I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:52 med
förslag till skärpta åtgärder mot människosmuggling.
Utskottet behandlar även två motioner väckta med anledning av
propositionen. Vidare behandlas åtta motioner väckta under den
allmänna motionstiden 1992/93 och en motion som väckts med
anledning av skrivelsen 1992/93:157 Invandrar- och
flyktingpolitiken vilka tar upp frågor rörande människosmuggling
och andra utlänningslagen närliggande frågor.
I propositionen föreslås skärpta straff för den som i strid
mot gällande bestämmelser i utlänningslagen eller författningar
som utfärdats med stöd av denna hjälper någon att ta sig in i
Sverige. Skärpningen innebär att upp till två års fängelse
skall kunna utdömas för grova brott. Vid bedömandet av om
brottet skall anses grovt skall särskilt beaktas om gärningen
utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer eller
utförts under hänsynslösa former.
Vidare föreslår regeringen en utvidgning av den krets av
straffansvariga som i vinstsyfte planerar och organiserar
verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser
till Sverige utan de tillstånd som är nödvändiga för inresa
här. Sålunda föreslås att den som utan att vara gärningsman men
insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i
vinstsyfte skall kunna dömas för medhjälp till brottet.
Slutligen föreslås att transportmedel som använts vid de
ifrågavarande brotten skall kunna förverkas. När fråga är om
fartyg skall talan om förverkande även kunna riktas mot
fartygets befälhavare.
Förändringarna i utlänningslagen föreslås träda i kraft den 1
januari 1994.
Utskottet tillstyrker propositionen i dess helhet och
avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats två reservationer och en
meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Kulturdepartementet) har föreslagit riksdagen att
anta det i proposition 1993/94:52 framlagda förslaget till lag
om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:52
Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.
1993/94:Sf2 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:52.
1993/94:Sf3 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning
med uppgift att göra en bredare översyn av straffbestämmelserna
i utlänningslagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
utlänningslagstiftningen i syfte att skapa förutsättningar för
obligatorisk direktavvisning av personer som kommer till Sverige
illegalt,
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
ändring av 10 kap. 2 § utlänningslagen beslutar anta en ändring
som innebär att första meningen får följande lydelse: Till
fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är
försvårande, fängelse i högst två år, döms -- -- --,
4. att riksdagen avslår förslaget till införande av den nya
bestämmelsen, 10 kap. 2 a § utlänningslagen,
5. att riksdagen ändrar 10 kap. 5 § utlänningslagen enligt
följande: Till fängelse i högst två år döms den som planlägger
eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att
utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som
krävs för inresa. Den som hjälper en utlänning att resa till
Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i
Sverige döms för medhjälp till brott enligt första stycket,
6. att riksdagen, om yrkandena 3--5 antas, beslutar att vid
tillämpningen av 10 kap. 2 § och 10 kap. 5 § utlänningslagen får
dömas till böter om omständigheterna är mildrande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förverkande.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93
1992/93:Sf612 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagändringar i syfte att hindra
människosmuggling.
1992/93:Sf616 av Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skärpning av straffskalan för
människosmuggling,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
förverkandereglerna av brottsverktygen vid människosmuggling,
1992/93:Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att förverka båt
och annan egendom som utnyttjas eller förekommit i samband med
människosmuggling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ny lagstiftning som
möjliggör kraftigt skärpta straff för människosmugglare.
1992/93:Sf620 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt lagstiftning i syfte att
förhindra människosmuggling,
2. att riksdagen hos regeringen begär att överenskommelser
träffas med berörda stater om hur människosmuggling skall kunna
bekämpas.
1992/93:Sf624 av Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ändra i lagstiftningen för att
möjliggöra att smuggelbåtar förverkas.
1992/93:Sf638 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att undersöka människosmugglingen och
verka för kraftiga sanktioner mot de kriminella i den
verksamheten.
1992/93:Sf640 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om nödvändigheten av snabba och hårda straffskärpningar i syfte
att hejda människosmugglingen till Sverige.
1992/93:Ju625 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att
straffbelägga gärningen att gömma eller på annat sätt hjälpa en
utlänning att undandra sig ingripande från svensk myndighet.
Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157 Invandrar-
och flyktingpolitiken
1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sätta stopp för all illegal
invandring.
Utskottet
Inledning
I utlänningslagen (1989:529) finns straffbestämmelser för den
som hjälper en utlänning att ta sig in i Sverige i strid mot
gällande bestämmelser eller för den som i vinstsyfte planlägger
eller organiserar en verksamhet som är inriktad på att främja
att utlänningar reser till Sverige utan nödvändiga handlingar.
Vidare finns i lagen vissa bestämmelser om förverkande.
I 10 kap. 2 § p. 4 stadgas att den som hjälper en utlänning
att ta sig in i Sverige i strid mot gällande bestämmelser i
utlänningslagen eller i en författning som utfärdats med stöd av
lagen kan dömas till böter, eller när omständigheterna är
försvårande till fängelse i högst sex månader.
