Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SFU06

Överföring och mottagande av flyktingar m.m.


Innehåll

1993/94
SfU6

ELFTE HUVUDTITELN
Tilläggsbudget

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i
proposition 1993/94:51 om en utökning av flyktingkvoten för
innevarande budgetår och ett stimulansbidrag i första hand till
kommuner som under 1994 kraftigt ökar sitt flyktingmottagande.
Regeringen begär godkännande av att flyktingkvoten utökas med
upp till 6 000 personer. Av dessa skall upp till 5 500
personer kunna föras över från f.d. Jugoslavien. Ca 500 personer
skall kunna föras över från annan del av världen. Kostnaden för
den utökade kvoten beräknas till 830 miljoner kronor, främst i
form av ersättningar till kommunerna. Dessa kostnader kommer i
huvudsak att belasta nästa budgetårs statsbudget.
Det tillfälliga stimulansbidraget bör vara 25 000 kr per
mottagen flykting. Om bidraget utnyttjas fullt ut av kommunerna,
beräknas det kosta 1 750 miljoner kronor för budgetåren 1993/94
och 1994/95. Om kommunmottagandet ökar, beräknas
förläggningskostnaderna i stället minska med 2 600 miljoner
kronor för samma tid.
Inför utskottets behandling av ärendet har utskottet inhämtat
ytterligare upplysningar från bl.a. Statens invandrarverk,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Beträffande flyktingkvoten delar utskottet regeringens
uppfattning att det i första hand måste bli fråga om insatser i
närområdet, en uppfattning som också delas av UNHCR. Utskottet
anser att den osäkra situationen i f.d. Jugoslavien medför att
regeringen behöver utrymme för att snabbt kunna vidta de
åtgärder som kan anses erforderliga. Inte minst om UNHCR
aktualiserar behov av en överföring från närområdet till andra
länder bör regeringen ha möjlighet att låta överföra ett större
antal personer till Sverige än redan beslutad flyktingkvot. Mot
denna bakgrund tillstyrker utskottet att kvoten utökas med
upp till ytterligare 6 000 skyddsbehövande.
Vidare anser utskottet att det föreslagna systemet med
stimulansbidrag bör införas för att avtal snabbt skall kunna
träffas med kommunerna om ett ökat flyktingmottagande men också
för att påskynda själva utflyttningen till kommunerna.
De motioner som väckts med anledning av propositionen avstyrks
i den mån de inte anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Propositionen

Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition 1993/94:51
föreslagit riksdagen
1. att godkänna den huvudsakliga inriktningen av ett
handlingsprogram med syfte att det till Sverige skall kunna
föras över upp till 6 000 skyddsbehövande inom ramen för en
utökad flyktingkvot,
2. att godkänna att ett tillfälligt stimulansbidrag införs
för att öka kommunernas flyktingmottagande,
3. att till Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m.
för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag på 1 758 700 000 kr.

Motionerna

1993/94:Sf4 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användande av viseringstvång för att
hindra människor att fly,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omedelbart upphävande av visumtvånget
för medborgare i Bosnien-Hercegovina,
3. att riksdagen -- om yrkande 2 bifalls -- avslår förslaget
om utökad flyktingkvot,
4. att riksdagen avslår förslaget om ett tillfälligt
stimulansbidrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna skall få full
kostnadstäckning för flyktingmottagandet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av ersättningssystemet
till kommunerna för flyktingmottagandet.
1993/94:Sf5 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om godkännande av ett
program för att utöka flyktingkvoten med upp till 6 000
människor,
2. att riksdagen avslår förslaget om godkännande av ett
stimulansbidrag till kommunerna för att utöka deras
flyktingmottagande,
3. att riksdagen avslår förslaget om ett reservationsanslag
på 1 758 700 000 kr.
1993/94:Sf6 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av konkretisering av åtgärder
som är bättre ägnade att lösa problemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående en utökning av flyktingkvoten.
1993/94:Sf7 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
flexibelt anslag för utökad flyktingkvot från det forna
Jugoslavien.
1993/94:Sf8 av Claus Zaar och Bert Karlsson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen om överföring och
mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare utredning av frågan om
överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien,
bl.a. i form av konsekvensanalyser.

Utskottet

Propositionen
Bakgrund
Den 21 juni 1993 fattade regeringen ett principbeslut om
asylsökande från Bosnien-Hercegovina i ett ärende som
överlämnats från Statens invandrarverk. Beslutet innebär under
rådande läge att skyddsbehövande bosnier som sökt asyl i Sverige
efter prövning i de enskilda ärendena kommer att beviljas
permanent uppehållstillstånd. Regeringen beslutade samtidigt att
införa krav på visering för medborgare i Bosnien-Hercegovina. I
samband därmed uttalades att riksdagen under hösten skulle få ta
ställning till ett förslag om en väsentligt utökad flyktingkvot
för att möjliggöra överföring till Sverige.

Flyktingkvoten
I propositionen anförs att kriget i Bosnien-Hercegovina och
den allvarliga konflikten i resten av f.d. Jugoslavien har lett
till en mycket allvarlig flyktingsituation. Totalt finns i f.d.
Jugoslavien närmare fyra miljoner internflyktingar. Det stora
flertalet av dem får betecknas som utsatta även om de i
dagsläget fått skydd i närområdet. Sverige är en av de största
bidragsgivarna till humanitära insatser för flyktingarna i f.d.
Jugoslavien, och biståndet har främst gått till hjälpinsatser i
närområdet.
