Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU14

Vissa utrikeshandelsfrågor


Innehåll

1993/94
NU14
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1993/94:100 bilaga 4
(Utrikesdepartementet) littera B (bidrag till vissa
internationella organisationer) punkterna 6 och 7 samt littera E
(utrikeshandel och exportfrämjande) punkterna 2, 3 och 7--9,
dels -- helt eller delvis -- åtta motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av
departementsråden Mats Ringborg och Eva Walder-Brundin,
Utrikesdepartementets handelsavdelning, och av generaldirektören
Ragnar Sohlman, chefsjuristen Lars Andrén samt direktörerna Carl
Odelberg och Lennart Skarp, Exportkreditnämnden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i
budgetpropositionen om anslag till vissa internationella
organisationer för handel och råvarusamarbete, exportfrämjande
verksamhet och statsstödd exportkreditgivning.
Vidare tillstyrks förslag om anslag och bemyndiganden m.m.
avseende Exportkreditnämnden (EKN). Motioner med yrkanden om
ändrade riktlinjer för exportkreditgivning avstyrks mot bakgrund
av strävandena efter internationell harmonisering och med hänsyn
till att EKN förutsätts öka sin information om det svenska
garantisystemets utformning och dess förhållande till systemen i
andra länder. Företrädaren för Ny demokrati förordar i tre
reservationer förändringar bl.a. i riktlinjerna för
kreditgarantier och av EKN:s organisation.
En motion om förbud mot import från Kina av varor som
tillverkats i fångläger avstyrks med hänvisning till att
företrädare för regeringen vid flera tillfällen påtalat brotten
i Kina mot mänskliga fri- och rättigheter och att utvecklingen
på detta område följs fortlöpande.

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tredje
huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna
rubriker föreslås följande:
B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m. (s. 44)
att riksdagen till Organisationer för internationell handel
och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 9 018 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring (s. 45)
att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 750 000 kr.
E 2. Exportfrämjande verksamhet (s. 213)
att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 785 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar (s. 215)
att riksdagen
1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti till ett belopp av 30 000 000 000 kr för
N-garantier och 60 000 000 000 kr för LT-garantier,
2. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av
högst 2 000 000 000 kr,
3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s
förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000
kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för
den nya verksamheten,
4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå
till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten
och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten,
5. godkänner vad regeringen har uttalat rörande riskspridning
i EKN:s engagemang,
6. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar under budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit (s. 224)
att riksdagen
1. godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma
ursprungsregler som Exportkreditnämnden,
2. till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m. (s. 226)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder (s. 226)
att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för
förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:
1993/94:U313 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att höja Exportkreditnämndens (EKN) kreditram från 90
till 100 miljarder kronor (E-anslaget),
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EKN [bör] ges nya anvisningar med bemyndigande
att låta sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl påverka
tilldelningen av exportkreditgarantier samtidigt som kraven på
säkerheter sänks (E-anslaget),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utfärdande av instruktioner för EKN om att
tillämpa konkurrensneutralitet gentemot konkurrerande
exportkreditinstitut i andra länder (E-anslaget),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskad differentiering av premienivåer
för export- och investeringskreditgarantier (E-anslaget).
1993/94:N207 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar i
reglerna om exportkrediter att svenska exportföretags
konkurrensvillkor likställs med konkurrentländernas.
1993/94:N218 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Sveriges exportråd, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet och de arbetsuppgifter som skall ges till en
ny organisation på detta område.
1993/94:N243 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna
för exportkrediter så att en ökad export blir möjlig till
Ryssland och övriga öststater.
1993/94:N281 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (5) att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna för exportfinansiering enligt vad i motionen anförts.
1993/94:N293 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om importen från Kina av varor tillverkade i fångläger.
1993/94:N304 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EKN bör ges instruktioner om att dess verksamhet
skall drivas med i vissa fall stort risktagande speciellt när
sysselsättningspolitiska skäl föreligger,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EKN bör underställas Sveriges exportråd för att
få en mer marknadsinriktad profil,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utredningsman bör tillsättas för att undersöka
möjligheterna att inledningsvis privatisera EKN:s korta
kreditgivning,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EKN skall föreslå regeringen en avskrivningsplan
för gamla utestående kundfordringar,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den totala ramen för EKN-garantier bör höjas till
100 miljarder kronor,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EKN:s premiepolitik på alla marknader måste kunna
matcha konkurrenternas,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EKN:s politik beträffande självrisk måste vara
konkurrenskraftig i jämförelse med andra garantiinstitut,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att EKN kan ge snabba
förhandsbesked beträffande villkoren för begärda garantier.
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (26) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om exportkreditgarantier.

Utskottet

Bidrag till vissa internationella organisationer
I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 4) föreslås ett
anslag på ca 9 miljoner kronor till organisationer för
internationell handel och råvarusamarbete m.m. Det är en ökning
med drygt 300 000 kr jämfört med innevarande budgetår.
