft jämfört elkraften i befintliga
kondenskraftverk. Även om den slopade befrielsen innebär ett
incitament till användning av biobränslen i kraftvärmeverken,
förstärks framförallt incitamentet att gå över till annan
teknik. Av gruppens rapport framgår att de statsfinansiella
effekterna av ett återinförande av den allmänna energiskatten
på bränsle för värmeproduktion i kraftvärmeverk bedöms som
begränsade och att det är troligt att statens intäkter minskar
på sikt.
Utskottet gör bedömningen att den beslutade halveringen av
kraftvärmeverkens befrielse den 1 juli 1994 bör få träda i
kraft.
När det gäller beslutet att helt slopa befrielsen den 1
januari 1995 finns det enligt utskottets mening, bl.a. mot
bakgrund av den bedömning som kraftvärmegruppen gjort,
anledning att skjuta ytterligare på denna åtgärd. Enligt
utskottets mening bör frågan tas upp på nytt i samband med att
ett förslag om mer långsiktiga regler läggs fram.
Enligt utskottets bedömning är det osäkert om en helt slopad
befrielse skulle ge ökade skatteintäkter. Ett uppskov med
denna åtgärd kräver därför inte någon särskild finansiering.
Utskottets förslag föranleder ändring i
övergångsbestämmelserna till lagarna (1992:879, 880 och
1478) om ändring om lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt och lagen (1990:582) om
koldioxidskatt.
Industrileveranser
För att den lägre skattenivå som gäller för industrins
bränsleanvändning inte skall leda till att värmeverkens
konkurrensvillkor försämras gäller samma skattenivå för
verkens leverans av värme till industrin. Detta uppnås genom
att värmeverken efter ansökan kompenseras för den allmänna
energiskatten och för 75 % av koldioxidskatten på bränsle
som använts för sådan produktion. För att lämna ett så stort
utrymme som möjligt för biobränsle anses i första hand
skattepliktiga bränslen använda för industrileverans.
En ytterligare ökning av utrymmet för användning av
biobränslen i värmeverk kan uppnås om kompensation lämnas
också när skattefria biobränslen används. Detta skulle också
innebära en förenkling genom att kompensationen inte längre
behöver grunda sig på den faktiska skattebelastningen utan kan
kopplas direkt till mängden levererad värme. En sådan
schabloniserad kompensation bör enligt utskottets mening
bestämmas till en nivå som gör att åtgärden blir
statsfinansiellt neutral.
I det följande kommer utskottet att föreslå åtgärder också
beträffande växthusnäringen och vindkraften. Dessa åtgärder
medför en utgiftsökning på sammanlagt ca 6 miljoner
kronor.
Med hänsynstagande även till den tillkommande utgiften på 6
miljoner kronor bedömer utskottet att en kompensation på 9 öre
per kWh levererad värme är statsfinansiellt neutral.
En schablonisering av kompensationen till kraftvärme- och
fjärrvärmeverken aktualiserar frågan om kompensationen bör
omfatta råtallolja. Råtalloljan är en biprodukt inom
skogsindustrin och används inom råtalloljeindustrin vid
framställning av kemiska produkter. Råtalloljan är också ett
skattefritt biobränsle och har därför gynnats av de höga
skatterna på fossila bränslen. Detta har lett till höjda
kostnader för råtalloljeindustrin och frågan om kompensation
till denna industri har därför varit aktuell i riksdagen vid
ett flertal tillfällen. Sänkningen av industrins energiskatter
har numera gjort det mindre lönsamt för skogsindustrin att
själv använda oljan som bränsle, men det har visat sig att
oljan i stället efterfrågas av fjärrvärmeverken för produktion
av värme för annat ändamål än leverans till industri.
Enligt utskottets mening finns det skäl för att söka undvika
att stimulera till användning av råtalloljan som ett bränsle.
Den schabloniserade kompensationen bör därför inte utgå för
den del av värmeleveransen som kan anses hänförlig till
råtallolja. Här finns möjlighet att välja olika lösningar när
det gäller verk med blandade värmeleveranser. För att få
största möjliga genomslag bör enligt utskottets mening i dessa
fall råtalloljan i första hand anses använd för leverans av
värme till industrin.
Utskottet föreslår att de redovisade förändringarna genomförs
med verkan fr.o.m. den 1 juli 1994.
Utskottets förslag föranleder ändring i 28 § lagen
(1957:262) om allmän energiskatt.
Cement- och kalkindustrin
I vissa industrier används kol eller olja som en råvara i
tillverkningsprocessen. Detta är fallet inom den metallurgiska
industrin och i cement- och kalkindustrin. Till den del kolet
eller oljan kan anses använt för annat ändamål än
energialstring är det befriat från energiskatter.
Omläggningen av industrins energiskatter innebar trots detta
stora förändringar för dessa industrier och det fanns --
särskilt när det gäller cement- och kalkindustrin -- ett behov
av en utredning som gör det möjligt att bättre fastställa när
kolet eller oljan skall betraktas som råvara och när det skall
betraktas som bränsle. Särskilda övergångsbestämmelser som
syftar till oförändrade regler för dessa näringar gäller
därför under år 1993 och 1994. Dels finns en särskild
bestämmelse om avdrag för koldioxidskatt på bränsle som
använts i metallurgiska processer, dels ett tak för uttaget av
koldioxidskatt vid 1,2 % av produkternas försäljningsvärde.
Energiskatteutredningen (Fi 1992:15) har i uppdrag att
särskilt belysa bl.a. denna fråga och beräknas avge sitt
slutbetänkande senare i år.
Med hänsyn till att ett förslag till nya regler tidigast kan
komma att föreläggas riksdagen under hösten 1994, och då det
är viktigt att de industrier som berörs får rimlig tid och
möjlighet att planera, anser utskottet att
övergångsregleringen bör förlängas så att den gäller även
under år 1995.
Då finansieringen av denna åtgärd kräver ytterligare
överväganden bör regeringen återkomma med ett förslag i saken.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Industrins energiskatter
Riksdagens beslut våren 1992 om ändrade regler för industrins
energiskatter innebar att de särskilda nedsättningsregler
som gällde för viss energiintensiv industri slopades och
ersattes med en sänkning av energiskatterna för hela
tillverknings- och gruvindustrin till en nivå som närmar sig
vad som beräknas gälla för industrin inom EU och Nordamerika.
Omläggningen genomfördes den 1 januari 1993. För att möjligöra
en noggrannare bedömning av de regler som bör gälla för
användningen av kol och olja som råvara i metallurgisk
industri och i cement- och kalkindustri kvarstår dock vissa
övergångsregler under år 1993 och 1994.
I motion Sk352 yrkande 40 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
hemställer motionärerna att industrins energiskatter
återställs den 1 juli 1994. Enligt motionärerna skall den
allmänna energiskatten på el återställas till tidigare nivå
och den allmänna energiskatten på bränsle återinföras och utgå
med hälften av den skattesats som gäller i övrigt. Vidare
skall taket för den energiintensiva industrins skatter vid
1,2 % av försäljningsvärdet återinföras med möjlighet för
regeringen att medge ytterligare nedsättning. I motion N425
yrkande 5 av Rolf Nilsson m.fl. (v) begär motionärerna ett
tillkännagivande om att skattesystemet successivt bör göras om
så att investeringar som minskar industrins energikonsumtion
gynnas.
Utskottet anser att omläggningen av industrins energiskatter
till en ren koldioxidbeskattning har stora miljöfördelar genom
att företag med hög energikonsumtion får en energibeskattning
som är helt beroende av företagets energiförbrukning.
Samtidigt innebär beskattningen en rimlig avvägning mellan
kravet på en hög beskattning av fossila bränslen och den
hänsyn som måste tas till företag som möter konkurrens från
andra länder med en lägre beskattning av sådana bränslen.
Utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.
Växthusnäringen
Också för växthusnäringen gällde särskilda nedsättningsregler
när riksdagen våren 1992 fattade besslut om ändrade regler för
industrins energiskatter. Enligt dessa reducerades den
allmänna energiskatten på el och bränsle och koldioxidskatten
på bränsle med 85 % om energin använts för uppvärmning av
växthus. Riksdagens beslut innebar att växthusnäringen
befriades från allmän energiskatt på el för uppvärmning och
andra ändamål fr.o.m. den 1 januari 1993 och att övergången
till industribeskattning i övrigt skall genomföras den 1
januari 1995. Efter detta datum kommer befrielsen från allmän
energiskatt på bränsle att gälla även för bränsle som använts
för annat ändamål än uppvärmning och koldioxidskatten att
sättas ner till en fjärdedel av den allmänna nivån. För
växthusnäringen innebär omläggningen också att nedsättningen
av energiskatt inte längre erhålls vid inköpet, utan
återbetalning sker kalenderårsvis och efter ansökan hos
beskattningsmyndigheten. Belopp under 5 000 kr per kalenderår
återbetalas inte. Överstiger energiskatten 10 000 kr per
kvartal medges kvartalsvis återbetalning (prop. 1991/92:150
bilaga I:5, FiU30).
Våren 1993 uttalade jordbruksutskottet vid riksdagens
behandling av propositionen om vissa frågor rörande jordbruket
och trädgårdsnäringen att energibeskattningen, även med hänsyn
till effekten av 1992 års energipolitiska beslut, kommer att
utgöra en betydande del av ett trädgårdsföretags kostnader och
att frågan om ytterligare skattelättnader skyndsamt borde
utredas. Ett i ärendet väckt motionsyrkande om nedsättning av
skatten till 0,6 % av produkternas saluvärde borde härvid
prövas (prop. 1992/93:183, JoU20).
En arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet har härefter prövat
frågan om ytterligare skattelättnader för växthusnäringen och
redovisat sina förslag i betänkandet Växthusnäringens
energibeskattning (Ds 1993:73). Arbetsgruppen konstaterar
att energiskatterna i Sverige uppgår till mellan 2 och 3 % av
saluvärdet och att andelen i våra viktigaste konkurrentländer
är betydligt lägre. Gruppen föreslår att beslutet att slopa
den allmänna energiskatten på bränsle fr.o.m. den 1 januari
1995 får träda i kraft redan den 1 juli 1993 och att skatten
återbetalas retroaktivt. När det gäller den nedsättning av
koldioxidskatten med 75 % som skall gälla efter den 1 januari
1995 redovisar gruppen olika alternativ. Kostnaden för att
bibehålla nedsättningen vid 85 % beräknas till 12 miljoner
kronor, och kostnaden för ett tak vid 0,6 % av
produktionsvärdet till 22,5 miljoner kronor. De sistnämnda
alternativet svarar enligt arbetsgruppen mot en nedsättning
med 95 %.
Arbetsgruppen har också behandlat övergången från det
nuvarande administrativa förfarandet med nedsättning av
energiskatterna vid fakturering till ett system med
återbetalning efter ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Enligt arbetsgruppen medför omläggningen i denna del risker
för säsongsmässigt relaterade likviditets- och
kreditsvårigheter för näringen och ger dessutom upphov till en
merkostnad första året på 3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av
de lägre producentpriser som kan förväntas vid ett svenskt
inträde i EU anser arbetsgruppen att det är mindre lämpligt
att nu genomföra denna omläggning.
I den nyligen avlämnade propositionen 1993/94:157 Stöd till
ekologisk odling och trädgårdsnäringen, m.m. tar regeringen
upp frågan om ytterligare skattenedsättningar för
växthusnäringen. I propositionen anförs att skatterna inom EU
är lägre och att det finns ett behov av att öka
trädgårdsnäringens konkurrenskraft inför ett medlemskap i EU.
Enligt regeringens uppfattning stärks den långsiktiga
konkurrenskraften bäst genom ytterligare åtgärder för en
förbättrad energihushållning. En nedsättning av
energiskatterna skulle enligt regeringen få motsatt effekt,
och man föreslår därför i stället ett direkt stöd på 4
miljoner kronor som omfattar hela trädgårdsnäringen. Ungefär
en tredjedel av de företag som bedriver yrkesmässig
trädgårdsproduktion har produktion i växthus.
I en med anledning av proposition 1993/94:157 väckt motion
Jo27 yrkande 3 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas bl.a. att
det nuvarande förfarandet med omedelbar nedsättning av
energiskatterna skall bibehållas. Jordbruksutskottet har
avstyrkt yrkandet med hänvisning till skatteutskottets
pågående behandling av dessa frågor (1993/94:JoU22).
I tre motioner som väckts under den allmänna motionstiden
framställs yrkanden om skattelättnader för växthusnäringen. I
motion Jo210 yrkande 1 av Ingbritt Irhammar och Lennart
Brunander (c) begär motionärerna ett tillkännagivande om att
regeringen snarast bör lägga fram förslag om lättnader i
energibeskattningen för växthusnäringen i enlighet med
arbetsgruppens förslag. I motion Jo217 yrkande 1 av Ulf
Björklund (kds) anför motionären att energikostnaden som andel
av försäljningsvärdet är högre i Sverige än i
konkurrentländerna och begär ett tillkännagivande om att det
är viktigt att snabbt få fram beslut om lättnader i
växthusnäringens energibeskattning. I motion Jo227 yrkande 1
av Margareta Winberg m.fl. (s) begär motionärerna ett beslut
om att energiskatten för trädgårdsnäringen begränsas till
0,6 % av produktionsvärdet.