Regeringen anser att den viktigaste delen i de svenska
insatserna till förmån för flyktingarna även fortsättningsvis
skall vara hjälpinsatser i närområdet. Det bör dock enligt
regeringen finnas en beredskap för att vid behov möjliggöra
överföring till Sverige av flyktingar och andra skyddsbehövande
från f.d. Jugoslavien. För budgetåret 1993/94 har medel anvisats
som motsvarar överföring av 1 800 s.k. kvotflyktingar. Hela
kvoten skall enligt regeringens beslut avse överföring av
skyddsbehövande från f.d. Jugoslavien.
Regeringen föreslår nu en utökning av flyktingkvoten och begär
riksdagens godkännande av följande huvudsakliga inriktning.
Flyktingkvoten för budgetåret 1993/94 skall kunna utökas med upp
till 6 000 skyddsbehövande personer. Av dessa skall upp till
5 500 kunna föras över från f.d. Jugoslavien. Av hela
flyktingkvoten skall ca 500 personer kunna föras över från annan
del av världen. Enligt propositionen skall Jugoslavienkvoten
avse skyddsbehövande men även dem som är i akut behov av vård.
Inom kvoten skall en vidare grupp anhöriga kunna tas ut. Kvoten
skall inte omfatta anhöriga enligt utlänningslagen till bosnier
som är i Sverige och fått uppehållstillstånd här. Regeringen
avser att senare ge Invandrarverket närmare instruktioner om
uttagning av kvoten.
Kostnaden för den utökade flyktingkvoten beräknas till 830
miljoner kronor, främst i form av ersättningar till kommunerna.
Dessa kostnader kommer i huvudsak att belasta nästa budgetårs
statsbudget.
Stimulansbidrag
Vid tiden för regeringens principbeslut väntade i Sverige
42 000 personer från Bosnien-Hercegovina på att få sin
asylansökan prövad. Flertalet av dem beräknas få sina
asylansökningar prövade av Statens invandrarverk före utgången
av mars 1994. I de flesta fall väntas beslutet innebära
tillstånd för bosättning i Sverige. Regeringen bedömer att
anhöriginvandringen till bosnier som beviljas permanent
uppehållstillstånd kan komma att bli 20 000--30 000 personer.
Invandrarverket bedömde inför budgetåret 1993/94 att verket
skulle kunna träffa överenskommelser med kommunerna om ett
mottagande upp till en högsta nivå på 32 000 platser. Som en
konsekvens av regeringens principbeslut om permanent
uppehållstillstånd för bosnier har verket nu ambitionen att
kunna träffa överenskommelser med kommunerna om ca 70 000
kommunplatser under kalenderåret 1994. Det sammanlagda behovet
av kommunplatser under budgetåren 1993/94 och 1994/95 bedöms
till ca 110 000. Platsbehovet avser kvotflyktingar, utlänningar
som flyttar ut från en förläggning och anhöriga till flyktingar.
I propositionen föreslås att ett tillfälligt stimulansbidrag
införs för att öka kommunernas flyktingmottagande.
Stimulansbidraget bör vara 25 000 kr per mottagen flykting.
Bidraget skall kunna betalas ut till kommuner som träffar
överenskommelser med Invandrarverket om ett kraftigt utökat
flyktingmottagande och till kommuner som redan nu har ett stort
flyktingmottagande men som ändå ökar detta. För invandrartäta
storstadskommuner skall kraven kunna sättas lägre.
Stimulansbidraget bör enligt regeringen utformas så att det
stimulerar till dels att överenskommelser om ett ökat
flyktingmottagande träffas snabbt, dels att mottagandet sker i
så nära anslutning som möjligt till att Invandrarverket fattar
tillståndsbeslut. Hälften av bidraget (12 500 kr) bör därför
utbetalas i anslutning till att kommunen senast i början av år
1994 träffar överenskommelse med Invandrarverket om
flyktingmottagande för detta år. Denna del av bidraget bör avse
alla de personer som överenskommelsen omfattar. Den andra
hälften utbetalas när kommunen faktiskt tagit emot de flyktingar
man träffat överenskommelse om. Mottagandet skall dock ha skett
före den 1 oktober 1994. Halvt stimulansbidrag skall i vissa
fall kunna lämnas för mottagande som sker före år 1994.
Om stimulansbidraget utnyttjas fullt ut av kommunerna,
beräknas det kosta 1 750 miljoner kronor för budgetåren 1993/94
och 1994/95. Av beloppet kan 1 250 miljoner kronor komma att
utbetalas under budgetåret 1993/94. Om kommunmottagandet ökar,
bedömer regeringen att förläggningskostnaderna kan minska med
2 600 miljoner kronor för budgetåren 1993/94--1994/95.
Medelsanvisning
I propositionen föreslås att medel för stimulansbidrag för
budgetåren 1993/94 och 1994/95 anvisas på ett särskilt anslag.
På anslaget bör även anvisas 8,7 miljoner kronor för tillfällig
förstärkning av bl.a. ambassaden i Zagreb på grund av den
väntade tillströmningen av ansökningar om uppehållstillstånd för
anhöriga. Regeringen begär således att riksdagen på
statsbudgeten för budgetåret 1993/94 på D 12. Särskilda åtgärder
i flyktingmottagandet m.m. anvisar ett reservationsanslag på
1 758,7 miljoner kronor.
Motionerna
Fem motioner har väckts med anledning av propositionen.