Huvuddelen av anslaget, 7 miljoner kronor, går till
organisationen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
För att täcka Sveriges kostnader för råvarulagring enligt
internationella naturgummiavtalet föreslås ett anslag på 1,75
miljoner kronor. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.
Exportfrämjande verksamhet
Riksdagen beslutade våren 1992 om statens roll i den
exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop.
1991/92:108, bet. NU23). Beslutet innebar bl.a. att statens
anslag till Exportrådet skulle halveras under en treårsperiod
och att riktlinjer angavs för hur de statliga medlen i första
hand skulle användas, nämligen för upplysnings-, informations-
och rådgivningsverksamhet. Det anfördes vidare att statligt stöd
också kan vara befogat bl.a. för att utveckla små och medelstora
exportoerfarna företag och för att bearbeta svåra och avlägsna
men lovande exportmarknader. I budgetpropositionen nämns att
Exportrådets huvudmän, regeringen och Sveriges allmänna
exportförening, inte har funnit att det för närvarande finns
anledning att ändra de nämnda riktlinjerna.
I linje med riksdagens tidigare beslut om en successiv
minskning av anslaget till Exportrådet föreslår regeringen ett
anslag på 132,5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, vilket
är en minskning med 29,5 miljoner kronor i förhållande till
innevarande budgetår. Härutöver föreslås att drygt 17 miljoner
kronor skall stå till regeringens disposition för
exportfrämjande verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
I motion 1993/94:N218 (c) understryks att det är viktigt för
Sverige och för svensk industri att ha effektiva kanaler ut i
världen. För att statens satsningar på den exportfrämjande
verksamheten skall ge så stor utdelning som möjligt vill
motionären väcka tanken på en sammanslagning av Exportrådet och
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
(STATT). En ny sådan organisation skulle dessutom kunna ha till
uppgift att stimulera utländska investeringar i Sverige och även
kunna svara för turistinformation, anser motionären.
STATT, som är en stiftelse med staten och
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) som huvudmän, har till
uppgift att följa den tekniska utvecklingen inom olika
industrinationer och rapportera till svenska företag,
myndigheter och forskningsorganisationer om denna utveckling.
STATT har ett tiotal attachéer utomlands.
Exportrådets uppgift är att främja svenska företags export och
internationalisering. Dess utlandsorganisation består av ett
20-tal handelssekreterare på marknader framför allt i Europa.
Sveriges utrikesrepresentation är också en viktig del av
Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader har
särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Rådet har
dessutom samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet. I
den proposition som låg till grund för beslutet om Exportrådets
nuvarande verksamhet (prop. 1991/92:108) uttalades att det är
väsentligt att det råder fungerande och effektiva
samarbetsrelationer och tydliga ansvarsgränser mellan olika
svenska myndigheters och organs utlandsrepresentationer. Detta
gäller bl.a. handelskontoren och STATT, underströks det. Frågan
om handelskontorens antal och lokalisering bör kontinuerligt
prövas av Exportrådets ledning, framhölls det i propositionen.
Vid sin behandling av den nämnda propositionen betonade
utskottet vikten av en bättre samordning mellan olika
intressenter när det gäller exportfrämjande aktiviteter (bet.
1991/92:NU23).
Även i årets budgetproposition anförs att Exportrådets
utlandsorganisation bör ses över kontinuerligt i ljuset av
förändrade omständigheter och prioriteringar. Det sägs vidare
att utrikesrepresentationen i länder som saknar
handelssekreterare bör ge större tyngd åt exportfrämjande för
att den i dessa länder skall kunna fungera effektivt och
kompetent som Exportrådets utlandsorganisation.
Av den tidigare redogörelsen framgår att Exportrådet och STATT
har olika huvudsyften -- exportfrämjande resp. inhämtande av
teknisk kunskap -- och därmed även skilda målgrupper. Det finns
därför enligt utskottets uppfattning inte anledning att för
närvarande överväga en sammanslagning av de båda
organisationerna. Däremot vill utskottet understryka det
angelägna i att Exportrådet och STATT även fortsättningsvis
utvecklar ett nära samarbete sinsemellan och med andra svenska
utlandsrepresentationer för att på bästa sätt tillvarata de
svenska intressena. Ett föredömligt sådant samarbete förekommer
redan i flera länder, vilket utskottet självt kunnat konstatera
vid besök i bl.a. Japan och Australien. Genom en utvidgad
samverkan av denna typ torde de resultat som motionären vill
åstadkomma i allt väsentligt kunna uppnås. Det är emellertid en
uppgift för de olika organens huvudmän och ledningar att avgöra
hur utlandsorganisationen bör vara utformad. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motion 1993/94:N218 (c).
Exportkreditgarantier
Riktlinjer
I syfte att främja svensk export kan Exportkreditnämnden (EKN)
utfärda exportkreditgarantier till företag. Garantin är en
försäkring mot vissa förluster i samband med export och
investeringar i utlandet. För garantin betalar företaget en
premie som är relaterad till risken.
