I proposition 1993/94:90 föreslår regeringen att grundavdraget
vid den statliga beskattningen slopas i enlighet med ett
riksdagsbeslut våren 1993 och att vissa detaljer i
beskattningen av inkomst av tjänst ändras, bl.a. i fråga om
reseförmåner. Vidare skall utländsk pension kunna jämställas
med folkpension.
I motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet yrkas
att skatteuttaget höjs på annat sätt. I dessa och andra
motioner yrkas också andra ändringar i skattereglerna.
Utskottet avstyrker propositionen i vad avser beskattningen av
reseförmåner och tillstyrker regeringens förslag i övrigt.
Reservationer, särskilda yttranden eller meningsyttringar har
avgivits av företrädarna från samtliga partier.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition
1993/94:90 att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
5. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från
arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
6. lag om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid
taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
7. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.
STÅENDE TEXT se prop. s. 1--3
Lagförslagen har följande lydelse.
NY SIDA STÅENDE TEXT se prop. s. 7--37 (Redan satt) NY SIDA
Motionerna
1993/94:Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att grundavdraget från den 1 januari
1994 skall vara 0,32 basbelopp,
2. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten
fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över
brytpunkten.
1993/94:Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag när det gäller
reseförmåner för anställda inom rese- eller trafikbranschen
och föreslår att nuvarande regler görs permanenta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de förmånsvärden som i dag gäller
inom rese- och trafikbranschen för olika typer av
personalfrikort bör höjas,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om beskattning
av bilförmåner i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår förslaget att tillfälligt slopa
grundavdraget till den statliga inkomstskatten och i stället
beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1 januari
1994 skall höjas till 25 % på inkomster över brytpunkten,
5. att riksdagen beslutar att inkomsterna från den föreslagna
inkomstskattehöjningen skall användas för att finansiera
kostnaderna för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller
till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är
i balans.
1993/94:Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skatteskärpningar med miljöprofil vad
gäller förmånsvärdet för tjänstebilar,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om
slopat grundavdrag till statlig inkomstskatt hos regeringen
begär förslag till slopat grundavdrag i enlighet med vad i
motionen anförts.
1993/94:Sk22 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om måltidsförmåner.
1993/94:Sk23 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om justering av bilförmånsvärdet för taxiägare.
1993/94:Sk24 av Kjell Eldensjö och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare utredning av
beskattningen av reseförmåner för SJ-anställda.
1993/94:Sk25 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av bilförmån.
1993/94:Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag
beträffande förhöjt normalbelopp för ökade levnadsomkostnader
för vissa yrkesgrupper vid tjänsteresa i utlandet i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
skattelagstiftningen att reseförmånerna inom rese- och
trafikbranschen jämställs med sådan sedvanlig rabatt som är
skattefri,
3. att riksdagen i anslutning till yrkande 2 beslutar att även
inkludera övriga resor, t.ex. s.k. stand by-resor, i
begreppet sedvanlig rabatt som är skattefri,
4. att riksdagen alternativt beslutar återinföra regeln i
anvisningarna till 32 § punkt 8 KL som gällde före
skatteomläggningen 1991,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 2--4 även avslår
regeringens förslag om reseförmåner,
6. att riksdagen hos regeringen begär snabb åtgärd som klargör
att sedvanliga personalrabatter får utbetalas i efterhand utan
att skattskyldighet uppkommer,
7. att riksdagen beslutar att inkomstbeskattningen av
lunchsubventioner upphör redan från den 1 januari 1994 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen i vart fall befriar måltidsförmånerna från
sociala avgifter redan från den 1 januari 1994,
9. att riksdagen avslår förslaget att slopa det s.k.
fribeloppet på 20 000 kr för extrautrustning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
lagändring att värdet av viss säkerhetshöjande utrustning som
t.ex. ABS-bromsar och krockkudde alltid undantas från
förmånsbeskattning,
11. att riksdagen beslutar om sådan ändring av
skattelagstiftningen att värdet av en bilförmån helt undantas
från förmånsbeskattning om bilen genom sin konstruktion eller
utrustning framstår som ett rent arbetsredskap i enlighet med
vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar om sådan ändring av
skattelagstiftningen att värdet av en bilförmån helt undantas
från förmånsbeskattning om bilen använts i tjänsten i mycket
hög omfattning i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värdering av bilförmån inom bl.a. taxi,
14. att riksdagen beslutar att med ringa användning får avses
en körsträcka om högst 300 mil.
1993/94:A23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga
4. att riksdagen beslutar att den i annat sammanhang
föreslagna inkomstskattehöjningen används för att finansiera
kostnaderna för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller
till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är
i balans.
1993/94:A26 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga
6. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten
fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över
brytpunkten.
Yttrande från annat utskott
Finansutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet
(1993/94:FiU6y) fogas som bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Grundavdrag, skatteskala
Enligt beslut av riksdagen i våras om uttaget av statlig
inkomstskatt (1992/93:FiU30) skall grundavdraget vid den
statliga taxeringen slopas vid 1995 och 1996 års taxeringar. I
propositionen lägger regeringen fram förslag till de
lagändringar som behövs enligt dessa riktlinjer.
Motionerna Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 2 och
Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkande 4 innebär att den
statliga inkomstskatten i stället höjs från 20 till 25 % över
brytpunkten. Den förstnämnda motionen (yrkande 1) innebär
samtidigt att grundavdraget, som till följd av krisuppgörelsen
hösten 1992 mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna
sänks till 25 % av basbeloppet fr.o.m. inkomståret 1994,
återställs till 32 % av basbeloppet. Den föreslagna
skattehöjningen skall enligt yrkande 5 i den sistnämnda
motionen användas för att finansiera kostnaderna för
arbetslösheten och gälla tills arbetsmarknadsfondens inkomster
och utgifter är i balans. -- Motsvarande yrkanden om
skattesatsen framställs också i motionerna A23 (yrkande 4) och
A26 (yrkande 6) av Ingvar Carlsson m.fl. (s).
Yrkande 2 i motion Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) innebär
avslag på propositionen och att grundavdraget i stället skall
trappas av vid inkomster över 150 000 kr så att det
bortfaller helt vid brytpunkten, både vid den statliga och den
kommunala taxeringen. Det har framkommit att motionärerna
också vidhåller sina krav från i våras om en skärpning av
marginalskatterna till 55--60 % för inkomster över 200 000
kr.
Finansutskottet vidhåller i sitt yttrande tidigare
ställningstaganden i dessa frågor och tillstyrker alltså
propositionen och avstyrker motionerna.
Skatteutskottet vill i likhet med finansutskottet understryka
att de motiv som varit vägledande för vårens beslut
fortfarande gäller. Propositionen innebär att detta beslut
fullföljs och att alla som har inkomster på drygt 200 000 kr
kommer att få en skatteskärpning på upp till 1 760 kr. En
sådan justering av grundavdraget är motiverad för att
underlätta en bred förankring av krispolitiken, och
utformningen innebär att de skadliga marginaleffekterna i
skattesystemet inte på nytt ökar. Som finansutskottet anför är
det viktigt att slå vakt om grundprincipen i
marginalskattereformen att marginalskatterna skall begränsas
till högst 50 %. Utskottet kan inte ställa sig bakom sådana
kraftiga skatteskärpningar som föreslås i motionerna. Detta
innebär samtidigt att det saknas utrymme för att frångå
krisöverenskommelsen att begränsa det fasta grundavdraget till
25 % av basbeloppet.
Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och
avstyrker motionerna A23 yrkande 4, A26 yrkande 6, Sk19
yrkandena 1 och 2, Sk20 yrkandena 4 och 5 och Sk21.
Resor mellan bostad och arbetsplats
I propositionen föreslås att schablonavdrag för bilkostnader
till och från arbetet skall medges med 13 kr per mil även vid
1995 års taxering. Vidare föreslås att väg-, bro- och
färjeavgifter fr.o.m. 1995 års taxering under vissa
förutsättningar skall få dras av vid sidan av schablonen.
Utskottet instämmer i förslaget. Eftersom färjeavgifter m.m. i
begränsad omfattning har tagits ut även under år 1993 anser
utskottet att reglerna bör kunna tillämpas redan vid 1994 års
taxering. Utskottet tillstyrker propositionen med detta
tillägg.
Utlandstraktamenten
Schablonbeloppen för avdrag för ökade levnadskostnader
utomlands är högre än vad som gäller vid resor inom landet,
och skillnaderna i avdragsbeloppen är större än vad som
motsvaras av kostnadsskillnaderna här i landet och utomlands.
I propositionen föreslås att avdragen vid utlandsresor
begränsas och att reglerna utformas så att de skilda
förhållandena beaktas. Schablonbeloppen skall bestämmas med
utgångspunkt i den normala ökningen av levnadskostnaderna och
skall reduceras efter tjänstgöring mer än tre månader på samma
ort. Samtidigt regleras vissa detaljer efter mönster av
Riksskatteverkets rekommendationer i ämnet. Övergångsvis
föreslås att 70 % av schablonbeloppen enligt nuvarande regler
skall få dras av vid 1995 års taxering.
I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) yrkas att
normalbeloppen för vissa yrkesgrupper som av säkerhetsskäl
måste äta på vissa av arbetsgivaren bestämda restauranger
skall räknas upp till 120--125 % av normalbeloppet (yrkande
1).
Skattereformen innebär att avdragsreglerna vid resor här i
landet har begränsats. Avdragsreglerna vid
utlandsförrättningar har stått kvar oförändrade i avvaktan på
det utredningsarbete som nu redovisas i propositionen.
Propositionen ansluter nära till utredningen, och utskottet
instämmer i princip i regeringens förslag.
När det gäller motionsyrkandet vill utskottet framhålla att
man kommer att ha möjlighet att yrka avdrag för de faktiska
merkostnaderna och att man vid utlandsförrättningar har
möjlighet att bedöma denna fråga särskilt för varje
förrättning för sig. Därtill kommer att man i praktiken kan
lösa de frågor som tas upp i motionen också på annat lämpligt
sätt. Utskottet avstyrker därför sådana speciella regler som
föreslås i motionen.
Utskottet är medvetet om att vissa detaljer i reglerna fordrar
en utförlig registrering och redovisning av arbetsgivarna. Det
är emellertid inte möjligt att på nuvarande stadium se över
detaljutformningen i syfte att uppnå förenklingar. Utskottet
utgår från att regeringen noga följer de kommande
erfarenheterna och vid behov föreslår de ändringar som kan
vara motiverade.
Reseförmåner
Skattereformen innebär att reseförmåner m.m. skall beskattas
till sitt marknadsvärde om förmånerna avser annat än
"sedvanliga rabatter". Detta innebär i princip att varje resa
blir föremål för förmånsbeskattning, vilket inte utesluter
schablonbeskattning. Till följd av praktiska problem har
emellertid Riksskatteverket för åren 1991--1993 medgivit att
beskattningen av personal inom SJ och SAS sker enligt
provisoriska schabloner som innebär att den som utnyttjar en
reseförmån beskattas för ett belopp som tas upp med hänsyn
till genomsnittsvärdet för personalen.
Enligt gällande principer skall reglerna tillämpas fr.o.m.
1994 även på detta område, så att värderingen skall utgå från
den skattskyldiges faktiska resande och marknadspriset, utan
några generella schabloner. Enligt regeringens förslag bör
dock en resa om året för anställd undantas från beskattning i
avvaktan på en översyn av beskattningen av
personalvårdsförmåner. När det gäller flygresor föreslås att
värderingen av varje enskild resa skall grunda sig på
speciella schablonregler som utgår från det genomsnittliga
lägsta priset för bokningsbara resor inom sex olika zoner. Om
flygresan är förenad med stand by-villkor skall värdet enligt
denna schablon reduceras med 50 %.
I motion Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på
propositionen och att Riksskatteverkets schabloner permanentas
(yrkande 1). Motionärerna vill också ha ett tillkännagivande
om att förmånsvärdena för personalfrikort bör höjas (yrkande
2). I motion Sk24 av Kjell Eldensjö och Fanny Rizell (kds)
begär motionärerna ett tillkännagivande om att reseförmånerna
för SJ-anställda bör övervägas ytterligare. Vidare yrkas i
motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) att
riksdagen avslår propositionen (yrkande 5) och att
reseförmåner för anställda inom trafikbranschen jämställs med
skattefria "sedvanliga rabatter" (yrkande 2). Enligt denna
motion skall reseförmåner även i andra fall skattebefrias
(yrkande 4) och anställda inom SJ och SAS behandlas lika
(yrkande 3).
Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare som på
nytt skall se över beskattningen av personalvårdsförmåner m.m.
Av vad som anförs i propositionen framgår att översynen kommer
att omfatta även den här aktuella frågan. Avsikten är att
översynen skall bedrivas skyndsamt och slutföras under första
halvåret 1994.
Enligt gällande principer är fria eller subventionerade resor
i princip en förmån som bör beskattas i likhet med andra
förmåner i tjänsten. Den kritik som har riktats mot
propositionen visar emellertid att det är förenat med
administrativa problem att genomföra en beskattning som
grundar sig på en värdering av varje enskild resa. Det har
inte heller riktats sådana anmärkningar mot rabattsystemet
inom SJ och SAS att det från allmän synpunkt finns skäl att
motverka dessa rabatter genom alltför rigorösa och ohanterliga
regler. Tvärtom fyller rabattsystemet viktiga
personalpolitiska och sociala funktioner.
Mot denna bakgrund framstår förslaget i motion Sk20 yrkande 1
som en lämplig lösning. Utskottet tillstyrker avslagsyrkandena
i motionerna. En ny lagstiftning bör utformas i enlighet med
nuvarande provisorium. Hur detta kan lösas tekniskt bör i
första hand prövas av regeringen. Utskottet utgår från att
nuvarande regler kan tillämpas på samma sätt som hittills i
avvaktan på ett nytt förslag från regeringen. Det anförda
innefattar bifall till motionerna Sk20 yrkande 1 och Sk26
yrkande 5.