I motion Sf6 anför Birgitta Dahl m.fl. (s) att regeringen
genom sitt principbeslut skjutit över stora kostnader på
kommunerna. Svårigheten att få flyktingarna i arbete kommer att
leda till kraftigt ökade kostnader för framför allt kommunernas
socialtjänst. Motionärerna befarar att de av regeringen
föreslagna åtgärderna inte kommer att leda till att kommunerna
ökar sitt flyktingmottagande i tillräcklig omfattning. Om inte
kommunerna förmår öka mottagandet kommer flyktingarna att under
lång tid bli kvar på förläggningarna. Motionärerna anser därför
att regeringen bör lägga fram förslag som är bättre ägnade att
lösa det problem som regeringen genom sina egna beslut skapat
(yrkande 1). Motionärerna pekar härvid också på den obalans som
finns mellan olika kommuner när det gäller fördelningen av
kostnaderna för flyktingmottagningen. Vissa kommuner har genom
att vägra att ta emot flyktingar undandragit sig det gemensamma
ansvaret. Regeringen bör därför överväga olika metoder för att
fördela dessa kostnader mellan samtliga kommuner i landet.
Beträffande förslaget om en utökning av flyktingkvoten anser
motionärerna att medlen för flyktingkvoten bör användas
flexibelt och i första hand för insatser i närområdet. Detta
utesluter dock inte att medlen även kan användas för att till
Sverige överföra människor som inte kan få skydd i närområdet
eller som är i akut behov av vård. Motionärerna begär i yrkande
2 ett tillkännagivande härom.
Även i motion Sf7 av Lars Svensk (kds) begärs ett
tillkännagivande om att medlen för den utökade flyktingkvoten
bör få användas flexibelt. Om och när detta är möjligt skall de
få användas för hjälp i närområdet.
I motion Sf5 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)
kritiseras att regeringen genom sitt principbeslut givit
klartecken till att ca 42 000 bosnier beviljas permanent
uppehållstillstånd trots att inga andra länder ger permanenta
tillstånd och trots att flertalet av bosnierna endast önskat
temporärt uppehållstillstånd i avvaktan på att kriget skall
upphöra. Motionärerna anser att Sverige genom att ta emot dessa
bosnier och nu ytterligare 5 500 människor från det forna
Jugoslavien bidrar till den etniska rensningen. De finner det
vidare cyniskt att man ger 5 500 människor en fristad i Sverige
i stället för att för samma belopp erbjuda 250 000--300 000
personer bättre hjälp i närområdet. Motionärerna begär i yrkande
1 avslag på förslaget om utökad flyktingkvot. Mot denna bakgrund
begär motionärerna även avslag på förslaget om stimulansbidrag
(yrkande 2) och medelsanvisning (yrkande 3).
Även i motion Sf8 av Claus Zaar och Bert Karlsson (nyd)
kritiseras att permanent uppehållstillstånd beviljas. Detta är
enligt motionärerna inte i linje med vad regeringen anger om att
insatser i flyktingarnas närområde måste prioriteras.
Motionärerna efterlyser en allsidig konsekvensanalys av
förslagen som borde ha omfattat bl.a. hur utbildningsbehovet,
socialhjälpsbehovet och arbetslösheten påverkas. Motionärerna
begär i yrkande 1 avslag på propositionen och i yrkande 2 ett
tillkännagivande om ytterligare utredning av frågan.
Berith Eriksson m.fl. (v) anför i motion Sf4 att det
viseringskrav som regeringen beslutat om för medborgare i
Bosnien-Hercegovina närmast helt stoppat människor att fly från
detta område till Sverige. De kan inte heller längre ta sig över
gränsen till Kroatien. Motionärerna hävdar att det strider mot
andan i Genèvekonventionen att på detta vis använda
viseringsinstrumentet som en metod att hindra flyktingar från
att söka asyl i andra länder. Riksdagen bör därför ge regeringen
till känna att detta missbruk av viseringsinstrumentet måste
upphöra (yrkande 1) och att visumtvånget för bosnier omedelbart
skall upphävas (yrkande 2). Om riksdagen bifaller yrkande 2 bör
enligt motionärerna propositionens förslag om utökad
flyktingkvot avslås (yrkande 3). Motionärerna anser vidare att
kommunerna bör få full kostnadstäckning för flyktingmottagandet,
men ersättningssystemet bör utformas så att det innehåller
incitament för kommunerna att satsa på svenskundervisning och
särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för flyktingarna. Mot
denna bakgrund begär motionärerna avslag på regeringens förslag
om stimulansbidrag (yrkande 4) och tillkännagivande om vad som
anförts om ersättningssystemet (yrkandena 5 och 6).
Utskottet
Utgångspunkt för utskottets bedömning
Situationen i f.d. Jugoslavien är fortfarande mycket
allvarlig. Som angivits finns nu närmare fyra miljoner
internflyktingar där. Stora skaror har också flytt till andra
länder. Särskilt allvarlig är situationen i Bosnien-Hercegovina.
Totalt har 1 miljon människor lämnat republiken efter
krigsutbrottet. Av dessa har 275 000 kommit till EG- och
EFTA-länderna, men huvuddelen -- 90 % -- har anlänt till endast
fem länder: Tyskland 125 000, Österrike 50 000, Sverige
43 000, Schweiz 20 000 och Danmark 13 000 personer. Vidare
har till Storbritannien kommit 8 000 bosnier, till Frankrike
och Nederländerna vardera 5 000 och till Norge 4 000 bosnier.
Inom Europa anses allmänt att de mest skyddsbehövande från
f.d. Jugoslavien är de som anlänt från Bosnien-Hercegovina. För
dem har alla de angivna länderna utom Storbritannien och Sverige
utfärdat särskilda bestämmelser om temporärt skydd. Bl.a.
införde Danmark i november 1992 en särskild lag härom. Lagen har
reviderats i juni 1993. De danska bestämmelserna innebär att
utlänningen beviljas förnybara 6-månaderstillstånd,
sammanlagt dock längst för två år.
