I detta betänkande behandlas
dels proposition 1993/94:162 om handel med el i
konkurrens,
dels tio motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels en motion från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet
lämnats av företrädare för Svenska Kraftverksföreningen,
Riksförbundet Energileverantörerna -- REL, Sveriges
Energiföreningars Riksorganisation -- SERO, Småkraftverkens
Riksförening och Svensk Vindkraftförening. Från SERO har också
en skrivelse inkommit. Vidare har skrivelser ingivits av Svenska
Elverksföreningen, Sydkraft AB, Göteborg Energi AB och De små
kommunernas samverkan -- Småkom.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en avreglering av
elmarknaden med ikraftträdande den 1 januari 1995. För att skapa
tillväxt i ekonomin och för att minska arbetslösheten är det
väsentligt att det utformas regler som säkerställer en fortsatt
god tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga
priser. En effektivt fungerande elmarknad är av grundläggande
vikt för en hållbar ekonomisk tillväxt, påpekar utskottet.
Den föreslagna reformen innebär genomgripande förändringar av
elmarknadens funktionssätt. Det ligger därför i sakens natur att
konsekvenserna av reformen i alla dess delar är svåra att
förutsäga i detalj.
Utskottet har i betänkande 1993/94:NU17 om energipolitik, som
avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande, föreslagit att
en energipolitisk kommission skall tillsättas. En viktig
arbetsuppgift för kommissionen bör vara att noga följa
utvecklingen på elmarknaden. Utskottet tar i det här aktuella
betänkandet upp vissa frågor som kommissionen särskilt bör
behandla. De gäller främst utlandshandeln med el och
regionalpolitiska aspekter. Vidare anser utskottet att de små
elproducenterna bör ges ett skydd -- jämförbart med den
föreslagna mottagningsplikten -- i två år utöver den av
regeringen föreslagna övergångsperioden på tre år. Riksdagen bör
anmoda regeringen att återkomma med erforderliga förslag för att
säkerställa detta.
I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v),
förordas att propositionen skall avslås och att regeringen skall
anmodas att tillse att den parlamentariska energikommissionen
ges i uppdrag att analysera konsekvenserna av en avreglering av
elmarknaden. Bl.a. borde frågan om privatisering av Vattenfall
AB, utvecklingen vad gäller reformering av elmarknaderna inom EU
samt elmarknadsreformens energipolitiska, miljöpolitiska,
näringspolitiska och regionalpolitiska aspekter belysas.
Reservanterna beklagar att alla de partier som stod bakom 1991
års energiöverenskommelse nu inte står fast vid denna. Genom det
ställningstagande kring kärnkraftens avveckling som företrädaren
för Centerpartiet gjort i det energipolitiska betänkandet är
detta parti på gång att bryta det samförstånd i energipolitiken
som har gällt under senare år, sägs det.
Propositionen
I proposition 1993/94:162 föreslås att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
2. antar regeringens förslag till lag om handel med el, m.m.,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1985:277) om vissa bulvanförhållanden,
4. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,
5. godkänner det som regeringen förordar om handeln med
reglerkraft (avsnitt 8.2.3),
6. godkänner det regeringen förordar om nätmyndighetens
verksamhet (avsnitt 11.1),
7. godkänner det regeringen förordar om principer för
avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet (avsnitt
11.4),
8. till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20 000 000 kr utöver vad
som har föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 13.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i
bilaga 1.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är
följande:
1993/94:N17 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en parlamentarisk utredning med syfte att
klarlägga konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en tolkning görs av föreslagna regler för
ersättning till små elproducenter och att dessa regler samt
mottagningsplikt skall gälla t.o.m. år 2003,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en fond för finansiering av småskalig vattenkraft
införs,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn görs av reglerna för egenanvändning av
el från egna produktionsanläggningar.
1993/94:N18 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
de små elkraftsproducenternas villkor.
1993/94:N19 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en tioårig koncessionstid,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den tyska modellen.
1993/94:N20 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förtydligande av statsmakternas mål för förnybar
småskalig energiproduktion,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de små kraftproducenternas situation efter
övergångsperioden i avregleringen.
1993/94:N21 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nackdelarna med kommunal näringsverksamhet.
1993/94:N22 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår proposition 1993/94:162,
2. hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning
tillsätts med uppgift att se över energipolitiken.
1993/94:N23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning
tillsätts med uppgift att följa upp 1991 års
energiöverenskommelse och att analysera konsekvenserna av en
avreglering av elmarknaden,
2. avslår proposition 1993/94:162 om handel med el i
konkurrens.
1993/94:N24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår regeringens proposition 1993/94:162 i dess helhet,
2. hos regeringen begär förslag som stärker de små
elproducenternas ställning i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1993/94:N25 av Ulla Orring och Sigge Godin (båda fp) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att glesbygden ej får drabbas av kostnadsökningar på
nättariffdelen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om att sälja ut de lokala näten utreds.
1993/94:N26 av Simon Liliedahl (nyd) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1993/94:162.
Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är
1993/94:N405 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en parlamentarisk utredning för
att klargöra konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden.
Utskottet
Propositionen
Inledning
I proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens
föreslås förändringar i ellagstiftningen i syfte att öka
konkurrensen avseende produktionen av och handeln med el. Syftet
med det nya regelverket är att skapa förutsättningar för ett än
mer rationellt utnyttjande av produktions- och
distributionsresurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla
leveransvillkor till lägsta möjliga priser, anför regeringen.
Huvudprincipen är att åstadkomma en klar boskillnad mellan å
ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan
överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen
skall enligt förslaget ske i konkurrens, medan nätverksamheten
-- som är ett naturligt monopol -- även i fortsättningen skall
regleras och övervakas på särskilt sätt. Härigenom skapas
förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden,
sägs det i propositionen. Kraftföretag och kunder kommer att
kunna välja vilka de handlar med, och prisbildningen kommer att
anpassas till kundernas behov och förutsättningar.
Våren 1992 beslöt riksdagen om mål och strategier för en
reformering av den svenska elmarknaden (prop. 1991/92:133, bet.
NU30). Reformeringen av elmarknaden är en viktig del av
regeringens avregleringsprogram, sägs det i propositionen.
Regeringen erinrar om att den har initierat ett omfattande
program för avreglering och privatisering samt reformering av
regler som hämmar ett effektivt resursutnyttjande. Att öka
konkurrensen och avskaffa tillväxthämmande regleringar betraktas
som viktiga inslag i regeringens strategi för att återupprätta
Sverige som en tillväxt- och företagarnation.
Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 (prop. 1990/91:88,
bet. NU40) utgör grunden för regeringens energipolitik, heter
det vidare i propositionen. Regeringen ser förslaget i
propositionen som en del i den aktiva energipolitiken.
Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (den s.k. ellagen). Vidare föreslås införandet av
en ny lag om handel med el, m.m. Förändringarna föreslås träda i
kraft den 1 janauri 1995. I det följande lämnas en redovisning
av förslagens innebörd.
Nätkoncession för linje och för område
För att dra fram eller använda elektriska starkströmsledningar
skall det enligt förslaget i propositionen (avsnitt 6.2) krävas
särskilt tillstånd (koncession). Den som får koncession skall,
som för närvarande, vara skyldig att på skäliga villkor ansluta
ledningar och andra anläggningar och att upplåta sin ledning
eller sitt ledningsnät för överföring av el. Däremot bortfaller
nuvarande rätt för förbrukare att få leverans och nuvarande
skyldighet för koncessionshavare att leverera.
Koncessionshavarens skyldigheter skall sålunda i fortsättningen
endast avse nätverksamhet.
Det skall finnas två typer av nätkoncession -- nätkoncession
för linje och nätkoncession för område. Med den förra avses
koncession för en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd
sträckning och med den senare avses koncession för ledningar
inom ett visst område. Nätkoncession skall meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av den
föreslagna nätmyndigheten (se vidare i det följande).
Bestämmelser om nättjänster
Nätkoncessionshavarens anslutningsskyldighet skall, sägs det i
propositionen (avsnitt 6.3), anges uttryckligen i ellagen.
Huvudregeln skall vara att den som har nätkoncession är skyldig
att på skäliga villkor ansluta en anläggning. Skyldigheten
gäller för alla innehavare av nätkoncession, både för linje och
för område. Undantag från anslutningsskyldigheten kan beviljas
av den föreslagna tillsynsmyndigheten -- nätmyndigheten.
Vidare gäller enligt förslaget att den som har en
nätkoncession skall vara skyldig att på skäliga villkor överföra
el åt annan. Denna skyldighet, som främst är en konsekvens av
anslutningsskyldigheten, är den bärande principen i den
föreslagna elmarknadsreformen. Överföringsskyldigheten föreslås
gälla inte bara mot den som är ansluten till nätet utan även
gentemot den som köper eller säljer el utan att själv vara
producent eller konsument av elen.
Innehavaren av nätkoncession skall vara skyldig att utföra den
mätning av överförd el som krävs och att rapportera
mätresultatet. Föreskrifter om hur mätningen skall ske kommer
att utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Dessa föreskrifter kan bl.a. avse den tidsnoggrannhet
med vilken mätningen skall utföras.
Nättariffer för överföring av el skall, enligt förslaget,
utformas så att betald avgift för en anslutning ger rätt att
använda hela det elektriska nätet inom landet, med undantag för
utlandsförbindelserna. Nättariff skall, enligt lagförslaget,
vara skälig och utformad på sakliga grunder. Beträffande
nättariff för område sägs i propositionen att denna inte får
konstrueras så att överföringsavgiften beror på var inom området
en anslutning är belägen.
En princip för utformningen av nättariffer bör vara att den
som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för
detta, sägs det i propositionen. Principen innebär att
tarifferna bör vara kostnadsriktiga för varje kundkategori. Det
är dock viktigt att denna strävan efter kostnadsriktighet inte
medför att elkonsumenter i glesbygd behöver stå för samtliga de
kostnader elöverföringen till dem medför, anser regeringen. Inom
ett koncessionsområde skall alltså inte kunder vid exempelvis
områdets gränser betala högre avgifter än de som bor centralt i
området. Detta överensstämmer i stort sett med gällande praxis.
Vid meddelande av områdeskoncession bör därför, enligt
regeringens mening, koncessionsområdets geografiska omfattning
bedömas utifrån bl.a. den aspekten att området om möjligt skall
innefatta både tätorter och glesbygd. Även med detta system för
utjämning av nätkostnader kommer det dock inte att kunna
undvikas att nättarifferna i utpräglade glesbygdsområden blir
högre än i utpräglade tätortsområden. Så är emellertid
förhållandet även med nuvarande system med områdeskoncessioner,
konstateras det.