Personalvårdsförmån
Genom 1990 års skattereform skärptes förutsättningarna för att
förmåner i tjänsten skall kunna hänföras till skattefri
personalvård. Med personalvårdsförmån avses förmåner som inte
är direkt vederlag för utfört arbete utan avser enklare
åtgärder av mindre värde och syftar till att skapa trivsel i
arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom
verksamheten. Hit räknas inte förmåner som kan bytas mot
kontant ersättning eller som inte riktar sig till hela
personalen eller förmåner utanför arbetsplatsen. Som exempel
på vad som kan vara skattefritt nämns i lagtexten bl.a.
förfriskningar m.m., sedvanliga rabatter vid inköp av varor
och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud och
möjligheter till motion eller annan friskvård.
I propositionen anförs att gränsen mellan vad som är
skattepliktigt och inte skattepliktigt kan vara svår att dra i
många fall och att regeringen därför inom kort skall tillkalla
en särskild utredare som på nytt skall se över reglerna. I
avvaktan därpå föreslås att lagtexten justeras. Förslaget
innebär att "sedvanliga rabatter" bryts ut ur begreppet
personalvårdsförmåner och regleras särskilt i överensstämmelse
med nuvarande principer.
I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) yrkas
(yrkande 6) att riksdagen begär snabba åtgärder från
regeringen som klargör att personalrabatter som utbetalas i
efterhand inte skall särbehandlas.
Den fråga som tas upp i motionen är om en rabatt måste utgå
direkt vid inköpet för att kunna bli skattefri eller om den
också kan erhållas genom återbäring i efterhand. Denna fråga
har behandlats utförligt i det avslutade utredningsarbetet och
i propositionen. Vad utredningen och regeringen uttalat i
denna fråga torde innebära att syftet med motionen är
tillgodosett, även om frågan inte lämpat sig för en omedelbar
reglering i lagtexten.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker
således motionsyrkandet i den mån det inte är tillgodosett.
Lunchförmåner
I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) yrkas att
beskattningen av lunchsubventioner skall upphöra fr.o.m. 1994
eller att sådana subventioner i vart fall undantas från
socialavgifter (yrkandena 7 och 8). I motion Sk22 av Stina
Gustavsson och Rosa Östh (c) yrkas ett tillkännagivande om att
regeringen bör överväga ett slopande av socialavgifterna på
förmånerna.
Lantbrukets utredningsinstitut har fått i uppdrag att
undersöka hur lunchätandet, branschen och de anställda
påverkas av de nya regler på detta område som genomförts i
samband med 1990 års skattereform. En preliminär delrapport
har avlämnats i höst, och utredningens slutresultat kommer att
redovisas inom kort.
Vid sin senaste behandling av frågan avstyrkte utskottet
motioner på detta område med hänvisning till den undersökning
som nu pågår (1992/93:SkU20). I de aktuella motionerna har
inte anförts något nytt som bör föranleda att slutresultatet
av undersökningen bör föregripas. Utskottet utgår från att
regeringen slutför beredningen av detta ärende skyndsamt. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk22 och Sk26
yrkandena 7 och 8.
Bilförmån
Propositionen innebär att detaljerna i beskattningen av
bilförmåner ändras. I propositionen anförs att en del problem
kvarstår olösta. Dessa frågor skall skyndsamt beredas vidare,
bl.a. miljöaspekterna på schablonen 1 500 mil privatkörning.
De förslag som nu läggs fram innebär att förmånsvärdet i
fortsättningen skall beräknas på nybilspriset för den aktuella
årsmodellen, ej som nu på priset för den senaste årsmodellen.
Värdet av all extrautrustning skall medräknas, och fribeloppet
på 20 000 kr avskaffas alltså. Beräkningarna av det
grundläggande värdet detaljjusteras även i övrigt.
Enligt propositionen utvidgas jämkningsreglerna när bilen kan
anses som ett arbetsredskap. När körningen i tjänsten är
omfattande eller när bilen huvudsakligen används i tjänsten
skall förmånsvärdet sättas ned. I propositionen förordas en
nedsättning till 70 % om körningen i tjänsten uppgår till
minst 3 000 mil och till 50 % om den uppgår till minst
4 000 mil. Samtidigt bör man enligt propositionen behålla den
av Riksskatteverket rekommenderade möjligheten att under vissa
förutsättningar jämka förmånsvärdet för t.ex. taxibilar ned
till ett halvt basbelopp. Om bilen använts privat i endast
ringa omfattning, dvs. endast vid ett fåtal tillfällen och
högst 100 mil, skall förmånen inte beskattas. Avsikten är
också att reglerna skall tillämpas på samma sätt för
egenföretagare som för anställda.
Flertalet av motionerna innebär att motionärerna av miljöskäl
och rättviseskäl vill ha en förmånsbeskattning som blir mer
beroende av den privata körsträckan. Yrkanden i denna riktning
framställs i motionerna Sk20, yrkande 3, av Lars Hedfors m.fl.
(s), Sk23 av Birger Andersson (c) och Sk25 av Kjell Eldensjö
(kds). Yrkande 1 i motion Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
innebär att man bör införa en skärpt beskattning med
miljöprofil. Motion Sk23 går även ut på att förmånsvärderingen
bör utgå från inköpsvärdet för en normalbil och att värdet bör
begränsas ytterligare för den som har mycket långa
körsträckor. I denna motion uttalas bl.a. att bilar som gått i
taxitrafik mer än 8 000 mil per år inte bör ge upphov till
förmånsvärden. -- I motion Sk26 av Peter Kling och Bo G
Jenevall (nyd) framställs mer långtgående yrkanden (9--14).
Här yrkas avslag på propositionen i vad avser extrautrustning
och -- bl.a. -- att säkerhetshöjande utrustning bör undantas
vid värderingen, att bilar som genom sin konstruktion framstår
som ett rent arbetsredskap i mycket hög omfattning skall
undantas liksom också bilar som använts privat mindre än 300
mil.
Enligt utskottets uppfattning innebär propositionen väsentliga
förbättringar. Utskottet instämmer i och för sig i
motionärernas önskemål att värderingen bör ske med hänsyn till
den privata körsträckans längd och beklagar alltså att det
inte hittills har gått att lösa denna fråga på ett praktiskt
hanterbart sätt. Samtidigt vill utskottet konstatera att de
jämkningsregler som regeringen nu förordar ligger i linje med
dessa önskemål och att frågorna skyndsamt kommer att beredas
vidare i syfte att få fram ytterligare förbättringar fr.o.m.
den 1 januari 1995. I det sammanhanget bör man beakta vad som
anförs i de aktuella motionerna, t.ex. i motion Sk25 om att
sänka värdena för den som själv står för rörliga kostnader.
Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet
också framhålla att de möjligheter som redan nu finns att
jämka förmånsvärdet för bilar som är inredda eller avpassade
för annat än persontransport förtydligas enligt det förslag
som regeringen lägger fram. Vidare ger enligt utskottets
mening de nya reglerna ökade jämkningsmöjligheter så att
förmånen av att kunna använda exempelvis en stor,
specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för
en normalbil. Regeln om skattefrihet vid ringa användning
privat torde också leda till att en taxiägare i allmänhet inte
bör beskattas för något förmånsvärde för en bil som gått i
taxitrafik mer än 8 000 mil per år, om han dessutom har en
annan bil för privatbruk. Dessutom bör vid körning över 6 000
mil förmånsvärdet jämkas till ett halvt basbelopp oavsett om
det finns anställd personal i företaget eller inte.
Vad utskottet här har anfört bör ges regeringen till känna.
Det anförda innefattar bifall till motion Sk23 och till
propositionen. Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden i
den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Övriga frågor
Övriga detaljer i propositionen har inte föranlett några
motioner och utskottet kan i stort sett godta förslagen i
dessa delar.
När det gäller utländsk pension föreslår utskottet dock en
justering av lagtexten. Avsikten är att utländsk pension i
vissa fall skall behandlas som folkpension och kunna föranleda
särskilt grundavdrag. Pensionen bör i så fall betraktas som
svensk pension, och detta bör givetvis gälla generellt, t.ex.
i fråga om makar och vid tillämpningen av
avtrappningsreglerna. I propositionen föreslås inte
uttryckliga regler om vad som skall gälla beträffande alla
sådana detaljer, men utskottet utgår från att reglerna om
folkpension så gott det går får motsvarande tillämpning. Den
valfrihet för den skattskyldige som föreslås i propositionen
passar dock inte in helt i systemet, och utskottet förutsätter
i stället att Riksskatteverket utformar
deklarationsblanketterna på lämpligt sätt. -- Förslagen bör
ses som tillfälliga lösningar i avvaktan på att frågorna
bereds vidare. I avvaktan därpå är utskottet inte berett att
gå in på de andra frågor om utländsk pension som berörs i
propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande grundavdrag, skatteskala
a) att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del och
avslår motionerna 1993/94:A26 yrkande 6, 1993/94:Sk19
yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk20 yrkande 4 och 1993/94:Sk21
yrkande 2,
b) att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A23 yrkande 4 och
1993/94:Sk20 yrkande 5,
res. 1 (s) - delvis
men. (v) - delvis
2. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats
att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del med
det tillägget att avdrag för broavgifter m.m. medges redan vid
1994 års taxering,
3. beträffande utlandstraktamenten
att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del och
avslår motion 1993/94:Sk26 yrkande 1,
res. 2 (nyd)
4. beträffande reseförmåner
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sk20
yrkande 1 och motion 1993/94:Sk26 yrkande 5 avslår
proposition 1993/94:90 i motsvarande delar och avslår
motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 2, 1993/94:Sk24 och
1993/94:Sk26 yrkandena 2--4,
res. 3 (m, fp, c, kds)
5. beträffande personalvårdsförmåner
att riksdagen godtar proposition 1993/94:90 i denna del och
avslår motion 1993/94:Sk26 yrkande 6 i den mån yrkandet inte
är tillgodosett genom regeringens förslag,
6. beträffande lunchförmåner
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk22 och
1993/94:Sk26 yrkandena 7 och 8,
res. 4 (nyd)
men. (v)
7. beträffande bilförmån
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk23 och
proposition 1993/94:90 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om beskattningen av
bilförmåner samt avslår motionerna 1993/94:Sk20 yrkande 3,
1993/94:Sk21 yrkande 1, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26
yrkandena 9--14 i den mån de inte är tillgodosedda,
res. 5 (s)
res. 6 (nyd)
men. (v)
8. beträffande övriga frågor
att riksdagen godtar vad utskottet anfört i dessa delar,
9. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och
hemställt antar de vid proposition 1993/94:90 fogade förslagen
till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de
ändringarna att 19 § utgår ur förslaget, att sista meningen i
den föreslagna lydelsen av 32 § 3 f mom. utgår och att punkt
1 av anvisningarna till 48 § och punkt 1 av
övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
till 48 §
1. Vid tillämpningen av 48 1. Vid tillämpningen av 48
§ 4 mom. och denna § 4 mom. och denna
anvisningspunkt iakttas anvisningspunkt iakttas
följande. Som folkpension följande. Som folkpension
räknas inte barnpension räknas inte barnpension
eller vårdbidrag. eller vårdbidrag.
Folkpension skall anses Folkpension skall anses
utgöra en inte obetydlig utgöra en inte obetydlig
del av den skattskyldiges del av den skattskyldiges
inkomst, om den uppgått inkomst, om den uppgått
till minst 6 000 kronor eller till minst 6 000 kronor eller
minst en femtedel av den minst en femtedel av den
sammanräknade inkomsten. sammanräknade inkomsten.
Som folkpension behandlas Som folkpension behandlas
även tilläggspension i även tilläggspension i
den mån den enligt lagen den mån den enligt lagen
(1969:205) om (1969:205) om
pensionstillskott föranlett pensionstillskott föranlett
avräkning av avräkning av
pensionstillskott. Som pensionstillskott. Ålders-,
folkpension skall vidare på förtids- eller
den skattskyldiges begäran efterlevandepension, som
behandlas utländsk betalas ut enligt utländsk
ålders-, förtids- eller lagstiftning om social
efterlevandepension som trygghet och utgår enligt
betalas ut enligt utländsk grunder som är
lagstiftning om social jämförbara med vad som
trygghet och utgår enligt gäller för folkpension,
grunder jämförbara med skall behandlas som
de för folkpension samt folkpension om skattskyldighet
för vilka skattskyldighet för utbetalningen
föreligger i Sverige. Har föreligger i Sverige. Har
folkpension enligt folkpension enligt
bestämmelserna i 17 kap. 2 bestämmelserna i 17 kap. 2
§ lagen (1962:381) om § lagen (1962:381) om
allmän försäkring allmän försäkring
samordnats med samordnats med
yrkesskadelivränta eller yrkesskadelivränta eller
annan i nämnda lagrum annan i nämnda lagrum
angiven livränta skall vid angiven livränta skall vid
tillämpning av första, tillämpning av första,
andra respektive tredje andra respektive tredje
stycket första meningen b stycket första meningen b
det särskilda grundavdraget det särskilda grundavdraget
beräknas med ledning av den beräknas med ledning av den
folkpension som skulle ha folkpension som skulle ha
utgått om sådan utgått om sådan
samordning inte skett. samordning inte skett.
För gift -- -- -- -- -- -- -- saknar folkpension.
Det särskilda grundavdraget får -- -- -- den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget Det särskilda grundavdraget
reduceras med 65 procent av reduceras med 65 procent av
den del av uppburen pension den del av uppburen pension
som överstiger det för som överstiger det för
den skattskyldige enligt andra den skattskyldige enligt andra
stycket gällande stycket gällande
avdragsbeloppet. Som pension avdragsbeloppet. Pension som
anses även utländsk utgår på grund av annan
pension som enligt första pensionsförsäkring än
stycket behandlas som tjänstepensionsförsäkring
folkpension samt utländsk eller från
pension som betalas ut enligt pensionssparkonto reducerar
utländsk lagstiftning om dock inte det särskilda
social trygghet och utgår grundavdraget.
enligt grunder
jämförbara med de för
tilläggspension samt för
vilken skattskyldighet
föreligger i Sverige.