Enligt utskottets mening har 1992 års
trädgårdsnäringsutredning konstaterat att problemet för svensk
odling är att anpassningen till EU:s lägre producentpriser vid
ett inträde kommer att ske snabbare än utjämningen för de
dominerande kostnaderna. Tullskyddet upphör samma dag som
Sverige blir medlem i EU och man kan förvänta sig att
konkurrensen blir särskilt stor i början eftersom många
exportörer antagligen anstränger sig att ta marknadsandelar.
Detta är också bakgrunden till beslutet om det s.k.
25-miljonersprogrammet med stödåtgärder för näringen som
riksdagen fattade våren 1993.
För växthusnäringen innebär övergången till
industribeskattning en skärpning av skatteuttaget med netto
2,5 miljoner kronor. Samtidigt medför systemet med
återbetalning av erlagd skatt ett krav på en ökning av
likviditeten med närmare 25 miljoner kronor. Detta inverkar
negativt på möjligheterna att genomföra de investeringar som
är nödvändiga om näringen skall kunna anpassa sig till
konkurrensförhållandena inom EU. Kravet på ökad likviditet
leder också till att näringen får en högre kostnadsnivå.
Utskottet delar den av regeringen framförda uppfattningen att
en långsiktigt hållbar förstärkning av växthusnäringens
konkurrenskraft bäst vinns genom ytterligare åtgärder för en
förbättrad energihushållning inom näringen och att en
ytterligare nedsättning av energiskatterna kan få motsatt
effekt genom att den minskar incitamentet till
energihushållning och användning av förnybara energislag.
Utskottet ser därför positivt på förslaget om särskilda bidrag
för att höja aktiviteten vad gäller sådana åtgärder i stället
för skattebefrielser.
Detta innebär emellertid inte att utskottet är främmande för
tanken på olika justeringar av skattereglerna. Särskilt det
administrativa systemet med återbetalning av energiskatten i
efterhand har kritiserats dels därför att det ställer ökade
kapitalkrav på näringen, dels därför att de beloppsgränser som
uppställts för rätt till återbetalning inte tar rimlig hänsyn
till behovet att kunna driva verksamhet i liten skala.
Utskottet anser också att det är olyckligt att den skärpning i
olika hänseenden som övergången till industribeskattning
medför sammanfaller med den tidpunkt då näringen kan beräknas
bli utsatt för en ny konkurrenssituation.
Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att
växthusnäringens övergång till industribeskattning skjuts upp
ett år. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de
nu aktuella motionerna skjuter upp ikraftträdandet av de nya
reglerna för växthusnäringen från den 1 januari 1995 till den
1 januari 1996. De regler som har gällt under 1993 och 1994
kommer således att gälla också under år 1995.
Det finns enligt utskottets mening anledning att framhålla att
anståndet med övergången till industribeskattning kan ge
möjlighet att ytterligare överväga behovet av åtgärder för att
stärka växthusnäringens konkurrenskraft.
Merutgiften för denna åtgärd har utskottet beaktat när nivån
för den generella kompensationen för kraftvärme- och
fjärrvärmeverkens leverans till industrin bestämdes till 9 öre
per kWh.
Utskottets förslag i denna del föranleder ändringar i
övergångsbestämmelserna till lagarna (1992:879--881) om
ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt och lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt.
Stora förbrukare
Den som är registerad som skattskyldig till allmän energiskatt
redovisar skatten på bränsle i den takt som det förbrukas
eller försäljs. Bränslelagret belastas således inte med någon
skatt. Möjligheten att registera sig som skattskyldig är
förbehållen den som "i större omfattning" återförsäljer,
förbrukar eller lagerhåller skattepliktigt bränsle. Gränsen
går vid ett lager på 500 m3 respektive en årsomsättning
på 5 000 m3 flytande bränsle. En lägre omsättningsgräns
på 150 m3 gäller för den som exporterar bränsle eller har
rätt att återfå skatten därför att bränslet används för annat
ändamål än energialstring.
I motion Sk350 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) begär
motionärerna ett tillkännagivande om att de stora företagens
möjlighet att lagerhålla olja etc. skattefritt utgör en brist
i den eftersträvade konkurrensneutraliteten.
Möjligheten att inköpa och lagerhålla bränslen skattefritt
utnyttjas i första hand av de företag som producerar,
importerar och försäljer bränslen. En beskattning redan vid
gränsen skulle göra det kostsamt för dessa företag att
lagerhålla bränslen i Sverige och bör därför undvikas. Hur
gränsen kring denna grupp företag skall dras kan diskuteras
men det är ofrånkomligt att någon form av generell regel måste
tillämpas. Utskottet ser inte något skäl att överväga en
ändring i de principer som gäller här och avstyrker
motionsyrkandet.
Nedsatt elskatt i norra Sverige
Gränsen för den lägre elskatten i norra Sverige drogs 1981,
och i underlaget ingick bl.a. mätningar av
årsmedeltemperaturen under normalperioden 1931--1960.
Elskatten är 3,6 öre per kWh i norra Sverige och 8,8 öre per
kWh i övriga delar av landet.
I motion Sk610 av Leo Persson m.fl. (s) begär motionärerna ett
tillkännagivande om att elskatten i Vansbro kommun bör sättas
ner till vad som gäller i övriga kommuner i norra Sverige.
Utskottet är inte berett att tillstyrka en ändrad
gränsdragning i denna del men förutsätter att regeringen
följer frågan och vid behov lägger fram de förslag till
förändringar som kan anses påkallade. Utskottet avstyrker
motionen.
Vindkraft
Den allmänna energiskatten på el tas inte bara ut när elkraft
under yrkesmässiga förhållanden levereras till förbrukare utan
också när en producent själv förbrukar sin elkraft. Av
administrativa skäl har emellertid egenförbrukning hos mindre
producenter undantagits från skatt. Undantaget gäller om
elkraften framställts av en producent som inte ägnar sig åt
yrkesmässig distribution och som förfogar över en
generatoreffekt som är mindre än 100 kW, eller vid vindkraft
mindre än 500 kW. Beslutet om en högre effektgräns för
vindkraftverk fr.o.m. den 1 januari 1992 har sin grund i att
vindkraftverken har en lägre tillgänglighet än
vattenkraftverken.
Undantaget för elkraft som framställts i mindre verk
förutsätter att producenten själv förbrukar kraften.
Skatterättsnämnden har i ett sent förhandsbesked funnit att
skattefriheten inte gäller om elkraften transiteras från
kraftverket till dess ägare via ett nät som används för
yrkesmässig distribution. Beskedet har överklagats till
Regeringsrätten.
I motion Sk617 av Rune Backlund och Gunhild Bolander (c) yrkar
motionärerna att undantaget för mindre kraftverk skall gälla
också för kraft som transiterats till kraftverkets ägare via
ett distributionsnät. Regeringen bör enligt motionärerna
återkomma med ett förslag med detta innehåll. I motion Sk630
av Roland Larsson (c) framhåller motionären att problemen med
gränsdragningen kring undantaget för småskalig produktion bäst
löses genom en generell skattefrihet för vindkraftverk under
500 kW, och de begär ett tillkännagivande med detta innehåll.
I motionerna Sk620 yrkande 1 och 2 av Elving Andersson m.fl.
(c) och N431 av Marianne Jönsson och Birger Andersson (c)
anförs att vindkraften är värd en generell miljöbonus och att
denna bör uppgå till 8,8 öre per kWh. Enligt motionärerna bör
riksdagen fatta ett beslut i frågan.
Utskottet vill inledningvis framhålla att det undantag som i
dag gäller för små kraftverk är motiverat av administrativa
skäl och således inte avsett att utgöra en allmän stimulans
för de mindre kraftverken. Den särskilda effektgränsen för
vindkraftverk motiveras med den lägre tillgänglighet som
gäller för dessa.
Ett särskilt investeringsstöd för vindkraften infördes i
samband med energiöverenskommelsen. Stödet utgick
inledningsvis med 25 % av investeringskostnaden. Hösten 1992
beslutades en höjning till 35 % av investeringskostnaden.
Utskottet har senast behandlat yrkanden om en stödjande
skattebefrielse för vindkraften i betänkandet Sänkt skatt på
dieselolja (1992/93:SkU34). Utskottet anförde då att det är
viktigt att vindkraftproduktion kan komma till stånd där
förutsättningar finns och att utskottet inte är främmande för
tanken på ett produktionsstöd. Utskottet förutsatte att
regeringen uppmärksammar denna fråga.
Vindkraftverkens situation påverkas av den omläggning som
föreslås i propositionen Handel med el i konkurrens (prop.
1993/94:162). Förslaget innebär att överföringen av el via
nätet renodlas och hålls separat från produktion, försäljning
etc. Särskilda nätverksföretag skall tillhandahålla nätet som
en marknad för köp och leverans av elkraft. Konsumenterna
skall kunna sluta avtal med valfri leverantör. Dagens
bestämmelser om skyldighet för en innehavare av en
områdeskoncession att köpa el från mindre anläggningar bygger
på ett elpris som baseras på köparens alternativkostnad för
el. I det nya systemet föreslås en liknande skyldighet för
innehavare av leveranskoncession. Reglerna för hur priset
beräknas kommer att baseras på köparens genomsnittliga
försäljningspriser till hushåll med avdrag för skäliga
kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal.
Systemet med leveranskoncessioner utgör en övergångslösning
och skall utvärderas efter tre år.
Enligt utskottets mening finns det goda skäl att lämna en
miljöbonus till vindkraften, och utskottet vill med hänsyn
bl.a. till de problem som uppkommit vid gränsdragningen kring
det nuvarande undantaget inte heller motsätta sig att stödet
får formen av en bonus som utgår via skattesystemet.
Den elkraft som produceras i ett vindkraftverk beskattas inte
vid leverans till nätet utan först när den levereras av
distributören till en förbrukare. Eftersom det inte är möjligt
att på ett praktiskt rimligt sätt urskilja leveransen av just
denna elkraft till viss förbrukare kan någon generell
skattebefrielse för elkraft som producerats i ett
vindkraftverk i praktiken inte tillskapas. I dessa fall måste
bonusen lämnas i form av ett avdrag som tillfaller
distributören eftersom denne är skattskyldig för elkraften.
Genom systemet med en skyldighet för koncessionsinnehavare att
köpa elkraft från mindre kraftverk och de regler som gäller
för prissättningen i dessa fall kan bonusen slussas tillbaka
till producenten. Detta bör vara möjligt både i nuvarande
system och i det system som föreslås i propositionen om handel
med el i konkurrens. Utskottet förutsätter att så sker och att
miljöbonusen utgår utöver det pris som följer av reglerna i
övrigt.
Miljöbonus bör också lämnas när distributören själv producerat
vindkraften. De regler som utskottet föreslår har utformats i
enlighet härmed.
Den bonus som lämnas bör knytas till den generella skattesats
för elkraft som gäller för hushåll i allmänhet och kommer på
så sätt att följa skattesatsen när denna förändras på grund av
den nyligen beslutade indexeringen. Under år 1994 uppgår denna
skattesats till 8,8 öre per kWh.
I de specialfall då vindkraftverkets ägare själv förbrukar
kraften föreligger redan i dag skattefrihet om verket har en
generatoreffekt som är mindre än 500 kW. Denna effektgräns bör
slopas. Utskottet är medvetet om att skatteuttaget är lägre i
norra Sverige och om att vissa förbrukare inte erlägger full
elskatt. Fördelen av en skattebefrielse för egenförbrukning
kommer därför att variera något.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att vindkraftsproducerad
el får en miljöbonus som motsvarar skatten på el till hushåll.
Miljöbonusen bör träda i kraft den 1 juli 1994.
Merutgiften för denna åtgärd har utskottet beaktat när nivån
för den generella kompensationen för kraftvärme- och
fjärrvärmeverkens leveranser till industrin bestämdes till 9
öre per kWh.
Med utskottets förslag tillgodoses i allt väsentligt de nu
aktuella motionerna.
Vägtrafikområdet
Skatteuttaget
Grunden för den beskattning som gäller på vägtrafikområdet är
riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 (prop. 1987/88:50,
bet. TU13). En viktig del i detta beslut är principen om
trafikens kostnadsansvar. De avgifter som tas ut skall täcka
de totala samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov
till. De rörliga avgifterna skall i princip svara mot
mellanskillnaden mellan marginalkostnaderna och trafikens
totala samhällsekonomiska kostnader. Vidare skall skatter och
avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade utformas
likformigt för olika transportalternativ. Enligt det
trafikpolitiska beslutet skall transportsystemet utformas så
att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.
I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
redovisade regeringen en sektorstrategi för transportområdet.
Strategin omfattar ökad användning av biobränsle och
ekonomiska styrmedel, energieffektivisering, förbättrad
kollektivtrafik samhällsplanering samt forskning, utveckling
och demonstration. Enligt regeringens bedömning borde
trafikens totala kostnader få spela en större roll än
tidigare, och målet att begränsa utsläppen av koldioxid borde
få en mer självständig betydelse för de rörliga kostnaderna.
Regeringen har härefter beslutat tillkalla Trafik- och
klimatkommittén (K 1993:01) med uppdrag att lämna ett samlat
förslag till åtgärder för att reducera utsläppen av koldioxid
och andra klimatpåverkande gaser från alla trafikslag. Hänsyn
skall härvid tas till gällande miljömål och till Sveriges
eventuella medlemskap i EG. Enligt direktiven bör kommittén
analysera redan lämnade förslag till åtgärder inom
vägtrafiken, sjöfarten, luftfarten, järnvägstrafiken och den
lokala och regionala kollektivtrafiken samt överväga huruvida
och i så fall på vilket sätt dessa skulle kunna förverkligas.
