I detta betänkande behandlas
dels proposition 1993/94:100 bilaga 10
(Jordbruksdepartementet) littera J (biobränslen),
dels proposition 1993/94:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) littera E (energi) utom punkterna 1 och
3, littera F (teknisk forskning och utveckling) punkt 8,
dels proposition 1993/94:100 bilaga 15 (Miljö- och
naturresursdepartementet) littera B (strålskydd, kärnsäkerhet
m.m.) punkterna 2--4,
dels -- helt eller delvis -- 37 motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet
lämnats av företrädare för Närings- och teknikutvecklingsverket
och Statens kärnkraftinspektion. Från ett flertal privatpersoner
har inkommit krav på lagstiftning om kärnkraftsavveckling.
Utskottet behandlar proposition 1993/94:162 om handel med el i
konkurrens jämte motioner i betänkande 1993/94:NU22.
Sammanfattning
Våren 1991 beslutade riksdagen om riktlinjer för
energipolitiken grundade på den s.k. energiöverenskommelsen
mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet. Beslutet omfattade också bl.a.
olika stöd till utvecklingen av energisystemet.
Med anledning av motioner föreslår utskottet att en
parlamentariskt sammansatt kommission skall tillsättas för att
följa upp 1991 års beslut och analysera behovet av förändringar
och ytterligare åtgärder. Kommissionen bör även göra en översyn
av de energipolitiska styrmedlen och studera resultaten från
forsknings- och utvecklingsinsatserna inom energiområdet. I
kommissionens uppgifter bör också ingå att lägga fram förslag om
program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet.
I en meningsyttring (v) förordas att den nya kommissionen
därutöver skall utarbeta en avvecklingsplan för kärnkraften.
Motioner med krav på att det nu skall lagstiftas om
kärnkraftsavveckling senast år 2010 avstyrks av utskottet men
följs upp i en reservation (c, kds), med instämmande i
meningsyttringen (v). En annan uppfattning om kärnkraftens roll
i det svenska energisystemet kommer till uttryck i en
reservation av företrädaren för Ny demokrati; han argumenterar
för en ny folkomröstning om kärnkraften.
Utskottet tillstyrker vidare de olika förslag om anslag m.m.
på energiområdet som har framlagts i budgetpropositionen. I
reservationer (nyd) föreslås dels lägre anslag till Statens
kärnkraftinspektion, dels att stödet till utveckling av
vindkraftsproduktion skall avbrytas. Högre anslag i fråga om
bl.a. insatser för att främja ny energiteknik pläderas för i
meningsyttringen (v).
I övrigt behandlar utskottet motioner om olika energipolitiska
frågor. Samtliga dessa motioner avstyrks av utskottet, i
förekommande fall med hänvisning till den föreslagna
energipolitiska kommissionen. I en reservation (s), som också
får stöd i meningsyttringen (v), tillstyrks en motion om
införande av energinormer för hushållsapparater. Enligt
utskottets mening bör riksdagen i den frågan inte vidta några
åtgärder i avvaktan på pågående arbete inom EU.
Regeringens förslag (prop. 1993/94:162) om avreglering av
elmarknaden behandlas -- jämte motioner -- i betänkande
1993/94:NU22, vilket utskottet avlämnar samtidigt med
föreliggande betänkande.
Proposition 1993/94:100 bilaga 10
I proposition 1993/94:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under nionde
huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna rubriker
föreslås följande:
J 1. Bioenergiforskning (s. 105)
att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta
staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd
till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär
åtaganden om 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
30 000 000 kr för budgetåret 1996/97, 25 000 000 kr för
budgetåret 1997/98, 20 000 000 kr för budgetåret 1998/99,
15 000 000 kr för budgetåret 1999/2000 samt 10 000 000 kr
för budgetåret 2000/01,
2. till Bioenergiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 74 697 000 kr.
J 2. Bidrag för ny energiteknik (s. 106)
att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.
Proposition 1993/94:100 bilaga 13
I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna
rubriker föreslås följande:
A 5. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. (s. 32)
att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i
anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.
för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E. Energi (s. 87)
att riksdagen
1. godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd
till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 1.3.2),
2. godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd
till investeringar i solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.2),
3. godkänner vad regeringen förordat om användning av anslaget
E 7. Insatser för ny energiteknik för internationellt
energisamarbete (avsnitt 1.3.2),
4. godkänner den föreslagna investerings- och
finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram
för perioden 1994--1996 (avsnitt 2),
5. godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för
rörlig kredit under budgetåret 1994/95 får uppta riksgäldslån om
högst 100 000 000 kr (avsnitt 2),
6. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 teckna
borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät
förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om
175 000 000 kr (avsnitt 2),
7. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 besluta
i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av
135 000 000 kr (avsnitt 2).
E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 113)
att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
9 154 000 kr.
E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s. 114)
att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
58 258 000 kr.
E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet (s. 115)
att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
(s. 117)
att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
på 100 000 000 kr.
E 7. Insatser för ny energiteknik (s. 117)
att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 172 000 000 kr.
E 8. Bidrag till Energiteknikfonden (s. 119)
att riksdagen till Bidrag till Energiteknikfonden för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 000 000
kr.
E 9. Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Östeuropa och Baltikum (s. 120)
att riksdagen till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i
bl.a. Östeuropa och Baltikum för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 87 500 000 kr.
F 8. Energiforskning (s. 132)
att riksdagen
1. till Energiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 210 582 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta
staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd
till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat
redan fattade beslut, innebär åtaganden på högst 170 000 000
kr för budgetåret 1995/96, högst 140 000 000 kr för budgetåret
1996/97, högst 110 000 000 kr för budgetåret 1997/98, högst
90 000 000 kr för budgetåret 1998/99 samt högst 60 000 000
kr för budgetåret 1999/2000.
Proposition 1993/94:100 bilaga 15
I proposition 1993/94:100 bilaga 15 (Miljö- och
naturresursdepartementet) framlägger regeringen förslag om
anslag m.m. under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1994/95.
Under här angivna rubriker föreslås följande:
B 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
(s. 38)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 59 614 000 kr.
B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
(s. 39)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 66 281 000 kr.
B 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m. (s. 42)
att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 19 360 000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1993/94:T216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (13) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljöanpassade inhemska
drivmedel.
1993/94:Jo679 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till
Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av
biobränsle.
1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandet (17) att riksdagen sänker av regeringen föreslaget
anslag till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1994/95 med 1 100 000 kr och således anvisar
58 514 000 kr.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energipolitiken,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energinormer.
1993/94:N240 av Bo Finnkvist och Sylvia Lindgren (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett
nordiskt gasledningsprojekt.
1993/94:N245 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet
(5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av satsningar på anläggningar för
produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.
1993/94:N279 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om transportstöd för biobränsle från Norrlands inland.
1993/94:N305 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (22) att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
parlamentarisk beredning på det energipolitiska området.
1993/94:N306 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utredning för bioteknikens
industriella möjligheter samt skogsråvara för energianvändning.
1993/94:N307 av Jan Fransson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av medel till Västsverige för att påskynda
introduktionen av bioenergi,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att NUTEK:s möjligheter att stödja teknikupphandling
och demonstrationsprojekt utökas.
1993/94:N401 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elförbrukarnas rätt till säker elförsörjning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för elkonsumenter till ersättning för skador och
förluster, orsakade av brister i elförsörjningen.
1993/94:N402 av Bengt Kronblad och Krister Örnfjäder (båda s)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för
transportsystemet och för uppvärmningssystemet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla
etanolproduktion baserad bl.a. på socker,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat
uppvärmningssystem samt att inleda försök med omvandling av
biogas till etanol,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen
samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en
växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av
miljövänlig "vegetabilisk dieselolja",
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla tryckfärgstillverkning ur
vegetabilisk olja,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla metoder för att
kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till
etanol.
1993/94:N404 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om biobränsleförsök i mindre skala i Gävleborgs
län.
1993/94:N407 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att öka träfiberanvändningen
vid energiframställning.
1993/94:N408 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av finansiering av
bioenergiinvesteringar inom lantbruket,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av verksamheten vid NUTEK.
1993/94:N410 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Oskarshamn 1 skall förbli stängt,
2. som sin mening ger regeringen till känna att två av
reaktorerna vid Barsebäcksverket bör stängas för gott,
3. hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som
garanterar kärnkraftsavvecklingen,
4. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. hos regeringen begär en plan för snabbavveckling av
kärnkraften,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Internationella Atomenergiorganet i högre grad
skall arbeta med avveckling och destruktion av kärnkraft och
kärnvapen,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell avveckling av kärnkraften,
9. hos regeringen begär förslag om förbud mot export av
kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle,
10. hos regeringen begär en beredskapsplan i händelse av ett
stort bortfall av kärnkraftsel,
11. hos regeringen begär att den förhandlar med
kärnkraftsägarna om att tidsbegränsa driftstillstånden.
1993/94:N411 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sårbarhet ur försörjnings- och beredskapssynpunkt vid
elavbrott,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftverksföretagens ansvar för att förebygga
elavbrott.
1993/94:N412 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i syfte att främja nystartandet och
tillväxten av nya bioenergibolag bör statliga kreditgarantier
ställas till marknadens förfogande.
1993/94:N413 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (båda kds) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga kreditgarantier till biobränsleeldade
värmeanläggningar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att avsätta arbetsmarknadsmedel till
satsningar på energins infrastruktur,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Industri- och nyföretagarfonden ges möjlighet att
ställa riskkapital till förfogande vid skapandet av värmebolag.
1993/94:N414 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en prövning av konsekvenserna av en naturgasledning genom
Sverige.
1993/94:N415 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kraftbolagen bör åläggas att hålla en god
beredskap för att åtgärda strömavbrott,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om röjning i anslutning till kraftledningarna.
1993/94:N416 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utveckling av vedeldningsteknik.
1993/94:N417 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c)
såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad
användning av biologiskt nedbrytbara, inhemskt framställda
bränslen.
1993/94:N418 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. beslutar om tillägg till kärntekniklagen i 15 § i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. beslutar om tillägg till kärntekniklagen genom 15 a § i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. beslutar om tillägg till kärntekniklagen genom 15 b § i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. beslutar om tillägg till kärntekniklagen genom 15 c och
15 d §§ i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användande av bemyndigandet i 15 § 4 i
kärntekniklagen.
1993/94:N420 av Kenneth Lantz och Ulf Björklund (båda kds)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt forskning om biobränslen genom att styra
medel till forskning om förnybar energi,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna till enklare distributionsmöjligheter
av etanol och annat miljövänligt drivmedel.
1993/94:N421 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljöanpassning av smörj- och
hydrauloljor.
1993/94:N422 av Ivar Franzén och Kjell Ericsson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särskilt stöd till kraftvärmeproduktion
baserad på biobränslen i områden där transportkostnaderna för
massaveden är mycket höga.
1993/94:N423 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt
avvecklingskommitté/energikommission med uppdrag att följa upp
1991 års energibeslut och lägga fram förslag för säkerställande
av kärnkraftsavvecklingen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att vid årliga kontrollstationer ge en
fullödigare redovisning av hur energiprogrammen utvecklas i
förhållande till de energipolitiska målsättningarna,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lag om förbud att driva kärnkraftsverk efter år
2010.
1993/94:N424 av Tuve Skånberg (kds) såvitt gäller yrkandet (1)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbjuda import och försäljning av
blyhaltig bensin.
1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om hur energieffektivisering
och energisparande skall utvecklas,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppgradering av kraftöverföringsnätet,
3. att riksdagen anslår 50 000 000 kr till uppgradering av
små vattenkraftverk,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energiminimeringsåtgärder inom transportsektorn,
8. anslår 275 000 000 kr utöver regeringens förslag till
biobränsleanläggningar,
9. hos regeringen begär att den återkommer med en plan för
ökad användning av biobränslen,
10. hos regeringen begär att den återkommer med en plan för
ökad vindkraftsanvändning,
11. anslår 200 000 000 kr utöver regeringens förslag för
främjande av vindkraft,
12. hos regeringen begär att den återkommer med en plan för
att öka solenergianvändningen,
13. anslår 25 000 000 kr utöver regeringens förslag till
solenergianläggningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. av regeringen begär initiativ till ett svensk-norskt
samarbete om vågenergi,
15. hos regeringen begär att energilagstiftningen utreds
utifrån ett samlat miljöperspektiv.
1993/94:N427 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kärnkraftens avveckling senast år 2010,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud att införa utländskt radioaktivt avfall för
slutförvaring,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Internationella Atomenergiorganets roll.
1993/94:N428 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av översyn [av] elleveranssäkerheten.
1993/94:N429 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energipolitikens allmänna inriktning,
2. beslutar att upphäva 6 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
3. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om
kärnteknisk verksamhet att upparbetning av kärnavfall inom
landet kan ske i enlighet med vad i motionen anförts,
4. beslutar om en ny folkomröstning beträffande avveckling av
de svenska kärnkraftverken,
5. till Insatser för ny energiteknik anvisar ett 45 miljoner
kronor lägre belopp för budgetåret 1994/95 än vad regeringen
föreslagit eller således 127 miljoner kronor (E 7).
1993/94:N432 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återkomma till riksdagen med förslag till en plan
för avveckling av kärnkraften,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för ökad användning av alternativ
energiteknik.
1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långsiktig energipolitisk strategi med målet att
varje energikälla anpassas till naturens eget energikretslopp,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en kraftfull satsning på forskning,
utveckling och introduktion av miljövänlig energiteknik,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskning av elanvändningen genom utveckling av
energieffektivare teknik och stimulanser för ökat
elenergisparande,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det krävs entydiga och långsiktiga politiska
signaler för en övergång från fossila bränslen och kärnkraft
till biobränslen och andra förnyelsebara energikällor,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet är en fördubbling av användningen av
bioenergi inom 10 år,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för vindkraftens fortsatta
utveckling,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för solenergins fortsatta
utveckling.
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (27) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder avseende vattenkraft.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av kärnkraften.
Utskottet
Riktlinjer för energipolitiken
Bakgrund
Vissa energipolitiska beslut
Med utgångspunkt i resultatet av folkomröstningen i
kärnkraftsfrågan i mars 1980 beslutade riksdagen senare under
våren detta år (prop. 1979/80:170, bet. NU70) att ingen
ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de tolv
reaktorer som då var i drift, färdiga eller under arbete.
Kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn
till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter skall vara
avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur
drift.
Regeringen hade i den aktuella propositionen inte satt något
bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av
näringsutskottet -- i anslutning till en socialdemokratisk
partimotion -- beslutade riksdagen emellertid uttala att den
sista reaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år 2010.
Moderata samlingspartiets representanter i utskottet stod inte
bakom förslaget i den delen. De anförde dock att det i fråga om
avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad
mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.
Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden
gjorde näringsutskottet efter att ha nämnt att
kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt uppgift i
propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka
i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till
närmare diskussion (bet. NU 1987/88:40 s. 41, 53). Därvid
konstaterades att avskrivningstiden för de svenska
kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har
konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år.
Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade utskottet, det
ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks
livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre
tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte,
framhöll utskottsmajoriteten, ses som en ren framräkning grundad
på bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd.
Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån
folkomröstningens resultat en väl anpassad tidsram skulle anges
inom vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga
rum.
Under perioden 1981--1990 förelades riksdagen vid fyra
tillfällen propositioner med mera övergripande förslag till
riktlinjer för energipolitiken. Dessa gick väsentligen ut på att
ett kraftigt minskat oljeberoende skulle uppnås samtidigt som
förutsättningar för kärnkraftsavvecklingen skulle skapas. En
successiv utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak
baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. En rad beslut om olika
stödformer, beskattningsåtgärder m.m. fattades.
En första precisering av en avvecklingsplan beträffande
kärnkraften togs hösten 1987 (prop. 1986/87:158, bet. NU
1987/88:7) genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor
skulle kunna tas ur drift under perioden 1993--1995 och en andra
reaktor under perioden 1994--1996. Tillförseln av ny energi och
hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när
avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.
En ytterligare precisering gjordes våren 1988 (prop.
1987/88:90, bet. NU40). Enligt detta beslut skulle en första
reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996, och dessa
reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i
Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Riksdagens
beslut präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en
egen reservation mot näringsutskottets förslag beträffande
kärnkraftsavvecklingens inledning.
De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga
energipolitiken antogs av riksdagen våren 1991 (prop.
1990/91:88, bet. NU40). Riktlinjerna var grundade på en
överenskommelse -- den s.k. energiöverenskommelsen -- mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet. På hösten 1991 anförde den nytillträdande
regeringen att energiöverenskommelsen ligger fast (RD
1991/92:6).
Riktlinjerna innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är
att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på villkor
som är konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i
största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara, energikällor samt genom en effektiv
energihushållning.
Beslutet innebar vidare att de tidigare riktlinjerna för
kärnkraftsavvecklingens inledning upphävdes. Enligt de nu
gällande riktlinjerna måste omställningen av energisystemet ske
med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk
kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan
genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser. Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad --
senast år 2010 enligt riksdagens uttalande år 1980 -- blev inte
föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under
överläggningarna som föregick överenskommelsen.
Riksdagens beslut våren 1991 innefattade också olika stöd till
omställningen och utvecklingen av energisystemet. De har bl.a.
gällt stöd till investeringar i kraftvärmeproduktion med
biobränslen samt investeringar i vindkraftverk och
solvärmeanläggningar. Vidare beslutades om ett program för
effektivare användning av energi. Det förutsätts att regeringen
årligen för riksdagen redovisar de resultat som har uppnåtts
genom de energipolitiska programmen.
Energibeskattningen
Beskattningen av energi har under senare år förändrats vid
flera tillfällen. I samband med skattereformen infördes år 1990
mervärdesskatt på all energi utom fjärrvärme (prop. 1989/90:50,
bet. SkU10). Samtidigt reducerades den allmänna energiskatten på
el. Genom skattereformens andra steg (prop. 1989/90:111, bet.
SkU31) infördes den 1 januari 1991 en koldioxidskatt och en
svavelskatt samtidigt som den allmänna energiskatten på fossila
bränslen sänktes med hälften. Mervärdesskatt infördes även på
fjärrvärme. Dessutom introducerades, med verkan från år 1992, en
avgift på utsläpp av kväveoxider från större
energiproduktionsanläggningar (prop. 1989/90:141, bet. JoU24).
Genom 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
SkU26) infördes den 1 juli 1991 särskilda regler för beskattning
av kraftvärme i syfte att stärka kraftvärmeteknikens
konkurrenskraft i förhållande till kondenskraft och
värmeproduktion. Beslutet innebar att kraftvärmeverken befriades
från den allmänna energiskatten på den del av bränslet som
används för värmeproduktion.
Med verkan från den 1 januari 1993 förändrades industrins och
växthusnäringens energibeskattning på så sätt att dessa
branscher i princip endast omfattas av en reducerad
koldioxidskatt på sin bränsleförbrukning (prop. 1991/92:150,
bet. FiU30). Samtidigt höjdes koldioxidskatten för övriga
förbrukare. Särskilda övergångsbestämmelser gäller för industrin
och växthusnäringen fram t.o.m. år 1994.
Efter beslut av regeringen i juni 1992 har en särskild
utredare (Fi 1992:15) tillsatts med uppgift (dir. 1992:80) att
göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Resultatet av
arbetet skall redovisas under våren 1994.