Pension som utgår på
grund av annan
pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring
eller från
pensionssparkonto reducerar
dock inte det särskilda
grundavdraget.
För den -- -- -- -- -- -- -- hade tillämpats.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1994 och den 1 januari 1994 och
tillämpas första tillämpas första
gången vid 1995 års gången vid 1995 års
taxering. Den nya lydelsen av taxering. De nya reglerna om
punkt 3 av anvisningarna till avdrag för väg-, bro-
54 § skall dock och färjeavgifter i punkt 4
tillämpas första av anvisningarna till 33 §
gången vid 1994 års och den nya lydelsen av punkt
taxering. 3 av anvisningarna till 54
§ skall dock tillämpas
första gången vid 1994
års taxering.
2. lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272)
med den ändringen att orden
"Vid värdering av
förmån av fri eller
delvis fri resa -- -- -- med
50 procent." i den
föreslagna lydelsen av 8
§ utgår,
3. lag om ändring i lagen
(1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter med den
ändringen att sista
meningen i den föreslagna
lydelsen av 3 kap. 7 §
första stycket utgår,
4. lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare med den
ändringen att orden "eller
om värde av
reseförmån som
bestäms enligt 8 §
tredje stycket
uppbördslagen avviker med
mer än 10 procent från
det värde som följer av
42 § andra stycket
kommunalskattelagen" utgår
ur den föreslagna lydelsen
av 5 § andra stycket,
5. lag om avdrag för
kostnader för bilresor till
och från arbetsplatsen vid
1995 års taxering,
6. lag om beräkning av
beskattningsbar
förvärvsinkomst vid
taxering till statlig
inkomstskatt och statlig
inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid
1995 och 1996 års
taxeringar,
7. lag om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt.
res. 1 (s) - delvis
men. (v) - delvis
Stockholm den 8 december 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Jan
Fransson (s), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Bruno
Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar
Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl
Hagström (s) och Kaj Larsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Grundavdrag, skatteskala (mom. 1 och mom. 9 i motsvarande
del)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Som anförs i den avvikande meningen i finansutskottets
yttrande är det väsentligt att i nuvarande konjunkturläge
avväga inkomstbeskattningen så att den privata konsumtionen så
långt som möjligt stimuleras, inom ramen för en ansvarsfull
finanspolitik. Samtidigt måste beskattningen ha en tydlig
fördelningspolitisk profil.
De åtgärder som den borgerliga regeringen genomfört och
fortsätter att genomföra på skatteområdet ger miljardbelopp
efter miljardbelopp i årliga skattelättnader till kapitalägare
och företag, och de skatteskärpningar som aktualiseras av de
borgerliga partierna drabbar i första hand hushåll med små och
medelstora inkomster. Detta sker samtidigt som kraven på
besparingar i fråga om offentliga utgifter drabbar redan
utsatta grupper. Kraven från vårt håll om en mer rättvis
fördelning avvisas bl.a. med hänvisning till att
"marginalskattereformen" kräver att man slår vakt om en
marginalskatt på högst 50 %.
Vi reagerar mot denna missvisande beskrivning av 1990 års
skattereform. Denna reform utgjorde en genomgripande
omläggning med stora ändringar i syfte bl.a. att neutralisera
de skattelättnader för höginkomsttagare som en sänkt
marginalskatt innebar. Målsättningen var att skapa en bättre
grund för socialpolitiska åtgärder av olika slag
(1989/90:SkU30 s. 57).
De åtgärder som de borgerliga partierna sedan genomdrivit
innebär allvarliga brott mot dessa grundläggande principer.
Samtidigt med skattesänkningar för redan gynnade grupper har
marginalskatterna och den totala skatten höjts för små och
medelstora inkomster. Skatten höjs väsentligt i känsliga
inkomstskikt och i viss utsträckning även över den s.k.
brytpunkten (ca 200 000 i årsinkomst). Men för inkomster över
7,5 basbelopp motsätter sig regeringspartierna
skattehöjningar.
Den ekonomiska situationen i Sverige innebär bl.a. att statens
och kommunernas finanser har försämrats dramatiskt och att
angelägna uppgifter på olika välfärdsområden har trängts ut.
Redan utsatta grupper har drabbats, och klyftorna i samhället
har vidgats. Den höga arbetslösheten har lett till en ökad
utslagning och stora problem som hotar att bli bestående.
Dessa problem och de lösningar som krävs innebär svåra
uppoffringar för flertalet hushåll. För att en politik med
denna inriktning skall lyckas är det nödvändigt att den har en
bred förankring i samhället och att bördorna får bäras även av
dem som har arbete och goda inkomster.
Som anförs i den avvikande meningen av Göran Persson m.fl. (s)
bör en försämring av grundavdraget inte genomföras, eftersom
en sådan åtgärd är direkt åtstramande i ett läge när
efterfrågan behöver stimuleras och skulle drabba hushåll med
små och medelstora inkomster. Propositionen bör alltså avslås
liksom också Vänsterpartiets förslag till avtrappning av
grundavdraget. För att finansiera kostnaderna för
arbetslösheten bör man i stället höja den statliga
inkomstskatten till 25 % över brytpunkten i enlighet med
yrkande 2 i motion Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och
yrkande 4 i motion Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s). Samtidigt
bör man kompensera låginkomsttagarna genom att återställa
grundavdraget fr.o.m. 1994 till nivån 0,32 % av basbeloppet.
Vi instämmer således också i yrkande 1 i den förstnämnda
motionen.
Höjningen av skatteuttaget bör -- som anförs i motionerna Sk20
yrkande 5 och A23 yrkande 4 -- användas för att finansiera
kostnaderna för arbetslösheten och gälla till dess att
Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans. Vad
som här har anförts bör riksdagen med anledning av dessa
motioner som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 1 och moment 9 i motsvarande del hemställt
1. beträffande skatteskala, grundavdrag
9. beträffande lagförslagen i motsvarande del
a) att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A26
yrkande 6, 1993/94:Sk19 yrkandena 1 och 2 och 1993/94:Sk20
yrkande 4 och till avslagsyrkandet i motion 1993/94:Sk21
yrkande 2 samt med avslag på motion 1993/94:Sk21 yrkande 2 i
övrigt avslår regeringens förslag till lag om beräkning av
beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig
inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1995 och 1996 års taxeringar (lagförslag 6) samt antar
följande
9. Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1992:1484) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom upphävs lagen (1992:1484) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).
10. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att orden "samt 20 procent" i 10 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall bytas ut mot "samt 25
procent".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas
första gången vid 1995 års taxering.
b) att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A23
yrkande 4 och 1993/94:Sk20 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som här har anförts om att höjningen
av den statliga inkomstskatten skall användas för att
finansiera kostnaderna för arbetslösheten och gälla till dess
att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans.