I propositionen konstateras att Sverige i dagsläget är ett av
de länder i Västeuropa som tagit emot flest asylsökande från
f.d. Jugoslavien räknat i förhållande till invånarantalet. Den
ojämna fördelningen vad gäller mottagandet av skyddsbehövande
och övriga hjälpinsatser har av regeringen påtalats i
internationella fora. Därvid har bl.a. framhållits behovet av
ett betydligt förstärkt europeiskt samarbete. Vidare har
påtalats behovet av en beredskap att kunna ta emot
skyddsbehövande som inte kan beredas skydd i närområdet, något
som måste ske i en anda av internationell solidaritet. Mellan
Sverige och andra europeiska länder pågår för närvarande
sonderingar för att utveckla ett mera formellt system för
fördelning av flyktingarna.
Enligt utskottets mening vore det önskvärt att man inom Europa
utvecklar en mer enhetlig syn på flyktingfrågorna, och särskilt
viktigt är det att Sverige utvecklar ett nära samarbete med de
andra nordiska länderna.
De ärenden om uppehållstillstånd för bosnier som regeringen
avgjorde under sommaren hade i januari 1993 överlämnats till
regeringen från Invandrarverket. I ett yttrande den 11 februari
1993 förordade Utlänningsnämnden att ärendena skulle få avvakta
beslut under en kortare tid. I regeringens beslut den 21 juni
1993 angavs att någon snar lösning på konflikten inte var i
sikte och att skäl saknades att ytterligare avvakta med att ta
ställning i ärendena. I propositionen anges att det fortfarande
inte finns något som tyder på att de asylsökande från
Bosnien-Hercegovina inom den närmaste framtiden kommer att kunna
återvända till sitt hemland. Det vore enligt regeringen därför
orimligt att låta dessa människor under lång tid avvakta beslut
på svenska förläggningar.
Utgångspunkten för utskottets bedömning av förslagen i
propositionen är främst att ett stort antal bosnier nu väntas få
permanent uppehållstillstånd. Det är därför viktigt att
utflyttningen till kommunerna från flyktingförläggningar kan ske
snabbt och omfatta ett stort antal flyktingar. Till kommunerna
väntas också komma ett stort antal anhöriga, s.k.
anknytningsfall. Regeringen har beräknat anhöriginvandringen
till 20 000--30 000 personer medan Invandrarverket, enligt vad
som anges i propositionen, uppskattat att den kan komma att bli
45 000--50 000 personer. Inför utskottet har verkets
generaldirektör dock uppgivit att, med de uppgifter om gruppens
sammansättning som nu föreligger, anhöriginvandringen kan
beräknas ligga närmare det antal regeringen uppgivit än vad
verket tidigare uppskattat. Utskottet vill tillägga att de
bosnier som nu finns i Sverige anges vara en relativt homogen
och välutbildad grupp. Särskilda utbildningsinsatser sätts också
in redan på förläggningarna och en intensifierad kartläggning
skall ske av flyktingarnas utbildningsbakgrund och
arbetslivserfarenhet.
Även om den nuvarande situationen måste vara utgångspunkten
för utskottets bedömning, bör nämnas att utskottet redan i ett
pressmeddelande den 13 augusti 1992, med anledning av den stora
tillströmningen av asylsökande från det forna Jugoslavien,
enhälligt uttalade att möjligheten att ge någon form av
temporärt uppehållstillstånd i situationer som den rådande måste
utredas med största skyndsamhet.
I oktober samma år föreslog Utredningen (Ku 1992:05) om
översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. i en
promemoria en särskild lag om att utlänningar som rest in i
Sverige från ett område där det råder väpnad konflikt eller kris
av synnerligen allvarlig art skall kunna beviljas ett
tillfälligt vistelsetillstånd här. Promemorian har
remissbehandlats.
Därefter har regeringen den 14 oktober 1993 till Lagrådet
remitterat förslag om bl.a. tillfälliga uppehållstillstånd. I
remissen anger regeringen att en särskild lag om
vistelsetillstånd inte bör införas utan ytterligare beredning,
något som ligger inom uppdraget för Invandrar- och
flyktingkommittén. Regeringen anför vidare att det i vissa
situationer kan vara lämpligt och önskvärt att bevilja ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd. Detta anges i och för sig
kunna ske inom ramen för nu gällande lagstiftning men skulle --
om det utvidgas att gälla större grupper -- rimma dåligt med de
uttalanden som gjorts i tidigare lagstiftningsärenden. Enligt
lagrådsremissen bör tidsbegränsade uppehållstillstånd användas
främst då skyddssökande flyr undan konflikter och kriser som
bedöms ha en kortare varaktighet. Det kan också vara fråga om en
naturkatastrof eller en ekologisk katastrof. Det första
tillståndet meddelas lämpligen för sex månader. Om skyddsbehovet
kvarstår efter denna tid bör tillståndet kunna förlängas för
ytterligare sex månader. I lagrådsremissen anges att mer
långtgående integrationsinsatser inte behöver vidtas beträffande
dem med tidsbegränsade tillstånd. En fullständig prövning av
utlänningens skäl för ansökan om uppehållstillstånd skall dock
göras även i dessa fall.
Utskottet vill också erinra om att Invandrar- och
flyktingkommittén (dir. 1993:1) har i uppdrag att se över hur
människor från andra länder, som söker en fristad undan förtryck
av olika slag, skall kunna få detta tillgodosett i vårt land och
hur invandringsreglerna i ett framtida system kan utformas så
att de tydligare än för närvarande uttrycker ansvaret för att ge
rättsligt skydd åt olika kategorier skyddsbehövande. I uppdraget
ingår vidare att bedöma behovet av en mer omfattande användning
av tillfälliga skyddsanordningar. Arbetet skall vara avslutat
den 1 mars 1995.