I mars 1994 beslutade regeringen att en kommitté med
parlamentarisk sammansättning skall tillkallas för att (dir.
1994:11) utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv analysera de
miljöstyrande inslagen i nuvarande skattelagstiftning och mot
bakgrund av denna analys undersöka förutsättningarna för ökad
miljörelatering av det svenska skattesystemet.
I det krispaket som regeringen lade fram under hösten 1992 i
syfte att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50)
föreslogs bl.a. att kraftvärmeverkens skattebefrielse skulle
avskaffas i två etapper med början den 1 januari 1993. Vid
riksdagsbehandlingen (bet. 1992/93:FiU1) konstaterades att ett
ställningstagande till förslaget krävde ytterligare underlag.
Ikraftträdandet sköts därför till den 1 januari 1994 så att
frågan skulle kunna utredas och resultatet redovisas i god tid
före ikraftträdandet. Regeringen tillsatte våren 1993 en
interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om
beskattningen av kraftvärme. Arbetsgruppen avlämnade under
hösten 1993 en delrapport där konsekvenserna av en slopad
skattebefrielse redovisades. Med hänsyn till att arbetsgruppen
inom kort skulle avlämna en slutrapport med förslag till
åtgärder som främjar kraftvärmeproduktion och användning av
biobränslen beslutade riksdagen i december 1993 efter initiativ
av skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU18) att uppskjuta
ikraftträdandet av den slopade skattebefrielsen till den 1 juli
1994.
Arbetsgruppen redovisade sedan i februari 1994 resultatet av
sitt arbete i rapporten (Ds 1994:28) Förändrad
kraftvärmebeskattning. I rapporten redovisas två alternativa
modeller till förändrad kraftvärmebeskattning. Rapporten har
remissbehandlats. Synpunkterna som därvid framförts har, enligt
uppgift, resulterat i att man inom regeringskansliet anser att
de modeller som arbetsgruppen redovisat inte utan betydande
förändringar kan ligga till grund för ett förslag till
riksdagen. Med anledning härav har skatteutskottet nyligen i ett
betänkande (bet. 1993/94:SkU34) om indirekta skatter ånyo tagit
upp frågan om befrielsen från allmän energiskatt på bränslen som
används i kraftvärmeverk. Enligt skatteutskottets bedömning bör
den första etappen av den slopade skattebefrielsen träda i kraft
den 1 juli 1994 i enlighet med tidigare beslut. Den resterande
delen av den slopade befrielsen bör dock enligt skatteutskottet
anstå till dess mer långsiktiga regler om energibeskattningen
kan antas. Utskottet menar att ett förslag till riksdagen om en
hållbar lösning för beskattningen av kraftvärmeverken och
fjärrvärmeverken kräver ytterligare överväganden och säger sig
utgå från att frågan nu kommer att utredas vidare. I nämnda
betänkande har skatteutskottet också med anledning av motioner i
frågan föreslagit införande den 1 juli 1994 av en miljöbonus för
vindkraftsproducerad el motsvarande skatten på el till hushåll.
Avreglering av elmarknaden
Regeringen har i proposition 1993/94:162 om handel med el i
konkurrens lagt fram förslag för att avreglera elmarknaden och
tillförsäkra kunderna mer flexibla leveransvillkor. Enligt
förslaget skall produktionen och försäljningen av el ske i
konkurrens, medan nätverksamheten även i fortsättningen skall
regleras och övervakas på särskilt sätt. Utskottet behandlar
propositionen jämte motioner i betänkande 1993/94:NU22, vilket
avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande.
Elförsörjningen
Enligt preliminära uppgifter uppgick elproduktionen i Sverige
år 1993 till ca 141 TWh, varav vattenkraften svarade för ca 73
TWh och kärnkraften för ca 59 TWh. I tablån på nästa sida
redovisas den inhemska elproduktionen åren 1970, 1980, 1990 och
1993.
Den inhemska elproduktionen och nettoimporten av el (TWh)
Nettoimport av el* 4,1 0,5 - 1,8 - 0,6
_______________________________________________________________
Källa: Närings- och teknikutvecklingsverket och Vattenfall
AB.
* Minus = nettoexport.
År 1980 svarade kärnkraften för ca 27 % av elproduktionen.
Fram t.o.m. år 1991 ökade andelen successivt -- med undantag för
några enstaka år -- och uppgick sistnämnda år till ca 52 %
(73,5 TWh). Under åren 1992 och 1993 har flera av
kärnkraftsreaktorerna -- förutom för sedvanlig översyn -- varit
avställda på grund av vissa tekniska problem. Det har gällt
brister i nödkylssystemen, korrosionsskador i inneslutningen och
sprickor i reaktortanklock. För närvarande är en reaktor
(Oskarshamn 1) avstängd för en omfattande översyn.
Vattenkraftsproduktionen kan variera mycket beroende på
variationerna i tillrinningen under året och mellan åren. Under
ett s.k. normalår producerar den nu utbyggda vattenkraften ca
63,5 TWh.
Andelen vindkraft i produktionssystemet är mycket liten. År
1993 uppgick produktionen till knappt 0,05 TWh.
Sedan mitten av 1980-talet har handeln med el över gränserna
för Sveriges del resulterat i en nettoexport. Under åren
1990--1993 har nettoexporten uppgått till mellan 0,6 och 2,2 TWh
per år.
Till följd av den starka kraftbalansen under senare år har
försäljningen av el till s.k. avkopplingsbara elpannor varit
relativt omfattande. Sedan år 1987 har försäljningen varierat
mellan 5,7 och 9,6 TWh per år.
Medan elproduktionen i Sverige har ökat kraftigt sedan år 1970
har nivån på den totala energitillförseln varit relativt
oförändrad under motsvarande period. År 1992 uppgick
energitillförseln till 436 TWh, att jämföra med 457 och 439 TWh
åren 1970 och 1980.
Energirapport från NUTEK
Regeringen har uppdragit åt Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) att årligen utvärdera programmen
för omställning och utveckling av energisystemet samt att
redovisa resultatet av utvärderingen för regeringen. Den senaste
avrapporteringen gjordes i september 1993 då NUTEK avlämnade
Energirapport 1993 (NUTEK B 1993:6). Rapportens huvudsakliga
innehåll har refererats i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 13 s. 89).
I rapporten har NUTEK analyserat stödet till
kraftvärmeproduktion med biobränslen samt stöden till vindkraft
och solvärme. Dessutom har programmet för effektivare
energianvändning utvärderats. Utskottet återkommer i senare
avsnitt till NUTEK:s rapport i dessa delar.
Förutom dessa utvärderingar redovisar NUTEK också en bedömning
av energianvändningen och elproduktionen fram till år 2005
enligt två tillväxtalternativ. Elproduktionen beräknas år 2005
uppgå till 151 alternativt 154 TWh. Med utgångspunkt i en
uppskattad nivå på elanvändningen bedömer NUTEK att produktionen
inte täcker efterfrågan. Differensen beräknas till 3 TWh i
alternativet med en lägre ekonomisk tillväxt och 9 TWh i
alternativet med en högre ekonomisk tillväxt. I båda
alternativen har NUTEK inte förutsatt någon avveckling av
kärnkraften.
Regeringens bedömning av elförsörjningens utveckling
Regeringen erinrar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 100) om
att läget inom elförsörjningen sedan år 1990 har präglats av den
internationella lågkonjunkturen och den ekonomiska situationen i
Sverige. Det konstateras att den nuvarande kraftbalansen är
stark och att det medför små incitament för
kapacitetsutbyggnader. Denna situation väntas också bestå under
de närmaste åren.
Med hänvisning till de avställda kärnkraftsreaktorerna
framhålls att åren 1992 och 1993 inneburit avbrott i
utvecklingen mot en kontinuerligt förbättrad tillgänglighet hos
de svenska kärnkraftverken. Regeringen anser att det ännu är för
tidigt att ge ett definitivt svar på frågan om detta är ett
trendbrott eller en tillfällighet. Det råder därför, påpekas
det, osäkerhet om kärnkraftsproduktionens storlek under
prognosperioden.
Vidare sägs att elförsörjningen framöver kommer att tryggas
inte enbart med nationella produktionsanläggningar. En ökad
internationell handel med el kan väntas och bör uppmuntras,
anser regeringen.
Motionerna
Under årets allmänna motionstid har det väckts ett flertal
motioner om inriktningen av energipolitiken. Huvuddelen av dessa
tar sikte på avvecklingen av kärnkraften. Utskottet behandlar
här i ett sammanhang yrkanden i tio motioner.
Socialdemokraterna framför i de två partimotionerna
1993/94:N305 och 1993/94:Jo694 krav på att en parlamentariskt
sammansatt beredning skall tillsättas med uppgift att lägga fram
förslag till hur energiöverenskommelsen från år 1991 skall
fullföljas. Besluten om avveckling av kärnkraften och minskning
av koldioxidutsläppen ligger fast, sägs det i den förstnämnda
motionen. Det bästa sättet att garantera detta är genom en
fortsatt bred enighet om energipolitiken, framhålls det. Enligt
motionärerna skall den föreslagna parlamentariska beredningen
dels följa upp och utvärdera de åtgärder som har vidtagits sedan
energiöverenskommelsen, dels analysera de energipolitiska
konsekvenserna av de föreslagna nya reglerna för elmarknaden.
Också i motion 1993/94:N423 (kds) krävs att en parlamentariskt
sammansatt kommitté -- alternativt en bredare energikommission
-- skall tillsättas. Kommittén skulle ges i uppdrag att följa
upp energiöverenskommelsen och lägga fram förslag som innebär
ett fullföljande av kärnkraftsavvecklingen. Riksdagen har ett
stort ansvar för att aktiva åtgärder vidtas som syftar till att
den fastlagda energipolitiska målsättningen förverkligas,
påpekar motionärerna. De riktar kritik mot regeringens
redovisning i budgetpropositionen av resultaten av de olika
energipolitiska programmen och begär en mer komplett information
om måluppfyllelsen och behovet av åtgärder för att nå de
uppsatta målen.
I flera motioner framställs yrkanden om lagstiftning för att
garantera en avveckling av kärnkraften senast år 2010. Motion
1993/94:N418 (c) innehåller detaljerade förslag -- inkl.
specialmotiveringar -- till olika ändringar i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet, den s.k. kärntekniklagen. I motionen
erinras om uttalanden av ledande företrädare för kraftindustrin
av innebörd att man inte kommer att vidta några konkreta
åtgärder för kärnkraftens avveckling förrän man tvingas till
detta genom lagstiftning. Mot bakgrund av bl.a. dessa uttalanden
bör riksdagen nu genom lagstiftning skapa klarhet i och grund
för avvecklingen av kärnkraften, anser motionärerna. De föreslår
för det första en ny grund enligt 15 § kärntekniklagen för
återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet.
Enligt förslaget skulle ett tillstånd kunna återkallas om
återkallelsen är ett led i genomförandet av riksdagens beslut om
riktlinjer för en avveckling av kärnkraften senast år 2010.
För fyra av de tolv kärnkraftsreaktorerna (Barsebäck 1,
Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1) gäller nuvarande
driftstillstånd utan tidsbegränsning. För en reaktor (Ringhals
2) är gällande tillstånd begränsat till utgången av år 1995,
medan tillstånden för de övriga sju reaktorerna gäller till
utgången av år 2010. I motionen föreslås nu att nytt tillstånd
att bedriva kärnteknisk verksamhet inte får meddelas för den tid
som överstiger 25 år från det att reaktorerna togs i kommersiell
drift. Denna lagändring tar sikte på Ringhals 2, som när
nuvarande tillstånd löper ut vid utgången av år 1995 har varit i
drift i ca 20 år. Med en sådan lagändring skulle en förlängning
av tillståndet kunna meddelas endast för en period av ca 5 år
(till år 2000). I kärntekniklagen skulle det vidare fastläggas
att tillstånden för alla kärnkraftsreaktorer senast år 2010
skall vara återkallade. Innehavaren av ett tillstånd som
återkallas skall enligt ytterligare förslag i motionen ges rätt
till ersättning av staten. Enligt förslaget skall ersättning
dock endast utgå om tillståndet återkallas annat än av
säkerhetsskäl och tidigare än 25 år från det att reaktorn togs i
kommersiell drift. Utebliven vinst skulle inte ersättas. Om en
överenskommelse inte kan nås skulle tillståndshavaren kunna
väcka talan mot staten vid Stockholms tingsrätt inom tre år från
beslutet om återkallelse.
Krav på en lag om avveckling av kärnkraften senast år 2010
framställs också i motionerna 1993/94:N427 (fp), 1993/94:N423
(kds) och 1993/94:N410 (v). Mot bakgrund av att
driftstillstånden för fyra av kärnkraftsreaktorerna gäller utan
tidsbegränsning föreslås vidare i den sistnämnda motionen att
regeringen skall uppmanas att inleda förhandlingar med berörda
ägare om en tidsbegränsning av dessa tillstånd. Motionärerna
efterlyser även en avvecklingsplan för kärnkraften men också --
med anledning av tillbuden under åren 1992 och 1993 -- en plan
för snabbavveckling av kärnkraften liksom en beredskapsplan i
händelse av ett stort bortfall av el från kärnkraftverk.
Även motion 1993/94:N432 (s) innehåller yrkande om att en plan
för avveckling av kärnkraften skall upprättas. Det är av vikt
för riksdagen att den beslutade huvudlinjen rörande kärnkraften
nu bekräftas, anför motionärerna.
För kvinnor, sägs det i motion 1993/94:A815 (c), är det
naturligt att leva resurssnålt; kvinnor har därmed lättare att
säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga konsekvenser.
Den slutsats som motionärerna drar är att två reaktorer bör
stängas av redan nu.
Utskottet behandlar här även förslag i motion 1993/94:N433
(c). För att målsättningen med energiomställningen skall kunna
uppfyllas krävs, enligt motionärerna, en tydlig och långsiktig
energipolitisk strategi för en övergång från fossila bränslen
och kärnkraft till biobränslen och andra förnyelsebara
energikällor. Riksdagen föreslås i två yrkanden uttala sig för
en sådan strategi.
En motsatt uppfattning om kärnkraften kommer, slutligen, till
uttryck i motion 1993/94:N429 (nyd). Där argumenteras för att
Sverige skall fortsätta att utnyttja kärnkraftverken, att
ytterligare förbättra säkerheten vid reaktorerna samt att
vidareutveckla kärnkraftsteknologin. I ett längre perspektiv och
med känd teknologi är det kärnkraft och vattenkraft som Sverige
skall satsa på, anför motionärerna. De föreslår vidare en ny
folkomröstning om kärnkraften; tiden är nu mogen att ånyo låta
folket få säga sin mening i frågan, heter det.
Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlar först i ett sammanhang motionsyrkanden om
omställningen av energisystemet och därefter kraven på
lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010. I det
senare avsnittet tas också upp yrkandet i motion 1993/94:N429
(nyd) om en ny folkomröstning i kärnkraftsfrågan.
Omställningen av energisystemet
De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen beslutade om
våren 1991 i anslutning till energiöverenskommelsen innebär, som
tidigare beskrivits, att energipolitiken skall utgå från vad
natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas
genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning
grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor
samt genom en effektiv energihushållning. Omställningen av
energisystemet måste ske med hänsyn till, förutom
säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för upprätthållande
av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan
inledas och i vilken takt den kan genomföras avgörs av
resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från
miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla
internationellt konkurrenskraftiga elpriser. De nämnda
riktlinjerna utgör basen för ett brett parlamentariskt
samförstånd i energipolitiken.
Enligt utskottets uppfattning finns det nu -- tre år senare --
anledning att granska resultaten av de olika åtgärder som
vidtogs i samband med det energipolitiska beslutet. En sådan
granskning är också motiverad med hänsyn till att det skett
betydelsefulla förändringar i vår omvärld av betydelse för
energipolitiken. Bland dessa kan nämnas undertecknandet av
klimatkonventionen inom ramen för Förenta nationernas konferens
om miljö och utveckling i Brasilien år 1992, ikraftträdandet den
1 januari 1994 av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) samt de nyss avslutade förhandlingarna om
ett svenskt medlemskap i EU. Därtill kommer de betydelsefulla
förändringarna i Central- och Östeuropa.
Mot denna bakgrund anser utskottet att en kommission med
parlamentarisk sammansättning bör tillkallas för att granska de
pågående energipolitiska programmen för omställning och
utveckling av energisystemet och analysera behovet av
förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissionen bör också
lägga fram förslag om program med tidsangivelser för
omställningen av energisystemet. En utgångspunkt för
kommissionens arbete bör vara att omställningen och utvecklingen
av energisystemet -- i enlighet med 1991 års energipolitiska
överenskommelse -- kan grundas på långsiktigt hållbara politiska
beslut.
Kommissionen bör alltså göra en fördjupad analys av de
resultat som nåtts inom ramen för den energipolitiska
överenskommelsen. Här ingår en granskning dels av stöden till
investeringar i olika anläggningar, dels av åtgärderna för
energieffektivisering och energihushållning. Kommissionen bör
även göra en samordnad översyn av de energipolitiska styrmedlen;
dessa måste utformas så att omställningen och utvecklingen av
energisystemet kan ske på samhällsekonomiskt riktiga grunder. I
kommissionens uppgifter bör också ingå att studera resultaten av
programmen för forskning och utveckling inom energiområdet.
Internationaliseringens ökade betydelse bör särskilt
uppmärksammas av kommissionen. Bl.a. bör granskas i vilken
utsträckning som de senaste årens omvärldsförändringar har
påverkat förutsättningarna för omställningen av energisystemet.
Effekter på och möjligheterna för den svenska
energiförsörjningen av den pågående utvecklingen mot en ökad
integration av de europeiska energimarknaderna bör studeras.
En viktig uppgift för kommissionen bör vara att följa
utvecklingen på den svenska elmarknaden. En säker och rationellt
fungerande elförsörjning är en förutsättning för en utvecklad
industrination som Sverige. Utifrån sin analys bör kommissionen
bedöma bl.a. det framtida behovet av ny kraftproduktion och
förutsättningarna därför.
Som tidigare nämnts har regeringen i proposition 1993/94:162
om handel med el i konkurrens lagt fram förslag om en
avreglering av elmarknaden. I kommissionens uppgifter bör också
ingå att analysera frågor med anknytning till detta förslag.
Utskottet utvecklar dessa frågor närmare i betänkande
1993/94:NU22, där propositionen jämte motioner behandlas.
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast tillkalla en
parlamentariskt sammansatt kommission i enlighet med vad som här
anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med ett sådant uttalande av riksdagen blir motionerna
1993/94:N305 (s), 1993/94:Jo694 (s) och 1993/94:N423 (kds)
väsentligen tillgodosedda i nu aktuella delar. Övriga här
berörda yrkanden i motionerna 1993/94:N432 (s), 1993/94:N433
(c), 1993/94:A815 (c), 1993/94:N423 (kds), 1993/94:N429 (nyd)
och 1993/94:N410 (v) avstyrks med hänvisning till det sagda.
Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010
Utskottet övergår så till att behandla motioner med begäran om
lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010.
Enligt riksdagens beslut skall kärnkraften vara avvecklad
senast år 2010. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i
vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen
med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion
och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser. Vidare gäller enligt
kärntekniklagen förbud mot att meddela tillstånd att uppföra en
ny kärnkraftsreaktor.