Regeringen anser att det bör vara en särskild uppgift för den
föreslagna nätmyndigheten att se till att de nya förhållandena
på elmarknaden inte leder till försämrade villkor vad gäller
överföring av el för kunder i glesbygd. Det aviseras om ett
uppdrag till nätmyndigheten att följa denna fråga närmare.
Myndigheten bör därvid bl.a. kartlägga kostnaderna (avgifter och
tariffer) för överföring på lokala och regionala nät i syfte att
redovisa hur kostnaderna för elöverföring utvecklas på regionnät
och i glesbygdsområden efter det att elmarknadsreformen har
trätt i kraft. Fr.o.m. hösten 1995 bör myndigheten regelbundet
rapportera till regeringen i denna fråga, sägs det.
Det är vidare angeläget att nätmyndigheten intensifierar
arbetet med att skapa koncessionsområden med en kostnadsstruktur
som medger tillräckligt stor utjämning av kostnaderna för
elöverföringen, anförs det. Myndigheten bör i detta arbete rikta
särskild uppmärksamhet på områden dels i glesbygd, dels där
överföringskostnaderna är höga i förhållande till
kundstrukturen. Mot bakgrund av de erfarenheter som vinns, bör
mätmyndigheten bedöma om föreslagna befogenheter är tillräckliga
för att åstadkomma lämpliga avgränsningar av
koncessionsområdena, heter det vidare. I annat fall bör
nätmyndigheten överväga att föreslå erforderliga förändringar av
regelverket.
Koncessionsvillkor i ellagen, m.m.
Olika villkor för nätkoncession anges i den föreslagna
ändringen av ellagen (avsnitt 6.4). De gäller koncessionstid,
spänningsnivå, lämplighetsbedömning m.m. Nätkoncession skall
meddelas för en bestämd tid, längst 40 år. Detta överensstämmer
med vad som gäller i normalfallet enligt nuvarande bestämmelser
om linje- och områdeskoncessioner. Nätkoncession för område
skall vidare ges för en viss högsta spänningsnivå. Någon
motsvarande reglering av spänningsnivån finns inte i den nu
gällande ellagen.
Lämplighetsbedömningar skall göras i följande tre avseenden:
nätkoncession skall endast ges för sådana ledningar och nät som
är lämpliga från allmän synpunkt; nätkoncession för område skall
omfatta en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet;
sökandens lämplighet skall alltid prövas innan nätkoncession
ges.
Enligt lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m. får, med vissa undantag, sådan
anläggning inte förvärvas utan tillstånd av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer. Lagen har i praktiken
inneburit en etableringskontroll för återförsäljare av el, sägs
det i propositionen. De föreslagna nya reglerna i ellagen gör
det möjligt att skälighetspröva priser och andra villkor. För
köpare och säljare av el innebär det därför, enligt regeringens
bedömning, ingen skillnad om anläggningen byter ägare. Någon
särskild prövning när det gäller överlåtelser av själva
anläggningarna behövs således inte längre; den nämnda lagen
föreslås upphöra vid utgången av år 1994. Med anledning härav
föreslås en konsekvensändring i 1 § lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden.
Övergångsbestämmelser
En särskild koncession skall införas för leverans av el till
kunder belägna inom område för nätkoncession --
leveranskoncession (avsnitt 7). Detta system tillgodoser,
enligt regeringens bedömning, berättigade krav på
övergångslösningar. Föreskrifter om leveranskoncession skall
föras in i en särskild lag om handel med el, m.m.
Det främsta motivet till att det behövs en övergångslösning är
behovet att tillvarata de små elkonsumenternas intressen, anförs
det i propositionen. För kunder med låg elförbrukning, främst
hushållskunder, får bl.a. kraven på mätning konsekvenser för
deras möjligheter att agera på en öppen elmarknad, sägs det. I
praktiken kommer de att vara beroende av sin nuvarande
leverantör som därigenom behåller en monopolliknande ställning,
trots att kunderna har formella möjligheter att byta leverantör.
Till dess små elkunder generellt sett har anledning att
efterfråga individuella avtal om elleveranser finns det, enligt
regeringens bedömning, skäl att ha regler som ger särskilt dessa
kunder ett tillräckligt skydd.
Den som innehar leveranskoncession skall enligt förslaget ha
skyldighet att leverera el för normala förbrukningsändamål till
alla kunder inom området som inte önskar byta leverantör. Kunden
skall ha rätt att få elpriset och villkoren för överföringen
prövad av en och samma myndighet.
På kort sikt kan övergången till en fri elmarknad innebära
vissa problem för den småskaliga elproduktionen, sägs det i
propositionen. Övervägande skäl talar för att ge de små
elproducenterna garanterad avsättning för sin produktion, anser
regeringen. Därför föreslås att den som har leveranskoncession
skall vara skyldig att köpa el från en produktionsanläggning,
som är belägen inom området och som kan leverera en effekt om
högst 1 500 kW.
Den småskaliga elproduktionen svarar för mindre än 1 % av den
totala elproduktionen, konstateras det. De små
kraftanläggningarna utgörs främst av vattenkraftverk och
vindkraftsanläggningar. Nuvarande bestämmelser om skyldighet för
en innehavare av områdeskoncession att köpa el från små
produktionsanläggningar, s.k. mottagningsplikt, och att
underkasta sig prövning av priset för dessa inköp infördes i
ellagen år 1988 (prop. 1986/87:167, bet. 1987/88:NU7).
Enligt regeringens bedömning bör de små elproducenterna ges
möjlighet till prövning av skäligheten i den ersättning som de
får från koncessionshavaren. Ansvaret för denna prövning bör
ligga hos den föreslagna nätmyndigheten, anförs det i
propositionen.
Enligt nuvarande riktlinjer för beräkning av ersättningen --
EKOVISAM, som tas fram av Svenska Elverksföreningen -- baseras
ersättningen på alternativkostnaden. Regeringen föreslår att
ersättningen i stället skall grundas på koncessionshavarens
genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året med avdrag
för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig
vinstmarginal för koncessionshavaren. Med försäljningsintäkter
avses härmed de tariffer som leveranskoncessionshavaren
tillämpar för hushållskunder och andra mindre förbrukare. Det
anges som lämpligt att nätmyndigheten utfärdar allmänna råd för
beräkning av ersättning till små kraftproducenter.
Genom den föreslagna ordningen skapas en grundtrygghet för de
små elproducenterna under övergången till en fri marknad, anser
regeringen. Leveranskoncession föreslås bli meddelad för en tid
av längst tre år. Inför en eventuell förnyelse av koncessionerna
bör systemet utvärderas, sägs det i propositionen. Om det när
leveranskoncessionen, och därmed mottagningsplikten, upphör att
gälla föreligger behov av fortsatt garanterad avsättning till
skäligt pris för el från de små elproducenterna bör lämpliga
åtgärder vidtas.
Regeringen föreslår vidare att innehavaren av en
leveranskoncession inte bör ha någon skyldighet att leverera el
för uppvärmningsändamål inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller avses att bli distribuerad. Motivet
till detta förslag är att de berörda aktörerna därmed ges
möjlighet till en successiv anpassning till det nya regelverket.
Leveranskoncession skall meddelas den som från allmän synpunkt
bedöms vara mest lämplig att svara för leveranser av el inom
området, sägs det vidare i propositionen. Endast en sådan
koncession får beviljas i ett leveransområde. Även överlåtelse
av leveranskoncession föreslås bli föremål för
lämplighetsprövning.
Leveransskyldighet och prisprövning föreslås också bli
reglerade i lagen. Annan än innehavare av leveranskoncession
skall enligt förslaget ha rätt att leverera el till kund inom
leveransområdet under förutsättning att avtalad uppsägningstid
har iakttagits eller, om avtal inte finns, efter skälig
uppsägningstid. En kund som har lämnat innehavaren av
leveranskoncession föreslås få rätt att återvända till denne,
dock inte med garantier om samma villkor som tidigare. Det pris
som kunden betalar skall vara skäligt, och kunden skall ha rätt
att få prisets skälighet prövad, sägs det i propositionen.
Ansvaret för det nationella elsystemet
Det föreslås i propositionen (avsnitt 8.2) att regeringen
skall bemyndigas att utse den myndighet som skall utöva det s.k.
systemansvaret. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)
är den myndighet som skall ha systemansvaret. Med detta avses
det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar
samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av
landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och
förbrukning av el.
Den systemansvariga myndigheten skall ges behövliga
befogenheter att beordra kraftproducenter att, mot
marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el,
sägs det i propositionen. Kraftproducenter och elkonsumenter
skall ha skyldighet att till den systemansvariga myndigheten
lämna de uppgifter om produktion eller konsumtion av el, som
behövs för att systemansvaret skall kunna utövas. Myndigheten
skall vidare ha möjlighet att utfärda föreskrifter om kontroll,
provning eller besiktning och andra föreskrifter angående
elektriska anläggningar m.m. när så är påkallat av hänsyn till
elsystemets driftsäkerhet.
Regeringen begär i propositionen riksdagens godkännande av det
som förordas om handeln med reglerkraft.
I Svenska kraftnäts systemansvar ingår att ansvara för den
slutliga balanseringen av det svenska elsystemet, sägs det i
propositionen. I den s.k. reglerprocessen kombineras automatiska
och manuella ingrepp. I första hand krävs en automatisk
reglering, primärreglering, som tar hand om de mindre
variationerna i förbrukningen. De variationer som inte kan
klaras av med primärregleringen får regleras manuellt --
sekundärreglering. Svenska kraftnät anses på ett effektivt sätt
kunna hantera den sekundära regleringen genom en reglermarknad.
Endast aktörer som har en flexibel produktion eller förbrukning
kan delta på en sådan marknad. Insatserna av regleråtgärder bör
ske på frivillig väg och till marknadsbestämda priser.
Det bör, enligt regeringens mening, vara en uppgift för
Svenska kraftnät att ansvara för en marknad där reglerkraft
tillhandahålls på neutrala och marknadsmässiga villkor till
bl.a. den på elmarknaden som saknar egna reglermöjligheter.
Formerna för en sådan marknad för reglerkraft bör utarbetas i
samarbete med elmarknadens aktörer, sägs det. Inriktningen av
Svenska kraftnäts arbete bör vara att en marknad för reglerkraft
kan starta den 1 januari 1995, dvs. vid den tidpunkt när de nya
lagreglerna föreslås träda i kraft, anförs det.
Utrikeshandel med el
Regeringen redovisar i avsnitt 9 sina ställningstaganden om
utrikeshandel med el.