2. Utlandstraktamenten (mom. 3)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall
(nyd) bör normalbeloppen för vissa yrkesgrupper som av
säkerhetsskäl måste äta på vissa av arbetsgivaren bestämda
restauranger räknas upp till 120--125 % av normalbeloppet.
Regeringen är medveten om att tjänsteförrättningen i utlandet
på grund av särskilda skäl regelmässigt är förenad med
generellt sett högre kostnader än vad normalbeloppen är
avsedda att täcka. Men i propositionen anförs att man bör
vänta och se om vissa yrkesgrupper generellt kommer att yrka
och få avdrag med högre belopp. Det kan t.ex. gälla
flygpersonal på vissa orter.
Vi delar inte uppfattningen att man bör avvakta med en
uppräkning. Frågan om ett förhöjt normalbelopp och
avgränsningen av de grupper som kommer i fråga bör utredas,
och regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett
nytt förslag.
dels vid moment 3 hemställt
3. beträffande utlandstraktamenten
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk26 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som här har
anförts om uppräkning av schablonbeloppen i vissa fall och
godtar proposition 1993/94:90 i övrigt.
3. Reseförmåner (mom. 4)
Knut Wachtmeister (m), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson
(fp), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf
(kds) och Carl Fredrik Graf (m) har ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken
Reseförmåner som börjar med "Enligt gällande principer är
fria" och slutar med "Sk26 yrkande 5." bort ha följande
lydelse:
Enligt gällande principer är fria eller subventionerade resor
i princip en förmån som bör beskattas i likhet med andra
förmåner i tjänsten. Den kritik som har riktats mot
propositionen visar emellertid att det är förenat med
administrativa problem att genomföra en beskattning som
grundar sig på en värdering av varje enskild resa.
Med hänsyn härtill bör beskattningen av dessa förmåner
förenklas och i görligaste mån bli föremål för s.k.
schablonbeskattning. Den aviserade utredningen om
personalvårdsförmåner bör få i uppdrag att i sin helhet
behandla även beskattningsfrågan avseende reseförmåner.
Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med vad utskottet
anfört. I avvaktan härpå förutsätter utskottet att nuvarande
regler kan tillämpas på samma sätt som hittills även vid 1995
års taxering. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet i berörda
delar propositionen och motionerna i den mån de inte
tillgodoses av vad utskottet anfört. Vad som här har anförts
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
4. beträffande reseförmåner
att riksdagen med bifall till avslagsyrkandena i motionerna
1993/94:Sk20 yrkande 1 och 1993/94:Sk26 yrkande 5, med
anledning av motion 1993/94:Sk24 och med avslag på
proposition 1993/94:90 i denna del och på motionerna
1993/94:Sk20 yrkande 1 i övrigt och yrkande 2 och
1993/94:Sk26 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen
till känna vad som här har anförts om beskattningen av
reseförmåner.
4. Lunchförmåner (mom. 6)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Ny demokrati har tidigare yrkat att beskattningen av
lunchförmåner skall slopas. I motion Sk26 av Peter Kling och
Bo G Jenevall (nyd) vidhåller motionärerna detta krav. Som
anförs i motionen har de negativa konsekvenserna av
beskattningen blivit allt tydligare, vilket bl.a. visas av en
undersökning som har gjorts på uppdrag av Finansdepartementet.
Omkring 850 000 personer har helt förlorat sina
måltidsförmåner. Andra har fått försämrade förmåner. Man äter
i stället medhavd mat, och gemenskapen och trivseln i arbetet
har blivit sämre. Reglerna har dessutom försvårat problemen
inom restaurangbranschen. Arbetslösheten i branschen har
stigit till 25 % och var tionde krog har gått i konkurs.
Man ser klart och tydligt att beskattningen av lunchförmåner
medför stora problem utan att några fördelar uppnås.
Skatteutfallet har hamnat långt under beräknade 1,2 miljarder
kronor, och nettointäkten har blivit blygsamma 155 miljoner
kronor. Ingenstans i Europa har man så orimliga regler.
Beskattningen av lunchförmåner bör upphöra snarast, redan från
den 1 januari 1994. I realiteten torde det finnas ett brett
stöd i riksdagen för denna uppfattning, och det kan inte anses
rimligt att skjuta på ställningstagandet.
Jag tillstyrker alltså motion Sk26 i denna del och motion Sk22
av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) som går i samma
riktning.
dels vid moment 6 hemställt
6. beträffande lunchförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk26 yrkandena
7 och 8 och med anledning av motion 1993/94:Sk22 begär
förslag från regeringen om slopande av beskattningen av
lunchförmåner med verkan fr.o.m. den 1 januari 1994.
5. Bilförmån (mom. 7)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Vi anser fortfarande -- i likhet med motionärerna i motion
Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) -- att värdet av bilförmåner
bör göras mer beroende av den privata körsträckan. Detta är
viktigt från såväl miljöpolitisk som fördelningspolitisk
synpunkt. Nuvarande stela regler har sedan länge väckt
berättigad kritik, och denna kritik kvarstår i allt väsentligt
med det förslag som regeringen nu lägger fram.
Utredningens förslag, som fordrade utredning om faktiska
körsträckor och körjournaler, skulle ha vållat administrativa
svårigheter och kontrollproblem och bör inte genomföras.
Enligt vår uppfattning är det viktigt att man så snart som
möjligt hittar andra och enklare lösningar. Frågan bör
lämpligen snabbutredas genom en parlamentarisk kommitté. Vi
tillstyrker alltså motionärernas yrkande om en sådan
utredning.
dels vid moment 7 hemställt
7. beträffande bilförmån
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk21 yrkande
1, 1993/94:Sk23, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26 yrkandena
9--14 bifaller proposition 1993/94:90 i denna del och med
bifall till motion 1993/94:Sk20 yrkande 3 hos regeringen
begär utredning om beskattning av bilförmåner i enlighet med
vad som här har anförts.
6. Bilförmån (mom. 7)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
De förslag som regeringen lägger fram om beskattningen av
bilförmåner innehåller marginella förbättringar men också
skatteskärpningar som inte kan anses motiverade.
Som anförs i motion Sk26 av Peter Kling och Bo G Jenevall
(nyd) bör man behålla skattefriheten för extrautrustning.
Vidare krävs i motionen att säkerhetshöjande utrustning inte
skall höja förmånsvärdet. Att undanta luftkuddar och
ABS-bromsar kan bidra till enorma samhällsvinster genom att
personskadorna minskar. Att på detta sätt "subventionera"
säkerhetsutrustning betalar sig självt många gånger om och
begränsar de personliga katastrofer som uppkommer i trafiken.
Detta är enligt min mening en mycket angelägen åtgärd, och man
kan t.ex. jämföra med den subventionering som man har haft i
fråga om avgasrening.