Mot bakgrund av det sagda och med hänvisning till den
energipolitiska kommission som utskottet i det föregående har
påkallat avvisar utskottet förslagen om införande av ett
lagstadgat förbud mot kärnkraft efter år 2010. Utskottet
avstyrker därför de aktuella yrkandena härom i motionerna
1993/94:N427 (fp), 1993/94:N418 (c), 1993/94:N423 (kds) och
1993/94:N410 (v). Med det anförda avstyrks också kravet i motion
1993/94:N429 (nyd) på en ny folkomröstning i frågan och yrkandet
i motion 1993/94:N410 (v) om tidsbegränsning av berörda
driftstillstånd.
Övriga kärnkraftsfrågor
Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer
I två motioner begärs omedelbara beslut om att vissa angivna
kärnkraftsreaktorer skall stängas av slutgiltigt. År 1997 är det
25 år sedan den äldsta svenska reaktorn, Oskarshamn 1, togs i
drift, påpekas det i motion 1993/94:N418 (c). Med hänvisning
till motionärernas i det föregående nämnda förslag till ändring
i kärntekniklagen -- innebärande rätt för regeringen att
återkalla driftstillstånd som ett led i avvecklingen av
kärnkraften -- föreslås att regeringen med stöd härav permanent
skall återkalla driftstillståndet för Oskarshamn 1. På
motsvarande sätt begärs i motion 1993/94:N410 (v) att denna
reaktor skall förbli avställd. Där krävs vidare att de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skall stängas av. Sverige har
för närvarande ett överskott i elproduktionskapaciteten som vida
överstiger kapaciteten hos en eller två kärnkraftsreaktorer,
anför motionärerna. De menar att beslut om avstängning av en
reaktor skulle innebära en entydig signal om att kärnkraften
skall avvecklas senast år 2010.
Som tidigare redovisats har flera kärnkraftsreaktorer varit
avställda under vissa perioder åren 1992 och 1993. Under hösten
1992 stängdes bl.a. Barsebäck 1 och 2 samt Oskarshamn 1 av till
följd av brister i nödkylssystemet. Under hösten 1992 vidtogs
temporära åtgärder och reaktorerna i Barsebäck gavs i januari
1993 tillstånd till återstart. De uppdagade bristerna åtgärdades
permanent under sommaren 1993. Vid täthetsprovningar under
hösten 1993 noterades ett otillåtet stort läckage hos
inneslutningen i Barsebäck 2. Undersökningar visade att
inneslutningens tätplåt innehöll korrosionsskador. Efter
vidtagna reparationsåtgärder och genomförda kontroller meddelade
Statens kärnkraftinspektion (SKI) i januari 1994 tillstånd till
återstart för Barsebäck 2. I samband med reparationerna av
nödkylssystemet i Oskarshamn 1 upptäcktes vissa rörsprickor. Det
beslutades därför om ett omfattande provnings- och
renoveringsprogram för hela reaktortanken. Detta arbete pågår
ännu, och reaktorn väntas i drift tidigast under hösten 1994.
I november 1993 avlämnade SKI till regeringen en rapport om
säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken
under åren 1992 och 1993 (SKI Teknisk rapport 93:40). I
rapporten, som har utarbetats i samarbete med Statens
strålskyddsinstitut, görs den sammanfattande bedömningen att
problemen med nödkylssystemen och materialproblemen har lett
till betydelsefulla tekniska säkerhetsförbättringar vid verken
och avsevärda förbättringar av verkens egna säkerhetsarbeten.
Samtidigt har erfarenheterna pekat på vikten av en noggrann
prövning av vissa äldre säkerhetsanalyser och
konstruktionsförutsättningar, liksom på vikten av fortsatt
skärpt uppmärksamhet på åldersbetingade förändringar.
Sammantaget såg de båda myndigheterna ingen anledning till
omprövning av riskbilden beträffande kärnkraftverken.
Senare i november 1993 besvarade näringsminister Per
Westerberg en interpellation (1993/94:42) av Rolf L Nilson (v)
om kärnkraftens tillförlitlighet. Näringsministern hänvisade (RD
1993/94:27) till nyssnämnda rapport om säkerheten vid
kärnkraftverken och anförde att det inte kan råda någon oklarhet
om att säkerhetskraven har absolut prioritet när myndigheterna
tar ställning till frågor om kärnkraftverkens drift. Statsrådet
konstaterade att man inte vet om avbrottet i utvecklingen mot en
successivt förbättrad tillgänglighet i de svenska
kärnkraftverken är ett tillfälligt fenomen eller om man nu måste
räkna med en lägre tillgänglighet för verkens återstående
livstid.
Med hänvisning till den förordade energipolitiska kommissionen
avstyrker utskottet även de nu berörda yrkandena i
motionerna 1993/94:N418 (c) och 1993/94:N410 (v).
Förbudet mot vissa förberedande åtgärder
Kärntekniklagen innehåller sedan år 1987 en bestämmelse, 6 §,
enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna
kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana
förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en
kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka att
personer inom en begränsad krets -- ansvariga för kraftföretag
vilka är tänkbara som reaktorinnehavare -- föranstaltar om
resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss
kärnkraftsreaktor. Såväl dessa personer som andra är dock
oförhindrade att plädera för fortsatt och ökad
kärnkraftsanvändning, inkl. uppförande av ytterligare reaktorer.
Inte heller inkräktar förbudet på möjligheterna till forskning
och utvecklingsarbete på kärnkraftsområdet och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete på detta område.
År 1989 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se
över kärntekniklagstiftningen. Utredaren -- lagman Bengt
Eliasson -- föreslog i betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av
lagstiftningen på kärnenergiområdet bl.a. att den nu berörda
bestämmelsen i 6 § skulle avskaffas. Enligt utredningen
(s. 335) tillgodoses motivet för bestämmelsen redan genom
förbudet enligt lagen att lämna tillstånd till nya
kärnkraftsreaktorer. Det anfördes också att bestämmelsen inte
kan anses vara motiverad av säkerhetsskäl och att den därför i
princip inte hör hemma i kärntekniklagen, som är att betrakta
som en säkerhetslag.
Huvuddelen av förslagen i utredningsbetänkandet låg till grund
för de ändringar i kärntekniklagen som riksdagen på förslag av
regeringen beslutade om i december 1992 (prop. 1992/93:98, bet.
NU11). Utredningens förslag beträffande 6 § berördes inte i den
då aktuella propositionen. I två motioner som väcktes med
anledning av denna togs dock saken upp. I båda dessa riktades
kritik mot förbudet. Utskottet fann inte skäl att i det då
aktuella sammanhanget behandla frågan om 6 § och avstyrkte
motionerna. I en reservation (nyd) yrkades på att paragrafen
skulle avskaffas. I ett särskilt yttrande erinrade företrädarna
för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna om att
de hade motsatt sig införandet av förbudet och anförde att
förbudet borde avskaffas; de menade emellertid att frågan borde
behandlas i ett annat sammanhang. Riksdagen följde utskottets
förslag och avslog motionerna. Liknande ställningstaganden
gjordes våren 1993 (bet. 1992/93:NU29) då frågan med anledning
av en motion senast behandlades.
I motion 1993/94:N429 (nyd) begärs nu på nytt att bestämmelsen
om förbud mot vissa förberedande åtgärder skall upphävas. Enligt
motionärerna hindrar paragrafen kreativt tänkande och motverkar
därmed satsningar på säkerhetsförbättringar.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte heller nu
ta något initiativ i frågan. Det aktuella yrkandet i motion
1993/94:N429 (nyd) avstyrks sålunda.
Export av kärnkraftsteknologi
För export av kärnteknisk utrustning m.m. krävs tillstånd
enligt kärntekniklagen. Närmare föreskrifter finns i
kärnteknikförordningen (1984:14), som bl.a. innehåller en lista
över utrustning och material som inte får föras ut utan
tillstånd.
I motion 1993/94:N410 (v) föreslås att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om förbud mot export av
kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle. Som en konsekvens
av beslutet att avveckla kärnkraften av säkerhetsskäl bör export
av kärnkraftsteknologi förbjudas, anför motionärerna.
Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av utskottet
avslagit liknande motioner. Vid det senaste tillfället, våren
1993 (bet. 1992/93:NU29), redovisade utskottet överväganden
som hade gjorts i en utredning om export av farliga varor.
Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är
etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter
som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i
miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna
vara motiverade, t.ex. när mottagarlandet gör andra
riskvärderingar än vad som görs här i landet.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och
avstyrker det aktuella yrkandet i motion 1993/94:N410 (v).
Slutförvaring av utländskt kärnavfall
Efter beslut av riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:98, bet.
NU11) gäller sedan den 1 januari 1993 förbud enligt
kärntekniklagen (5 a §) mot slutförvaring av utländskt
kärnavfall i Sverige.
I motion 1993/94:N427 (fp) ifrågasätts om detta förbud vid ett
medlemskap i EU är juridiskt hållbart vid en prövning i
EU-domstolen. Det är väsentligt, anför motionären, att Sverige
även i framtiden får garantier för att utländskt kärnavfall inte
kan föras in i landet. Detta borde riksdagen i ett uttalande ge
regeringen till känna.
Det bör noteras att det införda förbudet avser slutförvaring
och inte import av kärnavfall. Det är sålunda tillåtet -- efter
tillstånd -- att importera utländskt kärnavfall och under en
begränsad period t.ex. behandla avfallet i Sverige för att
därefter återställa detta till utlandet.
I den proposition som låg till grund för nyssnämnda beslut av
riksdagen (prop. 1992/93:98 s. 32) anförde föredraganden,
statsrådet Görel Thurdin, att hon såg varken närmandet till EG
eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt som något
hinder för förbudet. Vidare påpekades att både Tyskland och
Storbritannien -- liksom Sverige -- tillämpar principen att
varje land skall svara för hanteringen av sitt eget kärnavfall
och att avfall från andra länder inte tas emot för
slutförvaring.
I samband med förhandlingarna om villkoren vid ett svenskt
medlemskap i EU har Sverige och EU i en gemensam deklaration om
Euratomfördraget uttalat att inget hindrar Sveriges
självbestämmande rörande slutförvaringen av använt kärnbränsle.
Av den föregående redovisningen framgår att det införda
förbudet mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige
inte skulle påverkas av ett svenskt medlemskap i EU. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1993/94:N427
(fp) i aktuell del.
Upparbetning av kärnavfall
Det måste bli tillåtet att kemiskt bearbeta kärnavfallet,
heter det i motion 1993/94:N429 (nyd). Genom att utnyttja den
s.k. transmutationstekniken skulle tiden för förvaring av
kärnavfallet kunna minska avsevärt, hävdar motionärerna. De
föreslår en ändring i kärntekniklagen med syfte att upparbetning
av kärnavfall skall bli tillåten.
Transmutation av atomkärnor innebär att man med hjälp av
kärnreaktioner omvandlar en typ av atomer med vissa egenskaper
till en annan typ med andra egenskaper. Därigenom skulle man
kunna omvandla de långlivade radioaktiva ämnena i det högaktiva
kärnavfallet till mer kortlivade eller stabila ämnen. Då skulle
också tidsperspektivet för ett slutförvar kunna reduceras
avsevärt.
Forskning kring transmutationstekniken pågår i främst Japan
och Förenta staterna. Sverige följer denna forskning via Statens
kärnkraftinspektion. Den forskning som bedrivs har -- enligt
uppgift -- långa tidsplaner, och det kan dröja länge innan en
fungerande teknik finns tillgänglig. Regeringen har i december
1993, i ett beslut angående forskningen om behandlingen och
slutförvaringen av det svenska kärnkraftsavfallet, framhållit
det angelägna i att kärnkraftsföretagen -- genom Svensk
Kärnbränslehantering AB -- även fortsättningsvis aktivt följer
den internationella utvecklingen på detta område.
Det bör vidare påpekas att det inte finns någon bestämmelse i
kärntekniklagen som förbjuder upparbetning av använt
kärnbränsle. Den nuvarande politiken på området är dock inriktad
på slutförvaring utan föregående upparbetning.
Med det sagda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i
motion 1993/94:N429 (nyd).
Statens kärnkraftinspektion
Statens kärnkraftinspektion (SKI) har till uppgift att
övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels
genomförandet av den forskning och utveckling om hanteringen av
kärnavfall m.m. som kärnkraftsföretagen är ålagda enligt
kärntekniklagen. Vidare handlägger SKI vissa finansieringsfrågor
på kärnavfallsområdet.
I budgetpropositionen (bil. 15 s. 38) anförs att det inte
finns skäl att förändra gällande riktlinjer för SKI:s
verksamhet. Regeringen föreslår anslag dels till
förvaltningskostnader på ca 60 miljoner kronor, dels till
kärnsäkerhetsforskning på ca 66 miljoner kronor. I dessa förslag
har i båda fallen avdrag gjorts med drygt 1 miljon kronor med
hänvisning till det produktivitets- och effektivitetskrav som
gäller för myndigheterna. Verksamheten vid SKI finansieras med
avgifter från innehavarna av kärntekniska anläggningar enligt
förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens
kärnkraftinspektion.
Enligt ett yrkande i motion 1993/94:Jo692 (nyd) skall anslaget
till SKI för dess förvaltningskostnader minskas med 1,1 miljoner
kronor jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Kraven på
produktivitet och effektivitet kan sättas högre än vad
regeringen har gjort, menar motionärerna.
Utskottet finner regeringens förslag till anslag väl
avvägda och avstyrker sålunda motionen i denna del.
Vissa internationella frågor
Regeringen föreslår vidare i budgetpropositionen (bil. 15
s. 42) att ca 19 miljoner kronor skall anvisas till anslaget
Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
Från anslaget täcks främst Sveriges medlemsavgift och bidrag
till Internationella Atomenergiorganet (IAEA).
Det föreslagna anslagsbesloppet, som är oförändrat jämfört med
innevarande budgetår, tillstyrks av utskottet.
I linje med riksdagens beslut om en nationell avveckling av
kärnkraften bör Sverige verka för en internationell avveckling
av kärnkraften, hävdas det i motion 1993/94:N410 (v). Detta
borde riksdagen ge regeringen till känna i ett uttalande.
När ett motsvarande yrkande behandlades senast, våren 1993
(bet. 1992/93:NU28), anförde utskottet att frågor rörande
internationella förhållanden på kärnenergiområdet lämpligen bör
behandlas i internationella organ och avstyrkte motionen. Denna
fick stöd i en meningsyttring (v) men avslogs av riksdagen.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och
avstyrker följaktligen det här berörda yrkandet i motion
1993/94:N410 (v).
I denna motion liksom i motion 1993/94:N427 (fp) aktualiseras
IAEA:s roll. Motionärerna vill att IAEA:s uppgifter skall
begränsas. I motion 1993/94:N410 (v) föreslås att verksamheten
vid IAEA i ökad utsträckning skall inriktas på avveckling av
kärnkraft och destruktion av kärnvapen. Yrkandet i den andra
motionen går ut på att IAEA skall bli ett renodlat kontrollorgan
med uppgift att förhindra spridning av kärnvapen och kärnteknik.
IAEA bildades år 1957 som ett självständigt organ inom
FN-systemet med det uttalade syftet att främja kärnenergins
utveckling för fred, hälsa och välstånd i världen. Ett villkor
för samarbetet inom IAEA är att kärnenergin inte skall användas
för att främja militära syften. I begreppet kärnenergi
innefattas kärntekniska tillämpningar inom områden som
kraftproduktion, medicin, jordbruk och ekologi.
IAEA har för närvarande ca 115 medlemsstater. Inriktningen av
samarbetet mellan dessa är i huvudsak koncentrerad till följande
tre områden:
verifiering av åtaganden om fredlig användning av kärnenergi
(safeguards),
samordning och förmedling av rekommendationer i kärnsäkerhets-
och strålskyddssammanhang,
samordning och förmedling av bistånd inom kärnenergiområdet.
Enligt utskottets mening är det av stor vikt att det finns
en effektiv internationell organisation med uppgift att främja
säkerheten vid befintliga kärnkraftverk och motverka spridning
av kärnenergi för militära ändamål. En sådan ensidig inriktning
av IAEA:s verksamhet som föreslås i motionerna skulle riskera
att leda till att många länder förlorar intresset för samarbetet
inom IAEA och att därmed den internationella insynen i och
påverkan på medlemsstaternas kärntekniska verksamhet försämras.
Med det sagda avstyrks motionerna 1993/94:N410 (v) och
1993/94:N427 (fp) i aktuella delar.
Elproduktionsfrågor
Verksamheten vid Svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) inrättades
den 1 januari 1992 i samband med bolagiseringen av Statens
vattenfallsverk (prop. 1990/91:87, bet. NU38). Svenska kraftnät
driver och förvaltar det svenska storkraftnätet för el, inkl. de
statligt ägda utlandsförbindelserna.
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 109) lämnas förslag till
investerings- och finansieringsplan för perioden 1994--1996.
Investeringarna -- i såväl befintliga som nya ledningar --
beräknas vartdera året uppgå till totalt drygt 500 miljoner
kronor. Kostnaderna för investeringarna täcks genom egen
finansiering. Vidare föreslås i propositionen att Svenska
kraftnät skall få uppta lån inom en ram på 100 miljoner kronor
hos Riksgäldskontoret. Två bemyndiganden begärs också. Det
föreslås sålunda att regeringen skall bemyndigas dels att teckna
borgen till bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens
aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 miljoner kronor, dels
att regeringen skall få besluta i frågor som rör förvärv av
aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts
verksamhetsområde inom en ram av 135 miljoner kronor.
De nu redovisade förslagen tillstyrks av utskottet.
Uppgradering av kraftöverföringsnätet
I motion 1993/94:N425 (v) föreslås ett uttalande av riksdagen
med syfte att uppgraderingen av kraftöverföringsnätet skall
påskyndas. Detta skulle förverkligas genom en tidigareläggning
av utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och minskar
förlusterna.
De planerade investeringarna vid Svenska kraftnät under
perioden 1994--1996 gäller, som redan nämnts, investeringar i
både befintliga och nya ledningar. Enligt uppgift avser ungefär
hälften av den planerade investeringsramen kapacitetshöjande
nyinvesteringar och ungefär en tredjedel investeringar i
befintliga ledningar varigenom även högre överföringskapacitet
uppnås. Följande tre större projekt, vartdera till ett värde
överstigande 100 miljoner kronor, skall enligt planerna inledas
under nämnda treårsperiod:
En ny 400 kV-ledning på västkusten för att förstärka
överföringskapaciteten till södra Sverige.
Installation av teknisk utrustning för att kunna höja
överföringskapaciteten från Norrland till Mellansverige i
befintliga ledningar.
En ny ledning mellan Sverige och Sydnorge.
Med hänvisning till vad som nu redovisats avstyrker
utskottet det här aktuella yrkandet i motion 1993/94:N425
(v).
Vattenkraftverk
Två motioner innehåller yrkanden om vattenkraftverk. Staten
bör ta ansvar, anförs det i motion 1993/94:A450 (s), för att
effektiviseringsåtgärder vidtas i äldre vattenkraftverk och för
att möjlig vattenkraft byggs ut. I motion 1993/94:N425 (v)
begärs att 50 miljoner kronor skall anslås för uppgradering av
små vattenkraftverk. Enligt motionärerna kan en höjning av
kraftverkens verkningsgrad göras utan att miljöbelastningen
ökar. Genom den föreslagna åtgärden skulle ett tillskott till
elproduktionen på 3--4 TWh kunna åstadkommas.