Det föreslås att regeringen skall besluta om nätkoncession när
ansökan avser utlandsförbindelse. Svenska kraftnät bör ensamt
betraktas som s.k. nätansvarig enhet, enligt den innebörd som
anges i EG:s eltransiteringsdirektiv, sägs det i propositionen.
Regeringen erinrar om att näringsutskottet, vid behandlingen
våren 1992 av den tidigare nämnda propositionen om en
reformering av den svenska elmarknaden (prop. 1991/92:133, bet.
NU30), betonade det önskvärda i att hänsyn tas till behovet av
internationell ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar
skall undvikas. Skilda konkurrensförhållanden på elmarknaderna i
Sverige och andra länder kan ge upphov till sådana
konkurrenssnedvridningar, konstateras det i propositionen. För
närvarande pågår reformering av elmarknaderna i flera länder.
Utvecklingen bör därför följas noggrant, anser regeringen.
En generell anmälningsplikt föreslås beträffande långsiktiga
kontrakt om import eller export av el. Sådan information behövs
för att det skall bli möjligt att göra marknadsbedömningar,
t.ex. avseende förväntad leveranssäkerhet och prisutveckling på
den svenska marknaden. Vidare behövs den som underlag för en
analys av huruvida handeln med kraft mellan Sverige och andra
länder orsakar störningar i elförsörjningen eller påverkar
beredskapen på elområdet. Anmälan om import eller export av el
skall inges till Svenska kraftnät.
Kontroll av nätverksamhet
Det är ett samhällsintresse att nätverksamheten regleras för
att säkerställa att den bedrivs rationellt och effektivt, sägs
det i propositionen (avsnitt 10).
För att minska risken för s.k. korssubventionering mellan
produktion av och handel med el -- elverksamhet -- och
nätverksamhet bör det ställas krav på att dessa verksamheter
bedrivs i skilda företag. En juridisk person som bedriver
produktion av eller handel med el skall således inte få bedriva
nätverksamhet.
All nätverksamhet skall enligt förslaget särredovisas, bl.a.
för att det därigenom skall skapas förutsättningar för en
effektiv tillsyn. Vidare anses riskerna för korssubventionering
därmed minska. Den som bedriver nätverksamhet och annan
verksamhet inom samma rörelse skall redovisa nätverksamheten som
en särskild ekonomisk rörelsegren. Särredovisningen skall ske i
enlighet med bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) och 11
kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, nätmyndigheten föreslås kunna utfärda
föreskrifter om de övriga redovisningskrav som lämpligen bör
ställas på nätverksamheten. Regeringen bör också kunna
föreskriva om undantag från bestämmelserna. Revisor hos den som
bedriver nätverksamhet skall enligt förslaget särskilt granska
redovisningen av nätverksamheten. Revisorn skall åläggas att
årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande, vilket
tillsammans med bl.a. årsredovisningen skall inges till
nätmyndigheten.
En viktig del i den föreslagna nätmyndighetens tillsynsarbete
är att bedöma skäligheten i nättariffer och övriga villkor för
nättjänster, sägs det i propositionen. Vid bedömningen av en
nättariffs skälighet skall särskilt beaktas konsumentintresset.
Hänsyn skall dessutom tas till krav på en rimlig avkastning i
nätverksamheten. Nätmyndigheten bör enligt regeringen årligen,
efter kontakter med nätföretagen, redovisa de faktorer som
kommer att ligga till grund för myndighetens skälighetsbedömning
av nätverksamheten. Branschinriktade råd och anvisningar från
nätmyndigheten kan förutsättas komma att ha stor betydelse i
utvecklingen av god redovisningssed för nätverksamhet.
Nätmyndigheten
Som tidigare redovisats skall det inrättas en särskild
myndighetsfunktion -- nätmyndigheten -- för tillsyn av
nätverksamheten. Syftet med dess verksamhet är att skapa
förutsättningar för låga priser och en hög servicenivå och att
säkerställa att näten upplåts på ett sätt som gagnar
konkurrensen, anförs det i propositionen (avsnitt 11).
Nätmyndigheten skall vara tillsynsmyndighet beträffande ellagens
efterlevnad, utom i frågor som rör elsäkerhet, där
Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet. Myndighetens uppgifter
kan indelas i fem huvudgrupper, nämligen normgivning, prövning,
koncessionsgivning, uppföljning samt information och rådgivning.
Nätmyndigheten föreslås även få ansvaret för de
myndighetsuppgifter som följer av den föreslagna lagen om handel
med el, m.m. Den nuvarande prisregleringsnämnden för elektrisk
ström skall samtidigt upphöra.
Regeringen begär riksdagens godkännande av det som förordas om
nätmyndighetens verksamhet.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) föreslås vara
nätmyndighet enligt ellagen. Verksamheten bör starta den 1 juli
1994. NUTEK behöver för ändamålet ytterligare ca 18
årsarbetskrafter, anser regeringen. Med de 12 årsarbetskrafter
som för närvarande har avsatts för arbete med koncessionsfrågor
m.m. enligt den nuvarande ellagstiftningen innebär det att
totalt 30 årsarbetskrafter beräknas för det nya
verksamhetsområdet.
Medel för verksamheten skall anvisas över statsbudgeten.
Verksamheten, som för budgetåret 1994/95 har kostnadsberäknats
till 20 miljoner kronor, skall finansieras genom en årlig avgift
-- nätavgift -- som betalas av innehavare av nätkoncession.
Avgiftssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Regeringen avser att senare lägga fram förslag om ett sådant
avgiftssystem. För att finansiera verksamheten under perioden
den 1 juli--den 31 december 1994, innan det föreslagna
avgiftssystemet träder i kraft, skall besparingar göras inom
NUTEK:s verksamhetsområde. För att täcka kostnaderna för den nya
myndighetsfunktionen föreslås att 20 miljoner kronor skall
anvisas NUTEK för nästa budgetår utöver de medel som har
föreslagits i budgetpropositionen och som riksdagen nyligen har
beslutat om (prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. NU15). Regeringen
begär också riksdagens godkännande av det som förordas om
principer för avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet.
Kommunal elverksamhet
Alla distributionsföretag bör, enligt regeringens uppfattning,
kunna verka på likvärdiga villkor på den avreglerade
elmarknaden. För kommunala elföretag bör därför, sägs det i
propositionen (avsnitt 12), konkurrensvillkoren under vissa
förutsättningar göras likvärdiga dem som gäller för övriga
företag på marknaden.
Kommunal produktion av och handel med el som drivs i
privaträttslig form -- i regel aktiebolag -- skall undantas från
den s.k. lokaliseringsprincipen enligt kommunallagen (1991:900)
och få bedrivas på affärsmässig grund i stället för med
iakttagande av den s.k. självkostnadsprincipen -- som inte är
lagfäst men utvecklad i rättspraxis -- och den s.k.
likställighetsprincipen enligt nämnda lag. Även kommunal
produktion och distribution av fjärrvärme och naturgas som drivs
i privaträttslig form bör i likhet med elverksamhet få bedrivas
på affärsmässig grund, sägs det.
Sådan kommunal verksamhet som bedrivs med undantag från
likställighets- och självkostnadsprinciperna skall särredovisas
från annan verksamhet, anförs det i propositionen. Kommunal
nätverksamhet skall få bedrivas utan hinder av
lokaliseringsprincipen om det sker i geografisk närhet till
företagets nätverksamhet i den egna kommunen.
Överklagande
Förslagen till regler om överklagande redovisas i avsnitt 13 i
propositionen. Nätmyndighetens beslut i koncessionsärenden
enligt ellagen om bl.a. beviljande och överlåtelse av
nätkoncession samt ändring av gränser för nätkoncession för
område skall kunna överklagas till regeringen. Övriga beslut
enligt ellagen av nätmyndigheten skall kunna överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Nätmyndighetens beslut enligt lagen om handel med el, m.m.
såvitt avser frågor om leveranskoncession skall enligt förslaget
kunna överklagas till regeringen, utom vad gäller beslut om
koncessionshavarens leverans- och inköpsskyldighet, beslut om
prisreglering samt beslut om föreläggande för koncessionshavaren
att iaktta sina skyldigheter. Sådana beslut skall få överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Ikraftträdande m.m.
I propositionen (avsnitt 15) meddelas att olika förslag till
tidpunkt för införande av elmarknadsreformen har framförts. För
ett snabbt genomförande talar, enligt regeringen, både den
fortgående vertikala integrationen inom elsektorn och det faktum
att marknadens aktörer i många fall redan förbereder sig för en
elhandel med konkurrens. Lagförslagen föreslås därför, som
tidigare nämnts, träda i kraft den 1 januari 1995.
Regeringen anser inte att någon regel om ersättning till
nuvarande koncessionshavare till följd av de föreslagna
ändringarna i ellagen bör införas i ellagen. De föreslagna
ändringarna innebär inte på något sätt att koncessionshavarens
möjligheter att bedriva kraftproduktion hindras eller inskränks
utan följden av ändringarna blir att innehavaren blir utsatt för
konkurrens vad gäller elleveranser inom sitt område, konstateras
det i propositionen (avsnitt 14).
Motionerna
Avslag på propositionen -- krav på parlamentarisk beredning
I fyra motioner yrkas avslag på propositionen. I två av dessa
kopplas avslagsyrkandet till en begäran om att en parlamentarisk
beredning skall tillsättas. Ytterligare två motioner innehåller
också krav på en parlamentarisk utredning.
Regeringens förslag är ett gigantiskt experiment där
konsekvenserna inte är kända, hävdas det i Socialdemokraternas
partimotion 1993/94:N23. Propositionen innehåller en teknisk
juridisk-administrativ genomgång av hur -- inte om -- en s.k.
avreglering av elmarknaden skall genomföras, heter det vidare.
Motionärerna anser att det i propositionen saknas analyser av
konsekvenser av reformen. De menar att det inte finns
tillräckligt underlag för riksdagen att nu fatta beslut i denna
för Sverige så viktiga fråga. Enligt motionärerna måste frågan
om elmarknadens avreglering ses i ett större energi-, miljö- och
näringspolitiskt perspektiv.
Det mest effektiva sättet att hantera den rådande osäkerheten
om energipolitiken anges vara att omedelbart tillsätta den
parlamentariska beredning som Socialdemokraterna tidigare har
föreslagit. Denna beredning skulle vad gäller avregleringen av
elmarknaden behandla frågeställningar inom följande fem områden:
Ideologisering: Regeringens privatiseringsambitioner, där
privatisering enligt motionärerna synes vara ett mål i sig, har
gett frågan om avreglering av handel med el en ny dimension,
sägs det i motionen. Vattenfall AB har sålunda satts upp på den
s.k. privatiseringslistan.