I princip är utländska medborgare skyldiga att ha pass och
visum eller uppehållstillstånd för att resa in i Sverige.
Regeringen kan dock förordna om undantag från viseringstvånget,
och så har också i stor omfattning skett genom stadganden i
utlänningsförordningen (1989:547). För den som inte behöver
visering krävs inte heller uppehållstillstånd om vistelsen är
avsedd att vara högst tre månader. För nordiska medborgare krävs
ingen form av tillstånd för inresa i Sverige. Motsvarande kommer
att gälla för medborgare i övriga EES-stater när EES-avtalet
träder i kraft.
En person anses i princip inrest i Sverige när han kommit in
på svenskt land-, sjö- eller luftterritorium. En utlänning skall
också i princip resa in via passkontrollort. Vid inresa från
annat nordiskt land är det dock tillåtet att resa in via ett
s.k. gränsövergångställe. För passagerare och besättningsmän på
fartyg eller luftfartyg tillämpas reglerna rörande inresa först
när de lämnar fartyget eller luftfartyget.
Straffbestämmelsen tar således främst sikte på den som hjälper
en utlänning att passera en gränskontroll då denne saknar
nödvändiga handlingar för inresa, exempelvis genom att hålla
utlänningen gömd i bagageluckan i en bil. Bestämmelsen är också
tillämplig då någon hjälper en person att ta sig igenom en
passkontroll genom att tillhandahålla förfalskade dokument. För
straffansvar krävs inte att vinstsyfte föreligger eller ens att
ersättning över huvud taget har lämnats.
I 1980 års utlänningslag infördes straffbestämmelser för
försök och år 1984 för förberedelse att hjälpa någon att
illegalt ta sig in i Sverige. Enligt tidigare lagstiftning kunde
straffansvar endast inträda vid fullbordat brott, ett
förhållande som ansågs otillfredsställande.
Fr.o.m. den 1 juli 1984 gäller vidare att den kan dömas till
ansvar som i vinstsyfte planlägger eller organiserar en
verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar tar sig
till Sverige utan pass eller de tillstånd som är nödvändiga
för inresa i Sverige. Straffmaximum är två års fängelse. Vid
förmildrande omständigheter kan böter utdömas. Bestämmelsen
återfinns i 10 kap. 5 § utlänningslagen.
För straffbestämmelsens tillämplighet krävs således inte att
utlänningen har för avsikt att ta sig in i Sverige illegalt. Det
saknar också betydelse att utlänningen när han kommit hit har
rätt att stanna här, exempelvis på grund av asylskäl. Det
relevanta är om utlänningen saknar pass och nödvändiga
handlingar, om resan ingår i en sådan verksamhet som främjar att
utlänningar tar sig till Sverige utan sådana nödvändiga
handlingar. Verksamheten skall också ha ett vinstsyfte. Enligt
ett avgörande av Högsta domstolen (NJA 1990 s. 115) är det
tillräckligt att någon försörjer sig på verksamheten för att
vinstsyfte skall anses föreligga. Att i ideellt syfte hjälpa
någon eller flera att ta sig till Sverige för att här söka
asyl eller uppehållstillstånd är sålunda inte straffbart.
I 36 kap. brottsbalken finns allmänna bestämmelser om att
utbyte av brott kan förverkas, om det inte är uppenbart
oskäligt. Brottsbalkens bestämmelser gäller dock i princip
endast brott enligt brottsbalken. För att utbyte av brott skall
kunna förverkas krävs därför att bestämmelse härom intagits i
speciallagstiftning.
I 10 kap. 6 § utlänningslagen finns en bestämmelse om att
ersättning som lämnats till den som begått brott enligt bl.a. 10
kap. 5 § utlänningslagen skall förverkas om det inte är
uppenbart oskäligt. Även denna bestämmelse tillkom år 1984. Den
innebär att inte endast vinningen av brottet skall förverkas
utan att hela den ersättning som gärningsmannen har uppburit kan
förverkas. I proposition 1983/84:144 framhölls att det torde
vara förenat med stora svårigheter för den som utgett
betalningen att göra gällande ersättningsanspråk, varför något
undantag inte borde göras för den del av ersättningen som
motsvaras av skada för den enskilde. Förverkandet av
ersättningen eller del av denna borde emellertid underlåtas om
det med hänsyn till omständigheterna framstod som uppenbart
obilligt att förverkande skedde.
Någon specialbestämmelse om förverkande av hjälpmedel,
exempelvis transportmedel som använts vid brott, finns inte i
utlänningslagstiftningen.
