I betänkandet behandlas proposition 1993/94:94 Mottagande av
asylsökande m.m. jämte motioner väckta med anledning av
propositionen. I betänkandet behandlas även motioner väckta
under den allmänna motionstiden 1993/94 som tar upp närliggande
frågor.
I propositionen föreslås att Statens invandrarverk även i
fortsättningen skall vara huvudman för mottagandet av
asylsökande och se till att det finns förläggningar. Driften av
alla förläggningar skall dock vara öppen för entreprenad.
Vidare föreslås att Invandrarverket skall erbjuda asylsökande
någon form av sysselsättning under väntetiden. Asylsökande skall
under vissa förutsättningar kunna arbeta utan att de anses som
arbetstagare i rättsligt hänseende.
En asylsökande skall liksom i dag ha möjlighet att få bistånd
i form av logi, dagersättning och särskilt bidrag. En
asylsökande skall ha rätt till ekonomiskt bistånd även om han
eller hon bor utanför en förläggning. Den som ordnar bostad på
egen hand skall få ett bidrag till bostadskostnaden med ca 500
kr i månaden för ensamstående och ca 1 000 kr i månaden för en
familj. Dagersättningen bör sänkas något. Dagersättningen skall
vidare kunna sättas ned för en asylsökande som fyllt 18 år och
som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av
sysselsättning.
Asylsökande barn bör i princip få tillgång till samma hälso-
och sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Vuxna
asylsökande bör liksom i dag få sjuk- och tandvård när det
föreligger ett behov av omedelbar vård eller vård som inte kan
anstå. Andra utlänningar som väntar på uppehållstillstånd,
främst anhöriga, bör endast få ren akutvård.
Asylsökande skall betala en patientavgift för sjukvårds- och
tandvårdsbesök och även betala en egen avgift för
receptförskriven medicin.
En skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som
bedöms ha en kortare varaktighet skall beviljas tidsbegränsat
uppehållstillstånd. Mottagandet skall därvid ske som för
asylsökande och inriktas på återvändande. Ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har
rätt till asyl här enligt utlänningslagen. En fullständig
prövning av utlänningens asylskäl skall göras. Tillståndet
meddelas lämpligen för högst sex månader med möjlighet till
förlängning under ytterligare högst sex månader. Som regel torde
det bli fråga om högst ett års vistelse med tillfälliga
uppehållstillstånd. Arbetstillstånd bör beviljas för samma tid.
Tillfälligt uppehållstillstånd skall även kunna beviljas för
medlemmar av kärnfamiljen.
I propositionen föreslås skärpta kriterier vad gäller
möjligheterna att få uppehållstillstånd vid ny ansökan när ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger.
Vidare skall ansökan prövas av Utlänningsnämnden i stället för
som hittills av Invandrarverket. Det föreslås också att
möjligheterna att få rättshjälp genom offentligt biträde i denna
typ av ärenden inskränks.
Vad gäller entreprenadverksamheten anser utskottet att en
lagstadgad tystnadsplikt bör införas. Regeringen bör snarast
återkomma med förslag om tystnadspliktsbestämmelser, och
utskottet föreslår ett tillkännagivande härom. Utskottet
föreslår också ett tillkännagivande om att regeringen noga bör
följa utvecklingen och de effekter de ökade möjligheterna till
eget boende får.
Den nuvarande ordningen för hantering av asylsökandes
arbetstillstånd innebär onödiga kostnader. Utskottet föreslår
därför ett tillkännagivande om att regeringen bör finna en
bättre lösning av arbetstillståndsfrågan.
Vad gäller det ekonomiska biståndet föreslår utskottet att
bostadsersättningen skall kunna dras in och dagersättningen
kunna sättas ned helt om asylsökanden erbjuds plats på en
förläggning där fri kost ingår i inkvarteringen. Utskottet
föreslår dessutom att dagersättningen skall kunna sättas ned
även för en asylsökande som fyllt 16 men inte 18 år och som får
ersättning som ensamstående.
För den som skall avvisas eller utvisas upphör rätten till
asylbistånd efter skälig tid för verkställighet. Utskottet
föreslår att den nya lagen utformas så att statens
kostnadsansvar gäller till dess verkställighet sker.
Utskottet avstyrker bifall till förslaget om skärpta kriterier
för ny ansökan men tillstyrker att Utlänningsnämnden i
fortsättningen skall göra prövningen. Utskottet tillstyrker
också begränsningen av rättshjälp i ärenden om ny ansökan.
Utskottet föreslår däremot ett tillägg i
rättshjälpsbestämmelserna så att rättshjälp i form av offentligt
biträde skall kunna beviljas i verkställighetsärenden där
utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar.
I övrigt tillstyrker utskottet propositionen.
Slutligen redovisar utskottet ett JO-beslut den 27 januari
1994 i vilket anges att tillräckliga anvisningar saknas i frågan
om utlänningslagen eller lagen om vård av unga (LVU) äger
företräde när ett barn skall avvisas eller utvisas. Utskottet
anser att regeringen närmare bör överväga hur
lagtolkningsproblemet bör lösas, och riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.
Propositionen
Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition 1993/94:94
Mottagande av asylsökande m.m. föreslagit riksdagen att
dels anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om mottagande av asylsökande m.fl.,
2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
5. lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar,
6. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,
dels godkänna vad i propositionen förordats om
1. förläggningar för asylsökande (avsnitt 4.5),
2. nivån på dagersättning till asylsökande (avsnitt 4.8.2),
3. hälso- och sjukvård för asylsökande (avsnitt 4.9),
4. statlig ersättning för mottagande av asylsökande (avsnitt
4.13).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av
erfarenheterna från kommunala förläggningar och behovet av
explicit lagstöd för verksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att endast politiskt och religiöst
obundna organisationer bör få driva förläggningar,
4. att riksdagen beslutar att asylsökande skall beviljas
temporärt arbetstillstånd om slutgiligt beslut i
uppehållstillståndsfrågan inte fattats inom tre månader från det
att ansökningen gjordes,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samråd med fackliga organisationer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens godkännande av
arbeten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning för deltagande i
organiserad verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kopplingen mellan dagbidragen och
Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag,
9. att riksdagen avslår förslaget att dagersättningen skall
kunna nedsättas om den asylsökande försvårat utredningen genom
att hålla sig undan,
10. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag
grundat på Psykiatriutredningens betänkande Statligt stöd till
rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om patientavgifter,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reglering
av tystnadsplikten för anställda hos entreprenörer som driver
flyktingförläggningar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att entreprenörer skulle svara för
delgivning av beslut i asylfrågan,
14. att riksdagen beslutar att 2 kap. 4 a § första stycket
utlänningslagen skall ha följande lydelse: "Om en utlänning som
söker uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 2
eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i
landet, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på högst 12
månader ges. Detta inskränker inte rätten att begära att
asylansökningen prövas i vanlig ordning.",
15. att riksdagen avslår förslaget om ändrad lydelse av 2
kap. 5 § utlänningslagen,
16. att riksdagen beslutar att kammarrätten skall pröva nya
ansökningar om uppehållstillstånd,
17. att riksdagen avslår den föreslagna 7 kap. 17 §
utlänningslagen,
18. att riksdagen avslår förslagen till ändrad lydelse av 41
och 43 §§ rättshjälpslagen.
1993/94:Sf13 av Margareta Viklund m.fl. (kds, c, fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör ompröva sin syn på
orsaken till anhöriginvandringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för ersättning
för hälso- och sjukvård till andra utlänningar än asylsökande
som sökt uppehållstillstånd i Sverige och har rätt att vistas
här under den tid ansökan prövas.
1993/94:Sf14 av Georg Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylsökandes boende,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
beträffande arbete utan ersättning för asylsökande,
3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd,
4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till
ändring av 2 kap. 5 § i utlänningslagen beträffande skärpta
kriterier för bifall till förnyad ansökan.
1993/94:Sf15 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om en ändring
av 2 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529),
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om uppehållstillstånd på grund
av synnerliga skäl av humanitär art,
3. att riksdagen beslutar om följande lydelse av 41 § 8
rättshjälpslagen:
Regeringens förslag: 8. angående uppehållstillstånd enligt 2
kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, om utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning eller
utvisning,
Motionens förslag: 8. angående uppehållstillstånd enligt 2
kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, som grundar sig på
tidigare icke prövad omständighet,
4. att riksdagen avslår föreslagen ändring av 43 §
rättshjälpslagen.
1993/94:Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, såvitt
nu är i fråga, antar följande lydelse av 10 § lagen om
mottagande av asylsökande m.fl.:
"Den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att
delta i verksamhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig
undan försvårar utredningen i asylärendet har inte rätt till
dagersättning enligt 17 §",
2. att riksdagen avslår förslaget i 2 kap. 4 a § andra
stycket lagen om ändring i utlänningslagen,
3. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om
förläggningar för asylsökande i stället för vad regeringen
föreslagit,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förläggningsboende skall gälla för
asylsökande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ersättning för eget boende inte
skall betalas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbete och sysselsättning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nivån på dagersättning till
asylsökande måste sänkas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att CSN inte skall svara för
utbetalning av ekonomiskt bistånd till asylsökande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om patientavgiften,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktiva åtgärder för att stimulera
frivilligorganisationernas medverkan i flyktingmottagandet i
kommunerna samt studier av organisationernas verksamhet i övriga
nordiska länder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för uppehållstillstånd vid
tillfälligt behov av skydd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kostnaderna för asylmottagandet
måste pressas ner med betydande belopp.
1993/94:Sf17 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillåta asylsökande arbeta inom
den reguljära arbetsmarknaden under utredningstiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att låta asylsökande bo utanför
förläggning under utredningstiden.
1993/94:Sf18 av Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av asyllån,
2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 i den
del som behandlar nedsättning av dagersättning för den som
försvårar sin asylutredning eller utan giltigt skäl vägrar delta
i organiserad verksamhet.
1993/94:Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätten till tillfälligt
uppehållstillstånd inte får inkräkta på rätten till asyl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att erforderliga anvisningar görs för
att asylrätten upprätthålls i ärenden om tillfälligt
uppehållstillstånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts beträffande tillfälliga
uppehållstillstånd och att hänsyn bör tas till de anvisningar
och uttalanden som gjorts av UNHCR,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett förslag till ett konkret
återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt
skyddsbehövande snarast bör framläggas,
5. att riksdagen avslår förslaget om skärpningar av
kriterier i samband med ny ansökan efter lagakraftvunnet beslut
om avvisning och utvisning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätten till rättshjälp genom
offentligt biträde i nämnda typ av ärenden skall kvarstå.
1993/94:Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudmannaskap och grundorganisation
för mottagande av asylsökande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidsbegränsade uppehållstillstånd,
3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 vad
avser 5 och 7 §§ i förslaget till lag om mottagande av
asylsökande m.fl.,
4. att riksdagen beslutar att 6 § i förslaget till lag om
mottagande av asylsökande m.fl. ges följande lydelse:
Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och
som drivs av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt
avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och
den som driver verksamheten. Innan avtal träffas skall
länsarbetsnämnd och berörd lokal facklig organisation ges
tillfälle att yttra sig,
5. att riksdagen beslutar att 10 § i förslaget till lag om
mottagande av asylsökande m.m. ges följande lydelse:
För den som fyllt 16 år och uppbär fullt dagbidrag och som
utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i 4 §
eller som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i
ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 §
sättas ned, dock inte till den del den är avsedd att täcka
utgifter för egen mathållning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om arbete på den öppna
arbetsmarknaden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om patientavgifter för asylsökandes
sjukvård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om myndighetsutövning och tystnadsplikt
vid entreprenad,
9. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 vad
avser förslaget till ändring i 2 kap. 5 § utlänningslagen
(1989:529).
1993/94:Sf21 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen
beslutar att omsorg om egna barn bör vara giltigt skäl för att
dagpenningen inte skall nedsättas för den som inte deltar i
organiserad verksamhet.
1993/94:Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning till asylsökande i samband
med arbete knutet till förläggning,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
någon skyldighet inte bör föreligga för Invandrarverket att
samråda med länsarbetsnämnden resp. fackliga organisationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av arbete knutet till
förläggning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av tillfälliga
uppehållstillstånd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett repatrieringsprogram,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av
2 kap. 5 § utlänningslagen om skärpta kriterier för bifall till
förnyad ansökan.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:Sf602 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd för
kosovoalbaner.
1993/94:Sf603 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att på lämpligt sätt verka för att
systematiskt utreda hur många av flyktingarna i Sverige från
länderna i det forna Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd
och behandling på grund av våldtäkter och andra övergrepp och
att ge dem den hjälpen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för att speciell hänsyn tas
till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och
från olika flyktingförläggningar planeras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för att barn som blivit
krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan
de placeras i vanliga skolklasser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra det möjligt för varje
flyktingbarn att bli hört och lyssnat till på ett sätt som är
förenligt med barnets bästa.
1993/94:Sf607 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om flyktingmottagande.
1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av flyktingmottagandet
till kommunerna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förbättrad återvandringspolitik.
1993/94:Sf614 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av ett centrum för flyktingbarn.
1993/94:Sf616 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
invandrarorganisationernas möjlighet till medverkan i samhället.
1993/94:Sf620 av Magnus Persson (s) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att i vissa
komplicerade ärenden tillfälliga uppehållstillstånd kan beviljas
för längre tid.
1993/94:Sf621 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i asylhanteringen endast tillämpa
tillfälliga uppehållstillstånd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överväga annan huvudman än Statens
invandrarverk för förläggningsverksamheten.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfälliga upphållstillstånd som en
lösning i vissa fall,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgång till fadderfamiljer,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande till kommunerna av den
förläggningsverksamhet som nu bedrivs av Invandrarverket,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att asylsökande bör få rätt att arbeta
efter tre månaders väntetid,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylsökandes tillgång till sjukvård,
tandvård, barnomsorg och skolgång.
1993/94:Sf626 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bättre tillvaratagande av
frivilligorganisationernas kompetens.
1993/94:Sf627 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett program för frivilligt
återvändande utreds och förslag därom snarast framläggs i
riksdagen samt att internationella initiativ tas därom.
1993/94:Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidsbegränsade uppehållstillstånd och
återvändandeprogram,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samlat program med förslag om
förbättringar för flyktingbarn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återvandring.
1993/94:Sf633 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för att speciell hänsyn tas
till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och
från olika flyktingförläggningar planeras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för att barn som blivit
krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan
de placeras i vanliga skolklasser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra det möjligt för varje
flyktingbarn att bli hörd och lyssnad till på ett sätt som är
förenligt med barnets bästa.
1993/94:Sf636 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätten till tillfälligt
uppehållstillstånd inte får inkräkta på rätten till asyl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att erforderliga anvisningar görs för
att asylrätten upprätthålls i ärenden om tillfälligt
uppehållstillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd och att
hänsyn bör tas till de anvisningar och uttalanden som gjorts av
UNHCR,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslag till ett konkret
återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt
skyddsbehövande snarast framläggs,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad sjukvård för asylsökande
och flyktingar.
1993/94:U618 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingars möjlighet till adekvat
psykologisk vård.
Yrkande 1 i motion 1993/94:Sf12 och yrkande 11 i motion
1993/94:Sf16 behandlas av utskottet i annat sammanhang.
Utskottet
Mottagningssystemet för asylsökande
Allmänt
Nu gällande system för mottagande av asylsökande och
flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1
januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att
staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för
flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan
stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för
mottagande av asylsökande och flyktingar. Invandrarverket driver
förläggningar för asylsökande och skall träffa överenskommelser
med kommunerna om att ta emot flyktingar och vissa andra
utlänningar.
Riktlinjerna för flyktingmottagandet ändrades i vissa delar i
samband med dels införande av lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m.fl. (prop. 1987/88:80, SfU17, rskr. 160), dels
beslut om en regionaliserad organisation för Statens
invandrarverk (prop. 1987/88:58, SfU28, rskr. 339). Dessa
förändringar, som syftade till att handläggningen av asylärenden
skulle bli snabbare och säkrare, innebär att så gott som alla
asylsökande först tas emot på en utredningssluss där
asylutredningen genomförs. Därefter överförs de asylsökande som
inte har nära anhöriga i landet till en förläggning, och de
vistas där i avvaktan på beslut i asylärendet. Huvudsyftet med
denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgänglig
under utredningstiden för att möjliggöra en snabb och rationell
handläggning. En asylsökande har i och för sig rätt att vistas
var han vill under väntetiden. Rätten till bistånd är emellertid
knuten till att han i normalfallet vistas på en förläggning.
Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar
utredningsslussar och asylförläggningar, både förläggningar som
ingår i den fasta organisationen och tillfälliga förläggningar
som den fasta organisationen vid behov kompletteras med.
Invandrarverket har nu en basorganisation för att klara av
30 000 asylsökande. I årets budgetproposition anges att en
neddragning av kapaciteten till motsvarande 25 000 asylsökande
innebär att verket ändå har handlingsberedskap. I
budgetpropositionen anges vidare att det vid ingången av
budgetåret 1993/94 fanns ca 90 000 asylsökande och flyktingar
på Invandrarverkets förläggningar. Under innevarande budgetår
räknar verket med att kunna avveckla ca 56 000 platser.
Förläggningarna bedöms omfatta 36 000 belagda platser vid
ingången av budgetåret 1994/95 och 10 000 vid utgången av samma
budgetår.
Invandrarverket driver normalt de flesta förläggningar i egen
regi, men en del drivs på entreprenad av organisationer eller
företag och i några fall av kommuner. Förläggningschefen och
viss annan personal är regelmässigt anställda av
Invandrarverket. Endast i ett fåtal fall är det fråga om total
entreprenad.
På förläggningar bor de asylsökande vanligen i möblerade
lägenheter och har eget hushåll. Familjer bor i regel
tillsammans i en lägenhet medan ensamstående placeras flera
tillsammans i en gemensam lägenhet. Bostaden är kostnadsfri och
dagbidrag utgår för att täcka asylsökandens behov av medel för
sin dagliga livsföring. När inkvartering sker i rum utan
möjlighet till självhushållning ingår fri mat i vistelsen.
Dagbidraget utgår då med ett lägre belopp.
Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna
i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan
avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två
månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om
beslutet överklagas skall ärendet normalt inte behöva ta mer än
sex månader från det att handläggningen påbörjades hos polisen
(prop. 1988/89:105, SfU17, rskr. 225).
Förläggningsverksamheten
Propositionen
I propositionen anges att Statens invandrarverk även
fortsättningsvis skall vara huvudman för mottagandet av
asylsökande. I verkets ansvar skall ingå att se till att det
finns förläggningsplatser för alla asylsökande som är i behov av
inkvartering på en förläggning.