Anknytningen till utvecklingen inom EU: Utvecklingen mot
en fri elhandel inom EU har stannat av, konstateras det i
motionen. Detta betyder att den kanske viktigaste utgångspunkten
för en förändring av reglerna för den svenska elmarknaden inte
längre föreligger, anser motionärerna.
Energi- och miljöpolitiskt perspektiv: Enheter med låg
rörlig kostnad, t.ex. kärnkraftverk, gynnas av
regeringsförslaget, hävdar motionärerna. I propositionen berörs
över huvud taget inte hur nya energianläggningar skall främjas,
sägs det vidare. Förslaget kan befaras försvåra uppnåendet av de
energipolitiska målen. Det är anmärkningsvärt att beskrivningar
av miljökonsekvenser helt saknas i propositionen, anser
motionärerna.
Näringspolitik: Det svenska näringslivet domineras av
industrier som är elintensiva, påpekas det. Det är troligt att
avregleringen kommer att leda till kraftiga prisfluktuationer,
vilket kommer att skapa osäkerhet för industrins
investeringsplaner, anser motionärerna. De menar att det inte
kan uteslutas att andra länder genom sin prissättning på el
kommer att gynna den egna industrin. Denna näringspolitiska
aspekt på konsekvenserna av en ensidig svensk avreglering av
elmarknaden måste, enligt motionärerna, belysas grundligt.
Regionalpolitik: Det föreslagna systemet kan leda till en
mycket stor spridning av elpriset i olika delar av landet,
hävdar motionärerna. De anser att regeringens förslag inte är
tillräckliga för att skapa en rättvis tariffstruktur på
landsbygden. För att uppnå en sådan struktur måste, menar de
vidare, garantier skapas för en fortsatt säker
landsbygdsdistribution.
Liknande krav på avslag på propositionen och på en
parlamentarisk beredning återfinns i motion 1993/94:N22 (s). Där
tas särskilt upp förhållandena i Norrbottens län. Motionärerna
befarar att regeringsförslaget kommer att leda till stora
prisskillnader mellan olika områden och att Norrbotten kommer
att drabbas av höga elpriser.
Det behövs en parlamentarisk utredning för att klarlägga
konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden, anförs det i
motionerna 1993/94:N17 (s) och 1993/94:N405 (s). I den
förstnämnda motionen sägs att konsekvenserna av regeringens
förslag är så långtgående att de är svåröverskådliga -- därför
behövs det en konsekvensanalys. I den andra motionen anges olika
frågeställningar som den begärda parlamentariska utredningen
skulle behandla. De gäller bl.a. kostnadsbilden för
investeringar, skillnaden i elpris mellan glesbygd och tätorter,
ett framtida sannolikt utländskt inflytande och de små
elkonsumenternas situation.
Även i Vänsterpartiets partimotion 1993/94:N24 yrkas avslag på
propositionen. Partiet avvisar inte av principiella
skäl en avreglering av den svenska elmarknaden. Det finns dock
ingen saklig anledning att forcera utvecklingen, anför
motionärerna och menar att regeringens förslag får ses som en
ideologisk markering. Den viktigaste energipolitiska uppgiften
är, enligt motionärernas mening, att avveckla kärnkraften. Det
finns, säger de, en uppenbar risk för att förslaget i
propositionen snarare försvårar än underlättar en omställning av
det svenska energisystemet från kärnkraftsproducerad el till ett
uthålligt och leveranssäkert system. Motionärerna anser också
att Sverige bör invänta ytterligare erfarenheter av de norska
och brittiska avregleringarna innan genomgripande förändringar
görs.
Avslag på propositionen yrkas, slutligen, också i motion
1993/94:N26 (nyd), med hänvisning till bristande
beslutsunderlag. Motionären instämmer i vad som sägs i
propositionen om vikten av ökad konkurrens på elmarknaden. Han
anser dock att regeringen inte har tagit vederbörlig hänsyn till
alla de principiella frågor som måste analyseras och belysas
innan riksdagen kan fatta beslut. Hur 1991 års energipolitiska
beslut påverkas av regeringens förslag diskuteras inte, sägs
det. En annan principiell fråga som motionären saknar belysning
av i propositionen är förutsättningarna för att elmarknaden, som
kännetecknas av en oligopolsituation, skall kunna
konkurrensutsättas. Ytterligare frågor som bör klarläggas är
effekterna av ett eventuellt utländskt inflytande i svenska
kärnkraftverk samt prissättningen vid export. Det bör därutöver
göras en konsekvensanalys av hur regeringens förslag kommer att
påverka den enskilde elkonsumenten samt små och stora
yrkesmässiga avnämare, anser motionären avslutningsvis.
Motionsyrkanden om små elproducenter
Frågor rörande de små elproducenterna tas upp i fem motioner.
Förslaget i propositionen får till följd att de stora
aktörerna blir starkare och de små svagare, hävdas det i motion
1993/94:N17 (s). Regeringens förslag om leveranskoncession
medför att den dominerande leverantören kommer att få monopol,
anser motionärerna. De föreslår tre typer av åtgärder för att
stödja de små lokala elproducenterna. Den första innebär att den
av regeringen föreslagna modellen för ersättning till de små
producenterna ändras så att ersättningen skall vara högre än för
närvarande, minst 20 % högre. Efter den av regeringen föreslagna
övergångstiden på tre år bör mottagningsplikten övertas av den
dominerade leverantören i området för en period av minst sex år,
anser motionärerna. Som en andra åtgärd föreslår de att det
skall inrättas en statlig lånefond för finansiering av småskalig
vattenkraft. Fonden skulle fram till år 2001 tillföras 900
miljoner kronor, genom dels ett engångsbelopp på 200 miljoner
kronor år 1994, dels ett årligt belopp på 100 miljoner kronor
under åren 1995--2001 från skatten på äldre vattenkraftverk.
Slutligen föreslår motionärerna att det skall göras en översyn
av reglerna för befrielse från elskatt vid egenanvändning av el
från egen produktionsanläggning och av definitionen på
yrkesmässig distribution.
Riksdagen bör besluta om en längre koncessionstid -- minst tio
år -- och om att ett ersättningssystem liknande det som
tillämpas i Tyskland skall prövas, anförs det i motion
1993/94:N19 (fp). Alla investeringar i anläggningar för
produktion av elkraft är långsiktiga, konstateras det i
motionen. Det anses därför inte vara rimligt att som regeringen
föreslår låta leveranskoncessionen vara så kort som tre år. I
Tyskland finns en ny s.k. ströminmatningslag som innebär
mottagningsplikt för el från vissa vattenkraftverk, påpekas det.
Enligt denna lag erhåller en producent med en effekt upp till
500 kW 75 % av fastställt försäljningspris i slutförbrukarledet.
Vid en effekt mellan 500 kW och 5 000 kW erhålls 65 % av
priset. Denna modell bör prövas också i Sverige, anser
motionären.
Riksdagen bör uttala att nätmyndigheten på ett aktivt sätt
skall stödja de små elproducenterna, t.ex. genom de allmänna råd
som skall utfärdas för beräkning av ersättning till små
kraftproducenter, anförs det i motion 1993/94:N18 (c). Riksdagen
bör också, enligt motionären, uttala att frågan om grundtrygghet
för de små elproducenterna skall följas upp omedelbart och inte,
som sägs i propositionen, först i samband med treårsperiodens
utgång. Eventuellt skulle en förlängd övergångsperiod om fem år
kunna prövas, anser han. Tillkomsten av småskalig förnybar
energi och fortsatt drift av befintliga små
produktionsanläggningar måste ges goda förutsättningar, sägs det
i motionen. De problem som kan förutses för de små producenterna
med regeringens förslag är att dessa på en "fri" marknad inte
har samma förutsättningar som större producenter och innehavarna
av leveranskoncessioner, anser motionären. Han hänvisar till att
de små producenterna i ett flertal andra länder har
tillförsäkrats ett garanterat pris.
Även i motion 1993/94:N20 (kds) anförs att den föreslagna
övergångsperioden på tre år inte är tillräcklig. Vidare begärs
förtydligande av statsmakternas mål för förnybar småskalig
energiproduktion. Erfarenheter från den norska avreglerade
elmarknaden inger farhågor, säger motionären. Han anser att det
är helt orealistiskt att tro att små elproducenter skall kunna
konkurrera med större leverantörer på en avreglerad elmarknad.
En investering i små vind- eller vattenkraftverk har en
tidshorisont på 20--50 år. Den föreslagna treårsperioden kommer
därför inte att skapa något gynnsamt investeringsklimat, menar
motionären. Han förordar att ersättningen skall knytas till de
normala hushållstarifferna på sådant sätt att de små
produktionsanläggningarna kan vidmakthållas och förnyas.
I Vänsterpartiets partimotion 1993/94:N24 -- i vilken det, som
tidigare nämnts, yrkas avslag på propositionen -- föreslås också
att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag i
syfte att stärka de små elproducenternas ställning.
Elproducenter med små anläggningar, företrädesvis för vindkraft
och vattenkraft, kommer att ha en betydelsefull roll i
omställningsprocessen till ett nytt uthålligt energisystem,
anförs det i motionen. Dessa producenter är i det nuvarande
systemet missgynnade, anser motionärerna. De menar att dessa
producenters ställning bör stärkas och att såväl deras möjlighet
att leverera el till nätet som kundernas möjlighet att välja dem
som leverantörer bör förbättras radikalt.
Motionsyrkanden om elkonsumenter i glesbygd
Frågan om regeringsförslagets effekter på elpriserna för
konsumenter i glesbygd har tagits upp i de tidigare redovisade
motionerna 1993/94:N23 (s), 1993/94:N22 (s) och 1993/94:N405
(s), i vilka som nämnts yrkas avslag på propositionen och
föreslås att en parlamentarisk beredning skall tillsättas.
Också i motion 1993/94:N25 (fp) aktualiseras denna aspekt.
Riksdagen bör göra uttalanden dels om att glesbygden inte får
drabbas av kostnadsökningar på nättariffdelen, dels om att
frågan om en försäljning av de lokala näten bör utredas, anför
motionärerna. Kommunerna i Norrland har vid flera tillfällen
krävt kompensation för vattenkraftsutbyggnaden, erinrar
motionärerna om. De hänvisar till att det i underliggande
utredningsmaterial har pekats på risken för att olika priser kan
komma att råda i glesbygd och i tätortsområden. En lösning för
att komma till rätta med detta problem skulle, enligt
motionärerna, vara att sälja delar av lågspänningsnäten, de
lokala näten, som ägs av staten via Vattenfall till de berörda
kommunerna med sådana villkor att glesbygden inte skulle drabbas
av kostnadsökningar på nättariffdelen.