År 1978 infördes ett treårigt stöd till åtgärder avseende små
vattenkraftverk (prop. 1977/78:131, bet. NU61). Avsikten var att
vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i kraftverk
med en effekt av 1 500 kW eller lägre.
Våren 1993 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet.
1992/93:NU28) motioner med huvudsakligen samma syfte som de nu
aktuella. Utskottet påpekade att potentialen för ytterligare
utbyggnad av småskalig vattenkraft har bedömts vara relativt
begränsad samtidigt som de miljöproblem som kan vara förenade
därmed alltmer har uppmärksammats. Motionerna följdes upp i en
meningsyttring (v).
Utskottet finner inte heller anledning för riksdagen att
vidta några åtgärder med anledning av de nu berörda yrkandena i
motionerna 1993/94:A450 (s) och 1993/94:N425 (v). Dessa avstyrks
sålunda.
Vindkraft
Som tidigare nämnts beslutade riksdagen våren 1991, i
anslutning till energiöverenskommelsen, om ett femårigt stöd
till investeringar i anläggningar för vindkraftverk. För stödet
har beräknats 50 miljoner kronor per år. Medel för stödet
anvisas under anslaget Insatser för ny energiteknik (E 7), till
vilket utskottet återkommer i ett senare avsnitt. Från början
utgick ett bidrag på 25 % av investeringskostnaden, men sedan
den 1 januari 1993 är stödnivån 35 %.
NUTEK har, som redan beskrivits, utvärderat bl.a. stödet till
investeringar i vindkraft. Verket konstaterar att efterfrågan på
stödet har varit förhållandevis liten. Stöd har utbetalats till
drygt 70 vindkraftverk. Den installerade effekten uppgår till ca
14 MW med en beräknad elproduktion på 0,035 TWh per år. För att
vindkraften på sikt skall bli intressant från
elförsörjningssynpunkt måste, enligt NUTEK, en storskalig
introduktion ske, vilket förutsätter billigare och mer
arealeffektiva vindkraftverk. NUTEK anser därför att medel bör
föras över från investeringsprogrammet till teknikutveckling och
forskning avseende vindkraft.
I linje med NUTEK:s uppfattning föreslås i budgetpropositionen
(bil. 13 s. 104) att 5 miljoner kronor -- av de avsatta medlen
för investeringsprogrammet -- årligen skall tillföras
Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende vindkraft.
Utvecklingsinsatserna bör enligt regeringen göras i nära
samverkan med branschens aktörer. Regeringen anser vidare att
medel från investeringsprogrammet bör kunna lämnas även till
teknikupphandling; i sådana fall bör stödandelen kunna uppgå
till högst 50 %. Medel från programmet bör också få disponeras
för tekniska utvärderingar av de anläggningar som erhållit stöd
samt i vissa fall för rådgivningsverksamhet.
Det krävs en kraftfull satsning på utveckling av stora
aggregat för att vindkraften på sikt skall kunna ge ett
betydande bidrag till elförsörjningen, anförs det i motion
1993/94:N433 (c). Parallellt med en sådan satsning, fortsätter
motionärerna, kan en vidareutveckling av den småskaliga
vindkraftstekniken leda till att vindkraften lokalt och
regionalt får stor betydelse. De menar att riksdagen bör göra
ett uttalande till regeringen om förutsättningarna för
vindkraftens fortsatta utveckling.
I motion 1993/94:N425 (v) begärs att regeringen skall anmodas
att lägga fram förslag till en plan, i linje med tidigare
förslag från den s.k. Vindkraftsutredningen, med målet att
vindkraftsproduktionen år 2010 skall bidra med 20 TWh.
Vindkraftens stora fördelar är att den är förnybar och att den
har ringa effekt på miljön, anförs det. Nackdelarna -- inverkan
på landskapsbilden och buller -- är enligt motionärernas
uppfattning försumbara jämfört med intrycken från vägar,
järnvägar och kraftledningsgator som skär sönder
landskapsbilden.
Motionärerna föreslår också att 200 miljoner kronor utöver
regeringens förslag, eller totalt 250 miljoner kronor, skall
anvisas för stödet till investeringar i vindkraftverk. Detta
yrkande tar utskottet upp i det följande i anslutning till
behandlingen av det berörda anslaget. Där kommer också ett
motsatt yrkande i motion 1993/94:N429 (nyd) att behandlas. I
denna föreslås att inga medel skall anvisas till
investeringsstöd för vindkraftverk.
Vindkraftsutredningen redovisade år 1988 resultatet av sitt
arbete i betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft.
Utredningen hade till uppgift att föreslå lämpliga lägen i
Sverige till lands och havs för vindkraftsaggregat. Utredningen
pekade ut totalt 54 sådana områden. Om dessa helt togs i anspråk
för uppförande av vindkraftverk skulle enligt utredningen en
total elproduktion om 25 TWh per år (alternativt 29 TWh vid
kortare skyddsavstånd till närmaste bebyggelse för
vindkraftsaggregaten till lands) kunna åstadkommas. Utredningen
ansåg emellertid att ytterligare kunskaper om konsekvenserna av
en vindkraftsutbyggnad i stor skala borde inhämtas.
Som inledningsvis redovisats har skatteutskottet nyligen (bet.
1993/94:SkU34) med anledning av motioner i frågan föreslagit
att en miljöbonus -- motsvarande skatten på el till hushåll --
skall införas den 1 juli 1994 för vindkraftsproducerad el.
Våren 1993 avslog riksdagen på utskottets förslag (bet.
1992/93:NU28) ett yrkande om en utvecklingsplan för
vindkraften liknande det i motion 1993/94:N425 (v). Utskottet
ansåg det inte erforderligt att besluta om en sådan tidsplan som
efterlystes i motionen. En motsatt uppfattning kom till uttryck
i en meningsyttring (v).
Med hänvisning till den förordade energipolitiska kommissionen
avstyrker utskottet det här berörda yrkandet i motion
1993/94:N425 (v). Vidare tillstyrker utskottet vad regeringen
förordat om inriktningen av stödet till investeringar i
vindkraftverk. Det innebär bl.a. att ökade medel kommer att
anvisas till forskning och utveckling på området. Enligt
utskottets uppfattning bör inte heller aktuell del av motion
1993/94:N433 (c) föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Även detta motionsyrkande avstyrks alltså.
Solenergi
Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som
elkraft. För värmeproduktion används bl.a. solvärmeanläggningar,
t.ex. solfångare. För elproduktion utnyttjas bl.a. solceller som
omvandlar solstrålningen direkt till el.
I samband med energiöverenskommelsen beslutades också om ett
femårigt stöd till investeringar i solvärmeanläggningar inom en
total ram på 50 miljoner kronor. Den 1 januari 1993 höjdes
stödnivån till 35 % av investeringskostnaden, från att tidigare
ha legat på 25 %. Som en följd härav har ökade medel för stödet
anvisats.
Boverket ansvarar för stöd till solvärme i bostäder och NUTEK
för stöd till solvärmeanläggningar inom andra
användningsområden, dvs. där mer storskalig solvärmeteknik är
aktuell. Intresset för det senare stödet har varit litet, och
riksdagen beslutade därför våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil.
13, bet. NU28) att ytterligare medel för stöd till investeringar
i storskalig solvärmeteknik inte skulle anvisas. Dessa medel har
i stället överförts till Energiteknikfonden för
utvecklingsinsatser avseende sådan solvärmeteknik. För stödet
till solvärme i bostäder har för innevarande budgetår avsatts 12
miljoner kronor från anslaget avseende insatser för ny
energiteknik (E 7).
NUTEK konstaterar i sin utvärdering att investeringsstödet
bidragit till att omkring 11 000 kvadratmeter solfångare
installerats. Det motsvarar en årlig värmeproduktion på 0,004
TWh. Verket bedömer att solvärmetekniken har relativt långt kvar
innan den kan bli lönsam. Det påpekas att intresset för stödet
till solvärme i bostäder har varit stort. Med hänsyn till
resultatet av den genomförda utvärderingen anser NUTEK att
stödnivån bör sänkas till den ursprungliga nivån på högst 25 %
av investeringskostnaden.
Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 105)
att den delar NUTEK:s bedömning i sistnämnda fråga och föreslår
att den lägre stödnivån skall tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1994.
Dock bör enligt regeringen en oförändrad ram om 12 miljoner
kronor avsättas till stödet för nästa budgetår. Som tidigare
nämnts återkommer utskottet till det berörda anslaget (E 7) i
ett senare avsnitt. Där behandlas också ett yrkande i motion
1993/94:N425 (v) om att 37 miljoner kronor skall avsättas till
det aktuella stödet.
I motion 1993/94:N433 (c) föreslås ett uttalande av riksdagen
om förutsättningarna för solenergins fortsatta utveckling.
Enligt motionärerna talar mycket för att både värmeproduktion
och elproduktion baserad på solenergi har en god teknisk och
kommersiell potential i den framtida energiförsörjningen.
Solenergi i olika former har utvecklats mycket, anförs det i
motion 1993/94:N425 (v). Det finns emellertid, fortsätter
motionärerna, fortfarande en stor utvecklingspotential -- inte
minst på lagringssidan. De anser att regeringen bör anmodas att
lägga fram ett förslag till en plan som går ut på att solenergin
skall bidra med minst 15 TWh år 2010.
Ett motionsyrkande av samma innebörd som det sistnämnda
avslogs av riksdagen senast våren 1993 (bet. 1992/93:NU28).
Utskottet avstyrker även det nu aktuella yrkandet i motion
1993/94:N425 (v) med hänvisning till den energipolitiska
kommission som utskottet i det föregående har förordat.
Utskottet finner inte heller att det är påkallat med ett sådant
riksdagsuttalande om förutsättningarna för solenergins fortsatta
utveckling som efterlyses i motion 1993/94:N433 (c). Även
detta yrkande avstyrks sålunda. Regeringens förslag om ändrad
nivå på stödet till investeringar i solvärmeanläggningar för
bostäder har utskottet inget att erinra emot.
Vågenergi
Ett yrkande i motion 1993/94:N425 (v) tar sikte på ett
svenskt-norskt samarbete om vågenergi; riksdagen borde göra ett
uttalande till förmån för ett sådant samarbetsprojekt. Enligt
motionärerna kan vågenergi inom en tioårsperiod bidra med 15 TWh
till energiförsörjningen i Norden.
Riksdagen har vid flera tillfällen, senast våren 1993 (bet.
1992/93:NU28), behandlat och avslagit liknande motioner.
Utskottet har -- med hänvisning till
Energiforskningsutredningens betänkande (SOU 1989:48)
Energiforskning för framtiden -- anfört att vågkraften har små
möjligheter att bli konkurrenskraftig.
Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker
motion 1993/94:N425 (v) också i denna del.
Översyn av energilagstiftningen
I sistnämnda motion begärs även att lagstiftningen som berör
energimarknaden, t.ex. den s.k. ellagen (1902:71 s. 1), skall
ses över utifrån ett samlat miljöperspektiv. I en sådan
utredning borde också effekterna av den ökande
internationaliseringen studeras.
År 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:90, bet. BoU18) att
införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar i lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. (den s.k. naturresurslagen).
Enligt förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar
krävs (4 §) att en miljökonsekvensbeskrivning skall bifogas
till ansökan om koncession enligt ellagen. Vidare sägs att
bestämmelserna i 5 § elförordningen (1982:548) -- som gäller
samrådsförfarande i koncessionsärenden -- skall tillämpas även
beträffande miljökonsekvensbeskrivningar. Det föreskrivs också
att NUTEK skall införa en kungörelse om
miljökonsekvensbeskrivningen i bl.a. Post- och Inrikes
Tidningar; i denna skall det anges att skriftliga anmärkningar
mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till NUTEK inom en
viss angiven tid.
Med åberopande av bl.a. dessa bestämmelser avstyrkte utskottet
våren 1993 (bet. 1992/93:NU28) ett liknande motionsyrkande som
det nu aktuella. Detta yrkande fick stöd i en meningsyttring
(v), men avslogs senare av riksdagen.
Den s.k. Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04) tillkallades
våren 1992 med uppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning
för att möjliggöra en avreglering av elmarknaden. Utredningen
(särskild utredare: överdirektör Olof Söderberg) redovisade i
juli 1993 delbetänkandet (SOU 1993:68) Elkonkurrens med
nätmonopol. Utredningen arbetar nu vidare med bl.a. syftet att
ellagen (från 1902) skall ersättas med en modernare
lagstiftning.
Med hänvisning till den lämnade redovisningen finner
utskottet att det inte är erforderligt med en sådan översyn
som begärs i motion 1993/94:N425 (v). Denna motion avstyrks
alltså såvitt nu är i fråga.
Forskning inom energiområdet
Energiforskning
Våren 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer för
energiforskningen under budgetåren 1993/94--1995/96 (prop.
1992/93:170, bet. NU30). I budgetpropositionen (bil. 13 s. 132)
anför regeringen att dessa riktlinjer bör ligga fast för
budgetåret 1994/95. För detta budgetår föreslås ett anslag på ca
211 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med ca 3
miljoner kronor jämfört med vad som anvisats för innevarande
budgetår. Regeringen vill vidare ha riksdagens bemyndigande att
under nästa budgetår låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser under kommande budgetår i samband med stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet. För budgetåren
1995/96--1999/2000 föreslås ramar på 170, 140, 110, 90 resp. 60
miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker nu nämnda förslag.
Bioenergiforskning
Till bioenergiforskning har för innevarande budgetår anvisats
totalt ca 76 miljoner kronor. Härav anslogs 25 miljoner kronor
till två utvecklingsprogram som NUTEK skall bedriva, nämligen
programmen Etanolutveckling och Småskalig förbränning av
biobränslen. Inom biobränsleområdet bedriver NUTEK också
programmen Trädbränslen och dess miljöeffekter, Energiodling och
ekologi, Alternativa drivmedel, Avfall/Biogas/Miljö, Torv, Kol
och Bioenergi/klimat. Från anslaget till bioenergiforskning
utbetalas också medel till Programrådet vid Studsvik för
forskning om förgasning och förbränning.
För nästa budgetår föreslås i budgetpropositionen (bil. 10
s. 105) att ca 75 miljoner kronor skall anvisas till
bioenergiforskning. Även i fråga om denna forskning begärs att
regeringen skall bemyndigas att låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till den berörda forskningen.
För budgetåren 1995/96--2000/01 föreslås ramar på 60, 30, 25,
20, 15 resp. 10 miljoner kronor.
Också nu nämnda förslag tillstyrks av utskottet.
Småskalig förbränning av biobränslen
I motion 1993/94:N416 (m) erinras om programmet Småskalig
förbränning av biobränslen, som alltså är ett av de program som
NUTEK bedriver inom ramen för bioenergiforskningen och som
riksdagen beslutade om våren 1993. Syftet med programmet är att
utveckla -- främst av miljöskäl -- förbränningstekniken för
mindre anläggningar för biobränslen. För innevarande budgetår
har 10 miljoner kronor avsatts till detta program. Avsikten är
att motsvarande summa skall anvisas under ytterligare två
budgetår.
Hittills har mycket begränsade forsknings- och
utvecklingsresurser satsats på vedeldningstekniken, anförs det i
nämnda motion. Motionären anser att det är viktigt att stimulera
utvecklingen av pannor för vedeldning och då särskilt pannor i
villastorlek (20--50 kW). Han föreslår att riksdagen skall
uttala sig för en prioritering av insatserna inom programmet för
småskalig förbränning till utveckling av mindre pannor i
villastorlek. I annat fall borde det tillskjutas nya medel för
teknikutveckling av sådana pannor.
Enligt uppgift från NUTEK kommer en inte oväsentlig del av
medlen inom programmet att satsas på utveckling av just den typ
av pannor som motionären förordar. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion 1993/94:N416 (m).
Utveckling av ny teknik för etanolframställning
I fem motioner aktualiseras frågor om forskning för utveckling
av inhemskt framställda bränslen, främst etanol.
Statligt stöd bör lämnas till regionala försök för en
kostnadseffektiv omvandling av skogsavfall m.m. till etanol,
anförs det i motion 1993/94:N402 (s). Kalmar län utpekas som
lämpligt område för sådan verksamhet. Motionärerna förespråkar
även socker som råvara för etanolproduktion.
Fortfarande finns det mycket att göra för att få fram
drivmedel som inte skadar miljön, sägs det i motion 1993/94:N417
(c). Regeringen bör enligt motionärerna överväga hur
användningen av inhemska miljövänliga och biologiskt nedbrytbara
bränslen kan stimuleras. Detta borde riksdagen genom ett
uttalande anmoda regeringen till.
Forskning för utveckling av etanol bör få fortsatt statligt
stöd, föreslås det i motion 1993/94:N420 (kds). Där berörs även
frågan om distributionsmöjligheterna för etanol och andra
miljövänliga drivmedel. Motionärerna kräver statliga satsningar
för att bygga upp ett distributionssystem för sådana bränslen.
Också i motion 1993/94:T216 (v) föreslås ett uttalande av
riksdagen om utveckling av miljöanpassade inhemska drivmedel.
Motionärerna framhåller att denna utveckling skulle gå mycket
snabbare om ytterligare medel anslogs till den berörda
forskningen och utvecklingen.
I motion 1993/94:N245 (v) efterlyses satsningar på
anläggningar för produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.
Det påpekas att det i Norrbottens län finns betydande mängd
råvara som lämpar sig för en sådan produktion. Staten bör enligt
motionärerna medverka till de nämnda satsningarna.
Under en följd av år har statsmakterna på olika sätt främjat
forskning och utveckling avseende etanol. År 1983 antog
riksdagen en plan för introduktion av alternativa drivmedel
(prop. 1982/83:100 bil. 14, bet. NU33). Samma år togs en
försöksanläggning för etanoltillverkning i drift i Lidköping,
avsedd att i första hand utnyttja spannmål som råvara. I
anslutning till detta projekt inleddes år 1984 ett samarbete med
OK Petroleum om en försöksverksamhet i Stockholmsområdet med
låginblandning. Sedan år 1987 ligger driften i anläggningen nere
till följd av bristande lönsamhet.
Svensk Etanolkemi AB tillverkar etanol i Örnsköldsvik med
sulfitlut som råvara. Försöket med etanoldrivna bussar som pågår
i Stockholmsområdet och i Örnsköldsvik är baserat på denna
produktion.
Motoralkoholkommittén redovisade år 1986 i sitt betänkande
(SOU 1986:51) Alkoholer som motorbränsle bedömningen att det vid
denna tidpunkt saknades förutsättningar för beslut om en allmän
introduktion av alternativa drivmedel. Däremot föreslogs att en
försöksverksamhet med användning av rent etanolbränsle i
dieselfordon skulle inledas. Frågan om statliga åtgärder för att
främja introduktion av motoralkoholer kunde övervägas på nytt
vid ändrade förutsättningar, anfördes det. Sådana kunde vara
kraftigt höjda bensinpriser.