Visumkrav
Samtidigt med sitt principbeslut införde regeringen krav på
visering för medborgare i Bosnien-Hercegovina. I propositionen
anges att i bakgrunden till detta beslut ingick att flertalet av
de bosnier som kommit till Sverige inte kommit direkt från
hemlandet utan redan tidigare haft skydd i annat land.
Visumkravet för bosnier, liksom det generella visumkrav som
gäller enligt utlänningslagen (1989:529), kritiseras i motion
Sf4.
Enligt utskottets mening skulle det utan viseringskrav vara
förenat med stora svårigheter att reglera invandringen. Den som
kommer till Sverige och ansöker om asyl behöver dock inte ha
visum. Däremot kan den som måste lämna sitt land och resa till
Sverige i praktiken bli tvungen att försöka skaffa ett visum. I
direktiven till Utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. (dir. 1992:51) anges att utredaren
bör överväga om några ändrade regler är påkallade med hänsyn
till risken för att viseringsregler -- bl.a. i kombination med
sanktionsmöjligheter gentemot transportföretag som för med sig
utlänningar som saknar visering -- kan medföra olyckliga
konsekvenser för flyktingars möjligheter till skydd i ett annat
land.
Utskottet anser att, i avvaktan på den pågående översynen av
utlänningslagstiftningen, ett generellt viseringskrav är
nödvändigt för att invandringen i övrigt skall kunna regleras.
Detta överensstämmer med den uppfattning utskottet givit uttryck
för i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU10. Mot
bakgrund av att flertalet av bosnierna, enligt vad som anges  i
propositionen, tidigare kom från andra länder där de haft skydd
anser utskottet att visumkrav för närvarande är befogat även för
bosnier.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf4
yrkandena 1 och 2.
Flyktingkvoten
Sverige har sedan år 1950 haft ett system för kollektiv
överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Kvoten har
använts för uttagning av flyktingar eller andra personer som
befunnit sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att ta
hand om personer som UNHCR haft särskilda svårigheter att finna
ett lämpligt placeringsland till.
Kvoten har sedan mitten av 1970-talet och fram t.o.m.
budgetåret 1990/91 uppgått till ca 1 250 personer per år. De
två följande budgetåren utökades kvoten till 2 000 personer.
Ett av åren utökades kvoten dessutom tillfälligt med 1 250
personer med anledning av flyktingsituationen i och kring
Irak. För innevarande budgetår har medel anvisats för en kvot på
1 800 personer. Hela kvoten skall som nämnts inriktas på
flyktingar från f.d. Jugoslavien.
I propositionen föreslås att flyktingkvoten under innevarande
budgetår utökas med ytterligare 6 000 personer, av vilka
5 500 skall kunna föras över från f.d. Jugoslavien. Av hela
kvoten skall ca 500 personer kunna föras över från annan del av
världen.
Inom den nuvarande kvoten har under tiden juli--september i år
tagits ut 62 personer, varav 43 från f.d. Jugoslavien. En
delegation som besökt närområdet har därefter tagit ut 95
personer.
I propositionen understryker regeringen att en överföring av
flyktingar till Sverige inte är något självändamål. Inriktningen
skall i första hand vara insatser i närområdet, en inställning
som också delas av bl.a. UNHCR. Först när dessa insatser inte är
tillfredsställande bör överföringar till Sverige eller andra
länder komma i fråga. Endast så stor del av kvoten som kan
motiveras utifrån denna grundsyn och strategiska inriktning bör
tas i anspråk. Regeringen kommer hela tiden att mycket nära
följa utvecklingen. Det bör vidare vara en strävan att inrikta
kvoten i samråd med flera länder, så att ett effektivt system
för fördelning av flyktingar från f.d. Jugoslavien kan etableras
i Europa.
Som nämnts är Sverige en av de största bidragsgivarna till
humanitära insatser för flyktingar i f.d. Jugoslavien. Det
svenska biståndet har i första hand kanaliserats genom FN, Röda
korset samt enskilda svenska organisationer. Under budgetåret
1992/93 var det svenska biståndet över 400 miljoner kronor.
Detta bistånd har främst gått till hjälpinsatser i närområdet.
Det är fråga om omfattande insatser för att skydda personer och
varutransporter samt vårdinsatser. I propositionen anges att
insatser i närområdet kan vara att föredra t.ex. om man kan
hjälpa samma antal flyktingar och andra skyddsbehövande till en
lägre kostnad. En annan viktig princip är att skapa
förutsättningar för flyktingar att leva kvar i
familjegemenskapen i närområdet bl.a. för att de så snart
konflikten lösts skall kunna återvända hem. Det är regeringens
mening att hjälpinsatserna i närområdet även i fortsättningen
skall komma att utgöra den viktigaste delen i de svenska
insatserna till förmån för flyktingarna i f.d. Jugoslavien.
Inställningen att insatser i närområdet måste prioriteras delas
enligt regeringen av FN:s flyktingkommissarie, EG, den bosniska
regeringen och flera av hjälporganisationerna på plats.