Enligt regeringen skulle en ökad konkurrens mellan
totalentreprenader och Invandrarverkets egen verksamhet
sannolikt innebära ökad effektivitet och minskade kostnader. Om
de asylsökande i större utsträckning än hittills får möjlighet
att själva ordna sitt boende bör kostnaderna för mottagandet
också kunna minska. Eget boende ger dessutom de asylsökande
möjlighet till ett aktivare liv och till minskad social
isolering under väntetiden. Mångfald i förläggningsverksamheten
är av betydelse även för att utveckla kvalitet i verksamheten. I
propositionen framhålls också vikten av att mottagandet utformas
så flexibelt att det skall vara möjligt att på ett bra sätt möta
variationer i fråga om antal asylsökande, deras bakgrund och
förutsättningar.
Regeringen anser att driften av alla förläggningar skall vara
öppen för entreprenad, och Invandrarverket skall aktivt arbeta
för att skapa en marknad för förläggningsverksamhet i sin
helhet. Målsättningen bör vara att en väsentlig del av
förläggningsverksamheten skall läggas ut på entreprenad.
Regeringen anser att det är angeläget att hela
mottagningssystemet omfattas av ett anbuds- och
konkurrensförfarande, inte minst den basorganisation för
mottagandet av asylsökande som Invandrarverket bedömer
nödvändig.
Invandrarverket skall med utgångspunkt i de övergripande målen
och riktlinjerna för mottagandet fastställa vad en entreprenad
skall innehålla. Verket skall formulera konkreta och mätbara mål
för entreprenaderna. Det bör klart framgå av avtalen vad som
skall ingå i entreprenaden, såväl vad gäller innehållet i
verksamheten som lämplighet och kompetens hos den anställda
personalen. En kontinuerlig uppföljning bör ske av om
verksamheten bedrivs i enlighet med mål och avtal.
I propositionen anförs vidare att uppgifter som innefattar
myndighetsutövning, t.ex. beslut om dagersättning och särskilt
bidrag samt registrering vid utredningssluss, inte bör ingå i
entreprenaden. Regeringen anser däremot att den ekonomiska
utredning som föregår beslut om bistånd inte innebär
myndighetsutövning. Enligt regeringen bör skyldighet för
personal hos privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt
skrivas in i entreprenadavtalen.
Invandrarverket har för närvarande avtal med ett tiotal
kommuner om förläggningar för asylsökande i kommunal regi. I
propositionen anförs att kommuner inte skall svara för uppgifter
som är en statlig angelägenhet eller som inte har anknytning
till kommunens medlemmar. Regeringen anser därför att kommunerna
inte bör driva en fullständig förläggningsverksamhet på
entreprenad, och avtal av den typ som redan träffats bör
fortsättningsvis höra till undantagen.
Regeringen föreslår att asylsökande skall ha samma rätt till
dagersättning oavsett om de vistas på en förläggning eller om de
på egen hand ordnat bostad. Om det egna boendet upphör skall
Invandrarverket erbjuda plats på en förläggning.
För att stimulera till eget boende bör en asylsökande som
ordnat sådant få viss hyresersättning. Regeringen anser det
rimligt med en ersättning för ensamhushåll med 500 kr per månad
och för medlemmar i en familj med 1 000 kr per månad sammanlagt.
Kostnaden blir lägre än genomsnittet vid förläggningsboende.
Enligt regeringen är det inte troligt att särskilt många
asylsökande skaffar en egen lägenhet. Regelmässigt torde det bli
fråga om inneboende hos släkt eller vänner.
Ett eget boende kan medföra vissa arbetsuppgifter för
kommunen. Regeringen bedömer att staten i någon form bör ersätta
de merkostnader kommunerna kan få för asylsökande i eget boende,
åtminstone kostnader som inte är marginella.
Motioner
I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) delar motionärerna
regeringens uppfattning att Invandrarverket skall vara huvudman
för mottagandet av asylsökande. De motsätter sig däremot att
mottagandet skall organiseras så att det främjar att asylsökande
bor utanför förläggningssystemet. För att handläggningstiderna
skall kunna hållas korta är det enligt motionärerna nödvändigt
att de asylsökande snabbt kan nås av utredarna. Detta innebär
att det inom Invandrarverket måste finnas en grundorganisation
med utredningsslussar och ett antal fasta förläggningar.
Motionärerna motsätter sig inte att Invandrarverket i ökad
utsträckning köper tjänster och även låter entreprenörer driva
förläggningar men ifrågasätter om det är Invandrarverkets
uppgift att arbeta aktivt för att öka inslaget av entreprenad.
De framhåller att det är viktigt att Invandrarverket formulerar
grundprinciperna för vad entreprenaden skall innehålla och
formulerar konkreta och mätbara mål för kostnad och kvalitet för
entreprenadverksamheten. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om det anförda.
Även i tre andra motioner hävdas att den asylsökande bör bo i
förläggning under utredningstiden. Det gäller motionerna Sf17 av
Sten Andersson i Malmö (m) yrkande 2, Sf14 av Georg Andersson
(s) yrkande 1 och Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist
(nyd) yrkande 4. I yrkande 5 i motion Sf16 motsätter sig
motionärerna också att bostadsersättning skall lämnas.
I motion Sf16 (yrkande 3) anser Ian Wachtmeister och Lars
Moquist att i stort sett all förläggningsverksamhet bör vara
utlagd på entreprenad inom tre år. De anser också att
förläggningsverksamheten bör inriktas på boende i helpension
samt att kommunerna inte bör driva förläggningsverksamhet.
I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) anför motionärerna
att en ordentlig utvärdering av erfarenheterna från kommunala
förläggningar bör göras innan man tar ställning till förslaget
att kommuner i fortsättningen endast undantagsvis bör driva
förläggningar. Frågan om behovet av explicit lagstöd för
kommunal förläggningsverksamhet bör utredas. Motionärerna anser
vidare att organisationer som driver förläggningar skall vara
politiskt och religiöst obundna. Motionärerna begär i yrkandena
2 och 3 att det anförda ges regeringen till känna.
I motion Sf607 av Widar Andersson (s) anförs att
besparingskrav kommer att riktas mot flyktingmottagandet även
under de kommande åren, och risken är därför uppenbar att
förläggningsplatserna kommer att bli allt sämre. Motionären
förordar med anledning härav att merparten av förläggningarna
drivs på entreprenad i första hand av invandrarnas egna
föreningar och församlingar men även av andra ideella
organisationer. Genom de ideella insatserna kan statens utgifter
för förläggningsverksamheten reduceras med ca 20 %. Motionären
föreslår att detta ges regeringen till känna.
I motion Sf20 yrkande 8 av Börje Nilsson m.fl. (s) anser
motionärerna att det är en klar olägenhet att anställda hos en
entreprenör inte är bundna av sekretesslagen. Regeringens
förslag att tystnadsplikten får regleras i avtal innebär att
tystnadsplikten inte blir straffsanktionerad. Eftersom de
asylsökande ofta har dåliga erfarenheter från sitt f.d. hemland
bör sekretessfrågorna tas på största allvar. Enligt motionärerna
bör en översyn av sekretesslagstiftningen därför ges högsta
prioritet. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Även i motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) tas frågan om
tystnadsplikt upp. Motionärerna anser att det är nödvändigt att
sekretessfrågorna lagregleras innan förslaget om
förläggningsverksamhet på entreprenad genomförs. Eftersom
flyktingspionage förekommer måste säkerheten för de asylsökande
noga beaktas. Motionärerna anser i yrkande 12 att riksdagen hos
regeringen bör begära förslag om lagreglerad tystnadsplikt för
anställda hos entreprenörer som driver flyktingförläggningar.
Vidare begär motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om
att entreprenörer inte skall få svara för delgivning av beslut i
asylfrågan med hänsyn till den betydelse som delgivningen
normalt har för ett följande beslut om förvarstagande.
I motionerna Sf603 yrkande 3 av Margareta Viklund (kds) och
Sf633 yrkande 1 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) anförs
att flyktingbarnen i Sverige börjar fösas från ort till ort allt
eftersom olika flyktingförläggningar läggs ner. Eftersom barnen
ofta har ett svårt förflutet är det enligt motionärerna särskilt
viktigt att de får känna trygghet. Motionärerna begär
tillkännagivanden om att speciell hänsyn bör tas till familjer
med barn som går i skolan då flyttningar till och från olika
flyktingförläggningar planeras.
I tre motioner föreslås en annan lösning av huvudmannaskapet
för förläggningsverksamheten. Såväl Gudrun Schyman m.fl. (v) i
motion Sf622 yrkande 32 som Sten Söderberg (-) i motion Sf608
yrkande 8 begär tillkännagivanden om att kommunerna bör överta
ansvaret för förläggningsverksamheten. I motion Sf621 av Ian
Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) yrkande 5 anförs att man bör
överväga en överföring av huvudmannaskapet till t.ex.
frivilligorganisationer.
Utskottet
Regeringen anför i propositionen att Invandrarverket även
fortsättningsvis bör vara huvudman för asylmottagandet och
därvid ansvara för att det finns tillräckligt antal
förläggningsplatser. Utskottet delar denna uppfattning.
Motionerna Sf608 yrkande 8, Sf621 yrkande 5 och Sf622 yrkande 32
avstyrks följaktligen.
Utskottet delar även regeringens uppfattning att inslaget av
entreprenader i förläggningsverksamheten bör öka. Genom ökad
konkurrens blir verksamheten mer kostnadseffektiv. Ökad mångfald
i förläggningsverksamheten är också av betydelse för att
utveckla kvaliteten i verksamheten. Invandrarverket bör
formulera målen för verksamheten och ange vad entreprenaden
skall innehålla. För att konkurrensen verkligen skall bli
effektiv är det viktigt att kostnadskalkylerna även för
verksamhet driven i Invandrarverkets regi är jämförbara med
övriga anbudsgivares. Även om situationen nu är sådan att en
avveckling av förläggningar måste ske, är det viktigt att ett
anbudsförfarande kommer till stånd när nuvarande
entreprenadavtal går ut.
Utskottet vill emellertid understryka vikten av att verket vid
anbudsgranskningen, vilket även anges i propositionen, bedömer
inte bara priset utan även om entreprenören har förutsättningar
att nå de uppsatta målen. En kontinuerlig uppföljning bör också
ske av om verksamheten bedrivs i enlighet med mål och avtal.
Av mycket stor betydelse för asylmottagandet är att
förläggningsverksamheten kan fungera flexibelt och så långt
möjligt klarar de kraftiga svängningar i asylmottagandet som kan
uppstå. Framför allt i slussorganisationen behöver man ha
beredskap för en hastigt ökad tillströmning av asylsökande.
Bl.a. med hänsyn härtill delar utskottet regeringens bedömning
att det inte är lämpligt att uppställa något närmare angivet mål
än att entreprenadverksamhet bör utgöra en väsentlig del av
förläggningsverksamheten. Motion Sf16 yrkande 3 avstyrks därför
i denna del.
I propositionen framhålls att de ideella organisationerna
spelar en viktig roll i mottagandet av asylsökande. I motion
Sf12 yrkande 3 anges emellertid att förläggningarna inte bör få
drivas av politiskt och religiöst bundna organisationer.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte bör finnas
några hinder att driva förläggningar med särskild inriktning
eller för särskilda grupper, förutsatt att verksamheten
uppfyller vissa grundläggande krav. Att mottagande i sådana
organisationers regi kan vara mycket värdefullt har bl.a. den
verksamhet visat som Judiska församlingen i Stockholm bedriver.
Det är dock viktigt att Invandrarverket formulerar konkreta och
mätbara mål för entreprenadverksamheten. Detta har också
understrukits i propositionen. Som ovan nämnts har regeringen
också påpekat att verket måste göra en bedömning av om
entreprenören har förutsättningar att nå de mål som finns för
verksamheten. Syftet med motion Sf12 yrkande 3 får anses
tillgodosett med vad utskottet sålunda anfört. Något uttalande
med anledning av motion Sf607 är inte påkallat.
Med anledning av att det i propositionen anges att avtal med
kommuner i fortsättningen skall tillhöra undantagen begärs i
motion Sf12 en utvärdering av erfarenheterna från kommunala
förläggningar. Utskottet har ingen erinran mot regeringens
bedömning i detta avseende. Någon särskild utvärdering är därför
inte påkallad. Med anledning härav är inte heller frågan om
särskilt lagstöd för kommunal förläggningsverksamhet aktuell.
Utskottet vill dock erinra om att enligt vad som anges i
propositionen kan kommunernas kunskap och erfarenheter utnyttjas
genom begränsade tjänsteköp eller annan medverkan från
kommunernas sida. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion Sf12 yrkandena 2 och 3. Utskottet avstyrker bifall
också till motion Sf16 yrkande 3 till den del motionen gäller
kommunala förläggningar.
Vad gäller själva förläggningsboendet förordar regeringen att
helpensionsboende så långt möjligt ersätts med boende i
självhushåll i vanliga lägenheter. Detta har också förordats av
Riksrevisionsverket som granskat Invandrarverkets upphandling av
förläggningskapacitet. Utskottet delar regeringens uppfattning i
denna fråga och avstyrker bifall till motion Sf16 yrkande 3 i
denna del.
Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att man vid
förändringar i verksamheten så långt möjligt bör undvika att
familjer med barn som går i skolan måste flytta mellan olika
asylförläggningar. Utskottet förutsätter att detta beaktas utan
något uttalande från riksdagens sida. Motionerna Sf603 yrkande 3
och Sf633 yrkande 1 får anses tillgodosedda med det anförda.
I propositionen anges vidare att skyldighet för personal hos
privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt bör skrivas in i
entreprenadavtalen. Utskottet delar de farhågor som framförs i
motionerna Sf12 och Sf20. Inte minst måste riskerna för
flyktingspionage tas på största allvar. Utskottet anser det
därför nödvändigt att tystnadsplikten för privat anställda
regleras i lag. Härigenom kommer ett brott mot tystnadsplikten
att kunna straffbeläggas. Utskottet anser att regeringen snarast
bör återkomma till riksdagen med förslag till sådan
lagreglering. Riksdagen bör med bifall motionerna Sf12 yrkande
12 och Sf20 yrkande 8 som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Något formellt hinder mot att en privat entreprenör anlitas
som bud vid en delgivning föreligger inte, och utskottet
avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 13.
Som tidigare angivits är avsikten med det nuvarande systemet
att en asylsökande skall bo på förläggning i väntan på beslut om
uppehållstillstånd. Något hinder för en asylsökande att bo på
annat håll föreligger dock inte. Däremot utges asylbidrag,
förutom till den som bor på förläggning eller anvisats plats i
kommun, endast till den som vistas i en kommun som han eller hon
har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga skäl
att vistas i. Från början var tillämpningen av bestämmelserna
mycket restriktiv, men den har nu mjukats upp.
I flera motioner befaras att ett ökat inslag av eget boende
bland de asylsökande skulle kunna försvåra utredningen och leda
till längre handläggningstider. Beträffande sådana farhågor har
i propositionen anförts att förslaget innebär att dagersättning
skall kunna reduceras för den som genom att hålla sig undan
försvårar utredning i asylärendet. Det innebär vidare att alla
asylsökande skall registreras vid en förläggning och att
Invandrarverket, och inte som i dag kommunerna, skall svara för
bistånd åt asylsökande som har eget boende utanför en
förläggning. En asylsökande får därmed ett starkt intresse av
att själv hålla kontakt med Invandrarverket och att underrätta
verket om eventuella adressändringar. Regeringen bedömer därför
att den föreslagna ordningen inte kommer att medföra att det
blir svårare än i dag för myndigheterna att hålla kontakt med de
asylsökande.
Enligt utskottet torde ett eget boende vara till stor fördel
för den enskilde som därigenom får ett större ansvar för sin
egen situation. Samtidigt minskar statens utgifter och detta
även om viss ersättning lämnas. Mot denna bakgrund tillstyrker
utskottet att sådan bostadsersättning som redovisats i
propositionen lämnas för den som ordnar eget boende. Motionerna
Sf16 yrkandena 4 och 5 och Sf17 yrkande 2 avstyrks.
I detta sammanhang vill utskottet tillägga att en asylsökande
enligt nuvarande lagstiftning har rätt till kostnadsfri bostad.
För den som av särskilda skäl bor i en kommun kan det därför
förekomma att kommunen svarar för den faktiska bostadskostnaden,
en kostnad som kommunen får ersatt av Invandrarverket som
asylbistånd. I det föreslagna systemet kommer sådana kostnader
inte att ersättas. Däremot kommer Invandrarverket, eller
entreprenören inom ramen för entreprenadavtalet, att på eget
initiativ kunna välja att förhyra en bostad i kommunen för att
där placera en asylsökande i stället för på själva
förläggningen. Utskottet anser det dock rimligt att inte alla
asylsökande som i dag har en bostad genom kommunens försorg
skall behöva flytta till en förläggning när den nya lagen träder
i kraft. En möjlighet bör därför öppnas för regeringen, eller
den myndighet regeringen föreslår, att övergångsvis föreskriva
om rätt till kostnadsfri bostad för en asylsökande. Därmed
följer också en rätt för kommunen att få ersättning för sina
utlägg. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar om ett tillägg
till övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet härmed.
Ett eget boende torde i normalfallet inte medföra några
problem. I undantagsfall kan dock möjligheterna till eget boende
komma att missbrukas. Regeringen har som framgått också
föreslagit att dagersättningen skall kunna sättas ned i sådana
fall. Utskottet anser att det är av sådan vikt att handläggning
av asylärenden inte försenas att hela dagersättningen men även
bostadsersättningen under vissa förutsättningar skall kunna dras
in i de fall en asylsökande under en längre period fördröjer
utredningen. Utskottet återkommer till denna fråga under
avsnittet Ekonomiskt bistånd åt asylsökande.
Enligt utskottets mening är det svårt att i dag bedöma vilken
omfattning det egna boendet kan komma att få. Oavsett
omfattningen torde det inte ställa till med några större problem
för Invandrarverkets planering av antalet platser i
förläggningsverksamheten. Det är dock viktigt att regeringen
noga följer utvecklingen och de effekter det egna boendet får i
olika avseenden, inte minst vad gäller handläggningstiderna. Om
ett utökat eget boende visar sig få negativa konsekvenser bör
regeringen föreslå åtgärder. Utskottet anser att riksdagen som
sin mening bör ge regeringen detta till känna. Härigenom
tillgodoses delvis motion Sf14 yrkande 1 och i denna del även
motion Sf20 yrkande 1.
Motion Sf20 yrkande 1 får i övriga delar anses tillgodosedd
med vad utskottet ovan anfört.
Arbete på öppna arbetsmarknaden
Nuvarande ordning
Sedan juli 1992 kan asylsökande undantas från skyldigheten att
ha arbetstillstånd om Invandrarverket bedömer att verkets beslut
i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från
ansökan. Invandrarverket skall utfärda bevis härom. Den
asylsökande kan därefter ta arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Bestämmelserna är intagna i 4 kap. 3 a § utlänningsförordningen
(1989:547).
Propositionen
Regeringen anser att nuvarande bestämmelser om rätten för
asylsökande att arbeta på öppna arbetsmarknaden bör gälla även
fortsättningsvis.