Statligt stöd till forskning och utveckling avseende etanol
lämnas på olika sätt. Från anslaget Bioenergiforskning utgår
stöd till energirelaterad transportforskning; detta stöd uppgår
till 4 miljoner kronor och riktas främst till forskning om ny
processteknik för etanolframställning ur cellulosahaltiga
råvaror. Från Energiteknikfonden utbetalas bidrag -- 6 miljoner
kronor under en treårsperiod -- till ett
kollektivforskningsprogram med Stiftelsen Svensk
etanolutveckling. Syftet med detta program är att utveckla
tekniken för framställning av etanol ur cellulosahaltiga
råvaror.
Förutom dessa stöd beslutade riksdagen, som redan nämnts,
våren 1993 (prop. 1992/93:179 bil. 3, bet. NU28) om stöd till
ett ytterligare program för utveckling av ny teknik för
etanolframställning -- programmet Etanolutveckling. Till detta
program, som hanteras av NUTEK, har avsatts 15 miljoner kronor
per år under en treårsperiod. I programmet skall de nya
teknikerna för samtliga processteg studeras i ett sammanhang och
i en större skala än vad som gjorts i tidigare försök. Från
programmet utgår stöd till främst laboratorieutrustning och
pilotanläggningar för framställning av etanol ur
cellulosahaltiga råvaror.
I anslutning till beslutet om detta stöd betonade riksdagen
dessutom i ett uttalande till regeringen, med anledning av
motioner i frågan och på förslag av utskottet (bet.
1992/93:NU28), det angelägna i att takten ökas när det gäller
att inleda etanolproduktion i större skala.
I december 1993 beslutade vidare regeringen att medel som har
avsatts för utveckling av ny teknik för elproduktion med
biobränsle -- 625 miljoner kronor för en femårsperiod -- också
skall kunna disponeras för stöd till demonstrationsanläggningar
för tillverkning av etanol ur cellulosarika råvaror.
Av den föregående redovisningen framgår att staten på olika
sätt stödjer forskning och utveckling kring etanolproduktion.
Med hänvisning härtill och till riksdagens uttalande i frågan
våren 1993 finner utskottet inte nu skäl till något nytt
riksdagsinitiativ i frågan. De aktuella motionerna avstyrks
således i berörda delar.
Lokalisering av forskning om biobränslen
Gävleborgs län har allt som behövs för att producera bioenergi
-- råvara, kunskap och arbetskraft, anförs det i motion
1993/94:N404 (s). Motionärerna vill att biobränsleförsök i
mindre skala skall etableras i detta län och föreslår ett
riksdagsuttalande i saken.
Enligt utskottets mening är den fråga som tas upp i
motionen av en utpräglat regional karaktär, vilken riksdagen
inte bör fatta beslut om. Motionen avstyrks sålunda.
Utveckling och introduktion av ny energiteknik
Insatser för ny energiteknik
Från anslaget Insatser för ny energiteknik (E 7) utgår, som
tidigare beskrivits, medel för stöd till investeringar i
anläggningar för vindkraftverk och solvärmeanläggningar. Vidare
överförs medel från detta anslag till Energiteknikfonden (se i
det följande). För nästa budgetår föreslås att 45 miljoner
kronor skall anvisas till investeringsstödet avseende vindkraft
och 12 miljoner kronor till stödet avseende solvärme. Därutöver
föreslår regeringen att 115 miljoner kronor skall överföras till
Energiteknikfonden. Totalt föreslås sålunda i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 117) ett anslag på 172 miljoner
kronor.
Riksdagen har för budgetåren 1992/93 och 1993/94 under det nu
aktuella anslaget anvisat medel även för finansiering av det
svenska deltagandet i EG:s program för utveckling av
energisystemet. Dessa medel har inte utnyttjats till fullo,
eftersom EFTA-ländernas deltagande i programmen ännu inte
klarats ut. Riksdagen har tidigare på förslag av regeringen
(prop. 1993/94:105 avsnitt 12, bet. JoU18) beslutat att 10,2
miljoner kronor av dessa medel skall föras bort för att
finansiera vissa åtgärder inom Miljö- och
naturresursdepartementets område. Nu föreslås i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 106) att 2,3 miljoner kronor av
de kvarstående medlen skall få utnyttjas för internationellt
energisamarbete.
Som tidigare nämnts krävs i motion 1993/94:N429 (nyd) att inga
medel skall anvisas till investeringsstödet för vindkraft. Till
anslaget för insatser för ny energiteknik skulle sålunda 127
miljoner kronor anvisas.
I motion 1993/94:N425 (v) begärs att anslaget i stället skall
utökas jämfört med regeringens förslag. Motionärerna kräver att
stödet till vindkraft höjs med 200 miljoner kronor och stödet
till solvärmeanläggningar med 25 miljoner kronor. Totalt skulle
det innebära ett anslag på 397 miljoner kronor.
Utskottet behandlar här också två yrkanden om utveckling av ny
energiteknik. I motion 1993/94:N432 (s) krävs en plan för en
ökad användning av alternativ energiteknik. Motionärerna anser
att insatserna för utveckling av ny energiteknik måste ges en
mer programinriktad karaktär. I motion 1993/94:N433 (c) föreslås
ett uttalande av riksdagen om en kraftfull satsning på
forskning, utveckling och introduktion av miljövänlig
energiteknik. En sådan satsning är nödvändig för att
omställningen av energisystemet skall kunna genomföras, anser
motionärerna. De menar vidare att samarbete mellan
energileverantörer, energianvändare och utrustningstillverkare
måste stimuleras.
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 kan stöd från Energiteknikfonden
(se följande avsnitt) lämnas även till programorienterad
verksamhet och kollektivforskning inom energiområdet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nivå på
anslaget Insatser för ny energiteknik. Därmed avstyrks de
aktuella yrkandena i motionerna 1993/94:N429 (nyd) och
1993/94:N425 (v).
Utskottet har vidare inget att erinra emot att 2,3 miljoner
kronor av kvarstående medel på anslaget utnyttjas för
internationellt energisamarbete.
Enligt utskottets mening är det inte erforderligt med ett
uttalande av riksdagen om utvecklingen av alternativ
energiteknik i enlighet med vad som begärs i motionerna
1993/94:N432 (s) och 1993/94:N433 (c). Utskottet vill erinra om
att stöd från Energiteknikfonden numera kan lämnas även till
programorienterad verksamhet och kollektivforskning inom
energiområdet. De två sistnämnda motionerna avstyrks således i
berörda delar.
Energiteknikfonden
Energiteknikfonden inrättades den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:90, bet. NU40). Från fonden lämnas stöd för att utveckla
eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik
eller ny miljöskyddsteknik. Fonden har tidigare finansierats
genom en särskild skatt på olja och senare med medel motsvarande
10 kr per m3 olja av den allmänna energiskatten på olja.
Fr.o.m. innevarande budgetår tillförs fonden dessa medel via ett
särskilt anslag på statsbudgeten (E 8). Regeringen föreslår i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 119) ett oförändrat anslag på
72 miljoner kronor för detta ändamål. Som redan behandlats
tillförs fonden dessutom medel från anslaget Insatser för ny
energiteknik.
Utskottet tillstyrker det nu aktuella förslaget om bidrag
till Energiteknikfonden.
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
I riksdagens energipolitiska beslut våren 1991 ingick också,
som redan nämnts, beslut om ett stöd för främjande av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Riksdagen avsatte 1 000
miljoner kronor för detta stöd under en femårsperiod. Stödet
administreras av NUTEK. Medel till stödet anvisas i form av
årliga anslag på 200 miljoner kronor. I enlighet härmed föreslås
i budgetpropositionen (bil. 10 s. 106) ett anslag om detta
belopp för budgetåret 1994/95.
Från anslaget finansieras bidrag -- på 4 000 kr per kW
installerad eleffekt -- för att främja investeringar i
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränsle. Bidrag
utgår också för ombyggnad av befintliga värmeverk resp.
fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för
kraftproduktion med biobränsle.
Våren 1993 beslutades (prop. 1992/93:179 bil. 3, bet. NU28) om
en förlängning av stödperioden till sex år inom en oförändrad
medelsram. Vidare fattades beslut om att stöd också skall kunna
lämnas till anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av
vissa sorterade avfallsfraktioner.
Enligt uppgift från NUTEK har verket beviljat stöd till 53
projekt med en total tillkommande elproduktion från biobränslen
på ca 1,7 TWh. Projekten fördelar sig enligt följande:
12 nya trädbränsleanläggningar,
4 konverterade anläggningar (från fossilt bränsle),
2 ombyggda anläggningar (från värmeproduktion),
2 anläggningar för avfallsbränsle,
2 befintliga anläggningar (som erhållit stöd för förbättring
av konkurrenskraften),
31 rötgas-/deponianläggningar.
Besluten om dessa projekt innebär att medelsramen om 1 000
miljoner kronor nu är i det närmaste intecknad. I sin
utvärdering av stödformen anför NUTEK att stödet har haft
begränsade effekter på bl.a. den tekniska utvecklingen och
kommersialiseringen av biobränsleeldad kraftvärme. Kvarstående
tillgängliga medel borde därför överföras till i första hand
anslaget för energiforskning och i andra hand
Energiteknikfonden.
Med anledning av NUTEK:s synpunkter påpekar regeringen i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 102) att investeringsprogrammet
infördes som ett styrmedel för att främja de förnybara
energislagen och kraftvärmen i avvaktan på en internationell
samordning av åtgärder mot koldioxidutsläpp från elproduktion.
I motion 1993/94:N425 (v) erinras om att medelsramen för
främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion snart är
intecknad. Motionärerna anför att det finns ett uppenbart behov
av ökade insatser på området och föreslår att 275 miljoner
kronor utöver regeringens förslag, eller 475 miljoner kronor,
skall anvisas under anslaget för nästa budgetår.
Enligt utskottets mening bör riksdagen i enlighet med
tidigare beslut anslå 200 miljoner kronor till det nu aktuella
investeringsstödet. Även i denna fråga vill utskottet erinra om
den energipolitiska kommission som utskottet påkallat i det
föregående. Motion 1993/94:N425 (v) avstyrks i här berörd del.
Viss lokalisering av biobränsleanläggningar
I två motioner begärs stöd till viss lokalisering av nya
biobränsleanläggningar. Motion 1993/94:Jo679 (fp) tar sikte på
Stockholmsregionen. Motionärerna anser att denna region bör
stimuleras att öka användningen av biobränsle genom stöd till
nya förbränningsanläggningar. På motsvarande sätt krävs i motion
1993/94:N307 (s) att särskilda medel -- minst 50 miljoner kronor
per år -- skall avsättas för att påskynda introduktionen av
bioenergi i Västsverige.
Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning inte uttala
sig för en prioritering av investeringsstödet till vissa angivna
regioner på det sätt som förespråkas i motionerna. Dessa
avstyrks därför såvitt här är i fråga.
Effektivare användning av energi
Programmet för effektivare energianvändning, m.m.
Våren 1991 antog riksdagen också ett femårigt program för
effektivare användning av energi. Programmet, som har en total
medelsram på 965 miljoner kronor, innefattar fyra delområden,
nämligen
teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer,
energieffektiva pilot- och demonstrationsanläggningar inom
industrin samt i lokaler och bostäder,
samordning och utveckling av information rörande effektiv
energianvändning till mindre och medelstor industri,
arbete med energideklarationer, m.m.
Riksdagen beslutade senare våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil.
13, bet. NU28) att den del av programmet som avser
teknikupphandling -- till vilken 750 miljoner kronor har avsatts
-- skulle förlängas med två år, dock inom en oförändrad
medelsram.
Fram till halvårsskiftet 1993 hade NUTEK beviljat totalt 360
miljoner kronor i stöd till 894 projekt inom ramen för
programmet. NUTEK anför i sin utvärdering att staten genom
programmet lyckats främja och påskynda utvecklingen och
spridningen av energieffektiv teknik -- åtminstone på de områden
där förutsättningar och drivkrafter i övrigt verkar åt samma
håll.
Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 103)
att den anser att programmet bör fortsätta med nuvarande
omfattning och inriktning. För nästa budgetår föreslås ett
anslag på 100 miljoner kronor för insatser inom programmet.
NUTEK:s möjligheter att stödja teknikupphandling och
demonstrationsprojekt bör ökas, enligt vad som begärs i motion
1993/94:N307 (s). Motionärerna anser att samhället måste inta en
aktiv och pådrivande roll för att få fram teknik och
systemlösningar som är avpassade för natur och människor.
I motion 1993/94:N433 (c) föreslås ett uttalande av riksdagen
om utveckling av energieffektivare teknik och stimulanser till
ökat elsparande. Genom en sådan utveckling och sådana
stimulanser kan en långsiktig minskning av elanvändningen uppnås
inom samtliga samhållssektorer, framhåller motionärerna.
Utskottet behandlar här även två yrkanden i motion
1993/94:N425 (v). I det ena efterlyses förslag från regeringens
sida om hur både energieffektivisering och energisparande skall
utvecklas. Motionärerna framhåller vikten av att det görs en
åtskillnad mellan de två formerna av åtgärder. Effektivisering
innebär att ett givet energibehov tillgodoses med lägre
energiåtgång, genom t.ex. byte till högisolerande fönster.
Sparande däremot är en minskning av energibehovet, genom t.ex.
en sänkning av inomhustemperaturen. Det andra nu aktuella
yrkandet i motionen går ut på att energiåtgången inom
transportsektorn skall minskas genom ett flertal olika -- främst
transportpolitiska -- åtgärder.
Ett yrkande liknande det sistnämnda avslogs våren 1993 på
förslag av trafikutskottet (bet. 1992/93:TU35). Trafikutskottet
har vidare under våren 1994 i ett betänkande (bet. 1993/94:TU16)
om trafikpolitikens mål behandlat frågor om utvecklingen av ett
mer miljövänligt trafiksystem. På förslag av trafikutskottet
biföll riksdagen regeringens förslag till riktlinjer för
utvecklingsarbetet rörande ett långsiktigt bärkraftigt
transportsystem (prop. 1993/94:100 bil. 7). Två reservationer
(s; nyd) och en meningsyttring (v) avgavs härvid.
Enligt näringsutskottets mening är en effektivare
energianvändning och en ökad energihushållning viktiga
förutsättningar för att gällande energi- och miljöpolitiska mål
skall kunna uppnås. Utskottet ser med tillfredsställelse på att
programmet för effektivare energianvändning har haft positiva
effekter inom området och tillstyrker regeringens förslag till
anslag för nästa budgetår.
Vad gäller energiminimeringsåtgärder inom transportsektorn
hänvisar utskottet till trafikutskottets här redovisade
behandling av sådana frågor. Det berörda yrkandet i motion
1993/94:N425 (v) avstyrks därmed. Med det tidigare sagda och med
erinran om den förordade energipolitiska kommissionen avstyrker
utskottet också övriga nu aktuella motionsyrkanden.
Energinormer
I motion 1993/94:Jo694 (s) föreslås riksdagen göra ett
uttalande om energinormer. Det finns en stor potential för
effektiviseringar inom hushållssektorn, anför motionärerna. De
menar att elanvändningen inom denna sektor borde kunna minskas
med 10--15 % fram till år 2000. I första hand efterlyses
frivilliga normer för maximal elförbrukning i olika
hushållsapparater. Om detta inte kan uppnås bör enligt
motionärerna lagstiftning övervägas. De anser också att Sverige
aktivt bör verka för införande av energinormer inom EU.
Våren 1991 ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag
(prop. 1990/91:88, bet. NU40) om att 5 miljoner kronor för en
femårsperiod skulle anvisas till Konsumentverket för ökade
insatser inom områdena produkttestning, energideklarationer och
märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande
produkter.
Enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, som
antogs av riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:34, bet. LU13),
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater skall märkas
med information om bl.a. energiförbrukning. Lagen innebär en
anpassning till EG:s direktiv från år 1979 om märkning av
hushållsapparater, vilket Sverige genom EES-avtalet har åtagit
sig att följa. EG:s direktiv har i september 1992 ersatts av ett
nytt direktiv i samma ämne (direktiv 92/75/EEG). Regeringen har
nyligen genom proposition 1993/94:203 föreslagit vissa ändringar
i nyssnämnda lag för att det nya direktivet skall kunna
införlivas med svensk rätt. EG:s direktiv om märkning skall vara
i kraft hos medlemsländerna senast den 1 januari 1995 vad gäller
kyl- och frysapparater. Enligt direktivet skall märket -- med en
angiven utformning -- innehålla information om
energiförbrukning, kapacitet och ljudnivå. Ytterligare
hushållsapparater kommer att omfattas av implementeringsdirektiv
när standardiserade metoder för mätning av apparaternas
energiförbrukning har framtagits.
En arbetsgrupp inom Nordiska ministerrådet -- under
ordförandeskap av direktör Claës Lindroth och med företrädare
för bl.a. NUTEK och Konsumentverket -- har i februari 1994 i
rapporten Nordisk energieffektivisering i ett europeiskt
perspektiv redovisat information om energieffektiviseringsfrågor
i anknytning till EU:s aktiviteter. I rapporten berörs bl.a.
frågor om normer och märkning rörande elförbrukningen.
EU-kommissionen har försökt ingå frivilliga avtal om normer med
de europeiska organisationerna för vissa hushållsapparater.
Kommissionen har emellertid funnit att det inte är möjligt att
uppnå avtal med tillräcklig effekt och har därför beslutat att
utarbeta förslag till obligatoriska normer för kyl- och
frysapparater.
Danmark antog i januari 1994 en ramlag om utfärdande av normer
för en rad olika apparatkategorier. Denna ramlag har nu sänts
till EU-kommissionen för notifikation.
Våren 1993 avslog riksdagen, på förslag av utskottet (bet.
1992/93:NU28), två motioner av liknande innebörd som den nu
aktuella. Utskottet anförde att det är angeläget med samarbete i
frågan mellan svenska myndigheter och motsvarande organ såväl
inom övriga nordiska länder som inom EG. Något initiativ i saken
från riksdagens sida var enligt utskottets mening inte påkallat.
Motionerna följdes upp i en reservation (s), med instämmande i
en meningsyttring (v).
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nu inte vidta
några åtgärder på området i avvaktan på det pågående arbetet
inom EU. Motion 1993/94:Jo694 (s) avstyrks sålunda i denna del.
Bränsleförsörjning
Biobränsle
Användningen av biobränsle
I sju motioner föreslås olika åtgärder med syfte att öka
användningen av biobränsle.
Frågan bör göras till föremål för en bred parlamentarisk
utredning, föreslås det i motion 1993/94:N306 (s). I en sådan
utredning bör enligt motionärerna studeras bl.a. bioteknikens
industriella möjligheter och användningen av skogsråvara för
energiproduktion. En väsentligt större del av energiproduktionen
bör baseras på biobränslen, anser motionärerna bakom motion
1993/94:N402 (s). De begär att riksdagen skall göra ett
uttalande till förmån för en utveckling av ett alternativt
energisystem för transporter och uppvärmning. Också i motion
1993/94:N407 (s) förordas insatser för en ökad
träfiberanvändning vid energiproduktionen. Motionärerna påpekar
att det finns ett "tredje sortiment" i skogen bestående av det
virke som blir kvar när sågtimmer och massaved har sorterats ut;
detta sortiment borde utnyttjas som bränsle.