Propositionen
Bakgrund
I propositionen framhålls att s.k. människosmuggling sedan ett
tiotal år varit ett tilltagande problem för svensk flykting- och
invandringspolitik. Under vintern 1992/93 förekom, uppges det i
propositionen, flera upprörande fall av människosmuggling, där
asylsökande lämnat avsevärda summor till personer som åtagit sig
att ordna transport till Sverige och där de asylsökande sedan
under farliga förhållanden förts till Sverige.
Förhållandena har enligt propositionen föranlett att
Riksåklagaren inkommit till regeringen med begäran om ändring av
utlänningslagen. Även Kustbevakningen har påtalat förhållandena
och inkommit med en skrivelse rörande kustbevakningen och
flyktingkontrollen.
De påtalade förhållandena har föranlett Kulturdepartementet
att behandla frågan om skärpta åtgärder mot människosmuggling i
en inom departementet upprättad promemoria (Ds 1993:25).
Promemorian har inte varit föremål för remissbehandling utan
synpunkter på denna har inhämtats vid en av Kulturdepartementet
anordnad hearing med företrädare för berörda myndigheter och
några frivilligorganisationer. Enligt vad som uppges i
propositionen är de framlagda lagförslagen i huvudsak
överensstämmande med förslagen i den nämnda promemorian.
Hjälp till illegal inresa
I propositionen framhålls att nu gällande straffbestämmelse om
den som hjälper utlänningar att illegalt ta sig in i Sverige tog
sikte på när så skett i enstaka fall. På senare tid har
bestämmelsen kommit att tillämpas på fall där det varit fråga om
hjälp till inresa för ett stort antal personer och där
vinstsyfte förelegat men brott enligt 10 kap. 5 §
utlänningslagen inte har kunnat styrkas.
Nuvarande straffmaximum ger inte uttryck för sådana brotts
straffvärde enligt vad som anförs i propositionen. Regeringen
föreslår därför att straffmaximum höjs till två års fängelse. I
propositionen anges att det dock kan vara fråga om brott med
betydande skillnader i straffvärde, varför en gradindelning av
brotten bör ske. När brottet, enligt förslaget, inte är att
bedöma som grovt föreslås att påföljden skall vara fängelse i
högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande,
böter. Straffvärdet bör enligt propositionen påverkas av såväl
antalet personer som smugglas in som motivet för gärningen och
förhållandena kring inresan. I specialmotiveringen framhålls att
böter inte bör komma i fråga när den brottsliga verksamheten
sker under mer organiserade former utan reserveras för
exempelvis sådana fall där någon utan ersättning hjälper en
utlänning att illegalt ta sig in i Sverige. I propositionen
föreslås att en bestämmelse om grovt brott införs. Vid bedömande
av om grovt brott föreligger skall enligt lagförslaget särskilt
beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort
antal personer eller utförts under hänsynslösa former. Vid grova
brott föreslås att påföljden skall vara fängelse i högst två år.
I specialmotiveringen framhålls särskilt att även om ett stort
antal människor hjälps att illegalt ta sig in i Sverige bör
kunna beaktas om det rör sig om medlemmar av samma familj. Det
bör enligt propositionen inte vara mer klandervärt att hjälpa en
familj med många barn än att hjälpa en ensamstående. Vidare
skall enligt förslaget grovt brott anses föreligga om
utlänningen/utlänningarna utsatts för svåra umbäranden eller
fara, t.ex. genom att resan företagits på ett icke sjövärdigt
fartyg.
I propositionen anförs vidare att Lagrådet vid sin granskning
av lagförslaget uttryckt sin tveksamhet över bestämmelsen om att
grovt brott skall anses föreligga om ersättning lämnats.
Lagrådet framhåller att vid en jämförelse med bestämmelsen i
första stycket i förslaget kan den uppfattningen fås att
överträdelse mot denna främst är avsedd att tillämpas i fall där
någon som helst ersättning inte förekommit och således tämligen
ofta i situationer där gärningsmannen endast agerat av ideella
skäl. Regeringen framhåller i propositionen att den föreslagna
uppdelningen av brottet givetvis kan diskuteras men att
regeringen har bedömt att en gradindelning bör ske för att
markera att det rör sig om handlingar med betydande skillnader i
straffvärde. Enligt regeringens bedömning bör det räcka med att
ersättning rent faktiskt utgått för att brottet skall anses som
grovt. Något vinstsyfte hos gärningsmannen behöver således inte
visas. I propositionen framhålls dock att ersättningens storlek
självfallet måste beaktas vid bedömandet av brottets
straffvärde. Om ersättningen, framhålls det i propositionen,
endast bestått i ersättning för rent faktiska kostnader behöver
detta i och för sig inte medföra att brottet anses som grovt.