Vidare bör specialinredda bilar och skåpbilar av olika slag
kunna ses som rena arbetsredskap som man utan vidare bör kunna
undanta från förmånsbeskattning. Även i andra fall där det kan
antas att bilen används privat endast i begränsad omfattning
bör man kunna ha regler som inte drabbar enskilda personer
alltför hårt. Om en bil har använts i en förvärvsverksamhet
mer än 8 000 mil om året bör man kunna slippa
förmånsbeskattning, och detsamma gäller om privatkörningen
begränsar sig till högst 300 mil.
Enligt min mening bör regeringen skyndsamt utarbeta ett nytt
förslag i enlighet med vad som här har anförts. Det anförda
innefattar avslag på de skatteskärpningar som föreslås i
motionerna Sk20 (s) och Sk21 (v) och att övriga
motionsyrkanden är tillgodosedda.
dels vid moment 7 hemställt
7. beträffande bilförmån
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk20 yrkande
3 och motion 1993/94:Sk21 yrkande 1 och med anledning av
motionerna 1993/94:Sk23, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26
yrkandena 9--14 antar proposition 1993/94:90 i denna del som
ett provisorium och begär nytt förslag från regeringen om
beskattning av bilförmån i enlighet med vad som här har
anförts.
Särskilda yttranden
1. Reseförmåner (mom. 4)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Regeringens förslag om beskattningen av reseförmåner för
anställda inom rese- och trafikbranschen skulle ha blivit
mycket krångliga för både arbetsgivare och arbetstagare. För
arbetsgivarna skulle förslaget dessutom bli dyrt att
administrera. För skattemyndigheterna leder det till ökade
kontrollproblem. I stället bör man överväga om inte de
förmånsvärden som i dag gäller för t.ex. personalfrikort hos
SJ och ITA-kort inom flygbranschen skall höjas något.
2. Reseförmåner (mom. 4)
Peter Kling (nyd) anför:
Reglerna om beskattning av reseförmåner för personal inom
resebranschen är ett exempel på en jantelag som orsakar
byråkrati, krångel och irritationer och som skulle förvärras
orimligt med regeringens förslag. Som anförs i motion Sk26 av
Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) bör denna beskattning
slopas omgående. Jag har inte fått gehör för detta yrkande i
utskottet och har därför vid utskottsbehandlingen anslutit mig
till andrahandsyrkandet om avslag på propositionen. Vid den
slutliga behandlingen i riksdagen kommer Ny demokrati att
fullfölja yrkande 2 i motion Sk26 om att helt undanta dessa
förmåner från beskattning. Detta kan uppnås genom att helt
enkelt stryka orden "av en valfri resa tur och retur" i sista
meningen i den av regeringen föreslagna ändringen av 32 §
3 e mom. kommunalskattelagen.
Jag hoppas på en bred anslutning till detta yrkande så att vi
får regler som stämmer bättre med vad som tillämpas i vår
omvärld.
3. Lunchförmåner (mom. 6)
Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,
Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Bred enighet har rått om att effekterna av beskattningen av
lunchförmåner bör undersökas och att beskattningsfrågan bör
anstå i avvaktan på resultatet av undersökningen. De rapporter
som hittills har redovisats är preliminära och slutresultatet
kommer att redovisas inom kort.
Motionerna Sk22 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) och Sk26
av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd) har inte något direkt
samband med de andra frågor som behandlas i detta betänkande,
och behandlingen av motionerna borde mot denna bakgrund ha
skjutits upp till ett senare tillfälle.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Grundavdrag, skatteskala (mom. 1 och mom. 9 i motsvarande del)
Propositionen innebär att regeringen fullföljer
riksdagsbeslutet från i våras om att slopa grundavdraget vid
taxeringen till statlig inkomstskatt.
Vänsterpartiet har alltsedan skattereformen drivit kravet att
grundavdraget skall reduceras. Vi har föreslagit detta för att
öka statens skatteinkomster och därmed minska
budgetunderskottet. Vänsterpartiet har dessutom drivit krav på
ett minskat grundavdrag för att öka skatteuttaget på högre
inkomster och därmed motverka de sneda fördelningspolitiska
effekter som följde på skattereformen.
Riksdagens beslut att slopa grundavdraget vid taxering till
statlig inkomstskatt var ett steg i rätt riktning. Vi noterar
att beslutet innebär att Vänsterpartiet delvis fått gehör för
sin uppfattning.
Vänsterpartiets förslag är dock mer långtgående än
riksdagsmajoritetens. Vi anser att grundavdraget skall slopas
helt -- både statligt och kommunalt -- över den s.k.
brytpunkten, dvs. att något grundavdrag över huvud taget inte
skall utgå om inkomsten överstiger ca 200 000 kr. För
inkomster över 156 000 kr innebär detta att grundavdraget
minskas successivt så att marginalskatten stiger från ca 33 %
till ca 40 %, beräknat med utgångspunkt i ett grundavdrag på
0,25 % av basbeloppet.
Genom denna metod att helt slopa grundavdraget för högre
inkomster ökar även basen för kommunalskatten. Detta ger
kommunsektorn ökat ekonomiskt utrymme, och det ger möjlighet
att bromsa de friställningar som sker i kommunsektorn. Totalt
skulle Vänsterpartiets förslag till slopat grundavdrag för
inkomster över brytpunkten ge ökade skatteinkomster på ca 4
miljarder kronor.
Vidare anser Vänsterpartiet att den statliga skatten skall
höjas från 20 till 25 % för inkomster över brytpunkten och
till 30 % för inkomster över 250 000 kr -- en
inkomstförstärkning på ca 3,5 miljarder.
Tillsammans skulle dessa åtgärder stärka den offentliga
ekonomin med ca 7,5 miljarder. I nuvarande ekonomiska läge med
en mycket svag inhemsk efterfrågan bör dock skattehöjningarna
kombineras med andra åtgärder. Åtgärder som gynnar
låginkomsttagare och som ökar den effektiva efterfrågan.
Vänsterpartiet har därför bl.a. föreslagit vissa sänkningar av
mervärdesskatten samt ökade ekonomiska ramar för
kommunsektorn.
Även Socialdemokraterna har motionerat om en höjning av den
statliga skatten från 20 till 25 %. Tidigare föreslog
Socialdemokraterna en tidsbegränsad höjning under 2 år.
Vänsterpartiet noterar att Socialdemokraterna i motion Sk19 nu
föreslår att höjningen skall ligga kvar tills dess att
Arbetsmarknadsfondens utgifter och inkomster är i balans.
Detta gör att förslagen från Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet i princip sammanfaller vad gäller höjningen av
den statliga skatten från 20 till 25 %.
Som framgår av vad Johan Lönnroth (v) anfört i det yttrande
som finansutskottet har avgivit i det aktuella ärendet står vi
kvar vid våra förslag från i våras. Det innebär att vi vid
mom. 1 och mom. 9 i motsvarande del hemställer följande:
1. beträffande skatteskala, grundavdrag
9. beträffande lagförslagen i motsvarande del
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:90 i denna
del och de aktuella motionerna i dessa delar dels antar
lagförslaget i propositionen och i reservation 1 i vad avser
skatteskalan,
dels begär skyndsamt förslag från regeringen om ändringar
i skatteuttaget i enlighet med vad som här har anförts.