Efter beslut av riksdagen år 1990 (prop. 1989/90:44, bet.
NU19) sker garantigivningen inom två system: ett N-system
(normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term). Inom
N-systemet ges garantier för affärer med överblickbara risker
och då tillfredsställande riskspridning kan nås. LT-garantier
får ges andra affärer, särskilt för sådana med betydande belopp
och lång kredittid. Utöver riskprövning skall vid LT-garantier
också göras en prövning av samhällsintresset. LT-systemet
skiljer sig från N-systemet genom att det i större utsträckning
avser export till u-länder och tidigare statshandelsländer, i
princip begränsas till export av kapitalvaror, direkt berör ett
mindre antal företag samt mer sällan kan ersättas av
garantisystem på den privata marknaden. En viktig punkt i
beslutet var att garantiverksamheten bör bedrivas med målet att
den skall gå ihop, för LT-systemet på sikt.
Riksdagens beslut år 1990 innebar vissa förändringar när det
gäller garantier för större och längre krediter. Tidigare vägdes
risken mot samhällsnyttan i ett enda moment. En stor
samhällsnytta kunde motivera ett ökat risktagande. Det nya
LT-systemet innebär en riskprövning i två steg. Först prövas om
risken är acceptabel. Om så är fallet prövas i ett andra steg om
den svenska samhällsnyttan främjas genom affären. Den nuvarande
metoden innebär således att riskbedömningen står fast oavsett
graden av samhällsnytta.
Genom det nämnda beslutet ändrades vidare kriterierna för vad
som skall anses utgöra samhällsintresset. Tidigare kunde
främjande av sysselsättning och regional utveckling åberopas som
skäl för garantigivning. Detta slopades med hänvisning till att
en samhällsekonomisk analys visat att garantier är ett
ineffektivt instrument för att överbrygga tillfälliga
sysselsättningssvackor och för att uppnå regionalpolitiska mål.
Den nya ordningen har medfört en renodling av
exportkreditgarantisystemet. Vid prövning av samhällsintresset
skall främst beaktas om en garanti kan förutses tillgodose vissa
industripolitiska mål, såsom att industriell kompetens byggs upp
eller bibehålls i Sverige.
Vid sin behandling av det nya garantisystemet uppmärksammade
näringsutskottet att riktlinjerna kunde leda till olikheter i
konkurrensförutsättningarna för svenska exportföretag jämfört
med företag i andra länder. I avvaktan på resultatet av
internationella strävanden till harmonisering underströk
riksdagen, på näringsutskottets förslag, i ett uttalande bl.a.
vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti -- inom
de begränsningar som uppställs för garantigivningen -- utformas
med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens viktigare
konkurrentländer (bet. 1989/90:NU19).
I ett antal motioner framförs förslag som går ut på att
riktlinjerna skall ses över eller ändras i vissa avseenden.
Med en arbetslöshet på över 600 000 personer är kravet på att
EKN:s verksamhet skall gå ihop orimligt, hävdas det i
partimotionerna 1993/94:N304 (nyd) och 1993/94:U313 (nyd). EKN
borde ges nya anvisningar så att sysselsättnings- och
regionalpolitiska skäl kan påverka garantigivningen. I
motionerna betonas vidare att EKN:s krav på premier och
självrisker måste vara konkurrenskraftiga och att andra
instituts nivåer måste matchas. Motionärerna önskar också en
mindre differentiering av premienivåerna än den EKN nu
tillämpar.
Svenska företag förlorar beställningar till företag i andra
länder på grund av att man där erbjuder väsentligt bättre
garantivillkor, sägs det i motion 1993/94:N207 (s). Enligt
motionärerna måste därför reglerna för garantigivningen ändras
så att villkoren blir likställda med vad som gäller i
konkurrentländerna. Ett likartat förslag finns i motion
1993/94:A450 (s). I motion 1993/94:N243 (s) anförs att en mängd
svenska företag har produkter som på ett effektivt sätt kan
hjälpa de östeuropeiska länderna att ta till vara sina inhemska
resurser. För att en ökning av exporten till Ryssland och övriga
östeuropeiska stater skall bli möjlig krävs dock enligt
motionärerna att reglerna för garantigivningen ändras.
I motion 1993/94:N281 (v) begärs en sådan översyn av reglerna
för exportfinansiering att svenska företags riskfyllda
satsningar på bl.a. miljö- och infrastrukturprojekt i östra
Europa underlättas.
I budgetpropositionen redovisas att EKN, i enlighet med
statsmakternas uppdrag, följer utvecklingen inom EG och i andra
länder samt deltar aktivt i arbetet inom OECD (organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling). I OECD har
premiefrågan ägnats kraftigt ökad uppmärksamhet under de senaste
två åren. Två grundprinciper har lyfts fram för
premiesättningen, nämligen att premierna bör vara
riskavspeglande och att de bör leda till kostnadstäckning i
garantisystemen. Dessa principer överensstämmer med de
riktlinjer som gäller för EKN. Enligt de studier som gjorts inom
OECD är EKN bland de institut som differentierar sina premier
kraftigast efter landrisk. På lågriskmarknader har EKN lägre
premier än genomsnittet av OECD-länderna, medan premierna ligger
högre på högriskmarknaderna. EKN är vidare öppen för
garantigivning till fler högriskmarknader än de flesta andra
institut.