I uppdraget ingår också att utreda förutsättningarna för att
införa miljözoner i vissa tätorter för fordon med nollutsläpp.
Den långsiktiga strategi för hur koldioxidutsläppen från
trafiken skall reduceras som regeringen redovisat i
proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
bör enligt direktiven utgöra en utgångspunkt för uppdraget
(dir. 1993:40). Kommittén beräknas avge sitt betänkande den
1 juni 1994.
I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna
att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas
under 90-talet (yrkande 41) och att priset på fossila bränslen
bör stiga i sådan takt att marknadsutrymmet för annan teknik
ökar (yrkande 43). I motion N424 yrkande 5 av Tuve Skånberg
(kds) begär motionären ett tillkännagivande om att fossila
bränslen för dieselfordon bör göras dyrare än förnyelsebara
bränslen (tkg).
Enligt utskottets mening bör utgångspunkten för beskattningen
på vägtrafikområdet alltjämt vara de överväganden som ligger
till grund för riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 och
den strategi för ett förbättrat kostnadsansvar som regeringen
redovisat. Enligt utskottets mening bör Trafik- och
klimatkommitténs arbete nu avvaktas och utskottet avstyrker de
aktuella motionerna.
Sänkt skatt på nya bilar
I motion Sk624 av Jan Sandberg (m) anför motionären att en
sänkning av skatten på nya bilar alternativt en höjning av
bilskrotningspremien skulle ge en ökad nybilsförsäljning och
därmed en bättre miljö, ökad trafiksäkerhet och tryggare
arbeten. En översyn av skattebelastningen på bilar bör därför
genomföras.
Som framgått anser utskottet att de principer som kommit till
uttryck i det trafikpolitiska beslutet bör utgöra grunden för
beskattningen på detta område. Utskottet ser inte något skäl
att frångå dessa ställningstaganden och tillstyrka
skattesänkningar eller ofinansierade höjningar av
bilskrotningspremien i syfte att stimulera till en ökad
bilförsäljning. Utskottet avstyrker därför motionen.
Miljöklasserna för nya fordon
Riksdagen antog våren 1991 bestämmelser om en miljöklassning
av nya fordon. Bestämmelserna gäller såväl personbilar som
tunga fordon och tillämpas fr.o.m. 1993 års modell. Miljöklass
3 är avsedd för fordon som uppfyller avgaslagens grundläggande
krav, och miljöklass 1 och 2 är avsedda för fordon som
uppfyller högre krav.
Riksdagens beslut innebar också att försäljningsskatten på nya
fordon knöts till fordonets miljöklass. För personbilar
innebar detta att försäljningsskatten för bilar i miljöklass 1
sattes ner med 4 000 kr och att försäljningsskatten för bilar
i miljöklass 3 höjdes med 2 000 kr. Dessa skatteregler
tillämpas fr.o.m. 1993 års modell. Personbilar av äldre modell
hänförs vid beskattningen till miljöklass 3 (prop.
1990/91:156, SkU25).
Systemet med miljöklasser för nya bilar är för närvarande
föremål för översyn av utredningen (M 1993:08) om
vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m.
(dir. 1993:64). Utredningen beräknas avge sitt betänkande
senare i år.
I motion Sk352 yrkande 46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär
motionärerna ett tillkännagivande om att även fordonsskatten
bör knytas till ett fordons miljöklass för att på detta sätt
ytterligare stimulera till produktion och val av mer
miljövänliga fordon.
Enligt utskottets mening ger redan försäljningsskatten goda
möjligheter att öka eller minska det ekonomiska incitamentet
till inköp av fordon i miljöklass 1 och 2. Försäljningsskatten
tas också ut när fordonet introduceras på marknaden och är
därför mer lämplig för denna miljöstyrning. Enligt utskottets
mening finns det inte i dagsläget någon anledning att överväga
att koppla även fordonsskatten till miljöklasserna. Utskottet
avstyrker motionsyrkandet.
Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt
I motion Sk352 yrkande 45 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär
motionärerna ett tillkännagivande om att en utredning bör
tillsättas för att klarlägga möjligheterna att omvandla
fordonsskatten till drivmedelsskatt.
Utskottet har vid sin tidgare behandling av liknande yrkanden
(1992/93:SkU34) framhållit att fordonsskatten gör det
möjligt att ha en löpande beskattning som är anpassad efter
fordonets individuella egenskaper och därför är av intresse
bl.a. ur miljösynpunkt. I dag tas fordonsskatten ut efter
fordonskategori, drivmedel och tjänstevikt bl.a. för att
utjämna skillnaden i bränslebeskattning mellan bensindrivna
och dieseldrivna fordon. För de största lastbilarna kan
skatten variera från 790 kr till mer än 23 575 kr per år. Viss
regional utjämning åstadkoms också genom att fordonsskatten
för personbilar är reducerad i norra Sverige.
Riksskatteverket har i rapporten 1993:10 Försäljningsskatten i
ett EG-perspektiv även föreslagit vissa tekniska ändringar
beträffande fordonsskatten. Förslaget bereds för närvarande
inom Finansdepartementet.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att överväga att
slopa fordonsskatten. När det gäller metoden att genom
förändringar inom ramen för ett givet skatteuttag söka
åstadkomma en mer ändamålsenlig miljöstyrning vill utskottet
erinra om att regeringen nyligen beslutat tillsätta en
utredning med uppdrag att åstadkomma en ökad miljörelatering
av skattesystemet (dir. 1994:11). Utskottet avstyrker
motionsyrkandet.
Dieseloljeskatten
Sedan den 1 oktober tas dieseloljeskatt ut för olja som
används i personbilar, bussar och lastbilar. Skatten uppgår
till 1:30 kr per liter.
Oljeprodukter som är avsedda för annat ändamål t.ex. för
uppvärmning eller för användning i motorredskap beläggs inte
med dieseloljeskatt. För att förhindra att obeskattad olja
används i personbilar m.m. märks oljan genom tillsats av vissa
ämnen. Negativa hälsoeffekter har påtalats i samband med
yrkesmässig användning av den märkta oljan.
Regeringen har den 9 december 1993 belutat tillsätta
Utredningen om märkningssystemet för vissa oljeprodukter samt
kartläggning av den utveckling som sker inom området (dir.
1993:138). Utredningen gör bl.a. en fördjupad studie av
hälsoriskerna med det nuvarande märkningssystemet. Enligt
direktiven är en grundförutsättning att den lågbeskattade
oljan måste märkas på något sätt och att märkningen skall
kunna användas jämsides med de system som används i våra
grannländer och med den märkning som skall gälla inom EU.
Utredaren skall i sammanhanget också bedöma effekterna av en
begränsning av rätten att använda lågbeskattad olja. Denna
fråga övervägs för närvarande av Energiskatteutredningen (dir.
1992:80) bl.a. därför att man inom EU har en avvikande
utformning på detta område.
I motion Sk640 av Ulla Orring (fp) anför motionären att den
högre skatten på olja som är avsedd för personbilar, lastbilar
etc. ger upphov till ett flertal problem och begär ett
tillkännagivande om att möjligheten att införa en lika hög
skatt om 40 öre per liter på all olja som kan användas för
detta ändamål bör studeras närmare.
Enligt utskottets mening är motivet för dieselskatten att även
den tunga dieseldrivna trafiken skall bära det trafikpolitiska
kostnadsansvar som i dag tas ut av övrig trafik via
bensinskatten. Någon möjlighet att reducera dieselskatten till
40 öre per liter med hänvisning till att skatteinkomsterna
härigenom skulle bli oförändrade finns det därför inte.
Utskottet anser att resultatet av den utredning som tillsatts
i syfte att bedöma de problem som uppkommit kring
märkningssystemet nu bör avvaktas. Med det anförda anstyrker
utskottet motionsyrkandet.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen fattat beslut om
kompensation för dieseloljeskatten till dem som av hälsoskäl
väljer att använda den ofärgade och därmed dieselbeskattade
oljan i motorredskap, traktorer etc. (prop. 1993/94:119,
SkU26). Regeringen har i proposition 1993/94:231 föreslagit
att möjligheten till kompensation utvidgas även till dem som
använder den beskattade oljan för uppvärmningsändamål.
Regional differentiering av drivmedelsskatterna
I motion Sk352 yrkande 42 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär
motionärerna ett tillkännagivande om att en utredning bör
tillsättas med uppgift att lägga fram ett förslag om en
differentierad bensinskatt som i första hand bör vara utformat
så att skatten i storstadsregionerna höjs. I motion Sk647 av
Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (kds) begär motionärerna
ett tillkännagivande om en differentiering av bensin- och
dieselskatterna i avsikt att kompensera glesbygdsbefolkningen
för längre avstånd och därmed dyrare transportkostnader.
Utskottet har vid sin tidigare behandling av yrkanden om en
regional differentiering av drivmedelsskatterna pekat på att
denna fråga utretts av bl.a. Vägtrafikskatteutredningen som
behandlat frågan i betänkandet Slopad fordonsskatt och höjd
bensinskatt (Ds B 1980:13). En differentierad bensinskatt
skulle enligt utredningen medföra betydande kontrollproblem,
konkurrensrubbningar och ökade administrativa kostnader.
Utredningen förordade därför ett direkt bidrag till
fordonsägarna.
Enigt utskottets mening är en regional differentiering av
drivmedelsskatterna behäftad med flera svårlösta problem. Det
finns enligt utskottets mening bättre och mer ändamålsenliga
sätt att komma till rätta med de regionala skillnader som
föreligger. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Låginblandning av biobränslen
I motion N424 yrkande 6 av Tuve Skånberg (kds) begär
motionären ett tillkännagivande om att skattefriheten för
rapsolja som inblandas i fossila bränslen skall återinföras.
En grundläggande princip i lagarna om allmän energiskatt,
koldioxidskatt, dieselskatt och bensinskatt är att
beskattningen bara skall träffa fossila bränslen och således
inte biobränslen av olika typer. Denna princip har som en
följd av den tekniska uppbyggnaden av dessa lagar inte kommit
till fullt utförande när det gäller olika typer av
bränsleblandningar. Energiskatteutredningen ser därför bl.a.
över de regler som gäller för bränsleblandningar (dir.
1992:80).
Under våren 1993 uppmärksammade utskottet ett stigande
intresse för import av bränsleblandningar. Intresset hade sin
grund i att det var möjligt att ta in mineralolja skattefritt
om denna var uppblandad med viss mängd vegetabilisk olja. På
grund av den akuta situationen tvingades utskottet lägga om
reglerna för bränsleblandningar i denna del. Omläggningen
innebar att den angivna principen om beskattning av fossila
bränslen och skattefrihet för biobränslen fr.o.m. den 1
augusti 1993 genomfördes också i fråga om bränsleblandningar.
Med hänsyn till att lagstiftningen kom till i en akut
situation uttalade utskottet att det förslag som utskottet då
lade fram inte behövde ses som en slutlig lösning på
problemet, och utskottet utgick ifrån att reglerna
förutsättningslöst skulle prövas av Energiskatteutredningen.
Med anledning av de ändrade reglerna för bränsleblandningar
har Scafi Miljö AB i en skrivelse till regeringen begärt
nedsättning av den energiskatt som fr.o.m. den 1 augusti 1993
tas ut på mineraloljan i de blandningar som företaget saluför.
Scafi Miljö AB har bl.a. hänvisat till att blandningen på
grund av sina goda miljöegenskaper bör hänföras till
miljöklass 1 även om den inte uppfyller de krav som
uppställts. Regeringen har den 30 september 1993 beslutat
överlämna skrivelsen till Utredningen (M 1993:08) om
vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m.
(dir. 1993:64) och uppdragit åt utredningen att behandla
frågan om miljöklasser för dieselbränslen med förtur.
Av det anförda framgår att principen om skattefrihet för
vegetabiliska oljor som ingår i bränsleblandningar redan
genomförts och att olika frågor om ytterligare förbättringar
av dessa regler för närvarande är föremål för utredning. Någon
anledning till ett tillkännagivande med det innehåll som
motionären har begärt finns det därför inte, utan utskottet
avstyrker motionen.
I flera motioner framställs yrkanden om en fullständig
skattebefrielse vid inblandad biobaserad etanol och metanol.
Sådana yrkanden framställs i motionerna T223 yrkande 6 av Jan
Erik Ågren och Rose-Marie Frebran (kds), Sk649 av Arne Jansson
och Laila Strid-Jansson (nyd) och N420 yrkande 1 av Kenneth
Lantz och Ulf Björklund (kds). I motion N245 yrkande 4 av
Bengt Hurtig m.fl. (v) begär motionärerna även att möjligheten
till subventionerad upphandling studeras.
Den skatt som tas ut på alkoholer vid inblandning i bensin
uppgår till 80 öre per liter vilket kan jämföras med skatten
på blyfri bensin som är 3:91 kr per liter. Ren etanol är dock
helt skattefri. Skattebefrielsen för ren etanol har tillkommit
för att göra det möjligt att bedriva en tillräckligt
omfattande försöksverksamhet med bussar som körs på ren
etanol. Härutöver utgår också visst stöd till denna
verksamhet.
Enligt utskottets mening har motoralkoholerna redan i dag en
gynnad ställning dels genom att någon koldioxidskatt inte tas
ut, dels genom att denna bensinskatt endast är 80 öre per
liter. Ett problem i sammanhanget är också att det förekommer
fossilbaserad alkohol och att denna i praktiken inte kan
skiljas från biobränsleproducerad alkohol.