En fördubbling av användningen av bioenergin inom tio år är
målet för ett yrkande i motion 1993/94:N433 (c). Ambitionen
måste vara att i ett framtida kretsloppssamhälle använda
biologiska råvaror i stor omfattning, framhåller motionärerna.
En plan för en ökad biobränsleanvändning begärs i motion
1993/94:N425 (v). Sådana bränslen kan -- enligt motionärernas
uppfattning -- bidra med 80 TWh utöver dagens nivå (på ca 70
TWh, inkl. torv och avfall).
Utskottet tar här upp också två yrkanden med krav på bidrag
med hänsyn till höga kostnader för transporten av biobränsle. I
motion 1993/94:N279 (-) anförs att det i Norrlands inland finns
ett överskott på biobränslen, som därför borde "exporteras" till
andra regioner för energiproduktion. Enligt motionären bör stöd
under ett inledningsskede utgå för sådan frakt av biobränsle.
Enligt förslaget i motion 1993/94:N422 (c) skall stödet lämnas
till kraftvärmeproduktion, baserad på biobränslen, för vilken
kostnaden för transporten av råvaran är mycket hög.
Utskottet instämmer i vad som sägs i här behandlade
motioner om det angelägna i att öka användningen av olika
biobränslen. Mot bakgrund av att utnyttjandet av biobränslen
inte leder till ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären,
är en ökad biobränsleanvändning av central betydelse för
omställningen och förnyelsen av energisystemet.
Bland uppgifterna för den energipolitiska kommission som
utskottet i det föregående har förordat, bör ingå en granskning
av utvecklingen inom biobränsleområdet. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet nu behandlade motioner i aktuella delar.
Stöd till bioenergibolag
Stöd till biobränsleeldade värmeanläggningar begärs i tre
motioner.
Motionerna 1993/94:N408 (m) och 1993/94:N412 (kds) tar
särskilt sikte på lantbrukarägda värmebolag. En intressant och
ofta lönsam nisch på värmemarknaden är att en grupp lantbrukare
bildar ett bolag som investerar i en panncentral för leveranser
av värme till närbelägna fastigheter, anförs det i de båda
motionerna. Investeringar i fler sådana bolag försvåras
emellertid av möjligheterna att finansiera investeringarna.
Därför föreslås i förstnämnda motion att NUTEK skall ges i
uppdrag att utreda problemen med finansiering av investeringar i
bioenergianläggningar inom lantbruket. NUTEK borde vidare
uppmanas att stimulera till en ökad användning av känd teknik
för uppvärmning med biobränsle. I den andra motionen krävs att
statliga kreditgarantier skall ställas till förfogande för att
främja tillkomsten av nya bränsleeldade värmeanläggningar. Ett
liknande yrkande finns i den tredje aktuella motionen, motion
1993/94:N413 (kds). Där begärs vidare dels att
arbetsmarknadsmedel skall avsättas till infrastrukturåtgärder på
energiområdet, dels att Industri- och nyföretagarfonden skall
ges möjlighet att ställa riskkapital till förfogande vid
etablering av värmebolag. Tillskapande av sådana bolag bör
enligt motionärerna betraktas som nyföretagande och därmed
berättiga till nyföretagarlån. I tidigare nämnda motion
1993/94:N412 (kds) påpekas att Industri- och nyföretagarfonden
våren 1993 avslog en ansökan om nyföretagarlån från ett nybildat
värmebolag av nu aktuellt slag.
Industri- och nyföretagarfonden, som har ombildats efter
beslut av riksdagen i december 1992 (prop. 1992/93:82, bet.
NU19), kan numera lämna nyföretagarlån till de nyetablerare som
inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på
traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam
verksamhet. Lånen kan endast sökas i samband med att helt nya
aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer. I princip
är företag inom alla näringsgrenar berättigade att söka lån.
Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10 % av kapitalbehovet
med egna medel, medan nyföretagarlånen skall svara för högst
30 %. Det resterande kapitalbehovet förutsätts bli täckt genom
normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som mest kunna
uppgå till 1 miljon kronor och bör i regel inte understiga
100 000 kr.
Enligt uppgift från Industri- och nyföretagarfonden avslogs
den i motion 1993/94:N412 (kds) nämnda ansökan om nyföretagarlån
med hänvisning till att ingen av de inblandade företagarna hade
för avsikt att huvudsakligen ägna sig åt den verksamhet som de
sökte lån för. I förarbetena till beslutet om införande av
nyföretagarlån (Ds 1992:20 s. 14) sägs att en utgångspunkt för
lån bör vara att nyföretagaren driver företaget som en
heltidssysselsättning. Något formellt hinder för fonden att
lämna nyföretagarlån till ett nystartat värmebolag finns inte.
Utskottet finner inte skäl att förorda införandet av ett
särskilt stöd till biobränsleeldade värmeanläggningar. Som
nämnts finns det inget som hindrar Industri- och
nyföretagarfonden -- om övriga förutsättningar är uppfyllda --
att lämna nyföretagarlån till den verksamhet som aktualiseras i
motionerna. Dessa avstyrks med det sagda i berörda delar.
Biogas
För att det organiska avfallet skall kunna nyttiggöras bör
satsningar på produktion av biogas inledas, anförs det i motion
1993/94:N402 (s). Produktionen borde koncentreras till större
deponier.
Biomassa kan förgasas antingen termiskt eller genom
mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden. Det är
endast produkten i den senare processen som brukar benämnas
biogas. Sådan gas består huvudsakligen av metan och till viss
del av koldioxid. Som råvara används sådan biomassa som har högt
vatteninnehåll, t.ex. vissa energigrödor och den våta fraktionen
av sorterat avfall. Gasen kan användas till värmeproduktion men
också som motorbränsle.
Stöd till forskning och utveckling av biogas lämnas från
energiforskningsprogrammet och från Energiteknikfonden. Som
tidigare redovisats har stöd lämnats till ett stort antal
rötgas-/deponianläggningar från anslaget för främjande av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Våren 1993 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet.
1992/93:NU28) en motion av liknande innebörd som den nu
aktuella.
Utskottet kommer till samma slutsats nu och avstyrker här
berörd del av motion 1993/94:N402 (s).
Vegetabiliska oljor
I nyssnämnda motion begärs vidare att riksdagen skall uttala
sig för att försök med tillverkning av miljövänlig vegetabilisk
olja skall inledas i Kalmar län. Med bl.a. en sådan tillverkning
baserad på länets särskilda förutsättningar skulle den regionala
utvecklingen säkerställas, heter det i motionen. Där begärs
vidare ett uttalande av riksdagen om stöd till
oljeväxtforskningen och till utveckling av tryckfärger ur
vegetabilisk olja.
Miljöanpassade oljor är rubriken på motion 1993/94:N421 (m).
Motionärerna vill att en utredning skall tillsättas med uppgift
att studera hur den påbörjade miljöanpassningen av smörj- och
hydrauloljor skall kunna fortsätta och vidareutvecklas.
Vegetabiliska oljor framställs ur fröet av oljeväxter. Årligen
produceras ca 170 000 ton vegetabiliska oljor. Enligt uppgift
används ungefär hälften för "human konsumtion" (matlagning
m.m.). Återstoden kan utnyttjas till bränsle eller till tekniska
ändamål (hydrauloljor m.m.). För att vegetabilisk olja skall
kunna användas som dieselolja i konventionella motorer krävs att
oljan görs mer lik vanlig dieselolja genom s.k. omförestring.
Regeringen beslutade i november 1993 att låta tillkalla en
särskild utredare för att studera möjligheterna att utveckla och
öka användningen av biologiska råvaror i Sverige. Utredaren, som
skall vara klar med sitt arbete senast den 1 juli 1994, har i
uppgift bl.a. (dir. 1993:124) att analysera behovet av styrmedel
som främjar en ökad användning av biologiska råvaror inom de
områden där en sådan användning kan vara fördelaktig från såväl
samhällsekonomisk som miljö- och resurshushållningssynpunkt.
Våren 1993 avslog riksdagen motionsyrkanden likalydande med de
förstnämnda i detta avsnitt. Utskottet (bet. 1992/93:NU28)
anförde att det saknades anledning för riksdagen att ta
initiativ beträffande de regionala projekt som efterlystes i
motionen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med hänvisning
härtill och till den tillsatta utredningen med uppgift att
främja en ökad användning av biologiska råvaror avstyrks
motionerna 1993/94:N402 (s) och 1993/94:N421 (m), den
förstnämnda såvitt nu är i fråga.
Naturgas
I två motioner uppmärksammas planerna på ett nordiskt
gasledningsprojekt. Avsikten är att naturgas från Norge skall
överföras via Sverige till Finland för elproduktion där.
Det finns ett stort intresse i både Norge och Finland för
detta projekt, anförs det i motion 1993/94:N240 (s). Emellertid
har den svenska regeringen inte visat något större engagemang i
frågan, anser motionärerna. De menar att Sverige bör verka
aktivt för att den planerade gasledningen skall komma till stånd
och föreslår att en utredning om projektet skall tillsättas.
Ett motsvarande yrkande framställs i motion 1993/94:N414 (fp).
Motionären anför att en satsning på import av naturgas från
Norge ter sig synnerligen befogad; tillsammans med våra inhemska
energislag skulle Sverige därigenom kunna garanteras en
betydande del av försörjningstryggheten under en mycket lång
tid.
Liknande motioner avslogs senast våren 1993 (bet.
1992/93:NU28). Utskottet erinrade då om att riksdag och regering
enligt 1991 års energiöverenskommelse skall ange de
förutsättningar som kraftföretagen skall arbeta inom. Det är
därefter kraftföretagens uppgift att utifrån den fastlagda
energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att
landets elbehov blir tillgodosett. Motionerna följdes upp i en
reservation (s).
I uppdraget till den nya energipolitiska kommission som
utskottet i det föregående har påkallat bör ingå att studera
frågor kring naturgasens framtida roll i den svenska
energiförsörjningen. Med hänsyn härtill anser utskottet att
motionerna 1993/94:N240 (s) och 1993/94:N414 (fp) inte bör
föranleda något initiativ av riksdagen; de avstyrks sålunda.
Blyhaltig bensin
Tiden är nu inne att förbjuda import och försäljning av
blyhaltig bensin, heter det i motion 1993/94:N424 (kds).
Motionären erinrar om att det för äldre bensinmotorer nu finns
tillgång till alternativa bensinsorter utan bly. Ett av
bilismens miljöproblem i form av blyhaltiga avgaser skulle
därigenom helt kunna upphöra, anser motionären och föreslår ett
riksdagsuttalande i saken.
I förordningen (1985:838) om motorbensin har regeringen
förbjudit tillverkning, import och yrkesmässig överlåtelse av
blyad bensin. Genom förordningens övergångsbestämmelser har det
dock varit möjligt att under vissa förutsättningar fortsätta med
såväl tillverkning och import som yrkesmässig överlåtelse. För
att stimulera till användning av oblyad bensin har blyad bensin
påförts en högre skatt än oblyad. Under de senaste åren har
försäljningen av blyad bensin minskat högst påtagligt.
I en nyligen framlagd proposition om kemikaliehanteringen
(prop. 1993/94:163) meddelas att regeringen under år 1994 -- i
syfte att få till stånd en total övergång till oblyad bensin --
efter genomförd notifieringsprocess kommer att ändra
förordningen om motorbensin så att de nu gällande
övergångsbestämmelserna ersätts av regler med krav på undantag
för i förordningen särskilt angivna fall. Regeringen bedömer att
den kvarvarande försäljningen av blyad bensin därmed helt kommer
att upphöra. Riksdagen har nyligen meddelat (bet. 1993/94:JoU23)
att den inte har något att erinra mot vad som anförs i nämnda
proposition om försäljningen av blyad bensin.
Som framgår av den lämnade redovisningen är det alltså inte
erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida för att
motionärens syfte med motionen skall bli tillgodosett. Motion
1993/94:N424 (kds) i denna del avstyrks av utskottet.
Försörjningsberedskap
Anslag till beredskapsåtgärder
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 113 f.) framläggs två
förslag till anslag inom försörjningsberedskapen.
Till anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder
föreslås riksdagen för nästa budgetår anvisa ca 9 miljoner
kronor. Vidare föreslår regeringen att ca 58 miljoner kronor
skall anslås för beredskapsåtgärder på elområdet; medlen skall
tas upp på anslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft.
Utskottet tillstyrker regeringens nu nämnda förslag om
anslag.
Störningar i eldistributionen
Fyra motioner tar upp frågor med anledning av störningar i
eldistributionen i delar av landet till följd av kraftiga
snöfall vid årsskiftet 1993/94.
I motion 1993/94:N415 (s) begärs att kraftföretagen skall
åläggas att hålla en god beredskap för att åtgärda strömavbrott.
I många fall blev elavbrotten onödigt långa på grund av att
bolagen minskat sin underhållsverksamhet, framhåller
motionärerna. De pekar vidare på vikten av röjning av träd
utefter kraftledningarna; till detta röjningsarbete borde
arbetslösa personer kunna anställas.
En översyn av elleveranssäkerheten begärs i motion
1993/94:N428 (s). Motionären anser att elbolagen måste ges ett
större ansvar för att tillgången på el i samhället skall
tryggas. Det får inte vara så, anför motionären, att ett helt
samhälle kan slås ut genom strömavbrott till följd av bristande
skötsel av kraftledningar.
Motion 1993/94:N401 (fp) innehåller två yrkanden i saken.
Motionären föreslår för det första ett uttalande av riksdagen om
elkonsumenternas rätt till en säker elförsörjning. Kraftbolagen
kan krävas på effektivare "renhållning" i ledningsgatorna, heter
det i motionen. Där begärs vidare, för det andra, att
elkonsumenternas rätt till ersättning för skador och förluster
orsakade av brister i elförsörjningen skall klarläggas.
Det som hänt i samband med elavbrotten bör närmare analyseras
från försörjnings- och beredskapssynpunkt, sägs det i motion
1993/94:N411 (c). Också i denna motion pekas på kraftbolagens
ansvar för att förebygga elavbrott; motionärerna begär att
frågan skall bli föremål för särskild uppmärksamhet.
Eldistributören är enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1)
skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till
kunder inom sitt distributionsområde. Det är därför också
distributören som svarar för leveranssäkerheten gentemot sina
kunder. Särskilt starkt elberoende kunder bör självfallet
dessutom vidta egna åtgärder för att minska skaderiskerna.
Enligt Svenska Elverksföreningens allmänna bestämmelser för
kraftleverans vid lågspänning (EL/AB-L-86) har abonnenten rätt
till ersättning av leverantören för direkt skada på egendom till
följd av sådan inskränkning eller störning i leveransen som går
utöver vad som är rimligt med hänsyn till leveransens karaktär.
Ersättning lämnas dock inte om leverantören visar att han inte
vållat skadan genom vårdslöshet.
NUTEK har påbörjat en uppföljning av vinterns störningar i
elförsörjningen. Denna uppföljning kommer att ligga till grund
för överläggningar med berörda distributörer om de ytterligare
åtgärder som är lämpliga att vidta för att förebygga och för att
minska effekterna av elavbrott. NUTEK planerar också en
informationskampanj om i första hand förebyggande skogsåtgärder
men även om anskaffande av reservaggregat hos
avbrottskänsliga elkunder, t.ex. inom jordbrukssektorn. NUTEK
samarbetar vidare i dessa frågor med Konsumentverket, som bl.a.
låtit undersöka kraftledningarna till några orter som drabbades
av elavbrott. Frågor om ersättning till vissa berörda
elkonumenter har också prövats av Allmänna reklamationsnämnden.
Näringsminister Per Westerberg besvarade i januari 1994 (RD
1993/94:53) två frågor om eldistributionen med anledning av de
inträffade elavbrotten. Statsrådet erinrade bl.a. om NUTEK:s
uppgifter på området och verkets uppföljning av störningarna i
eldistributionen. Näringsministern anförde vidare att medel som
anslagits för sysselsättningsfrämjande åtgärder med fördel kan
utnyttjas för bl.a. röjningsarbeten i kraftledningsgator. Sådana
arbeten borde kunna komma i gång snabbt i de värst utsatta
regionerna, eftersom såväl arbetsmarknadsmyndigheterna som
eldistributionsföretagen hade starka intressen av sådana
insatser, påpekades det.
Elbranschen bedriver sedan länge ett utvecklingsarbete för att
öka driftsäkerheten. Bl.a. har äldre ledningar ersatts med s.k.
hängkablar. På högre spänningsnivåer har introducerats en ny typ
av isolerande ledningar -- s.k. BLX-ledningar. Båda dessa
ledningstyper klarar bättre belastningar av fallande träd utan
elavbrott som följd.
Utskottet vill först framhålla att det svenska
elförsörjningssystemet har en internationellt sett hög
driftsäkerhet. Trots detta inträffar det ibland -- särskilt
vintertid i samband med stormar eller kraftiga snöfall -- att
elkonsumenter drabbas av elavbrott. Utskottet instämmer i vad
som sägs i motionerna om det angelägna i att det sker
fortlöpande röjningsarbeten utefter kraftledningarna. Vidare
noterar utskottet det utvecklingsarbete som pågår inom
elbranschen för att driftsäkerheten ytterligare skall
förbättras. Om det i samband med NUTEK:s uppföljning av de
inträffade störningarna i eldistributionen framkommer behov av
åtgärder från statsmakternas sida förutsätter utskottet att
regeringen tar erforderliga initiativ på området. Med det sagda
avstyrks här berörda motionsyrkanden.
Vissa övriga anslag
Täckande av eventuella förluster
Utskottet behandlar här två förslag i budgetpropositionen
(bil. 13 s. 32 och 115) om formella anslag på 1 000 kr för
täckande av eventuella förluster.
Det första anslaget disponeras för kostnader i samband med
infriandet av borgensförbindelser som tidigare ställts ut genom
Statens vattenfallsverk. Det andra förslaget avser förluster i
samband med lånegarantier som lämnats enligt vissa förordningar
inom energiområdet.