Motioner
I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) anför motionärerna
att den nuvarande ordningen leder till byråkrati och onödiga
kostnader. De begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om att
förutsättningarna för utfärdande av bevis i stället bör vara att
den asylsökande har vistats på en förläggning i fyra månader och
har ett erbjudande om arbete. En sådan ordning skulle leda till
en kostnadsbesparing.
Berith Eriksson m.fl. (v) begär i motion Sf12 yrkande 4 att
asylsökande automatiskt skall få temporärt arbetstillstånd, om
beslut om uppehållstillstånd inte fattats inom tre månader från
ansökningen. Arbetstillståndet bör endast gälla
kollektivavtalsreglerat arbete. Ett tillkännagivande om att
asylsökande bör få rätt att arbeta efter tre månaders väntetid
begärs vidare i motion Sf622 yrkande 33 av Gudrun Schyman m.fl.
(v).
I motion Sf17 yrkande 1 av Sten Andersson i Malmö (m) begär
motionären ett tillkännagivande om att asylsökande inte bör
tillåtas arbeta inom den reguljära arbetsmarknaden under
utredningstiden.
Utskottet
Invandrarverket har i sin anslagsframställning för budgetåret
1994/95 angivit att det för hanteringen av undantagen från
arbetstillstånd går åt ca 6 årsarbetskrafter. Eftersom endast ca
50 asylsökande bedöms ha legalt arbete anser verket att den
nuvarande hanteringen inte fyller någon egentlig funktion.
Verket föreslår att endast de som fått arbetserbjudande skall
erhålla beslut om undantag från kravet på arbetstillstånd. Det
skulle ge en besparing på ca 1,5 miljoner kronor vid samma antal
asylsökande som under budgetåret 1992/93.
Enligt utskottets mening innebär den nuvarande ordningen
onödigt höga kostnader för hanteringen av de asylsökandes rätt
att under vissa förutsättningar arbeta. Invandrarverket har i
sin anslagsframställning föreslagit en administrativt enklare
lösning. Utskottet anser att regeringen med utgångspunkt i detta
förslag bör finna en bättre lösning av arbetstillståndsfrågan,
och riksdagen bör med anledning av motionerna Sf12 yrkande 4,
Sf20 yrkande 6 och Sf622 yrkande 33 som sin mening ge regeringen
detta till känna. Utskottet avstyrker däremot bifall till motion
Sf17 yrkande 1.
Annan sysselsättning för asylsökande
Propositionen
Invandrarverket har tagit fram riktlinjer för meningsfull
vistelse för asylsökande på förläggning. Utgångspunkten är att
den asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga
livsföring, också skall ha en aktiv roll i den dagliga skötseln
av förläggningen och därutöver erbjudas andra former av
organiserad sysselsättning som så långt som möjligt är till
nytta för honom/henne oavsett utgången i asylärendet.
Verksamheten skall stimulera till att utveckla kunskaper i
svenska språket och om det svenska samhället. Invandrarverket
har också i ett särskilt projekt utvecklat formerna för
kvalitativa förbättringar inom verkets barnverksamhet genom
aktiv medverkan från föräldrar och andra vuxna.
I propositionen anförs att det är angeläget att
Invandrarverket utvecklar sitt program för organiserad
verksamhet för asylsökande och att detta inte begränsas till att
gälla asylsökande på förläggning. Den organiserade verksamheten
kommer enligt regeringen att ha följande former:
deltagande i svenskundervisning och orientering om det
svenska samhället, studiecirklar o.dyl.
deltagande i det gemensamma arbetet på förläggningen
deltagande i verksamhet utanför förläggningen.
I propositionen anges att målsättningen bör vara att alla
asylsökande skall arbeta eller delta i någon form av organiserad
verksamhet under 40 timmar per vecka. Särskilt angeläget är att
en meningsfull sysselsättning kan beredas ungdomar mellan 16 och
18 år.
Den sysselsättning som kan komma i fråga vid
förläggningsboende är i första hand sådan som erbjuds inom
förläggningsområdet. För att kunna erbjuda asylsökande
sysselsättning enligt den målsättning som angivits är det
emellertid nödvändigt att de kan erbjudas sysselsättning även
utanför förläggningarna.
För att underlätta möjligheterna att sysselsätta dem föreslås
att de asylsökande med avseende på den organiserade
sysselsättningen inte skall betraktas som arbetstagare i
arbetsrättslig mening. Arbetsmiljölagen bör dock delvis
tillämpas även på de arbetsuppgifter som de asylsökande utför.
Försäkringsskyddet för arbetsskador bör byggas ut.
Försäkringsskyddet bör även kompletteras så att det omfattar
skada som asylsökande kan vålla på uppdragsgivarens egendom.
Någon särskild ersättning för utfört arbete skall inte lämnas
till de asylsökande. Det normala måste i stället vara att den
som sysselsätter asylsökande betalar ett belopp till
Invandrarverket för att få arbetet utfört.
Det bör i första hand ankomma på Invandrarverket att söka
ordna sysselsättning för asylsökande och teckna avtal med
uppdragsgivaren. Har driften av en förläggning lagts ut på
entreprenad kan verket uppdra åt entreprenören att träffa avtal
om sysselsättning.
Samma rättigheter och skyldigheter i fråga om organiserad
verksamhet bör gälla för alla asylsökande oavsett om de bor på
förläggning eller hos anhöriga eller vänner. I praktiken torde
dock Invandrarverkets möjligheter att ordna sysselsättning för
dem som inte bor på förläggning vara ganska små.
I princip bör det vara fråga om verksamhet som annars inte
skulle bli utförd. Det får således inte vara fråga om arbeten
som bör utföras på marknadsmässiga villkor. Inom områdena
natur-, landskaps- eller fornminnesvård torde det även i
fortsättningen finnas arbetsuppgifter.
Enligt regeringen kan det många gånger vara naturligt att
Invandrarverket samråder med berörd facklig organisation och
länsarbetsnämnd innan avtal om sysselsättning träffas, men någon
formell samrådsskyldighet bör inte föreligga.
Motioner
I fem motioner framförs invändningar mot regeringens förslag
om organiserad sysselsättning.
I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) motsätter sig
motionärerna att vissa delar av den arbetsrättsliga
lagstiftningen inte skall gälla asylsökande. De begär därför
avslag på förslagen till 5 och 7 §§ nya lagen (yrkande 3). De
anser vidare att riksdagen bör besluta att det är
Invandrarverket, och inte en privat entreprenör, som skall
träffa avtal om sysselsättning. Dessutom skall länsarbetsnämnden
och de fackliga organisationerna ges tillfälle att yttra sig
innan sådant avtal träffas (yrkande 4).
Även Berndt Ekholm m.fl. (s) i motion Sf22 yrkande 2 och
Berith Eriksson m.fl. (v) i motion Sf12 yrkandena 5 och 6 anser
att samråd skall ske med de fackliga organisationerna och
länsarbetsnämnden.
I motion Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. begär motionärerna vidare
i yrkande 1 ett tillkännagivande om att ersättning bör utges
till asylsökande i samband med arbete knutet till förläggning
och i yrkande 3 ett tillkännagivande om vikten av att arbetet är
meningsfullt. De asylsökande bör ges ett större ansvar för den
allmänna skötseln av förläggningen.
Berith Eriksson m.fl. (v) begär i motion Sf12 ett
tillkännagivande om att Invandrarverket i vissa fall bör få
lämna ersättning för att t.ex. handikappade skall få delta i
organiserad verksamhet (yrkande 7).
I motion Sf14 yrkande 2 av Georg Andersson (s) anför
motionären att förslaget om arbete inom ramen för den
organiserade sysselsättningen innebär ett system med arbetsplikt
utan ersättning för asylsökande. Villkoren är oklara. Motionären
begär avslag på förslaget.
I motion Sf16 yrkande 6 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist
(nyd) anför motionärerna att de inte motsätter sig att viss
svenskundervisning sker på förläggningen men anser att man bör
prioritera undervisning på asylsökandens eget språk. Någon
ersättning bör inte lämnas till den som förmedlar
undervisningen. När det gäller utomhusaktiviteter som deltagande
i landskapsvård eller kulturminnesvård anser motionärerna att
den asylsökande endast bör delta i sådan verksamhet som inte
skulle ha utförts av svensk arbetskraft. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om det anförda.
Med anledning av förslaget att dagersättning skall kunna
sättas ned i vissa fall anför Harry Staaf (kds) i motion Sf21
att omsorg om egna barn bör vara giltigt skäl att inte delta i
organiserad verksamhet.
Utskottet
Invandrarverket har under senare år, vilket även framhålls i
propositionen, lagt ned ett förtjänstfullt arbete på att skapa
meningsfull sysselsättning för asylsökande under väntetiden. Man
har arbetat efter mycket ambitiösa riktlinjer. Verksamheten har
inriktats på att en asylsökande skall ta ansvar för sin dagliga
livsföring och få en aktivare roll i den dagliga skötseln av
förläggningen. Sysselsättningen skall så långt möjligt vara till
nytta för asylsökanden oavsett utgången av ärendet. Barn i
grundskoleåldern går i skola. Särskilda aktiviteter ordnas också
för barn.
Regeringen föreslår nu att dessa insatser utökas samtidigt som
de asylsökande i princip skall vara skyldiga att delta i
verksamheten. I första hand torde det bli fråga om skötsel av
den egna förläggningen. Målet skall vara att en asylsökande
sysselsätts 40 timmar i veckan. För att nå det målet måste man
även sträva efter att finna sysselsättningstillfällen utanför
förläggningen. Enligt utskottets mening är det då nödvändigt att
undanröja de hinder som motverkar att sådana
sysselsättningstillfällen skapas. Av denna anledning tillstyrker
utskottet att en asylsökande inte skall anses som arbetstagare
när han eller hon sysselsätts i uppgifter som ingår i den
organiserade sysselsättningen. Det är också viktigt att inte
bygga upp en byråkrati omkring verksamheten. Utskottet anser
därför att någon skyldighet att samråda med länsarbetsnämnd och
fackliga organisationer inte skall föreligga. Som regeringen
angivit är det däremot många gånger naturligt att sådant samråd
sker. Något hinder för en entreprenör att träffa avtal om
sysselsättning skall av samma skäl inte heller föreligga. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf12
yrkandena 5 och 6, Sf14 yrkande 2, Sf20 yrkandena 3 och 4 och
Sf22 yrkande 2.
De synpunkter som framförs i motion Sf22 yrkande 3 om
innehållet i verksamheten anser utskottet överensstämmer med
intentionerna i propositionen. Detta gäller även motion Sf16
yrkande 6 till den del motionen gäller arbetets art.
Regeringen anser att någon särskild ersättning inte skall
lämnas till en asylsökande som deltar i sådan verksamhet som
avses i lagen. Utskottet delar denna uppfattning. Härigenom blir
gränsen också tydligare mot arbetsuppgifter som bör utföras på
marknadsmässiga villkor. Utskottet avstyrker således bifall till
motion Sf22 yrkande 1.
I propositionen anges att det normala i stället måste vara att
den som sysselsätter asylsökande i ett arbete betalar ett belopp
till Invandrarverket för att få arbetet utfört. Däremot bör det
enligt regeringen inte förekomma att Invandrarverket betalar för
att asylsökande skall delta i en verksamhet. Utskottet kan dock
inte se något hinder mot att ersättning i vissa fall lämnas till
uppdragsgivaren, t.ex. när sysselsättning ordnas för
handikappade asylsökande. Utskottet anser inte att en sådan
lösning kräver något uttalande från riksdagens sida, och motion
Sf12 yrkande 7 bör lämnas utan åtgärd.
I propositionen anges ålder och sjukdom som exempel på giltiga
skäl för att inte delta i den organiserade sysselsättningen. I
motion Sf21 anser motionären att även omsorg om egna barn bör
vara ett giltigt skäl. Enligt utskottets uppfattning skall vård
av barn normalt sett inte behöva vara ett skäl för en förälder
att inte delta i den organiserade verksamheten. Vid
förläggningarna anordnas i regel barnverksamhet där föräldrarna
förutsätts medverka i s.k. öppen förskola. Det är vidare viktigt
att föräldrar även i annat fall och särskilt när det gäller
svenskundervisning deltar i verksamheten. Utskottet förutsätter
därvid att den organiserade sysselsättningen praktiskt bedrivs
så att också föräldrar till små barn har möjlighet att delta.
Med det anförda får motion Sf21 anses besvarad.
I motion Sf16 anges att hemspråksundervisning bör prioriteras.
Utskottet anser att den närmare utformningen av den organiserade
sysselsättningen inte bör regleras av riksdagen. Motion Sf16
yrkande 6 bör därför i denna del lämnas utan åtgärd.
Ekonomiskt bistånd åt asylsökande
Gällande bestämmelser
En asylsökandes rätt till ekonomiskt bistånd regleras i lagen
(1988:153) och förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande
m.fl. Reglerna innebär bl.a. att den asylsökande har rätt till
fri bostad på förläggning eller -- om han anvisats plats i
kommun -- tillfälligt logi i en genomgångsbostad. Den som har
inkomst av förvärvsarbete skall dock erlägga skäligt belopp för
logi och i förekommande fall kost. En asylsökande har vidare
rätt till ett behovsprövat dagbidrag för att täcka övriga
levnadskostnader upp till en skälig levnadsnivå. Dagbidraget,
som skall täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor,
fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror
samt tidningar och telefon, beräknas per år i procent av
basbeloppet. Därutöver kan särskilt bidrag lämnas för kostnader
som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget
får avse kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott,
medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning
och andra hjälpmedel som är nödvändiga för en dräglig
livsföring. Bidrag kan också lämnas till lokala resor som bedöms
särskilt angelägna.
När dagbidraget ursprungligen fastställdes utgick man från
Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag. En
generell sänkning, ca 10 procent, genomfördes i december 1992.
För stora barnfamiljer var sänkningen större. Dagbidraget för
ensamstående uppgår för närvarande till 71 kr för den som har
egen mathållning och 24 kr för annan. För sammanboende är
beloppen 61 resp. 19 kr. Beloppen för barn är betydligt lägre
och dessutom halverade för barn utöver de två första.
En asylsökande som i annat fall vistas utanför förläggning har
rätt till asylbidrag om han har synnerliga skäl att vistas i
kommunen. Bistånd lämnas också till andra utlänningar, främst
anhöriga, som söker uppehållstillstånd och har rätt att vistas
här medan ansökan prövas.
Propositionen
I propositionen föreslås att asylsökande liksom i dag skall ha
möjlighet att få bistånd i form av logi, dagersättning och
särskilt bidrag. Den som har inkomst eller egna tillgångar skall
betala för logi och för kost när sådan ingår på förläggning.
Vidare anges att nivån på det ekonomiska biståndet liksom hur
stor ersättning som skall erläggas för kost och logi bör läggas
fast av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Regeringen bedömer att det finns utrymme för en generell
sänkning av nivån på dagersättningen till barnfamiljer. En
sänkning inom intervallet 2--10 kr per dag och barn beroende på
barnets ålder bedöms rimlig. Regeringen anser vidare att
dagbidraget bör fastställas i kronor och att kopplingen till
Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag inte bör
vara utgångspunkt vid fastställandet.
Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att
bostadsersättning skall kunna lämnas till asylsökande som inte
bor på en förläggning. En ersättning med 500 kr per månad för
ensamstående och 1 000 kr per månad för familj har av regeringen
bedömts rimlig. Även denna ersättning får sättas ned för den som
har egen inkomst eller egna tillgångar.
Eftersom de asylsökande vistas här under begränsad tid och
under den tiden inte har samma utgifter som personer som är
bosatta här, anser regeringen att det klart bör framgå att den
som omfattas av den nya lagen inte skall ha rätt till
kompletterande bistånd enligt socialtjänstlagen.
Regeringen föreslår vidare att dagersättningen skall kunna
sättas ned för person över 18 år som utan giltigt skäl vägrar
att delta i program för organiserad verksamhet. Detsamma skall
gälla för den som genom att hålla sig undan försvårar
asylutredningen. Nedsättning får ske med belopp som motsvarar
ersättning till asylsökande som inte har egen mathållning.
Invandrarverket skall besluta om och betala ut ekonomiskt
bistånd till asylsökande och den som fått tillfälligt
uppehållstillstånd. Invandrarverket får uppdra åt någon annan
att svara för själva utbetalningen. För andra utlänningar
(anhöriga) skall bistånd beslutas och betalas ut av
socialnämnden i vistelsekommunen.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om asylbidrag förs
samman med bestämmelserna om mottagande av och sysselsättning
för asylsökande till en ny lag, lag om mottagande av
asylsökande m.fl. Bestämmelserna om asylsökande i lagen gäller
även den som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt
den föreslagna 2 kap. 4 a § utlänningslagen.
Motioner
Berith Eriksson m.fl. (v) anser i motion Sf12 yrkande 8 att
nivån på dagbidragen kan vara något lägre än i dag men motsätter
sig att kopplingen mellan dagbidragen och Socialstyrelsens
rekommenderade nivå för socialbidrag upphör. Motionärerna begär
ett tillkännagivande härom.
I motion Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser
motionärerna att nivån på dagersättning till asylsökande måste
sänkas kraftigt, och de begär ett tillkännagivande härom i
yrkande 7.
I motion Sf18 yrkande 1 av Marianne Andersson (c) begärs ett
tillkännagivande om att asyllån bör införas när den organiserade
verksamheten är fullt utbyggd. Motionären anser att nuvarande
modell där man vid ankomsten till Sverige mer eller mindre
automatiskt slussas in i ett bidragssystem ger fel signaler om
förhållandena i Sverige och bidrar till en passivisering av den
asylsökande. Bidragsberoendet har också gett en skev bild av de
asylsökande bland många svenskar. Asyllånet kan helt eller
delvis återbetalas genom arbete på förläggningen eller
deltagande i svenskundervisning eller andra aktiviteter.
I flera motioner tas bestämmelserna om nedsättning av
dagersättningen upp.
I motion Sf12 yrkande 9 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs
att behovet av en bestämmelse om nedsättning av dagersättning
inte har redovisats i propositionen. Motionärerna begär avslag
på förslaget att dagersättningen skall kunna sättas ner om den
asylsökande försvårat utredningen genom att hålla sig undan.
I tre av motionerna föreslås i stället vidgade möjligheter
till nedsättning av dagersättningen. I motion Sf20 yrkande 5 av
Börje Nilsson m.fl. (s) påpekar motionärerna att de ungdomar
mellan 16 och 18 år som saknar legal vårdnadshavare och för
vilka Invandrarverket bedriver speciell verksamhet, s.k.
ungdomsboende, erhåller fullt dagbidrag. Det måste enligt
motionärerna anses som mycket angeläget att dessa ungdomar
kommer i regelbunden verksamhet. Motionärerna anser att det
därför bör finnas möjlighet till nedsättning av dagbidraget för
dessa ungdomar, om de utan giltigt skäl vägrar att delta i
organiserad verksamhet m.m. I motionerna Sf18 yrkande 2 av
Marianne Andersson (c) och Sf16 yrkande 1 av Ian Wachtmeister
och Lars Moquist (nyd) begärs att dagersättningen skall kunna
sättas ned helt.