Ansvar för organiserande av utlänningars resor till Sverige
Som redogjorts för ovan är det enligt 10 kap. 5 §
utlänningslagen straffbart att planlägga och organisera en
verksamhet som syftar till att främja att utlänningar reser till
Sverige utan pass eller andra nödvändiga handlingar om
verksamheten sker i vinstsyfte. För straffansvar är det
tillräckligt att verksamheten gällt del av resa till Sverige om
det för den som främjat resan stått klart att målet för resan
var Sverige.
Bestämmelsen måste enligt propositionen ses mot bakgrund av
att det inte är brottsligt att i ideellt syfte hjälpa någon
eller några att ta sig till Sverige för att där söka asyl eller
annat uppehållstillstånd. I propositionen framhålls vidare att
det ofta varit svårt att visa såväl att verksamheten varit
organiserad som att detta skett i vinstsyfte. Ett särskilt
problem därvidlag är att verksamheten ofta är organiserad från
utlandet.
I propositionen anges att det i regel endast är de som hjälper
till med själva transporten som kommer till Sverige. I många
fall, framhålls det i propositionen, måste det framstå som
självklart att exempelvis besättningsmän på ett fartyg har klart
för sig vilken sorts verksamhet det är fråga om och även att det
inte är fråga om en ideell verksamhet utan att transporten
företas i vinstsyfte.
I propositionen framhålls att det av allmänpreventiva skäl är
av vikt att samtliga som är inblandade i nu nämnd verksamhet
riskerar att dömas till kännbara straff. Det är vidare inte
rimligt att behöva lägga ned stora utredningsresurser för att
kunna styrka vem eller vilka som i exempelvis en
fartygsbesättning erhållit ersättning för sin medverkan. I
propositionen föreslås därför att den som utan att vara
gärningsman men som insåg eller hade skälig anledning anta att
det var fråga om sådan verksamhet som nyss nämnts skall kunna
dömas för medhjälp till sådant brott. Det krävs således inte för
ansvar att medhjälparen själv haft något vinstsyfte. I första
hand avser förslaget den som hjälper till med själva
transporten, såväl den som tillhandahåller transportmedlet som
den som utför transporten. I propositionen framhålls att även
hjälp i andra former kan tänkas falla in under den föreslagna
bestämmelsen, t.ex. den som tillhandahåller förfalskade
handlingar som skall underlätta resan till Sverige.
Vidare framhålls i propositionen att kravet på att resan
anordnats i speciellt syfte i regel torde medföra att reguljär
trafik och vanliga turistresor faller utanför det straffbara
området även om utlänningar följer med på en sådan resa i syfte
att olagligen ta sig in i Sverige.
Förverkande
Mot bakgrund av utvecklingen under senare år bör det enligt
propositionen ske en utvidgning av möjligheterna till
förverkande vid brott mot utlänningslagen. Det är enligt
propositionen rimligt att, när utlänningar hjälps till Sverige
mot ersättning och i stor omfattning, möjlighet måste finnas att
kunna förverka transportmedel som använts. Det är stötande för
rättskänslan om den som t.ex. upplåtit sitt fartyg för ett
sådant ändamål kan få tillbaka detta och använda det på nytt för
samma ändamål. Förverkande av sådana transportmedel bör enligt
propositionen såväl försvåra fortsatt brottslig verksamhet som
ha en allmänpreventiv effekt.
I propositionen föreslås mot bakgrund av det anförda att
möjlighet till förverkande av transportmedel bör föreligga vid
brott mot såväl den föreslagna 2 a § som 5 § i utlänningslagen.
Förverkande bör kunna komma i fråga om ägaren eller den som är i
ägarens ställe förövat gärningen eller medverkat till den.
Beträffande fartyg kan i allmänhet befälhavaren anses vara i
ägarens ställe, och i propositionen föreslås att befälhavare på
fartyg jämställs med ägare. Som andra exempel på när någon kan
tänkas vara i ägarens ställe nämns i propositionen om det
föreligger nära släktskap eller ett anställningsförhållande
mellan ägare och brukare av transportmedlet. Liksom vid
förverkande i allmänhet skall det enligt vad som anförs i
propositionen göras en skälighetsbedömning mellan föremålets
värde, ägarens behov av det och risken för fortsatt brottslig
verksamhet. Om ägaren varit ovetande om den brottsliga
verksamheten måste det enligt förslaget anses som oskäligt att
förverka transportmedlet.
För att förverkande skall kunna komma i fråga krävs i princip
att talan förs mot ägaren av transportmedlet. I propositionen
framhålls att det i regel vid brott mot utlänningslagen är fråga
om utlandsägda transportmedel, och ofta är det inte möjligt att
utreda vem som är ägare. En fartygsbefälhavare har enligt vad
som uppges i propositionen i många olika sammanhang ställning av
legal företrädare för ägaren eller redaren. I propositionen
föreslås därför att om ägaren till ett fartyg är okänd eller
saknar känt hemvist i Sverige får talan om förverkande föras mot
befälhavaren. Denna bestämmelse tar enbart sikte på fartyg.