Utskottet nödgas konstatera att i en så svår situation som den
i f.d. Jugoslavien krävs en rad insatser. En utökad flyktingkvot
skulle således endast vara en av många åtgärder som kan komma i
fråga. Utskottet delar den uppfattning regeringen ger uttryck
för i propositionen, nämligen att det i första hand måste bli
fråga om insatser i närområdet. Denna uppfattning delas också av
bl.a. UNHCR. Enligt utskottets mening måste den osäkra
situationen i området medföra att regeringen kan behöva utrymme
för att snabbt kunna vidta de åtgärder som kan anses
erforderliga. Inte minst om UNHCR aktualiserar behov av en
överföring från närområdet till andra länder bör regeringen ha
möjlighet att låta överföra ett större antal personer till
Sverige än redan beslutad flyktingkvot ger utrymme för. Mot
denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget att kvoten utökas
med ytterligare 6 000 skyddsbehövande personer. Utskottet anser
det naturligt att de personer som kan komma i fråga i första
hand är skyddsbehövande från f.d. Jugoslavien. Det kan dock inte
uteslutas att situationen i världen förändras t.ex. genom någon
inträffad händelse på annat håll. Utskottet anser därför att
regeringen bör ha möjlighet att, om UNHCR bedömer att behovet av
överföring av flyktingar från annat håll i världen är minst lika
stort, inom ramen för kvoten kunna låta föra över fler än de
angivna 500 personerna från andra områden.
För innevarande budgetår har för överföring av kvotflyktingar
anvisats 270 miljoner kronor. Redan när dessa medel anvisades
angavs att ändamålet med anslaget även borde omfatta bidrag till
lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige på annat sätt
än genom organiserad överföring hit. Genom en sådan ökad
flexibilitet i medelsanvändningen skulle det vara möjligt att
hjälpa samma antal flyktingar till en lägre kostnad än i dag.
Regeringen har beräknat att kostnaderna för den utökade
flyktingkvoten, 830 miljoner kronor, huvudsakligen kommer att
falla på nästa budgetår. Om det visar sig att regeringen behöver
vidta åtgärder i närområdet som måste finansieras under
innevarande budgetår utöver redan anslagna medel, förutsätter
utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med begäran
om medelsanvisning på tilläggsbudget.
Med vad utskottet ovan anfört anser utskottet att motionerna
Sf6 yrkande 2 och Sf7 är tillgodosedda. Motionerna Sf5 yrkande 1
och Sf8 yrkande 1 (delvis) och yrkande 2 avstyrks. Följdyrkandet
i motion Sf4 yrkande 3 avstyrks likaså.
Kommunmottagandet
Utflyttningen till kommunerna av det stora antalet bosnier som
väntas få permanent uppehållstillstånd kommer att ställa stora
krav på kommunerna. Särskilt stor måste påfrestningen bli när så
många personer skall tas emot inom en relativt kort tid. För att
förmå kommunerna att öka flyktingmottagandet kraftigt och för
att utflyttningen skall kunna ske snabbt föreslår regeringen att
ett stimulansbidrag införs som komplettering till de
ersättningar som kommunerna erhåller vid flyktingmottagandet.
Svenska kommunförbundet har i framställning till regeringen
begärt att kommunerna skall få full ersättning för sina
kostnader för flyktingmottagandet. Förbundet anser att
kommunerna i rådande arbetsmarknadssituation inte får den
täckning av sina kostnader för flyktingmottagandet som var
avsikten när nivån på nuvarande schablonersättning fastställdes.
I den aktuella situationen kommer dessutom temporära lösningar
och ökade investeringar att bli nödvändiga. Sammantaget kräver
detta enligt förbundet att ökade resurser ställs till
kommunernas förfogande. Överläggningar mellan regeringen och
kommunförbundet pågår i frågan.
Huvuddragen i nuvarande system för mottagande av asylsökande
och flyktingar gäller sedan den 1 januari 1985 (prop.
1983/84:124, bet. SfU 1983/84:27, rskr. 1983/84:295). Härvid
angavs att staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för
flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan
stat och kommun. Före år 1991 erhöll kommunerna ersättning för
bl.a. de faktiska kostnaderna för socialbidrag som lämnats till
flyktingar och deras anhöriga. Ersättning utgick under det år
uppehållstillstånd beviljades samt för ytterligare tre år.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:105, bet.
1989/90:SfU21, rskr. 1989/90:281) lades ersättningarna för
ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga
bidrag till kommunerna samman i en schabloniserad
engångsersättning som räknas upp årligen med hänsyn till bl.a.
kostnadsutvecklingen. Huvudsyftet var att härigenom stimulera
kommunerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna
snabbare skall få en förankring i svenskt arbets- och
samhällsliv och kunna bli självförsörjande.
För år 1993 uppgår ersättningen till 138 300 kr för en
flykting som fyllt 16 år och 84 800 kr för ett barn under 16
år. Halvt schablonbelopp lämnas till den kommun som först tar
emot flyktingen och gör en plan för hans eller hennes
introduktion. Beloppet betalas ut kvartalet efter det att
flyktingen anlänt till kommunen. Om flyktingen bor kvar i
kommunen i minst sex månader får kommunen ytterligare ett halvt
schablonbelopp.
Särskilda beräkningsgrunder gäller för ersättning vid
flyttning till en annan kommun än mottagningskommunen. Om en
flykting flyttar till en annan kommun inom sex månader får den
nya kommunen ett helt schablonbelopp under förutsättning att
flyktingen bor kvar där minst sex månader.
Schablonersättningen utgår för mottagning av s.k.
kvotflyktingar, konventionsflyktingar, krigsvägrare, de
facto-flyktingar och utlänningar som fått uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Schablonersättning lämnas i princip också för
alla som får uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till
en person som mottagits som flykting, under förutsättning att
den anhörige anlänt inom två år från det att den först anlände
togs emot i en kommun.
Kommuner som träffat överenskommelse med Invandrarverket om
flyktingmottagande får utöver schablonersättningen en
grundersättning för sin basorganisation. Grundersättningen utgör
för närvarande 414 900 kr.