Utskottet erinrar om Trafik- och klimatkommitténs (K
1993:01) arbete och är inte berett att nu tillstyrka någon
ändring i beskattningen eller förorda speciella stödköp, utan
avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.
Miljöklassning av drivmedel
I motion Sk352 yrkande 44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär
motionärerna att bensinen miljöklassas fr.o.m. den 1 juli
1994. I motion Jo689 yrkande 3 av Karin Pilsäter och Siw
Persson (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att
skatterna på bensin och andra drivmedel bör
miljödifferentieras. I motion N424 yrkande 2 av Tuve Skånberg
(kds) begär motionären ett tillkännagivande om att skatten på
miljöskadliga bensinkvaliteter bör höjas.
Naturvårdsverket har haft i uppdrag att utreda frågan om
miljöklassning av bensin och har redovisat sina förslag till
regeringen. Frågan om en miljöklassning av bensinen är således
redan föremål för överväganden inom regeringskansliet. Det
finns därför enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen
att nu göra några tillkännagivanden eller begära förslag i
saken. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Motorsågsbensin
I motion N417 yrkande 1 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson
(c) begär motionärerna ett tillkännagivande om att åtgärder
bör vidtas för att förbättra de miljövänliga bränslenas, t.ex.
miljövänlig motorsågsbensin, konkurrenssituation. I motion
Sk641 av John Andersson och Bertil Måbrink (-, v) begär
motionärerna en skattebefrielse för miljöbensin för motorsågar
och andra arbetsredskap. I motion Sk648 av Lennart Brunander
och Ingbritt Irhammar (c) hemställer motionärerna att
riksdagen begär ett förslag som innebär en skattebefrielse för
tvåtaktsbränsle som uppfyller särskilda miljökrav.
Utskottet vill liksom vid sin tidigare behandling (jfr
1991/92:SkU22) av liknande yrkanden framhålla att utskottet
ser positivt på det arbete som bedrivs för att få fram en
motorsågsbensin som reducerar de hälsorisker som skogsarbetare
upplever på grund av motorsågens avgaser. Utskottet är dock
inte övertygat om att en skattebefrielse är den bästa metoden
för att säkerställa användningen av det nya bränslet. En
skattebefrielse skulle inte få en avgörande betydelse i
sammanhanget men ge upphov till administrativa och
kontrollmässiga problem. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandena.
Övriga punktskatter
Reklamskatten
Reklamskatt betalas för annons som är avsedd att
offentliggöras inom landet. Med annons menas ett särskilt
utrymme i en trycksak för återgivning av text eller bild.
Reklamskatt betalas också för reklam som är avsedd att spridas
i annan form än annons. Med reklam avses ett meddelande som
har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning av vara,
fastighet eller tjänst. Skattesatsen är 4 % för annons i
allmän nyhetstidning och i alla övriga fall 11 %. Reklamskatt
tas inte ut för reklam i radio eller TV.
Reklamskatteutredningen har gjort en omfattande översyn av
reklamskatten i syfte bl.a. att komma till rätta med de
tillämpningsproblem och konkurrensneutralitetsproblem som den
tekniska utvecklingen på medieområdet lett till. Ett annat
syfte har varit att förenkla administrationen av
reklamskatten. Utredningen har lämnat betänkandet (SOU
1988:17) Reklamskatt. Betänkandet har remissbehandlats.
Den koncessionsavgift som tas ut av TV 4 för ensamrätten att
sända reklam i ett rikstäckande markbundet nät tas delvis ut
som en progressiv avgift på intäkterna av sända annonser.
Avgiften går från 20 % till 50 % av annonsintäkterna.
Avgiften för de tillstånd att sända privat reklamfinansierad
radio som gäller sedan den 1 april 1993 har bestämts genom ett
auktionsförfarande. Dessa tillstånd löper ut år 2000.
I motion Sk353 yrkande 25 av Lars Hedfors m.fl. (s) begärs
förslag om en breddning av reklamskatten till radio och TV och
till kabelföretag som vidarebefordrar satellitsändningar.
Enligt motionärerna bör dock ideellt bedriven
föreningsradio/TV inte drabbas. Ett yrkande med samma
inriktning framställs i motion Sk651 av Berit Löfstedt m.fl.
(s). I motion Sk634 av Hans Karlsson m.fl. (s) pekar
motionärerna på de problem som gränsdragningen mot olika
former av reklamblad ger upphov till och begär en översyn av
tillämpningen och kontrollen av reklamskatten. I motion Sk352
yrkande 47 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs en
snabbutredning med syfte att bredda reklamskatten till radio-
och TV-området och höja den så att intäkterna ökar med 500
miljoner kronor. I motion Sk637 av Karin Falkmer (m)
framhåller motionären reklamskattens snedvridande effekt på
konkurrensen och föreslår att den slopas eller ändras.
Utskottet är medvetet om att reklamskatten i sin nuvarande
utformning har stora brister och att skattefriheten inom
radio- och TV-området ger upphov till
konkurrenssnedvridningar. På detta område kompliceras bilden
också av utvecklingen av nya reklamfinansierade radio- och
TV-kanaler med koncessions- och tillståndsavgifter som i högre
eller mindre grad är kopplade till reklamintäkterna.
Möjligheterna att utvidga reklamskatten till radio- och
TV-området för att på det sättet uppnå konkurrensneutralitet
är också begränsade eftersom det är svårt att beskatta från
Sverige helt fristående radio- och TV-företag som sänder via
satellit. När det gäller den del av reklamskatten som avser
reklamtrycksaker kräver denna gränskontroller och kan därför
inte vara kvar i sin nuvarande form vid ett eventuellt inträde
i EU. Möjligheterna att ändra reglerna så att skatten på
reklamtrycksaker kan bibehållas utan gränskontroller är enligt
utskottets bedömning små.
Enligt utskottets mening talar starka skäl för att
reklamskatten måste slopas och att detta bör ske i anslutning
till ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Det är emellertid
inte möjligt att avskaffa reklamskatten utan någon form av
finansiering, och detta gör att frågan måste övervägas
ytterligare. Utskottet anser att regeringens ställningstagande
i dessa frågor bör avvaktas och avstyrker därför
motionsyrkandena.
I motion Sk605 av Ulla Orring (fp) begär motionären att
privata hushåll undantas från reklamskatt på
efternamnsuppgifter i telefonkatalogen.
Utskottet har förståelse för de synpunkter som ligger till
grund för detta yrkande men är -- eftersom detta är en fråga
om hur Telia AB tar ut sina avgifter -- inte berett att
tillstyrka att det införs ett särskilt undantag för dessa
uppgifter. Utskottet anser att regeringens ställningstagande
bör avvaktas även i denna del. Utskottet avstyrker
motionsyrkandet.
Hundskatten
I motionerna Sk604 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp)
och Sk623 av Lennart Fremling (fp) begär motionärerna ett
tillkännagivande om att lagen om hundskatt bör slopas. Enligt
motionärerna bör kommunerna själva få bestämma om de vill
registrera hundar och ta in skatt för dessa.
Enligt vad utskottet erfarit har det -- efter ett avgörande i
Regeringsrätten den 30 januari 1994 beträffande Örkelljunga
kommun -- numera klargjorts att kommunerna har möjlighet att
själva bestämma om de vill ta ut hundskatt eller ej.
Skyldigheten att föra hundskatteregister kvarstår dock.
Erfarenheten visar emellertid att någon registrering inte
kommer till stånd i de kommuner som beslutar att inte ta ut
hundskatt.
Enligt utskottets mening bör frågan om hundskattens framtida
utformning nu prövas i ljuset av det rättsläge som uppkommit
med anledning av Regeringsrättens avgörande, och utskottet
utgår ifrån att de önskemål från olika håll om en möjlighet
för kommunerna att själva få bestämma om registreringen och
skatten därvid tas upp till behandling. Utskottet ser
emellertid inte någon anledning till ett ställningstagande i
denna fråga utan anser att den bör kunna prövas fritt och
avstyrker därför de nu aktuella motionsyrkandena.
Förpackningsskatten
Skatten på vissa dryckesförpackningar avskaffades den 1 maj
1993 i anslutning till att det infördes ett producentansvar
vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av
material eller energiutvinning från förpackningar. Enligt vad
som uttalades i ärendet kunde skatten medföra att
återtagningssystemet för aluminiumburkar äventyrades. Sett i
ett EG-perspektiv kunde skatten inte heller behållas i sin
dåvarande utformning (prop. 1992/93:166, SkU25).
I motion Sk608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
begär motionärerna ett tillkännagivande om att EU:s regler
inte hindrar att punktskatter används som styrmedel för att
gynna miljövänliga förpackningar och om att en ökad
differentiering av skatten på förpackningar nu bör genomföras.
Enligt utskottets mening innebär det producentansvar som
numera införts en kraftfull styrning mot miljövänliga
förpackningar. Utskottet ser inte något skäl att nu återinföra
skatten på dryckesförpackningar och avstyrker därför
motionsyrkandena.
Särskild varuskatt
I motion Sk613 av Sten Söderberg (-) begär motionären att den
särskilda varuskatten på kosmetika etc. återinförs.
Utskottet är inte berett att tillstyrka att denna skatt
återinförs.
Bekämpningsmedel
Hanteringen av bekämpningsmedel regleras i förordningen om
bekämpningsmedel och ansvaret för kontroll, spridning etc.
ligger på Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk och
Statens naturvårdsverk. Det är förbjudet att importera, sälja,
överlåta eller använda bekämpningsmedel som inte är godkänt,
och ett bekämpningsmedel får godkännas enbart om det är
godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs
som skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet och liknande
som orsakas av växter, djur eller mikroorganismer. Spridning
av bekämpningsmedel skall ske så att människor inte skadas
eller vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så
liten som möjligt. Sedan den 1 juli 1984 tas en särskild
bekämpningsmedelsavgift ut för att av hälso- och miljöskäl
minska användningen av bekämpningsmedel. Avgiften uppgår för
närvarande till 8 kr per kg verksam beståndsdel.
Riksdagen beslutade år 1988 att användningen av kemiska
bekämpningsmedel inom jordbruket skulle halveras till år 1990
med utgångspunkt i den genomsnittliga användningen 1981--1985.
Användningen skall halveras ytterligare en gång till strax
efter mitten av 1990-talet (prop. 1989/90:147, JoU25).
Under perioden 1981--1985 användes 13 500 ton
bekämpningsmedel, varav en tredjedel i jordbruket. En
halvering av användningen inom jordbruket uppnåddes år 1990,
och minskningen fram till år 1993 var 65 %. Störst mängd
bekämpningsmedel används i dag inom industrin och då i första
hand för impregnering av virke med ämnen som krom och arsenik.
De försålda kvantiteterna krom och arsenik har minskat de
senaste tre åren. Användningen av kreosot har legat still men
det pågår en utveckling mot en ny olja med mindre farlig
sammansättning. Det fortsatta arbetet inriktas bl.a. på att
utarbeta avvecklingsplaner för vissa hälso- och miljömässigt
belastade bekämpningsmedel, t.ex. vissa medel som används vid
odling av potatis (prop. 1993/94:111, bil. 2).
I motion Jo233 yrkande 12 i denna del av Margareta Winberg
m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att
miljöavgiften på bekämpningsmedel bör höjas från 8 kr per kg
verksam beståndsdel till 30 kr per dos, vilket skulle innebära
att avgiften närmar sig den nivå som gällde för de år 1992
avskaffade prisregleringsavgifterna på bekämpningsmedel.
Enligt utskottets mening har det program för en bättre
kontroll över användningen av bekämpningsmedel som nu
genomförs visat sig framgångsrikt, och utskottet ser inte
någon anledning att nu tillstyrka en höjning av de avgifter
som utgår. Utskottet avstyrker motionsyrkandet i denna del.
Handelsgödsel
Enligt riksdagens beslut skall kväveläckaget från jordbruket
halveras mellan åren 1985 och 1995 och fosforläckaget minska
väsentligt. Användningen av handelsgödsel hade år 1992
reducerats med 20 % jämfört med 1986. Enligt Jordbruksverkets
bedömning kommer åtgärderna för att minska näringsläckaget,
bl.a. bestämmelser om djurtäthet, grönmark i kombination med
en minskad intensitet i odlingen och omställning av
jordbruksareal, att leda till en i det närmaste halvering av
kväveförlusterna.
Kadmium är en av de tungmetaller som förekommer i miljön och
som kan förorsaka olika störningar på det levande, bl.a.
genetiska skador och njurskador hos människan. Tillförseln av
kadmium till jordbruksmark sker huvudsakligen genom nedfall
via luften och genom användning av handelsgödsel. För att
minska kadmiumhalterna i handelsgödsel har ett gränsvärde för
kadmium i handelsgödsel införts fr.o.m. den 1 januari 1993.
Gränsvärdet ligger på 100 g kadmium per ton fosfor och kommer
framför allt att eliminera riskerna för att Sverige blir ett
dumpingland för gödselmedel med höga kadmiumhalter.
En särskild avgift tas ut på handelsgödsel. Avgiften utgick
fram till den 1 januari 1994 med 60 öre per kg kväve och med
1:20 kr per kg fosfor. För att få till stånd en ytterligare
styrning mot minskad kadmiumhalt har riksdagen under hösten
1993 fattat beslut om en avgift även på kadmium i
handelsgödsel. Kadmiumavgiften uppgår till 30 kr per g kadmium
i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 g
per ton fosfor. Samtidigt har avgiften på fosfor avskaffats.