Motionerna
I en motion hemställs om avslag på propositionen.
I motion 1993/94:Sf2 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att
bakgrunden till förslagen i propositionen är några fall under
vintern 1992/93 då flyktingar under svåra och farliga
förhållanden transporterats med fartyg till Sverige och att
regeringen genom att införa strängare straff vill förhindra
upprepanden av sådana händelser. Enligt motionärerna är det inte
sannolikt att detta lyckas. En rimlig fråga i sammanhanget är
varför sådana i det närmaste livsfarliga transporter kan
organiseras. Svaret, framhåller motionärerna, är att Sverige i
likhet med många andra västländer rustar för att skydda sig mot
flyktingströmmar. De föreslagna bestämmelserna är enligt
motionärerna så långtgående att om de införts under andra
världskriget skulle flyktingsmugglingen av människor från Norge
och Danmark kunna ha lett till åtal.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist hälsar med
tillfredsställelse i motion 1993/94:Sf3 att regeringen genom
förslag till straffskärpningar reagerar på människosmugglingen
till Sverige. Motionärerna menar dock att flera av förslagen
inte går tillräckligt långt när det gäller att stävja denna
verksamhet och att vissa regler är så utformade att
tillämpningsproblem kan uppstå. Enligt motionärerna behövs en
mer genomgripande översyn av bestämmelserna i utlänningslagen,
och i yrkande 1 begärs en skyndsam utredning av
straffbestämmelserna i utlänningslagen. I propositionen saknas
enligt motionärerna också förslag i syfte att kunna direktavvisa
den som illegalt har tagit sig in i Sverige, och i yrkande 2
begärs förslag till ändring av utlänningslagens regler i detta
avseende.
I motionen framför motionärerna bl.a. synpunkter på
utformningen av lagförslaget. I motionen anförs att fängelse
skall vara den normala påföljden vid brott mot de aktuella
bestämmelserna i utlänningslagen och att böter som påföljd
därför bör utmönstras ur de föreslagna bestämmelserna. I vissa
fall kan dock fängelse framstå som en alltför ingripande åtgärd,
varför motionärerna föreslår att en särskild bestämmelse införs
om att böter skall kunna utdömas vid förmildrande
omständigheter. I yrkandena 3--6 begärs att riksdagen beslutar i
enlighet med det anförda. Vad gäller förverkande framhåller
motionärerna att det bör påpekas att även mycket värdefulla
fartyg bör kunna förverkas och att talan om förverkande av
fartyg även bör kunna föras mot en besättningsmedlem i de fall
det saknas uppgift om vem som varit befälhavare. I yrkande 7
begärs ett tillkännagivande härom.
I ett flertal motioner väckta under den allmänna motionstiden
1992/93 och en motion väckt med anledning av regeringens
skrivelse 1992/93:157 Invandrar- och flyktingpolitiken tas upp
frågor som har samband med de av regeringen föreslagna
straffskärpningarna vid människosmuggling.
I motion Sf612 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) framhålls att
det behövs en kraftig skärpning av straffen för dem som smugglar
människor till Sverige under omänskliga och riskabla
förhållanden. Claus Zaar (nyd) begär i motion Sf638 yrkande 4
ett tillkännagivande om en undersökning av människosmugglingen
och att kraftiga sanktioner införs för dem som ägnar sig åt
sådan verksamhet. I motion Sf640 framhåller Göthe Knutson (m)
att det är nödvändigt med snabba och hårda straffskärpningar i
syfte att kunna hejda människosmugglingen till Sverige. Ingbritt
Irhammar och Pär Granstedt (c) framhåller i motion Sf616 att
Sverige i sin invandrarpolitik utgått från en humanistisk
grundsyn, att hjälpa människor på flykt undan krig och
förföljelser. För att rättssamhället skall fungera inom detta
område krävs enligt motionärerna en balans mellan resurser för
mottagandet och antalet flyktingar. Vid en avvisning eller
utvisning av dem som inte uppfyller kriterierna för att få
stanna kvar finns oroande faktorer om flyktingarnas behandling
vid hemkomsten. De flyende har också i många fall offrat sina
sista ägodelar på resan och på starten i det nya landet. Mot
denna bakgrund framstår enligt motionärerna människosmuggling
som ett av de mest cyniska och inhumana brotten. Sverige bör
därför ge klara signaler om att sådan verksamhet inte
accepteras, och i yrkande 1 begärs därför en skärpning av
straffskalan vid människosmuggling. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att brottsverktygen vid människosmuggling
skall kunna förverkas. I motion Sf619 av Lars Moquist och Peter
Kling (nyd) anförs att om det inte snarast sätts stopp för
människosmugglingen kan Sverige förvänta sig illegala invandrare
i tiotusental. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en
lagstiftning som möjliggör kraftigt skärpta straff för
människosmugglare. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
ökade möjligheter att förverka fartyg eller annan egendom som
förekommit i samband med människosmuggling. Ingvar Eriksson
(m) anför i motion Sf620 att från mitten av december 1992 till
slutet av januari 1993 har det till Sverige från öst smugglats
in omkring 600 flyktingar under farliga omständigheter. Det
behövs därför en skärpt lagstiftning för att förhindra denna
verksamhet, och i yrkande 1 begärs ett tillkännagivande härom.