Förslagen föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Stöd till energieffektiviseringar i Östeuropa
Slutligen tar utskottet här upp ett förslag i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 120) om anslag till åtgärder
för energieffektiviseringar i Baltikum och Östeuropa. Från
anslaget får stöd lämnas till beställare i mottagarländerna
genom lån till energieffektiv teknik för distribution och
användning samt till introduktion av förnybara energislag i
dessa länder. En mindre del av medelsramen kan lämnas i form av
bidrag. För nästa budgetår föreslår regeringen ett anslag på ca
87 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker också detta förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
Riktlinjer för energipolitiken
1. beträffande omställningen av energisystemet
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo694
yrkande 25, 1993/94:N305 yrkande 22 och 1993/94:N423 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1993/94:N410 yrkandena 4, 5 och 10,
1993/94:N423 yrkande 2, 1993/94:N429 yrkande 1, 1993/94:N432
yrkande 1, 1993/94:N433 yrkandena 1 och 5 och 1993/94:A815
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
men. (v) - delvis
2. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast
år 2010
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N410 yrkandena 3 och
11, 1993/94:N418 yrkandena 1--4, 1993/94:N423 yrkande 3,
1993/94:N427 yrkande 1 och 1993/94:N429 yrkande 4,
res. 1 (c, kds)
res. 2 (nyd)
Övriga kärnkraftsfrågor
3. beträffande vissa enskilda kärnkraftsreaktorer
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N410 yrkandena 1 och 2
och 1993/94:N418 yrkande 5,
res. 3 (c) - villk. res. 1
4. beträffande förbudet mot vissa förberedande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1993/94:N429 yrkande 2,
res. 4 (nyd)
5. beträffande export av kärnkraftsteknologi
att riksdagen avslår motion 1993/94:N410 yrkande 9,
men. (v) - delvis
6. beträffande slutförvaring av utländskt kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1993/94:N427 yrkande 2,
7. beträffande upparbetning av kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1993/94:N429 yrkande 3,
8. beträffande Statens kärnkraftinspektion
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
15 punkterna B 2 och B 3 och med avslag på motion 1993/94:Jo692
yrkande 17 för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln
anvisar
a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
ett ramanslag på 59 614 000 kr,
b) till Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning ett ramanslag på 66 281 000 kr,
res. 5 (nyd)
9. beträffande visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
15 punkt B 4 till Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1994/95 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 19 360 000 kr,
10. beträffande internationell avveckling av kärnkraften
att riksdagen avslår motion 1993/94:N410 yrkande 8,
men. (v) - delvis
11. beträffande IAEA:s roll
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N410 yrkande 7 och
1993/94:N427 yrkande 3,
men. (v) - delvis
Elproduktionsfrågor
12. beträffande verksamheten vid Svenska kraftnät
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera E momenten 4--7
a) godkänner investerings- och finansieringsplanen för
Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1994--1996
i enlighet med vad som anges i propositionen,
b) godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för
rörlig kredit under budgetåret 1994/95 får uppta riksgäldslån om
högst 100 000 000 kr,
c) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 teckna
borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät
förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om
175 000 000 kr,
d) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 besluta
i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av
135 000 000 kr,
13. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet
att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 2,
14. beträffande vattenkraftverk
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N425 yrkande 3 och
1993/94:A450 yrkande 27,
men. (v) - delvis
15. beträffande vindkraft
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera E moment 1 och med avslag på motionerna 1993/94:N425
yrkande 10 och 1993/94:N433 yrkande 7 godkänner vad som anges i
propositionen om inriktningen av stöd till investeringar i
vindkraftverk,
res. 6 (nyd)
men. (v) - delvis
16. beträffande solenergi
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera E moment 2 och med avslag på motionerna 1993/94:N425
yrkande 12 och 1993/94:N433 yrkande 8 godkänner vad som anges i
propositionen om inriktningen av stöd till investeringar i
solvärmeanläggningar,
men. (v) - delvis
17. beträffande vågenergi
att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 14,
18. beträffande översyn av energilagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 15,
Forskning inom energiområdet
19. beträffande energiforskning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 8
a) till Energiforskning för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
210 582 000 kr,
b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta
staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd
till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat
redan fattade beslut, innebär åtaganden på högst 170 000 000
kr för budgetåret 1995/96, högst 140 000 000 kr för budgetåret
1996/97, högst 110 000 000 kr för budgetåret 1997/98, högst
90 000 000 kr för budgetåret 1998/99 samt högst 60 000 000
kr för budgetåret 1999/2000,
20. beträffande bioenergiforskning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
10 punkt J 1
a) till Bioenergiforskning för budgetåret 1994/95 under
nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
74 697 000 kr,
b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta
staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd
till forskning och utveckling inom bioenergiområdet som innebär
åtaganden om högst 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96, högst
30 000 000 kr för budgetåret 1996/97, högst 25 000 000 kr
för budgetåret 1997/98, högst 20 000 000 kr för budgetåret
1998/99, högst 15 000 000 kr för budgetåret 1999/2000 samt
högst 10 000 000 kr för budgetåret 2000/01,
21. beträffande småskalig förbränning av biobränslen
att riksdagen avslår motion 1993/94:N416,
22. beträffande utveckling av ny teknik för
etanolframställning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T216 yrkande 13,
1993/94:N245 yrkande 5, 1993/94:N402 yrkandena 2 och 6,
1993/94:N417 yrkande 2 och 1993/94:N420 yrkandena 2 och 3,
men. (v) - delvis
23. beträffande lokalisering av forskning om biobränslen
att riksdagen avslår motion 1993/94:N404,
Utveckling och introduktion av ny energiteknik
24. beträffande insatser för ny energiteknik
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt E 7
och med avslag på motionerna 1993/94:N425 yrkandena 11 och 13,
1993/94:N429 yrkande 5, 1993/94:N432 yrkande 2 och
1993/94:N433 yrkande 3 till Insatser för ny energiteknik
för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 172 000 000 kr,
b) med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 littera E
moment 3 godkänner vad som anges i propositionen om användning
av anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik för
internationellt energisamarbete,
res. 7 (nyd) - villk. res. 6
men. (v) - delvis, villk.
25. beträffande Energiteknikfonden
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt E 8 till Bidrag till Energiteknikfonden för
budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 72 000 000 kr,
26. beträffande främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
10 punkt J 2 och med avslag på motion 1993/94:N425 yrkande 8
till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under
nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
200 000 000 kr,
men. (v) - delvis
27. beträffande viss lokalisering av
biobränsleanläggningar
att riksdagen
a) avslår motion 1993/94:Jo679 yrkande 8 (Stockholmsregionen),
b) avslår motion 1993/94:N307 yrkande 9 (Västsverige),
Effektivare användning av energi
28. beträffande programmet för effektivare energianvändning,
m.m.
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt E 6
till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för
budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 100 000 000 kr,
b) avslår motionerna 1993/94:N307 yrkande 10, 1993/94:N425
yrkandena 1 och 7 och 1993/94:N433 yrkande 4,
29. beträffande energinormer
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo694 yrkande 26,
res. 8 (s)
Bränsleförsörjning
30. beträffande användningen av biobränslen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N279, 1993/94:N306
yrkande 3, 1993/94:N402 yrkande 1, 1993/94:N407, 1993/94:N422,
1993/94:N425 yrkande 9 och 1993/94:N433 yrkande 6,
31. beträffande stöd till bioenergibolag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N408, 1993/94:N412 och
1993/94:N413,
32. beträffande biogas
att riksdagen avslår motion 1993/94:N402 yrkande 3,
33. beträffande vegetabiliska oljor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N402 yrkandena 4 och 5
och 1993/94:N421,
34. beträffande naturgas
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N240 och 1993/94:N414,
36. beträffande anslag till beredskapsåtgärder
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkterna E 2 och E 4 för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar
a) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett
reservationsanslag på 9 154 000 kr,
b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft ett
reservationsanslag på 58 258 000 kr,
37. beträffande störningar i eldistributionen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N401, 1993/94:N411
yrkandena 1 och 2, 1993/94:N415 och 1993/94:N428,
Vissa övriga anslag
38. beträffande täckande av eventuella förluster
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkterna A 5 och E 5 för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar
a) till Täckande av eventuella förluster i anledning av
Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
b) till Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet ett förslagsanslag på 1 000 kr,
39. beträffande stöd till energieffektiviseringar i
Östeuropa
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt E 9 till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i
bl.a. Östeuropa och Baltikum för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
87 500 000 kr.
Stockholm den 28 april 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Bo
Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt
Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats
Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Sören Norrby (fp), Lennart
Daléus (c) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010
(mom. 2)
Lennart Daléus (c) och Roland Lében (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Enligt riksdagens" och slutar med "berörda
driftstillstånd" bort ha följande lydelse:
Det är uppenbart, menar utskottet, att det nu krävs införande
av en lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010. Bl.a.
har ledande företrädare för kraftindustrin men också
representanter från andra delar av näringslivet gett uttryck för
uppfattningen att några konkreta åtgärder för en avveckling av
kärnkraften inte kommer att vidtas förrän man tvingas till detta
genom lagstiftning. Sådana uttalanden skapar osäkerhet hos
energisystemets aktörer och leder vidare till att riksdagens
beslut om riktlinjer för energipolitiken sätts i fråga. Mot
denna bakgrund instämmer utskottet i kravet i motionerna
1993/94:N427 (fp), 1993/94:N418 (c), 1993/94:N423 (kds) och
1993/94:N410 (v) på införande av lagstiftning om
kärnkraftsavveckling senast år 2010.
Som sägs i motion 1993/94:N418 (c) bör kärntekniklagen ändras
så att tillstånd att driva en kärnkraftsreaktor kan återkallas
om detta är ett led i genomförandet av riksdagens beslut om en
avveckling av kärnkraften senast år 2010. Vidare bör en ändring
i lagen genomföras av innebörd att nytt tillstånd att bedriva
kärnteknisk verksamhet inte får meddelas för tid som överstiger
25 år från det att reaktorn togs i kommersiell drift. Det bör
även av lagen uttryckligen framgå att samtliga driftstillstånd
skall ha återkallats senast den 31 december 2010.
Regeringen bör också återkomma till riksdagen med förslag
avseende ersättningsfrågor i samband med kärnkraftens
avveckling.
Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag
till ändringar i kärntekniklagen i enlighet med det nu sagda.
Förslagen bör framläggas i sådan tid att riksdagen under nästa
riksmöte kan fatta beslut om lagändringarna.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet nu anfört. Därigenom blir motion 1993/94:N418 (c)
huvudsakligen tillgodosedd i berörda delar. Det anförda ligger
också i allt väsentligt i linje med vad som i denna del begärs i
motionerna 1993/94:N427 (fp), 1993/94:N423 (kds) och
1993/94:N410 (v). Av det sagda torde framgå att utskottet
avstyrker yrkandet i motion 1993/94:N429 (nyd) om en ny
folkomröstning i kärnkraftsfrågan.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast
år 2010
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:N410
yrkandena 3 och 11, 1993/94:N418 yrkandena 1--4, 1993/94:N423
yrkande 3, 1993/94:N427 yrkande 1 och med avslag på motion
1993/94:N429 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
2. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010
(mom. 2)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Enligt riksdagens" och slutar med "berörda
driftstillstånd" bort ha följande lydelse:
Välfärden i Sverige är helt beroende av konkurrenskraften i
den svenska industrin. Energikostnaderna har en direkt inverkan
på sysselsättningen, på vår internationella konkurrenskraft och
på utländska företags benägenhet att investera i vårt land.
Sverige bör därför ha så billig och säker energi som möjligt.
I ett längre perspektiv och med känd teknologi är det
kärnkraft och vattenkraft som Sverige skall satsa på. Det finns
inga årtal som avslutar en klok och logisk politik! Som sägs i
motion 1993/94:N429 (nyd) är det därför nu lämpligt att ånyo
låta frågan om kärnkraften bli föremål för en folkomröstning.
Det har skett stora förändringar i olika avseenden sedan
folkomröstningen genomfördes år 1980. Utskottet tillstyrker
sålunda kravet i nyssnämnda motion på en ny folkomröstning i
kärnkraftsfrågan. Regeringen bör lägga fram erforderliga förslag
härom. Övriga nu aktuella motioner med begäran om lagstiftning
om kärnkraftsavveckling senast år 2010 avstyrks av utskottet i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast
år 2010
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N429 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1993/94:N410 yrkandena 3 och 11,
1993/94:N418 yrkandena 1--4, 1993/94:N423 yrkande 3 och
1993/94:N427 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
3. Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Lennart Daléus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och 1993/94:N410
(v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förordat ändringar i
kärntekniklagen för att säkerställa en kärnkraftsavveckling
senast år 2010. Så snart begärda lagändringar har trätt i kraft
bör regeringen med stöd av dessa återkalla tillståndet för
Oskarshamn 1, som är den äldsta svenska reaktorn och som nu har
stått avställd i nära två år. Med det sagda tillstyrks det
aktuella yrkandet i motion 1993/94:N418 (c). Med beslut i
enlighet härmed skulle syftet med motsvarande yrkande i motion
1993/94:N410 (v) bli tillgodosett.
Frågan om driften vid kärnkraftverket i Barsebäck får prövas
senare utifrån de begärda lagändringarna. Något initiativ av
riksdagen nu med anledning av sistnämnda motion i denna del bör
därför inte komma i fråga.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande vissa enskilda kärnkraftsreaktorer
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N418 yrkande 5,
med anledning av motion 1993/94:N410 yrkande 1 och med avslag på
motion 1993/94:N410 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (mom. 4)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den karakteristik av den aktuella
förbudsparagrafens följder som lämnas i motion 1993/94:N429
(nyd). Bestämmelsen verkar hämmande på den tekniska
utvecklingen. Även om förbudet har begränsad räckvidd vad gäller
antalet personer som kan bli föremål för straffsanktion, innebär
det ett uppenbart ingrepp i opinionsbildningen liksom också i
möjligheten att redovisa alternativa utvecklingsprojekt på
området. Som sägs i motionen motverkar förbudet därmed
utvecklingen för en förbättrad kärnkraftssäkerhet.
Utskottet anser sålunda att riksdagen bör avskaffa förbudet
mot vissa förberedande åtgärder enligt 6 § i kärntekniklagen.
Därmed skulle motion 1993/94:N429 (nyd) bli helt tillgodosedd i
denna del. Ett sådant beslut skulle också ligga i linje med vad
företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna tidigare har anfört när liknande motioner har
behandlats.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande förbudet mot vissa förberedande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N429 yrkande 2
antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 och 25 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Alternativ lydelse
1 §
Denna lag gäller Denna lag gäller
kärnteknisk verksamhet, kärnteknisk verksamhet.
m.m.
Med sådan -- -- -- -- -- -- -- regeringen föreskriver.
Vad som -- -- -- -- -- -- -- vistas här.
25 §
Till böter eller Till böter eller
fängelse i högst två fängelse i högst två
år döms den som med år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet
1. bedriver kärnteknisk 1. bedriver kärnteknisk
verksamhet utan tillstånd verksamhet utan tillstånd
enligt 5 § eller 5 a § enligt 5 § eller 5 a §
andra stycket eller bryter mot andra stycket, eller
6 §, eller
2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag.
Den som -- -- -- -- -- -- -- två år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
5. Statens kärnkraftinspektion (mom. 8)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1993/94:Jo692
(nyd) om att ett högre produktivitetskrav kan ställas på Statens
kärnkraftinspektion. Till inspektionens förvaltningskostnader
bör riksdagen sålunda anvisa 1,1 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit eller ca 58,5 miljoner kronor. Vidare
tillstyrker utskottet förslaget om anslag till
kärnsäkerhetsforskning.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande Statens kärnkraftinspektion
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
15 punkt B 3 och motion 1993/94:Jo692 yrkande 17 och med
anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 15 punkt B 2 för
budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar
a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
ett ramanslag på 58 514 000 kr,
b) (= utskottet).
6. Vindkraft (mom. 15)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks alltså"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening ter sig en fortsatt satsning på
vindkraft föga meningsfull. För att samma effekt som i ett
kärnkraftverk skall uppnås skulle det behövas tiotusentals
större eller mindre vindkraftverk med en miljöstörande placering
utmed Sveriges kuster. Härtill kommer att el som har producerats
genom vindkraft är betydligt dyrare än kärnkraftsproducerad el.
Mot denna bakgrund och i linje med vad som anförs i motion
1993/94:N429 (nyd) bör stödet till forskning och utbyggnad
avseende vindkraftsproduktionen avbrytas. Av det sagda följer
att utskottet avstyrker såväl det berörda förslaget i
budgetpropositionen som inriktningen av stödet till
investeringar i vindkraftverk som motionerna 1993/94:N433 (c)
och 1993/94:N425 (v) i denna del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande vindkraft
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:100 bilaga 13
littera E moment 1 och motionerna 1993/94:N425 yrkande 10 och
1993/94:N433 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
7. Insatser för ny energiteknik (mom. 24)
Under förutsättning av bifall till reservation 6
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "och
1993/94:N425 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förordat att stödet till
forskning och utbyggnad avseende vindkraftsproduktion skall
avbrytas. Härav följer att riksdagen inte bör anvisa ytterligare
medel till investeringsprogrammet för vindkraft. I enlighet med
vad som föreslås i motion 1993/94:N429 (nyd) bör därför 127
miljoner kronor anslås till insatser för ny energiteknik. Med
det sagda avstyrks följaktligen kraven i motion 1993/94:N425 (v)
på att ett högre belopp skall anvisas.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande insatser för ny energiteknik
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt
E 7, med bifall till motion 1993/94:N429 yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1993/94:N425 yrkandena 11 och 13,
1993/94:N432 yrkande 2 och 1993/94:N433 yrkande 3 till
Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
127 000 000 kr,
b) (= utskottet).
8. Energinormer (mom. 29)
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Som sägs i motion 1993/94:Jo694 (s) finns det en stor
potential för eleffektiviseringar inom hushållssektorn. En av de
mest kostnadseffektiva insatser som kan göras för en minskning
av energibehovet är att föreskriva normer för högsta tillåtna
elåtgång i nya hushållsapparater. Som tidigare nämnts har
Danmark nyligen fattat beslut om ramlag om normer. Likaså har,
enligt uppgift, Nederländerna för notifikation tillsänt
EU-kommissionen en föreskrift om normer för kyl- och
frysapparater.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen nu bör ta
initiativ i frågan. I enlighet med vad som begärs i nyssnämnda
motion bör regeringen aktivt verka för att det pågående arbetet
inom EU med utarbetande av obligatoriska normer för kyl- och
frysapparater påskyndas. Parallellt med detta bör regeringen
uppta förhandlingar med företrädare för tillverkare av övriga
hushållsapparater om införande av frivilliga normer för
elförbrukningen. Arbetet med normer bör också koordineras med
det pågående programmet för teknikupphandling. Därigenom kan
utbudet av eleffektiva apparater ökas samtidigt som de sämsta
apparaterna försvinner från marknaden.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen genom ett uttalande
ställa sig bakom. Därmed blir nu berörd del av motion
1993/94:Jo694 (s) helt tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande energinormer
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo694 yrkande 26
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Omställningen av energisystemet (mom. 1)
Lennart Daléus (c) anför:
Jag har i och för sig inget att erinra emot att en ny
energipolitisk kommission tillsätts med uppgift att granska
resultaten av de åtgärder som har vidtagits i anslutning till
1991 års energipolitiska beslut och att särskilt ägna
uppmärksamhet åt biobränslen. Sedan folkomröstningen om
kärnkraften hölls år 1980 har emellertid energipolitiken varit
föremål för utredningar vid återkommande tillfällen. För att
resultatet av folkomröstningen skall kunna omsättas i handling
föreligger det mindre behov av utredningar och mer behov av
konkreta beslut om åtgärder för en avveckling av kärnkraften
till år 2010. Det förtjänar påpekas att det nu i det närmaste
har gått halva tiden av den utmätta perioden för
kärnkraftsavvecklingen utan att avvecklingen har påbörjats.
Jag kommer i det följande att tillstyrka kravet i motion
1993/94:N418 (c) på lagstiftning om kärnkraftsavveckling
senast år 2010. En sådan lagstiftning är nödvändig för att en
omställning av energisystemet bort från kärnkraften skall
inledas. Med hänvisning till detta ställningstagande har jag
inte reserverat mig mot förslaget om tillsättande av en ny
energipolitisk kommission.