Anledningen är att den utredning om miljöavgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel som redovisades av
Jordbruksverket i december 1992 visat att fosforavgiften haft
liten effekt på fosforförlusterna. Fosfor utlakas
huvudsakligen genom erosion och ytavrinning från marken och
påverkas i mindre utsträckning av fosforgödslingen. För att
minska fosforförlusterna torde enligt vad som konstaterades
andra åtgärder, t.ex. vinterbevuxen mark och förbättrad
stallgödselhantering, vara mer effektiva (prop. 1993/94:3,
JoU6).
I motion Jo233 yrkande 12 i denna del av Margareta Winberg
m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att
miljöavgifter bör tas ut på kadmium med 30 kr per g kadmium
till den del kadmiuminnehållet överstiger 5 g och att avgiften
på kväve bör höjas till 2 kr per kg och avgiften på fosfor
återinföras och bestämmas till 2 kr per kg.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av en avgift
på kadmium och om slopande av avgiften på fosfor i
handelsgödsel. Härvid avslogs ett yrkande med liknande
innehåll med hänvisning till att en utvärdering av avgiften
bör ske år 1995 bl.a. för att bedöma avgiftens effektivitet
och för att överväga om avgiften kan höjas för att styra
kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. Utskottet ser inte
någon anledning att nu frångå riksdagens ställningstagande i
denna fråga och avstyrker därför motionsyrkandet.
Alkohol och tobak
I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna
ett tillkännagivande om att det är viktigt att Sverige
bibehåller ett högt skatteuttag på tobak och alkohol och detta
oavsett hur Sveriges relationer med EU utvecklas (yrkande 37)
och om att det är viktigt att regeringen i förhandlingarna med
EU utverkar särlösningar som gör det möjligt att bibehålla
Sveriges alkoholpolitik och då särskilt vad gäller
resandeinförseln av sprit, vin och öl (yrkande 38). I motion
Sk616 av Margit Gennser (m) anför motionären att EU:s regler
gör det nödvändigt att justera skatten på öl så att också den
blir helt proportionell mot alkoholhalten (yrkande 1) och att
skatten på öl bör anpassas till vad som gäller i våra
grannländer (yrkande 2). I motion Sk635 av Mikael Odenberg (m)
begärs en anpassning av skatterna till vad som gäller inom EU.
I motion So272 yrkande 2 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär
motionärerna att skatten på alkoholhaltiga drycker sänks så
att marknaden kan anpassas till EU.
Sveriges förhandlingar med EU har numera avslutats och har
resulterat i att Sverige får möjligheter att under en
övergångsperiod tillämpa särskilda restriktioner när det
gäller införsel av alkoholhaltiga drycker. Det finns därför
inte någon anledning att göra tillkännagivanden om
inriktningen av Sveriges förhandlingar med EU på detta område.
När det gäller nivån på skatteuttaget för alkohol och tobak
erinrar utskottet om att riksdagen så sent som i december 1993
fattat beslut om en höjning och indexering av dessa skatter.
Den alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera
den hittills förda alkoholpolitiken och lägga fram förslag
till en strategi för framtiden -- bl.a. i ett EU-perspektiv.
Kommissionen har nyligen avlämnat sitt betänkande.
Utskottet anser att regeringens ställningstagande till de
förslag som kommissionen lagt fram nu bör avvaktas och
avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.
Avgift för information om tobak
I motion So406 yrkande 2 av Tuve Skånberg (kds) anförs att en
avgift bör införas på varje cigarettpaket för information om
tobakens skadeverkningar.
Utskottet anser inte att det finns skäl att införa en särskild
avgift på tobak med detta syfte.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skatteväxling
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 39,
1993/94:Sk607 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk609,
1993/94:Sk646, 1993/94:N432 yrkande 3 och 1993/94:N433
yrkande 2,
men. (v) - delvis
2. beträffande internationellt samarbete
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo689 yrkande 2,
men. (v) - delvis
3. beträffande kraftvärme
att riksdagen beslutar att kraftvärmeverkens halva befrielse
från allmän energiskatt skall gälla även efter 1994 års
utgång,
res. 1 (s) - delvis
4. beträffande industrileveranser
att riksdagen beslutar att kompensationen till
kraftvärmeverken och fjärrvärmeverken för skatten på bränsle
som använts för värmeleveranser till industrin skall utgå med
9 öre per kWh och utan hänsyn till den faktiska skatten
fr.o.m. den 1 juli 1994,
res. 1 (s) - delvis
5. beträffande råtallolja
att riksdagen beslutar att kompensationen för värmeleveranser
till industrin inte skall utgå för värme som producerats med
råtallolja,
res. 1 (s) - delvis
6. beträffande cement- och kalkindustrin
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i denna del,
res. 1 (s) - delvis
7. beträffande industrins energiskatter
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 40 och
1993/94:N425 yrkande 5,
men. (v) - delvis
8. beträffande växthusnäringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo210
yrkande 1, 1993/94:Jo217 yrkande 1 och 1993/94:Jo227
yrkande 1 beslutar skjuta upp växthusnäringens
industribeskattning ett år,
9. beträffande stora förbrukare
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk350,
10. beträffande nedsatt elskatt i norra Sverige
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk610,
11. beträffande vindkraft
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk617,
1993/94:Sk620 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk630 och
1993/94:N431 beslutar om en miljöbonus för vindkraften
fr.o.m. den 1 juli 1994,
res. 2 (s) - delvis
12. beträffande trafikområdet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkandena 41
och 43 och 1993/94:N424 yrkande 5,
men. (v) - delvis
13. beträffande sänkt skatt på nya bilar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk624,
res. 3 (nyd)
14. beträffande miljöklasser för nya fordon
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 46,
men. (v) - delvis
15. beträffande växling från fordonsskatt till
drivmedelsskatt
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 45,
men. (v) - delvis
16. beträffande dieseloljeskatten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk640,
17. beträffande regional differentiering
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk647 och
1993/94:Sk352 yrkande 42,
men. (v) - delvis
18. beträffande inblandning av rapsolja
att riksdagen avslår motion 1993/94:N424 yrkande 6,
19. beträffande inblandning av alkoholer
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk649,
1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och
1993/94:N420 yrkande 1,
res. 4 (nyd)
men. (v) - delvis
20. beträffande miljöklassning av drivmedel
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 44,
1993/94:Jo689 yrkande 3 och 1993/94:N424 yrkande 2,
men. (v) - delvis
21. beträffande motorsågsbensin
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk641,
1993/94:Sk648 och 1993/94:N417 yrkande 1,
men. (v) - delvis
22. beträffande reklamskatten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47,
1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634, 1993/94:Sk637
och 1993/94:Sk651,
res. 5 (s)
res. 6 (nyd)
men. (v) - delvis
23. beträffande reklamskatt på efternamnsuppgifter
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk605,
res. 7 (nyd)
24. beträffande hundskatten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk604 och
1993/94:Sk623,
25. beträffande förpackningsskatten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk608,
men. (v) - delvis
26. beträffande särskild varuskatt
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk613,
27. beträffande bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna
del,
res. 8 (s)
28. beträffande handelsgödsel
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna
del,
res. 9 (s)
29. beträffande alkohol och tobak
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkandena 37
och 38, 1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och
1993/94:So272 yrkande 2,
res. 10 (nyd)
men. (v) - delvis
30. beträffande avgift för information om tobak
att riksdagen avslår motion 1993/94:So406 yrkande 2,
31. beträffande lagförslag
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och
hemställt antar följande förslag till
1. Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att 2, 25 och 28 §§ lagen (1957:262)
om allmän energiskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §1 Skatt utgår inte 2 § Skatt utgår inte
för elektrisk kraft, som för elektrisk kraft, som
a) framställs inom landet a) framställs inom landet
av producent, som förfogar av producent, som förfogar
över en installerad över en installerad
generatoreffekt av mindre generatoreffekt av mindre
än 100 kilowatt eller än 100 kilowatt och som
såvitt avser inte yrkesmässigt
vindkraftproduktion mindre distribuerar elektrisk kraft,
än 500 kilowatt och som
inte yrkesmässigt
distribuerar elektrisk kraft,
b) till lägre effekt än b) till lägre effekt än
50 kilowatt utan avgift 50 kilowatt utan avgift
levereras av producent eller levereras av producent eller
distributör till någon, distributör till någon,
som inte står i som inte står i
intressegemenskap med intressegemenskap med
producenten eller producenten eller
distributören, distributören,
c) framställs och c) framställs och
förbrukas på fartyg förbrukas på fartyg
eller annat transportmedel, eller annat transportmedel,
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
d) nyttiggörs inom d) nyttiggörs inom
rörelse för produktion rörelse för produktion
eller distribution av eller distribution av
elektrisk kraft eller elektrisk kraft eller
bortgår till följd av bortgår till följd av
förluster vid förluster vid
överföring, överföring,
transformering eller transformering eller
omformning hos producent eller omformning hos producent eller
distributör, eller distributör,
e) framställs i ett e) framställs i ett
reservkraftsaggregat. reservkraftsaggregat, eller
f) framställs inom landet i
ett vindkraftverk av en
producent som inte
yrkesmässigt distribuerar
elektrisk kraft.
25 §2 I deklaration som -- -- -- första stycket f) lagen
(1961:372) om bensinskatt.
Avdrag enligt första stycket -- -- -- kraft som betalningen
avser.
Avdrag får även göras -- -- -- första stycket f) lagen om
bensinskatt.
Den som yrkesmässigt
distribuerar elektrisk kraft
som inom landet producerats i
ett vindkraftverk får
göra avdrag med ett belopp
som svarar mot den skatt som
tas ut enligt 14 § d).
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
28 §3 Har den som inte är skattskyldig förbrukat bränsle
vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan av denne kompensation
för den skatt som belastat bränslet.
Har skatt tagits ut för Har värme levererats för
bränsle eller elektrisk tillverkningsprocessen i
kraft som förbrukats för industriell verksamhet eller
produktion av sådan för
värme som levererats för växthusuppvärmning vid
tillverkningsprocessen i yrkesmässig
industriell verksamhet eller växthusodling medger
för beskattningsmyndigheten efter
växthusuppvärmning vid ansökan av den som
yrkesmässig producerat värmen
växthusodling medger kompensation med 9 öre per
beskattningsmyndigheten efter kWh levererad värme.
ansökan av den som Leverans av värme som
producerat värmen producerats med råtallolja
återbetalning av eller berättigar inte till
kompensation för den skatt kompensation.
som belastat bränslet eller
den elektriska kraften.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1992:879.
2 Senaste lydelse 1992:1482.
3 Senaste lydelse 1993:474.
2. Lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:582) om
koldioxidskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 §1 I fråga om 3 § I fråga om
bränslen som avses i 1 § bränslen som avses i 1 §
första stycket tillämpas första stycket tillämpas
2 a §, 6--8 §§, 10 2 a §, 6--8 §§, 10
§ andra stycket, 24 §, § andra stycket, 24 §,
25 § tredje stycket och 25 § tredje stycket, 26 och
26--28, 30--33 §§ lagen 27 §§, 28 § första
(1957:262) om allmän stycket och 30--33 §§
energiskatt. lagen (1957:262) om allmän
energiskatt.
Avdrag, återbetalning och Avdrag, återbetalning och
kompensation enligt 24 § kompensation enligt 24 §
tredje stycket eller 28 § tredje stycket eller 28 §
lagen om allmän energiskatt första stycket lagen om
medges dock beträffande allmän energiskatt medges
koldioxidskatt endast med tre dock beträffande
fjärdedelar av skatten koldioxidskatt endast med tre
på de bränslen som avses fjärdedelar av skatten
i 1 § första stycket. på de bränslen som avses
i 1 § första stycket.
I fråga om varuslag -- --
-- enligt 1 § andra stycket
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1992:1483.
3. Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att punkt 41 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om ändring i
lagen (1957:262) om allmän energiskatt skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4. Den nya lydelsen av 24 § 4. Den nya lydelsen av 24 §
tredje stycket samt de nya tredje stycket samt de nya
lydelserna av lydelserna av
bestämmelserna i 28--31 bestämmelserna i 28--31
§§ tillämpas dock, §§ tillämpas dock,
såvitt avser såvitt avser
växthusuppvärmning vid växthusuppvärmning vid
yrkesmässig yrkesmässig
växthusodling, först växthusodling, först
från och med den 1 januari från och med den 1 januari
1995. 1996.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Bestämmelserna i 24 § Bestämmelserna i 24 §
första stycket h) och 25 första stycket h) och 25
§ fjärde stycket i sina § fjärde stycket i sina
äldre lydelser skall äldre lydelser skall
gälla till den 1 juli 1994. gälla till den 1 juli 1994.
Under perioden den 1 juli--den Från och med den 1 juli
31 december 1994 får avdrag 1994 får avdrag enligt den
enligt den äldre lydelsen äldre lydelsen av 24 §
av 24 § första stycket första stycket h) och 25
h) och 25 § fjärde § fjärde stycket
stycket göras för göras för hälften av
hälften av den energiskatt den energiskatt på
på bränsle som bränsle som förbrukats
förbrukats för för produktion av värme
produktion av värme vid vid samtidig produktion av
samtidig produktion av värme och skattepliktig
värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning.
kraftvärmeanläggning.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.
1 Senaste lydelse 1993:1374.
4. Lag om ändring i lagen (1992:1478) om ändring i lagen
(1961:372) om bensinskatt
Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna1 till lagen
(1992:1478) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Denna lag -- -- -- -- -- --
1993.