Motionären begär vidare i yrkande 2 att Sverige tar kontakt med
berörda länder i syfte att skapa överenskommelser om bekämpning
av människosmuggling. I motion Sf624 av Krister Örnfjäder och
Lena Öhrsvik (s) anförs att flyktingar har smugglats in i
Sverige över Östersjön av hänsynslösa och professionella
människosmugglare under förhållanden som inneburit fara för
flyktingarnas liv och hälsa. Motionärerna menar att
lagstiftningen måste ändras så att det blir möjligt att förverka
fartyg som använts i sådan verksamhet. I motion Sf22 anför Ian
Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) att den illegala
flyktingströmmen kan effektivt minskas genom att de som ägnar
sig åt sådan verksamhet får signaler om att fartygen kan
förverkas och att straffen för människosmuggling kraftigt
skärps, och motionärerna begär i yrkande 3 (delvis) ett
tillkännagivande härom. Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) begär i
motion Ju625 ett tillkännagivande om en utredning angående
förutsättningarna att straffbelägga gärningen att gömma eller på
annat sätt hjälpa en utlänning att undandra sig ingripande från
svensk myndighet.
Utskottets bedömning
Som framgått ovan har människosmuggling, dvs. att utlänningar
får hjälp att resa illegalt till och in i Sverige, varit ett
tilltagande problem för svensk invandrings- och flyktingpolitik
under det senaste decenniet. Förfarandet innebär att
utlänningars önskan att komma in i Sverige utnyttjas i
vinningssyfte. Under vintern 1992/93 förekom några särskilt
upprörande fall av människosmuggling där asylsökande erlade
ersättning till personer som åtagit sig att ordna transport till
Sverige och sedan under farliga förhållanden förde asylsökande
över Östersjön.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är nödvändigt
att stävja och begränsa dessa förfaranden i möjligaste mån.
Sådana åtgärder som föreslås i propositionen framhåller enligt
utskottets uppfattning straffvärdet av den hantering som
människosmugglare ägnar sig åt. Åtgärderna kan däremot enligt
utskottets mening inte tas till intäkt för att påstå att Sverige
försöker hindra eller begränsa flyktingars möjligheter att
enligt gällande bestämmelser finna en fristad här i landet.
Utskottet vill i anslutning till yrkande 2 i motion Sf3 erinra
om att det inte är illegalt att söka asyl, oavsett om de skäl
som sökanden har att åberopa inte bedöms utgöra asylskäl.
Invandrarverket som har att fatta beslut i dessa ärenden får
förordna om omedelbar verkställighet av ett eventuellt
avvisningsbeslut om det är uppenbart att det inte finns grund
för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas
på någon annan grund. Utskottet vill vidare erinra om att dessa
frågor kan komma att tas upp av Invandrar- och flyktingkommittén
som bl.a. har att överväga frågor som kan komma att aktualiseras
av den svenska Europaintegrationen inom det invandrings- och
flyktingpolitiska området.
Beträffande ansvarsbestämmelserna i lagförslaget anser
utskottet att dessas utformning kan godtas. Utskottet utgår dock
från att de nya bestämmelserna noga följs upp.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
propositionen och avstyrker bifall till motionerna Sf2, Sf3
yrkandena 2--7, Sf22 yrkande 3 i denna del, Sf612, Sf616 yrkande
1 och yrkande 2 i denna del, Sf619 yrkande 2 i denna del och
yrkande 3, Sf620 yrkande 1, Sf624, Sf638 yrkande 4 och Sf640 i
den mån de inte kan anses tillgodosedda genom det föreliggande
förslaget.
För att komma till rätta med verksamheter varom nu är i fråga
räcker det enligt propositionen inte med skärpta
straffbestämmelser. Det krävs också ett utökat samarbete med
andra länder och där berörda myndigheter. I propositionen anförs
att ett framgångsrikt samarbete inletts med myndigheterna i
Estland, bl.a. genom att Rikspolisstyrelsen har en person
stationerad i Tallinn. Rikspolisstyrelsen planerar vidare att
inom kort stationera personal även på några andra orter i f.d.
Sovjetunionen, i syfte att stärka samarbetet när det gäller att
förhindra organiserande av illegala resor därifrån till Sverige.
Utskottet utgår från att försök till samarbete med andra länder
i syfte att hindra ifrågavarande verksamhet pågår fortlöpande
och anser att motion Sf620 yrkande 2 därmed får anses
tillgodosedd och inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.