Våren 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer för s.k.
matchning. Med detta begrepp menas att ett institut vid prövning
av en ansökan om garanti kan ta ett annat lands policy som
utgångpunkt när garantivillkoren skall utformas. Innebörden av
riktlinjerna är att EKN själv avgör när svenska företag skall
erbjudas samma villkor som konkurrentländernas garantiinstitut
erbjuder. Detta skall ske med beaktande av att verksamheten
skall gå ihop på sikt. Matchning bör bli aktuell endast i
enstaka fall när särskilda skäl och ett svenskt samhällsintresse
bedöms föreligga. Enligt uppgift har matchning ännu inte
tillämpats för någon garantiansökan.
I budgetpropositionen understryker regeringen att det
internationella arbetet på exportkreditområdet är av stor
betydelse mot bakgrund av vikten av att svenska exportföretag
kan erbjudas samma villkor som konkurrenterna. Sveriges
pådrivande roll när det gäller att harmonisera
garantiinstitutens verksamhet vad gäller premier och
kostnadstäckning betonas.
För export till de baltiska staterna och Ryssland beslutade
riksdagen våren 1993 att inrätta en särskild
exportkreditgarantiram om 1 miljard kronor för dessa länder. EKN
har fått i uppdrag att administrera verksamheten (prop.
1992/93:100 bil. 4, bet. UU16).
Utskottet vill i likhet med regeringen betona det
angelägna i att fortsatta ansträngningar görs för att åstadkomma
en harmonisering mellan de villkor som garantiinstitut i olika
länder erbjuder sina exportföretag. Enligt vad utskottet har
erfarit överväger flera av våra konkurrentländer ändringar i
sina garantivillkor så att dessa närmare kommer att
överensstämma med dem som tillämpas i Sverige. I denna situation
är det enligt utskottets uppfattning viktigt att behålla
nuvarande riktlinjer för EKN:s verksamhet, eftersom en
omprövning kan motverka den positiva utveckling som kan skönjas
i olika länder.
Utskottet har emellertid noterat att de svenska villkoren i
samband med garantigivningen från tid till annan utsätts för
kritik från enskilda företag och från näringslivsorganisationer.
De motioner som har beskrivits i det föregående speglar också
denna kritik. Reaktionerna mot riktlinjerna kan vara förståeliga
i de enskilda fallen, eftersom EKN har en kraftigare
differentiering av sina villkor och därmed i vissa fall är
dyrare än institut i de länder där exportföretagens konkurrenter
hör hemma. Såvitt utskottet kan bedöma kan en del av kritiken
bero på dels svårigheter att få en överblick över hur
garantisystemen tillämpas i olika länder, dels bristande
kännedom om de principer och motiv som ligger bakom det svenska
garantisystemets utformning. Genom sitt aktiva deltagande i det
internationella samarbetet och genom de jämförande studier som
görs inom t.ex. OECD har EKN en omfattande kunskap om de
aktuella förhållandena. Det torde vara av stort värde att
information i dessa frågor på ett lättillgängligt sätt löpande
sprids främst till exportföretag och berörda
näringslivsorganisationer och att en årlig redovisning görs av
utvecklingen i Sverige och internationellt när det gäller
exportkreditgarantier. Utskottet utgår från att EKN vidtar
ytterligare åtgärder i detta avseende.
Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört avstyrks de
här aktuella motionerna i berörda delar.

I budgetpropositionen anförs att den svenska
kreditfinansierade  exporten till u-länder och företagens
efterfrågan på statliga exportkreditgarantier tenderar att
koncentreras till ett fåtal länder. Detta försvårar
möjligheterna att uppnå god riskspridning och leder till
osäkerhet om huruvida LT-systemet kan gå ihop på sikt, sägs det
i propositionen. Mot denna bakgrund understryker regeringen
vikten av att EKN eftersträvar en god riskspridning. Om
särskilda skäl föreligger bör detta dock inte utesluta att stora
engagemang kan accepteras på länder som bedöms ha en god och
bestående kreditvärdighet, anser regeringen och begär riksdagens
godkännande i frågan.
Utskottet tillstyrker vad regeringen anfört beträffande
riskspridning vid exportkreditgarantigivningen.
Exportkreditnämndens organisation m.m.