Motionsyrkande om kommunal elverksamhet
En ökad rätt för kommunerna att driva näringsverksamhet, som
föreslås i propositionen, inger oro, anförs det i motion
1993/94:N21 (m). Motionären menar att konkurrens på lika villkor
förutsätter att all produktion och handel med el sker i privata
företag. De framlagda förslagen om en utökad kompetens för
kommunala företag får inte leda till någon ny syn på offentligt
bedriven näringsverksamhet, sägs det. Motionären anser att
konkurrensen inom den offentliga sektorn måste öka. Detta
försvåras emellertid av att privata och offentliga företag inte
konkurrerar på lika villkor; offentliga företag får
konkurrensfördelar framför privata företag genom den kommunala
beskattningsrätten och kommunala borgensåtaganden, hävdar
motionären. Utgångspunkten borde därför vara att det offentliga
inte skall driva näringsverksamhet.
Vissa kompletterande uppgifter
Energipolitisk kommission
Förslag i budgetpropositionen om anslag m.m. på energiområdet
jämte motioner har utskottet nyligen behandlat i betänkande
1993/94:NU17 om energipolitik. I nämnda betänkande har utskottet
med anledning av motioner i frågan beslutat föreslå att en
energipolitisk kommission skall tillsättas. Kommissionen, som
bör vara parlamentariskt sammansatt, bör följa upp 1991 års
energiöverenskommelse och analysera behovet av förändringar och
ytterligare åtgärder.
Kommissionen bör granska de pågående energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemet.
Vidare bör kommissionen göra en översyn av de energipolitiska
styrmedlen och studera resultaten från forsknings- och
utvecklingsinsatserna inom energiområdet. I kommissionens arbete
bör också ingå att lägga fram förslag om program med
tidsangivelser för omställningen av energisystemet.
En viktig uppgift för kommissionen bör vara att följa
utvecklingen på den svenska elmarknaden. En säker och rationellt
fungerande elförsörjning är, enligt utskottets mening, en
förutsättning för en utvecklad industrination som Sverige.
Utifrån sin analys bör kommissionen bedöma bl.a. det framtida
behovet av ny kraftproduktion och förutsättningarna härför.
Utskottet anförde vidare att den föreslagna kommissionen även
bör analysera frågor med anknytning till det här aktuella
förslaget om en avreglering av elmarknaden. I det
energipolitiska betänkandet hänvisades till att denna fråga för
kommissionen skulle utvecklas närmare i föreliggande betänkande.
De två betänkandena avlämnas samtidigt.
Underlagsmaterial för propositionen
Regeringen redovisar i propositionen (avsnitt 3) det
utredningsmaterial som har använts som underlag för
propositionen. Detta omfattar följande:
Ellagstiftningsutredningens delbetänkande Elkonkurrens med
nätmonopol (SOU 1993:68),
Svenska kraftnäts rapport Handelsplats för el,
NUTEK:s rapport Att mäta och ta betalt för el,
Elmyndighetsutredningens betänkande Monopolkontroll på en
avreglerad elmarknad (SOU 1993:105),
Departementspromemorian Utredningar om elmarknadsreformen (Ds
1994:2) innefattande följande utredningsrapporter:
(i) Allmänt om en stegvis avreglering av elmarknaden
(upprättad inom Näringsdepartementet),
(ii) Gränslös el -- export och import av el (Karl-Axel Edin,
Tentum AB),
(iii) Elmarknadsmodeller och konsekvenser -- om kraftbörs och
produktionsoptimering (Anders Danell och Per Möller, Bergman &
Co),
(iv) Om leveringssikkerhet på et avregulert svensk elmarked
(Svein Storstein Pedersen),
(v) Små kunder på en elmarknad i konkurrens (Owe Andersson,
EKAN-gruppen),
(vi) Konsekvenser för miljön och energieffektiviseringen av en
reformerad elmarknad (Peter Steen och Marie Jungmar, Försvarets
forskningsanstalt -- FOA, Bo Andersson, Handelshögskolan i
Stockholm, Björn Kjellström, Luleå tekniska högskola),
(vii) Elpriserna på en öppen elmarknad (Karl-Axel Edin,
Tentum AB),
(viii) Elprisnivå och elprisutveckling på en avreglerad
elmarknad (Lennart Hjalmarsson, Göteborgs universitet).
Lagen om handel med el, m.m.
I den föreslagna lagen om handel med el, m.m. har -- efter
propositionens avlämnande -- uppdagats en lagteknisk felaktighet
i utformningen av 12 §. Enligt huvudregeln i 12 § första stycket
måste den elkund som vill köpa el från annan än
koncessionshavaren anmäla detta till koncessionshavaren minst
sex månader innan leveransen påbörjas. Skälet till denna regel
är att koncessionshavare måste få rimlig tid att anpassa sina
inköpsavtal och den övriga verksamheten till ändrade
förhållanden.
I 12 § andra stycket stadgas att kunder som har leveransavtal
med reglerad uppsägningstid inte får köpa ström av annan förrän
avtalet har upphört. En sådan kund behöver inte anmäla
leverantörsbyte sex månader i förväg enligt huvudregeln i första
stycket utan säger i stället upp avtalet i enlighet med dess
bestämmelser om uppsägning.
Flertalet distributionsföretag tillämpar gentemot sina kunder
allmänna avtalsvillkor, utarbetade av bl.a. Svenska
Elverksföreningen och Konsumentverket. Enligt de avtalsvillkor
som gäller för lågspänningsleveranser -- AB-L-86 -- stipuleras
bl.a. en uppsägningstid om 15 dagar vid abonnemangets
upphörande. Huvuddelen av landets hushållskunder torde vara
bundna av dessa bestämmelser. Enligt den i propositionen
föreslagna utformningen av 12 § andra stycket skulle flertalet
av hushållskunderna, under åberopande av denna uppsägningstid,
ha rätt att köpa el från annan än koncessionshavaren redan efter
15 dagar i stället för den avsedda övergångstiden om sex
månader.
Vid ett bifall till regeringens förslag och för att råda bot
på det redovisade problemet bör vissa ändringar göras i
nyssnämnda bestämmelse i lagen om handel med el, m.m. Denna
bestämmelse stadgar i sin föreslagna lydelse bl.a. att
elkonsument som med koncessionshavaren har ett leveransavtal med
reglerad uppsägningstid inte får byta elleverantör förrän
avtalet har upphört att gälla. En ändring bör göras så att
bestämmelsen endast omfattar avtal med en reglerad
uppsägningstid som är längre än sex månader.
Om denna ändring -- som framgår av bilaga 2 -- genomförs leder
det till att kunder som har ett leveransavtal med en reglerad
uppsägningstid som är kortare än sex månader kommer att
omfattas av huvudregeln vid byte av elleverantör, dvs. de måste
göra anmälan till koncessionshavaren minst sex månader i förväg.
Därigenom säkerställs att koncessionshavaren alltid får kännedom
om ett förestående leverantörsbyte minst sex månader i förväg.
En konsekvensändring bör också göras i lagens
övergångsbestämmelser.
Tidigare behandling
Riksdagen beslöt våren 1992, som tidigare nämnts, om mål och
strategier för en reformering av den svenska elmarknaden (prop.
1991/92:133, bet. NU30). Utskottet betonade därvid det
önskvärda i att hänsyn tas till behovet av internationell
ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar skall undvikas.
Vidare fastlades riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet,
Svenska kraftnäts verksamhet, reformeringen av eldistributionen
och konkurrensövervakningen på elområdet.
Motioner liknande vissa av de nu aktuella motionerna rörande
små elproducenter har tidigare behandlats av riksdagen. Detta
gäller bl.a. i fråga om yrkandet i motion 1993/94:N17 (s) om en
fond för finansiering av småskalig vattenkraft. År 1978 infördes
ett treårigt stöd till åtgärder avseende små vattenkraftverk
(prop. 1977/78:131, bet. NU61). Avsikten med stödet var att öka
eller få till stånd elproduktion i kraftverk med en effekt av
1 500 kW eller lägre. År 1982 upphävdes kungörelsen
(1919:787) med allmänna bestämmelser för lån från
vattenkraftsfonden. När utskottet våren 1993 senast behandlade
ett sådant yrkande (bet. 1992/93:NU28), anförde utskottet att
potentialen för ytterligare utbyggnad av småskalig vattenkraft
bedömdes vara relativt begränsad. Samtidigt noterades att de
miljöproblem som kunde vara förenade med små vattenkraftverk
alltmer har uppmärksammats. Riksdagen följde utskottets förslag
och avslog motionen.
Beträffande yrkandet i nämnda motion om en översyn av reglerna
för befrielse från elskatt vid egenanvändning av el kan noteras
att riksdagen inom kort väntas fatta beslut om att
vindkraftsproducerad el skall få en miljöbonus som motsvarar
skatten på el till hushåll (bet. 1993/94:SkU34). Miljöbonusen
skall införas den 1 juli 1994. I en reservation (s) förordas
avslag på förslaget om miljöbonus.
Utskottets ställningstagande
Allmänna synpunkter
I propositionen föreslås, som beskrivits, förändringar i
ellagstiftningen i syfte att öka konkurrensen i produktionen av
och handeln med el. Enligt regeringens bedömning skapas
härigenom förutsättningar för en effektiv prisbildning på
elmarknaden och ett än mer rationellt utnyttjande av
produktions- och distributionsresurserna i den svenska
elförsörjningen. I propositionen anförs att den föreslagna
reformeringen av elmarknaden är en viktig del i strategin att
genom ökad konkurrens och avskaffande av tillväxthämmande
regleringar återupprätta Sverige som tillväxt- och
industrination.
Utskottet konstaterar inledningsvis att Sverige är starkt
beroende av en väl fungerande elförsörjning. Detta gäller bl.a.
för den svenska industrin, som till stora delar har byggts upp
kring en säker tillgång på el till låga kostnader. För att skapa
tillväxt i ekonomin och för att minska arbetslösheten är det
väsentligt att det utformas regler som säkerställer en fortsatt
god tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga
priser. En effektivt fungerande elmarknad är således av
grundläggande vikt för en hållbar ekonomisk tillväxt.
Regeringens förslag till ny ellagstiftning ger enligt utskottets
bedömning goda förutsättningar för en effektiv elförsörjning.
Utskottet har noterat att de grundläggande principerna i den
föreslagna elmarknadsreformen har ett brett stöd bland
elmarknadens aktörer -- konsumenter, producenter och
leverantörer. Det pågår också ett intensivt arbete bland de
berörda företagen på elmarknaden med förberedelser inför
reformens ikraftträdande.
Till grund för regeringens förslag ligger, som tidigare
redovisats, ett omfattande utredningsmaterial. I detta material
ingår analyser av olika konsekvenser av elmarknadsreformen.