Bestämmelsen i 7 § 1 Bestämmelsen i 7 § 1
mom. första stycket h) i mom. första stycket h) i
sin äldre lydelse skall sin äldre lydelse skall
dock gälla till den 1 juli dock gälla till den 1 juli
1994. Under perioden den 1 1994. Från och med den 1
juli--den 31 december 1994 juli 1994 får avdrag enligt
får avdrag enligt den den äldre lydelsen av 7
äldre lydelsen av 7 § 1 § 1 mom. första stycket
mom. första stycket h) h) göras för hälften
göras för hälften av av den bensinskatt på
den bensinskatt på bensin bensin som förbrukats
som förbrukats för för produktion av värme
produktion av värme vid vid samtidig produktion av
samtidig produktion av värme och skattepliktig
värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning.
kraftvärmeanläggning.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.
1 Senaste lydelse 1993:1373.
5. Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen
(1990:582) om koldioxidskatt
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om
koldioxidskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2.1 De nya bestämmelserna 2. De nya bestämmelserna i
i 3 och 5 §§ 3 och 5 §§ tillämpas
tillämpas dock, såvitt dock, såvitt avser
avser växthusuppvärmning växthusuppvärmning vid
vid yrkesmässig yrkesmässig
växthusodling, först växthusodling, först
från och med den 1 januari från och med den 1 januari
1995. Beträffande 3 § 1996. Beträffande 3 §
första och tredje styckena första och tredje styckena
gäller i övrigt att den gäller i övrigt att den
rätt till avdrag som rätt till avdrag som
föreligger under åren föreligger enligt andra
1993 och 1994 enligt andra stycket av
stycket av övergångsbestämmelserna
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478) om
till lagen (1992:1478) om ändring i lagen (1961:372)
ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt och punkt 4
om bensinskatt och punkt 4 andra stycket av
andra stycket av övergångsbestämmelserna
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om
till lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262)
ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt inte
om allmän energiskatt inte skall ha någon motsvarande
skall ha någon motsvarande tillämpning i fråga om
tillämpning i fråga om koldioxidskatt.
koldioxidskatt.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.
1 Senaste lydelse 1992:1483.
6. Lag om ändring i lagen (1992:881) om dels ändring i lagen
(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och
koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:881) om dels
ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag
dels att punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:881) om dels ändring i lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels
upphävande av samma lag skall ha följande lydelse,
dels att det till lagen skall fogas en ny punkt 5 av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4. Bestämmelserna i 5 § 4. Bestämmelserna i 5 §
skall dock gälla till skall dock gälla till
utgången av år 1999. utgången av år 2000.
5. Bestämmelserna i 1 §
skall dock gälla till
utgången av år 1995.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.
res. 1 (s) - delvis
res. 2 (s) - delvis
Stockholm den 21 april 1994
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Ivar
Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Gunnar
Nilsson (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Sverre Palm
(s), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Karin Pilsäter
(fp) och Kaj Larsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja samt cement- och
kalkindustri (mom. 3--6 och mom. 31 i motsvarande del)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Utskottens möjlighet att ta initiativ bör enligt vår mening
användas sparsamt eftersom det finns brister i den
demokratiska prövningen i dessa ärenden. Ett förslag till
utskottsinitiativ blir normalt offentligt först efter det att
utskottet fattat sitt beslut, och riksdagsledamöterna och
allmänheten har därför inte någon möjlighet att informera sig
om och föra en debatt kring ett sådant förslag.
Riksdagsledamöterna kan inte heller motionera i ett
initiativärende. Förslagen i utskottsinitiativet borde, om de
nu nödvändigtvis skulle aktualiseras under våren, ha tagits
upp i en särskild proposition eller i
kompletteringspropositionen. Att så inte skett tyder på en
betydande handlingsförlamning i regeringen.
Kraftvärmeverken och den särskilda befrielsen för dessa
har utretts av en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet
i syfte att finna en lösning på det konkurrensproblem som den
nuvarande beskattningen ger upphov till. Utgångspunkten för
arbetet har varit att bränsleskatterna skall tas ut även om
bränslet använts för elproduktion. Trots att det rör sig om
ett uppdrag har man inom regeringskansliet inte kunnat ena sig
om ett förslag, utan man har lagt fram två alternativa
förslag. Dessa har kritiserats sönder av remissinstanserna,
och följden är att regeringen inte kan lägga fram något
förslag till riksdagen.
I likhet med utskottet anser vi att beslutet om en halv
befrielse fr.o.m. den 1 juli 1994 bör stå kvar. Detta kräver
inte någon åtgärd från riksdagens sida. Vi erinrar om att
beslutet fattats för att stärka statsbudgeten och samtidigt
gynna biobränsleanvändningen. Inkomstförstärkningen kan
beräknas till 100 miljoner kronor. Som utskottet anfört bör
frågan om en mer långsiktig lösning för kraftvärmen utredas
vidare. I dessa delar är vi således ense med utskottets
majoritet.
Det initiativ som regeringspartierna nu föreslår gäller i
stället beslutet att helt slopa kraftvärmeverkens befrielse
den 1 januari 1995. Ordningen med ett halvt avdrag skall
enligt förslaget få gälla i avvaktan på mer långsiktiga
regler.
Under krisuppgörelsen beräknades övergången till helt slopad
skattebefrielse inbringa totalt 200 miljoner kronor. Trots
detta föreslår regeringspartierna inte någon finansiering,
utan de hänvisar till att beslutet enligt den bedömning som nu
görs ändå inte skulle ha givit några inkomster. Grunden skulle
vara att en helt slopad befrielse missgynnar
kraftvärmetekniken i så hög grad att annan teknik väljs.
Vi anser att underlaget för det förslag som utskottet lägger
fram är bristfälligt och kan inte dela utskottets bedömning
att åtgärden kan genomföras utan någon som helst finansiering.
Enligt vår mening finns det inte något som hindrar att den
aktuella frågan tas upp i en proposition under hösten 1994, då
en betydligt bättre grund för att fatta ett riktigt beslut
kommer att föreligga. Flera utredningar på energiskatteområdet
kommer då att ha redovisat resultatet av sitt arbete.
Problemet med biobränslenas situation vid kraft- och
fjärrvärmeverkens leveranser till industrin har varit
aktuellt alltsedan omläggningen av industrins energiskatter
beslutades. Trots detta väljer regeringspartierna att gå fram
med ett utskottsinitiativ i stället för att lägga fram en
proposition. Inte heller här finns någon utredning om
effekterna av det förslag som läggs fram.
Även om det framstår som klart att förslaget gynnar användning
av biobränslen behöver förslaget inte vara problemfritt. Detta
framgår också av det undantag som utskottet föreslår för
råtalloljan. Undantaget är för övrigt ett slag i luften,
eftersom man inom branschen numera träffat en överenskommelse
om att inte använda råtalloljan som bränsle. Det kan
ifrågasättas om skattereglerna på detta område bör belastas
med denna typ av markeringar. Det är vidare svårt att bedöma
om den nivå som utskottet föreslår för kompensationen
verkligen är statsfinansiellt neutral i nuläget.
Inte heller i denna fråga finns det enligt vår mening
anledning att nu fatta beslut. I stället bör resultatet av
utredningen om mer långsiktiga regler för kraftvärmeverken
avvaktas.
När det slutligen gäller utskottets förslag om ett
tillkännagivande beträffande den metallurgiska industrin och
cement- och kalkindustrin framgår det med all
önskvärd tydlighet att det inte finns något behov av åtgärder
i dagsläget. Kostnaden för denna åtgärd kan beräknas till 160
miljoner kronor och frånvaron av en finansiering har gjort att
utskottet tvingats begränsa sig till ett tillkännagivande i
saken. Värdet av detta tillkännagivande är tveksamt så länge
det inte finns ett beslut eller lämnas ett besked om hur ett
sådant beslut skall finansieras. Vi anser att man hade bort
avvakta till hösten 1994 även i denna del.
Sammanfattningsvis har underlaget för de förslag som utskottet
lägger fram stora brister, och någon närmare redovisning för
miljöeffekterna har inte lämnats. Även om vi i sak inte har
någon egentlig invändning mot de lösningar som föreslås anser
vi att det är oansvarigt att på detta sätt -- och utan
finansiering -- driva igenom förslag som man inte kan ena sig
kring inom regeringen. När det gäller ställningstagandet till
utskottets förslag anser vi att det finns tid för regeringen
att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor under
hösten 1994. Vi ser därför inte något skäl att nu tillstyrka
utskottets förslag utan avstyrker dessa.
dels vid momenten 3--6 och moment 31 i motsvarande del
hemställt
3. beträffande kraftvärme
4. beträffande industrileveranser
5. beträffande råtallolja
6. beträffande cement- och kalkindustrin
31. beträffande lagförslag i motsvarande del
att riksdagen avslår utskottets hemställan beträffande
kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och
kalkindustri och som en följd härav ändrar utskottets lagtext
på så sätt att förslagen om ändring i 28 § lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, 3 § lagen (1990:582) om
koldioxidskatt, punkt 4 andra stycket av
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om ändring i
lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478) om ändring i
lagen (1961:372) om bensinskatt, punkt 2 andra meningen av
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:880) om ändring i
lagen (1990:582) om koldioxidskatt utgår.
2. Vindkraft (mom. 11 och mom. 31 i motsvarande del)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Vindkraften får i dag ett stöd som uppgår till 35 % av
investeringskostnaden, och utskottet har vid sin senaste
behandling uttalat sig positivt när det gäller ett löpande
produktionsstöd. Vidare finns det i dag en skyldighet för
distributörer på elmarknaden att köpa vindkraftsproducerad el
till ett pris som motsvarar priset på annan kraft. De förslag
som läggs fram i propositionen om handel med el i konkurrens
innebär att denna skyldighet skall finnas kvar. Dessutom
föreslås att principerna för beräkning av priset ändras på ett
sätt som ger en förbättring av priset för denna elkraft.
Det kan enligt vår mening ifrågasättas om det är lämpligt att
låta ett stöd till vindkraftsproducerad el få formen av ett
skatteavdrag. Stöd bör ges via budgeten så att utgiften kan
prövas mot andra angelägna utgifter. Vidare innebär lösningen
med ett avdrag i detta fall en onödig komplikation eftersom
avdraget inte kan ges till producenten utan måste lämnas till
distributören för att därefter slussas till producenten via de
prissättningsregler som gäller här. Ett ytterligare skäl att
avvakta med beslutet är att gränsdragningen mellan skattefri
egenproduktion och yrkesmässig distribution för närvarande är
föremål för Regeringsrättens prövning.
Över huvud taget är det enligt vår mening olämpligt att nu
fatta beslut om ett stöd för vindkraften. De förslag som läggs
fram i propositionen om handel med el i konkurrens innebär i
sig en ny stimulans för vindkraftsproducerad el, och det är
ännu inte helt klart hur stark denna kommer att bli. I detta
läge finns det enligt vår mening inte anledning att härutöver
fatta beslut om ett särskilt stöd, utan frågan bör tas upp när
effekten av dessa förslag kan bedömas.
Vi anser att riksdagen bör avslå utskottets förslag liksom nu
aktuella motionsyrkanden.
dels vid moment 11 och moment 31 i motsvarande del
hemställt
11. beträffande vindkraft
31. beträffande lagförslag i motsvarande del
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk617,
1993/94:Sk620 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk630 och
1993/94:N431 avslår utskottets hemställan beträffande
vindkraft och som en följd härav ändrar utskottets lagtext på
så sätt att förslagen om ändring i 2 och 25 §§ lagen
(1957:262) om allmän energiskatt utgår.
3. Sänkt skatt på nya bilar (mom. 13)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
För varje ny bil som ersätter en gammal minskar utsläppen av
de skadliga ämnena kväveoxid (NO), kolväten (HC) och koloxid
(CO) med mer än 90 % vid normal drift. Trafiksäkerheten
vinner på att vi får en större andel nya bilar på våra vägar.
Nyare bilar är säkrare vid olyckor. Har de dessutom luftkudde
blir skillnaden än mer påtaglig. Allt talar för att alla
skulle tjäna på att nybilsförsäljningen får ny fart. Och det
går att få till stånd en sådan utveckling.
Ett sätt är att höja bilskrotningspremien. Höjningen kan göras
temporär. En finansiering via bilskrotningsavgiften bör
undvikas eftersom detta kan motverka den ökning av
bilförsäljningen som är önskvärd.
Regeringen bör få i uppdrag att utreda saken och skyndsamt
återkomma med ett förslag om en höjd bilskrotningspremie.
dels vid moment 13 hemställt
13. beträffande sänkt skatt på nya bilar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk624 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
4. Inblandning av alkoholer (mom. 19)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Fördelen med biobaserad etanol och metanol som ersättning för
diesel och bensin är att detta minskar koldioxidutsläppen. Om
den nuvarande bensinskatten på etanol och metanol på 80 öre
per liter tas bort så skulle det vara möjligt för
svenskproducerad biobränslebaserad etanol och metanol att
konkurrera på drivmedelsmarknaden.
En sådan åtgärd ligger också i linje med EU:s målsättning om
en maximal skatt på biobränslen om 10 % av skattesatsen för
fossila bränslen.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet
med det anförda.
dels vid moment 19 hemställt
19. beträffande inblandning av alkoholer
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk649,
1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och
1993/94:N420 yrkande 1 hos regeringen begär ett förslag i
enlighet med vad som ovan anförts.