I den tidigare nämnda partimotionen 1993/94:N304 (nyd) anförs
att EKN bör ges en mer marknadsinriktad profil, och det föreslås
därför att EKN skall underställas Sveriges exportråd. Vidare
anser motionärerna att en utredningsman bör tillsättas för att
undersöka möjligheterna att privatisera EKN:s korta
garantigivning samt att EKN skall uppmanas upprätta en
avskrivningsplan för gamla utestående kundfordringar. Slutligen
understryks nödvändigheten av att EKN ger snabba förhandsbesked,
särskilt till småföretag, beträffande begärda garantier.
EKN bedriver sedan den 1 juli 1993 sin korta garantigivning i
en separat avdelning i syfte att dels uppfylla de krav som den
Europeiska unionen (EU) kan komma att ställa på
garantiinstitutens konkurrensutsatta verksamhet, dels underlätta
en eventuell privatisering. EU:s beslut kan väntas tidigast
under första halvåret 1994. Genom EES-avtalet får ett sådant
beslut verkan i Sverige. Då det gäller EKN:s utestående
fordringar hänför sig den största delen till
skuldkonsolideringsavtal med länder som har låg medelinkomst.
Inom ramen för dessa avtal ges betydande skuldlättnader i form
av av- och nedskrivningar samt ränteeftergifter. Kommersiella
fordringar skrivs av löpande när vidare återvinning anses
utsiktslös. Vad så beträffar kontakterna mellan Exportrådet och
EKN kan konstateras att de är företrädda i varandras styrelser
och i övrigt samarbetar om bl.a. bedömningen av olika länder.
I detta sammanhang skall också nämnas att utskottet nyligen
har beslutat att föreslå riksdagens revisorer att granska EKN:s
handläggnings- och beslutsrutiner.
Med hänvisning till vad som nu har redovisats saknas det
enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att
för närvarande ta något initiativ med anledning av de berörda
yrkandena i motion 1993/94:N304 (nyd). Dessa avstyrks därför.
Ramar för exportkreditgarantier
Riksdagen har fastställt den totala ramen för
exportkreditgarantier till 70 miljarder kronor, varav 25
miljarder kronor har reserverats för N-garantier och 45
miljarder kronor för LT-garantier. Mot bakgrund av att ett ökat
behov av exportkreditgarantier kan förutses och till följd av
den förändrade kronkursen föreslår regeringen att garantiramarna
höjs. Förslaget innebär en höjning av N-garantiramen med 5
miljarder kronor och LT-garantiramen med 15 miljarder kronor.
Den nya totala ramen skulle härefter uppgå till 90 miljarder
kronor.
EKN bör öka marknadsföringen av garantier, sägs det i
motionerna 1993/94:N304 (nyd) och 1993/94:U313 (nyd). För att
möta den ökade efterfrågan som kan väntas föreslår motionärerna
att den totala ramen för exportkreditgarantier höjs till 100
miljarder kronor.
Utskottet kan konstatera att regeringens förslag innebär
en betydande höjning av ramen för exportkreditgarantier. Enligt
uppgift utgjorde de vid årsskiftet 1993/94 utfärdade garantierna
55 % av den föreslagna ramen. Det kvarstår därför ett avsevärt
utrymme för att tillgodose en ökad efterfrågan på garantier. Av
denna anledning saknas det enligt utskottets uppfattning skäl
att ytterligare höja ramen. Motionerna 1993/94:N304 (nyd) och
1993/94:U313 (nyd) avstyrks därför i berörda delar.

I budgetpropositionen lämnas vidare förslag angående ramar för
investeringsgarantier, rörlig kredit hos Riksgäldskontoret samt
upplåning i utländsk valuta. Vidare föreslås ett formellt anslag
på 1 000 kr för täckande av utgifter för skadeersättningar.
Utskottet tillstyrker dessa förslag.
Statsstöd till exportkrediter
Exportkredit med statligt stöd kan lämnas i enlighet med
internationellt överenskomna regler. Sådana krediter lämnas av
AB Svensk Exportkredit. Från ett särskilt anslag betalas
ersättning till Svensk Exportkredit för skillnaden mellan ut-
och upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för
systemet med statsstödda exportkrediter. Budgetåret 1992/93
uppgick denna ersättning till 65,5 miljoner kronor.
Av budgetpropositionen framgår att det har skett en anpassning
av villkoren för de statsstödda krediterna till
marknadsräntorna, vilket har gjort att subventionsinslaget i
stort sett upphört. Verksamheten kan komma att ge ett överskott
för budgetåret 1994/95. Eftersom utfallet inte kan beräknas
föreslås ett formellt belopp på 1 000 kr.
Svensk Exportkredit och EKN stöder ofta samma exportaffär.
Exportkontrakten hos de svenska företagen omfattar i ökande
utsträckning både svenska och utländska leveranser. Reglerna för
exportkreditfinansiering av utländska varor ingående i svenska
exportaffärer är emellertid striktare än garantireglerna för
exporten av sådana varor. Regeringen föreslår därför att de
regler som gäller för Svensk Exportkredit skall anpassas till de
bestämmelser som EKN har att tillämpa.