Utskottet anser att det hade varit önskvärt med ett brett
parlamentariskt samförstånd om reformens huvuddrag. Det är
mycket viktigt att de berörda aktörerna kan få besked om att det
regelverk som införs är stabilt. De centrala delarna i reformen
bör kunna förutses ligga fast under överskådlig tid.
Elmarknadsreformen innebär genomgripande förändringar när det
gäller elmarknadens funktionssätt. Det ligger sålunda i sakens
natur att konsekvenserna av reformen i alla dess delar är svåra
att förutsäga i detalj. Det är därför, enligt utskottets mening,
väsentligt att utvecklingen noga följs och att statsmakterna har
hög beredskap när det gäller att komplettera och modifiera det
föreslagna regelverket.
Utskottet har nyligen, som tidigare nämnts, i betänkandet
1993/94:NU17 föreslagit att en energipolitisk kommission skall
tillsättas. En viktig arbetsuppgift för kommissionen bör vara
att noga följa utvecklingen på elmarknaden och föreslå de
åtgärder som kan anses vara motiverade för att säkerställa en
effektiv elförsörjning. Härigenom uppnås att utvecklingen på
elmarknaden behandlas i ett centralt energipolitiskt sammanhang.
Utskottet tar i det följande upp vissa frågor som kommissionen
särskilt bör behandla.
Enligt utskottets mening är det vidare av stor vikt att
reformen genomförs utan onödigt dröjsmål med hänsyn till det
stora samförstånd om de grundläggande principerna i reformen som
råder bland aktörerna på elmarknaden och mot bakgrund av den
anpassning till det nya regelverket som redan pågår. Företrädare
för bl.a. kraftindustrin har vid uppvaktningar inför utskottet
framfört samma uppfattning. Förslagen i propositionen bör
således träda i kraft den 1 januari 1995.
Utlandshandeln
I motion 1993/94:N23 (s) anförs att en anpassning till
förhållandena inom EG var ett av de viktigaste motiven bakom
riksdagens beslut våren 1992 om en reformering av den svenska
elmarknaden. Det konstateras i motionen att det nu råder stor
osäkerhet om utvecklingen inom EU när det gäller
elmarknadsfrågor. Det kan också enligt motionärerna finnas risk
för att andra länder använder prissättningen på el som ett sätt
att ge den egna industrin konkurrensfördelar. Enligt
motionärerna måste denna näringspolitiska aspekt på
konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden belysas
grundligt.
Företrädare för den elintensiva industrin har framfört
liknande tankegångar och pekat på risken för inhemska
prishöjningar på el om en omfattande svensk elexport skulle
uppstå. Även i motion 1993/94:N26 (nyd) diskuteras
prissättning vid export.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen
att en elmarknad som möjliggör en omfattande handel med el i
princip leder till att de samlade produktionsresurserna kan
utnyttjas bättre. Det är exempelvis av stor betydelse för
elmarknadens effektivitet att svenska konsumenter och
producenter skall kunna sluta avtal om kraftaffärer med aktörer
utomlands. I detta sammanhang bör dock beaktas strukturer och
funktionssätt på de elmarknader med vilka det sker handel. Vid
utskottets behandling våren 1992 av proposition 1991/92:133 om
en elmarknad i konkurrens konstaterade utskottet (bet.
1991/92:NU30) att det -- för att undvika risker för
konkurrenssnedvridningar -- är önskvärt att hänsyn tas till
behovet av ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad.
Något särskilt uttalande av riksdagen i saken ansåg utskottet
dock inte påkallat.
Utskottet kan nu konstatera att det sker en utveckling på
elmarknaderna i Europa. Bilden är dock inte entydig. I Norge har
elmarknaden reformerats enligt de huvudsakliga principer som
föreslås i den föreliggande propositionen. Liknande förslag
avseende den finska elmarknaden har aviserats av Finlands
regering. På kontinenten går dock arbetet med att skapa en inre
marknad för energi långsammare.
Inom Norden sker sedan länge ett omfattande utbyte av kraft
mellan länderna. Det pågår ett arbete med att utveckla den
nordiska elmarknaden mot bakgrund av bl.a. de förändrade
förutsättningarna till följd av pågående och aviserad
avreglering i de tre aktuella nordiska länderna. Utskottet anser
det vara av stor vikt att detta arbete kan fortgå, inte minst
med hänsyn till strukturen på den svenska elmarknaden med några
få dominerande producentföretag.
När det gäller handeln med kontinenten är förutsättningarna
delvis annorlunda. Handeln är liten, bl.a. som en följd av den
begränsade överföringskapaciteten mellan de nordiska länderna
och kontinenten. För närvarande förbereds en undervattenskabel
mellan Sverige och Tyskland. Kabeln, som benämns Baltic Cable,
kommer att få en kapacitet på 600 MW och beräknas vara i drift
hösten 1994. Denna förbindelse förväntas dock inte nämnvärt
komma att påverka prisbildningen på den svenska elmarknaden. Det
har trots detta, som nyss nämnts, framförts farhågor för att
omfattande utökningar i överföringskapaciteten till Tyskland
skulle påverka den svenska elförsörjningen negativt. Det kan
därför, enligt utskottets mening, finnas skäl att ytterligare
analysera utlandshandelns konsekvenser för den svenska
elförsörjningen.
Förslaget i propositionen innebär att regeringen skall besluta
om nätkoncession när ansökan avser utlandsförbindelse. I samband
med prövningen av sådan ansökan bör enligt vad som sägs i
propositionen ett flertal faktorer vägas in, t.ex. förbindelsens
betydelse för den allmänna tillgången till överföringskapacitet
till utlandet, driftsäkerheten i det svenska elsystemet och den
långsiktiga leveranssäkerheten.
Energikommissionen bör därför ges i uppgift att noga analysera
konsekvenserna av en utökad handel med el till kontinenten.
Kommissionen bör belysa effekterna för det svenska
elförsörjningssystemets långsiktiga leveranssäkerhet av en
utökad handel. Även inverkan på de svenska elpriserna av en
utökad export till kontinenten bör studeras.
När det gäller handeln med Norge och Finland torde det vara
möjligt att få behovet av ömsesidighet tillgodosett. Som nyss
har framhållits är det angeläget att en nordisk elmarknad
baserad på konkurrens i produktion och handel kan etableras.
Utskottet har inget att erinra mot de överväganden som görs i
propositionen när det gäller Svenska kraftnäts inflytande över
utbyggnaden av nya utlandsförbindelser och utnyttjandet av
dessa.
Vad utskottet nu har förordat om energikommissionens arbete
beträffande utlandshandeln bör regeringen beakta vid utformandet
av direktiven. Något särskilt uttalande av riksdagen i frågan
anser utskottet dock inte erforderligt.
Regionalpolitiska frågor
Frågan om elmarknadsreformen kommer att leda till ökade
prisskillnader mellan glesbygd och tätortsområden tas upp i
motionerna 1993/94:N22 (s), 1993/94:N23 (s), 1993/94:N405 (s)
och 1993/94:N25 (fp).
Utskottets inställning är att hushåll och företag skall ha
tillgång till el på rimliga villkor, oavsett var de bor eller
verkar i landet. För flertalet elkunder utgör
överföringskostnaden en stor del av den totala kostnaden för
elanvändningen. Detta är särskilt fallet i glest bebodda
områden. Överföringskostnaderna uppkommer i nätverksamheten.
Denna verksamhet, som är ett naturligt monopol, föreslås även
fortsättningsvis vara reglerad. En princip för utformningen av
nättariffer bör enligt förslaget i propositionen vara att den
som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för
detta. Denna princip innebär att tarifferna skall vara
kostnadsriktiga. Det är viktigt att denna strävan efter
kostnadsriktighet inte leder till att elkonsumenterna i glesbygd
behöver stå för samtliga de kostnader som elöverföringen till
dem medför. I regeringens förslag föreskrivs därför att
nättariff för område inte får konstrueras så att en
överföringsavgift beror på var i området en kund är ansluten
till nätet.
Kraven på kostnadsriktighet medför att varje koncessionsområde
skall behandlas för sig när nättariffen prövas. Det har från
några håll hävdats att denna regel skulle leda till mycket stora
höjningar av överföringstarifferna i vissa glesbygdsområden,
bl.a. i Norrlands inland. Det finns risk för att kunder i vissa
områden kan komma att få höjningar i sina elkostnader om
åtgärder inte vidtas.
En stor del av problemen hänger emellertid samman med de
nuvarande koncessionsområdenas utformning. Genom
sammanslagningar av angränsande områden skulle riskerna för
höjda överföringstariffer till stor del kunna undvikas.
Utskottet noterar att regeringen i propositionen framhåller det
som angeläget att den ansvariga myndigheten verkar för en
kostnadssänkande strukturrationalisering av
överföringsverksamheten i minst samma omfattning som hittills.
Nätmyndigheten bör således intensifiera arbetet med att skapa
koncessionsområden som medger en tillräckligt stor utjämning av
kostnaderna för elöverföringen.
Företagen kan i flertalet fall antas vara villiga att medverka
till en snabb strukturrationalisering, inte minst då samma
företag sköter nätverksamheten i de berörda koncessionsområdena.
Utskottet har exempelvis erfarit att Vattenfall AB avser att
göra sammanslagningar av sina koncessionsområden i Norrland i
syfte att undvika tariffhöjningar i vissa områden.
En annan viktig faktor av betydelse för tarifferna i
glesbygdsområdena blir tillämpningen av föreskrifterna om s.k.
linjekoncession. Utskottet noterar att nättariffer för regionala
nät enligt förslaget får variera med hänsyn till var kunden är
ansluten. I propositionen sägs att det även inom ett regionalt
nät bör vara tillåtet att variera tarifferna i de fall det är
kostnadsmotiverat. Det konstateras vidare att så är fallet med
de högspänningstariffer som nu tillämpas. Även tarifferna på de
regionala näten bör liksom hittills kunna prövas utifrån
skälighet och om de är sakligt motiverade.
Enligt uppgift är de tariffer som nu tillämpas för
elleveranser över regionala nät i stor utsträckning
avståndsoberoende även om det inte finns några formella regler
som avser tariffsättningen. Utskottet noterar också att det för
närvarande inte går att med fullständig säkerhet särskilja de
delar av gällande tariffer som avser överföring på näten resp.
ersättning för levererad el.
Det föreslagna regelverket ger, anser utskottet, tillräckliga
legala möjligheter för en strukturrationalisering av
områdeskoncessionerna i syfte att uppnå en effektivare nätdrift
och en regional utjämning av överföringstarifferna. En sådan
strukturrationalisering kräver dock företagens aktiva medverkan.