I propositionen anförs att frågan om även andra hjälpmedel än
transportmedel skall kunna förverkas bör anstå till dess en
allmän översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen kan
genomföras. Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker
bifall till motionerna Sf616 yrkande 2 och Sf619 yrkande 2, båda
i denna del.
Regeringen har i propositionen uttryckt förståelse för behovet
av en allmän översyn av ansvarsbestämmelserna i utlänningslagen.
Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter att en sådan
översyn sker utan ett särskilt tillkännagivande i frågan.
Utskottet utesluter inte att frågor om ansvarsbestämmelserna i
utlänningslagen även kan komma att beröras inom ramen för
Invandrar- och flyktingkommitténs arbete. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion Sf3 yrkande 1 i den mån
yrkandet inte tillgodoses med vad utskottet anfört.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Ju625 av
Karl Gustaf Sjödin (nyd). I motionen begärs ett tillkännagivande
om att utreda förutsättningarna för att straffbelägga den som
gömmer utlänningar eller på annat sätt hjälper en utlänning att
undandra sig ingripande från svensk myndighet.
I 10 kap. 3 § utlänningslagen föreskrivs bl.a. straff för den
som i vinningssyfte genom att dölja en utlänning eller genom
någon annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut. För brottet stadgas fängelse
i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter.
Utskottet har senast i betänkande 1989/90:SfU16 behandlat ett
liknande motionsyrkande. Utskottet beklagade därvid att enskilda
personer och vissa organisationer medverkade till att
utlänningar höll sig gömda för att undgå ett eventuellt
avlägsnandebeslut eller för att hindra verkställighet av ett
sådant beslut. Utskottet, som beaktade att sådan verksamhet ofta
bottnade i ideell övertygelse, ansåg dock att andra medel än
straffpåföljd, främst informationsinsatser, i första hand borde
tillgripas för att komma till rätta med sådant beteende. Vidare
borde enligt utskottets bedömning bl.a. kortare
handläggningstider i asylärenden bidra till att göra sådana
undanhållanden mindre vanliga.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall
till motion Ju625.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande människosmuggling
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:52 och med
anledning av motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22
yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616 yrkande 1
och yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del
och yrkande 3, 1992/93:Sf620, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638
yrkande 4, 1992/93:Sf640 samt med avslag på motionerna
1993/94:Sf2, 1992/93:Sf616 yrkande 2 i denna del och
1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del antar regeringens förslag
till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
res. 1 (nyd) - delvis
men. (v)
2. beträffande översyn av straffbestämmelserna i
utlänningslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf3 yrkande 1,
res. 1 (nyd) - delvis
3. beträffande straff för hindrande av verkställighet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju625.
res. 2 (nyd)
Stockholm den 23 november 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Sigge Godin
(fp), Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof
Gustafsson (s), Margareta Israelsson (s), Arne Jansson (nyd),
Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s),
Chris Heister (m), Ingvar Björk (s), Bo Finnkvist (s), Märtha
Gårdestig (kds) och Ingrid Skeppstedt (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
1. Människosmuggling och översyn av straffbestämmelserna i
utlänningslagen (mom. 1 och 2)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "föreliggande
förslaget" och på s. 12 börjar med "Regeringen har" och slutar
med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är nödvändigt
att med kraft verka för att människosmugglingen stävjas. Sådana
åtgärder kan enligt utskottets mening inte tas till intäkt för
att påstå att Sverige hindrar flyktingars legala möjligheter att
i Sverige finna en fristad.
I propositionen föreslås vissa straffskärpningar för den som i
strid med utlänningslagen hjälper någon att ta sig in i landet
samt en utvidgning av den krets som skall omfattas av
straffbestämmelserna i 10 kap. 5 § i utlänningslagen. Utskottet
har inget att invända häremot men anser i likhet med vad som
framhålls i motion Sf3 att än kraftigare skärpningar är
nödvändiga och att förslaget bort utformas på ett annorlunda
sätt. Enligt utskottets uppfattning är det inte nödvändigt att
införa en särskild bestämmelse om grovt brott för den som
hjälper någon att illegalt ta sig in i Sverige. Utskottet anser
att en bättre åtgärd är att utmönstra böter som påföljd i den nu
gällande bestämmelsen i utlänningslagen och i stället ange att
vid överträdelse av denna bestämmelse döms till fängelse i sex
månader eller vid försvårande omständigheter till fängelse i
högst två år. Det anförda innebär att det saknats anledning att
i utlänningslagen införa en särskild bestämmelse för
ifrågavarande brott. Utskottet anser också att böter inte bör
kunna komma i fråga vid överträdelse av den bestämmelse som
straffbelägger förfarandet att planlägga och organisera
verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser
till Sverige utan de tillstånd som krävs. För denna bestämmelses
tillämpning krävs att vinstsyfte förelegat. Utskottet anser att
detta rekvisit bör utgå eftersom det kan vara svårt att
fastställa att ett sådant syfte föreligger eller om en utgiven
ersättning endast är avsedd att täcka resans omkostnader. Det
anförda innebär att böter helt utmönstras som påföljd vid
överträdelse av de aktuella bestämmelserna. Enligt utskottets
uppfattning kan det dock i vissa begränsade fall finnas sådana
förmildrande omständigheter att böter bör kunna utdömas. En
särskild bestämmelse härom bör därför införas i utlänningslagen.