För handikappade och äldre flyktingar får kommunerna däremot
ersättning för kostnaderna för socialbidrag. Det gäller
flyktingar som vid tiden för uppehållstillstånd var över 60 år
eller som inte kan försörja sig på grund av sjukdom eller
handikapp som förelåg vid ankomsten till Sverige eller som har
samband med situationen som flykting. I dessa fall lämnas också
ett halvt schablonbelopp.
Efter prövning i varje enskilt fall kan kommunen härutöver få
ersättning för vissa typer av extraordinära kostnader.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande en översyn av
vissa regler i ersättningssystemet för flyktingmottagandet i
syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa
mellan kommuner. Som ett led i denna översyn har en promemoria
Översyn av vissa regler i förordningen (1990:927) om statlig
ersättning för flyktingmottagande m.m. (Ds 1993:75) upprättats
av en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet. Arbetsgruppen anser
bl.a. att utbetalningsreglerna för schablonersättningen
innebär en orättvis fördelning vid flyttningar. Eftersom den
kommun som först tar emot en flykting är berättigad till full
ersättning redan efter sex månader kan detta innebära en
övervältring av kostnader på den nya inflyttningskommunen. Denna
kommun är enligt nuvarande regler endast berättigad till en halv
schablonersättning om flyktingen flyttar dit strax efter det att
sex månader gått. Kostnaderna torde dock normalt vara väsentligt
högre. Flyttningarna har dessutom varit något fler än vad man
kalkylerade med när nuvarande ersättningssystem konstruerades
vilket lett till ökade statliga kostnader. Arbetsgruppen
föreslår bl.a. en förändring av utbetalningsreglerna och en
fördelning av schablonersättningen mellan kommunerna som bättre
avspeglar var i tiden kostnaderna ligger. En förutsättning för
att genomföra en sådan förändring är enligt arbetsgruppen att
administrationen kan förenklas avsevärt jämfört med i dag.
I propositionen anges att när resultatet av pågående
uppföljning av kommunernas kostnader för flyktingmottagandet
under de senaste åren föreligger senare i höst kommer regeringen
också att ta ställning till behovet av en mer generell
förstärkning av schablonersättningen. Utgångspunkten för denna
bedömning kommer att vara att staten även fortsättningsvis skall
ha det fulla ekonomiska ansvaret för de kostnader
schablonersättningen är avsedd att täcka. I den mån
uppföljningen visar att kommunerna på grund av
arbetsmarknadssituationen inte får den täckning av kostnaderna
för mottagandet som varit avsedd kommer regeringen i
budgetpropositionen att lämna förslag om utökad
schablonersättning.
Utskottet anser att det föreslagna systemet med
stimulansbidrag bör införas för att avtal snabbt skall kunna
träffas med kommunerna om ett ökat flyktingmottagande men också
för att påskynda själva utflyttningen till kommunerna. Beslut
härom får inte fördröjas av att överläggningar nu pågår mellan
regeringen och Kommunförbundet om ersättningsnivåerna i övrigt.
I propositionen anger regeringen att utgångspunkten för
bedömningen av behovet av en generell förstärkning av
schablonersättningen är att staten även fortsättningsvis skall
ha det fulla ekonomiska ansvaret för de kostnader
schablonersättningen är avsedd att täcka. Utskottet delar denna
uppfattning. Samtidigt vill utskottet framhålla vikten av att
detta ansvar omsätts till enhetliga ersättningar till kommunerna
så att kommunerna fortfarande har ekonomiska incitament till att
vidta åtgärder som underlättar för flyktingarna att snabbt bli
integrerade i samhället och komma ut på arbetsmarknaden. Enligt
utskottets mening är det särskilt angeläget att de kommuner som
har en stor sekundärinflyttning -- främst storstadskommunerna
Stockholm, Göteborg och Malmö men även vissa andra kommuner --
blir bättre tillgodosedda i ersättningssystemet.
Utskottet, som förutsätter att parterna mycket snart hittar en
lösning på ersättningsfrågan, anser att dessa förhandlingar
måste få fortsätta utan något uttalande från riksdagens sida. Om
det visar sig att kommunerna på grund av
arbetsmarknadssituationen inte får avsedd täckning för
kostnaderna för mottagandet kommer regeringen enligt vad som
anges i propositionen att i budgetpropositionen lämna förslag om
utökad schablonersättning.
Utskottet noterar härutöver att överläggningar mellan
regeringen och Landstingsförbundet har inletts om de extra
kostnader som landstingen får på grund av det stora
flyktingmottagandet.
Med det anförda anser utskottet att motionerna Sf4 yrkandena 5
och 6 samt Sf6 yrkande 1 får anses i huvudsak tillgodosedda.
Motionerna Sf5 yrkande 2 och Sf8 yrkande 1 i denna del bör
däremot avslås av riksdagen liksom yrkande 4 i motion Sf4.

Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning och
avstyrker bifall till motionerna Sf5 yrkande 3 och Sf8 yrkande 1
i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande viseringskrav
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf4 yrkandena 1 och 2,
men. (v) - delvis
2. beträffande flyktingkvoten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf4 yrkande 3, 1993/94:Sf5 yrkande
1, 1993/94:Sf6 yrkande 2, 1993/94:Sf7 och 1993/94:Sf8 yrkandena
1 i denna del och 2 godkänner den huvudsakliga inriktningen av
ett handlingsprogram med syfte att det till Sverige skall kunna
föras över upp till 6 000 skyddsbehövande inom ramen för en
utökad flyktingkvot,
res. 1 (nyd)
men. (v) - delvis
3. beträffande stimulansbidrag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf4 yrkandena 4--6, 1993/94:Sf5
yrkande 2, 1993/94:Sf6 yrkande 1 och 1993/94:Sf8 yrkande 1 i
denna del godkänner att ett tillfälligt stimulansbidrag införs
för att öka kommunernas flyktingmottagande,
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
4. beträffande medelsanvisning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf5 yrkande 3 och 1993/94:Sf8
yrkande 1 i denna del till Särskilda åtgärder i
flyktingmottagandet m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 758 700 000 kr.