Enligt förslaget i propositionen skall nätmyndigheten bedöma om
nuvarande befogenheter för myndigheten är tillräckliga för att
åstadkomma lämpliga avgränsningar av koncessionsområdena.
Enligt utskottet är rimliga överföringstariffer för
glesbygdskunderna en central utgångspunkt vid en bedömning av
elmarknadens funktionssätt. Utskottet finner det naturligt att
nätmyndigheten bedömer ändamålsenligheten i de regler som gäller
för elmarknaden. Som en följd av frågans betydelse bör dock även
den behandlas av den föreslagna energikommissionen. Utskottet
förutsätter att frågor om glesbygdsdistributionen behandlas med
förtur så att eventuella åtgärder kan sättas in snabbt om så
skulle behövas.
Det är enligt utskottets uppfattning även väsentligt att den
praxis som för närvarande tillämpas för överföring på regionala
nät inte ändras i riktning mot ett ökat avståndsberoende i
överföringstariffernas uppbyggnad. Det skulle innebära en
försämrad situation för glesbygdskunder. Utskottet vill vidare
peka på att det kan finnas skäl att låta ett företags samlade
kostnader för verksamhet med regionnät ligga till grund för
överföringstarifferna på regionnäten.
Energikommissionen bör även analysera behovet av ytterligare
föreskrifter vad gäller tarifferna på regionnäten i syfte att
undvika regionalpolitiskt negativa effekter av förslagen. Något
särskilt uttalande av riksdagen om här förordade uppgifter för
energikommissionen behövs inte; utskottet förutsätter att
regeringen vid utformningen av direktiven beaktar vad som här
har anförts.
Små elproducenter, m.m.
Olika frågor rörande de små elproducenternas ställning tas,
som redovisats, upp i fem motioner. I flera av dessa framförs
synpunkter på den föreslagna övergångsperiodens längd.
Utskottet delar regeringens bedömning att övergången till en
fri elmarknad på kort sikt kan innebära vissa problem för den
småskaliga elproduktionen. Regeringen har föreslagit att det
under en övergångsperiod på tre år skall råda ett system med
leveranskoncessioner. Motivet till det föreslagna systemet är,
som nämnts, främst att de små elkonsumenternas intressen skall
kunna tillvaratas. En mottagningsplikt för en innehavare av
leveranskoncession gentemot elproduktionsanläggningar om högst
1 500 kW har kopplats till systemet.
Enligt utskottets mening ger mottagningsplikten ett
tillfredsställande skydd för de små elproducenterna.
Leveranskoncession är avsedd att lämnas för en period om tre år.
Inför ett beslut om avveckling eller förlängning av systemet med
leveranskoncession skall enligt regeringen en samlad utvärdering
göras. Utskottet vill understryka betydelsen av att
konsekvenserna för den småskaliga elproduktionen noga belyses.
Utskottet anser att den småskaliga elproduktionen bör ges ett
skydd jämförbart med den nu föreslagna mottagningsplikten i
ytterligare två år även om man vid utvärderingen finner att
systemet med leveranskoncessioner bör avvecklas. Regeringen bör
anmodas att återkomma med erforderliga förslag för att
säkerställa detta.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande med denna
innebörd. Med ett sådant uttalande av riksdagen blir motionerna
1993/94:N17 (s), 1993/94:N19 (fp), 1993/94:N18 (c) och
1993/94:N20 (kds) till en del tillgodosedda i berörda delar.
Vidare anser utskottet att en ändring bör göras i den
föreslagna lagen om handel med el, m.m. Ändringen gäller, som
tidigare har beskrivits, 12 § andra stycket i vilken
uppsägningstiden regleras. Den i propositionen föreslagna
formuleringen innebär, som nämnts, att huvuddelen av
hushållskunder under åberopande av avtalsvillkoren (enligt
AB-L-86) skulle kunna köpa ström från annan än
koncessionshavaren redan efter 15 dagar i stället för den
avsedda anmälningstiden om sex månader. En konsekvensändring bör
också, som redovisats, göras i lagens övergångsbestämmelser.
Genom de ändringar som utskottet här föreslår, och som framgår
av bilaga 2, rättas det angivna förhållandet till.
Kommunal elverksamhet
Regeringens förslag om att kommunal produktion av och handel
med el som drivs i privaträttslig form skall undantas från den
s.k. lokaliseringsprincipen och att den skall bedrivas på
affärsmässig grund i stället för med iakttagande av den s.k.
självkostnadsprincipen har, som redovisats, tagits upp i motion
1993/94:N21 (m).
Enligt utskottets bedömning innebär förslaget inte någon
förändring av synsättet på kommunal näringsverksamhet. Förslaget
har föranletts av den nuvarande strukturen på elmarknaden.
Större delen av den lokala eldistributionen ombesörjs för
närvarande av kommunala verk och kommunalägda bolag. För att
alla företag skall kunna verka under likvärdiga förutsättningar
och konkurrensvillkor på den nya elmarknaden bör den kommunala
elverksamheten, såsom föreslås i propositionen, kunna undantas
från de nämnda kommunala principerna.
Sammanfattning av utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker -- mot bakgrund av vad som anförts --
förslagen i proposition 1993/94:162 med de ändringar i lagen om
handel med el, m.m. som anges i bilaga 2. Med detta avstyrker
utskottet flertalet av de här aktuella motionsyrkandena. De
motioner -- 1993/94:N17 (s), 1993/94:N19 (fp), 1993/94:N18 (c)
och 1993/94:N20 (kds) -- i vilka övergångsperiodens längd tas
upp blir dock till en del tillgodosedda.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:162 momenten
5--8, med anledning av motionerna 1993/94:N17 yrkande 2,
1993/94:N18, 1993/94:N19 yrkande 1 och 1993/94:N20 yrkande 2 och
med avslag på motionerna 1993/94:N17 yrkandena 1, 3 och 4,
1993/94:N19 yrkande 2, 1993/94:N20 yrkande 1, 1993/94:N21,
1993/94:N22, 1993/94:N23, 1993/94:N24, 1993/94:N25,
1993/94:N26 och 1993/94:N405
a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,
b) dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om handel med el, m.m., dock med ändring att 12 § och punkt
2 i övergångsbestämmelserna erhåller lydelse enligt Utskottets
förslag i bilaga 2,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande de små elproducenterna,
c) godkänner det som anges i propositionen om handeln med
reglerkraft,
d) godkänner det som anges i propositionen dels om
nätmyndighetens verksamhet, dels om principer för
avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet,
e) till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (bet.
1993/94:NU15, rskr. 221) -- anvisar ett ramanslag på
20 000 000 kr,
f) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.,
g) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden.
res. (s)
Stockholm den 5 maj 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),
Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo
Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt
Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats
Lindberg (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo
Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Mats Lindberg
(alla s) anser
dels att utskottets ställningstagande, som börjar på
s. 20 med "Allmänna synpunkter" och slutar på s. 26 med "del
tillgodosedda", bort ha följande lydelse:
Allmänna synpunkter
Proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens utgör
ett otillräckligt underlag för riksdagen att fatta beslut på.
Detta bekräftas också av alla de analyser av förslagets effekter
som regeringsföreträdarna i utskottet efterlyser. Inga
konsekvensanalyser återfinns i propositionen. Enligt utskottets
uppfattning måste frågan om elmarknadens avreglering vägas in i
ett större energi-, miljö- och näringspolitiskt perspektiv. Det
är särskilt allvarligt att det i propositionen inte med ett ord
nämns hur de nya reglerna påverkar möjligheterna till
energiomställning.
Det har sedan lång tid varit en tradition i svensk politik att
beslut om energipolitiken skall fattas i största möjliga
politiska enighet. För tidigare socialdemokratiska regeringar
har detta varit en bärande princip. Marknadens aktörer --
konsumenter, producenter och leverantörer -- vill veta att det
finns en bred enighet om regelsystemet.
Det är mot denna bakgrund beklagligt att alla de partier som
stod bakom 1991 års energiöverenskommelse nu inte står fast vid
denna. Genom det ställningstagande kring kärnkraftens avveckling
som företrädaren för Centerpartiet gjort i det energipolitiska
betänkandet 1993/94:NU17 är detta parti på gång att bryta det
samförstånd i energipolitiken som har gällt under senare år.
Centerpartiet förmedlar dubbla budskap. Å ena sidan kräver man
ändringar i den s.k. kärntekniklagen (1984:3), å andra sidan
ställer man sig bakom en reform som sannolikt kommer att
försvåra kärnkraftsavvecklingen.
Enligt utskottets mening bör ikraftträdandet av
elmarknadsreformen uppskjutas för att utrymme skall skapas för
att låta den förordade parlamentariska energikommissionen
analysera konsekvenserna av de föreslagna nya reglerna för
elmarknaden. Därigenom ges även kommunerna rimlig tid för det
erforderliga förändringsarbetet.
Utskottet anser sålunda -- i likhet med vad som anförs i
motionerna 1993/94:N23 (s), 1993/94:N22 (s), 1993/94:N17 (s),
1993/94:N405 (s) och 1993/94:N24 (v) -- att propositionen bör
avslås av riksdagen och att regeringen skall anmodas att tillse
att den parlamentariska energikommissionen ges i uppdrag att
analysera konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden. Med
ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda motionerna helt
tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1993/94:N26 (nyd)
blir därmed i sak tillgodosedd. Utskottet redovisar i det
följande de olika områden som i denna del bör ingå i
energikommissionens uppdrag.
Ideologisering
I den näringspolitik som bedrivs från det moderatledda
Näringsdepartementet utgör privatisering av statliga företag ett
mål i sig. Hänsyn tas inte till huruvida en privatisering är
ändamålsenlig eller ej.
Regeringens privatiseringsambitioner har gett frågan om
avreglering av elmarknaden en ny dimension. Vattenfall AB har
satts upp på regeringens privatiseringslista. Det svenska
elsystemet utgör, enligt utskottets mening, en del av
infrastrukturen, i likhet med t.ex. vägar och järnvägar.
Utskottet kan inte acceptera regelförändringar som har till
syfte att bana väg för en privatisering av Vattenfall. Sveriges
naturresurser i vattenkraft får inte utsättas för spekulation.
Förutsättningen för förslaget om avreglering av elmarknaden är
egentligen att det finns en marknad med ett flertal aktörer. I
själva verket är det så att elproduktionsmarknaden domineras av
ett fåtal aktörer -- de tre största producenterna svarar
tillsammans för mer än 80 % av den totala elproduktionen.
Marknaden är sålunda en oligopolmarknad.
De speciella marknadsförutsättningarna bör bli föremål för
analys av energikommissionen.