5. Reklamskatten (mom. 22)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Genom den nya marksända TV-kanalen och utbyggnaden av
kabelnäten för TV-sändningar har den till svensk publik
riktade TV-reklamen redan fått en betydande omfattning. Numera
finns också radiostationer som finansieras genom reklaminslag.
Reklaminslag i radio och TV är undantagna från reklamskatt,
medan reklam i tidningar och tidskrifter samt på biografer
beskattas. Denna bristande likformighet kommer att bli alltmer
besvärande i takt med att TV- och radioreklamen växer i
omfattning. Enligt vår mening bör reklamskatt därför också tas
ut för radio- och TV-sänd reklam.
Att TV-reklam hittills inte beskattats har bl.a. motiverats
med svårigheterna att beskatta utländska satellitsändningar.
Motsvarande problem finns emellertid även när det gäller
tidningar och tidskrifter. Enligt vår mening bör detta problem
kunna lösas genom att rätten till inkoppling till kabelnät
villkoras till att det programansvariga företaget redovisar
och inbetalar reklamskatt för sändningar som är särskilt
riktade till svensk publik.
Den undre gränsen för skattskyldighet bör sättas så att
ideellt bedriven föreningsradio/TV med begränsade
reklamintäkter inte berörs av beskattningen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om reklamskatt på
TV- och radiosänd reklam i enlighet med det anförda.
Annonstidningar och annonsblad är numera vanligt förekommande.
Det handlar dels om tidningar i någon form, där annonsvolymen
är så omfattande att den klassas som annonstidning, dels
annons- eller reklamblad, som enskilda affärsmän eller
affärskedjor ger ut. Dessa former för marknadsföring av varor
och tjänster ökar kraftigt i omfattning.
När merparten av annonserandet ägde rum i dags-, vecko- eller
månadstidningar som till övervägande del innehöll
redaktionellt material, var det mycket lättare att kontrollera
vilka som sålde annonser och därmed var skyldiga att betala
reklamskatt. Tidningarna var ofta kända och fanns på många
platser i samhället. I en situation med en växande flora av
tidningar och blad som övervägande innehåller annonser och som
kanske också utges oregelbundet och enbart till hushållen,
blir det med nuvarande ordning svårt att tro att staten får in
skatt i full omfattning.
Det är viktigt att upprätta en hög betalningsmoral även på
detta område. Förutsättningarna för detta är att
anmälningsförfarandet fungerar och att det finns en
kontrollverksamhet som gör att skattelagstiftningen efterlevs.
Riksdagen bör vidare som sin mening ge regeringen till känna
att rutiner och system för tillämpning och kontroll på detta
område bör ses över och att regeringen vid behov bör återkomma
med förslag till lagändringar.
dels vid moment 22 hemställt
22. beträffande reklamskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sk353
yrkande 25 och 1993/94:Sk634, med anledning av motionerna
1993/94:Sk352 yrkande 47 och 1993/94:Sk651 och med avslag
på motion 1993/94:Sk637
dels hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV-
och radioreklam enligt ovan,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts om behovet av att se över tillämpning och kontroll.
6. Reklamskatten (mom. 22)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Reklamskatten snedvrider konkurrensen genom att tryckt reklam
beskattas medan reklam i TV och radio är obeskattad.
Skattebelastningen är också högre för trycksaker än för
pressen och olika inom pressen. Reklamskattens negativa
påverkan på mediemarknaden ökar genom TV-reklamens starka
expansion, tillkomsten av radioreklam samt slopad
gränskontroll.
Reklamskattelagen är dessutom svårtolkad, oöverskådlig och
svår att följa i praktiken. Lagen är så komplicerad att den
öppnar för godtycke, och den är i praktiken omöjlig att
övervaka på ett rimligt sätt.
Reklamskatten har enligt min mening så stora nackdelar att det
nu framstår som klart att den bör avskaffas.
dels vid moment 22 hemställt
22. beträffande reklamskatten
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk637 och med
avslag på motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47,
1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634 och
1993/94:Sk651 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts i denna del.
7. Reklamskatt på efternamnsuppgifter (mom. 23)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Ett särskilt orimligt inslag i den nuvarande lagen om
reklamskatt är att den som måste betala extra för att få
uppgiften om sitt telefonnummer införd också under makens namn
skall drabbas av reklamskatt.
Reklamskatt bör inte utgå för efternamnsuppgifter. Det anförda
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 23 hemställt
23. beträffande reklamskatt på efternamnsuppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk605 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.
8. Bekämpningsmedel (mom. 27)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Prisregleringsavgifterna på bekämpningsmedel har haft en
viktig miljöfunktion, och det är förvånande att regeringen
avskaffat dem utan någon motsvarande höjning av miljöavgiften.
Vi anser att miljöavgiften på bekämpningsmedel bör höjas till
30 kr per dos.
Detta skulle bidra till en minskad användning av
bekämpningsmedel och samtidigt ge en förstärkning av statens
finanser. Tillsammans med de avgifter som vi föreslår på
handelsgödsel ger avgiften en inkomst på 400 miljoner kronor.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi
anfört om en höjning av avgiften på bekämpningsmedel.
dels vid moment 27 hemställt
27. beträffande bekämpningsmedel
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo233 yrkande
12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts.
9. Handelsgödsel (mom. 28)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Kadmium kan hos människan ansamlas i njurarna och kan även ge
genetiska skador. Det är därför viktigt att minska
kadmiumbelastningen på människor och miljö. Större delen av
vårt intag av kadmium sker via födan.
Vi anser att en avgift på kadmium som börjar utgå vid 50 g
per ton fosfor riskerar att bli verkningslös.
Genomsnittshalten i dag ligger på mellan 60 och 70 g/ton
fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av kooperationen
under år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton. Avgiften bör i
stället börja utgå vid 5 g per ton fosfor.
Prisregleringsavgiften på fosfor avskaffades redan 1992 och
den sammanlagda avgiften har därmed sänkts från 3,63 kr/kg
till 1,20 kr/kg. När avgiften var som högst uppgick den till
4,99 kr/kg. För närvarande har både Finland och Norge högre
fosforavgifter än Sverige. Höga avgifter på fosfor, insatser
för rådgivning m.m. har mer än halverat fosforanvändningen
sedan år 1980. Det finns enligt vår mening anledning att
fortsätta denna prispolitik och vi anser att avgiften på
fosfor bör återinföras och bestämmas till 2 kr per kg.
Avgiften på kväve bör höjas till 2 kr per kg.
Vad vi anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels vid moment 28 hemställt
28. beträffande handelsgödsel
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo233 yrkande
12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts.
10. Alkohol och tobak (mom. 29)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Den totala skatteinkomsten på starksprit, vin och öl låg 1993
på ca 14 miljarder kronor. Denna skatt bör sänkas av två skäl:
För det första att vi med stormsteg närmar oss EU och därför
bör anpassa oss till denna marknad. Detta medför i sin tur att
vi kan konkurrera med utlandet och behålla försäljningen av
spritdrycker inom landet och därigenom får behålla
skatteintäkterna inom landet.
För det andra att den illegala marknaden av spritdrycker
minskas genom en skattesänkning och staten då inte förlorar
skatte- och momsinkomster. Nya undersökningar visar att det
s.k. mörkertalet ligger närmare 50 % av den totala
konsumtionen. Vad som också kan nämnas är att hembränd alkohol
kan vara direkt farlig. Likaså har den ryska maffian kommit in
i den svenska marknaden främst då genom att handla illegalt
med alkohol. Detta medför troligen att prostitution,
narkotikahandel, illegal vapenhandel samt grova våldsbrott
kommer att öka eftersom den beryktade ryska maffian inte skyr
några som helst medel.
Sverige bör på sikt anpassa alkoholskatterna till EU. Annars
finns det stor risk för att gränshandeln ökar lavinartat när
vi är med i EU. Detta skedde ju i Danmark där det förekom en
stor import av danskt öl från Tyskland. Denna import av öl
skadade förvisso inte de danska ölproducenterna men den danska
statskassan led svårt. Detta har den danska regeringen insett
och anpassat skatten på öl till samma nivå som Tyskland.
Ny demokrati anser att man i förebyggande syfte, innan man
inför försäljning av vin och starköl i livsmedelsbutiker m.fl.
försäljningsställen samt innan man sänker skatten radikalt,
måste starta en intensiv, målriktad utbildning av ungdomar i
skolorna om alkohol, dess skador och kostnader orsakade av
skadorna, samt driva en upplysningskampanj i samtliga
massmedia med samma inriktning, dvs. att få medborgarna
medvetna om alkoholens verkningar och de kostnader som
uppkommer genom missbruk. Staten bör även satsa stora resurser
på att utbilda människor verksamma inom sjukvården,
socialvården och andra instanser som tar hand om de personer
som redan råkar vara alkoholister eller är på väg att bli det
så att de kan få adekvat vård resp. hjälp att komma ur sitt
alkoholberoende.
Genom utbildning undviker man många problem, onödiga åtgärder
och undersökningar av befintliga skador hos personer i
alkoholistens omgivning samtidigt som man kan eliminera
mänskligt lidande. En sådan satsning gjordes i den
kanadensiska delstaten Quebec före ett frisläppande av
alkoholförsäljningen (från ca 750 till nästan 12 000
försäljningsställen) med ett mycket gott resultat. Antalet
alkoholister ökade inte utan tvärtom minskade liksom
förbrytelser som kan sättas i samband med alkoholmissbruk.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels vid moment 29 hemställt
29. beträffande alkohol och tobak
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk616
yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och 1993/94:So272 yrkande
2 och med avslag på motion 1993/94:Sk352 yrkandena 37 och 38
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Industrins energiskatter (mom. 7)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Vi har tidigare motsatt oss den omläggning av industrins
energiskatter som genomförts den 1 januari 1993 och som
innebär att de särskilda reglerna om nedsätttning för
konkurrensutsatt och energiintensiv industri ersatts med
slopad energiskatt och lägre koldioxidskatt för hela
tillverkningsindustrin. Vi anser att en så kraftig och
generell nedsättning av industrins energiskatter är alltför
kostsam och riskerar miljömålen för energibeskattningen.
Vi har inte ändrat vår ståndpunkt i denna fråga men har i
dagsläget inte något yrkande i denna del.
2. Förpackningsskatten (mom. 25)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Med hänsyn till att det nyligen införts ett system med
producentansvar för förpackningar anser vi att
förpackningsskatten för närvarande har förlorat sin betydelse
som ett verkningsfullt instrument i miljöpolitiken. När
skatten avskaffades motsatte vi oss detta därför att förslaget
inte var finansierat, och vi begärde att regeringen skulle
återkomma med ett nytt finansierat förslag om skattens
avskaffande.
Vi anser inte att det för närvarande finns anledning att
överväga att återinföra en skatt på förpackningar. Vi har
därför inte något yrkande i denna del.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Skatteväxling (mom. 1)
En skatteväxling bör genomföras som innebär höjd skatt på
energi och sådan produktion och konsumtion som påverkar miljön
negativt. Detta innebär bl.a. ökade skatter på koldioxid,
kväve och svavel liksom andra åtgärder som avgifter på
klorerade organiska ämnen, på arsenik och krom, förpackningar
och sådant avfall som bränns eller deponeras. Inkomsterna bör
användas för att sänka skatten på arbete. Detta kan ske genom
att arbetsgivaravgifterna sänks eller genom sänkt moms på
tjänsteproduktion.
I motion Sk607 redovisas riktlinjer och branschspecifika
förslag som bör beaktas av den kommission som regeringen
beslutat tillsätta. Med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
och då en skatteväxling kan bidra till nya arbeten är det
viktigt att kommissionens arbete påskyndas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
Internationellt samarbete (mom. 2)
Med en ökad global handel följer ökade godstransporter. Det är
viktigt att dessa transporter får bära sina miljökostnader.
Sverige bör därför ta initiativ till ett internationellt
införande av en koldioxidskatt.
Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och
kalkindustri (mom. 3--6)
Jag ansluter mig i denna del till hemställan i
Socialdemokraternas reservation 1.
Industrins energiskatter (mom. 7)
Vänsterpartiet gick emot de kraftiga skattesänkningarna på
industrins energiförbrukning. En uthållig industripolitik kan
inte bygga på att industrin skall stimuleras med låga priser
på el eller andra energikällor. Det är riktigt att de svenska
energiskatterna för industrin var höga men detta kompenserades
av att de svenska elpriserna var och är mycket låga vid en
internationell jämförelse.
Miljöskäl och resurshushållningsskäl talar för ett
återställande av industrins energiskatter. Genom devalveringen
har exportindustrins konkurrenskraft förstärkts med mellan 15
och 25 %. Till detta kommer sänkta arbetsgivaravgifter och
återhållsamma löneavtal.
Beslut bör nu fattas om ett återställande av
energiskatteuttaget för industrin. En delvis återställd
skattebelastning på industrin från den 1 juli 1993, dvs. under
budgetåret 1994/95, kan beräknas ge skatteinkomster på 3
miljarder kronor. Detta bör ske genom att industrin åter får
erlägga full skatt på elektrisk kraft, samt genom ett delvis
återinförande av den allmänna energiskatten på övriga
bränslen. Industrins energiskatt för övriga bränslen bör
sättas så att den motsvarar hälften av den allmänna nivån. Det
generella taket för industrins energiskatter fastställs till
1,2 % av försäljningsvärdet med möjlighet för regeringen att
medge ytterligare nedsättning.