Lunchförmåner (mom. 6)
Vi ansluter oss till motion Sk22 om ett slopande av
socialavgifterna på lunchförmåner och hemställer vid mom. 6
6. beträffande lunchförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk22 och med
anledning av motion 1993/94:Sk26 yrkandena 7 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna att frågan om slopande av
socialavgifterna på lunchförmåner bör övervägas av regeringen.
Bilförmån (mom. 7)
Vi yrkar i första hand bifall till kravet i motion Sk21
yrkande 1 om skatteskärpningar med miljöprofil vad gäller
förmånsvärdet för tjänstebilar. I andra hand ansluter vi oss
till Socialdemokraternas reservation. Vid mom. 7 hemställer vi
alltså i första hand
7. beträffande bilförmån
att riksdagen godtar de i propositionen föreslagna ändringarna
i lagstiftningen om bilförmåner, avslår motionerna
1993/94:Sk23, 1993/94:Sk25 och 1993/94:Sk26 yrkandena
9--14 samt med bifall till motion 1993/94:Sk21 yrkande 1 och
med anledning av motion 1993/94:Sk20 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk
beredning bör tillsättas beträffande bilförmåner i syfte att
genomföra en skärpt beskattning med miljöprofil.
Finansutskottets yttrande
1993/94:FiU6y
Bilaga
Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen, m.m.
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1993/94:90 Översyn av
tjänsteinkomstbeskattningen, m.m. jämte motioner i vad avser
finansutskottets beredningsområde.
Utskottet
Utskottets yttrande begränsar sig till frågor om skatteuttaget
och behandlar dels propositionens förslag om ett tillfälligt
slopat statligt grundavdrag och motionsyrkanden med anledning
därav, dels motionsvis framförda förslag om ändringar i den
statliga inkomstskatteskalan.
Propositionen
I propositionen föreslås att fysiska personers rätt till
grundavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt i princip
slopas vid 1995 och 1996 års taxeringar. Den som vid taxering
till statlig inkomstskatt är berättigad till särskilt
kommunalt grundavdrag skall dock medges statligt grundavdrag,
men med ett lägre belopp än vad som medges till kommunal
inkomstskatt.
Det fasta skattebeloppet på 100 kr som nu tas ut på
beskattningsbar förvärvsinkomst slopas vid 1995 och 1996 års
taxeringar för inkomster som inte överstiger det nuvarande
statliga grundavdraget.
Motionerna
I motion Sk19 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och i motion
Sk20 av Lars Hedfors m.fl. (s) avvisas regeringens förslag
att under åren 1994 och 1995 slopa grundavdraget till den
statliga inkomstskatten för personer över brytpunkten. Enligt
motionärerna bör grundavdraget från den 1 januari 1994
behållas, dvs. det bör vara 0,32 basbelopp i stället för 0,25
basbelopp.
Socialdemokraterna vill i stället att den statliga
inkomstskatten på inkomster över brytpunkten skall höjas med 5
procentenheter. Denna inkomstförstärkning skall enligt det
socialdemokratiska alternativet föras till
Arbetsmarknadsfonden och således användas för att finansiera
kostnaderna för arbetslösheten.
Det bör noteras att de här aktuella skatteförslagen från
Socialdemokraterna även tas upp i motion Fi10 som väckts
med anledning av proposition 1993/94:25 om inriktningen av den
ekonomiska politiken.
I motion Sk21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att
Vänsterpartiet sedan skattereformens genomförande drivit
frågan om ett helt slopat grundavdrag för högre inkomster,
således för både statlig och kommunal inkomstskatt.
Regeringens förslag tillgodoser inte partiets krav, men det är
ett begränsat och tillfälligt steg i rätt riktning.
Vänsterpartiets förslag innebär att grundavdraget trappas ned
från inkomster på ca 156 000 kr, så att det är helt slopat
för de inkomstskikt som skall betala statsskatt.
Frågan om förändringar i inkomstskatteskalan behandlas av
Vänsterpartiet i motion Fi8, väckt med anledning av
proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska
politiken. Partiet hänvisar där till sina förslag från våren
1993 om en s.k. solidaritetsskatt.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet noterar inledningsvis att det aktuella
förslaget är en lagteknisk uppföljning av de av riksdagen
våren 1993 på förslag av utskottet godkända förändringarna av
grundavdraget (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 447).
Utskottet vill understryka att de motiv som var vägledande för
riksdagens ställningstagande fortfarande i hög grad är
giltiga. Utskottet anförde i sitt betänkande att justeringar
av grundavdraget borde genomföras för att underlätta en bred
förankring av krispolitiken. Samtidigt underströks att detta
emellertid inte skulle ske på ett sådant sätt att de skadliga
marginaleffekterna i skattesystemet på nytt skulle öka (s.
127).
Finansutskottet ställer sig följaktligen bakom propositionens
förslag till förändringar i grundavdraget. Utskottet avvisar
samtidigt de förslag till förändringar av inkomstskatteskalan
som förs fram från såväl Socialdemokraterna som
Vänsterpartiet. Enligt utskottet är det viktigt att slå vakt
om grundprincipen i marginalskattereformen att
marginalskatterna skall begränsas till högst 50 %.
Med det anförda förordar finansutskottet att skatteutskottet
tillstyrker regeringens förslag beträffande grundavdraget och
avstyrker motionerna Sk19 (s) yrkandena 1 och 2, Sk20 (s)
yrkandena 4 och 5 samt Sk21 (v) yrkande 2.
Stockholm den 1 december 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Göran
Persson (s), Lars Tobisson (m), Roland Sundgren (s), Lars
Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Lisbet Calner (s),
Tom Heyman (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall
(kds), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson
(s), Kjell Ericsson (c) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia
Karlsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Finansutskottets bedömning börjar med
"Finansutskottet noterar" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det väsentligt att i
nuvarande konjunkturläge avväga inkomstbeskattningen så att,
inom ramen för en ansvarsfull finanspolitik, den privata
konsumtionen så lång som möjligt stimuleras. Samtidigt måste
beskattningen ha en tydlig fördelningspolitisk profil.
Med hänvisning därtill avvisar utskottet försämringar av
grundavdraget som är direkt åtstramande, inte minst för
hushåll med små och medelstora inkomster, i ett läge när
efterfrågan behöver stimuleras. Enligt utskottet bör i stället
den statliga inkomstskatten på inkomster över brytpunkten
höjas med 5 procentenheter. Denna förändring i den statliga
skatteskalan är att föredra ur fördelningspolitisk synvinkel
och innebär en budgetförstärkning på 2 miljarder kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
I enlighet med vad som anförs i motion Sk21 anser
Vänsterpartiet att regeringens förslag till slopat grundavdrag
bör avslås och att regeringen bör återkomma med ett nytt
förslag i enlighet med principer som anges i motionen. När
det gäller inkomstskatteskalorna kvarstår vi vid vårt förslag
från i våras om höjd skatt för dem som tjänar mer än 200 000
kronor om året.