Slutligen begärs i motion Sf16 yrkande 8 av Ian Wachtmeister
och Lars Moquist (nyd) ett tillkännagivande om att Centrala
studiestödsnämnden (CSN) inte skall svara för utbetalning av
ekonomiskt bistånd till asylsökande.
Utskottet
En asylsökande måste under vistelsen i Sverige ha rätt till
ekonomiskt bistånd som ger honom eller henne möjlighet att leva
på en rimlig nivå. En asylsökande har dock inte samma utgifter
som en person som är bosatt här, eftersom det är fråga om en
begränsad tid. Utskottet delar därför regeringens uppfattning
att nivån på dagersättningen bör -- i förhållande till de nivåer
som gällde i slutet av år 1993 -- kunna sänkas i den omfattning
som anges i propositionen. Vid fastställandet av nivån på
dagersättningen bör en bedömning göras av vilken nivå som kan
anses rimlig för en asylsökande. Något behov av att knyta
dagersättningen till Socialstyrelsens rekommenderade
socialbidragsnorm föreligger inte enligt utskottet, och
utskottet avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 8. Någon
sänkning av dagersättningen härutöver bör inte göras. Utskottet
avstyrker därför bifall även till motion Sf16 yrkande 7.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt att asylsökande som
ordnar eget boende skall kunna få bostadsersättning. Utskottet
har därvid föreslagit att regeringen övergångsvis får föreskriva
om kostnadsfri bostad i vissa fall.
I propositionen föreslås att dagersättning skall kunna sättas
ned för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i organiserad
verksamhet. Dagersättningen skall också kunna sättas ned för den
som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd. Enligt utskottet är det mycket viktigt att
en asylsökande eller annan utlänning inte fördröjer
handläggningen av ärendet genom att hålla sig undan. Utskottet
delar därför regeringens uppfattning att dagersättningen skall
kunna sättas ned i sådana fall. Vad gäller deltagande i
organiserad sysselsättning är denna avsedd att göra väntetiden
för asylsökande meningsfull. Sysselsättningen är ägnad att öka
möjligheterna till en snabbare integrering i det svenska
samhället för den som får stanna eller underlätta återvändandet
till hemlandet för den som inte får uppehållstillstånd.
Utskottet tillstyrker därför även förslaget att dagersättningen
skall kunna sättas ned för en asylsökande som över huvud taget
inte deltar i sådan verksamhet eller när denne mer systematiskt
och regelbundet undandrar sig verksamheten. Utskottet avstyrker
därmed bifall till motion Sf12 yrkande 9. -- I avsnittet Annan
sysselsättning för asylsökande har utskottet behandlat frågan om
vård av egna barn skall vara giltigt skäl för att inte delta i
organiserad verksamhet.
Utskottet befarar emellertid att, även med denna möjlighet
till nedsättning av dagersättningen, det i något enstaka fall
kan förekomma att en utlänning fortsättningsvis håller sig
undan. Någon dagersättning behöver därvid inte utges till en
asylsökande som bor på förläggning eftersom Invandrarverket
alltid kan flytta honom eller henne till en förläggning där kost
ingår i inkvarteringen. En asylsökande som bor utanför
förläggning kan däremot fortsätta att uppbära bostadsersättning
och kostdelen av dagersättningen. Enligt utskottets mening bör
Invandrarverket ha möjligheten att under vissa förutsättningar
dra in ersättningen helt. Eftersom en asylsökande alltid har
rätt att bo på förläggning, vilket normalt är kostnadsfritt,
anser utskottet att bostadsersättningen kan dras in. Om den
förläggningsplats som då erbjuds omfattar kost genom
Invandrarverkets försorg skall även dagersättningen kunna dras
in. Invandrarverket måste därvid ge utlänningen en rimlig tid på
sig att flytta till förläggningen och stor hänsyn måste tas till
om den asylsökande har familj. Utlänningen behöver inte rent
faktiskt ha flyttat för att hel nedsättning skall få ske, utan
det räcker med att han eller hon erbjuds förläggningsplats.
Någon skyldighet för honom eller henne att flytta till en
förläggning föreligger inte heller. Vidare skall man först ha
utnyttjat möjligheten att enbart sätta ned dagersättningen
enligt propositionens förslag.
Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till ett nytt andra
stycke i 10 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Genom
förslaget tillgodoses motionerna Sf16 yrkande 1 och Sf18 yrkande
2.
Vad härefter gäller ungdomar under 18 år delar utskottet den
uppfattning som framförs i motion Sf20. Det vore således av
värde att kunna åberopa möjligheten till nedsättning av
dagersättningen för att motivera ungdomar att delta i den
verksamhet som organiseras för dem. Utskottet föreslår därför
att dagersättningen skall kunna dras in även för en asylsökande
som fyllt 16 men inte 18 år och som får dagersättning m.m. som
ensamstående. Utskottet vill erinra om att möjligheten till
nedsättning är avsedd att användas endast när någon mer
systematiskt undandrar sig den organiserade sysselsättningen.
Nedsättningsmöjligheten bör kunna utnyttjas även när den
asylsökande håller sig undan och försvårar utredningen.
Utskottet tillstyrker motion Sf20 yrkande 5 och föreslår ett
tillägg i 10 § första stycket i enlighet med det anförda.
Utskottet vill här också ta upp frågan om bistånd åt en
utlänning i avvaktan på att ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut verkställs.
Enligt 11 § lagförslaget upphör rätten till bistånd när en
ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om
avvisning eller utvisning skall verkställas. Rätten till bistånd
kvarstår dock för den tid som skäligen behövs för
verkställigheten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 5 § lagen om
bistånd åt asylsökande m.fl. Med skälig tid avses enligt den
nuvarande lagen (prop. 1987/88:80 s. 41) den förberedelsetid som
utlänningen eller i förekommande fall polismyndigheten behöver
för att ordna med utresan. Behovet får bedömas från fall till
fall, men rätten till bistånd bör normalt upphöra senast ett par
veckor efter det att avvisnings- eller utvisningsbeslutet eller
beslutet i verkställighetsärendet vann laga kraft. Endast i
undantagsfall, såsom då verkställigheten måste anstå med
hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, bör bistånd kunna
beviljas för längre tid.
Utskottet har under senare tid uppmärksammat att den nuvarande
bestämmelsen om rätten till bistånd på verkställighetsstadiet
har föranlett problem. Särskilt har bestämmelsen blivit föremål
för olika tolkningar i samband med avvisning av en grupp
eritreaner. Invandrarverket har därvid hävdat att ansvaret för
eritreanerna legat på kommunen. Utskottet anser att en sådan
ordning inte kan anses tillfredsställande. Det är rimligt att
staten, genom i första hand Invandrarverket, har ansvar för
utlänningar som tidigare omfattats av statens kostnadsansvar
även när en verkställighet drar ut på tiden. Utskottet föreslår
därför att 11 § får en sådan lydelse att därigenom klargörs att
statens kostnadsansvar omfattar även tiden för verkställighet. I
den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter erfordras gentemot
utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan
försvårar verkställighet av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut, förutsätter utskottet att regeringen
återkommer med förslag härom.
I motion Sf18 föreslås ett system med asyllån som
överensstämmer med det som lagts fram av Utredningen (Ku
1992:04) om mottagandet av asylsökande och flyktingar.
Regeringen har med hänsyn till bl.a. de administrativa
kostnaderna ansett att förslaget för närvarande inte bör
genomföras. Eftersom ett system med asyllån enligt utskottets
mening har många fördelar, förutsätter utskottet att regeringen
återkommer med förslag i frågan så snart de administrativa
svårigheterna och andra problem kan övervinnas. Något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion Sf18 yrkande 1 är
således inte påkallat.
Vidare anser utskottet att riksdagen inte bör göra något
uttalande i frågan om CSN skall kunna få svara för utbetalning
av asylbidrag. Motion Sf16 yrkande 8 bör således avslås.
Utskottet har upprättat förslag till ny lydelse av 10 och 11
§§. Med denna ändring tillstyrker utskottet att riksdagen antar
lagförslaget såvitt avser ekonomiskt bistånd.
Utskottet föreslår samtidigt att de hänvisningar som finns i 1
§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och 5 § lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag ersätts med hänvisningar till
den nya lagen. Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till
lagändringar.
Hälso- och sjukvård m.m.
Gällande ordning
Landstingen har enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skyldighet att erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård
åt dem som vistas inom landstinget. Detta innebär en skyldighet
att erbjuda asylsökande akut sjukvård. Nivå och innehåll i
sjukvården för asylsökande styrs förutom genom hälso- och
sjukvårdslagen av bl.a. den statliga ersättningen och
Socialstyrelsens allmänna råd. Enligt förordningen (1990:927) om
statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra
utlänningar har sjukvårdshuvudmännen i fråga om asylsökande rätt
till ersättning av staten genom Invandrarverket för akut- och
förlossningsvård samt för vård vid abort.
I Socialstyrelsens allmänna råd (1988:8) om hälsovård för
flyktingar och asylsökande, vilka nu håller på att revideras,
anges några riktlinjer för vad som avses med akutvård. Avgörande
vid bedömningen är om en fördröjning av vårdinsatserna kan leda
till negativa följder för patienten -- varvid bl.a. poängteras
att psykiska symtom och störningar som ångest och depressioner
kräver akuta åtgärder -- och vid bedömningen måste hänsyn tas
till patientens möjligheter att få vård inom en nära framtid.
Den asylsökandes behov av vård måste bedömas i perspektivet av
att det kan dröja flera månader innan han eller hon har
möjlighet att få annan vård än akutvård och att detta har
särskilt stor betydelse när det gäller barn.
Asylsökande barn får mer omfattande hälso- och sjukvård än
vuxna. Barnen får barnhälsovård och vaccination i samma
utsträckning som barn bosatta i Sverige.
För asylsökande som vistas på förläggning finns som regel en
förläggningssjukvård för vilken Invandrarverket är huvudman. För
sjukvård utanför kontorstid och för sluten vård svarar
landstinget. Besök inom landstingets sjukvård är kostnadsfri för
den asylsökande. Invandrarverket kan ersätta kostnader för akut
tandvård och för medicin inom ramen för bestämmelserna om
särskilt bidrag.
Propositionen
Regeringen anser att asylsökande även fortsättningsvis skall
ha tillgång till akut sjuk- och tandvård men att tillgången inte
skall vara större än för befolkningen i övrigt och att
asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga
vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en
realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör
asylsökande, i enlighet med riksdagens principbeslut, betala
viss avgift för sina sjuk- och tandvårdsbesök.
I propositionen anges att asylsökande barn i princip bör få
tillgång till samma hälso- och sjukvård som barn bosatta i
Sverige. Vid bedömningen av vilken vård som skall ges bör dock
beaktas att det inte är klart om barnet kommer att stanna i
Sverige och vidare bör beaktas asylärendets förväntade
handläggningstid. Vård som kräver långvariga behandlingstider
och inte är av akut karaktär bör inte påbörjas när ett
avbrytande kan få negativa följder för en asylsökande som inte
tillåts stanna i Sverige.
Andra utlänningar (anhöriga) bör endast erbjudas omedelbar
vård enligt en strikt tillämpning av begreppet akutvård i hälso-
och sjukvårdslagen. Statlig ersättning skall inte lämnas för
sjukvård åt sådana utlänningar men kostnadsökningen för
landstingen skall beaktas i annat sammanhang.
Enligt regeringen bör nivån på avgifterna vara sådan att
normal vårdkonsumtion ryms inom dagbidraget. För läkar- och
tandläkarbesök bör avgiften vara minst 50 kr, för sjukvårdande
behandling minst 25 kr och för medicin minst 50 kr. Asylsökande
som behöver mer omfattande vård eller medicin kan beviljas
särskilt bidrag.
Regeringen anser att ansvaret för att asylsökande ges sjukvård
bör föras över till landstingen när det är möjligt att införa
ett ersättningssystem som är administrativt hanterbart och ger
avsedd kostnadstäckning för landstingen. Detta beräknas kunna
ske vid ingången av år 1996 eller 1997.
Motioner
I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna
att asylsökande bör få tillgång till lika god sjukvård, tandvård
m.m. som personer bosatta här, och motionärerna begär i yrkande
38 ett tillkännagivande härom.
Hans Göran Franck m.fl. (s) begär i motion Sf636 yrkande 8 ett
tillkännagivande om att sjukvården bör förbättras för
asylsökande och flyktingar och att sjukvårdshuvudmannen bör ha
ett inflytande på hur Invandrarverket lägger upp sjukvården.
Motionärerna framhåller vidare att speciella resurser behöver
sättas in så tidigt som möjligt för akutbehandling av
tortyrskador.
Tortyrskador berörs även i motion Sf12 av Berith Eriksson
m.fl. (v). Motionärerna anför att Sverige genom
konventionsåtaganden har ett ansvar för tortyrskadade
flyktingar. De anför vidare att Psykiatriutredningen har
föreslagit att ett särskilt institut inrättas som skall ha till
uppgift bl.a. att sprida kunskaper och information om
skadeverkningar av tortyr och andra former av organiserat våld
och som även skall verka för att fungerande
rehabiliteringsprogram utvecklas. Motionärerna begär i yrkande
10 ett skyndsamt förslag grundat på vad utredningen föreslagit.
I flera motioner tas situationen i f.d. Jugoslavien upp.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär i motion U618 yrkande 7 ett
tillkännagivande om att flyktingar som varit utsatta för
våldtäkt skall ha möjlighet att få adekvat psykologisk vård när
de kommer till Sverige. Vidare anför Margareta Viklund (kds) i
motion Sf603 att det inte finns någon kunskap om eller statistik
över hur många kvinnor och barn som blivit utsatta för
systematiska våldtäkter och som finns i vårt land. Hon anser
därför att antalet kvinnor som finns i vårt land behöver
kartläggas. De behöver även erbjudas specialisthjälp för att
komma över sina svåra upplevelser (yrkande 2). Hon anför också
att man bör verka för att barn som blivit krigs- och
tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan de
placeras i vanliga skolklasser (yrkande 4). Dessutom anser
motionären att man bör göra det möjligt för varje flyktingbarn
att bli hört och lyssnat till på ett sätt som är förenligt med
barnets bästa (yrkande 5). Motion Sf633 av Eva Zetterberg och
Berith Eriksson (v) yrkandena 2 och 3 överensstämmer i huvudsak
med yrkandena 4 och 5 i motion Sf603.
I motion Sf13 av Margareta Viklund m.fl. (kds, c, fp)
yrkandena 1 och 2 framhåller motionärerna att de anhöriga som
kommer till Sverige har sökt sig hit för att återförenas med sin
familj och inte för att få vård. Motionärerna anser att även
denna grupp bör omfattas av statens kostnadsansvar för hälso-
och sjukvård, och de begär en översyn av ersättningsreglerna.
I tre motioner behandlas förslagen om patientavgifter. I
motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) yrkande 7 anförs att
asylsökande bör ha ett högkostnadsskydd på samma sätt som andra
personer i samhället. Regeringen bör också överväga behovet av
särskilda egenavgifter med hänsyn till att landstingen avses få
överta huvudmannaskapet för de asylsökandes hälso- och sjukvård.
I motion Sf16 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) i
yrkande 9 ett tillkännagivande om att patientavgift bör tas ut
med samma belopp som för andra i samhället, dock med ett
särskilt högkostnadsskydd. Vidare begär Berith Eriksson m.fl.
(v) i motion Sf12 yrkande 11 ett tillkännagivande om att de
föreslagna patientavgifterna bör sänkas med minst hälften.
Avgift skall enligt motionärerna dock inte tas ut för sådan
mödravård och distriktssköterskevård som normalt är kostnadsfri.
Utskottet
I propositionen redovisar regeringen i vilken omfattning olika
grupper av utlänningar skall ha rätt till vård i Sverige.
Utskottet har inget att erinra mot vad som sålunda angivits.
Utskottet förutsätter dock att i den mån barn tillhör gruppen
anhöriga dessa skall erhålla vård i samma omfattning som barn
som hör till gruppen asylsökande. Utskottet anser att motion
Sf622 yrkande 38 är tillgodosett såvitt avser vård för
asylsökande barn. Motionen avstyrks i övrigt. Utskottet
avstyrker även bifall till motion Sf13 yrkandena 1 och 2.
Vad gäller tortyrskadade flyktingar utgår utskottet från att
vederbörande myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt
försöker tillgodose behoven. Utskottet vill också nämna att
Psykiatriutredningens betänkande (SOU 1993:3) Statligt stöd
till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl. bereds
inom regeringskansliet och att en proposition i frågan är
aviserad till den 31 mars i år. Utskottet anser med anledning
härav att motion Sf12 yrkande 10 inte påkallar någon riksdagens
åtgärd. Motionerna Sf636 yrkande 8, U618 yrkande 7, Sf603
yrkandena 2, 4 och 5 samt motion Sf633 yrkandena 2 och 3 får
anses besvarade med vad utskottet anfört.
Utskottet har inget att erinra mot vad som anförts om
patientavgifterna. Utskottet förutsätter att man inom ramen för
det särskilda bidraget tillgodoser syftet med ett
högkostnadsskydd. Härigenom tillgodoses delvis syftet med motion
Sf20 yrkande 7. Vad gäller mödrahälsovård och
distriktssköterskevård utgår utskottet från att avgift inte
kommer att tas ut i vidare omfattning än vad som gäller för här
bosatta personer. Något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motion Sf12 yrkande 11 i denna del är därför inte
påkallat.
Med vad som anförts om patientavgifter avstyrker utskottet
bifall till motionerna Sf12 yrkande 11 i övrig del och Sf16
yrkande 9.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört
beträffande huvudmannaskapet för asylsökandes sjukvård.
Utbildning
I propositionen föreslås att asylsökande bör erbjudas
svenskundervisning genom Invandrarverkets försorg. Deltagande
skall vara obligatoriskt för vuxna som inte uttryckligen
befriats. För kommunboende ordnas verksamheten på en förläggning
eller efter uppdrag av Invandrarverket. Rätt till kommunal
vuxenutbildning upphör.
På motsvarande sätt som i dag gäller för asylsökande barn som
bor på förläggning bör grundskoleundervisning och
schablonersättning till kommunen införas för asylsökande barn
som vistas i en kommun.
I propositionen anförs att kommunen inte har någon skyldighet
att ta emot asylsökande barn i gymnasieskolan. Det är därför
angeläget att det inom ramen för den organiserade verksamheten
anordnas särskilt anpassad studieverksamhet för ungdomar i
företrädesvis åldern 16--18 år. Skolverket skall få i uppdrag
att med Invandrarverket föreslå en lämplig utformning.
Statens kostnadsansvar för asylmottagandet
I propositionen anges att staten liksom i dag skall ha
kostnadsansvaret för mottagandet av asylsökande.