Nettointäkten för den återinförda skatten på el kan beräknas
till 2 620 miljoner kronor. Inkomsten från den delvis
återinförda allmänna energiskatten på övriga bränslen kan
beräknas till 410 miljoner kronor. Summa 3 030 miljoner
kronor.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till återställd
energibeskattning för industriell produktion och om höjd skatt
på elektrisk kraft.
Trafikområdet (mom. 12)
En rad forskningsresultat visar att vägtrafiken inte betalar
de externa kostnader som den orsakar i form av
trängseleffekter, olyckskostnader, slitage på infrastrukturen
samt övriga miljökostnader.
Utan att exakt låsa sig för med hur mycket, och hur snabbt
skatterna på trafiken bör höjas, kan Vänsterpartiet konstatera
att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas
under 1990-talet. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Det är också viktigt att priset på fossila bränslen utvecklas
i en sådan takt att investeringar i annan miljövänlig teknik
kan vinna ett ökat marknadsutrymme. Principen om en indexering
av de miljörelaterade skatterna, bl.a. koldioxidskatten och
bensinskatten, är därför riktig. På sikt finns det skäl att
bruka skatteinstrumentet så att prisnivån för fossila bränslen
ökar relativt andra bränslen. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Miljöklasser för nya fordon (mom. 14)
För att stimulera till produktion och val av mer miljövänliga
fordon bör inte bara försäljningsskatten utan också
fordonsskatten eller en eventuell registreringsavgift
differentieras efter fordonets miljöklass. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt (mom. 15)
Ny teknik och nyare fordon är avsevärt mer miljöanpassade än
äldre fordon. En förnyelse av fordonsparken kommer därför att
få en positiv miljöeffekt. Ett styrinstrument som kan
utnyttjas i detta syfte är en överflyttning från fordonsskatt
till drivmedelsskatt. Således en skatteväxling där
skatteuttaget minskas eller slopas på fordonet, och där detta
kompenseras genom ett ökat skatteuttag på drivmedelssidan. En
utredning i syfte att klarlägga möjligheterna för en sådan
övergång i skatteuttaget bör tillsättas. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.
Regional differentiering (mom. 17)
Kostnaderna varierar mycket med avseende på tiden och rummet.
Att köra en mil med bil i rusningstrafik i Stockholm genererar
mycket högre externa kostnader än att köra samma mil i
glesbygd. Därför är det angeläget att precisera
skattebelastningen på vägtrafiken så långt det går i tid och
rum.
Den moderna datatekniken ger också dessa möjligheter.
Vänsterpartiet föreslår i sin motion att en utredning
tillsätts med uppgift att föreslå utformningen av en regionalt
differentierad bensinskatt. I första hand bör denna
differentiering utformas så att bensinskatten ökar i de tre
storstadsregionerna. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Inblandning av alkoholer (mom. 19)
Framställning av fordonsbränslen ur skogsråvara öppnar
möjligheter för bättre balans i koldioxidcykeln, minskade
utsläpp av NOX, mutagena kolväten och ämnen som genererar
fotooxidanter. Forskning på detta område har gjort det möjligt
att redan nu bygga fullskaleanläggningar för produktion av
fordonsbränsle. Restprodukten kan användas som energiråvara i
stor skala t.ex. för att ersätta kol och olja i
processindustrin eller i kraftvärmeverk. Enbart i Norrbottens
län finns 5 miljoner ton biomassa som kan användas i sådan
energiproduktion. I full skala skulle denna energiproduktion
kunna ge ett väsentligt tillskott av nya arbetstillfällen.
Tiden har nu kommit att göra större satsningar och prova detta
system i större skala. Staten har ett ansvar att medverka i
sådana satsningar. För att stimulera efterfrågan på etanol
eller alkoholderivat för inblandning i fordonsbränsle bör
regeringen utreda om den del som blandas in i bensinen kan ha
lägre bensinskatt eller stödjas genom subventionerad
upphandling.
Miljöklassning av drivmedel (mom. 20)
Naturvårdsverket fick 1992 i uppdrag av regeringen att
redovisa förslag till miljöklassning av bensin.
Naturvårdsverket har också redovisat ett sådant förslag. Det
innebär att bensin som ger mindre utsläpp av kolväten,
kväveoxider, svavelföreningar, cancerframkallande ämnen och
bly får en skattelättnad på 10 till 12 öre litern. De minskade
inkomsterna förutsätts finansieras genom en allmän höjning av
bensinskatten med 7 öre litern.
Förslaget har varit ute på remiss, men har inte föranlett
förslag från regeringens sida. Enligt uppgifter beror detta på
att regeringen vill avvakta utvecklingen inom EU.
Detta är inte tillfredsställande. En miljöklassning av diesel
är redan genomförd. Oljeföretag, bl.a. OK Petroleum, har tagit
fram en produkt som svarar mot miljöklassningens krav.
Riksdagen bör därför med det snaraste begära förslag från
regeringen om att införa en miljöklassning av bensin, så att
systemet kan träda i kraft den 1 juli 1994, eller senast under
1994.
Motorsågsbensin (mom. 21)
Eftersom den vanliga bensinen orsakade hälsobesvär hos
skogsarbetare när den användes till motorsågar och röjsågar
framtogs i slutet av 1980-talet en speciell, mindre
hälsovådlig motorsågsbensin. Behovet av specialbensin för
skogsbruket kan i dag beräknas till ca 15 000 m3 per år,
varav huvuddelen -- ca 11 000 m3 -- används inom det
privata skogsbruket. Den ringa kvantiteten innebär tillsammans
med speciella tillverkningskrav att specialbensinen blir
dyrare att tillverka än vanlig motorbensin. Transport, lagring
och försäljning vid bensinstationerna kräver dessutom
speciella arrangemang som innebär ytterligare kostnader. Det
här innebär att den s.k. miljöbensinen för motorsågar i stort
sett kostar dubbelt så mycket per liter som den vanliga
bensinen.
Med tanke på de arbetsmiljö- och hälsoproblem som är förenade
med en användning av vanlig bensin i skogsbruket är det högst
önskvärt att till motorsågar och röjsågar använda den
specialgjorda bensinen. Då får självfallet inte priset bli en
hämsko som hindrar en användning. Stortinget i Norge har
beslutat att från den 1 januari 1993 befria specialbensin av
den typ som det här är fråga om från både bensin- och
CO2-avgift.
En sådan avgifts- och skattebefrielse bör också vara möjlig i
Sverige. Vad som kan diskuteras är om befrielsen endast skall
avse den användning som sker i skogsbruket eller om även
användning i andra sammanhang skall komma i fråga. Det senare
är väl en fråga som regeringen får överväga i samband med ett
förslag om skattebefrielse för bensinen.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Reklamskatten (mom. 22)
Reklamskatt tas ut för trycksaker och för reklam i pressen men
utgår inte på reklam i TV. Där betalar företaget i stället en
koncessionsavgift för rätten till markbundna sändningar med
reklam. I övrigt utgår inte någon skatt på reklam i etermedia.
Vänsterpartiet anser att reklamskatten kan höjas och breddas
t.ex. även till radio- och TV-kanaler med rätt att sända
reklam. En snabbutredning för detta syfte bör tillsättas. I
direktiven skall ingå att lägga förslag så att intäkterna ökar
med minst 500 miljoner kronor. Detta torde vara möjligt bl.a.
genom att bredda reklamskatten till nya media. Riksdagen bör
ge regeringen detta till känna.
Förpackningsskatten (mom. 25)
Det producentansvar som genomförts för förpackningar bör
enligt min mening ses som en grundläggande åtgärd. För att
komma till rätta med de miljöproblem som förpackningarna
orsakar krävs ytterligare åtgärder.
Förpackningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1990:85)
Översyn av skatten på dryckesförpackningar lagt fram ett
förslag om en differentierad skatt på dryckesförpackningar som
bygger på att dessa rangordnas ur miljösynpunkt. Enligt min
mening finns det inte någon anledning att låta frågan om en
differentierad skatt på förpackningar falla som en följd av
att det införs ett producentansvar.
En differentierad skatt på dryckesförpackningar har en viktig
uppgift att fylla som ett komplement till ett allmänt
producentansvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Bekämpningsmedel (mom. 27)
Jag biträder Socialdemokraternas reservation.
Handelsgödsel (mom. 28)
Jag biträder Socialdemokraternas reservation.
Alkohol och tobak (mom. 29)
Folkhälsoskäl talar för en kraftig beskattning av dessa
produkter. Tobaksskatten har också höjts kraftigt. Med
anledning av proposition 1993/94:25 beslöt riksdagen att
indexera såväl tobaks- som alkoholskatten. En förstärkning av
statskassan med 0,29 miljarder kronor för tobaksskatten och
0,48 miljarder kronor för alkoholskatten.
För framtida budgetår kan Vänsterpartiet överväga att
genomföra ytterligare höjningar av såväl alkohol- som
tobaksskatten. Ett eventuellt medlemskap i EU kan dock komma
att hota möjligheterna att bibehålla ett tillräckligt högt
skatteuttag. Detta hot gäller särskilt alkoholområdet.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att Sverige bibehåller
ett högt skatteuttag på alkohol och tobak. Denna
grundinställning gäller oavsett Sveriges relationer till EU.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Yrkanden
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
momenten 1, 2, 7, 12, 14, 15, 17, 19, 20, 21, 22, 25 och 29
bort hemställa.
1. beträffande skatteväxling
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352
yrkande 39, 1993/94:Sk607 yrkandena 1 och 2,
1993/94:Sk609, 1993/94:Sk646, 1993/94:N432 yrkande 3 och
1993/94:N433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
2. beträffande internationellt samarbete
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo689 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande industrins energiskatter
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352
yrkande 40 och 1993/94:N425 yrkande 5 hos regeringen begär
ett förslag i enlighet med vad ovan anförts,
12. beträffande trafikområdet
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk352 yrkandena
41 och 43 och med anledning av motion 1993/94:N424 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
14. beträffande miljöklasser för nya fordon
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkande
46 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. beträffande växling från fordonsskatt till
drivmedelsskatt
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkande
45 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande regional differentiering
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352
yrkande 42 och 1993/94:Sk647 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
19. beträffande inblandning av alkoholer
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk649,
1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och
1993/94:N420 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
20. beträffande miljöklassning av drivmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352
yrkande 44, 1993/94:Jo689 yrkande 3 och 1993/94:N424
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
21. beträffande motorsågsbensin
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk641,
1993/94:Sk648 och 1993/94:N417 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. beträffande reklamskatten
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352
yrkande 47, 1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634 och
1993/94:Sk651 och med avslag på motion 1993/94:Sk637 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande förpackningsskatten
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk608 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
29. beträffande alkohol och tobak
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352
yrkandena 37 och 38 och med avslag på motionerna
1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och
1993/94:So272 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 2
Utskottet 7
Skatteväxling m.m. 7
Energibeskattning 8
Kraftvärme 8
Industrileveranser 10
Cement- och kalkindustrin 11
Industrins energiskatter 12
Växthusnäringen 13
Stora förbrukare 15
Nedsatt elskatt i norra Sverige 16
Vindkraft 16
Vägtrafikområdet 18
Skatteuttaget 18
Sänkt skatt på nya bilar 18
Miljöklasserna för nya fordon 20
Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt 20
Dieseloljeskatten 21
Regional differentiering av drivmedelsskatterna 22
Låginblandning av biobränslen 22
Miljöklassning av drivmedel 24
Motorsågsbensin 24
Övriga punktskatter 24
Reklamskatten 24
Hundskatten 26
Förpackningsskatten 26
Särskild varuskatt 27
Bekämpningsmedel 27
Handelsgödsel 28
Alkohol och tobak 29
Avgift för information om tobak 29
Hemställan 30
Reservationer 37
1. Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja samt cement- och
kalkindustri (mom. 3--6 och mom. 31 i motsvarande del) (s)
37
2. Vindkraft (mom. 11 och mom. 31 i motsvarande del) (s) 40
3. Sänkt skatt på nya bilar (mom. 13) (nyd) 41
4. Inblandning av alkoholer (mom. 19) (nyd) 41
5. Reklamskatten (mom. 22) (s) 42
6. Reklamskatten (mom. 22) (nyd) 43
7. Reklamskatt på efternamnsuppgifter (mom. 23) (nyd) 43
8. Bekämpningsmedel (mom. 27) (s) 44
9. Handelsgödsel (mom. 28) (s) 44
10. Alkohol och tobak (mom. 29) (nyd) 45
Särskilda yttranden 46
1. Industrins energiskatter (mom. 7) (s) 46
2. Förpackningsskatten (mom. 25) (s) 46
Meningsyttring av suppleant 47
Skatteväxling (mom. 1) 47
Internationellt samarbete (mom. 2) 47
Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och
kalkindustri (mom. 3--6) 47
Industrins energiskatter (mom. 7) 47
Trafikområdet (mom. 12) 48
Miljöklasser för nya fordon (mom. 14) 48
Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt (mom. 15) 49
Regional differentiering (mom. 17) 49
Inblandning av alkoholer (mom. 19) 49
Miljöklassning av drivmedel (mom. 20) 49
Motorsågsbensin (mom. 21) 50
Reklamskatten (mom. 22) 50
Förpackningsskatten (mom. 25) 51
Bekämpningsmedel (mom. 27) 51
Handelsgödsel (mom. 28) 51
Alkohol och tobak (mom. 29) 51
Yrkanden 51