Utvecklingen inom EU
Den tidigare socialdemokratiska regeringen tog ställning för
att en reformering av elmarknaden borde ske. Ett av de
viktigaste skälen bakom detta ställningstagande var att
åstadkomma en anpassning till den förväntade utvecklingen inom
EU. Näringsutskottet framhöll (enhälligt) våren 1992, som
tidigare redovisats, vikten av att utvecklingen inom EU beaktas
innan beslut fattas om förändringar av den svenska elmarknaden.
Samtidighet skulle eftersträvas för att undvika
konkurrenssnedvridningar.
I propositionen konstateras nu att utvecklingen mot en fri
elhandel inom EU går väsentligt långsammare än vad man tidigare
hade räknat med. Detta betyder således att en av de viktigaste
utgångspunkterna för en förändring av reglerna för den svenska
elmarknaden inte längre föreligger.
Osäkerheten om utvecklingen inom EU utgör ytterligare ett skäl
för att energikommissionen skall ges i uppgift att analysera
konsekvenserna av avregleringen.
Energi- och miljöpolitik
Frågan om avreglering av elmarknaden måste, som nämnts, ses i
ett större energi- och miljöpolitiskt perspektiv. Dessa
aspekter berörs i stort sett inte i propositionen.
Enligt energiöverenskommelsen från år 1991 skall
energipolitiken utgå från vad natur och miljö kan bära. Landets
elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största
möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och
förnybara, energikällor samt genom en effektiv
energihushållning. Omställningen av energisystemet måste ske med
hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan
genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser.
Vid en avreglering av elmarknaden kan marknadsmekanismerna
förväntas gynna det kortsiktiga perspektivet. Elpriset kommer
att bestämmas efter en marginalkostnadsprincip. Enheter med låg
rörlig kostnad, dvs. där de större investeringarna redan är
gjorda, kommer att gynnas. Kärnkraftverken, som har just dessa
kännetecken, kan förväntas vinna på avregleringen. Frågan om hur
detta kan komma att påverka möjligheterna att avveckla
kärnkraften finns inte belyst i propositionen.
Regeringen berör inte heller frågan om hur tillkomsten av nya
miljövänliga energianläggningar skall främjas. Vidare saknas
helt miljökonsekvensbeskrivningar i propositionen. Likaså
återfinns inga resonemang om kopplingen till beskattningsfrågor.
Energikommissionen bör således ges i uppdrag att analysera
elmarknadsreformen ur ett energi- och miljöpolitiskt perspektiv.
Näringspolitik
I det svenska näringslivet har elintensiva basindustrier inom
områden såsom papper, massa och stål stor betydelse. Sverige har
internationellt sett låga elpriser, vilket har gett de nämnda
industrierna en komparativ fördel.
Effekterna av elmarknadsreformen på elpriserna är svåra att
bedöma. Starkt fluktuerande elpriser, som kan bli en följd av
reformen, skulle skapa osäkerhet för industrins
investeringsplaner. Inte minst i den ekonomiska situation som
Sverige för närvarande befinner sig i är en sådan osäkerhet
allvarlig.
Det kan inte heller uteslutas att man i andra länder kan komma
att använda prissättningen på elmarknaden för att ge den egna
industrin konkurrensfördelar. Som tidigare nämnts råder det stor
osäkerhet om hur utvecklingen inom EU när det gäller
reformeringen av elmarknaden kommer att gestalta sig.
Den parlamentariska energikommissionen bör även belysa den här
angivna näringspolitiska aspekten.
Regionalpolitik
Det är ett rättvisekrav att människor skall ha tillgång till
el på rimliga villkor oavsett var de bor i landet.
Det föreslagna systemet kan komma att leda till mycket stora
spridningar av elpriset i olika delar av landet.
Distributionsdelen av elkostnaden kan förväntas komma att
variera mycket kraftigt. Boende i glesbygd kan få betala
tusentals kronor mer per år än boende i tätortsområden för samma
mängd el.
Staten har som ägare av Vattenfall möjlighet att förhindra den
skisserade utvecklingen i de områden där staten är distributör.
Vattenfall är dock en av huvudkandidaterna för regeringens
privatiseringssträvanden. Ett privat Vattenfall kommer inte att
ha något som helst intresse av att ta regionala och sociala
hänsyn i sin prisbildning.
Regeringens förslag är, enligt utskottets mening, inte
tillräckliga för att skapa en rättvis tariffstruktur på
landsbygden. Om reglerna för elmarknaden skall ändras måste
tillfredsställande garantier skapas för en fortsatt säker
landsbygdsdistribution.
Även denna regionalpolitiska aspekt av elmarknadsreformen bör
bli föremål för utredning av den energipolitiska kommissionen.
I detta sammanhang vill utskottet också peka på att det som
regeringen föreslår beträffande den kommunala elverksamheten
inte förefaller vara färdiganalyserat. Att, som föreslås i
propositionen, medge att undantag skall få göras från de s.k.
lokaliserings- och självkostnadsprinciperna är principiellt
viktiga ställningstaganden. Konsekvenserna av detta undantag bör
därför noga analyseras.
Sammanfattning av ställningstagandet
Utskottet föreslår alltså att den föreslagna parlamentariska
energikommissionen skall ges i uppdrag att analysera
konsekvenserna av elmarknadsreformen. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna. Proposition 1993/94:162 bör som en följd
av detta avslås av riksdagen. Med ett sådant beslut av riksdagen
blir motionerna 1993/94:N23 (s), 1993/94:N22 (s), 1993/94:N17
(s), 1993/94:N405 (s) och 1993/94:N24 (v) helt tillgodosedda i
berörda delar och tillstyrks sålunda av utskottet. Även motion
1993/94:N26 (nyd) blir i sak tillgodosedd. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N17 yrkande
1, 1993/94:N22, 1993/94:N23, 1993/94:N24 yrkande 1,
1993/94:N26 och 1993/94:N405, med anledning av motion
1993/94:N24 yrkande 2 och med avslag på motionerna
1993/94:N17 yrkandena 2--4, 1993/94:N18, 1993/94:N19,
1993/94:N20, 1993/94:N21 och 1993/94:N25,
dels avslår proposition 1993/94:162,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt anfört.
Särskilt yttrande
Kjell Ericsson (c) och Roland Lében (kds) anför:
Enligt vår mening innebär det ställningstagande som
företrädarna för Centerpartiet och Kristdemokraterna gjorde i
det energipolitiska betänkandet 1993/94:NU17 beträffande
lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 inget brott
mot 1991 års energiöverenskommelse.
Vårt förslag syftar snarare till att ge energiöverenskommelsen
ett nödvändigt omvandlingstryck som successivt urholkats. Detta
har skett bl.a. genom att det funnits ett betydande elöverskott
med avtagande incitament för hushållning och omställning till
förnybar energi hos marknadens olika aktörer som följd. Till
detta skall läggas effekterna av en serie uttalanden, från
betydelsefulla aktörer på energimarknaden, som medfört en
urholkning av tilltron till riksdagens tidigare beslut.
Vad som anförs i reservationen (s) om dubbla budskap i detta
ärende faller, mot denna bakgrund, på sin egen orimlighet. Att
-- som företrädarna för Socialdemokraterna gör -- koppla samman
sitt yrkande om avslag på propositionen med vårt krav på
åtgärder för att fullfölja det som energiöverenskommelsen syftar
till är ologiskt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som
företrädarna för Socialdemokraterna framför i sin reservation
till detta betänkande.
När det gäller frågan om lagstiftning om kärnkraftsavveckling
senast år 2010 hänvisar jag dock till mitt ställningstagande i
denna fråga i det energipolitiska betänkandet 1993/94:NU17.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
2 Förslag till lag om handel med el, m.m.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden
4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1976:240) om
förvärv av eldistributionsanläggning m.m.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
lag om handel med el, m.m.
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
12 §
Annan än -- -- -- -- -- -- leveransen påbörjas.
Elkonsument som med Elkonsument som med
koncessionshavaren har ett koncessionshavaren har ett
avtal om leverans av ström avtal om leverans av ström
med reglerad uppsägningstid med en reglerad
eller som är tidsbestämt uppsägningstid som är
får dock inte köpa längre än sex månader
ström av annan än eller som är tidsbestämt
koncessionshavaren får dock inte köpa
förrän avtalet har ström av annan än
upphört att gälla. I koncessionshavaren
sådana fall krävs ingen förrän avtalet har
anmälan enligt första upphört att gälla. I
stycket. sådana fall krävs ingen
anmälan enligt första
stycket.
Elkonsument inom -- -- -- -- -- skall påbörjas.
Övergångsbestämmelser
2. Ges leveranskoncession -- -- -- -- -- -- gäller följande.
a) Den som -- -- -- -- -- -- -- i 9 §.
b) Leveransskyldigheten enligt b) Leveransskyldigheten enligt
a omfattar dock inte a omfattar dock inte
elkonsumenter inom området elkonsumenter inom området
som vid ikraftträdandet har som vid ikraftträdandet har
tidsbestämda avtal eller tidsbestämda avtal eller
avtal med reglerad avtal med en reglerad
uppsägningstid med den uppsägningstid som är
tidigare innehavaren av längre än sex månader
områdeskoncession inom med den tidigare innehavaren
området. av områdeskoncession inom
området.
c) Det under -- -- -- -- -- -- år 1996.
d) Annat avtal -- -- -- -- -- denna lag.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna3
Utskottet4
Propositionen4
Inledning4
Nätkoncession för linje och för område5
Bestämmelser om nättjänster5
Koncessionsvillkor i ellagen, m.m.7
Övergångsbestämmelser7
Ansvaret för det nationella elsystemet9
Utrikeshandel med el10
Kontroll av nätverksamhet10
Nätmyndigheten11
Kommunal elverksamhet12
Överklagande12
Ikraftträdande m.m.13
Motionerna13
Avslag på propositionen -- krav på parlamentarisk
beredning13
Motionsyrkanden om små elproducenter15
Motionsyrkanden om elkonsumenter i glesbygd16
Motionsyrkande om kommunal elverksamhet17
Vissa kompletterande uppgifter17
Energipolitisk kommission17
Underlagsmaterial för propositionen18
Lagen om handel med el, m.m.18
Tidigare behandling19
Utskottets ställningstagande20
Allmänna synpunkter20
Utlandshandeln21
Regionalpolitiska frågor23
Små elproducenter, m.m.25
Kommunal elverksamhet25
Sammanfattning av utskottets ställningstagande26
Hemställan26
Reservation (s)27
Särskilt yttrande (c, kds)31
Meningsyttring av suppleant (v)31
Bilagor
1. Regeringens lagförslag32
2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag
till lag om handel med el, m.m.49