Förläggningsverksamhet och organiserad verksamhet som utförs på
uppdrag av Invandrarverket skall ersättas av verket enligt avtal
med den som svarar för verksamheten. Vidare skall ersättning
lämnas till kommuner för grundskoleundervisning samt för vissa
kostnader för vård av barn och transporter. Dessutom skall
kommunerna ersättas för ekonomiskt bistånd enligt den föreslagna
lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Extraordinära kostnader
får också ersättas.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad som anförts om
statens kostnadsansvar.
Kommunmottagande
Kommunerna har ansvar för introduktionen i samhället av
flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. En asylsökande
som beviljats uppehållstillstånd bör så snart som möjligt tas
emot i en kommun för bosättning, och kommunen bör göra upp en
introduktionsplan.
I propositionen anges att nuvarande riktlinjer och
ansvarsfördelning mellan stat och kommun bör ligga fast.
Asylsökande som har haft eget boende bör kunna bo kvar i samma
kommun och omfattas av den kommunens flyktingmottagande.
I flera motioner poängteras betydelsen av insatser från
ideella organisationer.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf16
yrkande 10 att aktiva åtgärder bör vidtas för att stimulera
organisationernas medverkan i asyl- och kommunmottagandet.
Invandrarverket bör dessutom studera frivilligorganisationernas
verksamhet i övriga nordiska länder.
I motion Sf626 anför Jan Erik Ågren m.fl. (kds) att det inom
många frivilligorganisationer finns en stor kunskap om olika
länder som skulle kunna komma till användning både för
Utlänningsnämnden och Invandrarverket. Goda erfarenheter har i
det avseendet gjorts i Danmark. En ideell förening kan även
erbjuda sociala nätverk och medverka i integreringen av
utlänningar i det svenska samhället. De kan också sprida
information i skolor, på arbetsplatser och vid myndigheter för
att motverka rasism och fördomar. Motionärerna begär i yrkande 5
ett tillkännagivande om att organisationernas kompetens och
vilja att ta hand om flyktingar borde bättre kunna tas till
vara.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf616 yrkande 4 att
ett närmare och bättre organiserat samarbete mellan samhällets
olika institutioner och invandrarnas organisationer behövs.
Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas för att komma
med förslag om hur invandrarorganisationerna kan medverka i
flyktingmottagning, utbildning m.m.
I propositionen framhålls i flera sammanhang de ideella
organisationernas viktiga roll i såväl asylmottagandet som det
kommunala flyktingmottagandet. Bl.a. anges att kommunerna i
stora delar bör kunna överlåta till en ideell organisation att
ta ansvar för den enskilde flyktingens introduktion i det
svenska samhället. Vidare anges att ett utvecklingsarbete om den
ideella sektorns roll i samhällslivet har inletts.
Utskottet finner det inte påkallat att från riksdagens sida
ytterligare understryka de ideella organisationernas betydelse.
Motionerna Sf16 yrkande 10, Sf616 yrkande 4 och Sf626 yrkande 5
får anses tillgodosedda med vad sålunda anförts.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp några motioner från
den allmänna motionstiden som särskilt tar upp flyktingbarnens
situation.
Birgitta Dahl m.fl. (s) anför i motion Sf628 yrkande 8 att
flyktingbarnens behov av särskilda insatser ofta inte blir
synliga förrän efter en tid. Motionärerna framhåller också de
ensamma barnens och ensamma ungdomarnas situation. Motionärerna
anser att stödet till barn och ungdomar i största möjliga
utsträckning bör utformas inom ramen för de verksamheter och
nätverk som barnen normalt deltar eller borde delta i, t.ex.
barnomsorg, skola och fritidshem, och i samarbete med frivilliga
organisationer. Med kännedom om de olika utredningar som pågår
för att förbättra flyktingbarnens situation förutsätter
motionärerna att regeringen under våren 1994 redovisar ett
samlat program med förslag till förbättring av flyktingbarnens
situation. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf614 av Christina Linderholm (c) hänvisar motionären
till det vårdbehov för barn som finns såväl vid mottagandet som
efter kommunplaceringen. Hon anser att ett centrum borde skapas
där erfarenheter och kompetens kunde samlas så att medel för
stöd och hjälp åt flyktingbarn kunde användas effektivare för
att ge barnen adekvat och kvalificerat stöd.
I motion Sf622 yrkande 25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär
motionärerna ett tillkännagivande om tillgång till
fadderfamiljer för ensamma barn som inte har släktingar.
Utskottet anser det viktigt att särskilt barnens situation
uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. En hel del åtgärder
har under senare tid vidtagits för att öka kunskapen om barnens
behov och finna lämpliga åtgärder att på ett bättre sätt
tillgodose dessa behov. Bl.a. har regeringen i september 1992
uppdragit åt Socialstyrelsen att följa hur kommuners och
landstings verksamheter för barn utvecklas. Bland de områden som
skall prioriteras nämns invandrar- och flyktingbarns situation
inom barnomsorgen med avseende på bl.a. hemspråksstödets
omfattning och inriktning. Vidare har regeringen i juli 1993
uppdragit åt Invandrarverket och Socialstyrelsen att utvärdera
det kommunala mottagandet av barn och ungdomar med
flyktingbakgrund som kommit hit utan vårdnadshavare. Detta
uppdrag skall redovisas senast den 1 april 1994. På begäran av
riksdagen (bet. 1992/93:SfU3) har Invandrarverket och
Socialstyrelsen också fått regeringens uppdrag att närmare
utreda förhållandena för de barn som hålls gömda för att undgå
verkställighet av ett avvisningsbeslut. Även detta uppdrag skall
redovisas senast den 1 april. Socialstyrelsen har dessutom i
mars 1993 fått i uppdrag att bl.a. följa utvecklingen för
invandrarbarn i familjehemsvården och bedöma om åtgärder krävs
för denna grupp barn, särskilt i fråga om möjligheten att
bibehålla kontakt med den egna kulturen.
Av redovisningen framgår att en hel del utredningar nu pågår
inom olika områden. Utskottet förutsätter att regeringen
utformar ett samlat åtgärdsprogram för att förbättra
flyktingbarnens situation för att på så sätt ta till vara
utredningsresultaten. Med det anförda får motionerna Sf614,
Sf622 yrkande 25 och Sf628 yrkande 8 anses tillgodosedda.
Tillståndsprövningen
Allmänt
En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i
Sverige under längre tid än tre månader utan att ha
uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges
enligt bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges
till en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige
eller om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma
gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin
försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får
föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Uppehållstillstånd kan gälla för viss tid eller utan
tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Tidsbegränsade
uppehållstillstånd ges främst vid gäststudier och tillfälliga
besök. Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst
slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
Rätt till asyl har flyktingar, krigsvägrare och s.k. de
facto-flyktingar.
Definitionen av flykting (2 §) överensstämmer med den som
finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen
konventionsflyktingar för dessa personer. Med flykting avses i
lagen en utlänning som befinner sig utanför det land som han är
medborgare i därför att han känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till
viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller
politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting
avses även den som är statslös och som av samma skäl befinner
sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga
vistelseort.
Med krigsvägrare (3 §) avses en utlänning som har
övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt
hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående
krigstjänstgöring.
Lagen ger skydd även åt andra personer som inte vill återvända
till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och
som kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för
detta. Det är här fråga om personer som inte kan betraktas som
konventionsflyktingar men som på grund av de politiska
förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar så svåra
trakasserier att det inte är rimligt att begära att de skall
återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som har
tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression,
ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på
grund av kön eller homosexualitet. För de personer som nu avses
används ofta termen de facto-flyktingar.
Rätten till asyl är dock inte ovillkorlig utan asyl får vägras
på grunder som anges i utlänningslagen.
Av humanitära skäl kan enligt 2 kap. 4 § första
stycket 2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som
omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd
av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt
undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att
drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd
på denna grund har också beviljats personer som på grund av
sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i
Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är
flyktingar, men där förhållandena i det land till vilket de
skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att
tvinga dem att återvända dit, eller personer som riskerar
allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats
personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas, men där
en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något
land där utlänningen tas emot. Uppehållstillstånd har också i
vissa fall beviljats när det funnits en kombination av
humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit
tillräcklig.
Uppehållstillstånd får ges också till en utlänning som är nära
anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har
särskild anknytning till Sverige (2 kap. 4 § första stycket 1
utlänningslagen).
En ansökan om uppehållstillstånd får i princip inte bifallas
om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs (2 kap.
5 § utlänningslagen). Undantag gäller om utlänningen har rätt
till asyl här. Undantag gäller vidare vid återförening med en
nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som
utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands eller om det
annars finns särskilda skäl.
En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur
landet genom avvisning eller utvisning. En utlänning som inte
har uppehållstillstånd får avvisas utan tidsgräns (4 kap.
1 § utlänningslagen). En utlänning som haft uppehållstillstånd
och stannar kvar i landet efter det att uppehållstillståndet har
gått ut eller återkallats skall avlägsnas genom utvisning
(4 kap. 3 § utlänningslagen). Även avlägsnande på grund av
brott skall ske genom utvisning (4 kap. 7 § utlänningslagen).
Ett beslut om avvisning eller utvisning får endast verkställas
om det kan ske till ett land där utlänningen erbjuds visst
skydd.
Statens invandrarverk skall som första instans fatta beslut i
alla ärenden där behovet av asyl har åberopats (4 kap. 4 §
utlänningslagen). Detsamma skall gälla ärenden som rör nära
familjemedlemmar till asylsökande.
Invandrarverkets beslut om avvisning eller utvisning får
överklagas till Utlänningsnämnden.
Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett
lagakraftvunnet beslut, får en ny ansökan om uppehållstillstånd
bifallas bara om den grundar sig på omständigheter som inte har
prövats förut i ärendet. Utlänningen skall dessutom befinnas ha
rätt till asyl här eller det skall annars finnas synnerliga skäl
av humanitär art. Beslut i dessa fall fattas av Invandrarverket.
Invandrarverket har möjlighet att överlämna ett ärende till
Utlänningsnämnden för prövning, och såväl Invandrarverket som
Utlänningsnämnden har möjlighet att överlämna ett ärende till
regeringen för prövning.
I ärende om avvisning kan rättshjälp genom offentligt biträde
beviljas, dock inte hos polismyndighet såvida inte utlänningen
hållits i förvar längre än tre dagar. Rättshjälp kan även
beviljas i ärende angående utvisning enligt 4 kap. 3 §
utlänningslagen. Rättshjälpen omfattar biträde fram till dess
verkställighet har skett eller frågan om verkställighet
förfallit. Rättshjälpen omfattar således biträde vid ny ansökan.
Däremot omfattar rättshjälpen inte begäran om resning.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd
Bakomliggande utredningsförslag
Utredningen (Ku 1992:05) om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. har i en promemoria i oktober 1992
föreslagit en särskild lag om att utlänningar som rest in i
Sverige från ett område där det råder väpnad konflikt eller kris
av synnerligen allvarlig art skall kunna beviljas ett
tillfälligt vistelsetillstånd här. Det skall enligt
utredningsförslaget ankomma på regeringen att avgöra när ett
sådant konflikt- eller kristillstånd skall anses ha inträtt
eller upphört. En asylansökan från en utlänning som beviljats
vistelsetillstånd skall behandlas först när vistelsetillståndet
upphört att gälla. En utlänning med vistelsetillstånd skall inte
anses bosatt här i landet och skall i princip ha samma förmåner
och rättigheter som en asylsökande utlänning. När konflikt-
eller kristillståndet upphört skall rätten att vistas här i
landet upphöra, och en utlänning som då inte frivilligt lämnar
landet skall tvångsvis kunna avlägsnas härifrån.
Förslaget har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna
har ställt sig positiva till en särskild lagstiftning rörande
tillfälliga vistelsetillstånd i en massflyktssituation.
Samtidigt har allvarlig kritik riktats mot en rad enskildheter i
förslaget.
Propositionen
I propositionen anför regeringen beträffande
utredningsförslaget att samma regler knappast kan gälla när
stora grupper kommer till Sverige under en kort tidsrymd på
grund av t.ex. en naturkatastrof och när människor under en
relativt lång tidsrymd flyr undan inbördesstrider. För den
förstnämnda situationen passar den nuvarande lagstiftningen
dåligt medan den senare kategorin ganska väl täcks av det
rådande regelsystemet. Regeringen anser därför att en särskild
lag om vistelsetillstånd inte bör införas utan ytterligare
beredning. En sådan beredning ligger inom uppdraget för
Invandrar- och flyktingkommittén (dir. 1993:1).
Regeringen anför härefter att det i dag regelmässigt beviljas
permanent uppehållstillstånd för alla kategorier av asyl- och
hjälpsökande som bedöms ha behov av skydd här. Enligt regeringen
kan det dock i vissa situationer vara lämpligt och önskvärt att
i stället bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Om
tidsbegränsade uppehållstillstånd skulle beviljas för större
grupper skulle det innebära en förändring av praxis, och en
lagändring bör därför ske. De ändringar i
utlänningslagstiftningen som regeringen nu föreslår är så
begränsade att man inte behöver avvakta resultatet av kommitténs
arbete. Genom förslagen torde en del av de situationer
tillgodoses som skulle täckas in med en lag om
vistelsetillstånd.
I propositionen anförs att personer som flytt undan krig,
inbördeskrig och andra allvarliga störningar i den allmänna
ordningen i regel själva har för avsikt att återvända till det
land de lämnat så snart förhållandena där medger det. Enligt
regeringen bör formerna för mottagandet, integrationsåtgärderna
m.m. vara annorlunda om man med relativt stor säkerhet kan anta
att utlänningen kommer att återvända inom en snar framtid.
Regeringen anser att en förutsättning för att det skall vara
lämpligt att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för
skyddssökande måste vara att skyddsbehovet kan bedömas komma att
bestå endast under en begränsad tid. I propositionen redovisas
att i ett principbeslut rörande några asylsökande från
Bosnien-Hercegovina konstaterade regeringen i juni 1993 att
någon snar lösning på denna konflikt inte var i sikte, och
sökandena beviljades därför tillstånd för bosättning av
humanitära skäl. Samma förhållande har rått när det gäller
åtskilliga andra konflikter och inbördeskrig under senare år;
någon snar lösning har inte varit i sikte.
I propositionen anges att en ytterligare förutsättning för att
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall vara lämpligt är att
det är fråga om en person som inte har rätt till asyl enligt
bestämmelserna i 3 kap. 1 § utlänningslagen. För den som har
rätt till asyl torde skyddsbehovet regelmässigt inte vara av så
kort varaktighet som förutsätts för ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd. En fullständig prövning av utlänningens skäl
för ansökan om uppehållstillstånd bör således göras även i
fortsättningen.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör enligt regeringen främst
användas då skyddssökande flyr undan konflikter och kriser som
kan bedömas ha en kortare varaktighet. Det kan också vara fråga
om en naturkatastrof eller en ekologisk katastrof. Mottagandet
av personer med sådana tidsbegränsade tillstånd skulle kunna
utformas i överensstämmelse i huvudsak med vad som gäller
beträffande asylsökande. Ansvaret för bistånd till dem som
saknar egna medel kommer därigenom att ligga på Invandrarverket.
Det skulle också innebära att mer långtgående
integrationsinsatser inte skulle vidtas, utan insatserna skulle
kunna inriktas på förberedelser för ett återvändande och stöd på
annat sätt där katastrofen inträffat.
Eftersom det skall vara fråga om skyddsbehov under en
begränsad tid torde det ofta vara lämpligt att meddela det
första tillståndet för en tid av högst sex månader. Om
skyddsbehovet skulle kvarstå efter denna tid bör tillståndet
kunna förlängas till att gälla under ytterligare högst sex
månader. Som regel torde det enligt propositionen bli fråga om
högst ett års vistelse här i landet med tillfälligt
uppehållstillstånd.
Den som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd bör enligt
regeringen ha rätt att arbeta. Arbetstillstånd bör därför
beviljas för samma tid som det tidsbegränsade
uppehållstillståndet.
Regeringen anser vidare att en viss möjlighet till
familjeåterförening bör finnas även i fall när tillfälligt
uppehållstillstånd meddelats. Möjligheten bör inskränkas till
att avse medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make och minderåriga
barn samt föräldrar med minderåriga barn i Sverige och
minderåriga barn med föräldrar här i landet. Nuvarande praxis
för familjeåterförening bör tillämpas även vid tillfälligt
uppehållstillstånd.
Motioner
Avslag på förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd
begärs i motion Sf14 yrkande 3 av Georg Andersson (s).
Motionären anför att de konflikter som hittills uppstått efter
andra världskriget varit av sådan art och varaktighet att
tidsbegränsade tillstånd om ett år inte fyllt någon funktion.
Motionären anser att den föreslagna lagregeln ger utrymme för
godtycke, och han befarar att tidsbegränsade
uppehållstillstånd kan komma att tillämpas i ökande
omfattning. Systemet skapar en B-klass av flyktingar.
Flyktingarna omfattas inte av det kommunala flyktingmottagandet
utan torde i flertalet fall komma att bo kvar på förläggningar
trots att de har uppehålls- och arbetstillstånd.
Avslag på förslaget såvitt gäller tidsbegränsade
uppehållstillstånd för anhöriga begärs i motion Sf16 yrkande 2
av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd). Motionärerna anser
att det inte finns anledning för Sverige att i det korta
tidsperspektivet ta på sig kostnaderna för vistelsen för och
återsändandet av kärnfamiljen. Vidare bör enligt motionärerna
tillfälliga uppehållstillstånd vara det normala inslaget i
asylhanteringen. Bruket av tillfälliga uppehållstillstånd för
människor som flyr från inbördeskrig eller natur- och
hungerkatastrofer måste vara mycket restriktivt. Motionärerna
begär i yrkande 12 ett tillkännagivande härom. Även i motion
Sf621 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)
begärs ett tillkännagivande om att tillfälliga
uppehållstillstånd bör vara det normala i asylhanteringen.
I motion Sf12 yrkande 14 begär Berith Eriksson m.fl. (v) att
det i lagen anges dels att den maximala tiden för ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd är 12 månader, dels att ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inskränker den
skyddssökandes rätt att vid behov få sin asylansökan behandlad i
reguljär ordning.
Börje Nilsson m.fl. (s) anför i motion Sf20 att tillfälliga
uppehållstillstånd skall omfatta också dem som flyr undan
väpnade konflikter. Enligt motionärerna skall det ankomma på
regeringen att avgöra när ett sådant konflikt- eller
kristillstånd som avses har inträtt. Ett användande av
tillfälliga uppehållstillstånd kräver emellertid att man sätter
in ett aktivt program som syftar till att förbereda dem som fått
tidsbegränsade tillstånd att återvända till sitt land.