2. Omställningen av energisystemet (mom. 1)
Roland Lében (kds) anför:
Min uppfattning är att en parlamentarisk kommission snarast
bör tillsättas även om ett krav på förbud mot kärnkraft efter år
2010 skulle samla majoritet i riksdagen. Ett förbud skulle
spela en viktig roll för att åstadkomma en nödvändig
omorientering i energipolitiken och innebär i själva verket
ytterligare ett motiv för tillsättande av en energikommission.
Omställningen av energisystemet kräver väl avvägda beslut med
bred förankring i riksdagen. Att utarbeta blocköverskridande
långsiktiga förslag som behövs på den investeringstunga
energimarknaden ligger i linje med energiöverenskommelsen från
år 1991. Mot bakgrund av detta och med hänvisning till den
förhållandevis korta tid som nu återstår till år 2010 är det
klokt och berättigat att tillsätta en kommission.
I fråga om en sammanhållen energipolitik för fullföljande av
folkomröstningens utslag, att avveckla kärnkraften, kan
1980-talet betraktas som något av ett förlorat årtionde.
Visserligen presenterades en hel del intressanta innovationer
inom energiområdet, och olika åtgärder vidtogs, men en samlad
energipolitisk strategi för fullföljande av kärnkraftsavveckling
saknades.
Det stora elöverskottet har medfört en försvagning av
incitamenten för införande av ny energiteknik och med tiden
resulterat i ett energins moment 22.
Det har funnits delade meningar kring innehållet i den årliga
avrapportering som regeringen, enligt riksdagsbeslutet våren
1991, skall överlämna till riksdagen. Enligt min mening bör
kommissionen även behandla frågan om hur denna avrapportering
bör ske.
Kristdemokraternas energipolitiska handlingsprogram innehåller
förslag som syftar till att upprätta balansprincipen och främja
kärnkraftsavveckling med största möjliga utnyttjande av
marknadsekonomiska mekanismer. Jag förutsätter att dessa förslag
kommer att få en grundlig prövning inom ramen för kommissionens
arbete mot bakgrund av att även energiöverenskommelsen talar om
utnyttjande av balansprincipen.
Kristdemokraterna har under en längre tid på olika sätt verkat
för att en bred parlamentarisk kommission skall tillsättas med
uppgift att ta upp energipolitiken i sin helhet. Jag har därför
valt att i utarbetandet av betänkandet arbeta för samlande
lösningar i syfte att nå faktiska resultat på det
energipolitiska området.
3. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010
(mom. 2)
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anför:
Riksdagens energipolitiska beslut våren 1991 fattades på
grundval av den s.k. energiöverenskommelsen mellan företrädare
för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet. På hösten 1991 anförde den nya regeringen i sin
regeringsförklaring att energiöverenskommelsen ligger fast. De
beslutade riktlinjerna för energipolitiken har sålunda haft ett
brett och stabilt stöd i riksdagen, vilket har varit av stor
betydelse inte minst för svenskt näringsliv.
Vi ser nu med stor förvåning på att företrädare för
Centerpartiet och även Kristdemokraterna vill bryta detta
betydelsefulla samförstånd i energipolitiken genom att spräcka
överenskommelsen i frågan om kärnkraftens avveckling. Dessa
partier delar uppfattningen att en kommission skall tillsättas
för att följa upp 1991 års energiöverenskommelse. Vi finner det
märkligt att kräva ändringar av lagstiftningen innan
kommissionen ens har påbörjat sitt arbete.
Utan ett sådant brott mot överenskommelsen hade vi varit
beredda att söka nå fram till en uppgörelse över blockgränserna
vad gäller förslaget om avreglering av elmarknaden. Vi kommer nu
att i betänkande 1993/94:NU22, där det ärendet behandlas, yrka
avslag på regeringens förslag och hemställa att den här
förordade energipolitiska kommissionen ges i uppdrag att -- med
förtur -- analysa konsekvenserna, ur olika aspekter, av en sådan
avreglering innan denna kan träda i kraft.
4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (mom. 4)
Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Karin Falkmer (m),
Olle Lindström (m) och Sören Norrby (fp) anför:
I enlighet med vad företrädare för Moderata samlingspartiet
och Folkpartiet liberalerna tidigare har anfört anser vi att
6 § i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder
för att uppföra en kärnkraftsreaktor bör avskaffas. Vi anser
emellertid att denna fråga inte bör tas upp till behandling i
riksdagen i det nu aktuella sammanhanget.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I följande frågor har jag en annan uppfattning än utskottet.
Omställningen av energisystemet
Sedan 1970-talet har den svenska energipolitiken kännetecknats
av oklarhet, brist på konsekvens och avsaknad av miljöhänsyn.
Den stora planeringsosäkerhet som blivit följden har kostat
stora belopp för såväl producenterna som konsumenterna av
energi. Denna osäkerhet har också hindrat utvecklingen av
förnybara energislag och avvecklingen av miljöfarlig
energiproduktion.
Det allvarligaste exemplet på effekterna härav gäller
hanteringen av kärnkraften. Avsaknaden av konkreta åtgärder för
en avveckling av kärnkraften, liksom ett ständigt ifrågasättande
av startpunkt och slutdatum för avvecklingen, innebär att sådana
framsynta satsningar inte genomförs som i sig är en
förutsättning för avvecklingen.
Jag har noterat att Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) i sin bedömning av elproduktionen fram till år 2005 har
utgått från att alla tolv kärnkraftsreaktorerna är i drift vid
denna tidpunkt. Det är förvånande att regeringen i
budgetpropositionen inte kommenterar detta antagande. Detta
visar att det finns befogad oro för att riksdagens beslut om en
kärnkraftsavveckling inte kommer att fullföljas.
Från Vänsterpartiets sida kan vi aldrig acceptera en teknik
som för evig tid hotar landet vi lever i eller våra grannländer.
Det är heller inte försvarbart att en teknik används för att
kunna upprätthålla en överkonsumtion av energi och som därmed
blockerar utvecklingen och användningen av miljöacceptabla
energislag och hämmar energieffektivisering och energisparande.
Argumentet att kärnkraften är miljövänlig -- i så måtto att
den inte ger upphov till några klimatproblem -- saknar bärkraft;
rapporter från Förenta staterna visar nämligen att varje dollar
som investeras i energieffektivisering ger en minskning av
koldioxidutsläppen som är sju gånger större jämfört med om
motsvarande belopp skulle investeras i ett nytt kärnkraftverk.
Sedan år 1992 har ett flertal kärnkraftsreaktorer vid olika
tillfällen varit avställda på grund av skilda brister. Under en
period hösten 1993 var sju av de tolv reaktorerna avställda. Det
finns anledning att tro att de störningar som nu uppträder i
kärnkraftsaggregaten är olika yttringar av åldersproblem och att
de snarare kommer att öka än minska. Det är inte försvarbart att
göra omfattande ombyggnader i anläggningar som skall avvecklas
om några år. Ombyggnader löser knappast problemen men kommer
ofrånkomligen att användas av kärnkraftsindustrin som argument
för fortsatt drift efter år 2010.
Jag har inget att erinra mot utskottets förslag att en ny
energipolitisk kommission skall tillkallas. Jag menar dock att
det i kommissionens uppdrag också bör ingå att utarbeta en
avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som föreslås
i motion 1993/94:N410 (v). Härutöver bör en plan upprättas för
en snabbavveckling av kärnkraften; denna plan är oundgänglig vid
en sådan katastrofsituation som på intet sätt är utesluten att
döma av tillbuden i våra svenska kärnkraftverk under senare år.
Dessutom bör i överensstämmelse med krav i nyssnämnda motion en
beredskapsplan tas fram i händelse av ett stort bortfall av el
från kärnkraftverk.
I den nya kommissionens uppgifter bör även ingå att lägga fram
förslag för att främja användningen av biobränslen samt
utvecklingen av vindkraft och solvärme. Vidare bör åtgärder för
att stimulera energieffektivisering och energisparande tas fram.
Med det sagda tillstyrker jag berörda yrkanden i motion
1993/94:N410 (v) och avstyrker motion 1993/94:N429 (nyd) i denna
del. Vad som begärs i övriga nu aktuella motioner ligger delvis
i linje med vad jag här har anfört.
Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010
Jag instämmer i allt väsentligt i vad företrädarna för
Centerpartiet och Kristdemokraterna anför i reservation 1 om det
angelägna i att det snarast införs en lagstiftning om
kärnkraftsavveckling senast år 2010.
Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer
Jag ansluter mig till den reservation (nr 3) som företrädaren
för Centerpartiet har anmält beträffande avveckling av vissa
enskilda kärnkraftsreaktorer.
Export av kärnkraftsteknologi
En logisk följd av beslutet om avveckling av kärnkraften måste
vara att även export av kärnteknisk utrustning upphör; det som
inte accepteras i Sverige skall inte heller exporteras till
andra länder. I enlighet med vad som begärs i motion
1993/94:N410 (v) bör förbud mot export av kärnkraftsteknologi
införas. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag
härom.
Internationell avveckling av kärnkraften och IAEA:s roll
Också på det internationella planet har Sverige ett ansvar för
kärnkraftens användning. Det faktum att Sverige har uttalat sig
för en avveckling bör, såsom anförs i motion 1993/94:N410 (v),
leda till att vårt land agerar för en motsvarande avveckling
även i andra delar av världen.
Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att Internationella
Atomenergiorganet (IAEA) inte klarar av sin uppgift att både
främja en fredlig användning av kärnkraften och samtidigt hindra
en spridning av klyvbart material för militär användning.
Sverige måste därför, i enlighet med vad som begärs i nyssnämnda
motion men också i motion 1993/94:N427 (fp), ta initiativ för
att IAEA:s kärnkraftsfrämjande roll skall upphöra. En sådan
inskränkning i dess verksamhet skulle bidra till en minskad
spridning av kärnvapen.
Genom uttalanden av riksdagen med denna inriktning blir nu
berörda yrkanden i motionerna 1993/94:N410 (v) och 1993/94:N427
(fp) tillgodosedda.
Vattenkraftverk
Den småskaliga vattenkraften lämnar ett betydelsefullt bidrag
till landets elförsörjning. Det är samtidigt motiverat att
verkningsgraden för sådana anläggningar ökas; detta kan enligt
min uppfattning göras utan att belastningen på miljön tar
överhanden. En uppgradering i den storleksordning som förutsätts
i motion 1993/94:N425 (v) motsvarar 3--4 TWh eller vad en
kärnreaktor producerar. I likhet med vad som föreslås i
nyssnämnda motion anser jag att 50 miljoner kronor bör anslås
för detta ändamål. Riksdagen bör sålunda hemställa att
regeringen framlägger förslag härom. Det aktuella yrkandet i
motion 1993/94:A450 (s) avstyrks med hänvisning till den
förordade energipolitiska kommissionens uppgifter.
Vindkraft
Vindkraften har två stora fördelar -- den är förnybar och den
har endast en ringa effekt på miljön. Dess nackdelar -- inverkan
på landskapsbilden och buller -- är försumbara, särskilt jämfört
med åsynen av alla de vägar, järnvägar och kraftledningsgator
som skär sönder landskapsbilden. Även buller från bilismen på
vägarna innebär starkt störande inslag.
Jag ansluter mig till vad som anförs i motion 1993/94:N425 (v)
om att anslaget till investeringsstöd avseende vindkraft för
nästa budgetår bör upptas till 200 miljoner kronor utöver
regeringens förslag eller sålunda 250 miljoner kronor.
Regeringens förslag om överföring av medel till
Energiteknikfonden -- i syfte att främja en storskalig
introduktion av vindkraft -- avvisar jag. Vad som i övrigt sägs
i budgetpropositionen om användning av medlen för
investeringsstödet har jag inget att erinra emot. I fråga om
åtgärder för att främja utvecklingen av vindkraft hänvisar jag
till den förordade energipolitiska kommissionen.
Solenergi
Som sägs i motion 1993/94:N425 (v) bör 25 miljoner kronor
utöver regeringens förslag, eller totalt 37 miljoner kronor,
anvisas till investeringsstödet avseende solvärmeanläggningar. I
motsats till regeringen anser jag att stödnivån bör ligga kvar
på 35 % och sålunda inte sänkas till 25 %. Även beträffande
solvärme hänvisar jag i övrigt till uppgifterna för den
förordade energipolitiska kommissionen.
Utveckling av ny teknik för etanolframställning
Enligt min mening måste ytterligare åtgärder vidtas för att
minska belastningen från de fossila bränslena till dess att de
miljövänliga alternativen har tagit över. Försöket med
etanoldrivna bussar i bl.a. Stockholmsområdet har varit mycket
lyckat och rönt internationell uppmärksamhet. Som sägs i motion
1993/94:T216 (v) kan omställningen till biobränslen med gott
resultat förenas med omställningen i jordbruks-, skogs- och
energiproducentsektorerna.
Jag instämmer vidare i vad som anförs i motion 1993/94:N245
(v) om behovet av satsningar på anläggningar för produktion av
fordonsbränsle ur skogsråvara. I full skala skulle en sådan
produktion kunna leda till sysselsättning för tusentals personer
i skogsbruk, i industrianläggningar, i verkstäder och i
transportsektorn.
Riksdagen bör enligt min uppfattning hemställa att regeringen
lägger fram förslag till åtgärder i enlighet med vad jag här
anfört. Därmed skulle de aktuella yrkandena i motionerna
1993/94:T216 (v) och 1993/94:N245 (v) bli tillgodosedda. Ett
sådant uttalande skulle även väsentligen tillmötesgå kraven i
övriga här berörda motioner.
Insatser för ny energiteknik
I enlighet med vad jag tidigare anfört och vad som begärs i
motion 1993/94:N425 (v) föreslår jag att riksdagen till anslaget
Insatser för ny energiteknik (E 7) anvisar 397 miljoner kronor.
Jämfört med regeringens förslag innebär det en höjning med 225
miljoner kronor, fördelat med 200 miljoner kronor till
investeringsstödet avseende vindkraftverk och 25 miljoner kronor
till investeringsstödet avseende solvärmeanläggningar. Också i
detta sammanhang erinrar jag i övrigt om den föreslagna
kommissionens uppgifter.
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Som tidigare påtalats av bl.a. Statens naturvårdsverk och som
inför utskottet även påpekats av företrädare för NUTEK är stödet
för främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion snart
intecknat. Det finns ett uppenbart behov av ökade insatser.
Enligt min mening är det angeläget att staten bidrar till att
det kommersiella genombrottet för bl.a. en storskalig användning
av biobränslen inte bara kommer till stånd utan även påskyndas.
Jag tillstyrker därför förslaget i motion 1993/94:N425 (v) att
det aktuella anslaget skall höjas med 275 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Energinormer
Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för
Socialdemokraterna har anmält i reservation 8 om det angelägna i
att det införs energinormer för hushållsapparater.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1, 5, 10, 11, 14--16, 22, 24 och 26
bort ha följande lydelse:
1. beträffande omställningen av energisystemet
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N410 yrkandena 4,
5 och 10, med anledning av motionerna 1993/94:Jo694 yrkande 25,
1993/94:N305 yrkande 22, 1993/94:N423 yrkandena 1 och 2,
1993/94:N432 yrkande 1, 1993/94:N433 yrkandena 1 och 5 och
1993/94:A815 yrkande 4 och med avslag på motion 1993/94:N429
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,
5. beträffande export av kärnkraftsteknologi
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N410 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
10. beträffande internationell avveckling av kärnkraften
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N410 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
11. beträffande IAEA:s roll
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N410 yrkande
7 och 1993/94:N427 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad i det föregående anförts i denna del,
14. beträffande vattenkraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N425 yrkande 3
och med avslag på motion 1993/94:A450 yrkande 27 som sin mening
ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna
del,
15. beträffande vindkraft
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera E moment 1 och motion 1993/94:N425 yrkande 10 och med
avslag på motion 1993/94:N433 yrkande 7
dels godkänner vad i det föregående anförts om
inriktningen av stöd till investeringar i vindkraftverk,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående i övrigt anförts i denna del,
16. beträffande solenergi
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 12
och med avslag på motion 1993/94:N433 yrkande 8
dels avslår proposition 1993/94:100 bilaga 13 littera E
moment 2,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående i övrigt anförts i denna del,
22. beträffande utveckling av ny teknik för
etanolframställning
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T216 yrkande
13 och 1993/94:N245 yrkande 5 och med anledning av motionerna
1993/94:N402 yrkandena 2 och 6, 1993/94:N417 yrkande 2 och
1993/94:N420 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad i det föregående anförts i denna del,
24. beträffande insatser för ny energiteknik
att riksdagen -- under förutsättning av bifall till min
hemställan i momenten 15 och 16 --
a) med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt
E 7, med bifall till motion 1993/94:N425 yrkandena 11 och 13
och med avslag på motionerna 1993/94:N429 yrkande 5,
1993/94:N432 yrkande 2 och 1993/94:N433 yrkande 3 till
Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
397 000 000 kr,
b) (= utskottet),
26. beträffande främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
10 punkt J 2 och med bifall till motion 1993/94:N425 yrkande 8
till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under
nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
475 000 000 kr.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Proposition 1993/94:100 bilaga 102
Proposition 1993/94:100 bilaga 133
Proposition 1993/94:100 bilaga 154
Motionerna5
Utskottet11
Riktlinjer för energipolitiken11
Bakgrund11
Vissa energipolitiska beslut11
Energibeskattningen13
Avreglering av elmarknaden14
Elförsörjningen14
Energirapport från NUTEK15
Regeringens bedömning av elförsörjningens utveckling16
Motionerna16
Utskottets ställningstagande18
Omställningen av energisystemet18
Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 201020
Övriga kärnkraftsfrågor20
Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer20
Förbudet mot vissa förberedande åtgärder22
Export av kärnkraftsteknologi23
Slutförvaring av utländskt kärnavfall23
Upparbetning av kärnavfall24
Statens kärnkraftinspektion24
Vissa internationella frågor25
Elproduktionsfrågor26
Verksamheten vid Svenska kraftnät26
Uppgradering av kraftöverföringsnätet26
Vattenkraftverk27
Vindkraft27
Solenergi29
Vågenergi30
Översyn av energilagstiftningen30
Forskning inom energiområdet31
Energiforskning31
Bioenergiforskning31
Småskalig förbränning av biobränslen32
Utveckling av ny teknik för etanolframställning32
Lokalisering av forskning om biobränslen34
Utveckling och introduktion av ny energiteknik34
Insatser för ny energiteknik34
Energiteknikfonden35
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion36
Viss lokalisering av biobränsleanläggningar37
Effektivare användning av energi37
Programmet för effektivare energianvändning, m.m.37
Energinormer39
Bränsleförsörjning40
Biobränsle40
Användningen av biobränsle40
Stöd till bioenergibolag41
Biogas42
Vegetabiliska oljor42
Naturgas43
Blyhaltig bensin44
Försörjningsberedskap44
Anslag till beredskapsåtgärder44
Störningar i eldistributionen45
Vissa övriga anslag46
Täckande av eventuella förluster46
Stöd till energieffektiviseringar i Östeuropa46
Hemställan47
Reservationer
1. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (c,
kds)52
2. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010
(nyd)53
3. Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer (c)54
4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (nyd)54
5. Statens kärnkraftinspektion (nyd)56
6. Vindkraft (nyd)56
7. Insatser för ny energiteknik (nyd)57
8. Energinormer (s)57
Särskilda yttranden
1. Omställningen av energisystemet (c)58
2. Omställningen av energisystemet (kds)58
3. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (s)59
4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (m, fp)60