I propositionen föreslås vidare ett formellt anslag på 1 000
kr för att täcka kostnader för räntestöd till finansiering av
export av fartyg. Stödformen har upphört men äldre åtaganden kan
behöva infrias.
För att täcka kostnader för ett tidigare system för förmånliga
krediter till u-länder föreslår regeringen ett förslagsanslag på
50 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker de förslag som nu redovisats
beträffande statsstödd kreditgivning.
Importförbud
Brotten i Kina mot mänskliga fri- och rättigheter är
väldokumenterade, anförs det i motion 1993/94:N293 (fp).
Uppgifter finns om att tusentals fångar under hälsovådliga
förhållanden tvingas delta i produktionen av varor som
exporteras. Det är främmande att gynna denna export, hävdar
motionären. Hon föreslår att Sverige i likhet med Förenta
staterna skall införa importförbud för varor tillverkade i
fångläger i Kina.
En rad internationella överenskommelser behandlar frågan om
användning av fångar och tvångsarbetskraft. Dit hör bl.a. den
internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om
avskaffande av tvångsarbetskraft och FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna. Användningen av fångar som arbetskraft
berörs även i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).
Undantag från förpliktelserna enligt avtalet medges (artikel
XXe) om åtgärden avser varor framställda av fångar. Sådana
åtgärder får dock inte tillämpas på ett sätt som innebär en
godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan länder där
samma förhållanden råder.
Sverige har sedan lång tid haft den principiella hållningen
att inte ansluta sig till ekonomiska sanktioner som inte har
beslutats av eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd. Endast
sådana sanktioner har ansetts ha förutsättningar att vinna
tillräcklig anslutning för att bli effektiva. Beslut av
säkerhetsrådet har också bedömts erforderligt för att Sverige i
sanktionssyfte skall frångå sina förpliktelser på handelns
område enligt GATT (jfr prop. 1984/85:56 s. 25, bet. UU6).
I syfte att Sverige snabbt skall kunna följa ett beslut eller
en rekommendation av FN:s säkerhetsråd infördes år 1971 lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen).
Lagen är formellt i kraft men kan bara tillämpas för att följa
ett beslut eller en rekommendation av säkerhetsrådet. Genom en
lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1993 kan den också
tillämpas om samarbetet inom Europeiska gemenskaperna eller inom
Europeiska säkerhetskonferensen för att främja internationell
fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt
intresse att sådana åtgärder vidtas. Lagen innehåller
bemyndiganden för regeringen att bl.a. förbjuda import av varor.
Riksdagen måste i efterhand godkänna regeringens åtgärd.
Undantag från den nämnda principen att åtgärder kan vidtas
först efter beslut av säkerhetsrådet har endast gjorts i ett par
fall och då i fråga om sanktioner mot Sydafrika. Bl.a. infördes
genom  en särskild lag förbud mot import av jordbruksvaror från
Sydafrika fr.o.m. den 1 januari 1986 (prop. 1985/86:52, bet.
UU12). I den aktuella propositionen hänvisades till att FN
uppmanat medlemsstaterna att vidta åtgärder mot Sydafrika och
att flera länder infört olika typer av sanktioner. Import av
jordbruksvaror förbjöds, eftersom Sydafrika på grund av
apartheidsystemet hade en omfattande användning av fångar och
tvångsarbetskraft inom jordbruket. I propositionen anfördes
vidare att om det kunde visas att fångar och tvångsarbetskraft
används i stor utsträckning även inom andra sektorer var
regeringen beredd att föreslå importförbud även för varor från
dessa sektorer.
Förenta staterna har infört förbud mot import av varor
tillverkade av fångar i Kina. Dessa länder har även ingått ett
avtal om tillvägagångssättet vid amerikanska undersökningar av
kinesiska produktionsanläggningar. Utöver Förenta staterna har
enligt uppgift inga länder vidtagit sådana sanktioner mot Kina.
Statsrådet Ulf Dinkelspiel besvarade i maj 1993 en fråga av
Rolf L Nilson (v) om åtgärder mot kinesiskt tvångsarbete (RD
1992/93:115). Statsrådet redogjorde för GATT-reglerna på området
och omtalade att Kina inte är medlem i GATT men att
anslutningsförhandlingar pågår. I dessa sammanhang hade frågan
om tvångsarbete inte tagits upp. Det hade inte heller skett i
överläggningar på bilateral nivå mellan Sverige och Kina. I
dessa sammanhang hade emellertid, påpekade statsrådet, svenska
regeringsföreträdare vid olika tillfällen under senare år
allmänt påtalat brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Han
underströk att frågor rörande mänskliga rättigheter utgör en
viktig komponent i den bilaterala dialogen med Kina i samband
med besöksutbyte i båda riktningarna. Utrikesminister Margaretha
af Ugglas omtalade i maj 1993 i ett svar på en annan fråga att
den svenska kritiken mot situationen för de mänskliga
rättigheterna har tagits upp vid besök i Sverige av Kinas
utrikesminister och vice premiärminister (RD 1992/93:112). Vid
detta besökstillfälle nämnde den svenska utrikesministern att
Sverige önskade sända en expertdelegation till Kina och Tibet
för att studera frågor kring mänskliga rättigheter och det
kinesiska rättssystemet. Den kinesiske utrikesministern hade
ställt sig positiv till detta.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer den nämnda
expertdelegationen att inom kort besöka Kina och Tibet. Syftet
är dels att markera att Sverige allmänt följer utvecklingen för
de mänskliga rättigheterna i Kina och Tibet, dels att studera
rättstillämpningen. Härutöver skall delegationen undersöka om
det finns förutsättningar för att inleda samarbetsprojekt, t.ex.
när det gäller utbildning av jurister och modernisering av
rättsväsendet.