Motionärerna konstaterar att det i propositionen inte finns
förslag om insatser för återvändande och om hur sådana insatser
skall förberedas och genomföras. Motionärerna förordar att
formerna för de tidsbegränsade uppehållstillstånden i
kombination med utformningen av aktiva och genomarbetade
återvändarprogram utreds i särskild ordning, och de begär i
yrkande 2 ett tillkännagivande härom. I motion Sf628 av Birgitta
Dahl m.fl. (s) begärs i yrkande 5 ett likartat tillkännagivande
om tidsbegränsade uppehållstillstånd. I sistnämnda motion anförs
vidare att frivillig återvandring, när detta är möjligt, i regel
är den bästa lösningen för den som tvingats lämna sitt land. En
ingående och genomtänkt planering är ofta avgörande för om
återvandringen skall bli framgångsrik. Frivilligorganisationer
och invandrarnas/flyktingarnas egna organisationer bör kunna
spela en viktig roll när det gäller stöd till den som planerar
att återvända. Sverige bör verka för en internationell enhetlig
syn på återvandring och stöd till återvandring. I yrkande 9
begärs ett tillkännagivande härom.
I motion Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) framhåller
motionärerna att det med större tydlighet bör framgå att inga
inskränkningar bör göras i den skyddssökandes rätt att vid behov
få sin asylansökan behandlad i vanlig ordning. Regeringen bör
tillse att anvisningar härom tillkommer. Motionärerna anser att
frågan om vad som skall inträffa om skyddsbehovet kvarstår efter
tolvmånadersperioden inte är tillräckligt preciserat. Det behövs
nya överväganden om detta och härvid bör anvisningar och
uttalanden som gjorts från UNHCR vara vägledande. Den
situationen kan uppstå att ett avkall skulle kunna göras på
frivilligheten vid återvändande för personer med tillfälligt
uppehållstillstånd. Motionärerna anser det därför nödvändigt att
en översyn görs av samtliga återvändandefrågor och att ett
förslag till ett konkret återvändandeprogram för flyktingar och
andra tillfälligt skyddsbehövande snarast läggs fram för
riksdagen. I yrkandena 1--4 begärs tillkännagivanden i enlighet
med det anförda. Även i motion Sf636 (yrkandena 2--5) av Hans
Göran Franck m.fl. (s) begärs tillkännagivanden härom. Ett
tillkännagivande om att ett program för frivilligt återvändande
utreds och förslag snarast läggs fram i riksdagen samt att
internationella initiativ tas därom begärs dessutom i motion
Sf627 yrkande 5 av Hans Göran Franck m.fl. (s).
I motion Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) anförs att det, för
att undvika att det skapas något B-lag, är viktigt att så lika
villkor som möjligt gäller för dem som får tidsbegränsade och
dem som får permanenta uppehållstillstånd. Ett tillfälligt
uppehållstillstånd skall också kunna övergå i ett permanent, om
situationen så motiverar. Motionärerna vill även framhålla
vikten av att ett genomarbetat repatrieringsprogram utarbetas.
Motionärerna begär i yrkandena 4 och 5 tillkännagivanden härom.
I ytterligare ett antal motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1993/94 tas frågor om tidsbegränsade
uppehållstillstånd upp.
I motion Sf602 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) anförs
att situationen i Kosovoområdet och bristen på särskilt
FN-beskydd motiverar att kosovoalbanerna i vart fall får
tillfälliga uppehållstillstånd. Motionärerna begär i yrkande 2
ett tillkännagivande härom.
Gudrun Schyman m.fl. (v) i motion Sf622 yrkande 9 anser att
tillfälliga uppehållstillstånd kan vara en lösning i vissa fall
när man har anledning att räkna med att återvandring skall vara
möjlig inom rimlig tid. Om det inte är möjligt att återvända
till hemlandet inom tre år måste permanent uppehållstillstånd
beviljas. Tillfälliga uppehållstillstånd får inte innebära någon
inskränkning i asylrätten enligt flyktingkonventionen.
Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det
anförda.
I motion Sf620 yrkande 3 av Magnus Persson (s) begärs att i
komplicerade ärenden där utredningstiden är mer än sex månader
skall tillfälligt uppehållstillstånd kunna beviljas för längre
tid och asylsökanden även få arbeta.
Slutligen begärs i motion Sf608 yrkande 16 av Sten Söderberg
(-) ett tillkännagivande om en förbättrad återvandringspolitik.
Utskottet
I Sverige beviljas en skyddsbehövande i regel permanent
uppehållstillstånd och inte tidsbegränsat sådant. För jämförbara
västeuropeiska länder gäller att uppehålls- och arbetstillstånd
under den första tiden i allmänhet ges i korta intervaller
(6--12 månader), för att sedan ges i längre intervaller (1--2
år). Detta framgår bl.a. av en rapport från Invandrar- och
flyktingkommittén, Invandring och asyl i teori och praktik (SOU
1993:113). Enligt rapporten ges permanent uppehållstillstånd i
regel efter en varaktig vistelse på mellan 2 och 10 år. T.ex. är
kvalifikationstiden i Danmark och Norge tre år. I rapporten
redovisas vidare att flykten från Bosnien-Hercegovina har lett
till att en ny typ av flyktingstatus vid sidan av de
hittillsvarande har börjat utvecklas i flera europeiska länder,
nämligen temporärt skydd. Sådana särordningar för att ge skydd
åt krigsdrabbade från det tidigare Jugoslavien finns nu i
samtliga EG-länder utom Grekland och i flera EFTA-länder. Bl.a.
har Danmark infört en särskild lag härom, som innebär att
utlänningen beviljas förnybara 6-månaderstillstånd, sammanlagt
dock längst för två år.
Utskottet har tidigare, med anledning av den kraftiga
tillströmningen av asylsökande från f.d. Jugoslavien, uttalat
att möjligheten att ge någon form av temporärt
uppehållstillstånd i sådana situationer måste utredas med
största skyndsamhet. Som ovan angivits har ett utredningsförslag
lagts fram med förslag om särskild lagstiftning om
vistelsetillstånd. Utskottet delar emellertid regeringens
bedömning att frågan måste beredas ytterligare och att detta bör
ske inom ramen för Invandrar- och flyktingkommittén. Utskottet
har erfarit att kommittén, som enligt direktiven skall göra en
bedömning av behovet av mer omfattande användning av tillfälliga
skyddsanordningar, redan kommit långt i arbetet med denna fråga.
De förändringar regeringen nu föreslår inom ramen för befintlig
lagstiftning får därför ses som en form av
beredskapslagstiftning i avvaktan på ett slutligt förslag från
kommittén. Utskottet förutsätter att resultatet av kommitténs
arbete där frågan sätts in i ett större sammanhang ganska snart
kan föranleda justeringar av det nu framlagda förslaget. Enligt
utskottet bör man därvid också sträva efter en nordisk
samordning.
Propositionens förslag innebär främst att personer som flytt
till Sverige från ett annat land där kris eller katastrof råder
kan beviljas uppehållstillstånd endast för en kortare tid och
samtidigt vara kvar i systemet för asylsökande. Förslaget medför
enligt utskottet däremot inte att ytterligare kategorier av
personer kommer att få uppehållstillstånd här i landet. Det blir
i stället så att de som med dagens regler skulle fått permanent
uppehållstillstånd kan beviljas tidsbegränsat sådant, och därvid
kommer det särskilda regelsystemet för asylbistånd m.m. att
fortsätta att gälla. Någon begränsning av vilka typer av kris-
och katastrofsituationer som förslaget skall anses omfatta
behöver mot denna bakgrund inte närmare anges. Således görs
inget undantag för väpnade konflikter. Det är i stället
bedömningen av skyddsbehovets varaktighet som avgör vilken form
av uppehållstillstånd som skall beviljas. Till skillnad från
utredningsförslaget ankommer det inte på regeringen att avgöra
om en kris eller katastrof av visst slag föreligger. Om
Invandrarverket, eller i förekommande fall Utlänningsnämnden,
anser att regeringens bedömning av situationen erfordras, får
detta ske genom att enskilda ärenden överlämnas till regeringen
för beslut.
Utskottet vill framhålla att förslaget inte kommer att
innebära någon ändring av handläggningsordningen. En asylansökan
kommer således att få behandlas i vanlig ordning, och asylskälen
därvid prövas noggrant. Endast om sökanden inte har asylskäl men
bedöms ha rätt att stanna av humanitära skäl, kommer frågan om
permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd att
aktualiseras. De nya reglerna med det särskilda regelverket
gäller endast om det är krisens eller katastrofens varaktighet
som föranleder att uppehållstillståndet tidsbegränsas. Ett
tillfälligt uppehållstillstånd kan beviljas av annat skäl, t.ex.
om sökanden på grund av medicinsk behandling tillåts stanna i
Sverige för kortare tid. I sådant fall kommer utlänningen liksom
nu att omfattas av kommunens ansvar. Med anledning bl.a. härav
är det viktigt att grunden för det tidsbegränsade
uppehållstillståndet klargörs i beslutet. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att grunden för ett uppehållstillstånd
numera får betydelse även för den framtida rätten till
folkpension. Endast personer som har beviljats asyl får nämligen
beakta bosättningstiden i sitt hemland vid beräkning av
folkpensionens storlek, när sådan blir aktuell.
I propositionen anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt föreslaget lagrum i regel torde komma att avse högst ett
års vistelse i Sverige. Utskottet anser det inte lämpligt att i
lagen ange en längsta tid för tillfälliga uppehållstillstånd.
Med hänsyn till att Invandrar- och flyktingkommitténs arbete
torde komma att leda till ändringar i detta förslag bedömer
utskottet att lagen knappast kan komma att tillämpas vid
förlängningar av uppehållstillstånd utöver ett år. Utskottet
vill ändå tillägga att i den mån skyddsbehovet kvarstår för
betydligt längre tid än ett år bör enligt nu framlagt förslag
permanent uppehållstillstånd beviljas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet anser det
därvid rimligt att personer som tillhör en kärnfamilj ges
möjlighet att förena sig här i avvaktan på att en kris- eller
katastrofsituation avklingar. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till motionerna Sf14 yrkande 3, Sf16 yrkandena 2 och 12,
Sf22 yrkande 4 delvis och Sf621 yrkande 3.
Några motioner får anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört. Det gäller motionerna Sf12 yrkande 14 delvis, Sf19
yrkandena 1--3 och Sf636 yrkandena 2--4.
Motion Sf602 yrkande 2 får anses besvarad med vad utskottet
anfört om i vilka situationer bestämmelserna är avsedda att
tillämpas. Även motionerna Sf20 yrkande 2 delvis, Sf622 yrkande
9 och Sf628 yrkande 5 delvis får anses besvarade med vad
utskottet anfört.
Av vad utskottet ovan anfört torde framgå att tillfälliga
uppehållstillstånd inte är avsedda för personer som väntat länge
på att få sitt ärende handlagt. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion Sf620 yrkande 3. Utskottet vill dock tillägga
att den som får vänta länge på beslut har möjlighet att arbeta
under tiden och får med föreliggande förslag även möjlighet att
bosätta sig i en kommun.
I flera av motionerna tas återvandringsfrågor upp. Utskottet
vill nämna att Invandrarverket särskilt noga avser att följa
återvandringsfrågorna den närmaste tiden. Vidare ingår det i
Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag att lägga fram förslag
om en aktiv politik för frivilligt återvändande.
Utskottet anser att det fortsatta arbetet med
återvandringsfrågor bör avvaktas, och motionerna i fråga -- Sf19
yrkande 4, Sf20 yrkande 2 delvis, Sf22 yrkande 5, Sf608 yrkande
16, Sf627 yrkande 5, Sf628 yrkandena 5 i denna del och 9 och
Sf636 yrkande 5 -- bör därför inte föranleda någon vidare
åtgärd.
Ny ansökan
Nuvarande ordning
Ny ansökan om uppehållstillstånd kan, som ovan angivits,
prövas av Invandrarverket utan hinder av lagakraftvunnet men
icke verkställt beslut om avvisning eller utvisning. Ansökan får
bifallas endast om det framkommer omständigheter som inte har
prövats tidigare och om det föreligger grund för asyl eller
synnerliga skäl av humanitär art. Invandrarverkets beslut kan
inte överklagas. Invandrarverket får vidare besluta om
inhibition av verkställigheten av det tidigare beslutet.
Om rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats omfattar
rättshjälpen även biträde vid ny ansökan.
Propositionen
I propositionen anges att ny ansökan i stor utsträckning ges
in då Utlänningsnämnden avslagit överklagande över beslut om
avvisning eller utvisning. Vid införandet av den nya
utlänningslagen förutsattes däremot att antalet nya ansökningar
skulle bli mycket begränsat. Som exempel nämns att under det
första halvåret 1993 avslog Utlänningsnämnden överklaganden
rörande drygt 10 000 personer och under samma tid gavs ca
5 000 nya ansökningar in. Mindre än fem procent av de nya
ansökningarna ledde till bifall.
Att ny ansökan ges in i denna omfattning innebär enligt
regeringen att många utlänningar invaggas i en ofta helt
orealistisk förhoppning om att de kommer att få stanna här. Det
kan medföra att såväl verkställigheten som hemkomsten blir
svårare än vad som hade varit nödvändigt. En del ansökningar ges
dessutom in enbart för att förhala verkställigheten. De många
ansökningarna medför en stor arbetsbelastning för
Invandrarverket och bidrar därmed till längre handläggningstider
i alla ärenden och stora kostnader för samhället.
Regeringen anser att det fortfarande, vid sidan av
resningsförfarandet, bör finnas en möjlighet att i denna typ av
fall få en ändring till stånd av ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut. En revolution eller liknande kan inträffa i
hemlandet som gör att den som tidigare inte haft tillräckliga
politiska skäl nu måste bedömas som flykting på grund av
händelseutvecklingen i hemlandet. Trovärdiga och avgörande
skriftliga bevis kan komma fram efter det att beslut meddelats.
En person kan bli svårt sjuk så att en längre resa skulle kunna
innebära fara för hans liv. I dessa och liknande situationer
måste det alltjämt finnas möjlighet att få ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut omprövat.
Det är emellertid angeläget att söka nedbringa antalet
ansökningar. Regeringen föreslår därför att kriterierna för när
en ny ansökan får bifallas bör vara att utlänningen har rätt
till asyl här eller att ett genomförande av verkställigheten
skulle innebära fara för hans liv eller bestående men för hans
psykiska eller fysiska hälsa. Med fara för liv avses fara för
liv i medicinsk mening. Det skall dessutom vara själva det
förhållandet att verkställighet sker som innebär fara för livet
eller risk för bestående men. I propositionen föreslås också att
i lagen anges vad en ny ansökan bör innehålla.
Starka principiella skäl talar mot att en lägre instans i
realiteten skall överpröva beslut som fattats av en högre
instans. Regeringen anser därför att prövningen av en ny ansökan
skall göras av Utlänningsnämnden.
I propositionen anförs vidare att den omständigheten att ett
förordnande om offentligt biträde gäller vid ingivande av inte
bara en ny ansökan utan för flera sådana utan tvekan har
bidragit till det stora antalet nya ansökningar. Enligt
regeringen torde det sällan finnas något behov av rättsligt
biträde under tiden mellan lagakraftvunnet beslut och
verkställigheten, frånsett fallet att frågan om ny ansökan
kommer upp. För att undvika att som i dag rättshjälp ges i ett
stort antal ärenden där det redan från början står klart att
några utsikter till bifall egentligen inte föreligger, bör
möjligheten inskränkas till de fall där det framstår som
angeläget. Regeringen anser att en lämplig avvägning är att
offentligt biträde får förordnas i de fall Utlänningsnämnden
meddelar beslut om inhibition av verkställigheten av det
tidigare avvisnings- eller utvisningsbeslutet. Ett sådant beslut
innebär att ansökningen inte varit grundlös utan åtminstone
förtjänar närmare överväganden eller ytterligare utredning.
I övrigt bör rättshjälpen upphöra när lagakraftvunnet beslut
föreligger. Möjlighet till rättshjälp bör dock föreligga i
ärende om anmälningsplikt vid särskild utlänningskontroll.
Motioner
Avslag på förslaget om skärpta kriterier för ny ansökan begärs
i sex motioner, Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) yrkande 15,
Sf14 av Georg Andersson (s) yrkande 4, Sf15 av Jan Erik Ågren
m.fl. (kds) yrkande 1, Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s)
yrkande 5, Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) yrkande 9 och Sf22 av
Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkande 6. I motion Sf15 begärs i
yrkande 2 även ett tillkännagivande om syftet med och
humaniteten i nuvarande bestämmelser om ny ansökan.
I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. anser motionärerna att
ny ansökan bör prövas av kammarrätt (yrkande 16). Motionärerna
yrkar vidare avslag på förslaget om lagfästa formkrav på ny
ansökan (yrkande 17).
Förslaget om begränsningar i rättshjälpen kritiseras i tre
motioner. I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. yrkande 18
yrkas avslag också på ändringarna i rättshjälpslagen. Även Hans
Göran Franck m.fl. i motion Sf19 yrkande 6 anser att nuvarande
rätt till rättshjälp skall kvarstå, och motionärerna begär ett
tillkännagivande härom. Jan Erik Ågren m.fl. begär i motion Sf15
(yrkandena 3 och 4) att rättshjälp vid ny ansökan skall kunna
beviljas under förutsättning att ny omständighet åberopas.
Utskottet
Utskottet delar uppfattningen att antalet nya ansökningar som
görs efter det att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut vunnit
laga kraft medför problem, inte minst med tanke på att de bidrar
till längre handläggningstider i alla övriga ärenden. Helt klart
är dock att möjligheter fortfarande måste finnas att kunna få en
ny prövning till stånd. Regeringen har, i avsikt att minska
antalet ansökningar, föreslagit dels skärpta kriterier för att
få en ny ansökan beviljad, dels begränsningar i rättshjälpen.
Enligt utskottets mening bör åtgärderna syfta till att minska
antalet ansökningar utan att därmed minska antalet bifallna
ansökningar. För att begränsa antalet ansökningar som
regelmässigt leder till avslag godtar utskottet att vissa
begränsningar av rättshjälpen görs. Den som skall avvisas eller
utvisas och som vill få sin sak prövad genom en ny ansökan måste
därigenom ta ställning till om det verkligen är fråga om nya
omständigheter som tillkommit och vilken tyngd dessa har.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen med bifall
till motionerna Sf12 yrkande 15, Sf14 yrkande 4, Sf15 yrkandena
1 och 2, Sf19 yrkande 5, Sf20 yrkande 9 och Sf22 yrkande 6 bör
avslå förslaget om skärpta kriterier för bifall till ny ansökan.
Anledning saknas att då lagreglera formkraven för ny ansökan,
varför riksdagen med bifall till motion Sf12 yrkande 17 bör
avslå förslaget även i denna del. Nuvarande bestämmelser om ny
ansökan och de uttalanden i förarbeten som gjorts skall således
fortfarande gälla.
Utskottet tillstyrker förslaget om begränsning av
rättshjälpen. Utskottet anser därvid att rättshjälp skall kunna
beviljas även om Invandrarverket, innan en ny ansökan har givits
in, har beslutat att verkställigheten skall avbrytas. Rättshjälp
bör också kunna beviljas om Utlänningsnämnden bifaller en
ansökan utan att dessförinnan pröva frågan om inhibition.