Avseende regeringens förslag om förverkande anser utskottet att
det bör framhållas att det inte skall anses oskäligt att
förverka även mycket dyrbara transportmedel. I annat fall kan
detta innebära att sådana transportmedel används med den
insikten att dessa inte kommer att förverkas.
Utskottet anser vidare att det är angeläget att personer som
illegalt tagit sig till Sverige skall kunna direktavvisas.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till lagstiftning
i enlighet med det ovan anförda.
Vad utskottet med anledning av motion Sf3 yrkandena 2--7
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet anser dessutom att det är angeläget att en mer
genomgripande översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen
skyndsamt sker. En sådan översyn efterlystes av Lagrådet redan
vid dess behandling av proposition 1988/89:86 med förslag till
utlänningslag m.m.
Vad utskottet med anledning av motion Sf3 yrkande 1 sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att momenten 1 och 2 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande människosmuggling
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22 yrkande 3 i
denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616 yrkande 1 och yrkande 2
i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del och yrkande 3,
1992/93:Sf620 yrkande 1, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4
och 1992/93:Sf640 samt med avslag på motionerna 1993/94:Sf2,
1992/93:Sf616 yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i
denna del och 1992/93:Sf620 yrkande 2 dels antar regeringens
förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en ytterligare skärpning av straffbestämmelserna i 10
kap. 2, 2 a och 5 §§ utlänningslagen och om direktavvisning av
personer som illegalt tagit sig till Sverige,
2. beträffande översyn av straffbestämmelserna i
utlänningslagen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf3 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
skyndsam översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen.
2. Straff för hindrande av verkställighet (mom. 3)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Ju625" bort ha
följande lydelse:
Utskottet är övertygat om att det föreligger ideella
bevekelsegrunder i flertalet av de fall då flyktingar göms för
att hindra verkställighet av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut. Enligt utskottets uppfattning kan dock ett
sådant förfarande vara ägnat att försvåra den förda invandrings-
och flyktingpolitiken. Utskottet anser därför att det finns skäl
att utreda förutsättningarna för att också straffbelägga den som
i ideellt syfte genom att gömma utlänningar eller på annat sätt
hindrar verkställigheten av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut.
Det anförda bör med bifall till motion Ju625 ges regeringen
till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande straff för hindrande av verkställighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju625 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
1. Människosmuggling (mom. 1)
Bakgrunden till propositionen är några fall under vintern
1992/93 då flyktingar under svåra och farliga förhållanden
transporterats med fartyg till Sverige. Regeringen vill genom
strängare straff och nya förverkandebestämmelser försöka
förhindra liknande händelser. Sannolikheten att man skall lyckas
med detta är inte särskilt stor. Ett mer konstruktivt sätt att
närma sig problemet vore att ställa frågan varför dessa i det
närmaste livsfarliga transporter organiserades. Svaret är att
Sverige tillsammans med de flesta rika västländer inlett en
kapprustning för att skydda sig mot flyktingarna. Nya visumkrav,
böter för transportföretag som transporterar asylsökande utan
erforderliga dokument och avvisningar till första asylland, s.k.
säkra tredje länder, som alls inte är säkra, är grundorsakerna
till problemen. Sverige måste både här hemma och i
internationella fora försvara asylrätten och i konsekvens härmed
de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vi skall inte försöka
kringgå våra internationella förpliktelser som vi nu gör bl.a.
genom att direkt bryta mot 1951 års flyktingkonvention och flera
av de "conclusions" som antagits av FN:s flyktingkommissariats
exekutivkommitté. Då kommer de problem som utgör grunden för
denna proposition att försvinna. De föreslagna
straffbestämmelserna är så långtgående att det faktiskt är
möjligt att Raoul Wallenbergs arbete med att hjälpa judiska
flyktingar att fly skulle ha utgjort grovt brott enligt den
föreslagna 2 a §. I vart fall skulle flyktingsmugglingen från
Danmark och Norge till Sverige under andra världskriget ha lett
till flera åtal.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under 1
borde ha hemställt:
1. beträffande människosmuggling
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf2 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) och motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7,
1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612,
1992/93:Sf616, 1992/93:Sf619 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Sf620,
1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4 och 1992/93:Sf640.