Under den allmänna motionstiden har det väckts ett par
motioner som tar upp frågor kring respekten för mänskliga fri-
och rättigheter i Kina och Tibet. Dessa motioner behandlas
senare under våren 1994 av utrikesutskottet.
Som framgår av den lämnade redovisningen har Sverige vid
upprepade tillfällen påtalat brotten i Kina mot de mänskliga
fri- och rättigheterna. Den nämnda expertdelegationens besök
visar att Sverige även fortsättningsvis följer utvecklingen på
detta område. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker
utskottet motion 1993/94:N293 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkt B 6 till Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr,
2. beträffande internationell råvarulagring
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkt B 7 till Internationell råvarulagring för budgetåret
1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1 750 000 kr,
3. beträffande exportfrämjande verksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkt E 2 till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret
1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 149 785 000 kr,
4. beträffande organisation för Exportrådet
att riksdagen avslår motion 1993/94:N218,
5. beträffande riktlinjer för exportkreditgarantigivning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U313 yrkandena 11, 12
och 14, 1993/94:N207, 1993/94:N243, 1993/94:N281 yrkande 5,
1993/94:N304 yrkandena 1, 7 och 8 och 1993/94:A450 yrkande 26,
res. 1 (nyd)
men. (v) - delvis
6. beträffande riskspridning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkt E 3 moment 5 godkänner vad som anges i propositionen om
riskspridning i Exportkreditnämndens engagemang,
7. beträffande Exportkreditnämndens organisation m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:N304 yrkandena 2--4
och 9,
res. 2 (nyd)
8. beträffande ramar för exportkreditgarantier
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkt E 3 moment 1 och med avslag på motionerna 1993/94:U313
yrkande 10 och 1993/94:N304 yrkande 5 medger att staten åtar sig
betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av
30 000 000 000 kr för N-garantier och 60 000 000 000 kr
för LT-garantier,
res. 3 (nyd)
9. beträffande Exportkreditnämnden i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkt E 3 momenten 2--4 och 6
a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av
högst 2 000 000 000 kr,
b) godkänner att den rörliga kredit som ställs till
Exportkreditnämndens förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå
till 3 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till
1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,
c) godkänner att Exportkreditnämndens upplåning i utländsk
valuta får uppgå till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den
gamla verksamheten och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya
verksamheten,
d) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar för budgetåret 1994/95 under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
10. beträffande statsstödd exportkreditgivning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4
punkterna E 7--E 9
a) godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma
ursprungsregler som Exportkreditnämnden,
b) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
c) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 under
tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
d) till Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95 under
tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000
kr,
11. beträffande importförbud
att riksdagen avslår motion 1993/94:N293.
men. (v) - delvis
Stockholm den 17 mars 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel
Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin
Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),
Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Sylvia
Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riktlinjer för exportkreditgarantigivning (mom. 5)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 8 med "Utskottet vill" och slutar på s. 9 med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Sverige förefaller vara ett av de få länder -- om inte det
enda landet -- som i praktiken tillämpar de regler som
överenskommits inom OECD när det gäller
exportkreditgarantigivning. Mot denna bakgrund och med hänsyn
till den rådande höga arbetslösheten anser utskottet det vara
motiverat med en ändring av riktlinjerna för EKN. Nämnden bör
enligt utskottets uppfattning ges möjlighet att ta större
risker, särskilt om sysselsättningen i svenska företag kan
tryggas. Även  regionalpolitiska motiv bör kunna påverka
garantigivningen. Det är vidare av stor betydelse att EKN kan
erbjuda villkor som är likvärdiga med dem som instituten i
konkurrenternas hemländer erbjuder. EKN bör därför ha en mer
flexibel policy när det gäller premienivå, riskbedömning och
krav på självrisk så att matchning möjliggörs. Kravet på att
garantigivningen skall gå ihop ekonomiskt bör mildras.