Riksdagen bör med avslag på motionerna Sf12 yrkande 18, Sf19
yrkande 6 och Sf15 yrkandena 3 och 4 anta regeringens förslag
till begränsningar av rättshjälpen, dock med följande ändring.
Om rättshjälpen upphör i och med att ett lagakraftvunnet
avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger, kommer en
utlänning som i samband med verkställighet av beslutet tas i
förvar inte att ha möjlighet att få offentligt biträde.
Utskottet anser att 41 § rättshjälpslagen bör kompletteras med
en bestämmelse om att rättshjälp kan beviljas även i samband med
verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, om
utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar. En sådan
möjlighet fanns vid förvar enligt den tidigare utlänningslagen.
Den av utskottet föreslagna bestämmelsen kommer att även omfatta
förvar i samband med utvisning på grund av brott. Eftersom
utskottets förslag även föranleder redaktionella ändringar i 43
§ rättshjälpslagen, lägger utskottet fram ett eget lagförslag i
bilaga 2.
Utskottet anser det principiellt riktigt att Utlänningsnämnden
i fortsättningen skall pröva nya ansökningar, och utskottet
tillstyrker förslaget i denna del och avstyrker bifall till
motion Sf12 yrkande 16. Denna ändring medför att ändringar av
mer redaktionell karaktär bör göras i 7 kap. 15 §
utlänningslagen, och utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag
till ny lydelse av lagrummet.
Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av
formerna för ny ansökan och lägger fram förslag om åtgärder, om
sådana visar sig erforderliga.
Medborgarskap
Ett utländskt barn, vars far sedan barnets födelse är svensk
medborgare, kan efter anmälan få svenskt medborgarskap, om
fadern genom dom ensam eller gemensamt med modern fått vårdnad
om barnet.
I propositionen föreslås att barnet skall kunna få svenskt
medborgarskap också om den gemensamma vårdnaden följer av
registrering hos skattemyndighet. Detta innebär en anpassning
till nuvarande bestämmelser om gemensam vårdnad.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser
I propositionen föreslås att de ändrade reglerna om svenskt
medborgarskap träder i kraft den 1 maj 1994 och förändringarna i
övrigt den 1 juli 1994. Förläggningssjukvården bör dock
övergångsvis vara kvar på Invandrarverket.
I propositionen beräknas förslaget om ökade möjligheter till
eget boende medföra en besparing på 45--50 miljoner kronor per
år vid nuvarande nivå på antalet asylsökande. Den sänkta
dagersättningen beräknas medföra en besparing på 10--15 miljoner
kronor. Även vissa övriga förslag leder till besparingar men
beloppen har inte kunnat anges. Vidare bedömer regeringen att
förslaget att ny ansökan skall prövas av Utlänningsnämnden är
kostnadsneutralt i förhållande till dagens situation.
Utskottet vill tillägga att i årets budgetproposition har
angivits att förslaget såvitt gäller besparingar på kostnaderna
för förläggningsboendet beräknas till 100 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95. Den begränsade rättshjälpen innebär minskade
rättshjälpskostnader med 13 miljoner kronor för kommande
budgetår.
I motion Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begär
motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om att
kostnaderna för asylmottagandet måste pressas ner med betydande
belopp, vilket skulle komma att ske om Ny demokratis förslag
genomförs.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till flertalet av förslagen
i motion Sf16, och utskottet avstyrker därför bifall även till
motion Sf16 yrkande 13.
Utskottet bedömer att de förändringar av regeringens förslag
som utskottet förordat sammantaget inte medför några
kostnadsökningar.
Gränsdragning mellan utlänningslagstiftning och
sociallagstiftning
Justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom har till
socialförsäkringsutskottet för kännedom överlämnat ett beslut
den 27 januari 1994 (dnr 1261-1993). Den väsentliga frågan i
ärendet, som initierats av en länsstyrelse, är om tvångsbeslut
enligt sociallagstiftningen utgör hinder mot verkställighet av
avlägsnandebeslut enligt utlänningslagen.
Bakgrunden i ärendet var följande. En anmälan inkom till
socialnämnden beträffande ett barn fött 1989. Fadern hade
utvisats och modern och barnet skulle avvisas enligt beslut av
Invandrarverket. Socialnämnden omhändertog barnet med stöd av 6
§ socialtjänstlagen och placerade det på ett barnhem. Enligt
barnhemsföreståndaren påkallade barnets förhållanden
omhändertagande för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU). Socialnämndens arbetsutskott beslöt
emellertid att inte ansöka om sådan vård, eftersom ärendet
enligt arbetsutskottets mening var en angelägenhet för
Invandrarverket. I sin anmälan angav länsstyrelsen att
socialtjänstlagen och LVU borde gälla för alla som vistas i
kommunen, oavsett om de är asylsökande eller inte. Ett
klargörande på denna punkt skulle enligt länsstyrelsen vara
värdefullt för rättstillämpningen.
Justitieombudsmannen konstaterar i sitt beslut att såvitt
gäller vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) finns
en bestämmelse i lagen som innebär att intagning för psykiatrisk
tvångsvård under vissa förutsättningar inte hindrar
verkställighet av ett beslut om avvisning, utvisning eller
utlämning. Frågan om verkan av beslut om tvångsvård enligt LVU
vid verkställighet av avlägsnandebeslut har däremot lämnats
utanför regleringen. Enligt Justitieombudsmannens mening ger
föreliggande författningar och deras förarbeten inte
tillräckliga anvisningar i frågan om vilken lagstiftning som
skall ges företräde -- utlänningslagen eller LVU.
Justitieombudsmannen finner anledning att fästa riksdagens och
regeringens uppmärksamhet på problemet, och kopia av beslutet
överlämnas till socialförsäkringsutskottet, Kulturdepartementet
och Socialdepartementet för kännedom. Ärendet är därmed
avslutat.
I Justitieombudsmannens beslut anges att tillräckliga
anvisningar saknas i frågan om utlänningslagen eller LVU äger
företräde när ett barn skall avvisas eller utvisas. Utskottet
anser att regeringen närmare bör överväga hur det problem ur
lagtolkningssynpunkt som finns bör lösas. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande huvudmannaskap för asylmottagandet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf608 yrkande 8,
1993/94:Sf621 yrkande 5 och 1993/94:Sf622 yrkande 32,
men. (v) - delvis
2. beträffande omfattningen av entreprenadverksamhet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna
del,
3. beträffande ideella organisationer som entreprenörer
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 3 och
1993/94:Sf607,
4. beträffande kommunal entreprenadverksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 2 och
1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del,
men. (v) - delvis
5. beträffande helpensionsboende
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna
del,
6. beträffande flyttning av barnfamiljer
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf603 yrkande 3 och
1993/94:Sf633 yrkande 1,
7. beträffande delgivning genom entreprenör
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf12 yrkande 13,
men. (v) - delvis
8. beträffande riktlinjer för entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande
12 och 1993/94:Sf20 yrkande 8 och med anledning av regeringens
förslag
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om tystnadsplikt,
dels godkänner vad utskottet i övrigt anfört om
entreprenadverksamhet,
9. beträffande eget boende
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 1 och 1993/94:Sf20 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1993/94:Sf16 yrkandena 4 och 5 och
1993/94:Sf17 yrkande 2
dels antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande
m.fl. såvitt avser 16 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om uppföljning av eget boende,
res. 1 (nyd)
10. beträffande arbetstillstånd för asylsökande
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf12
yrkande 4, 1993/94:Sf20 yrkande 6 och 1993/94:Sf622 yrkande 33
och med avslag på motion 1993/94:Sf17 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
arbetstillstånd för asylsökande,
11. beträffande undantag från arbetsrättslig lagstiftning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 2 och 1993/94:Sf20
yrkande 3 antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande
m.fl. såvitt avser 5 och 7 §§,
res. 2 (s) - delvis
12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6,
1993/94:Sf20 yrkande 4 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar
förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt
avser 6 §,
res. 2 (s) - delvis
men. (v) - delvis
13. beträffande det organiserade arbetets art
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 6 i
denna del och 1993/94:Sf22 yrkande 3,
res. 3 (nyd)
14. beträffande ersättning till asylsökande vid organiserad
sysselsättning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf22 yrkande 1,
15. beträffande ersättning till uppdragsgivaren i vissa
fall
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf12 yrkande 7,
men. (v) - delvis
16. beträffande vård av barn som giltigt skäl
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf21,
17. beträffande hemspråksundervisning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i denna
del,
res. 4 (nyd)
18. beträffande nivån på dagersättning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 8 och 1993/94:Sf16
yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om nivån på
dagersättning,
res. 5 (nyd)
men. (v) - delvis
19. beträffande nedsättning av dagersättning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf20 yrkande 5
och med anledning av regeringens förslag och motionerna
1993/94:Sf16 yrkande 1 och 1993/94:Sf18 yrkande 2 samt med
avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 9 antar förslaget till lag
om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 10 § med den
ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
men. (v) - delvis
20. beträffande asyllån
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf18 yrkande 1,
21. beträffande utbetalning av CSN
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 8,
22. beträffande omfattningen av hälso- och sjukvård
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
anledning av motion 1993/94:Sf622 yrkande 38 samt med avslag på
motion 1993/94:Sf13 godkänner vad utskottet anfört om
omfattningen av hälso- och sjukvård,
23. beträffande patientavgifter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 11, 1993/94:Sf16
yrkande 9 och 1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet
anfört om patientavgifter,
res. 6 (nyd)
men. (v) - delvis
24. beträffande huvudman för asylsökandes sjukvård
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
vad utskottet anfört om huvudman för asylsökandes sjukvård,
25. beträffande tortyrskador
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 10,
1993/94:Sf603 yrkandena 2, 4 och 5, 1993/94:Sf633 yrkandena 2
och 3, 1993/94:Sf636 yrkande 8 och 1993/94:U618 yrkande 7,
men. (v) - delvis
26. beträffande statens kostnadsansvar för asylmottagandet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag
dels godkänner vad utskottet anfört om statens
kostnadsansvar för asylmottagandet,
dels antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande
m.fl. såvitt avser 23 §,
27. beträffande ideella organisationer i asyl- och
kommunmottagandet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 10,
1993/94:Sf616 yrkande 4 och 1993/94:Sf626 yrkande 5,
28. beträffande flyktingbarnens situation
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf614,
1993/94:Sf622 yrkande 25 och 1993/94:Sf628 yrkande 8,
29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 14, 1993/94:Sf14
yrkande 3, 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och 12, 1993/94:Sf19
yrkandena 1--3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22
yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620 yrkande 3,
1993/94:Sf621 yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628
yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 2--4 antar
förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
såvitt avser 2 kap. 4 a §,
res. 7 (nyd)
men. (v) - delvis
30. beträffande återvandring
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf19 yrkande 4,
1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 5,
1993/94:Sf608 yrkande 16, 1993/94:Sf627 yrkande 5,
1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och yrkande 9 och
1993/94:Sf636 yrkande 5,
men. (v) - delvis
31. beträffande skärpta kriterier för ny ansökan
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12
yrkandena 15 och 17, 1993/94:Sf14 yrkande 4, 1993/94:Sf15
yrkande 1, 1993/94:Sf19 yrkande 5, 1993/94:Sf20 yrkande 9 och
1993/94:Sf22 yrkande 6 och med anledning av regeringens förslag
och motion 1993/94:Sf15 yrkande 2 samt med avslag på motion
1993/94:Sf12 yrkande 16
dels avslår förslaget till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § och 7 kap. 17
§ andra och tredje styckena,
dels beslutar att 7 kap. 15 § utlänningslagen skall
erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i
bilaga 2 och beslutar om sådan ändring av ingressen till
regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) som föranleds härav,
dels antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) i övrigt till den del det inte berörts i moment 29,
32. beträffande rättshjälp
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 18, 1993/94:Sf15
yrkandena 3 och 4 och 1993/94:Sf19 yrkande 6 antar av utskottet
i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972:429),
men. (v) - delvis
33. beträffande kostnadskonsekvenser
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 13,
34. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om mottagande av asylsökande m.fl. till den del det
inte berörts i momenten 9, 11, 12, 19 och 26 och med den
ändringen att 11 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse och att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller en tredje mening av följande
lydelse: Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,
får föreskriva att bistånd får lämnas i form av kostnadsfri
bostad till den som vid ikraftträdandet hade sådant bistånd
enligt den upphävda lagen.
2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
3. lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar,
4. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
dels antar de av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen
till
5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
6. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
35. beträffande gränsdragning mellan utlänningslagstiftning
och sociallagstiftning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Stockholm den 1 mars 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta
Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s),
Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson
(s), Pontus Wiklund (kds), Maud Björnemalm (s), Gustaf von Essen
(m), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Rune Backlund (c)
och Lars Moquist (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Eget boende (mom. 9)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Enligt utskottet" och slutar med "yrkande 2
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kommer såväl asylutredningen som en
eventuell framtida avvisning att försvåras om den asylsökande
bor utanför förläggningen. Ambitionen bör i stället vara att
alla asylprövningar skall ske inom tre månader. Mot denna
bakgrund bör rätten till asylbidrag inte utökas för den som
ordnar eget boende utanför förläggningen. Det finns heller inga
skäl för att införa en ny bidragsform, bostadsersättning.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till förslaget till
lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §. Vidare
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet i övrigt anfört om boende utanför förläggningarna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande eget boende
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf16
yrkandena 4 och 5 och 1993/94:Sf17 yrkande 2, med anledning av
motion 1993/94:Sf14 yrkande 1 och med avslag på regeringens
förslag och motion 1993/94:Sf20 yrkande 1
dels avslår förslaget till lag om mottagande av
asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Undantag från arbetsrättslig lagstiftning och samråd med
länsarbetsnämnd m.m. (mom. 11 och 12)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm och Widar
Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Regeringen föreslår" och slutar med "yrkande 2."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det orimligt att vissa delar av
den arbetsrättsliga lagstiftningen inte skall gälla för
asylsökande. En sådan ordning kan bara leda till att asylsökande
blir en andra klassens arbetskraft. Utskottet avstyrker därför
bifall till 5 och 7 §§ förslaget till lag om mottagande av
asylsökande m.fl.
Utskottet anser vidare att avtal om sysselsättning skall
träffas av Invandrarverket och inte av privata entreprenörer.
Dessutom bör länsarbetsnämnden alltid bedöma verksamhetens art
och löntagarnas organisationer få tillfälle att avge yttrande.
Utskottet lägger fram förslag till ny lydelse av 6 § lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet härmed.
dels att momenten 11 och 12 i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:
11. beträffande undantag från arbetsrättslig lagstiftning
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf14 yrkande
2 och 1993/94:Sf20 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag
om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 5 och 7 §§,
12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf20 yrkande 4
och med anledning av motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6
och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om
mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 § med den
ändringen att lagrummet erhåller följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
6 §
Om utlänningar skall delta Om utlänningar skall delta
i verksamhet som avses i 4 i verksamhet som avses i 4
§ och som drivs av någon § och som drivs av någon
annan än Invandrarverket annan än Invandrarverket
skall skriftligt avtal om skall skriftligt avtal om
villkoren för verksamheten villkoren för verksamheten
träffas mellan verket och träffas mellan verket och
den som driver verksamheten. den som driver verksamheten.
Invandrarverket får uppdra Innan avtal träffas skall
åt andra att träffa länsarbetsnämnd och
sådana avtal. berörd lokal facklig
organisation ges tillfälle
att yttra sig.
3. Det organiserade arbetets art (mom. 13)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "De synpunkter" och slutar med "arbetets art." bort
ha följande lydelse:
Den organiserade sysselsättningen skall även kunna omfatta
utomhusaktiviteter i form av deltagande i landskapsvård eller
kulturminnesvård. Utskottet vill framhålla att den asylsökande
därvid endast skall få delta i sådan verksamhet som inte skulle
ha utförts av svensk arbetskraft. Det anförda bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande det organiserade arbetets art
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i
denna del och med avslag på motion 1993/94:Sf22 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hemspråksundervisning (mom. 17)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "I motion" och slutar med "utan åtgärd." bort ha
följande lydelse:
Inom ramen för den organiserade sysselsättningen skall även
anordnas svenskundervisning. Utskottet motsätter sig inte att
viss svenskundervisning sker på förläggningarna men anser att
undervisning på asylsökandens eget språk bör prioriteras.
Hemspråksundervisningen bör i så fall ske utan att särskild
ersättning lämnas till den som undervisar. Invandrarverket skall
dock stå för behövligt arbetsmaterial. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande hemspråksundervisning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Nivån på dagersättning (mom. 18)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "En asylsökande" och slutar med "yrkande 7." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det rimligt att en asylsökande
under utredningstiden lever på en lägre standard än vad som är
normalt för en person som är stadigvarande bosatt i landet.
Nivån på dagersättningen bör därför sänkas kraftigt. Det anförda
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande nivån på dagersättning
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Sf16 yrkande 7, med anledning av regeringens förslag och
med avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 8 godkänner vad
utskottet anfört om nivån på dagersättning,
6. Patientavgifter (mom. 23)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 9." bort ha
följande lydelse:
Om patientavgifterna för asylsökande sätts för lågt finns det
enligt utskottets mening anledning räkna med att människor söker
asyl här främst för att få ett vårdbehov tillgodosett. Detta
inkräktar på vårdresurserna för dem som är bosatta i landet.
Enligt utskottet bör patientavgifter för asylsökande därför vara
desamma som för andra vårdsökande. Ett särskilt högkostnadsskydd
bör dock införas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande patientavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Sf16 yrkande 9, med anledning av regeringens förslag och
med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 11 och
1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om
patientavgifter,
7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Utskottet har" och på s. 41 slutar med "en kommun."
bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för den svenska asylpolitiken bör vara att den
som har skyddsbehov i enlighet med Genèvekonventionen bör
beviljas asyl här, men när skyddsbehovet inte längre kvarstår
bör flyktingen återvända till sitt hemland. Enligt utskottet
skall tillfälliga uppehållstillstånd därför vara det normala
inslaget i asylhanteringen. Bruket av tillfälliga
uppehållstillstånd för människor som flyr från inbördeskrig
eller natur- och hungerkatastrofer måste vara mycket
restriktivt. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vad gäller regeringens förslag om tidsbegränsade
uppehållstillstånd anser utskottet att, med hänsyn till det
korta tidsperspektivet, det inte finns anledning för Sverige att
ta på sig kostnaderna för anhörigas vistelse här och ett senare
återsändande. Utskottet avstyrker därför bifall till
propositionen i denna del.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf16
yrkandena 2 och 12 och 1993/94:Sf621 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 14, 1993/94:Sf14 yrkande 3,
1993/94:Sf19 yrkandena 1--3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del,
1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620
yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i
denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 2--4
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a § andra
stycket,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
1. Huvudmannaskap för asylmottagandet (mom. 1)
Samma myndighet bör inte vara ansvarig för både
tillståndsprövningen och mottagandet av asylsökande. Kommunerna
bör bl.a. därför överta ansvaret för förläggningsverksamheten.
Kostnadsansvaret skall dock även fortsättningsvis ligga på
staten.