res. 3 (nyd) - villk. 2
Stockholm den 25 november 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit
Gennser (m), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Nils-Olof
Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson (s), Arne
Jansson (nyd), Maud Björnemalm (s), Gustaf von Essen (m), Widar
Andersson (s), Rune Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds) och
Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Flyktingkvoten (mom. 2)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar
med "Utskottet nödgas" och på s. 11 slutar med "avstyrks
likaså." bort ha följande lydelse:
Regeringen har genom sitt principbeslut den 21 juni 1993 givit
klartecken till att ca 42 000 bosnier beviljas permanent
uppehållstillstånd trots att inga andra länder ger permanenta
tillstånd och trots att flertalet av bosnierna endast önskat
temporärt uppehållstillstånd i avvaktan på att kriget skall
upphöra. Utskottet anser att Sverige genom att ta emot dessa
bosnier och, om flyktingkvoten utökas, ytterligare 5 500
människor från det forna Jugoslavien bidrar till den etniska
rensningen. Utskottet finner det vidare cyniskt att man ger
5 500 människor en fristad i Sverige i stället för att för
samma belopp erbjuda 250 000--300 000 personer bättre hjälp i
närområdet.
Utskottet anser att det mot denna bakgrund är fel att besluta
om en utökad flyktingkvot. Riksdagen bör därför avslå
regeringens förslag i denna del.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande flyktingkvoten
att riksdagen med bifall till motionerna
1993/94:Sf5 yrkande 1 och 1993/94:Sf8 yrkande 1 i denna del och
med anledning av motion 1993/94:Sf4 yrkande 3 avslår regeringens
förslag i denna del och motionerna 1993/94:Sf6 yrkande 2,
1993/94:Sf7 och 1993/94:Sf8 yrkande 2,

2. Stimulansbidrag (mom. 3)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar
med "Utskottet anser" och på s. 14 slutar med "motion Sf4." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att de skyddsbehövande bosnier som sökt sig
till Sverige endast borde ha beviljats tillfälliga
uppehållstillstånd här. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det inte finns skäl att införa ett stimulansbidrag för att öka
kommunernas flyktingmottagande. Riksdagen bör därför avslå
regeringens förslag härom.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande stimulansbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna
1993/94:Sf5 yrkande 2 och 1993/94:Sf8 yrkande 1 i denna del och
med anledning av motion 1993/94:Sf4 yrkande 4 avslår regeringens
förslag i denna del och motionerna 1993/94:Sf4 yrkandena 5 och 6
och 1993/94:Sf6 yrkande 1,

3. Medelsanvisning (mom. 4)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar
med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "denna del." bort ha
följande lydelse:
Utskottet har ovan under reservation 2 avstyrkt bifall till
regeringens förslag om stimulansbidrag. Som en följd härav
avstyrker utskottet bifall också till förslaget om
medelsanvisning.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande medelsanvisning
att riksdagen med bifall till motionerna
1993/94:Sf5 yrkande 3 och 1993/94:Sf8 yrkande 1 i denna del
avslår regeringens förslag i denna del.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
1. Viseringskrav och flyktingkvoten (mom. 1 och 2)
Det viseringskrav som regeringen beslutat om för medborgare i
Bosnien-Hercegovina har närmast helt stoppat människor att fly
från detta område till Sverige. De kan inte heller längre ta sig
över gränsen till Kroatien. Det strider mot andan i
Genèvekonventionen att på detta vis använda
viseringsinstrumentet som en metod att hindra flyktingar från
att söka asyl i andra länder. I enlighet med vad som anförs i
motion Sf4 yrkandena 1 och 2 måste detta missbruk av
viseringsinstrumentet upphöra och visumtvånget för bosnier
omedelbart upphävas.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Om visumtvånget för bosnier således upphävs saknas anledning
att besluta om en utökad flyktingkvot med avseende på f.d.
Jugoslavien. Riksdagen bör därför med bifall till motion Sf4
yrkande 3 avslå förslaget om utökad flyktingkvot.
2. Stimulansbidrag (mom. 3)
Stimulansbidraget är inte någon bra väg för att underlätta
kommunernas flyktingmottagande. Kommunerna bör i stället få full
kostnadstäckning för flyktingmottagandet. Ersättningssystemet
bör utformas på ett sådant sätt att det innehåller incitament
för kommunerna att satsa extra på svenskundervisning och
särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för flyktingarna. Mot
denna bakgrund bör med bifall till motion Sf4 yrkande 4
regeringens förslag om stimulansbidrag avslås. Vad som anförts
om ersättningssystemet bör med bifall till motion Sf4 yrkandena
5 och 6 ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1--3 borde ha hemställt:
1. beträffande viseringskrav
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Sf4 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts i denna del,
2. beträffande flyktingkvoten
(under förutsättning av bifall till yrkande 1 ovan)
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf4 yrkande 3
och med anledning av motionerna 1993/94:Sf5 yrkande 1 och
1993/94:Sf8 yrkande 1 i denna del avslår regeringens förslag i
denna del och motionerna 1993/94:Sf6 yrkande 2, 1993/94:Sf7 och
1993/94:Sf8 yrkande 2,
3. beträffande stimulansbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf4 yrkandena
4--6 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf5 yrkande 2 och
1993/94:Sf8 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motion
1993/94:Sf6 yrkande 1,
dels avslår regeringens förslag i denna del,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts i denna del,