Genom en ändring av policyn i enlighet med vad utskottet nu
har beskrivit skapas förutsättningar för EKN att lämna garantier
som kan säkerställa att de svenska exportföretagen erhåller ett
ökande antal order från utlandet och därmed också kan hålla uppe
sysselsättningen. Ett uttalande av riksdagen med den angivna
innebörden innebär att motionerna 1993/94:U313 (nyd) och
1993/94:N304 (nyd) blir tillgodosedda liksom i allt väsentligt
motionerna 1993/94:N207 (s), 1993/94:N243 (s), 1993/94:N281
(v) och 1993/94:A450 (s), alla i nu aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande riktlinjer för exportkreditgarantigivning
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:U313
yrkandena 11, 12 och 14 och 1993/94:N304 yrkandena 1, 7 och 8
och med anledning av motionerna 1993/94:N207, 1993/94:N243,
1993/94:N281 yrkande 5 och 1993/94:A450 yrkande 26 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Exportkreditnämndens organisation m.m. (mom. 7)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks därför"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste EKN:s verksamhet bli mer
marknadsinriktad och utformas i närmare samverkan med de främsta
kunderna, exportföretagen. Detta skulle kunna uppnås genom att
EKN slås samman med Exportrådet, som har en mer företags- och
försäljningsinriktad profil och som i stor utsträckning har
samma målgrupp som EKN. En sammanslagning skulle leda till en
kraftsamling av de exportfrämjande insatserna. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag om hur denna
organisationsförändring kan genomföras. Vid en sådan översyn bör
också handläggnings- och beslutsrutinerna uppmärksammas i syfte
att föreslå förändringar som gör att företag som ansökt om
garantier kan få besked snabbare.
EKN:s korta garantigivning är till stor del konkurrensutsatt
och har bl.a. av det skälet förts över till en särskild
avdelning. Utskottet anser att det är naturligt att nu fortsätta
processen med sikte på en privatisering. Regeringen bör därför
låta utforma ett konkret program för bolagisering och
privatisering av verksamheten med den korta garantigivningen.
Genom ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad som nu
anförts tillgodoses motion 1993/94:N304 (nyd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande Exportkreditnämndens organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N304 yrkandena
2--4 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Ramar för exportkreditgarantier (mom. 8)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste EKN i ökad utsträckning
aktivt marknadsföra möjligheterna att få exportkreditgarantier.
Tillsammans med ändrade riktlinjer för garantigivningen kan
detta väntas leda till en ökad  efterfrågan på garantier.
Regeringens förslag är mot denna bakgrund otillräckligt, och
utskottet föreslår att ramarna för de båda systemen höjs med
vardera 5 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Därigenom blir motionerna 1993/94:U313 (nyd) och 1993/94:N304
(nyd) tillgodosedda i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande ramar för exportkreditgarantier
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
4 punkt E 3 moment 1 och med bifall till motionerna 1993/94:U313
yrkande 10 och 1993/94:N304 yrkande 5 medger att staten åtar sig
betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av
35 000 000 000 kr för N-garantier och 65 000 000 000 kr
för LT-garantier.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I Östeuropa finns ett stort behov av investeringar i ny,
miljövänlig teknik och i anläggningar av olika slag. Svenska
företag har en betydande kompetens som kan användas i dessa
sammanhang. En förutsättning är dock att finansieringsfrågorna
kan lösas. Regeringen bör därför anmodas att göra en översyn av
reglerna för exportkreditgarantigivning så att svenska företags
satsningar på bl.a. riskfyllda miljö- och infrastrukturprojekt i
östra Europa underlättas. Genom ett uttalande från riksdagens
sida av denna innebörd blir motion 1993/94:N281 (v) tillgodosedd
i aktuell del liksom också motion 1993/94:N243 (s).
Enligt min uppfattning måste Sverige vara mer aktivt och
pådrivande i internationella sammanhang än hittills i kritiken
mot kränkningarna i Kina av mänskliga rättigheter. Sverige bör
ta initiativ till att Kinas anslutning till GATT kopplas till
frågan om tvångsarbete i fångläger. Även i Sveriges bilaterala
kontakter med Kina måste förekomsten av tvångsarbete under
omänskliga förhållanden vara en återkommande fråga. Den nu
aviserade expertdelegationen för studium av de mänskliga
rättigheterna i Kina är ett bra första steg. I nästa skede är
det angeläget att Sverige försöker få till stånd en
internationell delegation för direkta inspektioner av kinesiska
fångläger. Vidare bör en noggrann utredning göras av om det
förekommer import till Sverige av varor tillverkade i fångläger.
Härefter kan ställning tas till om ett importförbud bör införas.
Riksdagen bör genom ett uttalande hemställa att regeringen
vidtar de angivna åtgärderna. Härigenom skulle huvudsyftet med
motion 1993/94:N293 (fp) bli tillgodosett i allt väsentligt.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 5 och 11 bort ha följande lydelse:
5. beträffande riktlinjer för exportkreditgarantigivning
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N243 och
1993/94:N281 yrkande 5 och med anledning av motionerna
1993/94:U313 yrkandena 11, 12 och 14, 1993/94:N207,
1993/94:N304 yrkandena 1, 7 och 8 och 1993/94:A450 yrkande 26
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
11. beträffande importförbud
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N293 som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i
denna del.