2. Kommunal entreprenadverksamhet (mom. 4)
En ordentlig utvärdering av erfarenheterna från kommunala
förläggningar bör göras innan man tar ställning till regeringens
förslag att kommuner i fortsättningen endast undantagsvis bör
driva förläggningar. Frågan om behovet av explicit lagstöd för
kommunal förläggningsverksamhet bör utredas.
3. Delgivning genom entreprenör (mom. 7)
Med hänsyn till den betydelse omständigheterna vid
delgivningen av ett beslut i asylfrågan normalt tillmäts vid ett
följande beslut om förvarstagande anser jag att Invandrarverket
inte skall kunna få uppdra åt en entreprenör att svara för
delgivningen.
4. Samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 12)
I enlighet med vad som föreslogs av Utredningen om arbete för
asylsökande skall Invandrarverket vara skyldigt att samråda med
berörd facklig organisation när det är fråga om
kollektivavtalsreglerat arbete som skall utföras av asylsökande.
Vidare skall länsarbetsnämnden godkänna arbeten för asylsökande
innan de sätts i gång.
5. Ersättning till uppdragsgivaren i vissa fall (mom. 15)
Det kan undantagsvis, t.ex. när det gäller arbete som ordnas
för människor med handikapp, vara motiverat att Invandrarverket
utger ersättning till uppdragsgivaren. En sådan möjlighet bör
därför finnas.
6. Nivån på dagersättning (mom. 18)
Nivån på dagersättningen till asylsökande kan visserligen vara
något lägre än i dag, men kopplingen mellan dagersättningen och
Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag bör inte
upphöra.
7. Nedsättning av dagersättning (mom. 19)
Regeringen föreslår att dagersättning skall kunna sättas ned
bl.a. för den som genom att hålla sig undan försvårar
utredningen i asylärendet. Något behov av en sådan bestämmelse
har inte redovisats.
8. Patientavgifter (mom. 23)
Den nivå på patientavgifter som regeringen föreslagit är
alltför hög med tanke på dagbidragens storlek. Avgiftsnivån bör
därför sänkas med minst hälften.
9. Tortyrskador (mom. 25)
Det är viktigt att de särskilda resurser som behövs för
behandlingen av tortyrskadade sätts in så tidigt som möjligt
efter ankomsten till Sverige. Vid rehabiliteringen av krigs- och
tortyrskadade barn kan det t.ex. behövas särskilda
förberedelseklasser i skolan och speciella konsult- och
behandlingsteam. Ett särskilt institut mot tortyr och
organiserat våld bör inrättas, och regeringen bör omedelbart
lägga fram förslag härom.
10. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29)
Tidsbegränsat uppehållstillstånd skall kunna meddelas för
högst tolv månader, vilket bör anges i lagen. I lagen bör också
anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inskränker
den skyddssökandes rätt att få sin asylansökan behandlad i
vanlig ordning.
11. Återvandring (mom. 30)
Återvändandet till hemlandet är ofta en svår process för
flyktingar. Det behövs noggranna förberedelser men också aktivt
stöd för att kunna återintegreras i sitt hemland. De
stödåtgärder som lämnas av samhället är otillräckliga. Det är
därför angeläget att regeringen lägger fram förslag om ett
konkret återvändandeprogram.
12. Rättshjälp (mom. 32)
En begränsning av rättshjälpen i enlighet med regeringens
förslag kan medföra att fler utlänningar med avvisningsbeslut
kommer att gömma sig. Anledningen härtill är att de inte längre
kommer att ha någon de med förtroende kan diskutera sin
situation med och som i många fall kan förklara att det inte går
att få någon ändring av avvisningsbeslutet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 4, 7, 12, 15, 18, 19, 23, 25, 29, 30 och 32 borde ha
hemställt:
1. beträffande huvudmannaskap för asylmottagandet
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande
32, med anledning av motion 1993/94:Sf608 yrkande 8 och med
avslag på motion 1993/94:Sf621 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande kommunal entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande
2 och med avslag på motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande delgivning genom entreprenör
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6, 1993/94:Sf20 yrkande
4 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar förslaget till lag om
mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 § med den
ändringen att lagrummet erhåller följande lydelse:
Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och
som drivs av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt
avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och
den som driver verksamheten. Invandrarverket får uppdra åt andra
att träffa sådana avtal. Verksamheten skall godkännas av
länsarbetsnämnd. Innan avtal träffas skall berörd lokal facklig
organisation ges tillfälle att yttra sig.
15. beträffande ersättning till uppdragsgivaren i vissa
fall
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande nivån på dagersättning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 8
och med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Sf16
yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om nivån på
dagersättning,
19. beträffande nedsättning av dagersättning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 9
och med avslag på regeringens förslag och motionerna
1993/94:Sf16 yrkande 1, 1993/94:Sf18 yrkande 2 och 1993/94:Sf20
yrkande 5 avslår förslaget till lag om mottagande av asylsökande
m.fl. såvitt avser 10 §,
23. beträffande patientavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12
yrkande 11 och med anledning av regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 9 och 1993/94:Sf20
yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om patientavgifter,
25. beträffande tortyrskador
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande
10, 1993/94:Sf603 yrkandena 4 och 5, 1993/94:Sf633 yrkandena 2
och 3 och 1993/94:Sf636 yrkande 8 och med avslag på motionerna
1993/94:Sf603 yrkande 2 och 1993/94:U618 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 14,
med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf19
yrkande 1 och 1993/94:Sf636 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 3, 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och
12 och 1993/94:Sf19 yrkandena 2 och 3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i
denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2,
1993/94:Sf620 yrkande 3, 1993/94:Sf621 yrkande 3, 1993/94:Sf622
yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636
yrkandena 3 och 4 antar förslaget till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a § med den
ändringen att lagrummets första stycke erhåller följande
lydelse:
Om en utlänning som söker uppehållstillstånd med stöd av 2
kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt
behov av skydd här i landet får ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd på högst 12 månader ges. Detta inskränker
inte rätten att begära att asylansökningen prövas i vanlig
ordning.
30. beträffande återvandring
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf19 yrkande
4, 1993/94:Sf627 yrkande 5 och 1993/94:Sf636 yrkande 5 och med
anledning av motionerna 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del,
1993/94:Sf22 yrkande 5, 1993/94:Sf608 yrkande 16 och
1993/94:Sf628 yrkandena 5 i denna del och 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande rättshjälp
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12
yrkande 18 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf15
yrkandena 3 och 4 och 1993/94:Sf19 yrkande 6 avslår regeringens
förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2
Utskottets förslag till lydelse av 10 och 11 §§ förslaget till
lag om mottagande av asylsökande m.fl.
Regeringens förslag Utskottets förslag
10 §
För den som fyllt 18 år För den som fyllt 18 år
och som utan giltigt skäl och som utan giltigt skäl
vägrar att delta i vägrar att delta i
verksamhet som avses i 4 § verksamhet som avses i 4 §
eller som genom att hålla eller som genom att hålla
sig undan försvårar sig undan försvårar
utredningen i ärendet om utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd kan uppehållstillstånd kan
dagersättning enligt 17 dagersättning enligt 17
§ sättas ned, dock inte § sättas ned, dock inte
till den del den är avsedd till den del den är avsedd
att täcka utgifter för att täcka utgifter för
egen mathållning. egen mathållning. Sådan
nedsättning kan även
göras för
ensamstående person som
fyllt 16 men inte 18 år.
Om utlänning som avses i 1
§ första stycket 1 eller
2 även efter det
nedsättning skett enligt
första stycket utan giltigt
skäl vägrar att delta i
verksamhet som avses i 4 §
eller genom att hålla sig
undan försvårar
utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd, kan
bostadsersättning enligt 16
§ sättas ned helt, om
utlänningen erbjuds plats
på förläggning, och
dagersättning enligt 17
§ sättas ned helt, om
fri kost ingår i den
erbjudna inkvarteringen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
11 §
Rätten till bistånd Rätten till bistånd
upphör upphör
1. när 1. när
uppehållstillstånd ges uppehållstillstånd ges
utom i fall som avses i 1 § utom i fall som avses i 1 §
första stycket 2 samt 8 första stycket 2 samt 8
§ andra stycket, § andra stycket, eller
2. när en ansökan om 2. när utlänningen
uppehållstillstånd har lämnar landet.
avslagits och ett beslut om
avvisning eller utvisning
skall verkställas, eller
3. när utlänningen
lämnar landet.
I fall som avses i första
stycket 2 kvarstår dock
rätten till bistånd
för den tid som skäligen
behövs för
verkställigheten av
beslutet om avvisning eller
utvisning. Har
Utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition
med anledning av en ansökan
om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje
stycket utlänningslagen
(1989:529), räknas tiden
från det
Utlänningsnämnden
meddelat slutligt beslut i
ärendet.
Utskottets förslag till ny lydelse av 7 kap. 15 §
utlänningslagen (1989:529)
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
7 kap.
15 §1
Om Statens invandrarverk efter Om Statens invandrarverk efter
omprövning eller på omprövning beviljar en
grund av en ny ansökan utlänning
beviljar en utlänning uppehållstillstånd,
uppehållstillstånd, får verket samtidigt
får verket samtidigt upphäva ett beslut om
upphäva ett beslut om avvisning eller utvisning.
avvisning eller utvisning. Meddelar Invandrarverket ett
Meddelar Invandrarverket ett tidsbegränsat
tidsbegränsat uppehållstillstånd utan
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om
att upphäva beslutet om avvisning eller utvisning,
avvisning eller utvisning, får detta inte
får detta inte verkställas medan
verkställas medan tillståndet gäller.
tillståndet gäller. Motsvarande gäller om
Utlänningsnämnden på
grund av en ny ansökan
beviljar en utlänning
uppehållstillstånd.
Invandrarverket får dock inte upphäva en domstols dom eller
beslut om utvisning eller meddela uppehållstillstånd för den som
har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.
1 Senaste lydelse 1991:573.
Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)
Härigenom föreskrivs att 41 och 43 §§ rättshjälpslagen
(1972:429)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41§
Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller
ärende
1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till
fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller
33 § samma lag av beslut om intagning för tvångsvård eller om
avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra, angående
medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan vård enligt
16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk
vård enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller
angående tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas
utanför vårdinrättningens område för den som genomgår
rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 § brottsbalken
om särskild utskrivningsprövning,
2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda,
3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart
omhändertagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §,
flyttningsförbud enligt 24 § eller upphörande av
flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga eller hos allmän
förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 41 § första stycket
1 samma lag,
4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård
enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13 § samma lag,
5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock
inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2
eller 3 § utlänningslagen hållits i förvar längre än tre dagar,
6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,
7. angående utvisning 7. angående utvisning och
enligt lagen (1991:572) om anmälningsplikt enligt
särskild lagen (1991:572) om
utlänningskontroll, särskild
utlänningskontroll,
8. angående
uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje
stycket utlänningslagen, om
Utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition
i ärendet om avvisning
eller utvisning,
1 Lagen omtryckt 1993:9.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9. angående
verkställighet enligt
utlänningslagen, om
utlänningen hålls i
förvar enligt 6 kap. 2
eller 3 §
utlänningslagen sedan mer
än tre dagar,
8. hos regeringen angående 10. hos regeringen angående
beslut enligt 11 § lagen om beslut enligt 11 § lagen om
särskild särskild
utlänningskontroll, utlänningskontroll,
9. angående hemsändande 11. angående hemsändande
av utlänning med stöd av av utlänning med stöd av
12 kap. 3 § 12 kap. 3 §
utlänningslagen, utlänningslagen,
10. angående förverkande 12. angående förverkande
av villkorligt medgiven frihet av villkorligt medgiven frihet
enligt 26 kap. brottsbalken, enligt 26 kap. brottsbalken,
11. angående 13. angående
verkställighet utomlands av verkställighet utomlands av
frihetsberövande frihetsberövande
påföljd enligt lagen påföljd enligt lagen
(1963:193) om samarbete med (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Danmark, Finland, Island och
Norge angående Norge angående
verkställighet av straff verkställighet av straff
m.m. eller lagen (1972:260) om m.m. eller lagen (1972:260) om
internationellt samarbete internationellt samarbete
rörande verkställighet rörande verkställighet
av brottmålsdom, av brottmålsdom,
12. angående utlämning 14. angående utlämning
enligt lagen (1970:375) om enligt lagen (1970:375) om
utlämning till Danmark, utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge Finland, Island eller Norge
för verkställighet av för verkställighet av
beslut om vård eller beslut om vård eller
behandling, behandling,
13. angående kastrering 15. angående kastrering
enligt lagen (1944:133) om enligt lagen (1944:133) om
kastrering, om giltigt kastrering, om giltigt
samtycke till åtgärden samtycke till åtgärden
ej lämnats, ej lämnats,
14. hos allmän 16. hos allmän
förvaltningsdomstol förvaltningsdomstol
angående tillfälligt angående tillfälligt
omhändertagande enligt 37 omhändertagande enligt 37
§, tvångsisolering §, tvångsisolering
enligt 38, 39 eller 41 § enligt 38, 39 eller 41 §
eller upphörande av eller upphörande av
tvångsisolering enligt 42 tvångsisolering enligt 42
§ smittskyddslagen § smittskyddslagen
(1988:1472). (1988:1472).
43 §
Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan
eller då annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den
som kan beviljas rättshjälp och i mål eller ärende som anges i
41 § 1 även av annan som får föra talan i målet eller ärendet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rättshjälp beviljas och Rättshjälp beviljas och
biträde förordnas av den biträde förordnas av den
myndighet som handlägger myndighet som handlägger
målet eller ärendet. målet eller ärendet.
Dock ankommer prövningen i Dock ankommer prövningen i
ärende hos socialnämnd ärende hos socialnämnd
eller social distriktsnämnd eller social distriktsnämnd
enligt 41 § 3 på enligt 41 § 3 på
länsrätten, i ärende länsrätten, i ärende
som avses i 41 § 13 på som avses i 41 § 15 på
Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten,
i ärende hos polismyndighet i ärende hos polismyndighet
enligt 41 § 5 på enligt 41 § 5 på
Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten,
om ansökan om om ansökan om
rättshjälp skall rättshjälp skall
avslås, i ärende hos avslås, i ärende hos
polismyndighet enligt 41 § polismyndighet enligt 41 §
12 på länsrätten samt 14 på länsrätten samt
i ärende hos regeringen i ärende hos regeringen
på på
departementstjänsteman som departementstjänsteman som
regeringen bestämmer. regeringen bestämmer.
Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under
tiden till dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd
utgått andra stycket motsvarande tillämpning.
Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat
beslut underställs annan myndighets prövning eller saken
överlämnas till annan myndighets avgörande.
Har rättshjälp beviljats Ansökan om rättshjälp
i ärende vari beslutas om genom offentligt biträde
avvisning eller utvisning ges in till den myndighet som
enligt utlänningslagen handlägger målet eller
(1989:529) eller om utvisning ärendet. Gäller
enligt lagen (1991:572) om ansökan ärende som avses
särskild i 41 § 15, ges dock
utlänningskontroll ansökan in till
gäller rättshjälpen Rättshjälpsmyndigheten.
till dess verkställighet av
beslutet skett eller frågan
om verkställighet
förfallit.
Ansökan om rättshjälp
genom offentligt biträde
ges in till den myndighet som
handlägger målet eller
ärendet. Gäller
ansökan ärende som avses
i 41 § 13, ges dock
ansökan in till
Rättshjälpsmyndigheten.
Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till
behörig myndighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan
med därvid fogade handlingar eller anmäla behovet av offentligt
biträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall
av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och
uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 9 000 kronor om året i
enlighet med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall Allmänt barnbidrag skall
utgå jämväl för utgå jämväl för
här i riket bosatt barn, här i riket bosatt barn,
som icke är svensk som icke är svensk
medborgare, såframt barnet medborgare, såframt barnet
eller endera av dess eller endera av dess
föräldrar sedan minst föräldrar sedan minst
sex månader vistas i riket. sex månader vistas i riket.
Detta gäller dock inte Detta gäller dock inte
för tid då dagbidrag för tid då dagersättning
enligt 9 § lagen (1988:153) enligt 17 § lagen
om bistånd åt (1994:000) om mottagande av
asylsökande m.fl. lämnas asylsökande m.fl. lämnas
till barnet. till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara
bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex
månader. Medföljande barn till den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses
bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat
fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt
trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund
eller en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1973:449.
2 Senaste lydelse 1993:92.
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Förlängt barnbidrag lämnas endast till elever som är bosatta i
Sverige. Är eleven inte svensk medborgare, gäller därutöver att
eleven vistas här i landet sedan minst sex månader.
För förlängt barnbidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om
bosättningen här i landet de föreskrifter om bosättning som
gäller för allmänt barnbidrag vid utlandsvistelse enligt lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag.
Förlängt barnbidrag Förlängt barnbidrag
utges inte för tid då utges inte för tid då
dagbidrag enligt 9 § lagen dagersättning enligt 17 § lagen
(1988:153) om bistånd åt (1994:000) om mottagande av
asylsökande m.fl. lämnas asylsökande m.fl. lämnas
till eleven. till eleven.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1992:385.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 3
Motionerna 3
Motioner väckta med anledning av
propositionen 3
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1993/94 7
Utskottet 10
Mottagningssystemet för asylsökande 10
Allmänt 10
Förläggningsverksamheten 11
Propositionen 11
Motioner 13
Utskottet 14
Arbete på öppna arbetsmarknaden 18
Nuvarande ordning 18
Propositionen 18
Motioner 18
Utskottet 18
Annan sysselsättning för asylsökande
19
Propositionen 19
Motioner 20
Utskottet 21
Ekonomiskt bistånd åt asylsökande 22
Gällande bestämmelser 22
Propositionen 23
Motioner 24
Utskottet 25
Hälso- och sjukvård m.m. 27
Gällande ordning 27
Propositionen 28
Motioner 29
Utskottet 30
Utbildning 31
Statens kostnadsansvar för
asylmottagandet 31
Kommunmottagande 31
Tillståndsprövningen 33
Allmänt 33
Tidsbegränsat uppehållstillstånd 35
Bakomliggande utredningsförslag 35
Propositionen 36
Motioner 37
Utskottet 39
Ny ansökan 42
Nuvarande ordning 42
Propositionen 42
Motioner 43
Utskottet 44
Medborgarskap 45
Ikraftträdande och
kostnadskonsekvenser 45
Gränsdragning mellan utlänningslagstiftning
och sociallagstiftning 46
Hemställan 46
Reservationer 51
1. Bistånd vid eget boende (mom. 9) 51
2. Undantag från arbetsrättslig
lagstiftning och samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 11 och
12) 51
3. Det organiserade arbetets art (mom. 13)
52
4. Hemspråksundervisning (mom. 17) 53
5. Nivån på dagersättning (mom. 18) 53
6. Patientavgifter (mom. 23) 54
7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom.
29) 54
Meningsyttring av suppleant 55
Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 59
Bilaga 2 Av utskottet framlagda lagförslag 71